Äldre inlägg (arkiv) till 2004-11-21

[M Boman]

Enligt Kungliga Vetenskapsakademins bokserie Människan och den nya biologin, häfte nr sex med titel Vi och dom, skall finnarna enligt genforkning ha invandrat söderifrån och då fört med sig jordbrukarkulturen (ungefär 2500 f.vt). De skall ha varit få till antalet, antagit en del av den samiska kulturen, då framför allt språket. Då jordbrukarekulturen visade sig vara mer framgångsrik en den nomadiserande tillvaron, undanträngdes samerna allt längre norrut, dock skall det ha förekommit ett utbyte av genetiskt material mellan grupperna. Nu undrar jag om det finns någon som kan finnarnas historia och kan berätta mer om dem, var utvandrade de ifrån?, osv.

[Jimmy Balderud]

I maj månad är det planerat att Torsby Finnkulturcentrum kommer att utge en CD-ROM skiva som bl a kommer att behandla den finska invandringen och den kultur de medförde.  För mer information kontakta  Projektledare, Jimmy Balderud 0560-12313

[Jan Söderström]

Vad gäller finsk förhistoria har säkert Finnkulturcentrum en del litteratur också. Jag har inte sökt så förfärligt mycket själv, men ett par böcker har jag tittat i. En är kanske mer fantasieggande än helt trovärdig, skriven av en finskättling i USA vid namn E.A. Louhi med titeln The Delaware Finns, tryckt hos The Humanity Press Publishers i New York 1925. Han hävdar bl a att finska språket härstammar från det gamla persiska språket. En mer trovärdig, om än kort, historisk beskrivning finns i inledningskapitlet till Eino Jutikkalas Bonden i Finland genom tiderna, LT:s förlag, tryckt på Centraltryckeriet i Helsingfors 1963. Mycket att hämta finns det säkert om du går in på släktforskningssidorna i Finland (med länkar) via Internet. Sök på www.genealogia.fi/   Där kan man som regel välja mellan språken finska, svenska och engelska. Som du kommer att märka vid studiet av finska historia, är det viktigt att skilja på språkets historia och genernas historia. Detta är ännu viktigare när det gäller Baltstaterna. Lycka till!

[Hans Mård]

Jag är långt ifrån expert på området, men delger i alla fall vad jag läst mig till. De finsk-urgiska folkens och språkens ursprung är vad jag förstått höljt i dunkel. Det har spekulerats i kopplingar till turkiska och andra centralasiatiska folk. Kanske är de ett ursprungligt europeiskt folk. När det gäller deras roll i Norden finns det få arkelogiska ledtrådar och ännu färre historiska källor. Den klassiska uppfattningen har varit att finnarna i relativt sen tid, strax före kristi födelse, invandrat till nuvarande Finland och där trängt samernas förfäder norr- och västerut. Det samiska språket, som är av okänt ursprung, tyder på en mycket stark finsk-urgisk påverkan vid denna tid. I dag hävdar vissa lingvister att de finsk-urgiska språken varit ursprungliga i nordeuropa och i sen tid, ca 1000 f.kr., trängts undan av germanska språk. För mig förefaller språkforskarnas slutsatser ofta som spekulativa på mycket skakiga grunder. Hursomhelst, populationsgenetisk forskning har visat att Sveriges befolkning har starka västeuropeiska drag och Finlands befolkning starka östliga/baltiska drag. Samerna förefaller vara en från övriga europeiska folk skild grupp med starka mongolida drag. Claes-Christian Elert är prof. emeritus i fonetik vid Umeå universitet. Han har en hemsida som tar upp bl.a. dessa frågor. http://www.algonet.se/~elert/index.html

[Antti Alfthan]

