Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
Meddelanden - Anders Pemer
1001
« skrivet: 2004-06-05, 11:34 »
Cituation? Citation, kanske?
Ordet jag satte inom citationstecken nu har jag aldrig sett förr. Men nog har jag hört många uttala de tecknens namn som situationstecken.
Den här stavningen visade väl hur det hänger ihop. Tydligen inte nödvändigtvis en sammanblandning av citat och situationer, utan snarast en missuppfattning av ordets böjning. Men när man citerar någon gör man alltså inte ett cituat, utan att citat. Citera, citat, citationstecken.
En humoristisk knorr för att lätta upp stämningen kommer förstås också... vill ju inte bara låta som en sådan där... ja vad heter det...
- Du rättar allting, du vet alltid bäst, du är en sådan där jädra messerschmitt!!
- Besserwisser heter det...
- Och sista ordet ska du ALLTID ha, ALLTID kan du komma med någon korrigering, det har du hållit på med i alla elva år vi känt varann...
- Tolv år är det...
Önskar alla en trevlig helg!
1002
« skrivet: 2004-05-26, 16:31 »
Ja, sista inlägget före ditt är från 4 september 2001, så det har väl varit ganska duktigt nerlagt sedan dess...
1003
« skrivet: 2004-05-24, 15:16 »
Den populäre författaren är född i Pajala, där den enormt stora Pajala-släkten Rundgren har huserat sedan anfadern knipsmeden Olof Rundgren, född 1765 i Vedevåg, kom till Kengis i slutet av 1700-talet från Bergslagen, där han hade rötter bl a i släkten Pemer.
Så man blir ju riktigt nyfiken... Kan Mikael Niemi månne ha någon härstamning från släkten Rundgren...?
Någon som har koll?
1004
« skrivet: 2004-05-18, 04:07 »
Det skulle vara intressant att få kontakt med dig igen, Helene! Jag är nyfiken på din cognatiska von Wachenfeldt-gren, då jag under åren efter augusti 2001 har stött på en relativt nära egen släkting som är f d gift med en von Wachenfeldt, som inte heller hör till den adliga huvudlinjen i adelskalendern.
Var det många barn till Ebba Christina Teresia som tog sin mors namn? Min kvinnliga släktings f d man med namnet von Wachenfeldt kanske är en farbror till dig, eller något...?
Hoppas du ser det här, det vore kanon om du hade lust att maila mig!
1005
« skrivet: 2004-05-17, 02:40 »
Som sagt, hur många släkter kan det finnas i Sverige? är ämnet för den här diskussionen. Och att återfinna den och läsa de tre första inläggen ger mig alltid samma rysning....
Magnus Bäckmark hade startat diskussionen med ett resonerande inlägg om hur många agnatiska släkter det kunde finnas, och hur många medlemmar det kunde finnas av varje sådan släkt. Ämnet var därmed förtydligat ett steg längre än i rubriken, dvs hur många släkter i strikt klassisk agnatisk bemärkelse kan det finnas i Sverige?
Jag blir först med en kommentar och vänder upp och ner på hela diskussionen genom min brasklapp att alla män i förlängningen måste härstamma från en och samma man i uråldrigaste urtid, och att vi därmed naturligtvis är en enda agnatisk släkt i grund och botten.
Det var ju liksom diskussionsämnet. Agnatiska släkter. Begreppet agnatisk betyder just ett släktskap på raka manslinjen. Och jag konstaterar att alla män torde härstamma från en och samma man.
Och det kommenteras omedelbart med orden:
Ni härstammmar i så fall också från samma kvinna, men det kanske inte är lika intressant?
Jag undrar hur många gånger jag har ångrat att jag svarade så mjäkigt på det inlägget, som jag gjorde. Svaret var ju fullkomligt solklart - NEJ, inom ramen för det ämne Magnus Bäckmark tog upp till diskussion, och som relevanta fakta för den kommentar jag gick in i diskussionen med var det inte ett dugg intressant. Vi pratade om det agnatiska släktbegreppet som handlar just om mäns härstamningar från andra män. Det borde inte ha varit särskilt svårt för någon att förstå.
Lyfter man däremot blicken från hypotetiska resonemang om hur många agnatiska släkter det kan finnas, så är det naturligtvis alldeles väldigt mycket mer intressant att vi alla människor i förlängningen härstammar från samma urföräldrar. Självklart! Men det är ju liksom en totalt annan sak...
När jag tar just uttrycket mäns härstamningar från andra män i min mun inser jag hur dumt det måste låta för alla som aldrig har haft några känslomässiga bindningar vid det agnatiska släktbegreppet från början.
Därmed har jag visat att inte jag är opåverkbar och opåverkad av att försöka sätta mig in i hur faktiskt meningsmotståndare resonerar. Det är väl det man kallar... empati, typ?
Och det är en liten egenskap som väldigt många som hoppat på mig i olika diskussioner här på Anbytarforum skulle behöva lära sig, helt klart. Läs t ex gärna igenom den här diskussionen och se hur vissa klampade in och förolämpade mig och Carl-Fredrik Hanzon gång på gång. Man tar sig för pannan... och kan undra både en och två gånger hur man har kunnat stå ut på Anbytarforum under alla dessa år... men det är ju helt enkelt så att Anbytarforums positiva sidor överväger något så oerhört, så hur skulle man kunna sluta trivas här...
1006
« skrivet: 2004-05-16, 20:16 »
Sant...
1007
« skrivet: 2004-05-16, 19:42 »
Ser att jag behöver rätta mig själv... jag menar naturligtvis samma färg som sidans bakgrund. Rätt sanslöst vilka felskrivningar man gör ibland...
1008
« skrivet: 2004-05-16, 16:35 »
Jo, det är sant, förstås. Huvudsaken att vi upptäcker felavskrivningarna och påpekar dem...
1009
« skrivet: 2004-05-16, 15:47 »
Är CD-skivans ursprung de uppgifter som inmatats i Arkions arbete, och kommer via Arkion, och är i så fall kommentarer, där felavskrivna namn påpekats, beaktade?
Jag har lagt till kommentarer på Arkions sidor angående ett flertal Frumerie och Pemmer, som är helt felaktigt inskrivna i Arkion.
Frumerie finns i alla möjliga varianter, Frunnerie, Framerie, Farmerie, Frumini... Mina släktingar Pemmer står som Pemiuer och Peunner, en helt rättstavad och en som inte fått något efternamn alls. Men hon kan ju ha stått utan eget efternamn i sin makes hushåll. Eller så bedömde den som skrev av uppgiften hennes efternamn som fullkomligt hyper-oläsligt... (?)
Har också upptäckt att ett antal Önnberg i Fryksände har gått och blivit Örnberg i stället, och byn Klingeråsen i Västra Ämtervik har blivit Klingeråker. Det måste krylla av sådant här...
