Äldre inlägg (arkiv) till 2001-06-01

[Olle Elm]

Håller på att skriva av ett material från slutet av 1600-talet och försöker göra avskriften bokstavstrogen. Vad som förbryllar mig just nu är användandet av i,j, ij och y i olika ord; y:et möjligen försett med två punkter som på ett tyskt ü. Speciellt förbryllar mig detta; Ibland tror jag det står ij ibland y med två punkter. Som ett exempel kan jag ta månaden Maj. Står det Maij eller May eller kan det skifta? (Om det står y med två prickar - var kan jag finna ett sådant tecken?)  
Jag erinrar mig att detta med tydningen av i, j och y var något Christopher von Warnstedt ibland talade om som en svårighet för många att tyda.
Kan någon hjälpa till att reda ut begreppen?

[Anders Berg]

Är också intresserad av en utredning. I just det där exemplet tror jag Maij är det rätta, men jag är ofta osäker.
Du skriver ÿ enklast med ett tryck på tangenten till höger om Å och sedan på y (på en PC).

[Gunnar Jonsson]

Detta är då sannerligen inte lätt. Jag har en tolkning, måhända personlig, men förhoppninsgvis ganska rätt.
 
Skrivningen som liknar ÿ kan både vara ett y och ett dubbelt i dvs ii. Att man skrev ii som ett ÿ var för att skilja från ü. Vilket man ska tolka får sannolikt bestämmas av sammanhanget.
Det verkar som om en del har den varianten att om nerstapeln i ÿ går rakt ner så är det ett ÿ, men om den svänger in under bokstaven så är det ii.  
Det skiljer naturligtvis från skrivare till skrivare.

[Håkan Skogsjö]

Gunnar är inne på rätt spår. Om nerstapeln är rak är det ett ij, är den böjd åt vänster är det ett y. Problemet är dock att många skrivare inte upprätthåller denna distinktion tillräckligt tydligt, varför det ändå många gånger är svårt att avgöra vilken/vilka bokstäver som avses. Därför är det vanligt att man i diplomatariska sammanhang går efter det sannolika uttalet. Det betyder att man skriver Erijch och by trots att bokstäverna för ij respektive y till utseendet är identiska. Det har mig veterligen aldrig funnits en bokstav ÿ, som på något vis skilt sig från bokstaven y. Därför finns vad jag kan se ingen orsak att skriva ÿ (precis som vi inte skriver u med diakritiskt tecken, trots att man gjorde så i den tyska stilen).

[Carl Szabad]

Håkans beskrivning är exakt som Svenskt Diplomatarium, Riksarkivets avdelning för utgivning av medeltida handlingar, anger i sina editionsprinciper. Man skiljer inte på y och ÿ, men y med en prick över återges med den. Den senare formen förekommer dock bara på medeltiden.
Gunnar kanske menade så fast det blev tvärt om på slutet.

[Olle Elm]

Tack Gunnar, Håkan och Karl för ovanstående svar. För den som vill se en tydlig beskrivning av ij och y, gå till den nu aktuella bildfrågan i Rötter.

[Lars Nylander]

Varför börjar böcker om handskriftstolkning alltid under 1600-talets andra hälft?
 
 Medeltidens skrivsätt med abbreviaturer och sådant är mycket intressant men svårt att tolka. Inte för att detta material kommer till särskilt stor användning i släktforskning men väl vid ortforskning och liknande. Dessutom är det trevligt att bara transkribera ett medeltidsbrev för att visa att det ännu går att läsa det som skrevs för ett halft millennium sedan och förstå innehållet.  
 
Jag tror att folk har en föreställning att medeltidsskrift är samma sak som kalligrafi, och har inte en aning om vad abbreviaturer är (det är ett invecklat system av förkortningar som användes i mindre form ända in på 1600-talet).  
 
Jag undrar om någon känner till en bok som förklarar uttydning av abbreviaturer?

[Elisabeth Thorsell]

Hej, Det finns en bok som heter Svenska skriftprov av Swedlund-Svenonius, som nog innehåller sådant. Den kom nog ut på 1940-talet eller ev tidigare. Sen finns det en modernare, Paleografi, möjligen av Lars Nilsson, som kom ut på 1960-talet (ungefär) [har donerat mina skriftböcker till Förbundets bibliotek iSthlm, därför dessa vaga uppgifter].

[Christer Kalin]

Det var en trevlig debatt som har dykt upp den senaste veckan!
 
Jag, som tydligen flera, står ibland utan lämplig person som bollplank när det gäller samråd om skrifttolkning.
Jag har gått igenom åtskilliga dokument, inklusive diplom och räkenskaper, från Härjedalens norska-danska tid. Framförallt gäller det tiden ca 1550-1645. Problemet med ij, y och  ÿ har jag grubblat över många gånger!
 
Jag vill gärna tipsa om böcker, som behandlar handskriftstolkning och som börjar tidigare än slutet av 1600-talet.
Min bibel i sammanhanget är Lars Svenssons Nordisk paleografi. Utan den hade jag inte klarat mycket, även om den inte ger mig svar på alla mina frågor. Den har fina och rikliga referenser.
Så vitt jag kan se, så börjar Alf Åbergs Läsning av gamla handstilar med ett dokument från 1576!
En annan goding är Swedlund & Svenonius Svenska skriftprov 1464-1828.
Jag vill även peka på möjligheten att användbara böcker kan ha getts ut i Norge och Danmark. Skriften är densamma tyska, men kallas där gotisk skrift. Prova att söka i biblioteksdatabasen LIBRIS på sökorden skrift, skriftväsen och paleografi.
Om tydning av förkortningar, känner jag inte till någon annan än Lexicon abreviatum, som bara omfattar latinska förkortningar. Ovannämnda böcker tar i viss mån upp svenska förkortningar, men i övrigt måste jag nog hänvisa till de tryckta diplomatarier som finns, för att utröna olika förkortningars betydelse.
 