Arkeologen Matti Huurre vill påpeka [M.H: 9000 vuotta Suomen esihistoriaa - hoppas att det finns referater på svenska] att finnarna är helt enkelt folk som sedan sista istidens slut har bosatt landet. Man kan inte se och behöver inte heller hitta på omfattande invandringar sedan man kom hit, 8000-9000 år sedan, från Skandinavien, från Karelen norr och söder. Finnarna har ju östliga och västliga egenskaper i genotypet samt i fenotypet men folkvandringar som till exempel i Mellaneuropa tycks inte ha ägt rum här.  
Före fenno-ugriska språk talade man väl något proto-uralska (släkt med samojedspråk) såväl i nuvarande Finland som åtminstone norra Skandinavien, har konstaterats av urgamla ortsnamn, inga spår i nuvarande språk finns nog icke.  
Fenno-ugriska språk - urgamla också - har sina rötter på båda sidorna av Uralbergen. Magyarernas anfäder kom ut ur skogen på östra sidan, och de lärde sig att rida - så bra att de kom ända till Europa, Pannonien, som är slätt, och tog där över.  
Hela barrskogområdet, taigan, västerut från Uralen var bosatt av folkstam talande finsksläktade språk, också i Sverige, och i synnerhet lövskogsområden söderom barrskogbälten var goda att leva i: fiska och jaga, samla vad man behöver. Dessa var ättlingar av i stort sett samma folk som bebodde under sista istiden Mellaneuropa och slätten norr om Svarta och Kaspiska haven. De mongoler som jag förstår ha diskuterats här bodde i Baikal-området.  
Klimatet för något som 8000-3000 år sedan var betydligt gynnsammare än nu. Ändå var det snö om vintern, så att transporten öster- och västerut gick bra. Handeln från Ural till Bottenviken och vice versa var möjligt, det bestod en förhållandevis enhetlig kultur, med hänsyn till det vida området i taiga-skogen från Sverige till Uralbergen. Man talade finska språk, i äldre form och olika gren. Från östern kom konsten att tillverka keramik - kammkeramik heter det i detta sammanhang för dess mönster och teknik. Det var väl brudarna som bragte med sig konsten, och kanske bragte de nya drag i språket. I norra Skandinavien var det litet annorlunda med keramiken, kanske var det också med språket. I sin tid tynade den kammkeramiska kulturen av, handeln kanske lyckades sämre, klimatet blev värre. Det gick inte så bra som förut vid de finska insjöarna; kanske var det bättre vid stora floderna kring Bottenviken: där kommer ju lax! Men ca. 2500 år sedan flyttade faktiskt nytt folk att bo vid havsstränderna. Det var stridyxfolk, som också bebodde svenska kusten. Vi vet att de var balter, de talade dåtida baltiska, som är indoeuropeiskt språk. Och de var jordbrukare. Men varken nutida svenskar eller finnar pratar baltiska! Det var en stark kultur med sina innovationer som kom, inte massor av människor. Nybyggarna gifte sig med urbefolkningen och de smälte sig samman vid kustområden. Språket som bestod här är finska, som har massor av baltiska lånord. Folk i inlandet jagade som förr, och bevarade språkesättet. Nu blev handelsrutten från Karelen till Medelhavet mera och mera betydande. Indoeuropeiska folkstamm, som germanerna och slaverna var i rörelse, de förra spred sig på hjul och vagn (fantiserar jag), slaverna brukade svedja lövskog och de blandade sig i norr med de fåtaligare finska grupper. Karelerna blev mest viktiga, de lärde sig bruka jord, svedja, men främst blev de handlande och makthavande över vida områden från Ladoga norrut till Kola, sen österut till Kemi lappmark, Torne och Lule lappmark, vågar jag gissa - och samiska språk fick särpregeln som förenar dem med gamla karelskan, ca. 2000 år sedan. Finnarna (kven - som det säges) fick som handelsmän och birkarlar sin tur först senare. Och där var varjagerna (snackande så konstigt) med - mera och mera.  
Sedan, på något som 1200-talet flyttade svenskar och helsingar till de obebodda kustområden Österbotten och Nyland. Välkommen, säger jag.
Med vänliga hälsningar till Sverige,
Antti från Finland.

[Gunilla Önnberg]

Nu är Torsby Finnkulturcentrum klara med sin Cd-romskiva. Jag skall ha den med på släktforskardagarna i Karlstad.  Hälsningar Gunilla Önnberg

[Rolf Berlin]

Det finns en nyutkommen bok Garfågeln och Hanen som tar upp de ortnamn i Stockholmstrakten där ursprunget går att spåra till finska språket. Författaren Henrik O Andersson som är professor i bebyggelsehistoria har hittat några hundra ortnamn där härledningen stämmer bättre på finska än den hittilsvarande nordiska härledningen. Boken distruberas av Konsthögskolans arkitekturskola.