Ska man göra allt sådant på avdelningen för korringeringar och rättelser här också, kanske. Och blir det rättat i kommande nyupplagor då? På Arkion verkar bara kommentarerna bli införda, utan att namnen på personerna rättas i sökposterna.
1010
« skrivet: 2004-05-16, 15:10 »
Att sådana foton förekom i filmen var ju nu inte ett självändamål att vara makaber, utan en alldeles väldigt upplysande detalj i historien, om man säger så. Redan i att påpeka det tangerar vi ju det som kallas spoilervarning, men... okej, nedan kommer förklaringen för de som vill läsa...
Jag skriver den i samma text som sidans bakgrund så måste texten markeras för att synas... och jag skickar inlägget en gång utan den aktuella texten och lägger in den vid en ändring, för att inte spoilern ska synas i klartext när alla som prenumererar på inlägg i denna diskussion får inlägget i sin e-post...
Filmen utspelas på Jersey under slutet av andra världskriget. Hjältinnan, husfrun på en stor egendom, får i början av filmen tre nya tjänare till huset, som antyder att de tjänat på samma egendom förut under de tidigare ägarna. Någonstans i mitten av filmen hittar hon ett album med sådana här arrangerade foton av avlidna, och frågar sin nya mystiska husa varför man har fotograferat människor som sover, och får påpekat för sig att de är döda, och att man gjorde så i slutet av 1800-talet. Mot slutet av filmen, inför den stora avslöjande upplösningen, hittar så hjältinnan plötsligt ett sådant likfoto av de tre tjänarna........!!!!
Tilläggas kan att detta inte är den allra största och mest chockerande avslöjande twisten under filmens upplösning, så t o m med detta påpekat för sig kan man ha en rejäl filmisk upplevelse framför sig om man sätter sig och ser filmen.
1011
« skrivet: 2004-05-16, 14:27 »
Jaså, jag har alltså inte ens haft sinnesnärvaron att kolla upp dem i Folkräkningen 1890. Men det är klart, Stockholm dröjde ju väldigt länge tills det blev klart. Det är nog många släktingar i just Stockholm jag inte kollat där än.
Just Sigrid Matilda har jag snubblat över i något annat sammanhang och antecknat vid Tilda och Rudolf i min fil att hon åtminstone rent tidsmässigt skulle kunna vara deras dotter, men att det givetvis måste kollas... och då var hon alltså det. Lustigt.
Släkt är jag alltså med hutrun/modern, Matilda (Tilda) Möller.
1012
« skrivet: 2004-05-16, 03:04 »
Grossh. och född 1833, ja, det verkar allt vara samma gube... tavlan ser inte ut att fortsätta med några barn efter honom, men med denna information kan jag om inte annat också lägga till son av fanjunkare Karl Magnus Andersson och Amalia Christina Hallberg om honom i hustruns notis. Men maila mig gärna om du har mer att tillägga, och säg till om du vill ha allt om hans hustrus anknytning till Nicolaus Pemer i Augsburg och hela vårt gemensamma släktträd från homom och framåt...
1013
« skrivet: 2004-05-15, 20:23 »
Man tackar! Tegn?rroten, det innebär återinflyttning till Klara från annan församling, kan det handla om Jakob eller Johannes, det? Eller Gustav Vasa?
Inga hemmavarande barn kvar i hushållet 31 år efter att man gifte sig, m a o. Men man kan ju förstås ha fått en hel rad sådana de första knappa tio åren efter vigseln, som redan var utflyttade 1892. Jag får försöka gräva vidare i det på Stadsarkivet sedan...
1014
« skrivet: 2004-05-15, 16:33 »
Jag har två avlägsna släktingar som gifter sig just i Klara, visserligen före 1878, men de kanske bodde kvar i församlingen 1878?
Anna Helena Salling, *1830 7/6 i Avesta, flyttade 1850 22/11 till Värmdö. På Familysearch får jag upp henne som gift 1857 31/5 i Klara med en Erik Strandberg.
Julia Mathilda Emilia (Tilda) Möller, *1835 24/8. G 1861 29/6 i Klara församling m grosshandlare Rudolf Andersson Amilon.
Om någon av familjerna kan beläggas i Klara efter 1878 med hjälpmedlet och sekundärkällan Klara-skivan, så ser jag fram emot att verifiera allt i primärkällor när Stadsarkivet snart äntligen öppnar igen om någon månad (som man har längtat efter det).
Tack på förhand!
1015
« skrivet: 2004-05-13, 19:39 »
Jösses, så bra skrivet, Mia! Fabian har fina anor, den saken är klar!
1016
« skrivet: 2004-05-11, 20:27 »
Jag tror alla med mig har tagit till oss av den vederhäftiga argumentationen om att en officiellt erkänd frilloson till en svensk prins aldrig skulle ha bytt sitt äkta patronymikon, baserat på den biologiska fadern - prinsens - förnamn, mot ett adoptiv-patronymikon, baserat på fosterfaderns, i stället, och att därmed blotta namnet Holstensson helt och hållet motbevisar att Hans Holstensson skulle kunna vara hertig Johans son med samma förnamn.
Fast visst är tanken att denna släkt Gom?r skulle vara en agnatisk linje av huset Vasa otroligt eggande, jag kan förstå din envetna kamp för att framställa saken som bevisad, Kurt.
Men hur jag än läser, och läser om, alla argument i den här diskussionen så har jag svårt att känna något hopp om att det ska kunna anses rimligt att så är fallet. Hade Hans varit hertig Johans frilloson hade han rimligen aldrig skrivits Holstensson i något skede, just för att han var hertig Johans frilloson torde han ha stått i kyrkoböckerna som fosterson Hans Johansson, son till hertigen av Östergötland om så hade varit fallet.
Frillosöner till medlemmar av kungafamiljen smusslades inte undan i hemlighet vid den här tiden, de var officiellt erkända och förlänades ju oftast egna adelskap. Så skedde ju ända fram till Fredrik I:s tid i mitten av 1700-talet. Allt tyder sålunda på att frillosonen Hans Johansson sannolikt dog tidigt.
Skulle ändå Hans Holstensson vara han, så är det ett mysterium om något, att han började skrivas med fosterfaderns patronymikon. Och att han inte adlades i vuxen ålder. Hovet hade ju känt till vem han var, och en sonson till en kung skulle inte vara ofrälse vid denna tid. Hade han varit den det hävdas att han är hade han väl rimligen adlats?
Någon som är bättre påläst i rutinerna kring adlandet av kungars och prinsars naturliga söner vid den här tiden kanske kan redogöra för det?
Men visst... är det rätt Hans, och kan det någon gång verkligen bevisas, så är det ju vansinnigt spännande att kunna föra en agnatisk linje av Vasa-ätten... ända till nutid, eller hur ser släkten Gom?rs genealogi ut? Örnbergs Ättartal årgång 6 ser jag, den måste jag kolla...