Till sist måste jag nog säga, att ibland har jag varit tvungen att bestämma mig för vad det egentligen står. Ingen annan har kunnat hjälpa mig och p.g.a. avsaknaden av rättstavningsregler har det inte 100 % säkert kunnat fastställas hur skrivaren har stavat.

[Lena Johansson]

I en födelsebok hittar jag ett tecken som ser ut som ett U med ett lodrätt streck rakt igenom. Tecknet står ovanför barnets namn. Vad betyder det?
mvh
Lena

[Håkan Skogsjö]

Jag gissar att det är ett hänvisningstecken. Någonstans i närheten (på samma uppslag) torde ett likadant tecken finnas, där texten fortsätter.

[Inger Sirkka]

Vad betyder prima vice. Jag har funnit uttrycket i en kommunionbok från 1700-talet, det står skrivet efter en man och hans hustrus namn.

[Olle Elm]

Vill be er vana skrifttydare att tyda de två orden efter Anna i följande text som jag fotograferat digitalt direkt på min läsarskärm (väl medveten om att kvalitén inte är den bästa). Sänder två bilder med olika förstorningsgrad:

[Olle Elm]

Här kommer bild nr två:

[Håkan Skogsjö]

Det står: »H. Anna Perssdotter Inventarij».

[Olle Elm]

Håkan, det var glädjande att Du också tyder det så. Ordet Inventarij har nämligen blivit tolkat som ett familjenamn Morntary för ett kvartsekel sedan och förekommer också i tryck, vilket ju bör rättas till. Tack för snabb hjälp!

[Olle Elm]

Behöver hjälp med att tolka följande skrift. Gårdsnamnet är Åsen.

[Carl Szabad (Carl)]

Olle! Sammanhanget skulle behövas så man vet om det ska föreställa ett personnamn eller något annat. Men annars får jag det till Gifuer i Assen om det exempelvis gäller en förteckning där man byvis skattar för något. Är det ett personnamn har man säkert hjälp av att studera resten av handlingen.

[Olle Elm]

Carl, Tack! Ovanstående är ur en kvarntullsmantals och boskapslängd från 1637. Sänder här en hel sida med motsvarande namn i 1638 års längd, samt här nedan en förstoring på den efterfrågade personen som nu erhållit ytterligare en stavning. Kan det vara ett namn?

[Olle Elm]

Bild 1:

[Olle Elm]

Beklagar, för stor bildfil (dock JPEG enl reglerna). Gick ej att backa. Får nöja mig med att presentera Bild nr 2 enl text ovan.

[Håkan Skogsjö]

Jag tycker att det på den senare står ?Gieffuer i Åssen? och på den förra ?Gifuor i Assen?. Vilket namn detta motsvarar vågar jag inte säga, det finns en rad tänkbara. Fler belägg behövs för att kunna säga någonting mer bestämt.

[Kaj Janzon]

Jag tycker det ser ut som om Håkan har läst rätt. Jag skulle gissa på namnet Gevard som förekommer i många olika varianter, t ex Gävert, G?ffw?rdh etc. Se Sveriges medeltida personnamn sp 223f.
 
hälsningar
Kaj Janzon

[Olle Elm]

Här kommer ett ytterligare belägg ur 1636 års tiondelängd. Tack för er hjälp så långt!

[Torbjörn Norman]

Kan inte det första namnet vara Zieffuer = Sigfrid i Åsen.

[Olle Elm]

Torbjörn, jag är ganska övertygad om att den första bokstaven är ett G. Kan jämföra med gården Graven i samma längd; stavas här Graffuen.

[Håkan Skogsjö]

1636 års längd är svårläst, men första bokstaven är ett tydligt G- och slutet tycker jag är ett förhållandevis tydligt -arth. Tecknen däremellen skulle kunna vara -ieu-, men frånvaron av diakritiska tecken gör läsningen tämligen osäker. Men någonting åt det hållet bör det vara. Bokstäverna i slutet ger dock vid handen att Kaj Janzons förslag på namnet Gevard förefaller högst sannolikt.

[Bo Persson]

Instämmer med Håkan; texterna läser jag som Gieffuer i Åssen resp. Gewarth ibidem, dock just med förbehållet att det kan stå Gieuarth.

[Mattias Andersson]

Funderar över vilken ort i Bettna (D) som Brita Persdotter sägs komma ifrån (Bettna E:1, p21, 1735). Har tagit med paret ovanför också, eftersom jag misstänker att mannen är Britas bror...?

[Camilla Eriksson]

Hej Mattias!
 
Jag tycker nog att det står Hult (fast jag har onekligen sett vackrare H-n. Anders Andersson bor tydligen i Ängstugan. Vad gäller det andra paret så kommer Karin Andersdotter från Sittuna, men mannen... Det verkar sluta på -vi i alla fall. Ska titta på en gammal karta över Bettna när jag kommer hem, och dessutom kolla om jag är släkt med Karin och i fall jag i så fall har några noteringar om hennes gifte.
 
Mvh
Camilla Eriksson