[ronny]

Även Gunnar Liljenroth i boken , Folket bortom Nordanvinden, ger en hel del teorier om folkvandringar i Norden och övriga Europa.

[Sven Nylund]

Är dessvärre några år sen med mitt inlägg :-)   Man kan också anlägga ett annat perspektiv på finländarnas historia, sett till frågeställningen i början.  Det har talats en hel del om språket och om den speciella gruppen svedjebrukare (Torsby) som är en del av den historiska befolkningen i Finland (och Sverige).   Men om vi ser generellt på en person bosatt i Finland, så har han/hon - vilket släktforskande finländare vet - en blandning av många olika etniska grupper i sin släkthistoria.  Norra Finland har samisk påverkan, östliga Finland har rysk-karelsk påverkan, sydost till mellersta Finland har svedjekulturen som ju utgår en speciell invandrad grupp som förefaller relativt sen om man ser till namnstudier. Områdena kring Nyland har vi en stark baltisk påverkan som kan påvisas redan i äldre arekologi genom gravskicket(t ex tarandravar) och rör vi oss sedan till den sidan som vetter mot Sverige så har kontakterna så gott som alltid varit mycket starka, likaså in- och utvandring.  Tavasterna utgår också en speciell avvikande grupp med sitt blonda, närmast bleka utseende och har sitt område i det inre av landet.  Lägger vi därtill namnen för präster, rådmän och officerskören så finner vi att ända från medeltiden har namnen till övervägande del varit icke-finska, från Sverige Tyskland, Ryssland även om latiniseringar av rent finska namn också bevisligen förekommit. (Därtill har det periodvis förekommit ett byte av finska till svenska namn på grund av urbanisering, men också vice versa på senare tid av politiska orsaker.)   Ska inte gå in på biologisk-genetisk forskning under senare år som påvisat ett överraskande stort västligt inslag i den finska befolkningen.  Och särskilt överensstämmelsen med områden kring Holland -Tyskland har varit svåra att förklara. Men vi behöver som sagt inte blanda in den forskningen för att konstatera hur komplext ursprunget är.   Så var hamnar vi då...?   I ett mångkulturellt samhälle :-)  Nja... kanske ändå inte riktigt jämförbart med dagens begrepp....  Skillnaden är väl att den assimilering dessa finska grupper har genomgått är mycket lång och kan räknas i många, många sekler.   Så att studera ursprungshemmet får det finska språket är inte detsamma som att studera de olika grupper som genom tidernas lopp sammansmält och bildat det Nokia-land som finns idag.

[Lars Persson]

Finnarna är i huvudsak skapade utifrån 2 befolkningsgrupper: söderifrån kommande balter och öster ifrån kommande finsk-ugrier.   Utöver detta finns naturligtvis en mängd andra: skandinaver, tyskar, samer...plus förmligen små grupper som den invandrande finsk-ugriska gruppen i sin tur införlivat i mer sydliga eller östra hemområden, långt ifrån dagerns Finland.  Precis som Rudbeck gett oss Atlantis-Sverige har även Finland berikats med fantastiska teorier om en magisk dåtid: tex att hela norra Europa var finsk-ugriskt en gång ... Sålunda är det inte bara forna jugoslaver som låter sinnet vandra iväg...  Avdelningen handlar om finnarna, men en tidigare kommentar om samerna kan inte st ostörd: några genetiska arv från diverse mongoler finns det inte en tillstymmelse till: de senaste teorierna är istället att ursprungs-samerna kom via en tidigare isrand in till östnorge - från SYDVäST. Sedan är det en annan historia att dessa i sin tur uppblandats med senare kommande finnar till den grad att de till och med övergivit sitt idag okända urspråk (eller flera) och istället antagit finnarnas, om än i förvandlad form - till dagens samiska dialekter. )

[Gustav Gustavsson]

Såg ett TV-program får några är sedan om Mong-folket som bor i norra Vietnam idag. Där var det en gammal man som berättade att finnarna och Mong en gång var samma folk och de bodde någonstans mitt i Kina. Sedan flyttade finnarna västerut och resten (d.v.s. Mong) söderut.   Kanske en sanning, vad vet jag. Men det hela verkar ju intressant !  Hälsningar Gustav Gustavsson

[Heikki Särkkä]

En intressant bok i detta sammanhang är Reijo Norio, Suomi-neidon geenit (The genes of the Finnish people). Otava 2000. Tyvärr så ger den inte så mycket om finnarnas ursprung.

