Hasebindare och huall

[Andreas Karlsson]

Vi har i Himle härads DB (Halland) från 1671 funnit ett antal vittnesmål om ett slagsmål där en släkting var inblandad. Bland vittnesmålen finns ett antal ord som vi inte kan identifiera. Bl.a. skall man ha sagt ”huad vildt du hafue dhin Hasebindhere” och flera vittnar just om att personen i fråga kallats för Hasebindhere. Detta torde vara någon form av skällsord, men vad kan innebörden vara?
Vidare hade den ena personen langskagellen i handen och den andra en huall. Långskakel är helt enkelt den träkonstruktion som förbinder en häst med en vagn, men vad är en huall som använts som tillhygge? Alla tips mottages tacksamt.
Andreas Karlsson

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
Nu kommer jag med en ren gissning. Hasebindare låter, som om det skulle vara det samma som ett tjuder. Det kanske var ett skällsord för en tjurig, envis person, som inte gick att rubba. Han stod där han stod.
 
När jag tänker efter så vill ju den tjudrade komma loss, så kanske är en hasebindare bunden till sin kvinna eller sin mamma. Han har ingen egen vilja, är inte herre i sitt hus.
 
Ann-Mari Bäckman

[Eivor Andersson (Ema)]

Hej,
 
Jag skulle nog hellre vilja ha hasebindare till en som lindade hasorna på hästar.
Det kan ju ha varit en lägre syssla i stallet och användes då som skällsord.
Som malaj inom flottan eller liknande.
 
Min gissning - Eivor

[Ann-Mari Bäckman]

Nog skulle det kunna vara så. Slagsmålet kanske skedde i stallet, eftersom den ena hade en skackel som tillhygge. Vad som gör mig tveksam är att det här var på 1670-talet och jag har då svårt att tänka mig att en hasebindare (om det nu var en speciell yrkesgrupp) skulle ha sämre status än en stallknekt eller någon annan i stallet. Vilka yrkesmän såg man ned på vid den tiden? Var det inte bödeln och han som slaktade hästarna? Alla de andra var väl likvärdiga?

[Eivor Andersson (Ema)]

Jag känner inte till rangordningen i stallet på 1600-talet.
 
Det var som sagt bara en hypotes.
 
Hälsningar Eivor

[Jörgen Tollesson]

Ur Ordbog til det ældre danske sprog (1300-1700) (publicerad på internet av Universitet i Bergen):
 
Hasebinde, verb, 1) binde om hasen; 2) binde hænder og fødder på.Sedan är ju frågan om hasebindere i det här fallet ska tas bokstavligt eller bildligt. Det är ju alltid lättare att tolka ett uttryck om man ser sammanhanget det brukas i.

[Andreas Karlsson]

Tack för alla intressanta id?er!
Då är det bara det mystiska ordet huall som vi får försöka knäcka :-)
Hälsningar
Andreas

[Marianne Solli]

Jeg våknet nettopp, og hjernen min hadde arbeidet med ordet huall, og den ville absolutt ha det til at det skulle være en hyvel, kanskje skrevet huvll på den tiden. Nei nå må jeg gå til sengs igjen.

[Andreas Karlsson]

Hej Marianne!
Tack så mycket för Ditt inlägg. jag är dock lite tveksam om det helt passar in i sammanhanget. Slagsmålet bröt ut mitt ute på en landsväg, där man klev av sina hästar och vagnar. Självfallet är det möjligt att någon hade med sig en hyvel, men det låter lite långsökt. Kan det finnas något i utrustningen på vagnar eller något till hästarna som heter något liknande?  
Hoppas att jag inte fördärvar Din nattsömn med nya grubblerier om detta ord :-)
Med vänliga hälsningar
Andreas

[Marianne Solli]

God morgen Andreas.
 
