Döpt vid 14 år

[Ulrika Eversdijk]

En anfader står som döpt vid 14 års ålder. Enligt andra uppgifter i kyrkoböckerna, står inget om tillhörighet i frikyrka. Vet någon andra orsaker till ett dop först i 14-årsåldern?

[Steve Palmquist]

Eventuellt kunde det ju vara att föräldrarna inte brydde sig om kyrkan (aldrig gick i den t.ex. inte var religiösa!) men att personen kanske skulle konfimeras (som ju verkar ha hänt i den ålder Du nämner och som t.ex. var nödvändig före 1950-talet för att bli t.ex. statsanställd), Du kanske kan finna upplysningar om denne persons eventuella konfirmation i något register?
 
Med vänliga hälsningar: Steve Palmquist/M?laga

[Ingela Martenius]

Det här beror ju lite på när det inträffade. Jag antar att det var före 1860-talet, då var inga frikyrkor tillåtna och enligt lag skulle alla barn döpas inom en vecka efter födelsen. Inte heller ville man ha en liten hedning i huset - det var farligt, särskilt för barnet självt.
 
Den enda möjligheten, som jag ser det, är att barnet blev nöddöpt som nyfött. Nöddop kunde (kan) förrättas av varje konfirmerad medlem av svenska kyrkan.
Nöddop kunde företas av lite olika skäl: idag tänker vi mest på att barnet är så svagt att man inte tror att det kommer att överleva tills prästen kan komma. Men förr kunde man företa nöddop också därför att det inte fanns någon möjlighet att ta sig till kyrkan, eller för prästen att komma till huset. Det kunde t.ex. vara en sträng vinter eller en alldeles osedvanligt blöt vår som spolierade alla vägar. Överlevde barnet så företogs därefter ett riktigt dop; särskilt i Norrland var detta inte så ovanligt och man kan då se hur en mängd barn döptes på en och samma dag i början på sommaren - då hade vägarna blivit farbara igen.
 
I just Ditt fall så kan jag tänka mig att det kan ha gått till så att barnet blivit nöddöpt, och den präst som var då brydde sig inte om att döpa på riktigt (det var strängt taget helt onödigt) - eller något annat kom ivägen - barnet blev i alla fall inte döpt av prästen. När sedan barnet skulle läsa fram till konfirmationen - just, vid ca 14 år - så uppdagades detta. Det kan ha varit en ny präst, som hade en helt annan syn på nöddop, och som insisterade på att barnet skulle bli döpt av präst innan konfirmationen.
 
Ingela

[Ingela Martenius]

Att inte vara religiös var förr inte ett skäl att inte låta döpa sina barn. Man måste vara starkt övertygad anti-religiös eftersom det blev ett jäkla liv om man vägrade döpa sina barn och det antecknades noga både i Föddebok och i Hfl (Förs.b), och varför. Och nu pratar jag inte 1800-talet utan fram till åtminstone 1950-, 60-talet.
Dessutom har jag lite svårt att se den 14-åring som drömmer om en illuster karriär inom statsförvaltningen...  
Möjligen kan det väl vara så att föräldrarna vägrade döpa barnet - men då, som sagt, väntar man sig en anteckning om att barnet är odöpt - och att barnet självt fick någon religiös väckelse och insisterade på att bli konfirmerat. Vilket i sin tur skulle vara förvånande att föräldrarna tillät om de var så anti-religiösa att de inte gick med på dop.
 
Ingela

[Ulrika Eversdijk]

Tack för era svar. Personen det gäller föddes 1774. Säger det er mer?

[Steve Palmquist]

Var personen och dennes familj invandrad?  
Kanske hade judisk bakgrund t.ex. Jag kommer nu inte ihAg Artalet dA judar fick bosätta sig i Sverige, men det var nAgon gAng i slutet av 1700-talet och bara pA vissa orter. men det är kanske lättare att Du skriver vem personen var. SA kanske nAgon vet mer.
 
Med vänliga hälsningar: Steve Palmquist

[Ingela Martenius]

Begränsad religionsfrihet för katoliker och judar infördes 1781 och judereglementet kom 1782 (dvs Gustaf III); bosättningar begränsades till Stockholm, Göteborg, Norrköping (något senare också Karlskrona).
 
Så det är ju fullt möjligt att det är fråga om en judisk eller katolsk pojke (fast inte om han är född i Sverige förstås - religionsfriheten innebar inte att man fick bli jude eller katolik, bara att man fick fortsätta utöva sin religion om man var född i denna religion - och 1788 kunde inte en pojke på 14 år blivit född med annan religion i Sverige).
 
Så frågan är: var är pojken född?? Vad heter han?
Är han född i Sverige så återstår kanske bara nöddops-teorin.
 
