Äldre inlägg (arkiv) till 2003-11-26

[Mikael Ehrin]

Hej! Jag har anor från Enånger och där stött på förnamnet Gölin flera gånger. Vad jag förstår verkar namnet vanligt längs Hälsingekusten (vad jag uppsnappat ur diskussionerna på Anbytarforum). Själv har jag inte stött på det någon annanstans, åtminstone inte söderut i landet. Någon som gjort samma erfarenhet eller som vet var namnet kommer ifrån o/e vet vad det betyder?
Mvh Mikael Ehrin, Sävedalen

[Lars Nylander]

Gölin är en norrländsk kortform för Gudlög. Fram till 1600-talet skrivs det ofta Gölig. Under 1700-talet skrivs det ibland Göle eller Göli, men Gölin är den form som bör användas.  
 
Det finns ännu folk som heter Gölin, även om de flesta slutade använda namnet i slutet av 1800-talet. Det var under 1800-talets andra del vanligt att en kvinna heter Gölin i en husförhörslängd, och Juliana i den efter. Juliana ansågs troligen finare. Namnen har olika ursprung, men används liktydigt.
 
Vissa tror att namnet skall uttalas Tjölin (franskinspirerat), men enligt de gamla här skall namnet uttalas Göle, med äkta G-ljud, betoning på ö:t samt tjockt L. Detta uttal gäller i sydöstra Hälsingland.  
 
/Lars

[Anders Larsson]

Hej Mikael och Lars!
 
Jag kan ge ett belägg för att namnet Gölin förekommit hos personer bosatta söder om Norrland.
 
I Västerhaninge socken på Södertörn söder om Stockholm finns i början av 1700-talet en Gölin Persdotter som hustru till torparen Hans Eriksson i Björkudden. Hans ska vara född ca 1685 och dör 1767-09-25 i Björkudden. För Gölin har jag inga födelse-, vigsel- eller dödsdata så det kan ju inte uteslutas att hon kom från Norrland.

[Björn Nilsson]

Hej,
i Kyrkbyn i Gunnilbo socken i Västmanland fanns en Gölin Mattsdotten, född ca 1644 och död 1707. Men det är den enda Gölin jag stött på, så i de trakterna var namnet sällsynt.
Hälsningar
Björn Nilsson, Stockholm

[Torgny Henriksson]

Hej,
i min forskning har jag 20 st. Gölin. De är födda i Hälsingland (Färila, Ytterhogdal, Ramsjö)och Jämtland (Berg)på 1700-talet och 1800-talet.

[Margareta Gölin Gerlach]

Jag heter Gölin i efternamn dvs. som ogift. Namnet kommer av min styvfarfars far som fick namnet som knektnamn. Uttalas med J och betoning på 'i'

[Gunilla Stahre Anderson]

Gölin ser man ganska ofta om man släktforskar i t ex Ragunda och trakten däromkring. Ganska nyligen hörde jag någon på radio som visste att Gölin var samma som Gunilla idag. Det var bra att få veta tyckte jag som heter Gunilla och dessutom är född i Östersund, Jämtland.

[Anders Berg]

Gölin kommer av fornsvenska Gudlög, medan Gunilla kommer av Gunhild. Två namn med helt olika betydelse, enligt Roland Otterbjörk, Svenska förnamn. Man ska nog inte tro allt som sägs på radio. :-)

[Anders Ahlberg]

Gölin Andersdotter är enligt Hållsnäs husförhörslängder född i Film (C) 1783. Hon var gift med Peter Larsson, f. 1776-04-02 i Göksnåre, Hållnäs (C).

[Maj-Britt Sundin]

Julin är ett mansnamn som använts som förnamn i Kyrkhults sn i Blekinge bl.a. strax före o. efter år 1900. Kan inte undgå att jämföra det med Gölin.
Varifrån kommer månne detta?

[Bengt-Göran Nilsson]

I Nederkalix förekommer namnformen Göli på 1600-talet. Den förekommer i dopbokem 1659 och 1667 och 1669.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Alltså analogt med Eli, Kari och Kersti för Elin, Karin och Kerstin?

[Liina Klasson]

Hej. Stötte på namnet Gölin i en bok (Bärgad skörd, kommer inte ihåg författaren) Där fanns det tre personer som hette detta. Hade aldrig hört namnet förut men fattade tycke för det och har länge undrat vad det betyder. Tack för alla svaren. Planerar att döpa en dotter (om jag får någon) till det.

[Liina Klasson]

Förresten, kollade upp det på gula sidorna en gång, har även kollat i en namnbok. Det finns ungefär 120 som heter det idag.

[Nils Hård af Segerstad]

Under många års idogt släktforskande har jag bara stött på namnet Gölin i Hälsingland, men där tycks det ha varit ganska vanligt på t ex 1600- och 1700-talen.
Kanske kommer namnet från Juliana?  
Ja, nu ser jag i Otterbjörk att namnet finns i Norrland och ursprungligen kommer från Gudhlög men även har viss anknytning till Juliana.