[Ralf Palmgren]

Man måste komma ihåg att finlandssvenskarna inte har ett liknande ursprung som finnarna. Den svenspråkiga minoriteten (6%) som är bosatt i Finland har antingen alltid varit bosatt i områden som öland eller österbotten eller så härstammar de från de (riks)svenskar som bosatte sig i Finland på Birger Jarls dagar på 1200-talet. Finlandssvenskarna är således en gren av (riks)svenskarna. Som sådan har finlandssvenskarna ett germanskt ursprung i motsatts till finnarna som hör till de finsk-ugriska folken.

[Sven-Ove Brattström]

Ralf, Inte ett Germanskt ursprung i MOTSATS till Finskt-Ugriskt, utan ett Germanskt OCH ett Finskt-Ugriskt. Detta eftersom det i dag torde vara svårt att finna någon släkt som inte gift sig över den etniska gränsen. MVH   Sven-Ove

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej Ralf och Sven-Ove! Genforskningen lär ju ge till hands att 3/4 delar av finländarnas gener är från syd och väst. Blandning sker hela tiden (se nedan). Förresten tycker jag, att det mongoliska har inget gemensamt med det finska. Lika egendomligt skulle det vara att påstå, att svenskar har ett arabiskt ursprung!  Märk väl! Språk och etnicitet kan vara två helt skilda saker!

[Ralf Palmgren]

Håller du ändå med om att:  Den svenspråkiga minoriteten (6%) som är bosatt i Finland har antingen alltid varit bosatt i områden som öland eller österbotten eller så härstammar de från de (riks)svenskar som bosatte sig i Finland på Birger Jarls dagar på 1200-talet. Finlandssvenskarna är således en gren av (riks)svenskarna. Som sådan har finlandssvenskarna ett germanskt ursprung.

[Erik Holmlund]

Det jag tycker är slående är att så väldigt stor andel av finnarna är blonda & blåögda i nästan ännu större utsträckning än i övriga norden, det är iaf det ovetenskapliga intryck som jag har fått. Borde inte det tyda på ett etniskt  ursprung, även bland de finsk-talande, som till väldigt stor del hör samman med nordborna på t.ex. skandinaviska halvön? Jag tror på den där genforskningen som Johan hänvisar till som menar på att befolkningen i Finland till stor del härstammar från samma genpool som t.ex. svenskarna.

[Ralf Palmgren]

Det är i ganska stor utsträckning en ny företelse att finlandssvenskar gifter sig med finnar. Före, låt oss säga, 1970-talet var det mindre vanligt. De som var finnar gifte sig med andra finnar medan finlandssvenskar i stor utsträckning gifte sig enbart med andra finlandssvenskar. Som ett bevis på detta är att tvåspråkiga familjer började dyka upp på 1970-talet. I dag är det vanligare än förr men om jag skulle göra en ren gissning så skulle jag nog påstå att det nog är vanligare att två svenskspråkiga gifter sig med varandra än att en svensk och en finsk gifter sig med varandra.  Då Johan Brandt (vad jag förstått) är liksom jag finlandssvensk vore det intressant att få höra lite kommentarer av vad du anser gällande det här med att det i dag torde vara svårt att finna någon släkt som inte gift sig över den etniska gränsen!

