Ligga lik

[Walter Haury]

Hej igen!
 
Om jag har läst riktigt står i Skepplanda C:1 s102 Modern kom äfwen i barnsäng då mannen låg lyk. Mannen och barnet (en dag gammal) blev sen begravda på samma dag. Betyder det allså, att mannen låg hemma som lik när modern kom i barnsängen? Eller till och med att det var samma säng i vilken fadern låg död och modern födde ett nytt liv? Var i huset/torpet brukade man för vanligt bädda de döda och föda barnen?
 
Walter

[Yvonne Carlsson]

Hej Walter,
 
Undrar om det inte i själva verket står att han låg lijk... Ibland skrev de ihop i och j, så att det ser ut som om det står ett y.  
 
Då får jag det till att mannen låg lik därhemma, dock tvivlar jag på att han låg i samma säng där modern födde nya barnet. Kanske han låg lik i en kista som var placerad i en bod eller liknande?
 
Mvh
Yvonne Carlsson

[Walter Haury]

Tack igen, Yvonne!
 
Det står lijk som ofta i denna tid, där man idag skulle skriva bara ett i. Men inte sällan blir av ij även y. I samma noteringen t.ex. förkommer ortsnamnet Rijk som nuförtiden stavas Ryk. Därför har jag med tiden kommit ifrån att försöka skilja mellan ij och y när jag skriver av en kyrkobok för mig själv. På tyska finns för denna tid liknande fenomen. Mitt efternamn t.ex.! y:et vid slutet uttalas som rent långt i. Samma namn finns dock även stavat med i, Hauri alltså; och de som heter så är människor de också!  
 
Egentligen var ju min fråga bara, om det finns uttrycket ligga lik i meningen ligga som lik i huset. Och det verkar ju stämma.
 
Hos oss blev liken inte placerade i en bod e.d., utan låg utställda i sina bästa kläder antingen i sovkammaren eller på en bår i Gute Stube. Men visserligen hade man i Sverige ett lik mycket längre i huset än hos oss. Hur ofta har mitt genealogiprogram redan bråkat med mig, när det var mera än 7 dagar mellan datum för döden och begravningen.
 
Jag trodde och tror förresten också att då i den citerade meningen måste tydas rent temporalt. Det vore väl allt för makabert annars!  
 
Men att fråga, - sig själv och evt. andra -, måste man väl kunna. På det viset har jag lärt mig redan oerhört mycket i forumet!
 
Har jag förresten frågat dig redan, vad Snurkan betyder?
 
Walter

[Yvonne Carlsson]

Hej igen, Walter,
 
Jo, jag håller med dig om att det vore väl makabert om hon födde barnet medan den döde maken låg bredvid henne i sängen. Även om de hade en helt annan syn på döden då, det var ju snarast en del av livet, medan vi idag felaktigt ser på döden som något onaturligt...
 
Vad jag har läst mig till är att t ex i norra Sverige, där man på grund av snö, kyla och tjäle inte alltid kunde begrava sina döda så snabbt, lät de döda ligga i något uthus. Allt för att undvika förruttnelse, då kroppen på detta viset blev naturligt nedfrusen. Tyvärr kan jag inte lämna någon källa, eftersom jag inte kommer ihåg exakt var jag fått uppgiften ifrån.
 
Jag tror däremot att du har rätt i att han låg lik inne i huset åtminstone i någon dag, för att släkt, vänner och bekanta (och nyfikna ) skulle ha en chans att ta farväl av den döde, frågan är bara var. I större bondgårdar hade man på senare tid en storstuga, som bara användes till större högtider, troligtvis användes väl denna även vid dödsfall. Frågan är då hur det gick till i de mindre torpstugorna, som bara bestod av ett enda rum?
 
Och nej, du har inte frågat vad Snurkan betyder... Det är helt enkelt ett smeknamn som min äldre bror gav mig då vi var barn. Jag var väldigt förtjust i min (adoptiv-)mormors inlagda gurka, som vi kallade Sämsholmsgurka. Vi åt den alltid när vi var i hennes sommarstuga i Säm, så det hör barndomen och sommarloven till.
 
Med vänlig hälsning
Yvonne Carlsson

[Stig-Ove Wisberg]

I regel kan man skilja på ij och ? genom att j:et i ij är rakare nedtill än y:et, dock ingen regel utan undantag. Ett litet tips bara.

[Walter Haury]

Tack Stig-Ove! Jag har kollat tipset, och i det stora hela stämmer det! (Ibland måsta man ändå använda litet fantasi för att se skillnaden.)
 
Angående tiden mellan dödsfallet och begravningen, Yvonne, så beror mina iakttagelser på 1700-talets kyrkoböckerna i Älvsborgs Län, och de är inte begränsade på vintermånaderna som jag först tänkte. Jag hade redan funderat, om det hänger ihop med de långa vägarna prästen hade att gå i landsbygden. Det hände ju inte sällan, att det ägde rum två eller tre begravningar på samma dag; när dödsdatumet är förtecknat kan man se, att de gemensamt begravda ofta inte hade dött på samma dag. Fick de döda vänta kanske tills prästen kom i alla fall i byn? Kanske för att slippa avgifter?
 
I en kyrkobok av Naglum (P) stod det flera gånger anmärkt, att den döde hade begravats vid sin gård eller i byn där han bodde. Detta har jag inte observerat i andra församlingar; men hur var det under tidiga 1700-talet? Genomfördes begravningerna principiellt på centrala kyrkogården intill kyrkan (om inte inne i själva kyrkan för somliga) eller fanns det även decentrala begravningsplatser spridda i socknen?
 
Trevlig helg allihopa!
 
Walter

[Anders Berg]

Det var nog absolut vanligast med begravningar på kyrkogården vid kyrkan, men under speciella omständigheter, som peståren 1710-1713, så kunde lik begravas antingen hemma eller i speciella pestkyrkogårdar.