1017
« skrivet: 2004-05-10, 16:28 »
Hehe... jodu... i mitt fall var visserligen inte Kart(h)arna några anor till mig, men så fort man har en intressant släkt med i ättlingalängden så är ju intresset väckt. Och plötsligt hade jag lite information som du frågade efter. Trots att det inte ens är klarlagt att mina kart-släktingar ÄR släkt med dina kart-anor.
Den episoden, med efterföljande mailkontakt och att vi åtminstone tänkte försöka ses när jag samma vår råkade hamna i Malmö under en helg, även om nu våra späckade scheman inte gick att kombinera den gången, är ju ett jättefint exempel på hur givande kontakter Anbytarforum kan ge.
Så - för att återknyta till diskussionens ämne - låt oss alla hoppas och tro att intresset för Anbytarforum kommer att förbli fortsatt stort, i framtiden såväl som nu!
1018
« skrivet: 2004-05-10, 16:05 »
Ja, det där med Hur långt har du kommit?, ja... den frågan kändes alltid lika egendomlig att få i alla år då jag bara kartlade Pemer-ättlingar, och knappt hade gjort ett skapandes grand åt min antavla, faktiskt. Från slutet av 90-talet har jag äntligen gjort lite mer åt de rötter jag inte delar med andra nära släktingar som redan forskat, så nu kan jag i alla fall svara att jag har kommit ungefär så långt som det finns läsliga kyrkböcker på de flesta håll på mammas och farmors sida.
Efter mitt förra inlägg ska jag väl understryka att jag håller med Essan i stora stycken, samtidigt som jag tycker Mia skrev mycket bra i måndags natt. Den mening som Anders Berg citerade samma morgon kan tjäna som svar på Essans frågor till mig om hur pass jag litar på de forskare, vars uppgifter jag inlemmar i min forskning.
Den dag Genline är klara med hela riket lär jag se till att lösa ett medlemskap för lång tid framöver och checka av allt jag fått av andra - och inte minst ta itu med de lösa tåtar där jag aldrig fått kontakt med någon annan som redan suttit inne med svar.
Mycket som gäller Värmland har jag suttit med i form av andras uppgifter sedan tidigare, men sedermera själv kunnat verifiera i kyrkböckerna.
Det är förstås helt enkelt en ständigt pågående process. I ett så stort mastodontprojekt är det bara positivt att kunna få stora färdiga bitar presenterade om man har turen att hitta grenar som redan är väldokumenterade.
Förr eller senare ska uppgifterna verifieras, och den dagen kommer - INNAN jag publicerar något i varje fall i tryckt form.
1019
« skrivet: 2004-05-08, 19:01 »
En fundering kring det vissa kallar namnsamlande. Jag har aldrig förstått att äkta släktforskning måste vara att söka upp primärkällorna och själv hitta uppgifterna där, även om så 50 släktforskande ättlingar till samma personer jag söker har utfört all nödvändig forskning kring våra gemensamma släktingar i den där församlingens kyrkoböcker kring 1800.
Men min huvudforskning är ju nu att få klarhet i på sikt ALLA ättlingar till en anfader som dog 1687, så man har ju oerhört många lösa tåtar att nysta i...
Jag menar, HAR någon annan redan funnit det jag söker, så FINNS det ju framforskat. Min syn på saken är att det då är ett onödigt dubbelarbete att planera för långa resor till rätt arkiv (roligast) eller boka tid i det eminenta släktforskarrummet på Tumba bibliotek, där det finns fast uppkoppling och Genline-abonnemang (smidigast - och under förutsättning att det rör sig om en församling som finns med i deras material), för att söka de uppgifterna.
Nu kan man naturligtvis aldrig veta om någon annan redan forskat kring de aktuella personerna i förväg, men ta en sådan fråga som jag har ställt under Närke: Socknar: Vintrosa (Är det någon som har tillgång till Vintrosa födelseböcker och skulle kunna slå upp detta åt mig?).
Är det enligt många en slö och oambitiös väg att gå att ställa en fråga av det slaget? Är man bara riktig släktforskare om man väljer att ombesörja en resa till tillämpligt arkiv för att själv studera Vintrosas födelsebok? Och var skulle i så fall gränsen gå?
När nu äntligen Stockholms Stadsarkiv är på väg att öppna igen efter alla dessa år av bittert nödvändig stängning för renovering kommer jag att återuppta mitt myckna riktiga släktforskande i hög grad igen. Jag har också oerhört mycket Värmlandsanknytningar i min forskning och använder Genline väldigt regelbundet (det är väl förhoppningsvis lika riktigt som att studera böckerna på kort?).
Så jag är verkligen ingen som BARA försöker snylta och åka snålskjuts på andras forskning. Men hoppas jag att det kanske finns NÅGON som sitter inne med de uppgifter jag saknar så skäms jag sannerligen inte över att ställa en fråga om saken här, verkligen inte.
Och kan jag själv svara på andras frågor gör jag givetvis det. Det är ju fundamentalt.
Men min huvudforskning handlar ju nu om att spåra på sikt ALLA ättlingar till en anfader som dog 1687, och fick barn i två kullar på 1640- och 1670-talet, så man har ju tåtar att nysta i, om man säger så... det kommer att ta sin modiga tid, så för min del är alla genvägar till redan utförd forskning välkomna, och inget jag känner mig billig över. Det kommer aldrig att bli för mycket ändå, det kan jag inte tänka mig, den dag det där är klart lär jag nog ha utfört största delen själv ändå...
1020
« skrivet: 2004-04-30, 10:45 »
Hehe... royalties var ordet... Det finns en ordvits om just royalties som läggs i kungens egen mun på en väldigt rolig skämt- och häcklarsida, www.knugahuset.se Fast då är vi nog väl långt ifrån ämnet. Ja, det där om de 15 minuternas kändisskap ligger det väl nog mycket i. Vad glad han ska bli om han hör talas om vilken diskussion han gett upphov till här också... (Angående den där andre dansken gällde det denna diskussion}.
1021
« skrivet: 2004-04-30, 09:42 »
Jag vidhåller att det känns futtigt och lite pinsamt, kanske inte främst att fiska efter så adliga och kungliga anor som möjligt, men framför allt när man ställer till att skämma ut sig och göra ett spektakel av sig...
...som prästen som tog ett gammalt och mycket välkänt adligt namn, den ännu mer pinsamme dansken, som talade om sin farmors rötter som om de var hans raka fäderne och kallade den som avslöjade bluffen för idiot...
...och så nu 40-åringen som tror att DNA från han själv och den nuvarande kungen kan visa att kungens farfars farfars farfar var far till hans egen mormors morfar, och börjar härja med både hovet och regeringen om att tvinga fram prover på kungens DNA.
Grejen är väl nu att säkert varken prästen, dansken eller 40-åringen i Sundsvall tror att lite finare anor än de kan bevisa att de har gör dem till just bättre människor.
