Olle; födelsenotisen från 1819 gäller ett barn till den ovannämnde
Britaniel Lindman, född 1781 i Rebbelberga, som mycket riktigt bodde i Håkäng, Daretorps socken (Daretorp C:2 (1755-1840), sid. 151):
Han fick flera barn i socknarna Böne och Daretorp 1808-1830, men det verkar inte som att något av dem hedrade fadern genom att döpa sina egna barn till Britaniel. De två yngre Britaniel från nordvästra Skåne lyckas jag hitta i vuxen ålder. I Sveriges dödbok 1901-2013 finns däremot femton kvinnor, födda 1868-1907, som har Britania / Britannia / Brittannia / Brittania som mellannamn, men Britaniel med stavningsvarianter lyser med sin frånvaro.
Även jag var inne på de brittiska spåret, och det behöver kanske inte vara mer komplicerat än så? När jag sökte på namnet Britaniel i Google Books fick jag för övrigt en träff, som dock visade sig vara ett tolkningsfel av »Britanie?». Det var en dikt av den brittiske poeten Abraham Cowley (1618-1667), som bland annat innehåller följande vers (publicerad i The works of Mr. Abraham Cowley (London, 1721), sid. 215):
»Where shall I find the noble British Land?
Lo! I at last a Northern Speck espy,
Which in the Sea does lye,
And seems a Grain o'th' Sand!
For this will any Sin, or Bleed?
Of Civil Wars is this the Meed?
And is it this, alas, which we,
Oh Irony of Words! do call Great
Britanie?».