Eriksson, Per

[Petra Öhrberg]

Hej
Söker en Per Eriksson född 1807 i örebro och var sergeant på närkes regemente. Vart kan jag finna mer uppgifter om honom? Kanske någon bild.Jag vet inte vart jag ska börja.
Mvh Petra

[Åke Wahlqvist]

http://soldat.dis.se/soldater.php

[Petra Öhrberg]

Tackar, men där fanns han inte..Är alla svenska soldater med?
Per eriksson f 1807 -d 1889..Släktnamnet är det efternamnet?
Mvh Petra

[Åke Wahlqvist]

Släktnamnet är detsamma som efternamnet.  
Nästa steg som jag skulle ta är att söka honom i Närkes regementes generalmönsterrullor, om han varit sergeant på regementet så bör han ju finnas där. Finns på SVAR.  
Är han död 1889 kan du ju också ev finna honom i Sveriges befolkning 1880 finns också på SVAR som ju är en betaltjänst men som ofta finns på bibliotek.

[Bengt-Göran Nilsson]

Du behöver lämna fler uppgifter om någon skall hitta denne man.
När ungefär var han sergeant? Det finns många kompanier i Närkes regemente.
Var bodde han?
Var han gift?
med vem?
Vet du var i Örebro han var född?
Var dog han?

[Petra Öhrberg]

Hej
det uppgifter jag har är  
Född 1807 i norrbyås, örebro
gift med Maria Lisa svensdotter f 1811
1806-1826 bor han i norrbyås
sen flyttar han 1826 till stockholm o när äldsta sonen föds 1835 står det att han är sergeant vid närkes regemente och då bor de i Tågås. Här står han äver reg som förare.
Vidare i hfl står det var de flyttar, vilket de gör hela tiden och att han är arrendator(1865-1869),fd sergeant
Hoppas att du hittar ngt.Dog av ålder 1889. jo, det står svartmyra och myron åxå men det vet jag inte vad det betyder..
 
Mvh Petra

[Bengt-Göran Nilsson]

Hej igen!
Ok,
Då kan jag meddela att ynglingen Per Eriksson startade sin militära bana vid Närkes regemente som rustmästare vid Kristinehamns kompani den 30 sept 1828.
Avancerade till 2:a furir vid Ölme regemente 30/10 1833.
Blev 1:a furir där den 15/4 1836.
Avancerade till Sergeant i Ölme regemente 7/2 1854.
Och slutligen avsked den 30/9 1858.

[Petra Öhrberg]

OOh tackar..Vad är en rustmästare?
Mvh Petra

[Bengt-Göran Nilsson]

Om rustmästare kan du läsa här: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/205/22697.html?1243593458
 
Det märkliga är att Per Eriksson fick börja direkt som rustmästare. Man brukar tjäna upp sig via soldat, corpral och sedan möjligen rustmästare.

[Sven-Olof Svensson]

På 60-talet när jag gjorde värnplikten började man som vice korpral, sen korpral furir, sergeant fanjunkare rustmästare. Sen hade man nått toppen på den stegen.
Sen kunde man ev. gå över till officersidan: fänrik löjtnant kapten major överste o s v.

[Stefan Zylberstein]

Enligt wikipedia ändrades 1833 rustmästare till furir. Så vid den tiden var inte rustmästare den högsta underofficersgraden... Det blev så senare.
 
Men problemet kvarstår. En 21 åring rycker in och börjar direkt som rustmästare? Och sedan AVANCERAR han och blir 2:e furir...
 
I krigstid hade jag kunnat tänka mig att en händig kille, som kanske varit lärling hos en smed / verktygsmakare, fick i nödens stund direkt jobba som rustmästare. Tjänsteförrättande som det brukar stå i Hornblower-böckerna.
Men det här var ingen krigstid, och vanlig befordringsgång gällde.
Killen var säkert duktig, han avancerade ju flera gånger, men nån måtta skall det vara...
 
Började han möjligen som biträde åt rustmästaren? Men då skulle de skrivit i
matrikeln att han var biträde åt rustmästare. Nu skrev de tydligen rustmästare.
 
Så, om jag skall förutsätta en halvkrystad gissning OCH ett skrivfel, är det enklare att helt enkelt förutsätta ett skrivfel.
Sådant förekommer.  Till och med jag gör sådant ibland.    
 
Framkommer det inte fler uppgifter, gissar jag på skriv- eller avläsningsfel nånstans.

[Niklas Kant]

Kan han inte varit volontär innan då?

[Bengt-Göran Nilsson]

Då borde det ha stått så när han antogs. Tydligen hade ynglingen på något visat framfötterna och på så vis fått denna tjänst, förmodligen kunde läsa och skriva utmärkt.

[Gunnar Håkansson]

Hej, Sven-Olof!
Du minns inte riktigt alltihop. Det fanns tre sorters befäl: officerare, underofficerare och underbefäl. Man började som underbefäl. Där fanns graderna vicekorpral, korpral, furir, överfurir och rustmästare. Duktiga underbefäl kunde utbildas till underofficerare. De gick då från furir till sergeant, fanjunkare och förvaltare. Vid pensioneringen kunde de få officers grad.
Officerare var en helt annan väg - man skulle ha studentexamen i botten. Underbefälsgraderna passerades snabbt (vicekorpral hoppades över helt) tom furir. Sedan blev man sergeant med annan gradbeteckning än underofficerarnas och därefter fänrik, löjtnant och kapten. Vissa kom ännu längre, major, överstelöjtnant, överste.
Det krångliga var att en fanjunkare stod över en fänrik och en förvaltare över en löjtnant.
Så länge Försvarets läroverk fanns, kunde en underofficer med mycket goda betyg få läsa in sin studentexamen där, varefter officersbanan öppnades. Detta kallades den långa vägen.

[Moderator Militaria]

Fjorton inlägg har flyttats hit från den numera raderade rubriken Övriga ämnen » 35 Militaria och krig » Militärtjänst.