Äldre inlägg (arkiv) till 06 januari, 2012

[Marianne Elfström]

Hej!
 
Efter vad jag kan förstå så slipper man göra militärtjänst om man är frikallad. Men hur får jag reda på orsaken till att en person var frikallad? Kan man möjligen ta kontakt med något militärt arkiv ed för att få reda på detta?  
Personen som jag är nyfiken på inflyttade till Svea 2. Art. Reg. församling 1899-12-05 och utflyttade 1900-03-26. Därefter står det att han var frikallad i alla församlingsböckerna.
 
Med vänliga hälsningar
Marianne

[Maud Svensson]

Hej Marianne,
du kan e-posta förfrågan om denna person till Krigsarkivet:
krigsarkivet@krigsarkivet.ra.se
Mvh/Maud

[Marianne Elfström]

Tack Maud för hjälpen!
Vänligen  
Marianne

[Ann Little]

Hej!
 
I Örberga A:17 (1887-1896) på sidan 13 Arneberga, står näst intill min farfars fars namn, arbetaren Karl, Otto Pettersson ordet frikallad inom parentes.  
Betyder det att han tidigare varit soldat? Jag har inga uppgifter om att så skulle ha varit fallet.
 
Kan någon hjälpa mig att få klarhet i saken?
 
Mvh
Ann Little

[Elisabeth Thorsell]

Beroende hur gammal han var, så kan det ju vara så att han vid beväringsmönstringen inte godkändes som soldat, utan blev just frikallad. Och i slutet av 1800-talet är det vanligt att antingen värnpliktsnumret eller frikallelse antecknades i hfl.

[Ann Little]

Hej Elisabeth!
 
Tack för ditt svar.
Jag tänkte nog själv att det kunde förhålla sig som du föreslår.  
Karl, Otto föddes 1858. Man kan undra över varför han inte (om det nu är riktigt) godkändes!
Kanske han hade flat feet, kommer just nu inte ihåg vad det heter på svenska.
 
Mvh
Ann

[Rune Edström (Rune)]

Hej Ann
Vid mönstringen som var vid 19-20 års ålder, var besiktningen av den blivande beväringen. Några  militärer, en doktor och en civil (nån kommunal gubbe?) titta om han dugde. Bl a skulle man stå med ryggen mot dom och sen ha fingertopparna ner i golvet. Då titta dom bak ändan om man dugde. Kunde väl vara lite olika vad som gjorde att man blev frikallad, sjukdom eller mindre vetande, lyten av olika slag.
Tror att den som blev frikallad, slapp göra vapentjänst, utan som malaj fick göra handräckningstjänst. Tömma latrintunnorna, bära posten, hjälpa till i marketenteriet, och vara passopp till dom som i köket lagade maten till bassarna. Dom kanske hade det betydligt lindrigare, i många fall, än dom som var ute och medelst SPRÅNG, eller ålande, förflyttade sig från punkt A till punkt B.
Dom hade vapen men nån väldans exercis och drillande med det, var det nog inte.
I mitt tidevarv räknades det som tur om man blev frikallad.
Var inte mycke till svar på din fråga, men lite runt omkring.
 
mvh
rune

[Ann Little]

Hej Rune!
 
Jovisst är det mycke till svar! Jag visste ingenting om vad det innebar att bli frikallad tidigare, så varmt tack för alla uppgifter.
 
Mvh
Ann

[Jöran Johansson]

Jag har den bestämda uppfattningen att, precis som idag, vissa befattningshavare inte krigsplacerades beroende på att deras civila sysselsättning var lika viktig att utföra i krig. Bl.a. har jag sett att åtskilliga banvakter (mitt speciella intresseområde) frikallats, många gånger efter att först ha varit inskrivna som värnpliktiga. Man bedömde troligen att deras arbete var nödvändigt att upprätthålla under krigstillstånd, m.h.t både järnvägstrafiksäkerheten och den militära bevakningen. Det var sannolikt inte många banvakter som underkändes för militär tjänst, utan det var bara en fråga om bästa resursanvändning. Så det behövde nog inte vara något fel på vederbörande.
 
