Bland språkets nässlor och grodor

[Bo Nordenfors (Nob)]

Ur årgång 1898 av Ord och Bild, saxar jag ur en artikel av Robert Geete betitlad Bland språkets nässlor och kardborrar följande muntra läsning om prof på spenamn, som tilläggas de särskilda landskapens befolkningar. Så kallas invånarne i  
 
Dalarne masar
Gotland bockar
Nordhalland håttar
Sydhalland grisar
Norrland orrar
Närke getingar
Skåne grötbukar
Småland getter och oxar
Södermanland strömmingar
Uppland kor (kossor)
Västergötland  (skål-) knallar
Västmanland  paltar och grynpåsar
Värmland havfregastar
Öland hästar
Östergötland  ärtbukar
 
Såsom vedernamn för några städers och orters befolkningar må anföras
Arboga hundar
Enköping kålmaskar
Eskilstuna gumsar
Falun narrar
Halmstad laxar
Karlstad kålstjälkar
Köping svin
Norrköping strömmingsnackar eller ankor
Stockholm rännstensunge
Säter fattiglappar
Södertälje tokar
Torshälla limpor
Uppsala pannkakor
Västerås gurkor
Gagnef flugor
Nordmaling tjärtrattar
Roslagen rospiggar
Silfberg paltar
Skedvi rofvor
Svärdsjö kråkor o.s.v.
 
En del av de där har vi väl hört,
tänker sig grötbuken Bo, som hade en farfar som var tjärtratt.

[Ann Little]

Kul Bo; tycker rännstensungen Ann, som hade en far som var en tok (tokar), har en mor som också är en rännstensunge samt anor som är en härlig blandning av strömmingar, kor, getter o oxar, (skål-)knallar samt ärtbukar!  
 
Mvh
Ann