TBC

[Kicki Wahlström]

Hej!
 
Min mormors bror hade TBC och låg på 1940-talet på sanatoriet. I min mors dagbok 1943 läser jag att han  kunde  ta kväve mot det. Finns det någon som kan förklara detta? Han dog dock 1948 av TBC så helt verkade det ju nu inte men kunde de vara något för att fördröja sjukdomen?
 
MVH Kicki

[Gunilla Hjelmquist]

Hej Kicki!
Innan antibiotika fanns mot tbc, var ett behandlingsalternativ att få lungan att falla samman, genom att exempelvis föra in luft, syrgas eller kvävgas (s.k. gasning)i lungsäcken.
Mvh Gunilla

[Solveig Mårtensson]

Hej!
Jag undrar om tuberculosis är detsamma som TBC?
 
mvh Solveig

[Christina Helmby]

Ja Solveig!
Tbc är en förkortning av
 tuberculosis.
Mvh
Christina H

[Kicki Wahlström]

Hej Gunilla!
 
Tusen tack för svaret. Ska bli intressant att se vad som står mer om honom i dagboken, kanske nämn fler behandlingar längre fram.
 
Tack
 
MVH  Kicki

[Solveig Mårtenssonm]

Tack Christina för svaret.
mvh Solveig

[Ingela Martenius]

Om TBC/tuberkulos (eller lungsot som det ofta kallades förr):
 
Innan 1882 var läkarvetenskapen övertygad om att TBC egentligen inte smittade utan var ärftlig. Detta år fann dock dr Robert Koch tuberkelbacillen, men det dröjde flera år innan alla läkare accepterade detta medicinska faktum. Något senare förstod man också att även boskap och mjölk är smittbärande; det är relativt få sjukdomar som smittar över artgränser men bovin TBC gör det.
 
Behandling på sanatorium startade i Sverige så sent som 1891 då dr Horney öppnade det första riktiga sanatoriet i Mörsil i Jämtland. Detta privata sanatorium följdes ungefär tio år senare av sanatorier byggda genom Oscar II:s jubileumsfonds försorg; dessa sanatorier var billigare och i ömmande fall t.o.m. gratis. Behandlingen var egentligen bara vila (i friska luften), närande mat och sträng hygien. Detta byggde förmodligen upp allmäntillståndet så att sjukdomen gick till självläkning. I svårare fall gasades man, dvs bröstkorgen fylldes med gas så att lungan kollapsade och inte användes vilket ökade chansen till läkning. Man experimenterade med olika mediciner men någon effektiv medicinsk behandling fanns inte förrän 1949 då streptomycin och PAS i kombination visade sig få bukt med TBC:n.
 
De viktigaste faktorerna för att få ner dödligheten i TBC var dels den allmänna vaccineringen (i Sverige från 1927) med uppföljning genom Mantoux-prov och skärmbildsundersökningar, dels pastörisering av mjölken, dels den allmänt höjda levnadsstandarden eftersom TBC förutom smitta kräver dålig hygien, trångboddhet och undernäring. Idag är dock TBC:n på marsch tillbaka, nu med multiresistenta baciller.
 
Att notera är också att tuberkulos inte bara är en lungsjukdom, tuberkulos kan också yttra sig som ex.vis. skelettuberkulos och struptuberkulos (mycket allvarlig).
 
Källor:
Dr Paul Niemeyer Om lungsot, dess orsaker, behandling och förebyggande AV Carlsons förlag Stockholm 1887
Britt-Inger Puranen Tuberkulos. En sjukdoms förekomst och dess orsaker. Sverige 1750-1980. Umeå Universitet 1984
Bi Puranen, Ture Zettterholm; Förälskad i Livet; Förlags AB Wiken, 1987
Lars And?r, Bi Puranen Konung Oscar II:s jubileumsfond och tuberkuloskampen; Supplementum XIV i Nordisk Medicinhistorisk Årsbok 1994
Harry Näslund, Från lungsot till tuberkulos i TeFa nr 19 Uppsala universitet 1997
 
Ingela

[Lars Eriksson]

Den som vill veta mer om hur det var att ha TBC forr i varlden rekommenderas att lasa Edith av Ernst Brunner. Den handlar om den finlandssvenska poetissan Edith Sodergran och ar synnerligen lasvard av manga andra skal ocksa.

