Personnamn - vilket språk?

[Kenneth Rehbinder]

Hej!  
 
Jag har en fråga då jag har stött på några namnkunniga personer i min forskning.  
Saken är den att de är kända för mig under olika namn dvs både på engelska, franska, tyska, latinska och svenska.  
Ska jag välja de försvenskade namnen, eller deras ursprungsnamn? Samma frågeställning har jag när det gäller när de rört sig över gränserna. Har funderat på detta ett tag.

[Johan Lindberg]

Det undrar jag också. Jag har, på min mormors sida, anor i Norge. Har flera som heter Pedersen och Ludvigsen och liknande där - skall jag skriva Petersson och Ludvigsson eller skall jag konsekvent skriva de norska varianterna?
 
Vänligen
Johan Lindberg

[Heikki Särkkä]

Det beror på hur högt uppsatt en person är. Namn på på kungar och furstar anges normalt på textens språk och varierar alltså från land till land. Den andra frågan är lite knepigare. Om en J. Pedersen i Norge far över till Sverige där han tillbringar det mesta av sitt liv under patronymikonet Pettersson, är det väl naturligast att låta det stå.

[Jan Flyrin]

Johan. Skriv du deras norska namn. Det är de det är döpta till. Om vi ska börja försvenska namn då blir det bara rörigt.

[Heikki Särkkä]

Det där med dopnamnet kan vara problematiskt om en person bara nämns med det i själva dopboken. Jag tänkte på situationen där någon (nästan) hela sitt liv identifieras med ett namn som avviker från det urpsrungliga namnet.

[Carl Szabad]

Det rimligaste är att använda det namn som personen bar vid dödsfallet. Det torde vara det namnet som använts under största delen av livet.