Hej Stefan!
Svenska Akademiens Ordbok (som även finns tillgänglig online) är en ypperlig källa att ösa ur när det gäller att definiera gamla ord och uttryck. När man söker på lägenhet får man ett flertal definitioner, och nummer 7-10 i ordningen känns mest relevanta i sammanhanget:
7) tillgång(ar). resurs(er), medel; inkomst(er); förmån(er).
(?) till en (jordbruks)fastighet hörande jord (åker, äng, skogsmark) l. vatten (sjö, å) l. byggnad l. anläggning l. rättighet o. d. (ss. en ekonomisk nyttighet); äga.
9) (jord)egendom; numera bl. om mindre (icke i mantal satt) egendom (ofta avsöndrad från en större); förr äv. om gård i stad. [...] Har lägenhet afsöndrats från flera jordeboksenheter eller delar deraf, skall den (osv.). [...] jfr [...] TORP-LÄGENHET m. fl.
10) (med kök l. kokvrå försedd) bostad (särsk. i hyreshus), våning; ofta: mindre våning. äv. (i sht i ssgr) om lokal för affärsvärksamhet l. industriell värksamhet o. d; äv. (numera knappast br.) om vart särskilt av de rum l. utrymmen som tillhöra ett hus l. en bostad osv.
Lägenhet i vår mer moderna bemärkelse är tydligen tidigast belagd i källorna i ett brev 1639, men jag underströk den nionde definitionen och dess avledning Torp-lägenhet (som väl är det man främst kommer att tänka på när det gäller 1800-talsförhållanden). Utan att jag märkte det fanns faktiskt även Lägenhetsägare med som avledning på lägenhet-; enligt SAOB är ordet tidigast belagt i källorna 1820, och används i regel vanligen i samband med den nionde definitionen på ordet lägenhet, alltså jordegendom.