Arsenikförgiftning

[Birgitta Ekvall]

En anfader till mig dör i mitten på 1860-talet av  
arsenikförgiftning, enligt kyrkboken. Inga  
kommentarer till dödsorsaken ges i längden,  
vilket förvånar mig.  
 
Vid en hastig kontroll har jag inte  heller  
kunnat hitta något om händelsen  i  
rättsprotokoll.
 
Hur ska jag tolka arsenikförgiftning?  
Självmord eller mord? Eller kanske  
olyckshändelse?
 
Hade det varit självmord hade väl prästen eller  
klockaren över huvud taget inte nämnt  
dödsfallet  i kyrkboken? Då hade väl den döde  
kommit i jord utan sedvanlig begravning?  
 
Tacksam för kommentarer!
 
Birgitta

[Torbjörn Norman]

Hej Birgitta
När vi höll på med studiecirkeln om Läby i Björklinge för några år sedan hade vi en flicka som hette Tillman som under 1800-talet tog arsenik som abortmedel och strök med själv. Men då fanns det ett flertal sidor i domboken om ärendet.
Arsenik användes även som medicin i svaga doser i olika blandningar. Det står mycket om det i mitt gamla lexikon. Men även som träimpregneringsmedel men det fanns ju inga elstolpar vid denna tid. Trötta hästar blev pigga av arsenik  och gick lättare att sälja sades det ju. Även om det var en olyckshändelse borde det ha stått något i domboken. Kanske han bodde i ett annat härad?
Hälsningar Torbjörn i Björklinge

[Inge Ledje]

Hej Birgitta.
Det var nog så att arsenik var något av ett universalmedel mot allehanda otyg - framförallt sjukdomar hos människor och djur. Åtminstone i Småland kallades det vitt oh fanns tydligen tillgängligt hos ganska många men framförallt hos kloka gummor och gubar som botade både djur och människor.
Jag har en berättelse där en man försökte att avslöja stöld av spannmål genom att blanda vitt i säden. Dessbättre så fick vederbörandes hustru vetskap om saken och tömde säden i ett vattendrag.
I samma trakt avlider en yngling med fallandesjuka efter att ha tagit vitt och dennes fader dör också på ett sätt så att det i hävderna antydes att han tagit medicin (=vitt).
Om jag minns rätt nu, efter alla år sen jag läste den, så skriver också Elin Wägner i sin bok Åsa-Hanna om ett fall där man ger medicin (=vitt) och det får en dödlig utgång.
Därför tror jag inte att alla arsenikförgiftningar gick till rättegång.
Mvh
Inge

[Sten Strand]

I boken 30 sorters kryddat brännvin av Albert Sandklef (intendent vid Varbergs museum förr) skriver han:  Ett egendomligt bruk i förra seklet var att alla skulle taga in arsenik såsom läkemedel emot sjukdomar hos både folk och fä. Arsenik var förbjudet att köpa och handla med, men smugglaregubbar gingo omkring och sålde musasocker till allmogen.. Det ansågs rentav såsom något nödvändigt att ha i huset, och jag minns min Far hade en liten ask med arsenik (det kallades ocksp råttekrud) inlåst i en av sina hemligaste lådor. Man trodde att arseniken av en fullvuxen kunde tålas, så, stort stycke som en halv ärta men en hästg tålde så mycket somen hel ärta. För folk skulle arseniken bota för gruvlig kolik och ävenså för hästar, annars vid måttlig giva, skulle hästar trivas, bli blanka i och feta och friska, troddes det.
 
Troligen tog din anfader in för stor dos, och avled därav. (Nämnas i det här sammanhanget var att jag själv - ganska lång och smal och med lågt blodtryck - blev ordinerad arseniktrioxid av skolläkaren. Troligen hjälpte det mot lågt blodtryck, svimningskänslan jag fick när jag reste mig ur skolbänken gick över.)
 
Mvh
Sten

[Birgitta Ekvall]

Tusen tack för all intressant information! Bra  
att få saken ventilerad så här snabbt.
 
Det verkar ju rimligt att anta att det här var  
fråga om någon slags behandling eller  
kanske rentav  ett  drogande som gick snett.
 
Men jag ska leta en gång till i  
domstolsprotokollen.
 
Och, Torbjörn, mannen ifråga bodde i sin  
hemsocken, där han hållit till länge, när han  
avled.
 
M v h
 
Birgitta

[Leszek Bonikowski]

Jag kan rekommendera en novell av Hans Alfredson i boken Lagens långa näsa. Läs novellen TIO SMÅ NEGERBOLLAR eller Fostersönernas hämnd.
 
Ger en viss förklaring till hur arsenik förr kunde användas.

[Anna-Carin Betzén]

Arsenik användes även som råttgift.  
 
Jag kom att tänka på en förgiftningsberättelse från samma tid, som jag läst här: På Tjörn år 1866 dog en mor och hennes två söner av förgiftning. Det var nödår, och de hade ätit av ett upphittat bröd - som senare visade sig ha varit preparerat med råttgift! I det fallet var det dock inte arsenik, utan ett annat gift - fosfor.

[Anna-Carin Betzén]

Arsenik har även diskuterats under Övriga ämnen » Döden » Fosfor.

[Ingela Martenius]

Mea culpa! Mea maxima culpa!
Jag får helt ta på mig skulden att fosforförgiftningen spårade ur till arsenik!

[Anna-Carin Betzén]

Äh, vad gör det när man har hyperlänkar? Det var mycket intressant som kom fram!