Extra efternamn

[Gullmaj Sandberg]

Hej! Jag undrar om någon känner till när barnen började använda pappans efternamn alltså inte förnamnet+son eller dotter. Kan det ha varit runt 1880-talet? Undrar även varför männen i t.ex Ådals-Liden har så många dubbla efternamn. T.ex. Persson Molin, Josefsson Westin. Var kommer andra namnet ifrån. På andra ställen är det knektnamn, men så är ju inte fallet i Ådalen och alla var ju inte båtsmän. Har någon något svar på detta?
Hälsningar
Gullmaj

[Nina Ringbom]

Hej!
Har en fråga som jag funderar över...
När tex en person (en soldat kanske) fick ett extra namn, hur blev det då? Hette de tex:
Mattias Andersson Törnbuske eller:
Mattias Törnbuske Andersson ?
Spelade det någon roll vilken ordning de 2 efternamnen kom?
/Nina

[Malin Lyktberg]

Hej Nina!
Generellt sätter man patronymikonet (i detta fall Andersson) först sedan det tagna efternamnet;
Således bör Mattias Andersson Törnbuske bli det korrekta.
När jag skriver in anan i släktforskar programmet, brukar jag skriva under övrigt eller på ett lämpligt ställe, att anan bytt till detta efternamn senare, vilket ju kan vara bra att veta hur det kommit till, såsom när man blir soldat-att 'Han bytte efternamn till...när han blev soldat'.
 
Vänligen; Malin

[Klas Kohlström]

Hej!
I Uddevalla på 1700-talet och lite framåt, förekommer ett namnskick som jag mig veterligen inte har sett någon annanstans. Långt ifrån alla personer men påfallande många skrivs och skriver sig själva (i bouppteckningar t.ex) med sitt patronymikon efter släktnamnet, Andreas Trana Eriksson, Anders Knape Hansson m.fl. Dessa är de enda jag hittar i mina papper, men i en dopbok från den tiden ser man exempel på varenda sida.
Så lär för övrigt släktnamnet Brunjeansson ha uppstått.
 
Mvh Klas

[Carl-Fredrik Hanzon]

Hej Klas!
 
Nej, helt unikt är detta namnskick inte. Det användes t.ex. ofta av adeln under 1500- och 1600-talen. Man kunde t.ex. kalla sig Sten Bielke Turesson, Nils Brahe Abrahamsson eller Erik Oxenstierna Axelsson.
 
När det gäller Brunjeansson, så kommer åtminstone jag spontant att tänka på adliga ätten von Brunjean/von Braunjohann. Men den har kanske inte det minsta med saken att göra?

[Klas Kohlström]

Hej Carl-Fredrik!
Ja, jag tror att jag har sett gamla adelsnamn skrivna med sitt patronymikon ställt sist. Jag har emellertid inte någon gång sett detta namnskick från 1700-talet och framåt annat än i Uddevalla. Det vore kul att veta om det förekom på flera ställen.
 
Någon gång för länge sedan (sannolikt i Kristianssons Uddevallakrönika) läste jag att uddevallasläkten Brunjeansson och göteborgssläkten Braunjohann inget har med varandra att göra rent släktmässigt. Om sedan Braunjohann och von Braunjohann har det, känner jag inte till, men det ligger nog nära till hands att tänka sig.
 
Mvh Klas

[Klas Bergenstråhle]

Känner någon närmare släkten Brunjeansson. Känner tre syskon Niclas (Göteborg), Hans och Torborg(1703-1783; Uddevalla); barn till kyrkoherden i Näsinge(O) Hans Rasmusson. Torborg blev g m Peter Josias Hegardt (1704-1786; Uddevalla). Tacksam för uppgifter.

[Susanne Carlsson]

En av mina anor har förutom patronymikonet tre andra efternamn!
 
Han var corporal så det förklarar ju det hela, men hur ska jag skriva in honom i mitt släktprogram? Just nu har jag honom bara med hans sist tagna efternamn, utan patronymikon (jag är lite osäker på vad föräldrarna heter).
 
Med patronymikon (det eventuellt rätta) + alla efternamn i kronologisk ordning så ska det i så fall stå så här:
Andersson Takman Mellberg Smedman
Liiite långt att skriva, men kul på sätt och vis.  
 
Hur gör jag?
 
Mvh,
Susanne

[Carl-Fredrik Hanzon]

Egentligen borde ju släktprogrammen ha utrymme för både patronymika och släkt- eller tillnamn, och då helst olika platser för dessa. De tillhör ju inte alls samma kategori av namn, har olika ursprung, fyller inte samma funktion, och ärvs inte ens på samma sätt (dvs före den moderna tidens införande av patronymikonliknande släktnamn [som t.ex. mitt eget...]). Det var i äldre tid (jag talar då främst om perioden före ca 1860, då den urbana kulturen väller in och mer eller mindre utplånar den rurala = allmogekulturen) oerhört vanligt att man hade både ett patronymikon (som byttes i varje generation) och ett släktnamn som antingen ärvdes ograverat, åtminstone i princip (även om många undantag och varianter naturligtvis fanns) eller antogs (ej byttes till, patronymikonet hade man ju hela tiden). Detta gäller så gott som alla samhällsklasser, även om det naturligvis blir extra komplicerat för soldater/ryttare/båtsmän, eftersom de inte bara byter patronymikon för varje generation, utan oftast även byter tillnamn/soldatnamn varje gång de byter tjänst/rote.  
 
Eftersom patronymikonet inte är ett släktnamn eller tillnamn, utan snarare kan tyckas hänga ihop med förnamnet (ja, jag vet att släktforskningsprogrammen inte är konstruerade så...), känns det för mig på något sätt bättre (om vi nu tar ditt typfall) om man kunde skriva: Takman Mellberg Smedman som efternamn och skriva NN Andersson som förnamn (NN står då för hans förnamn, som jag ju inte känner). Det känns fel och inte helt korrekt att bara rada upp namn av olika kategorier som om de vore utbytbara. Men det allra bästa vore ju om man hade tre kategorier: förnamn, patronymikon och släkt- eller tillnamn, så att man slapp blanda olika kategorier alls.
 
Om (jag säger om...) nu släktprogrammen är konstruerade utifrån antagandet att att man normalt har ett (eller kanske två) förnamn, och ett efternamn (oavsett om detta är ett patronymikon eller ett släktnamn) och inget mera, är ju dessa program dåligt anpassade för de historiska och kulturella förhållanden som verkligen rådde under de för de flesta släktforskare aktuella tidsperioderna. Då har de en gravt anakronistisk utgångspunkt.