Linvävare

[Sten-Sture Tersmeden]

Var detta ett vanligt yrke? När?
jmfr Linvävartorpet/Linvävargropen i Hagaparken Solna

[Torbjörn Norman]

Så där spontant använde man från början de inhemska råvarorna. T ex ylle och lin.  
Industrialisering i Europa under 1700-talet hade mycket med textilförädling att göra. Men då måste bomull importeras. Kanske först under 1800-talet kom bomullsindustrin till Sverige för att växa sig stark runt 1900. Nu har den ju flyttats  utomlands. Men hela tiden har även lin bearbetats till finare dukar bl a.
Beträffande mera exakta tidpunkter, se något lexikon.

[Ingemar Goliath]

Rekommenderar läsning av Ann Hörsells utförliga uppsats Siden, sammet, trasa, lump i Sveriges Släktforskarförbunds årsbok 1992. Dessutom vad Gustaf Utterström skrivit i sin bok Fattig och föräldralös i Stockholm på 1600- och 1700-talen (Umeå 1978) om manufakturerna i Stockholm, särskilt om fabrikerna vid Barnhuset. 1737 anlades där en linnefabrik, förenad med det då befintliga buldansverket. Den leddes till 1743 av Samuel Christian Rörich. Enligt 1740 års fabriksberättelse hade man detta år totalt 88 segel- och tältduksvävstolar samt 16 linnevävstolar. Själva linnefabriken drevs av en mästare, 15 vävare, 5 spolgossar och 4 spolerskor.

[Göran Ulväng]

Hej Sten-Sture!
Ytterligare några litteraturtips: Sveriges ekonomiska historia av Lars Magnusson (1996) tar upp framväxten av den textila industrin under 1700- och 1800-talen. Dessutom fanns ju en omfattande produktion av linne på landsbygden, i synnerhet i Hälsningland under 1700-1800-tal. Om detta kan man t. ex. läsa i avhandlingen Linodlare, väverskor och köpmän av Inger Jonsson (1994). I dessa båda böcker finns käll- och litteraturförteckningar. Men huruvida yrket var vanligt är väl svårt att säga. Det beror väl helt enkelt på vilken tidpunkt och vilket området som studeras. Lika vanligt som bonde, torpare, soldat och arbetare var det knappast. Linvävare har väl främst hört hemma i industrin och i områden med linberedning som bisyssla. Det förekom också linvävare på en del av de större godsen i Sverige.  
Hälsningar
Göran

[Sten-Sture Tersmeden]

Tack alla för tipsen!
Nu har jag något att börja med.

[Hans S Eriksson]

Wedevåg-Qwarnbacka/Stensta invaderas i början av 1700-talet med smeder från T?ringewald i Tyskland. Även hantverkare i järnsmide kommer från Hamburg-regionen och andra länder i Europa. Till Vågartorp flyttar då Linvävsmästaren Hans Georgien Scheler från Norrköping som efter vigsel med Anna Larsdotter 1730 får 11 barn. Två av dem, Abraham och Hans utbildar sig även till linvävare.
Smeder kom från utlandet i hundratal till Wedevåg, så åtgången av lintyg till de svala linskjortorna torde ha varit obegränsad!
 
För Sten-Stures intresse, så gränsar Wedevågssjön i söder till f.d. Kiäggleholms, senare Hinseberg-Näsbys marker. Snötillgången om vintrarna kunde här vara riklig! När amiralen Carl Tersmeden besökte Wedevåg i mars 1770, blev han insnöad och måste fördriva tiden med samtal med damerna i bruksherrgården och med kortspel.(Rönnow 1944)

[Markus Gunshaga]

En linvävares lön och arbetsuppgifter på ett större gods får man ett exempel på i Nytt och Gammalt (Lunds Weckoblad) N:o 38, 1804 1/2, sid. 303:
»En Linwäfware, som kan upte hedrande bewis, så wäl om sin frägd, som om färdighet i sitt Handtwerk, åstundas på en Sätesgård här i Skåne. Honom tillbjudes Hus samt en liten trägård och nödigt bränsle fritt, emot det, att han för betalning wäfwer så mycket, som till Gårdens behof fordras, och då detta blifwit werkställt, äger han frihet, att wäfwa för hwem som hälst. Widare underrättelse om willkoren lämnas hos Herr Baron Bennet på Wollsjö.»