Forskning vs övertygelse, en ojämn kamp?

[Ingeborg Palmén]

Tack Peter för ditt inlägg. Ibland har jag fått en känsla av lyteskomik då folk försöker upplysa någon person som definitivt inte vill(eller kan) ta till sig de sakargument som framförs.
Ingeborg Palmén

[Peter Funke (Aningen)]

Överhuvudtaget kanske man inte kan hjälpa (eller få hjälp) enligt ett formulär 1A? Hur hjälper man t.ex. den typ av människor som avhandlas under länken i mitt föregående inlägg? Sådana som enligt en vidhängande artikel tenderar att idealisera, förvränga fakta, göra mer eller mindre grova överdrifter, förneka och till och med blåljuga. Man kan lätt föreställa sig vilken turbulens en sådan människa skulle kunna orsaka den dag han/hon råkade uppenbara sig på en sida med en så seriös framtoning som vår!

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Bra, Peter!

[Peter Funke]

Så här tre kvartal senare är det bara att besvara frågan i ingressen med att maratonmatchen fortsätter, men att övertygelsen väl leder med sådär 10-0 vid det här laget...

[Peter Funke]

I tråden som för länge sedan lämnat släktforskningen som ämne (men istället förmodligen berikat svensk psykologiutbildning för åratal framåt med forskningsmaterial över  en viss personlighetstyp!) ser man vad som händer när man ställs inför den mest svårartade formen av övertygelse. Läget i såpan för tillfället är att hjälpsamma människor lagt ned tid på att skaffa fram hyrkostnad för jordscanners, man har tagit fram fotografier på ett ålderdomshem och letat fram namnet på arkitekten. Vad händer? Jo, objektet för hjälpsamheten hittar en ny stenmur på en av fotografierna...
Sens moral: kämpa inte emot andras övertygelse - låt forskningen ta smällen!

[Per Thorsell]

Är det möjligen så, att 'den fantasifulle' utsätter sina meddebattörer för ett psyko-sociologiskt experiment som ett led i sin egen forskning om masspsykologi.
 
När jag fick min första chefsbefattning var jag litet osäker på hanteringen av personalen. En cynisk, äldre kollega sade: Konsten är bara att få dom att hoppa, när man vill att dom ska hoppa. Det har ju verkligen lyckats över förväntan i detta fall.
 
Lästips: Stanley Milgram: Lydnad och auktoritet.
 
Per Thorsell.

[Peter Funke]

Per, om det ändå vore så väl att det hade varit någon form av psykosociologiskt experiment, men det räcker att ta en titt på en viss hemsida för att inse att så inte är fallet...
 
Läser man det senaste inlägget från trådens dirigent så skriver han men...i mitt hjärta är saken redan klar!!! Vad förslår väl råd och välgrundade invändningar när han bär ett eget riksarkiv i hjärtat?

[Ulf Sawert]

Kära psykologer, filosofer, allvetande experter och andra...det var inte jag som myntade uttrycket spekulativ talang utan filosofen John Stuart Mill (lärofader för liberalismen). Han ansåg att detta var en positiv sak att äga detta och inte någon form av psykisk sjukdom
 
Jag tycker alla här på AF som retar upp sig på mig skall noga läsa Per-Åke Bors?ens fina inlägg som gjordes fred. 11 nov. (här ovanför) 2005. Där står bl. a. : Den fantasifulle forskaren ser problem som stimulerar möjligheter att gå vidare. Medan den ortodoxe forskaren ser möjligheter som problem att undvika - bättre hade jag inte kunnat säga det själv!!
 
Läs också Bo Olssons inlägg den 11 nov. 2005: där han bl. a. tar upp hur det finns folk här som sablar ner andra, särskilt när det gäller härstamningar från adel. Kan det röra sig om avundsjuka? Kolla upp detta!
 
När Doktor Flemming (år 1928) av en slump upptäckte penicillinet (kanske den viktigaste medicinen som någonsin tagits fram) där ju vanligt mögel äter upp bakterier, var det nog många kloka och erfarna forskare som i all välmening uppmanade den överspände och okunnige forskare att lägga ned allt och sluta drömma! Tror ni inte att det gick till så? Varför dröjde det 10 år innan han blev tagen på allvar? Hur många människor hade kunnat räddats om forskarvärlden varit lite mera öppen och direkt anammat hans upptäckt? Nu var det 2:världskriget och dess behov och framförallt USA (med sin handlingskraftiga befolkning!) som drev fram medicinen - och gud vare lov för det!!!
 
