Skaptfarit

[Hans Kihlström]

I väpnaren Sven Jonssons morgongåvobrev 1449 förekommer ordet skaptfarit. Efter uppräkningen av alla gårdar han ger i morgongåva skriver han  oc thenna morghengaafwon hafuer jac henne sköt oc skaptfarit aepter laghom.... Vad kan skaptfarit betyda?
 
Mvh Hans

[Olle Elm]

Skötning och skaftfarning är de två ritualer som genomfördes när jord bytte ägare. Skaft-delen av ordet - kommer av skaftet på ett spjut. Om jag förstått det rätt höll man på skaftet. Vad for här betyder är jag osäker på. Trodde kanske först att det betydde kasta [ifrån sig] men så gick det nog inte till. Man höll tillsammans och gjorde en gemensam handling ...
 
 Finns också uttrycket höll på glaven om jag inte missminner mig.
 
Citat från SAOB:  
 
[ fsv. halda a skapte l. skapteno]
(numera bl. rättshist.) i uttr. som ange att vittnen (vanl. nämndemän) vid köp l. överlåtelse av fast egendom till stadfästelse vidrörde ett spjut(skaft) l. (i utvidgad anv., delvis övergående i
[SKAFT.sbst1 I.2]
2) ett svärd(sfäste) l. dyl. (l. en stav); särsk. i uttr. hålla (up)på l. å (ngn gg äv. om) skaftet, äv. skaft; jfr 3. VgFmT I. 2: 59 (i handl. fr. 1523: hulle paa skaffthet). (Vittnena) betygha . . ath .. Lappiiockj godz samfelle try år lagbwdit och lagstondit warid hade och på fierde laghmandz ting lag(li)ca skött och skälad (dvs. lagligen överlåtet) med bart swärd å tingx bordit och tingx nempden å skaffte hollid epter fordoms pläghsedh. BtFinlH 6: 17 (1540); jfr anm. 1:o sp. 3330. Thessze godhe men som y nempdhen såthe och uppå skaffthet helle med mek (dvs. vice häradshövdingen) som ser Algudt y Kættilstorp, Sven Töresson (osv.). VgFmT II. 1: 33 (i handl. fr. 1552). SvFmT 1: 255 (cit. fr. c. 1625: om). I alla jordesaker, där jord .. såldes, byttes, bortgavs etc., måste alltid vara tolv fastar, som . . fäste kontraktet med påhållande på skaft av något gevär (dvs. vapen) eller någon stav. JSTIERNHÖÖK (c. 1675) hos ALMQUIST BtFamiljerH 77. Dannemän som med mig i rätten sutto och å skaftet höllo. HTFinl. 1954, s. 59 (1714). Detta förfarande (dvs. skaftfarandet) torde ha tillgått så, att fastarne - vanligen identiska med rättens ledamöter - fattat i skaftet på ett framräckt spjut, till tecken att samhället ville försvara den nye ägarens rätt. VästsvHembSt. 241 (1928). KultLexNordMedelt. 4: 193 (1959: hållit på skaftet av ett svärd).  
 
Min idé om glaven verkar hålla: Hittade också:
 
[HÅLLA.v1 1.a.β]
β) i uttr. hålla på glaven(et) l. skaftet o. d., i fråga om vittnesmål o. d., se GLAV 1 slutet, SKAFT.  
 
Ett ställe där man kan hitta mycket nyttigheter är här: http://spraakbanken.gu.se/fsvldb/
 
Vänligen,
Olle Elm
 
PS. Nu vet jag var jag fick det där med kasta ifrån; Inte helt tokigt, men tydligen gällde det bröllop:
[GLAV 1]
1) (numera bl. i fråga om ä. förh.) lans, spjut. SvFolkv. 1: 482. GR 3: 253 (1526). Lasse Olson kom så när, att han stack effter Erchebispen medh sitt glaffuen. SVARTG1 37 (1561). Glafven eller Lans var et riddare- och hofmans-gevär, som in emot tjocka ändan hude et handtag, och pryddes vid spetsen med en liten fana, tofs, sidenrimsa eller band-rulla. JRÖDING i 1VittAH 1: 154 (1755). 2UB 6: 315 (1904). jfr TREUDDS-GLAVEN. - särsk. om vid förnäma bröllop på 1500- o. 1600talen användt spjut som, efter att hava vidrörts av de herrar som tjänstgjorde ss. vittnen vid morgongåvans utfästande, utkastades bland den utanför församlade menigheten. DelaGardArch. 4: 23 (1523). (Morgongåvobrevet är utfärdat) i dessa ädle .. mäns närwaro, som å rättan hinderdagh uppå glafenet hullo. BtFinlH 3: 164 (1545). (1655 stod) gref Ture Oxenstjernas bröllop med fru Beata Leijonbufvud, på hvilket jag såsom dess syskonbarn och nästa släktinge anmodades att kasta dess glaf. KURCK Lefn. 53 (1705). BJÖRLIN Elsa 50 (1879).  
DS
 
(Meddelandet ändrat av smol 2011-08-17 11:17)
 
(Meddelandet ändrat av smol 2011-08-17 11:31)
 
(Meddelandet ändrat av smol 2011-08-17 11:44)

[Olle Elm]

Ett ord som förekommer i sammanhanget och där det finns ett samband är .
Vänligen,
Olle