[Magdalena Larsson]

I anglosaxiska länder förekommer som bekant kvinnonamnen Joline, Jolene, och Jolie. Jag slog upp dessa i namnlexikon och fann att de båda första betyder he will increase och att Jolie är franska och betyder pretty, med de båda förra som alternativ. På grund av likheterna i uttalet kan jag inte låta bli att undra om det är samma namn? I så fall har jag svårt att köpa härledningen till Gudlög - att u :et gått över till ett /ö/ kan jag tro, men att ö :et blivit /i/ strider mot vad jag tidigare hört om vokalförskjutningar... Finns det något samband mellan Gölin och Gudlög borde det vara av ett mer komplicerat förhållande..?

[Olle Elm]

Här kommer Otterbjörks text ang namnet. Kanske lika bra att lägga in den, då förhållandet kan vara svårförståeligt:

Om man ser vad Otterbjörk skriver under Gudlög kan det vara lättare att förstå hur namnförändringen gått till. Se nedan.
Vänligen,
Olle Elm

[Olle Elm]

 
Vill man också i detalj studera Gudhl?gh-namnets förändring finns uppgifter i SMP.

[Magdalena Larsson]

Men -lig och -lög är väl inte samma ändelse? -lig är ju en efterled som adjektiviserar/adverbiserar substantiv, -lög redogörs för ovan - det är väl i så fall olika namn?  
 
Att Gullög=Gudlög tror jag kanske, men att Gudelig/Gödelig=Gudlög och Gölin?
 
Hur ska man då se de internationella namnen ovan som är förvillande lika Gölin till uttalet? Är det en slump eller har de något samband med de svenska namnen?
 
Denne Otterbjörk verkar ha en teori om hur nya namn kommer till - de dialektiseras t ex. Men nya namnformer kanske uppkom på ett mer eklektiskt sett: gamla namn omformades genom underlättningar av uttal och kontakt med nya namn, och en blandform uppstod?
 
När jag hör namnet Gölog ser jag t ex ett tydligt samband med Kelög/Kellu, då /g/ alternerar med /k/.

[Magdalena Larsson]

Jag skrev för snabbt: Det ska stå: Denne Otterbjörk verkar ha en teori om hur nya namnformer /.../ och att ett namn ger upphov till flera osv. Jag menar med det att han verkar anse att flera namn emanciperar från en grundform.

[Lars Nylander]

Man måste komma ihåg att äldre tiders namn inte var lika absoluta som idag. På 1600-talet kunde man heta både Gölig, Göle och Gölin samtidigt. Namnet Gölin uttalas Göle i Rengsjö (med mycket tjock l). Några utländska influensor kan inte ha funnits. Det rör sig om ett mycket stort system där själva namnet inte var definierat till något exakt Gölin, utan ett på något sätt ett nät av namn som t.ex. Golig, Golog, Gullög, Gölug, Gölig, Gölin, Göle.

[Magdalena Larsson]

Varför kan det inte ha funnits några utländska influenser? Det var ändå en ganska betydande invandring under 1600-talet av valloner t ex?
 
Hur förklarar du sambandet med Joline/Jolene?
 
Jag ser att jag mindes fel beträffande stavningen av Kälug, som det ska stå ovan.

[Anders Berg]

Likheter idag i uttal eller stavning mellan namn på olika håll i världen är ett mycket dåligt kriterium för att härleda namnens ursprung. Man måste följa hur namnbruket skiftat över tiden, och det har säkert gjorts i fallet Gölin. Otterbjörks härledning tror jag är helt oomtvistad.
 
Vad säger namnforskningen om ursprunget till namnet Jolene? Vad det betyder är i sig ganska ointressant i sammanhanget.

[Magdalena Larsson]

Men det är ju ändå samma språkfamilj! Varför tycker du att vad det betyder är ointressant? Jag tycker tvärt om: betydelsen är väl ett sätt att härleda ursprunget för att se släktskap med andra? Så verkar t ex inte Joline och Jolene vara direkt besläktat med Jolie, om jag förstått det rätt, även om de kan bytas ut mot varandra (märkligt).
 
Dessutom har ju Hälsingland, där namnet Gölin varit vanligast vad jag förstår, haft ganska stor andel av valloninvandring? Kan inte det ha påverkat namnen?
 
Anders, du skriver att Otterbjörks härledning är oomtvistad, men om latiniseringen av Gölin blev Juliana, kan de innan hans forskning ha sett andra samband. Finns det f ö belägg för att Gudlög också blivit Juliana?
 
