Samma effekt som att vara omyndig gav förlust av medborgerligt förtroende som utdömdes vid strängare fängelsestraff (straffarbete), dvs. även sedan den dömde frisläppts från fängelset fick han/hon inte tillbaka sina medborgerliga rättigheter. Detta innefattade t.ex. rätt att gifta sig och rätt att driva rörelse / ingå avtal.
Det skrevs ju dock generellt in som förlustig medborgerligt förtroende, inte som omyndig. I ett fall har jag dock sett att en man utan medborgerligt förtroende inte haft någon anteckning alls i den Hfl som följde på den Hfl som antecknade fängelsestraffet, utan han var bara insatt under sin mor (som var änka), precis som ett minderårigt barn - och det skulle ju motsvara omyndig.
Martin,
Det beror på vilken tid Du talar om.
Alla kvinnor utom änkor var omyndiga fram till 1858 då ogifta kvinnor som fyllt 25 år kunde ansöka om att bli myndigförklarade av domstol. Först 1863 blev ogifta kvinnor över 25 år automatiskt myndiga, och 1884 blev myndighetsåldern lika för män och kvinnor, 21 år (fast en gift kvinna var ju inte myndig förrän 1921).
Dock hade alla ogifta kvinnor (dvs. inte änkor) oavsett ålder giftoman fram till 1872 (adliga kvinnor 1882), dvs. ifråga om giftermål var kvinnor omyndiga och måste ha samtycke.
Ingela