[Ingela Martenius]

TBC-patienter tillbringade upp till sex timmar om dygnet i s.k. liggsalar utomhus. Detta ansågs stärka lungorna. I varje fall lär det ha vädrat bort en del baciller.
Typisk liggsal:

 
Ingela

[Annette Stephens]

Hej!
Min farmor som nu är 80 år har berättat för mig att hennes mor Sara Marcus, gift Kanter, var inlagd på ett sanatorium i Stockholm.
Hon avled av TBC 1931. Farmor har sagt att familjen bodde på Östgötagatan. Fanns det fler än ett sanatorium i Stockholm på den tiden?
Och vilket var isåfall troligast att Sara blev inlagd på?
Finns det några arkiv tillgängliga?
 
Stort tack på förhand.
 
Mvh, Annette Candelaria

[Ann-Mari Bäckman]

Ingela, vad trevligt att se den bilden! Jag ställde en fråga under bildgåtan, byggnader, Slarvigt bäddade sängar var någonstans dessa sängar stod. Jag fick tips om just sanatorium, men någon såg att det inte fanns några hjul på dessa sängar. Det är ju samma sak med dessa sängar på den bild du visar, inga hjul. Mina sängar däremot har madrasser, vilket dessa sängar verkar sakna. Om du vill kan du titta på min bild och säga vad du tror om den.
 
Mvh
 
Ann-Mari B

[Ingela Martenius]

Ann-Marie,
 
Jag skulle tro - utan att veta något säkert, educated guess bara - att ligghallarna och deras utrustning kunde variera ganska mycket. Det var säkert upp till ansvariga läkare och sjuksköterskor, vilka id?er de hade om vad som var bäst. Kanske var det också så att sängar med madrasser var för sådana som tillbringade fler timmar ute? Man hade ju flera hallar.
I varje fall kan man faktiskt se en madrass i fjärde sängen härifrån räknat.
 
Din bild tycker jag verkligen ser ut som en typisk ligghall - däremot är det nog idag tämligen omöjligt att avgöra varifrån. Sådana här ligghallar kunde, efter vad jag förstår, vara uppförda som separata byggnader som väl troligen rivits när ingen behövde dem mer (de ser ju ofta ganska enkla ut, mer vind- och regnskydd än riktiga hus).
 
Ingela

[Ann-Mari Bäckman]

Ingela, tack för att du tog dig tid att titta på mitt foto.
 
Jag tror mig ha hittat ett passande sanatorium, då jag hittade ett vykort i samma album med texten Örnsköldsvik, sanatoriet. Om det nu var ett kort från ett sanatorium, så skulle de obäddade sängarna platsa där. Om du vill se den bilden också, så se Bildgåtan, Byggnader, Sanatorium i Örnsköldsvik. Oftast kan man få otroligt med hjälp från folk här på Rötter, som Erik Holmlund, tror jag det var, som ger sig ut på kvällen och plåtar det som en gång varit ett sanatorium i Örnsköldsvik.
 
Mvh
 
Ann-Mari Bäckman

[Ingela Martenius]

Visst skulle det kunna vara sanatoriet i Örnsköldsvik. Men såvitt jag kommer ihåg så byggdes det en mängd sanatorier under samma tidsperiod och de liknade säkert varandra. Tänk bara på alla regementen som ser snarlika ut - och skolor, man kan knappt skilja dem åt. Fram till 1970-talet var det ju sällan enskilda arkitekter som stod för ritningar till offentliga byggnader, det var team som var specialiserade på vissa sorters byggnader och de såg därför oerhört lika ut.
Men ta tag i Landstinget som är ansvarigt för Övik. De skall ha arkiv med patientlistor! Jag sökte själv min morfar i Mörsil, men det var ett privat sanatorium så där fanns det inga arkiv bevarade (eller i alla fall inte på Landstinget, men de var mycket hjälpsamma).
 