Lars inlägg skriver jag under på, bortsett från kopplingen till Gudlög. Fonetiskt är det så fjärran från Gölin. Jämför Petrus, Peder, Peter, Per, Pär; Johannes, Johan, John; Stephanus, Staffan, Stefan, Stoffe, (Steven/Steve); Christina, Kristin, Stina, Christa; Margareta, Margret, Greta, Margit. Många medeltida namn på två eller fler stavelser har också bibehållits tämligen oförändrade: Ingeborg, Valborg (Walpurgis i eng), Cecilia, Anders. Oluff (uppenbart snarlikt Olof) latiniserades till Olaus och Olai som inte har någon latinsk anknytning (rätta mig om jag har fel). Stegen mellan Gudlög, Gölin, och Juliana är däremot mycket mindre självklara fonetiskt. Det följer alls inte samma mönster som andra namn.  
 
Finns det andra exempel med dylika fonetiska olikheter vilka inte är ett resultat av klusil-, vokal- och andra förskjutningar?

[Magdalena Larsson]

I SMP nämns inget samband mellan Gudlög och Gölin. Det kan inte bara vara jag som tycker att olika namnformer borde följa gängse fonetiska förskjutningar eller underlättningar av uttal (t ex när en stavelse sväljs).

[Anders Berg]

Gölin nämns inte i SMP av den anledningen att namnet/stavningen inte är belagt på medeltiden.
 
Latinisering av ursprungligen nordiska namn tror jag är ganska slumpartad, på så sätt att man valde något som lät likartat. Andra kan utveckla det mer än jag.
 
Med att namnets betydelse i sig är ointressant i sammanhanget menar jag att för att kunna ange en betydelse av ett namn så måste först namnets härledning ha fastställts. Det är alltså härledningen av Jolene som är intressant. Vilken är namnets äldsta form? Att Jolie betyder pretty är ganska självklart. Om även Jolene har fransk härledning så är det förresten inte riktigt samma språkfamilj som Gölin, som du säger.

[Lars Nylander]

Frågan är mycket intressant! Jag måste säga att det verkar som om det här ett ypperligt forskningsämne för en uppsats i Nordiska språk, eftersom allt tyder på att namnet utvecklats på ett sätt som språkforskare anser inte är gängse.  
 
Förr i tiden i Hälsingland namngavs personer alltid efter någon. Det var givetvis en person som stod närma, en nära släkting. Det innebar att det var väldigt få personnamn som användes. Man kan också, med få undantag spåra vem en viss person fått sitt namn efter, liksom dennas namn även kan spåras o.s.v. I slutandan kan man alltså tydligt se hur namnen ändras från Golig på 1600-talet till Göle på 1700-talet och slutligen Gölin på 1800-talet. Variationer på dessa finns givetvis.  
 
Många exempel finns på personer som under 1800-talet föds som Gölin, men helt plötsligt har fått en litet finare form av namn, Juliana eller Julia. Namnen har helt olika ursrpung, men vad namnet betydde hade ingen som helst betydelse i Hälsingland varesig på 1800-talet eller 1600-talet - dock troligtvis tidigare.  
 
Den vallonska invandringen till Hälsingland var mycket liten. Men visst fördes franska namn med, men ganska snart var de försvunna och ersatta med svenska. Om man vill göra en undersökning om namnet Gölin kan det göras med hjälp av t.ex. Njutångers släktbok (i Njutånger fanns Iggesunds bruk). Man kan studera vad folk hette och hur namnen användes, eftersom hela befolkningen är dokumenterad.  
 
Ett annat exempel på hur namn kan bytas ut mot andra, närliggande men modernare är Gullik. Det märkliga gamla namnet fick i vissa fall ersättas under 1700-talet av Ulrik (se t.ex. Henrik Bramsjös artikel om släkten Bergqvist i Släkten... 1)

[Anders Berg]

Jag ser nu att Lars 14 maj 2000 skriver att Gölin, åtminstone ursprungligen, uttalades med G. Då faller hela id?n med likheten mellan Jolene och Gölin.

[Magdalena Larsson]

Jag har sökt på nätet efter gölin ansedel, och instämmer att det var en viss bunden namngivning med en del av de former som nämns ovan. Tyvärr är ofta Gölin den äldsta kända anan, så jag kan inte uttala mig om sambanden mellan Gudlög och Gölin, däremot förekommer Göle och Gölug ett par generationer före på ett fåtal av de sidor jag sett.  
 
Men vad säger egentligen att sambandet mellan dessa former inte är av detsamma slag som Lars nämner om Gullik och Ulrik, som etymologiskt väl inte är besläktade? Att Gullik blir Ulrik på 1700-talet torde väl vara ett resultat av den franska kulturens framträdande roll i Sverige? Namnet Ulrik förekommer ju både i sin maskulina och feminina form vid kungahusen vilket också måste ha varit en starkt bidragande orsak - allmoge brydde sig kanske inte så mycket om franska seder i allmänhet.  
 
Ska man belägga att olika former är samma namn i olika former(eller ansetts vara samma namn) borde man nog snarare titta på hur prästen varierat en persons namn under dennas livstid. Annars kan det vara samma slags samband som mellan Gullik och Ulrik.