Jöran Johansson

[Ann Little]

Hej Jöran!
 
Tack för ditt intressanta svar ochditt påpekande att det inte behövde ha varit något fel på mannen ifråga!
 
Men då min farfars far skrevs som arbetare och statdräng efter sitt giftemål, undrar jag vad han kunde ha sysslat med tidigare som fritog honom från militär tjänst?
 
Ja, det får jag nog aldrig svar på, men jag antar att i hans fall så var anledningen en annan!
 
Mvh
 
Ann Little

[Olle Hörnlund]

Hur långt bak kan det finnas mönstringsrullor att tillgå från mönstringsförrättningar ?
 
MVH / Olle

[Rune Edström (Rune)]

Hej Marianne
Hur gick det med Krigsarkivet?
mvh
rune

[Marianne Elfström]

Hej Rune!
 
Oj, det var länge sedan ...
Och har man teflonminne så har man ...
Men det var någon vänlig själ på Krigsarkivet som kollade åt mig. Dock utan att hitta någon anledningen till frikallelsen. Om det var uppgifter över huvud taget från den tiden som fattades eller om det var någon annan anledning till att uppgiften inte fanns minns jag ej. Inte heller vad det kostade.
 
Med vänlig hälsning
Marianne

[Rune Edström (Rune)]

Hej Ann
Med rodnande kinder måste jag erkänna att min tro var fel. Handräckningspersonal (malajer) togs ut vid mönstringen och den som blev frikallad i fredstid, behövde inte bry sig om de militära. Vid krigstillstånd torde ny mönstring ske.
Hitta en annan diskussion om frikallad. Hoppas Marianne Elfström svarar, så kanske du får nåt matnyttigt.
 
Krigsplacering och frikallning är nog 2 helt skilda saker. Krigsplaceringen betydde väl att dom skulle infinna sig på det stället,vid mobilisering. Dom var under militärens domvärjo, vilket inte den frikallade var.  
 Vid övningar efter rekryten kunde ju krigsplaceringen användas som samlingspunkt. I regel ett stort förråd, mitt ute i skogen, som innehöll alla grejer som man skulle bära ihjäl sig med.
mvh
rune

[Lars Skillius]

Nej, Rune, krigsplacering är den befattning du blir tilldelad i ditt krigsförband, dvs i den skarpa militära organisationen.  
Hälsningar
Lars

[Lars Öhman]

Ann
 
Jag har för mig att med frikallad menas att man överhuvudtaget inte behövde göra någon militär tjänstgöring, i regel beroende på mer allvarliga fysiska och psykiska handikapp t.ex. epilepsi eller mentala sjukdomar. Men, som nämnts ovan, i vissa fall blev man frikallad även pga att man hade ett visst yrke, som man skulle upprätthålla i en krigssituation.
 
Personer med lindrigare handikapp t.ex. flat feet som heter plattfot på svenska blev nog inte i allmänhet frikallade från militärtjänst. De kunde få göra sin militärtjänst men i lindrigare form. De behövde inte delta i den fysiskt ansträngande militära drillen och exercisen med vapenövningar och dylikt utan, som nämnts ovan, syssla med enklare handräckningstjänst.  
 
Gränsdragningen mellan svårare och lindrigare handikapp var förstås flytande och tillämpningen kom sannolikt att skilja sig mellan de olika mönstringsförrättarna när det gällde att frikalla någon från militärtjänst eller att klassa vederbörande som malaj lämplig för handräckningstjänst.
 
Eftersom militärtjänsten var tämligen impopulär i vida kretsar försökte förstås åtskilliga att slippa undan genom att simulera handikapp av olika slag. Det hände att man t.ex. låtsades vara förståndshandikappad.  
 
Av dessa anledningar tror jag att man ska vara försiktig med att dra slutsatsen att den som blev frikallad nödvändigtvis behövde lida av något större handikapp.  
 
I nyare tid är det för övrigt förbluffande hur många elitidrottsmän som har blivit nedklassade till malajer och till och med frikallade från militärtjänst.
 
mvh
Lars Öhman

[Ann Little]

Hej och tack allesamman för svaren.
 