Det brukar ju vara knäckfrågan - att just den som uttrycker viss kritik mot larvig fåfänga blir anklagad för att själv vara den mest fåfänge, och att jag med de adliga och kungliga anor jag nu råkar vara utrustad med i min antavla brukar få insinuationer om att det är just något slags bättre människa jag tror att jag är när jag går in i diskussioner som denna.
Minns en sådan diskussion med en väldig rysning, där gång på gång nya belackare gick in efter att man trodde allt skitsnack var uppklarat och stack till med nya osakliga anklagelser om att jag inte skulle vara ett dugg stolt över några andra anor än det raka fädernet bara för att jag hade skrivit om det agnatiska släktbegreppet. Tror det skedde i tre eller fyra led.
Visst, lite stjärnglans i livet genom att kunna ha lite häftiga anor i sitt släktträd kan man väl kanske ha en viss förståelse för om många gärna vill ha, eller önskar någon gång ibland att de råkade ha.
Även om det är tråkigt att man då inte verkar värdesätta de rötter man har - det häftigaste jag vet med släktforskningen är ju då rakt att kunna gräva fram en ana på 1700-talet och sakta men säkert lära känna den personen så gott det går, hans/hennes familj och nätverk, följa familjebildandet, glädjas med en räcka barnafödslar i hans/hennes familj, dela sorgen över tidigt avlidna barn... och verkligen känna gemenskap med denna bortglömda anfader eller -moder för några hundra år sedan...
Det är de finaste bitarna med släktforskningen tycker jag - hur många lite mer lättutredda anor jag än också må ha, som bara är att slå upp i Elgenstierna, ÄSF och medeltida regentlängder. Det kanske man kan kalla för lite grädden på moset. Så återigen, okej om de som saknar den grädden på moset må önska att de hade lite sådan grädde.
Men just att skämma ut sig med klumpig fåfänga att verka vilja ge sken av att vara något man inte är, eller blottlägga sin okunskap om saker och ting genom att tro att nutida DNA kan avslöja släktskap för 180-190 år sedan - det tillåter jag mig att reagera på. Då handlar det inte bara om att vilja ha grädde på moset längre, då har man tappat perspektivet. Tycker jag.
Och jag tycker inte att jag skulle ha mindre rätt att göra det för att jag själv har de rötter jag har.
Önskar alla forskarkollegor en härlig valborg!
1022
« skrivet: 2004-04-29, 19:54 »
Och inte nog med den där kungafixeringen, utan att på fullaste allvar tro att man kan KRÄVA att det ska tas DNA-prov på kungen för att man vill få bevisat att en förfader i största allmänhet händelsevis kanske var barn till dåvarande kungen. Jag skulle möjligen kunna förstå den entusiasmen om den där operasångaren hade varit släktforskarens farfars farfar, att han faktiskt trodde sig kunna vara en agnatisk Bernadotte, om än fullkomligt oäkta och ofrälse... det skulle t o m jag kunna tycka var lite häftigt på sitt sätt.
Liksom... ge sig på både hovet och statsministern för jag MÅSTE faktiskt få hjälp med det här, det är ju smått skrämmande, tycker jag. Vem tror karlén att han är egentligen? Jag måste få bevisat att min mormors morfar var son till dåvarande kungen, ryck ut med DNA-prover på kungen... Vad blir nästa steg? Gravöppning för att ta DNA-prover på Karl XIV Johans kvarlevor respektive på den där operasångarens? Det här är ju ett ärende som gäller liv eller död...
Och man undrar ju stillsamt... hade det gällt någon annan misstänkt far till den där operasångaren... hade karlén spårat dennes nutida ättlingar och hört av sig då, ni måste ställa upp med DNA, jag misstänker att min mormors morfar var son till er farmors mormors far...
Nej, tror nog inte det... men nu gäller det en förmodad kunga-oäkting och då tycker den här personen på fullaste allvar att det här är ett rimligt steg. Man baxnar...
1023
« skrivet: 2004-04-27, 17:20 »
Per, du har kanske inte fått mitt word-dokument om släkten Frumerie? Ska leta fram det och maila dig det. Denne Petter eller Pehr F, 1662-1713, är bror till din anfader Johan F, 1663-1709.
Har lite mer sådant jag säkert har pratat om att skicka dig, men som nog aldrig blivit av... ska ta krafttag under kvällen och redigera ihop en del som jag tror du kommer att gilla...
1024
« skrivet: 2004-04-22, 02:43 »
Erik Blomberg och hans bror Hugo, som var verksam vid LM Ericsson och bl a (tillsammans med Ralph Lysell och Gösta Thames) designade ericofonen eller kobran 1952 delar mitt pemerska ursprung, guldsmeden Petter Pemer i Falun var deras morfars morfars morfar. Jag har inte hela deras antavla, men kan förstås dela med mig med de delar av den jag har. Släkten Pålman som deras mor var av är den som var med i Svenska Släktkalendern 1938. Generation 1 Far Jacob Gustaf Blomberg, *1853 25/7, sjökapten, senare innehavare av J. Gustaf Blombergs Kol- Trä och Agenturvaror i Stockholm, † 1936 30/9. Mor Emma Carolina Cecilia Pålman, *1858, † 1931 25/4. Paret gifta 1883 8/7. Generation 2 Farfar Anders Wilhelm Blomberg Farmor Dorothea Barcheus, om vilka jag inte har mer data. Namnen från en släktutredning i Genealogiska Föreningens släktarkiv. Morfar Per Adolf Pålman, *1812 15/10, godsägare, † 1891 16/5. Mormor Wilhelmina Emerentia von Schewen (adl ätten nr 1755), *1832 11/2, † 1914 2/1. Paret gifta 1857. Henne har jag egendomligt nog aldrig ens slagit upp i Elgenstierna för att få några uppgifter om hennes föräldrar. Generation 3 Morfars far Johan Peter Pålman, *1782, handlande i Västerås, † 1839 17/10, eller möjligen begr det datumet (datum enligt gravstensinventeringssidorna här på Rötter). Morfars mor Brita Engel Ihrfors, *1783 30/3, † 1861. Paret gifta 1805 21/3. Generation 4 Mf ff Nils Pålman, *1745, komminister i Ramsberg, † 1815. Mf fm Anna Elisabeth Norrman, *1749, † 1813. Paret gifta 1774. Mf mf Anders Peter Ihrfors, *1748 5/8, handlande, Västerås, † 1794 8/12. Mf mm Anna Beata Brodin, † 1783 16/8. Paret gifta 1782 i Bjursås. Generation 5 Mf ff f Christian Ludvig Pållman, *1715, trumpetare vid Kungsörs kompani av Livregementet till häst, † 1764. Mf ff m Christina Thermænia, *1711, † 1788, komministerdotter från Köping, i hennes 2:a gifte. Paret gifta 1742. Mf mf f Peter Ihrfors, handlande, Västerås, † 1752 3/8. Mf mf m Engel Pemer, *1723 27/2, † 1803 7/9, i hennes 1:a gifte (g 2:o 1753 15/11 m Lars Fahlroth, *1721 19/9, handlande i Västerås, † 1789 23/10). Mf mm f Svante Nikolaus Brodin, vice pastor. Mf mm m Brita Christina Djurman. Generation 6 Mf ff ff Ludvig Pollman eller Pållman, sachsisk krigsfånge under Karl XII:s krig som efter kringens slut blav handlande i Köping. Mf mf mf Petter Pemer, *1687 ?