Ingela

[Elisabet Tornberg]

Hej!
 
Mina anor dog i lunginflammation båda två. De bodde i en backstuga i Ljungs församling, på vad som kallas Norra fjället. Hustrun dog 25/4 - 1862 och mannen 5/3 - 1886. Nu har jag börjat fundera över om de inte istället dog i TBC. Hur väl kände läkarna och även präster och vanligt folk, skillnaden tro? Till lunginflammation hör, vad jag vet hosta och hög feber, men hur är det med TBC? Finns det någon som vet något om symptomskillnader?
 
Till saken hör också att mannen gifte om sig efter min anas död. Denna kvinna anges i hfl. som bräcklig och dör 27/2 - 1886 i lungsot. Hon kan ju i och för sig ha varit smittad sedan tidigare och det kan ju ha varit dragit och kallt i en backstuga, så att lunginflammation kan stämma. Det märkliga är ju att mannen och hans andra hustru dör med en veckas mellanrum. Kan det tala för lunginflammation, för TBC eller för båda sjukdommarna som ju anges i längden?
 
Har någon hört talas om att TBC benämnts lunginflammation tidigare?  
 
Många frågor som är intressanta för mig! Hoppas någon kan räta ut något!
 
Nattliga hälsningar
Elisabet

[Ingela Martenius]

Hej Elisabeth!
 
Lungsot, TBC, hade mycket välkända symptom. Det är ju en kronisk sjukdom. Patienten hostar och får ofta feber - men det är länge en övergående feber. Karaktäristiskt är också att febern kommer mot kvällen medan patienten bara har en mindre temperaturhöjning under dagen. Faktiskt kan patienten se ut att må mycket bra under en tid men sedan tar sjukdomen över och patienten blir tröttare och orkeslösare och hostar så småningom blod. Lungorna fylls av hårda tuberkler.
 
Lunginflammation var också en välkänd och fruktad sjukdom. Det är en akut sjukdom, inget man går och dras med i flera år. Febern kommer hastigt, är mycket hög. Lungorna fylls av vätska och det är slem patienten hostar upp, inte blod.
 
Det finns väl inget som hindrar att man ådrar sig lunginflammation när man redan har lungsot - och då torde den sjuke förr i tiden inte haft stor chans att överleva - båda sjukdomarna hade hög dödlighet. (Nej, alla dog faktiskt inte i lungsot - en del fall gick till spontan självläkning, något som varit känt sedan antiken. Och sanatorierna - det första i Sverige kom 1891 i Mörsil, Jämtland - gav egentligen ingen vård utan erbjöd bara vila, näringsrik mat och sträng hygien för att uppmuntra självläkningen; först 1949 kom medicin som verkligen botade TBC.)
 
Nej, jag tror inte man under andra halvan av 1800-talet förväxlade lungsot och lunginflammation. Knappast tidigare heller. Och visst, prästerna var verkligen inga läkare, men länge ingick faktiskt en kurs i medicin i prästutbildningen eftersom man visste att prästerna rådfrågades om medicinska spörsmål ute i bygderna - och de byggde ju efterhand också upp stor erfarenhet. Men vad som angavs som dödsorsak om någon med TBC också drabbades av lunginflammation kan man ju bara gissa.
 
Ingela

[Elisabet Tornberg]

Hej Ingela!
 
Stort tack för dina klarlägganden! Då kanske det ändå var så att mina funderingar är felaktiga och att mina anor vekligen dog i lunginflammation. Mannens andra hustru kan ju mycket väl ha drabbats av både lungsot och lunginflammation eftersom hon ju dog så nära sin man, precis som du skrivit.
 
Mycket intressant det här med att prästerna fick lite medicinutbildning också. Det visste jag inte förut.
 
Tack igen!
Elisabet T.