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej Ralf och Erik!
Vi skall se på gener ur en regional aspekt. Landsgränser (på senare tid!) och språk har utgjort vissa barriärer, men inte alls totala sådana.  
Något rent germanskt finns inte. Det är även en blandning. Vi kan bara göra en sådan konstruktion för ett visst område och säga, att dessa hade mera växelverkan med varandra än med dem utanför.  
Om den svenskspråkiga minoriteten alltid varit bosatt i Finland, kan vi inte säga att de är svenskar till ursprunget. De är finnar, som talar svenska. Detta faktum kan sedan ha den förklaringen, att ett större område i Norden tidigare haft denna språkliga bild.  
Sedan har antagligen under Birger Jarls tid skett en invandring till Nyland. Vilken blandning dessa invandrare haft etniskt, vet vi ju inte så exakt. Nuförtiden finns inte nämnvärda skillnader till den finskspråkiga befolkningen i området.  
Etniskt sett kan vi alltså inte säga utan vidare, att finlandssvenskar skulle ha ett germanskt ursprung och ännu mindre att de skiljer sig gentemot de finskspråkiga. Forskningen ger ju vid handen, att de finskspråkiga har till en stor del germanska (vad det nu sedan är?) anor någonstans på vägen.  
Språk kan alltså inte ge tydliga svar! Bättre är att se områdesvis och där förmoda gemensamma linjer med ständigt inkommande individuella gener.
Inte har heller svenskar ett rent germanskt ursprung. Ifall vi förstenar situationen till en viss tidpunkt med - efter vår definition - ett germanskt ursprungsbefolkning, då måste vi ändå märka, hur denna konstruktion är en illusion. Den är en blandning som blivit till. Och det är inte ursprungET till finlandssvenskarna! Vad är förresten det ursprungliga?
Mvh. Johan

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej Ralf! Jo, vi är båda finlandssvenskar (så hade jag även förstått)! Det pratas ju alltid om ankdammen, där alla känner varandra. Så är det ju ändå tydligt inte. Ditt tidsperspektiv är ett helt annat än mitt. Om vi diskuterar 1900-talet till 7o-talet (och även 1800-talet), så är det säkert så, att den språkliga barriären var mycket högre än nu. Men studerar man t.ex. 1700-talet, så får man nog igen se mera gränsöverskridningar.  Tror nog, att det börjar minska med nuförtida släkter som inte har finskspråkiga ingifta. Men visst finns sådana. Speciellt i Nyland sker i många familjer en tydlig förändring. Språkligt sett är dock den inre urholkningen inom huvudstadsregionen mera alarmerande! (Mina erfarenheter bland högstadie- och gymnasieelever vid Normallyceet i H:fors och vid Länkan). Mvh. Johan

[Ralf Palmgren]

Hej Johan!  Jag håller med dig om att det existerade så kallade gränsöverskridningar under 1700-talet. Det är dock någonting som enligt min åsikt var någonting som gällde låt oss säga det vanliga folket (bönder) med det var mer ovanligt i de högre samhällsklasserna (borgare-präster-adel). Om man tänker på t.ex. adeln var det få som gifte sig överhuvudtaget med finskspråkiga. Det finns belägg för att många av dessa var gifta med t.o.m. (riks)svenskar. På så sätt kan man påstå att språkbarriären har varit stor redan före 1800-talet inom de rika medan den inte var stor bland allmogen. På så sätt har detta alltid varit en klassfråga mer än en språk fråga.

[Ralf Palmgren]

Jag har svårt att tro att de svenskspråkiga som är bosatta på främst öland men också i österbottens svensktrakter inte är svenskar till ursprunget. De svenskspråkiga har under en väldigt lång tid varit bosatta på öland. De är nog mer svenskar än finnar.  Det finns en begreppsmässig variation mellan finnar, finlandssvenskar och finländare som inte har tagits upp till behandling på denna sida. Enligt det svenska språket är:  Finnar - de som har finska som modersmål.  Finlandssvenskar - de som är finländare men som har svenska som modersmål.  Finländare - de som antingen är finnar eller finlandssvenskar och är medborgare i Republiken Finland.