/10, guldsmed, gesäll 1715 2/7, mästare i Sala under ämbetet i Arboga 1716 28/1, flyttade 1720 till Falun, omtalas † 1725 2/7. Hans anor tror jag jag har presenterat vidare i någon annan kändisantavla, jag kollar det och återkommer... Mf mf mm Agnes Westman, *1685 8/8, † 1723 ?/3. Paret gifta 1714. Generation 7 Mf mf mf f Nicolas Pemer, *1642, brukschef, kyrkvärd, Ljusnarsberg, † 1698, begr 24/6. Mf mf mf m Brita Mickelsdotter Lindberg, *1666, † 1751 26/6. Paret gifta 1687 6/2. Mf mf mm f Jacob Lorens Westman, bokbindare. Mf mf mm m Engel Sleiker. Generation 8 Mf mf mf ff Nicolaus Pemer, *1608, † 1687 = nummer 634 i Sven Låftmans antavla. Mf mf mf fm Christina Erichsdochter, † 1664. Mf mf mf mf Laxbro-Mickel Hindersson Lindberg, bergsman som uppförde den bekanta Bergsmansgården, numera på Skansen, där hans och hustrun Maria van Gents namn står målade på väggen, † 1689, begr 24/11. Mf mf mf mm Maria van Gent, † 1711. Mf mf mm ff Jacob Lorens, bokbindare i Westerås på 1630-talet, nämnes såsom Stam-Fader för denne Westerås Slägten. gift med Mf mf mm fm Ursilla Gjertsdotter. Deras graf är i Dom-kyrkan under N. 17 på Stora gången. Se Graus Westm. Beskrifning p. 115. Mf mf mm mf Abraham Sleiker, inspektor på Skultuna. Generation 9 Mf mf mf mm f Johan van Gent, *1604, † 1647. Mf mf mf mm m Barta Jacobsdotter, † 1679.
1025
« skrivet: 2004-04-20, 15:57 »
Hej Samuel! Vad kul, då var vi släkt, då...
Stämmer, Mickel Hindersson och Maria van Gents dotter Brita är gift med den yngre Nicolaus, och Maria Pemer är Britas och Nicolaus dotter. Laxbro-Mickel Hindersson, som bodde i Laxbro-stugan, numera på Skansen där den kallas Bergsmansgården, verkar alltså vara din fm mm ff fm mf. Erik Bengtsson är mycket riktigt son till Maria Pemer och Bengt Larsson.
Jag kan samla ihop en hel del att maila dig. Så kan vi nog byta en hel del material. Tar tacksamt emot allt du har om Maja Lovisas gren...
1026
« skrivet: 2004-04-13, 15:44 »
Crafoord, som sagt, inte Crafford.
1027
« skrivet: 2004-04-11, 16:07 »
Om du syftar på boken Vad ska kungen göra nu? av... Gunnar Pettersson hette visst författaren... så var det inte en ättling till Prinsen av Vasa, utan en ättling till en en dövstum och blind son till Karl XIII själv. En riktigt lustig historia, som jag minns att jag gillade.
1028
« skrivet: 2004-03-30, 03:23 »
Men oj... jag har en del data på några av Ullgrens syskons ättlingar... genom Eva Augusta Ulrika Låftman är dessa Ullgrens släkt med mig och jag har spårat en del där. Barnen Jerndahl som Göran Lundström nämner var trevligt nog ett nytt spår för mig, Jerndahls har jag inte haft något uppslag efter hittills... jag har just formaterat om min dator och har det mesta av min forskning i ett Word-dokument jag ännu inte har packat upp och har inte återinstallerat Officepaketet, men hoppas kunna plocka fram dessa data inom de närmaste dagarna... det allra mesta jag har rör väl nu levande ättlingar, och är väl då snarast läge att maila över till Christer... Men som sagt, jag återkommer! Och är lika tacksam som Christer för vad Göran möjligen kan förmedla...
1029
« skrivet: 2004-03-06, 07:22 »
Hej, Samuel! Glenn Seaborgs morfar var torparen och gruvarbetaren Adolf Eriksson, *1850 29/7, ? 1932 8/1. Hans far var Erik Fredriksson, *1812 4/3, torpare i Grängesberg, ? 1875 25/4, dennes far var Fredrik Eriksson, *1775 10/8, skräddare och bonde i Västra Born, och hans far bonden och bergsmannen Erich Bengtsson, *1734 28/8, ? före 1798, var son till bonden, bergsmannen och nämndemannen Bengt Larsson, *1682 24/6, ? 1761 19/9, g 1710 13/10 m Maria Pemer, *1691 27/5, ? 1779 31/5.
Maria var alltså Glenn Seaborgs morfars farfars farmor. Hon var dotter till brukschefen och kyrkvärden Nicolas Pemer, *1642, ? 1698, en son i första giftet till den till Sverige invandrade Nicolaus Pemer, *1608 i Augsburg, ? 1687 i Arboga. Mer uppgifter kan vi växla via mail. Om nu din farmors mormor är kusin till Adolf Eriksson på rätt sida, så att säga. Det ska bli intressant att höra...
1030
« skrivet: 2004-03-05, 16:37 »
Det var visst schlagerbrödernas pappa Willy som återinförde ett y sist i namnet och ändrade Herr? till Herrey. I äldre tider hade väl namnet stavats Heray, har jag för mig att jag läste någonstans.
1031
« skrivet: 2004-02-24, 12:46 »
Och jag är webmaster för en hockeyklubb där vi har en spelare i A-laget som har sin sjätte födelsedag på söndag.
1032
« skrivet: 2004-02-23, 20:38 »
Ja, numera, sedan slutet av 70-talet. Innan dess var det mer fristående designade, egna modeller.
1033
« skrivet: 2004-02-04, 22:15 »
Hej igen, släkting!
Jag kan scanna sidorna och maila dig som bilder, så får du släktschemat på förstasidan i färg som min kopia är. Sedan kan jag ju alltid dra kopior och posta dig också, om du vill det och ger mig din adress. Men jag scannar och mailar dig, till att börja med.
Varma släkthälsningar
Anders
1034
« skrivet: 2004-01-30, 14:09 »
Hej Helena! Elisabeth Catharinas dotter hette Anna Lovisa Spångberg, *1784 15/10, ? 1843 12/1. G m Carl Wahrenberg, kronobefallningsman, Mörby, Asker o St. Mellösa.
