Kvalitetsutredningen

[Per Nilsson]

Apropå Kvalitetsutredningen så ser vi nog alla fram emot att Släktforskarförbundet till att börja med kvalitetssäkrar sina egna utgåvor. För vad nytta har man av nycklar som inte passar? Ska det vara större krav på cd-skivor än böcker? Måste inte de strikta kraven tillgodoses för att kvalificera till Örnbergs-priset?

[Carl Szabad (Carl)]

Per! Det var något kryptiska formuleringar. Är det någon av förbundets CD-produkter du anser inte håller måttet vad gäller källhänvisningar eller i annat avseende. Och är det någon Örnbergspristagare du inte anser är tillräckligt meriterad?

[Richard Eves (Richard)]

Kanske Tom Juslin vet mer om det. Han har i vilket fall skrivit en mycket upplysande  krönika som jag verkligen kan skriva under på.
 
Jag har själv åkt på att radera stora stycken ur en arbetad bas vilket inte är kul och letar just nu efter det bästa programmet att fylla i källor på ett tillfredsställande sätt och ska tvätta hela min bas.
 
Jag skulle verkligen välkomna ett graderat kvalitetsmärke i släktforskningen. Det skulle kännas väldigt bra om det blev så, då höjs iallafall min motivation att lägga ner det arbete det krävs.
 
Kanske man skulle kunna få sin bas granskad hos den lokala i frågan genealogiska expertisen och få en kvalitetsgradering på densamma.  
 
På sikt skulle kvalitetsmärkning nog dra till sig fler vetenskapare till släktforskningen och det gynnas alla av.
 
Holger verkar ju inte utvecklas riktigt, är det det programmet jag ska ha? Jag är väldigt skeptisk efter att ha läst på dess forum.

[Richard Eves (Richard)]

Intressant att läsa, letade nog efter denna tråd när jag skrev det här.  
(Detta inlägg är nu hitflyttat - se ovan..) //Anbytarvärden
 
Det ska inte ses som kritik över allt det existerande materialet utan snarare ett påpekande att kvaliteten finns där, min fråga är hur en glad amatör får ta del av den och kan applicera kvalitetsmärkta uppgifter till sin egen bas. Det vore inte så dumt med nån slags originalmärkning.
 
MvH
 
Richard Eves

[Michael Lundholm]

Kvalitetsmärkning av databaser och publikationer? All förslag bör självfallet övervägas men jag tror det finns en avgörande invändningen mot id?n om kvalitetsmärkning. Det är att det bygger på auktoritetstro. Någon skall göra göra kvalitetsmärkningen, någon man i någon rimlig mening kan lita på. Problemet är att man inte kan lita på någon, vare sig själv eller andra. Läs tex Elisabeth T:s senaste krönika här på Rötter och Olov C:s krönika i SHF om hur lätt det är att göra fel. Det är främst genom att dels öppet redovisa sin källor och sina argument så att vem som helst kan granska dem och dels genom att försöka främja att en sådan granskning kommer till stånd som man kan säkerställa kvaliten på forskningsresultaten; det spelar i detta sammanhang ingen roll om det är släktforskning eller akademisk forskning oavsett disciplin. Jag tror inte det finns några genvägar.

[Carl Szabad (Carl)]

Den blankett som ingår på sidorna 67-68 i  kvalitetsutredningen togs fram just för att dokumentera hur arbetsgången sett ut vid ett registers framtagning. Det garanterar ju inte hur noga avskriften skett, bara hur arbetet förlöpt fram till slutprodukten, vilket torde vara så nära man kan komma en kvalitetsmärkning.

[Thore Ångqvist]

Intressant debatt detta om kvalitetsmärkning!
 
Alla vill vi nog hitta de sanna uppgifterna.  
 
Men vad är sant? Kan vara vara helt säker på att  
prästen har uppgivit helt sanningsenliga  
uppgifter i kyrkoböckerna?  
 
Mitt svar på dessa frågor är att man inte kan  
veta vad som är sant och att man inte kan vara  
helt säker ens på prästens bokförda uppgifter.
 
Anledningen är givetvis att det är vanliga  
människor som har bokfört uppgifterna.
 
Det finns dock ett sätt att gå runt problemet,  
nämligen genom att för varje uppgift ange källan.
 
Jag läste lite om Tom Juslins kritik av basen  
Kråken som han menade saknade källhänvisningar i  
vissa fall vilket självklart är en nackdel men  
man måste ändå tänka på vad den omfattar. Den är  
i mitt tycke en väldigt stor bas och det vore  
omänskligt att begära att den skulle vara helt  
felfri. Jag tror att man ska nog tänka att  
uppgifterna i de olika baserna som en vägledning  
och en id? som man kan ha grund för vidare  
forskning. För att säkra de uppgifter man har  
funnit gör man nog bäst i att jämföra med andra  
källor. Jag har själv i min forskning ibland  
hittat motstridiga uppgifter från olika CD-
skivor. I dessa fall har jag konsulterat en  
tredje källa och då brukar frågetecknen rätas ut.  
Sedan är det ju givetvis så att olika källor har  
olika dignitet och där får väl den egna  
erfarenheten avgöra.
 