Lars, jag har valt att tro att Karl Otto låtsades vara  förståndshandikappad eller helt enkelt dum som det ju hette förr. Det roar mig enormt!
 
 
Mvh
 
Ann

[Bertil Berglund]

Hej
Min far,född 1901 blev frikallad från militärtjäns p.g.a. skadad rygg. Han var inte invalid men ryggen blev krum
MVH
Bertil Berglund

[Rune Edström (Rune)]

Hej
I mitt bakhuvud finns, att om man spelade dum tillräckligt bra vid mönstringen, så fick man inte gifta sig?  
Rätt eller fel?
 
Nja Lars du har rätt, men anser inte att jag har fel. Mobilisering var bara vid skarpa lägen, och då skulle man infinna sig vid det ställe man var krigsplacerad.
Men vid repövningar ville ju militären leka krig ibland, så samlingen var på det stället. Man kom dit, inget lyse fick synas. Förrådspersonalen hade skärmade ficklampor, när dom lämna ut bössan och en sopsäck med kläderna, som var hopplockade i förväg, och man fick ställa sig ute i det fria, på den upplogade planen, eller under en gran, för att byta från civil till militär. Dessutom i mörker. Sen åka skidor nån km för att slå upp tältet. För att efter 2 timmar ta ner tältet och flytta 2 km, där det slogs upp på nytt. Kanske   hundra meter från militärens baracker, där folk skulle bo. I den stilen fortsatte det, kanske lite längre förflyttningar emellanåt. Å olika ruscher, hit och dit.
 
Verkade som en del befäl levde sig in i den fantasin, att det VAR VERKLIGHET. Tror ju att hade det varit verklighet, hade dom fått räknas till dom stupades skara ganska snart.
mvh
rune

[Rolf Liljhammar]

Eftersom den första frågan under rubriken rörde sig kring åren 1887-96 handlar det om tiden innan den allmänna värnplikten var helt genomförd.  
 
Sverige har som de flesta länder en tidig ”militär”-tradition om massuppbåd vid krigsfara, men uppbåd/värnplikttanken hade för vår del legat i träda, då vårt försvar byggde på värvade förband och på ”Indelningen” dvs en i fredstid utbildad torpare/soldat som vid oro vid gränserna tog mössan och bössan från kroken och gick ut i fält.
 
Det fungerade ganska bra, men vid Napoleonkrigen uppmärksammades indelningsverkets största brist,   -  avsaknaden av reserver. Den allmänna värnplikten återupplivades och i 1808 års härordning fastställdes att alla ogifta män mellan 18 och 25 års ålder skulle inskrivas i Lantvärnet.
 
Inledningen blev närmast katastrofal, den s k Lantvärnssjukan, bl a dysenteri, skördade på sina håll ända upp till 25% av trupperna.
En ny mönstring till Lantvärnet möttes därför av vilda protester och t o m  uppror hos befolkningen. En sådan händelse i Skyllinge/Sköldinge i Södermanland är skönlitterärt skildrat i Margit Geijer's ”De gjorde uppror”, Forum 1975.
 
En allmän 'beväringsinrättning' infördes 1812, där det dock medgavs för värnpliktig att 'sätta annan i sitt ställe' vilket gällde till 1872.
 
En liten del 'värnpliktiga' deltog i kriget mot Norge 1813-14.
 
Utbildningen för den uttagne var från början, 1812, ingen alls, utom den som kom i och med att man skrevs ut att deltaga. 1816 infördes 12-dagars utbildning, 1861 utökades den till 30 dgr för att 1886 öka till 42 dgr.  
Stegvis utökades utbildningen fram till 1902 då den första årsklassen under det nya systemet med den helt genomförda allmänna värnplikten fick 172 dgrs utbildning.
 
Inskrivningen i bevärings/värnpliktssystemt kallades 'mönstring', varvid en enklare kontroll av allmän status ägde rum. Mätningen av längd är väl det som mest kommit att stanna kvar i folkminnet. Jfr Döderhultarens ”Beväringsmönstring”,  men mönstringen blev väl mer eller mindre ett steg in i vuxenvärlden.
 