De hade barnen Carl August Wahrenberg, häradshövding, ? 1847 30/6 i Stockholm men ägde Mörby, Asker, ogift, Catharina Lovisa Wahrenberg, se nedan, och så har jag tolkat någon skrivning i det där bouppteckningsregistret som att det ska ha varit en dotter till.
Catharina Lovisa Wahrenberg, *1803, ? 1880 14/6, blev gift 1832 m Anders Wilhelm Uhr, *1806 19/2, byggmästare, riksdagsman, bankofullmäktig, statsrevisor, landstingsman, direktör i Örebro läns hypoteksförening och brandstodsbolag m m, bosatt först på Svarttorp i Västra Vingåker och sedan på Mörby i Asker, ? 1891 28/9, son av byggmästare Johan Uhr och Fredrica Wilhelmina Sädbom.
De fick sonen Carl Ludvig Oskar Uhr, *1833, lantbrukare, ? 1908, vars ättlingar jag inte direkt jobbat vidare med, och så då tidigare omnämnda Fanny Uhr, *1836.
En dotter till Carl Ludvig Oskar Uhr, Gertrud, *1860 27/4, kommer 1881 till Södermalm enligt Söderskivan och flyttar 1882 till just Jakobs församling. Jag torde ha sökt efter mina Uhr på Arkions sidor förut, men... någon som får syn på henne där?
Övriga syskon är Ingrid, *1861 3/10, Märta, *1862 21/1, Gunnar, *1865 19/8, Helmer, *1867 16/2, och Einar, *1869 14/6. Samtliga födelsedata här från farfadern Anders Wilhelms egenhändigt nedtecknade släkttavla, som jag fick en kopia av av Björn Sädbom. Gertud står dock som född 1860 20/4 på Söderskivan.
Helmer är sannolikt den överbrandmästare Helmer Uhr i Askersund, *1867, ? 1938, som hittas ingift i Svenska Släktkalendern 1950, artikel Lyth.
För övrigt är vi släkt, Helena, på en helt annan sida. Det verkar ju inte vara samma Wahrenbergare här. När jag sökte efter den diskussoin där jag fick svar av Björn Sädbom hittade jag dina frågor där du nämner din farmors far Carl Arendt Ångström och hans hustru Wahrenberg.
Släkten Ångström och mitt släktskap med den känner jag väl till och har en kopia av den utredning över aktivt kreativa ättlingar från släkten Thunberg, som min fars kusin Björn Rosendal gjorde för en väldig massa år sedan. Ser för övrigt just dig omnämnd i den...
Carl Arendts mor Anna Catharina Thunbergs farbror Anders hade en son som också hette Anders. Hans dotter Catharina Maria (Carin) Thunberg, 1820-98, var min farfars morfars mor. Hennes syster Anna Brita, *1824, gift Rahm och den som uppförde det rätt kända Rahmska huset i Sundsvall, var bl a mormor till Sigrid Hjert?n.
Min farfar var 6-männing till dig, ser jag att det blir, så där har generationerna blivit en aning förskjutna, på vår gren är det snarare min fars generation och i några familjer rentav mina sysslingar som är födda på 40-talet.
1035
« skrivet: 2004-01-29, 21:31 »
I Folkräkningen 1890 på nätet återfinns en för mig helt okänd Anna Lovisa Frommerie, vilket väl måste tolkas som Frumerie, med familj i Västerås. Hon anges vara född 1831 i Vintrosa. Är det någon med god tillgång till församlingens födelseböcker som kan kika efter någon Anna Lovisa, f 1831 i Vintrosa, med någon förälder som heter Frumerie? Kan man ha sådan tur att det bara fötts en Anna Lovisa i församlingen det året?
Härmed är i alla fall frågan ställd, så får vi väl se om det kan bli något napp...
1036
« skrivet: 2003-12-05, 11:25 »
Maria som så tråkigt avled förra hösten gick en klass över mig på Huddingegymnasiet när jag började första ring 1984. Hon var på framsidan av någon idrottstidning (Svensk Idrott, månne?) just den hösten, och vi var många som stod och bläddrade i den i skolbiblioteket och var stolta över vår skolkamrat. Jag hade gjort mitt studiebesök på våren i nian i en etta på gymnasiet i just hennes klass, så just Maria och några tjejer till i den klassen var de personer jag redan kände på skolan när jag började där.
Maria var född 1967 8/9 i Tyresö (avliden strax innan 22/10 i fjol). Fadern Bengt-Göran Fernström är född 1941 12/5 i Solna, modern Gunda 1943 8/2 utomlands.
1037
« skrivet: 2003-12-02, 14:06 »
Namnet Cornelius förekommer bland de värmländska de Bourg också. Troligen i Älgå socken fanns även ett hemman de Bourgerud.
1038
« skrivet: 2003-12-01, 11:50 »
Ulrika Årehed Kågström blir tillförordnad VD för Riksteatern efter nuvarande VD Peter Örn.
Delar av hennes rötter har ventilerats flitigt här på Anbytarforum, då hon är en ättling till tullnären och ingenjören Petter Lundell i Stensgård, Fryksände, 1726-1777, och hans maka Birgitta Frumerie, 1738-1810.
Många av deras ättlingar inom Fryksände-släkten Lundell har diskuterats framför allt i Fryksändediskussionen.
Nu när man har läst om en ättling i nyheterna kan det ju vara på sin plats att notera direkt att delar av hennes anor är väl kända...
1039
« skrivet: 2003-11-25, 17:59 »
Min styvfars gamla mamma levde så länge att hon hade hunnit med ett helt gäng barnbarns barnbarn om det hade varit lika vanligt för oss 60- och 70-talister att bilda familj och skaffa barn mycket snabbt strax efter 20-årsåldern, som det var för 20- och 40-talisterna. Hennes äldsta barnbarnsbarn var t o m över 30 när hon dog, och åtskilliga fler hade passerat 20.
Nu, en sex, sju år senare, har i alla fall den äldste satt igång, så min styvfars äldre syster (sytvfar är rejält sladdbarn, 19 respektive 21 år yngre än sina båda helsyskon) har blivit farfars mor strax före 80.
Det är intressant att fenomenet att skaffa barn relativt och för att inte säga anmärkningsvärt tidigt brukar ha en tendens att gå i arv... Jojje nämner Lill-Babs familj, och jag har ett vagt minne av att jag för ett gäng år sedan nu reagerade på någon artikel om sångerskan Anita Lindblom som jag tror då var 45 och i artikeln nämndes hennes son som var 28 och hennes mamma som var 62... eller något ditåt.
Fast nu är vi väl farligt nära den hemska PUL-lagens domäner igen...
1040
« skrivet: 2003-11-24, 17:30 »
Johan Otto Bernhard Pemmer, som blev stamfar för den norska grenen, är påträffad i sjömanshus-databasen på Arkion. Fånigt att jag inte har tänkt på det förr.
