Baggbölare och tullsnokar

[Bo Nordenfors (Nob)]

Spenamn på diverse lefnadskall, ur Robert Geetes artikel i ord och Bild 1898, ”Bland språkets nässlor och kardborrar”
 
Baggbölare - skogsafverkare
beckbyxa - sjöman
bladlus - (ifrig )tidningsläsare
blåstrumpa - tillgjord lärd dam
bläcksuddare och pennfäktare  = litteratör
kälkborgare och bracka - inskränkt, snål borgare
giftblandare, pillertrillare - apotekare
klockskojare - urmakare
knodd, kryddbo\nesare, lådhuggare - handelsbiträde
korf, palt - stadssoldat i Stockholm (numera indragna)
lagvrängare, processmakare - jurist
kryddkrafsare, nypjan, pepparstrut - kryddkrämare
limpanna - snickare
mufvel, notisjägare - tidningsman
plankstrykare - målare
pluggstut, skolfux - skollärare
puttelkrämare - småhandlande
sabelskramlare - officer
sillstrypare - hökare
skräddarbock - skräddare
skålknalle - gårdfarihandlare
svartrock - präst
tallriksslickare - lakej
torruka (eg. torghuka) - mångleraska
tullsnok - tullbetjent

[Bo Nordenfors (Nob)]

Ovan felstavade förklaring till torruka = månglerska.
Kan inte undanhålla fortsättningen av ovan anförda stycke:
 De nu anförda okvädingsorden för åtskilliga respektabla yrken äro, såsom synes, allesammans vedernamn och kunna således ej på allvar användas som beteckning för yrkenas utöfvare. Men äfven verkliga yrkesbenämningar, till stor del numera utgångna, fortlefva i språket i de låga villkor, som karakterisera hvad vi i öfverskriften kallat nässlor och kardborrar, d.v.s. komma numera till användning endast såsom glåpord. Sådana f.d. medlemmar aft hedervärda handteringar, numera likställda med de rena skällsorden fuskare, klåpare, stympare, för att ej tala om bönhas, äro t.ex. borstbindare ( i bet. suput), dansmästare, dragkistpolerare, kannstöpare, krabbsaltare, lindansare, lumpsamlare, petscherstickare, rackare (flåbuse), sumprunkare (i Stockholm förr benämning på pojkar, som för en ringa ersättning nere vid fiskarhamnen höllo sumparnas domnade invånare vid lif genom att sätta farkosterna i lätt rullning), taffeltäckare, tjärvräkare, tunnkullare (fodermarsk) m.fl.
Så långt Robert Geere anno 1898.

[John Larsson]

Det kan være lidt svært at udtale sig om skrivefejl så langt tilbage, men mon ikke der skulle have været et r med, så resultatet skulle have været MURFVEL, med datidens stavemåde!