Mönstringen kunda utfalla i två noteringar: ”Approberad” = godkänd, ”Kasserad”= ej krigsduglig, frikallad.
Utslaget var tveeggat, dels blev 'kasserad' ett tecken på att man inte var fullgod som karl, dels kunde 'approberad' innebära att man skulle kallas in till tjänstgöring.  
Vilket som var hemskast var en attitydfråga. Det lär finnas exempel på pojkar som med historier om bl a Lantvärnssjukan i minne, hellre flydde till ”Amärikat” eller t o m stympade sig för att slippa dessa 12 dagars tjänstgöring.
 
Kasserad i kyrkboken behöver inte betyda mer än att man har deltagit i en mönstring, ej blivit uttagen, och därför inte skulle kallas in vid en ev mobilisering.  
Orsaken till kassationen kunde vara vad som helst, några cm för kort, eller för lång, fysiskt eller psykiskt handikapp eller att man 'simulerade' vilket kanske gav status av ”smart kille”.
 
Det kanske är förklaringen till alla de som påstått sig ha lurat mönstringsförrättaren: -  
”Det är inget fel på mig...”   -   flickor...
 
Mvh  
 
Rolf L

[Ann Little]

Hej igen!
 
Det är verkligt roligt att läsa era inlägg.  
Vilket härligt ord  krum  är!!
 
Kan någon av herrarna hjälpa mig med en annan sak?
Vad betyder det att Karl Otto bodde och arbetade på Ullevi rusthåll? Det anges i samma källor som ovan.
 
Mvh
Ann

[Rolf Liljhammar]

Hej Ann!
Det blir tätt mellan inläggen idag.
Som tidigare sagts byggde Sveriges försvar  
på  
indelningsverket, dvs torpare som vid ofärd  
drog  
på sig uniformen och gav sig ut. I fredstid  
hade  
de ett torp och en grupp bönder, rotebönder,  
som  
svarade för deras försörjning och såg till att  
det kom en ny soldat på plats när den tidigare  
av  
en eller annan anledning inte fanns kvar.
 
Det gällde främst fotsoldaterna.  
Kavalleriet, de beridna förbanden hade en  
något  
annorlunda organisation. Där var det i regel  
en  
gårdsägare, en s k rusthållare, som höll med  
häst, utrustning, bostad etc åt en beriden  
soldat.
Mot denna prestation erhöll han en avsevärd  
skattelindring, eller hel skattbefrielse.
 
Att vara rusthållare var en status av rang och  
gården benämndes ofta rusthållaregården  
och  
uppehöll ett rusthåll dvs en soldat med  
utrustning.
 
Att din ana befann sig på ett rusthåll och blivit  
frikallad kan kanske ha ett samband med att  
han  
varit soldat/ryttare, men behöver inte ha det,  
som du förstår av mitt tidigare inlägg
 
Mvh
 
Rolf L

[Emma Hofmeijer]

Det är många av mina gubbar som blev kasserade vid beväringen, vilket inte kan tyda på allt för bra gener  Orsakerna är varierande; hörer icke, plattfot, fånig m.m.

[Ann Little]

Hej igen!
 
Rolf,tack för ditt svar på min fråga om Ullevi rusthåll. Jag såg inte ditt tidigare, väldigt utförliga och intressanta inlägg. Våra inlägg måste ha gått om varandra.
 
Emma, jag fick ett gott skratt när jag läste ditt inlägg, verkligen kul!
 
Jag har flera livgrenadjärer i släkten på min farmors sida, men hitintills hittat ändast en soldat på min farfars sida. Han var ryttare, men fick/ tog avsked efter bara två år!  
 
Mvh
 
Ann

[Jörgen Tollesson]

Från hela beväringsperioden (1813-1901) finns det årliga beväringsmönsterrullor. Rullorna upprättades i tre exemplar (men räkna inte med att alla tre finns kvar alla åren):  
 
1) Kronofogden. Omfattar fögderiet. På landsarkivet.
2) Landskansliet. Omfattar hela länet. På landsarkivet.
3) Regementet. På Krigsarkivet.
 