Diskussionen om kvantitet kontra kvalitet lär nog  
fortsätta.
 
Mvh
 
Thore Ångqvist

[Carl Szabad (Carl)]

Thore! Att prästen uppgett sanningsenliga uppgifter måste vi nog utgå från så länge det inte finns motsägande uppgifter med högre källvärde. När man värderar en källa tar man hänsyn till vad vinsten skulle vara med en avsiktlig felskrivning, något som ytterst sällan kan vara fallet vid vanlig kyrkbokföring.
 
Det är således inte fråga om de fel man kan hitta i en stor eller liten databas, utan om man kan spåra vad som är källan till uppgifterna. Även ett kvalitetsmässigt kvalificerat arbete kan innehålla fel, men där kan man via källhänvisningen lätt få fram hur felet uppstått och via den primära källan rätta felet.
 
Om källan i en sådan här databas alltid är den aktuella församlingens ministerialböcker (födelse-, vigsel- och dödbok) kan det räcka om man anger det generellt, men naturligtvis inte förrän man gjort en korrekturläsning av alla ingående poster mot just de böckerna.
 
Du skriver att du kan hitta olika uppgifter på två olika CD och konsulterar en tredje källa för att se vilken som är rätt, enligt principen två vinner över en, men det är fel väg. Det är många felaktiga uppgifter som sprids snabbt, därför att den rätta inte är så spännande eftersom den utesluter en lång rad generationer. Ett bra exempel på det är de fantasiböcker om släkten Bure som utkommit på senare tid och tvärsäkert drar en härledning till bönder i Norrland långt tillbaka innan Sverige bildades, under en tid när vi inte ens vet vad kungarna i riket har för anor. Fast i det faller räcker det med sunt förnuft för att inse det orimliga med innehållet, det är svårare när fel uppstår på grund av slarv eller önsketänkande rörande senare tid.

[Per Nilsson]

Carl
Varför skulle Släktforskarförbundets produkter undgå kvalitetsstämpling? Nycklar som ex.folkräkningarna lämnar en del övrigt att önska. Det vore väl alldeles utmärkt att pröva kvalitetsutredningens tillämplighet på dem. Den stora frågan är förstås vem som objektivt kan tänkas utföra kval.bedömningarna. Örnbergs pris tilldelades senast författaren till böckerna i antavleform över Sorseles släkter.DIS i Linköping har publicerat materialet. Uppg. fr. ett 60-tal personer varav 1/3 varit behjälpliga på ett sätt som ej redovisas. Uppg.lämnaren TB går ej identifiera. Databasbaserade släktutredningar och register behöver alltså inte tillgodose samma kval.krav som dito på cd-rom? Se ex. sid 304, 307, 299, 303 och 305 i Sorsele del 2.
 
Richard, källkritiskt tänkande gäller oss alla. Man kan ej skylla på någon annan om man väljer att föra in ej verifierade uppg. i den egna databasen.

[Rune Edström (Rune)]

Hej Per
Din käpphäst verkar var Kvalite i databaserna. Kollar du inte uppgifterna själv som man ska göra? och bortser från den uppgivna källan, som i de flesta fall, du inte kan avgöra hur tillförlitlig den är.
   
På vilket sätt kan du se att TB i Thea Hällebergs Sorselebok är trovärdig, om det vore angett namnet??
mvh
rune

[Carl Szabad (Carl)]

Per! Jag har inte påstått att någon av förbundets produkter skulle undgå kvalitetsmärkning. Jag efterlyste bara vad du menade.
 
En kvalitetsmärkning innebär inte att man kan garantera att alla uppgifter är korrekta, men man ska kunna förklara var de kommer ifrån och vilka brister materialet kan tänkas ha. Detta gäller alla CD förbundet givit ut. Oftast finns beskrivningen av källmaterialet under OM... men vad gäller Sveriges dödbok är så många register integrerade att en utförlig beskrivning, med källornas korrekthet mm, finns i manualen som ligger på CDn.
 
Vad avser förkortningen TB i Thea Hällebergs bok torde det avse Thord Bylund, 1:e arkivarie på Härnösands landsarkiv. Den ska naturligtvis också ingå i förteckningen över namnförkortningar, men jag misstänker att det är en ren tankelapsus eftersom Thord är så känd bland norrlandsforskare och dessutom skrivit förordet till boken.
 
Vad gäller i övrigt utnämnande av Örnbergspristagare får du vända dig till förbundsstyrelsen som fattar de besluten.
 
Carl Szabad, projektledare för förbundets CD

[Per Nilsson]

P.g.a tekniskt missöde blev min senaste sändning något förvanskad. Det ska stå Databasbaserade släktutredningar och register i bokform ....
 
Nix Rune, jag har ingen käpphäst, personligen hade jag valt ett mer högtravande attribut än ditt.
 
Du tycks ha fått det mesta av mitt budskap om bakfoten. Jag är ingen förbudsivrare.  
 
Jag är nöjd med de besked Carl gav. Han förstod vart jag ville komma. Där ser man hur olika man kan uppfatta saker och ting.