Det riktigt farliga är ju bara: om man blandar ihop spekulationer med vetenskapliga bevis! Detta har ju jag alltid noga poängterat i mina inlägg att det rör sig om hypoteser och teorier, eller hur? Det optimala är ju när dessa två storheter kan SAMARBETA och HJÄLPA varandra FRAMÅT - till världens utveckling och till enskilda männniskors lycka!
 
(Hjärtliga)-hälsningar från norrland
 
Ulf

[Peter Karlsson (Peterk)]

På sätt och vis sablar DU Ulf faktiskt ner alla de som kommit med allt från kloka råd till kalla fakta (även källbelagda) - allt för att det inte passar in i din drömfabrik..  
 
Du kör totalt över allt och alla, visserligen visuellt belevat, sansat och trevligt (och med glimten i ögat) - men likväl kan man faktisk känna det på det viset med dig.
 
Samarbeta och Hjälpa - hurdå??  
-Jo, genom att svara så du blir nöjd förmodligen, men det bidrar knappast till världens utveckling (dock troligtvis till din enskilda lycka, men så lätt skall du inte få ha roligt :-)
 
Sedan bör du nog inte dra paralleller mellan Flemings pencillinupptäckt och dina utflykter mellan Rudolf Wallin och betongblock i skogen. Det blir bara pinsamt. I synnerhet Wallinhistorien har ju visat till 100% att du inte är riktigt med i jordens rotation, eller hur jag bäst skall uttrycka mig. (De som snurrar åt samma håll som det stora flertalet förstår nog hur jag menar..)

[Peter Funke]

Nu har debatten under Bure tumlat runt i åsiktsmaskinen i ett par år. Det känns faktiskt spännande att titta in i Buretrådarna och se pajerna vina över nätet med en frenesi som nästan är i klass med tennisbollarna i Båstad för tillfället...
 
För två år sedan ställde jag frågan i denna tråd om forskning biter på övertygelse. Resultatet stod klart redan för något år sedan: de som haft något att komma med och försökt med mer akademisk argumentation har stukade dragit sig tillbaka. (Kanske sysslar de numera med i sammanhanget mer stillsamma fritidssysselsättningar som  bungyhopp, forsränning eller liknande?) Vi kvarvarande, idoga motdebattörer jobbar skift, men fyller till stor del ingen annan uppgift än att föra bränsle till en eld som borde ha självdött för länge sedan.
 
Å andra sidan - om ingen hade motargumenterat, var hade vi varit idag då? Hade Anbytarforum haft en stående krönika om stormannen Fale Bure och hans magnifika slott i enklaven Byrisland, och hur skulle Släktforskarförbundet ha ställt sig till att vara  plattform för en sådan propagandaapparat?  
 
Kanske läge att fråga sig vad det är som pågår, innan vi blivit så hjärntvättade att vi lydigt inställer oss på arkeologiska vandringar i Byrisland under sakkunnig ledning...
 
P.S. Vem fixar fram jordscannern?

[Peter Funke]

Vill bara tillägga att vi amatörer säkert kan hitta saker som mer vetenskapligt sinnade missar, vi har ju bland annat sett hur Västgötaskolan haft medvind i Arns fotspår. Samtidigt finns det ju risker med detta, numera är såväl  Gestilrens lokalisering till Tidaholms kommun som  Häradsvads placering i Vårgårda kommun starkt ifrågasatta. I det senare fallet har vägverket tagit ner sina skyltar som pekade mot Häradsvad i Nårunga, vilket väl får ses som ett tecken om att placeringen vilade på lösa grunder? Att samma problem finns där som här kan man konstatera då fil.dr. Lars Gahrn en aning resignerat i debatten om Häradsvad skriver: XX  bryr sig inte om dessa utredningar utan upprepar gamla missvisande påståenden som om ingenting hade hänt. Känns det igen?

[Per Göthe]

Menar du Arn Magnusson? Äh skämt åsido. Jag håller med dig om att det var onödigt att återuppta en självdöd diskussion. Men samtidigt så är det beklagligt att tro en sak och bara lyssna till eventuella källor som passar det man tror från början och avfärda alla sakargument som inte passar sin förutfattade mening.
Tro kan förätta berg.
Dessutom en som tror en sak på förhand är omöjlig att rubba från sin tro oavsätt vad det finns och inte finns för källbelägg.
 