[Anders Ryberg]

Nu är det väl i sig så att många forskare på senare år (till exempel Dick Harrison) konstaterat att folkvandringart sällan omfattade så stora grupper, utan att vad det ofta var frågan om var en mindre grupp som sedan drog till sig och påverkade en större grupp.  Alltså verkar det för mig troligt att det invandrade en del svenskspråkiga individer till Finlands kusttrakter, och att dessa etablerade sig som styrande skikt. Man kan nog lungt utgå från att dessa trakter inte var obebodda när invandringen skedde, och det finns inga tecken på folkmord eller folkfördrivning i samband med invandringen. Vad som hände var nog däremot att de som bodde i trakten sedan tidigare succesivt antog nykomlingarnas språk och kultur, och under kommande genereationer blev uppblandade med dessa. När det sedan kom nya individer till dessa trakter anpassade de sig också till traktens styrande och kultur och började tala svenska. Alltså ytterligare utblandning. Naturligtvis har det även förekommit svensk invandring senare i viss mån. I modern tid kan man ju se otaliga exempel på att personer i samma land som talar samma språk inte nödvändigtvis behöver ha gemensamt ursprung. Får det är väl ingen som tror att alla i Indien eller Afrika som talar engelska har brittiskt ursprung? Och på Irland, där man talar engelska till 90 %, har de flesta irländskt ursprung, även om det i norr och öster finns ett ökat inslag av anor från England i släktträden.

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Anders R. Tänkte skriva även om detta med mindre invandrargrupper, som sedan smälter i den större inhemska gruppen i det nya hemlandet. Men för 1200-talets del finns här vissa problem. Nyland har varit nästan tomt (arkeologiskt sett ter det så!). Men ifall vi betraktar myten om finnar. som invandrade till det område, som vi idag kallar Finland, så är saken säkert så, att de små grupper som möjligen kom, blev av härskande karaktär och överförde mycket av sitt finno-ugriska språk till urbefolkningen. Den tidigare befolkningen har säkert genmässigt haft det gemensamma skandinaviska arvet. Och de, som kom från Estland och över karelska näset hade även från de sydliga trakterna mycket att hämta. Genforskningen ger ju resultatet att bara 1/4 av generna i Finland har något gemensamt med en östlig riktning.  Mvh. Johan

[Samppa Asunta]

Hej alla!  I denna diskussion (som f.å. inte på länge har motsvarat rubriken) tycker jag man har totalt glömt en betydande grupp av finlandssvenskar eller deras förfäder.   När jag har stött på det något komplexbelagda finska gnället över svenskspråkiga som låtsas vara bättre folk så har jag ibland sagt att de i allmänhet inte har någon svensk bakgrund. De representerar ofta den del av överklassen och kultureliten som härstammar från helt finska familjer, bondså ner som har haft förmånen att skaffa sig högre utbildning, vilket ö.h. inte var möjligt för ett par sekler sedan annars än på svenska.  Så de har lärt sig språket och börjat umgås med svensk överklass, gift sig med svenskspråkiga flickor och försvenskats så småningon helt och hållet.  Deras andel i nuvarande finlandssvenskars gener är inte ringa.  Oftast var det f.ö. så att de finska elevernas ursprungliga släktnamn - i den utsträckning som de nu hade några - inte dög för rektorerna utan de fick nya man som var svenska eller grekiska eller latinska eller rent av konstiga fantasifulla sammanblandningar av allt detta.  Man kan nästan gissa att flertalet av dem vars namn slutar på -ius eller -ander är avkommor till finska bond- eller torparsöner som har hamnat på skolbänken.   Och de är minsann inte så få!  Vad jag vill säga är att blodblandningen är ganska omfattande och att det inte mer är någon vits att hävda att svenskarna är germaner och finnarna ugrer - eller rent av mongoler, en myt som var rätt allmänt omhuldad när rasismen ännu var tillåten eller åtminstone tolererad...  Vill man vara elak (men ingen vill ju!) så kan man säga att de som låtsas vara bättre folk är för det mesta avkommor till finska uppkomlingar.    Samppa

[Björn Engström]