Han mönstrar på i tur och ordning 1880 20/4 i Karlskrona som kock på skonerten Gustaf den 1ste (rättstavad som Pemmer), 1881 14/5 i Kalmar som jungman på skonerten Hisafka (stavad Pammer), samma år 24/8 i Kalmar som jungman på skonerten Elisabeth (stavad Primmer), 1882 13/4 i Karlskrona som jungman på skonerten Nicolina (rättstavad), tas upp i två sökposter med två dagars mellanrum, båda i Malmö som lättmatros på skeppet Jonstorp, den 11 och 13/4 1883 (stavad dessa gånger Pommer respektive Pemmu), och slutligen 1885 11/4 i Helsingborg som matros på skonerten Johanna. Denna gång blir han stavad Pimner.
Någon gång mellan 1885 och 1890 vet vi att han dyker upp i Bergen, där han alltså gifter sig i oktober 1890.
Det intressanta är att han vid de fyra första tillfällena har en hemförsamling angiven, nämligen Kristianopel. Det ska bli intressant att söka honom vidare där och följa hans öden...
1041
« skrivet: 2003-09-20, 13:54 »
Otroligt intressant med denna diskussion om desto fler Forstena-grenar som Riddarhuset och Elgenstierna har missat. Jag tyckte den återupprättade Dahlman-grenen var fantastiskt nog...
Man blir mycket nyfiken på om Johan Göranssons familj har gått att spåra längre fram i tiden. Och vem nu den okända Sofie Johansson är, och vad hon kan tänkas ha suttit inne med för rön om Hans Johansson...
1042
« skrivet: 2003-08-27, 18:01 »
Detta blir pinsammare och pinsammare för den gode baronen. Hans verkliga släkt finns alltså redan publicerad på nätet av en annan dansk släktforskare, och ändå försöker han protestera vidare när Lotta har plockat fram alla fakta om hans anor.
Att inte inse att man är tillintetgjord, glömma allt och hoppas diskussionen ska rinna ut i sanden tyder ju på... ja, vad?
Här skrev någon tidigare om den där svenske prästen som tagit samma namn, något i stil med förstår han inte att folk skrattar bakom ryggen på honom över hans löjliga fåfänga att försöka ge sken av att vara något han inte är, eller något i den stilen.
Men han har åtminstone bara tagit namnet, han har inte börjat pussla ihop falska anor för att försöka få det till att han hörde till den gamla ätten på manslinjen och själv var friherre.
För de mikroskopiska resterna av ditt anseendes skull, Hans... lägg ner nu!
Tänk om du hade kunnat erkänna dig besegrad i diskussionen i stället. Okej, larvigt av mig, inget var någonsin sant, min far tog sin mors flicknamn Ankerstjerne och tydligen har ändå den släkten inget samband med den gamla svenska ätten, sorry!
Då hade man kunna le milt överseende med det du först hade försökt ge sken av.
Men att fortsätta hävda att det är sant när det redan har bevisats att det inte är det, det är så irrationellt beteende att man tar sig för pannan!
Hur det än är med något samband Anckarstierna - Ankerstjerne, så gör det ju omöjligt dig till baron och friherre att du bär din farmors släktnamn!
1043
« skrivet: 2003-08-27, 04:24 »
Vilket lagrum stödde sig kungen på när han tilldelade sina barn titlarna prinsessa respektive prins, eller deras hertigdömen? Den svenska statschefen äger inte rätt att adla medborgare längre, det är helt riktigt. Men en kvinnlig tronföljares tillkommande ska enligt rådande regelverk för hur monarki går till bära titeln prins av Sverige. Det handlar på intet vis om att statschefen skulle tilldela sin måg en titel, det är enligt precis samma princip som drottning Silvia har fått titeln drottning enär hon har gift sig med en regerande kung. Att Silvia sedan den 19 juni 1976 har titeln drottning av Sverige är vare sig mer eller mindre lagligt reglerat än det faktum att kronprinsessan Victorias tillkommande kommer att bli prins av Sverige. Enligt all praxis, även om det måhända inte finns på pränt i vare sig successionsordningen eller i något annat lagrum, och kanske aldrig ens har gjort det, så ska en hustru till en kung bära titeln drottning, en hustru till en prins blir ofrånkomligen prinsessa och en make till en kvinnlig tronföljare blir prins. Likaväl som maken till en regerande drottning alltid är prins. Den dag prins Carl Philip gifter sig kan hans hustru omöjligt undgå att bli prinsessa av Sverige och hertiginna av Värmland. Och lika självklart ska Victorias tillkommande bli prins. Eller inbillar sig någon att vi i den mer eller mindre avlägsna framtiden bortom tronskiftet kommer att ha en Hennes Majestät Drottning Victoria med maken, herr Daniel Westling? Det är precis samma sak som med vår betitlade adel, alla kvinnor som gifter sig med en svensk greve eller friherre blir i full enlighet med giftermålet grevinna eller friherrinna. I lika full konsekvens med hur monarkin har fungerat i alla tider, och där inget säger att det finns någon anledning att införa nya idéer, kommer det däremot inte vara tal om att prinsessan Madeleines tillkomande skulle få någon prinstitel. I varje fall inte automatiskt för att han gifter sig med en prinsessa med en blott hypotetisk arvsrätt till tronen. Skulle däremot såväl Victoria som Carl Philip av någon bisarr alternativt mycket sorglig anledning falla ifrån tronföljden så att Madeleine blev kronprinsessa eller drottning skulle förstås saken komma i ett helt annat läge.
1044
« skrivet: 2003-07-29, 23:46 »
Bröderna Carl Gösta och Wollmar införde sin fars tilltalsnamn Boris till namnet Möller. Plockade fram mina uppgifter och hade dem framför mig när jag skrev mitt förra inlägg där jag nämnde Jan... som alltså med jämna mellanrum kallas Jan-Boris Möller i tidningsartiklar, och jag har hört någon tilltala honom som Jan-Boris i TV en gång också, utan att Jan orkade påpeka det pinsamma missförståndet.
Nu sitter jag inte hemma med mina uppgifter men jag tror att det blir Carl Gösta och Wollmar Boris-Möllers farfars far som var en son i första giftet till kungliga hovmästaren i Asker Erik Petter Möller, som andra gången blev gift med en Pemer-ättad dam med efternamnet Walleria, dvs av släkten Wallerius. Hennes förnamn kan jag inte påminna mig just nu. De fick tillsammans sonen Erik Gottschalk Möller som jag fann omnämnd här på Rötter, en av hans många döttrar finns med i Porträtt-Sök.
Har ett ingifte i släkten William-Olsson också i min forskning, apropå släkter och personer som nu har nämnts i den här diskussionen.