Jeg er bare litt rar (norsk rar) på den måten at jeg pleier å leke med ord under søvn. Det har blitt til mye rart på den måten, og jeg tror ikke du i alle fall forstyrrer min nattesøvn. Jeg sovnet momentant igjen da jeg la meg. Forresten: hva med et redskap til å rense hovene til hesten; noe med hov... hovtång, hovskrape, eller en slags kombinasjon en hovall, he he. 
 
Forresten drømte jeg engang at jeg hadde fått en ny form for schizofreni, og den  var så ny at legene kalte den schizofre-ny.

[Ann-Mari Bäckman]

Nog låg det väl närmare till hands om man skulle börja fajtas att man tog det som fanns till hands, än att börja plocka bort utrustningen från häst och vagn. Det måste ha tagit alldeles för lång tid för de hetlevrade. Nej, då tror jag hellre att man tog till det som fanns på vagnen, kanske något verktyg från en snickarlåda eller annat. Tog man verkligen loss en skakel för att slåss med? Den måste väl ha legat lös i vagnen i så fall.

[Marianne Solli]

Hei igjen.
 
I mitt leksikon fant jeg noe: Ål kan bety sylredskap brukt under korrigering av blysats (neder. aal; samme ord som gammelnorsk aldr som er syl).  
 
Ellers er jeg helt enig med Ann-Mari i hennes fundering over denne situasjonen.
 
Hilsen Marianne

[Jörgen Tollesson]

Tänk på att hu kan vara gammalstavning för v.

[Kjell Gärme]

Hej!
Vad tror ni om att huall skulle kunna ha varit en häjel, jag har aldrig sett ordet skrivet, så jag har ingen aning om stavningen. Men i mina hemtrakter, Gärdserums socken i norra Småland, kallade vi den sprint eller dubb som främre axeln på en vagn eller kärra ledar sej kring för häjel. Det var ofta en rejäl järnsprint med en relativt stor platt skalle. En häjel borde ha varit förträfflig som tillhygge vid ett slagsmål.
 
Hälsningar Kjell

[Andreas Karlsson]

Hej på Er alla!
Jag har sökt vidare i danska källor men har inte funnit något som passar in. (letade på ord typ vall, med varierande stavning; huall, hvall, val etc.)
Det låter i alla fall som ett mycket förträffligt tillhygge. Som Ann-Marie påpekade ovan så gäller det då att man haft detta liggande som en reservdel i vagnen.  
 
Det finns ju också en viss språklig likhet mellan huall och härjel, så kanske man skall leta efter synnonymer till härjel i andra sydsvenska eller danska dialekter och se om det finns något som drar sig åt huall eller liknande ord.
Bästa hälsningar
Andreas

[Ann-Mari Bäckman]

För att vara petig så kallar Kjell mojängen för häjel och inte härjel, vilket liknar mer  ditt ord, Andreas. Man bör komma ihåg att uttalet på saker och ting kunde ju variera från plats till plats. Eftersom man inte hade några normer för rättstavning att gå efter så kunde ju samma ord också stavas på olika sätt. Häjel låter intressant.

[Olle Elm]

Har försökt leta efter orden i K.F. Söderwall,
Ordbok öfver Svenska Medeltids-språket
http://spraakbanken.gu.se/sdw/
Kanske någon annan finner det sökta.
Vänligen,
Olle Elm
PS. Många ord som jag själv upplevt som enbart dialekttala, visar sig finnas i Svenska Medeltidsspråket; Ex vis ordet bösta - som vi använde i norra Småland för banka, slå ... DS

[Kjell Gärme]

Efter att fått friskat upp minnet lite erinrade jag mej att jag nog sett ordet hejel i skrift och det i ett brev  
 
till min farfars far från hans systerson August född 1848. I brevet gör August jämförelse mellan en  
 
julgransrystning 1896 och en sk. Lekstufva i hans ungdom. Brevet är daterat den 20 jan 1896.
Här följer ett utdrag ur brevet.
 

 
Hälsningar Kjell