En hel del av den finska kulturen (östra Finland) härstammar från öster och sydöst. Den finska svedjekulturen härstammar från sydöst. Rågen kommer från området kring Kaukaus. Hampan införs till Europa från söder och från öster. Den härstammar troligen från Indien och kommer via Ryssland till Finland och därifrån till Tyskland, samtidigt som den också kom från Medelhavsområdet. Samma sak gäller tartarbovetet. Samtidigt får vi komma ihåg att många svenska vikingar var i österled. Många blev kvar i Ryssland och det fanns svensktalande kolonier under flera generationer i Ryssland. Helt säkert träffade svenska vikingar på finnarna endera i Finland eller på väg till Finland. Många finska soldater krigade tillsammans med svenska soldater. Flera svenska regementen var stationerade periodvis i Finland, tex. Dalregementet i Savolax. Finlands kristnande skedde genom svenska korståg och därigenom blev Finland svenskt. Från Blekinge blev en del utvisade under 1500-talet till det egentliga Finland.  Små inflyttningar till ett område leder till att de blir assimilerade undan för undan och den gamla kulturen och språket behålls. Ständig mindre inflyttning kan ge lika stort genetisk påverkan som en stor inflyttning.  Även tidigare under folkvandringstiden kom flera folkslag från öster bl.a. från Mongoliet och slog sig ner i stora delar av Europa. Under bronsåldern kommer också stora östliga inslag till Sverige.  Det har varit mycket större folkomflyttningar även tidigare än vi någonsin kan tro.  Hälsningar Björn Engström

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej! Samppa Asunta!  Instämmer inte alls med, att detta inte mera skulle motsvara rubriken! Jag poängterar ju just det, att det handlar om en blandning. Visst blir överklassen med svenska som modersmål till mycket ofta av barn ur finskspråkiga hem, som får möjligheten att utbilda sig. Detta är ju poängen, som borde leda till vidaretänkande. Dessa finnar skiljer sig väl inte heller genetiskt mycket från svenskar. Språket är inte avgörande, utan etniskt bildar vi här i Norden (och har alltid gjort det) ett - geografiskt sett - kontinuum.  Björn Engström Alldeles! T.ex. (svarta) hunner och sedan avarer blev ju assimilerade någonstans i Ungern, så att det inte finns spår av specifikt deras kultur (eller vi känner dessa mycket lite) efter en mycket kort tid.

[Anders Ryberg]

Björn! Att Finlands kristnande skedde genom svenska korståg är omtvistat, vad man möjligen kan säga är att svenska militära operationer i viss mån bidrog till processen. Och vad det gäller storleken på äldre folkvandringar, har du till exempel studerat Harrisons forskning?

[Ralf Palmgren]

På tal om det här med finnar som får utbildning och därmed blir medlemmar av det högre ståndet måste jag medge att jag både håller med och delvis inte håller med. Det är nog en stor generalisering att påstå att hela det vanliga folket var finsktalande och att dessa finsktalande upphöjdes till de högre de stånden. Om man analyserar varifrån högre ståndssläkterna till stor del kommer ifrån kan man se att många av de finländska högre ståndssläkterna egentligen härstammar från områden som tidigare var till stor del helt svenskspråkiga. Bland dessa områden kan man nämna trakten kring Borgå och östranyland. Johan Brandt kan säkert skriva lite mera om detta. Det andra området som producerat många högre ståndssläkter är trakten kring åbo och Västranyland. Det finns bevis på att större delen av t.o.m. det vanliga folket i dessa trakter hade redan förr i världen svenska som modersmål.

[Samppa Asunta]

Tja,
 
jag har ju inte följt med hela diskussionen: jag är en tämligen ny besökare här.  Men jag hakade mig fast på rubriken Finnar (i nuvarande Sverige) och tyckte att det är lite annat än käbblet om svenskar i nuvarande Finland...  Annars så instämmer jag fullt med tanken att de ev. etniska skillnaderna för länge sen har suddats ut.  Det har skett t.o.m. i Finland (jo, även i Österbotten!) fast språkbarriären ibland har verkat vara oöverstiglig.  
 
Har annars någon lagt märke till det speciella fenomen att flera finska ortsnamn t.ex. i Björneborgstrakten har ett tydligt svenskt ursprung - och sedan svenska namn i låt oss säga Vasanejden ingenting betyder på svenska men kan kännas igen som ursprungligen finska.  Också detta tyder på att vi sannerligen inte har varit rasrena på långa tider.  För att nu inte tala om kustbygdernas mörkhyade och svarthåriga invånare som dock veterligen inte har släktskap med zigenarna.  Vadan detta?  Jo - säger de som tror sig veta - det var Hansa-handelsmännen som kom till kuststäderna för att idka business men var också i behov av fritidssysselsättning, och tillgången av alternativ var inte särskilt omfattande...
 
Mvh Samppa