Man använde ju ordet Sinnesrubbad redan i början av 1700-talet.
Citat från Svenskt Biografiskt lexikon:
Dyster, Benjamin,
den föregifne Carl XII.
D. var född i Lappvesi socken, några mil från Viborg, och son af en länsman. Han var först i guldsmedslära och blef sedermera underofficer vid ett finskt regemente, men efter freden 1721 afskedades han, och blef därigenom försänkt i sysslolöshet och fattigdom. Omkring 1715 var han i Riga, där han gifte sig under namnet von D?sterstein. Han arbetade 1724 en tid i Visby och kom till Stockholm, där han sökte återfå några gods, som han uppgaf sig ha rätt till, och adjutants grad. Under sina vandringar i Uppland utgaf han sig för Carl XII och påstod, att han af hemliga orsaker hittills hållit sig undangömd, att han vore kommen för att återtaga sin inkräktade tron, och att det icke varit konungens lik, utan en stupad soldat, som herrarna låtit begrafva i Riddarholmskyrkan. När han såg, att hans dikter gjorde verkan på det enfaldiga folket, lät han skrifva till dalkarlarna att tåga till Stockholm och skickade landshöfdingen i Uppsala frih. Cronberg ett slags officiell skrifvelse, under hvilken han tecknade sig Carolus, E. I. H. Landshöfdingen dröjde dock ej att försäkra sig om den oblyge tronkräfvaren, som fördes till Stockholm och ställdes till rätta för en särskildt tillförordnad kommission. Här förlorade han modet och sökte komma från saken genom att förklara alltsammans för skämt och sökte äfven få skenet af sinnesrubbad. På tillfrågan hvad han mente med underskriften och kontrasignantens initialer svarade han att det skulle betyda Carolus Er I Himmelen. Från fängelset skref han till dalkarlarna, uppmanade dem till uppror och undertecknade brefvet C. R. S. (Carolus rex Sueci?). Han dömdes till tre dagars skampåle på Stockholms torg och inspärrades som sinnesrubbad på Danviks dårhus, där han dog d. 29 aug. 1730. Hans budbärare och medhjälpare belades med större och mindre kroppsstraff.
Min redigering.
Mvh
Christina