Hej!
Sent omsider kommer här ett svar. Familjen återfinns i Arjeplogs kyrkböcker (bl.a. AI: 3, s.201; AI: 4, s.155), för Mahasvuome (Mavas) sameby. Jag känner inte till var Jonas blev begravd.
Anders Andersson Bessett, född 1813 31/7, död 1866 10/12, gift 1850 med Sara Maria Jonsdotter, född 1828. De hade barnen:
Olof, f. 1851 1/11, ”låghalt å ena benet”, utflyttad till Norge 1880.
Stina Greta, f. 1855 14/9, utfl. 1870
Jonas, f. 1858 26/6, utfl. 1870
Anders Nils, f. 1863 13/9, utflyttad till Saltdalen, Norge 1870, död 1873 14/1
Sara Maria Jonsdotter gifte om sig 1868 med Per Jonsson Beljon, född 1826, död 1869. De fick inga barn. Detta korta äktenskap var tydligen aldrig lyckligt. Vid tinget i Arjeplog 15/2 1869 hade nämligen maken Beljon instämt sin hustru. Följande skrift upplästes:
”Som min hustru Sara Jons dotter ej kan förmås att såsom äkta maka få med henne bo tillsammans utan tvertom har hon börjat älska en annan: Lappman Anders Emanuel, med hvilken hon uppehåller och uppehållit sig i Norrige någon tid, och som jag ej få vara säker för min person, får jag härmed hos wälloflige Härads Rätten ödmjukast anhålla om laga kallelse och stemning å min hustru Sara och Lappmannen Anders Emanuelsson att den förre måtte förpliktas med den sednare åtskelljas, och att Emanuel måtte vid ansenligt vite förbjudas att med min hustru hädanefter sammanbo”.
Vid dagen för tinget hade Beljon, hans hustru Sara och Anders Emanuelsson infunnit sig hos prosten och där hade Saras bror Lars slagit Beljon i huvudet. Sara ”bemötte sin man endast med skuffande, skällsord och högljudda otidigheter, och vägrade all sammanflyttning. Vid tinget lite senare på dagen ändrade Beljon sin framställan och önskade istället skilsmässa. Beljon avled dock bara ett par månader efter tinget.
Sara Maria Jonsdotter utflyttade till Norge 1870. Samma dag står även Anders Emanuelsson som utflyttad till Norge. Jag antar att de båda gifte sig där.
Eftersom du skriver Besedes, så antar jag att en sägen som berättas i Arjeplog kan gälla denna släkt. Einar Wallquist skriver i sin bok De kranka och de uslingar (1968, sid 223):
”En lapp Spiro av släkten Beseden, troligen från Norge, hade i början av 1800-talet lagt silver i en gömma i fjället väster om Västerfjäll. Han dog. Pigan Maja hade vetskap om var skatten var gömd. Mn fick henne att hjälpa till och leta, vilket ansågs vara farligt. Man fick inte yppa sådant. Det gick en stund men då man drack kaffe under förmiddagen angreps hennes själ och hon blev förvirrad.”
Mvh/ Carl-Oskar