MVH Per

[Peter Funke]

Jag vill inte anklaga någon person eller falang för att den ändlösa debatten fortsätter, utan konstaterar bara att den är ett faktum.
 
Däremot tycker jag att det är synd att de Faletroende inte tog tillvara på chansen till dialog med Kaj Janzon, Elisabeth Thorsell och andra kunniga forskare, en hjälp som många andra forskare tacksamt hade tagit emot. Istället tråkades dessa bort med tröttande upprepningar, onyanserade påhopp mellan sidorna (jag har förvisso själv varit delaktig där!) och arkeologiska fältstudier utan rimlig verklighetsanknytning.
 
Nu återstår en tråd som inte saknar underhållningsvärde, och det är bara att hoppas att eventuellt nya besökare inte ser den som ett seriöst inslag på Anbytarforum.

[Annki Roos]

Den risken är minimal (att man skulle se på den tråden som ett seriöst inslag på AF alltså).

[Ann-Mari Bäckman]

Jag håller med Anki. Det har ju framförts synpunkter och oro tidigare om att Bureslotten skulle nedsvärta AF (mina ord), men jag anser att de allra flesta har sådant sunt förnuft, att man kan räkna ut ett och annat själv. De är de icke seriösa personerna som deltar där, som nedsvärtar och drar löje över sig själva! Inget annat! OBS! Det finns seriösa deltagare där också, så vem som vill ta åt sig av kritiken är upp till er själva.
 
Ann-Mari

[Marc Hernelind]

Är det bara Seriösa Släktforskare som får skriva på anbytarforum inga nybörjare göre sig besvär? och vem är seriös för den delen jag kan hålla mej till källor från  Fbu, Vbu, Dbu, mtl, hfl,ÄFS,EÄ,Soh när jag svara på en fråga eller diskuterar en fråga. vilket ni sett när jag går in på andra släkter. men när man tillexempel går in på Bureätten är det omöjligt utan att ta det från Johan Bures forskning som utgångs punkt sen diskutera var man kommit framåt i forsskningen två exempel för ca. två årsen kom ett medeltida brev in på AF vilken säkerställde Anders Burman som i brevet kallas Anders Bureman.
Den Andra stora Grejen är att några person fått fota Johan Bures släktsten och fåt hjä0 av runstens verket att översätta de runor som fanns på .ect det är två exempel som har kommit fram genom fina disskutioner på bure inläggen, sen är det en massa tyckande hit och dit om den å den som man sa marton inlägg utan innehåll, sen har man kommit fram till vissa saker och en del har inte uppmärksamma det utan ligger kvar i tankesättet sen 1996 Anders Olosson är inte stamfar för Bureätten Utan Gamle Olof Hersesson sista belagda personen vars far borde heta Herse.
jag hoppas det här forumet har både Angareade och Seriösa ,nyfikena ,vetgiriga,och ödmjuka,vänliga personer.
 
mvh Marc Hernelind

[Peter Funke]

Marc, en nybörjare kan väl vara seriös - det är kanske inte  graden av kunskap som delar in oss i seriösa respektive icke seriösa, utan vår hållning till ämnet och till meddebattörerna? Personligen tycker jag väl att stormän och deras slott och herresäten poppar upp lite väl lättvindigt ur den medelpadska myllan och berggrunden i Buretrådarna för att de skall kännas så där vansinnigt övertygande, men roliga att läsa är de absolut!
 
Sedan tycker jag nog att Du för din del förefaller fästa alltför stor tilltro till att man genom inlägg på Anbytarforum kan bilda en opinion för att få arkivarier och historiker att lyfta fram Bures släktsten i dagsljuset igen. Den dagen forskarna tycker att stenen känns trovärdig kommer de säkert att leta reda på den i förråden och mura upp den på den hedersplats ni anhängare tycker att den bör ha.

[Per Göthe]

Ärligt sagt förstår jag inte hur man (utan samtida källor el. däromkring) kan ta upp denna Burestenen som en säker källa. Detta hör visserligen inte till denna diskussionen som sådan. Men sen är det så att om man tror stenhårt på en sak är det väldigt lätt att avfärda allting som talar mot detta.
Övertygelse slår oftast grundkällorna (och det i regel med hästlängder). Sedan kan det finnas indicier som är svårbevisbara, men att slå ifrån sig alla tveksamheter har ingenting med släktorskning att göra om man inte kan avfärda eventuella tveksamheter med nyupptäckta grundkällor (som ökar sannorlikheten).
MVH Per (Grundkällor är a och o)