Marks Häradsrätt

[Tina Collins]

Hej,  
jag behöver hjälp med att tyda två stycken bouppteckningar. De finns i Marks häradsrätts arkiv volym FII:9 1761 sidorna 453 och 769. Det gäller sockenskräddaren i Örby Nils Olofsson och hans hustru Ingrid Andersdotter.
Örbys kyrkoarkiv börjar år 1762, så det vore roligt att reda ut vad där står i början ni vet, innan de börjar räkna upp saker.  
Bouppteckningen på sidan 453 tror jag är Ingrids. Men vem är det som dött på sidan 769? Vad nämns det för släktingar eller arvingar? Uppfattar en son Olof Nilsson, men det är det hela.
 
Sockenskräddaren Nils Olofsson själv går vidare till äktenskap nr 2 år 1765, så det är inte han som avlidit.
 
/Tina

[Tomas GH Johansson]

Hej,
Sidan 453 innehåller Ingrid Andersdotters bouppteckning, Gullberg Vrågården. Hon har avlidit 21 april 1761. Efterlämnar sonen Olof Nilsson, sju veckor gammal. Per Svensson i Haby Skåkagård är närvarande och som godwilligt sig förmyndarskapet åtaga will.
 
Sidan 769 innehåller arvsskiftet mellan fadern och sonen.
 
(Meddelandet ändrat av TGH 2013-06-09 23:30)

[Tina Collins]

Tack Tomas!  
Då tror jag att jag är med. Men varför fick den lille sonen en förmyndare om hans far var i livet?  
 
/Tina

[Tomas GH Johansson]

Funderade på samma sak, men har tyvärr inte något svar. Förmyndare brukar vara någon släkting. I så fall borde det vara rimligt att Per Svensson är släkt med Ingrid. Kan det vara så att fadern och Per kommer att dela på förmyndarskapet? Det vore intressant om någon kan förklara detta.

[Jan Flyrin]

Barnet ärvde väl modern.  Förmyndarskapet behövdes väl för att se till så att inte arvet förskingrades innan sonen blev myndig.

[Lotta Nordin]

Svaret på varför sonen fick en förmyndare står ju i bouppteckningen:
...en son Olof Nilsson sju veckor gammal, till den senares rätts iakttagande inställde sig Per Svensson...

[Tomas GH Johansson]

Ursäkta denna dumma fråga. Visst såg jag att Per skulle bevaka barnets rättigheter, men var det vanligt att det föreslogs en förmyndare när fadern lever med tanke på att fadern var sina barns rätta förmyndare?
 
(Meddelandet ändrat av TGH 2013-06-11 11:43)

[Tina Collins]

Jag är dessvärre helt okunnig på området, men nog hade även jag tänkt mig att det är fadern och bara fadern som fungerar som förmyndare. Varför ansåg man att det behövdes en till?

[Gerd Johansson]

Det var allmänt förekommande att omyndiga barn fick en förmyndare även om en förälder levde. I alla fall i alla de bouppteckningar jag har läst från Skaraborgs Län. Varför det var så vet jag ej, men man kan ju alltid gissa. En gissning är att man ville försäkra sig om att arvet efter den avlidne föräldern inte förskingrades av den överlevande parten. Och speciellt om änkan/änkmannen gifte om sig. Det fanns säkert någon lag som styrde detta förfarande.

[Tomas GH Johansson]

Självklart är det inte svårt att tänka sig dessa anledningar. Det var bara det att när jag fick frågan om varför det föreslogs en förmyndare då fadern levde som jag blev tveksam. Har nämligen inte tänkt på att det brukar tillsättas förmyndare i det fallet. Om fadern avlider eller om barnen blir föräldralösa är det en annan sak.
 
Apropå lagen, så stod det så här år 1780 i ärvdabalkens tjugonde kapitel i första och andra paragraferna:
 
1. §. Fader vare sina barns rätte förmyndare; går han i annat gifte, tage nästa mödernes fränders råd i the mål, som barnens välfärd angå.
 
2. §. Dör fader; hafve tå moder rätt at förestå sina barn och theras gods, med nästa fädernes fränders, eller förmyndares råd. Går hon i annat gifte; träde från förmynderskapet; låte doch sig om barnen vårda, och hafve macht, at behålla them i sitt hus och bröd, om hon så vil, och ej laga hinder theremot är.

[Tina Collins]

Ok. Jag har inte läst tillräckligt många bouppteckningar ännu :-)

[Tomas GH Johansson]

En sista fundering:
 
Det står således inte att det skall tillsättas en förmyndare i något av fallen, utan enbart att fadern ska ta råd av moderns släktingar och tvärt om, eller att modern skall ta råd av förmyndare om fadern är död.
 
I min fullständiga okunnighet tänker jag då att förmyndare inte var ett krav om en av föräldrarna avled, men att man kunde tillsätta en oavsett om fadern eller modern avled.

[Jan Flyrin]

Ja men det är väl inte förmyndare över barnet som diskuteras utan förmyndare över barnets arv. Fadern är väl i detta fall jävig så att nån annan släkting eller betrodd får träda in.
 
(Meddelandet ändrat av jannefly 2013-06-11 23:58)

[Tomas GH Johansson]

Äntligen föll poletten ner!