Ingela

[Ulrika Eversdijk]

Intressant det där med invandring o religionsfrihet. Personen hette Daniel Svensson, 1774-02-25, född i Getnö, Urshults församl. Far:
Sven Danielsson, mor Sissa Månsdotter. Så invandring eller annan religion verkar inte troligt.

[Sven-Ove Brattström]

Daniel Svensson föddes 1774-02-25 och döptes 1774-02-28. Dopet skedde i prästgården.
Så anteckningen vid 14 års ålder måste gälla något annat.

[Marianne Solli]

Da var han jo akkurat i passende alder til å konfirmeres, og konfirmasjonen ble vel regnet som en slags gjentaking/konfirmasjon av dåpsløftet før. Derfor står kanskje dåpen nevnt?

[Anna-Carin Betzén]

Prästen kanske gick igenom konfirmanderna och bockade av vilka som var döpta? I så fall borde samma anteckning finnas på några andra i samma ålder.

[Åke Tilander]

Jag kommer att tänka på följande historia berättad av av prosten August Stenström, publiserad i Svenska Dagbladet, Söndagsbilagan, s. 1 den 16 februari 1941 i artikeln Emeriteprästernas förening i ungdomens Uppsala av Josef Oliv:
 
Det blev en lång och spännande skildring från 'Ur-Tiven' [Tiveden] - där det ej fanns farbar väg förrän i förra seklet och där stigmännen sent huserade. Med den rena evangeliska [läran / tron] blev det väl si och så i dessa otillgängliga trolltrakter. Till Undenäs prästgård kom en sommardag en man i ludet förskinn och finnmössa, neg för prosten och undrade på bruten svenska om det gick för sig att få en pojke döpt. Jo, det gick nog - var ha vi så barnet? Och skogsmannen gick ut och kom igen med 'barnet', en solbränd yngling, som i femton år burit namnet Pelle och därför även i dopet fick erhålla detta namn. Men nu neg skogsmannen igen och lovade prosten en knippa näver om det även gick för sig att gå en gamling jordfäst. Kistan med den döde hade de med sig, och den nydöpte var ej sen att kasta upp en grav. Det var lång kyrkväg och bäst att slå ihop ärendena ...
 
Förutom den roliga historien så kan det nog ligga en hel del sanning bakom att det på sina håll i Sverige var mycket långt till kyrkan och att man därför väntade med olika förrättningar tills dess det gavs ett lämpligt tillfälle.
 

 
Bilden är från Emeritiprästernas förenings sammankomst 3 januari 1941 hemma hos kontraktsprosten August Stenström på Geijersgatan i Uppsala.

[Linda Widenström]

Mina släktingar, alla födda i Norrbotten på 1890-talet är antecknade som icke döpta i födelseböckerna. Jag tror eventuellt att föräldrarna kan ha varit frikyrkliga även om det inte finns antecknat. Några av barnen lät dock döpa sig senare, innan eller i samband med konfirmation, men inte alla. Uppenbarligen gjordes det religiösa ställningstaganden i den familjen. Jag har ingen uppfattning om hur vanligt det var att vara odöpt men det kanske någon annan vet?
 
/Linda

[Ingela Martenius]

Jodå, jag har funnit en liknande notering för en väninnas farfar här i Göteborgstrakten. Farfarsfar var tydligen mycket övertygad om att religion var ett otyg; för varje barn har prästen noterat alltmer uppgivet: fadern vägrar att låta döpa barnet, fadern vägrar bestämt ..., fadern vägrar hårdnackat ... etc.
Också detta var i slutet på 1800-talet. Innan den begränsade religionsfriheten runt 1860 var det såvitt jag förstår en omöjlighet att inte låta döpa barnen (om man inte var katolik eller jude då).
 
Jag tror knappast att det var vanligt att inte låta döpa barnen; ännu på 1950-talet döptes väl bortemot 95% av alla barn i Sverige.
 
Ingela

[Ulrika Eversdijk]

Uppgiften om min sent döpte anfader har jag fått till skänks o då jag inte övat mig nog på 1700-talsskrift, har jag inte kollat uppgiften själv än. Men visst döptes han i konfirmationsålder.

[Marianne Solli]

Hei Ulrika.
 
Har du lest Sven-Ove Brattströms innlegg den 22.02.2006?
 
Hilsen Marianne.

[Ulrika Eversdijk]

Marianne; måste ha missat det inlägget. Då har jag fått fel uppgift till skänks.

[Marianne Solli]

Hei Ulrika.
 
Ja, det er dessverre noe som kan skje fra tid til annen. Ingen er ufeilbarlige (heldigvis). Syntes bare jeg ville si i fra, fordi jeg også trodde at du hadde oversett (missat) det. Det kan jo også skje. 
 
Lykke til i din forskning videre! Hva med å lære litt om gotisk skrift? Det er ganske moro, når man først begynner å få tak på det.
 
Hilsen Marianne.