Varje man skulle mönstra det år han fyllde 21, och i rullorna återfinns de beväringspliktiga noterade fögderi-, härads- och sockenvis. Om inte skrivaren har slarvat kan man i rullorna hitta orsaken till att någon har kasserats. Där kan också finnas notering om varför någon var frånvarande; och den som var frånvarande återkommer i nästa års rulla.
 
Den som vill veta mer om beväringarna rekommenderas att läsa boken Medborgare i vapen - Värnplikten i Sverige under två sekel av Lars Ericson, arkivarie vid Krigsarkivet. Särskilt aktuella här är kapitlen Mönstring och muck och Frikallade, vapenfria och värnpliktsvägrare. Intressant för alla släktforskare är naturligtvis också kapitlet När farfar gjorde lumpen - personforskarens väg till den värnpliktiges historia.
 
Medborgare i vapen finns i Bokias reakatalog (bokrean börjar den 25/2). Pris 84:-.

[Charlotta Colliander Golding]

Finns det möjlighet att se anledningen till frisedel i något militärt register? Det gäller Stockholm och tiden runt 1886-1890 skulle jag tro.

[Åke Wahlqvist]

På krigsarkivet finns med stor sannolikhet svaret på din fråga.

[Jörgen Tollesson]

Det 'moderna' värnpliktsförsvaret (utan indelta soldater) var inte infört ännu vid den tiden; då gällde värnplikten fortfarande den s.k. beväringen.
 
Och orsaken till befrielse från beväringsplikten ska framgå av beväringsmönsterrullan, som det står mer om här:
 
Arkivguiden: Svenska källor, del 5: Militära handlingar (www.arkivguiden.net/ag/ag02/ag02015.htm#201).

[Charlotta Colliander Golding]

Tack alla - det är svårt med Krigsarkivet eftersom han ju frikallades och inte hade något regemente så då hittar man inte lika lätt där verkar det som. Tydligen ska man efter 1813 kika i respektive län för sådant här - men ja, eftersom det bara rör en person så kanske de är hjälpsamma om man skriver...

[Jörgen Tollesson]

Beväringen tillhörde det lokala regementet. Det var därför regementet som höll i mönstringarna, och därför har också regementet ett av de tre exemplaren av beväringsmönsterrullorna. Och i mönstringsrullorna finns alltså alla beväringspliktiga med, också de frikallade.
 
(Meddelandet ändrat av jts 2009-11-16 17:10)

[Charlotta Colliander Golding]

Hej igen!  
Nu visar det sig hos Krigsarkivet att farmors far faktiskt HADE ett regemente trots allt. Han finns 1891 inskriven under fotfolk i Upplands regemente, Rasbo kompaniområde. Det var först efter mönstringen som han fick frisedel. Problemet nu är att stamrullorna för Rasbo inte längre existerar. Enligt arkivarien som svarat mig så finns det tydligen ändå sätt att forska men här uppstår mitt problem - hon ber mig att vara mer specifik kring årtal då detta ska ha skett för att kunna söka på andra sätt. Jag vet ju nu att han alltså var inskriven 1891 men han lämnade inte Uppland för Stockholm förrän 1902 så hur tipsar ni mig att utesluta år? Han förekommer i Bro, Edsbro hos en rusthållare ett bra tag...

[Charlotta Colliander Golding]

Kanske ska tillägga att jag pratar om Axel Larsson, född 10 augusti 1870 på barnhem i Stockholm och därefter uppvuxen huvudsakligen just i Edsbro.

[Jörgen Tollesson]

Det borde finnas en notering om frikallelse i husförhörslängden.

[Charlotta Colliander Golding]

Då lägger jag lite tid på att titta där tack!

[Lina Ljunggren]

Om det under värnplikt i hfl står kasserad innebär detta att han var gör gammal eller att han redan hade gjort värnplikt?
 
Hälsningar
Lina