1045
« skrivet: 2003-07-29, 11:01 »
Ja, den saken gör det inte mindre anmärkningsvärt dessutom... jag var missnöjd med mitt ordval moderna tiders dubbelnamn med bindestreck utan borde ha fått in något just om att det ju sedan drygt 20 år är en formellt så att säga avskaffad namnform dessutom.
Men den i mitt tycke smått egenartade formen att skriva ihop två helt olika efternamn just med bindestreck är väldigt etablerad t ex i litteraturen också, jag tänkte på det sist jag gick igenom en bokhandel och passerade barnavdelningen där jag såg ett exemplar av den bok som i tidens anda förstås heter Nils Karlsson-Pyssling...
Dock är det ju överlag väldigt okänt att det är just sådana dubbelnamn med bindestreck ingen längre har och man ser i massmedia ständigt unga kändisar, helt uppenbart gifta långt efter 1983 då nuvarande namnlag infördes och har mellannamn och efternamn, stavas med bindestreck. De exempel jag genast minns är Ebba Blitz-Osvald och Malin Ewerlöf-Krepp.
Medan en manlig kändis som är andra generationen med ett dubbelnamn av lite mer ovanlig karriär som efternamn ofta får första halvan av efternamnet felaktigt uppfattat som andra halvan av hans förnamn. Känner ni Jan-Boris Möller? Han heter alltså Jan Boris-Möller och ingenting annat.
1046
« skrivet: 2003-07-29, 03:18 »
Tyckte inte ditt inledande inlägg var oklart, Björn!
Omdöpning av anor kan man också i högsta grad kalla det när många nutida forskare inte kan hålla isär någorlunda samtidigt bruk i dåtid av både patronymikon och släktnamn från moderna tiders dubbelnamn med bindestreck och anakronistiskt skriver ihop sina äldre släktingars patronymikon och släktnamn med ett dylikt bindestreck - Jan Gustafsson-Berglund osv.
Ett förfärligt oskick!!! Tala om att sätta en helt ny standard för vad någon i historisk tid har hetat... i sin livstid kallades kanske denne Jan fram till... låt oss säga 1832... Gustafsson... det året antog han namnet Berglund och kallas efter det inget annat... men från och med... säg 1988... kallas han av en ouppmärksam släktforskande ättling ständigt för Gustafsson-Berglund med bindestreck och hennes sentida ättlingar på 2100-talet kommer kanske inte att ha en aning om att han aldrig kallade sig så.
Jag skulle inte vilja att mina ättlingar kring år 2700 lever i tron att jag hette något som någon mellanliggande släktforskande generation väljer att kalla mig i sina filer runt år 2300... antingen det är Anders Hansson-Pemer (min far heter Hans) eller något annat i våra öron ännu mer bisarrt som stämmer in på normala namnseder år 2300...
Så en vädjan till alla släktforskare... vad ni gör, peta för guds skull inte in några ytterligt missvisande bindestreck mellan patronymikon och släktnamn!!! Det är om något att döpa om sina anor!
1047
« skrivet: 2003-07-16, 10:19 »
Okej, jag ger Jan-Inge rätt, Jan Guillou ska inte behöva klä skott för att mindre nogräknade och läskapabla inte greppar att hans böcker är fiktion och att han introducerar en del nya helt fiktiva släktingar till personer som har funnits, trots att Jan ändå har gör fullkomligt klart hur det ligger till.
1048
« skrivet: 2003-07-15, 21:34 »
Tyckte jag inte att det var vågat och inte så lite dumt av Guillou att hitta på en historia med en sådan blandning av fiktiva personer och sådana som verkligen har funnits, och som många i nutid händelsevis härstammar från.
Å andra sidan har jag för mig att han understryker i för- eller efterord i böckerna att de är en produkt av hans fantasi och inte gör anspråk på att vara den sanna historien. Det kanske borde krävas ännu mer tydliga disclaimers om det i framtida nyupplagor.
1049
« skrivet: 2003-07-01, 17:54 »
Jaså, det var så det var ändå? Samma fullt cognatiska som vi har här? Då är det kanske just det där med att man hade civilkuraget att låta en redan född laglig kronprins förbli det, även om han hade en äldre syster, som jag har uppfattat tidigare.
När införde Norge detta? Kanske Bjarne kan berätta?
1050
« skrivet: 2003-07-01, 16:53 »
Men hur är det med tronföljden i Norge, det är väl ingen form av cognatisk successionsordning införd där, utan bara en rent hypotetisk arvsrätt för Märtha Louise och hennes dotter? Eller har man just en agnatisk-cognatisk successionsordning där Märtha Louise skulle inträda om Haakon inte får några barn, och att en eventuell yngre bror till Maud Angelica skulle gå före sin äldre syster?
1051
« skrivet: 2003-06-30, 17:59 »
Sedan hör det också till saken att en regerande monark i Sverige gifter sig med vem han/hon vill, och därför var kungens äktenskap med Silvia tillåtet enligt gällande regler. Där fanns konsekvensen på den punkten.
Annars håller jag med om att tiderna ändras och att det är till det bättre, och jag tror faktiskt inte att Carl-Fredrik är emot det heller. Här har nog Bjarne övertolkat Carl-Fredriks ord en smula. Läser man fler inlägg från CFH tycker jag det framgår rätt väl. Men det får CFH gå vidare in på själv.
När det gäller Sigvard och hans olycksbröder har jag hört den förklaringen att Oscar Bernadotte fick en ny prinstitel som prins Bernadotte efter att ha förlorat titeln som prins av Sverige, men att kungens rätt att dela ut adliga/furstliga titlar hade avskaffats när den senare generationen prinsar straffade ut sig ur successionsordningen.
Därför fick heller ingen av dem några nya greve- eller prinstitlar av Gustaf V, de som blev grevar av Wisborg fick ju titeln av storhertiginnan Charlotte av Luxemburg och prins Carl Jr fick sin prinstitel av svågern kung Leopold av Belgien.
Det skulle då alltså ha varit helt korrekt att titeln prins upphörde med arvsrätten till den svenska tronen. Ingen av de andra än Sigvard har ju heller reagerat på proceduren. Fast å andra sidan... som jag har skrivit i den här diskussionen för något år sedan, så underströk S.-O. Hedengren på riksmarskalksämbetet att rätt till tronen och titulatur är helt olika saker.
Men har man inte arvsrätt till tronen är det ju en smula märkligt att man fortfarande skulle ha bördstiteln prins kvar. En sak att man kan ha arvsrätt till en tron utan att ha prinsvärdighet, men att ha prinsvärdighet samtidigt som man enligt gällande regler har förlorat sin arvsrätt? Det låter inte särskilt rimligt...
Och mig veterligt har ingen dansk greve Rosenborg eller något eventuellt parallellfall i något annat land haft synpunkter på detta genom tiderna. Så Sigvard var kanske aldrig särskilt rätt ute i den här frågan.
Men jag är ändå lite tveksam till om det verkligen stämmer att kungens rätt att adla hade upphört. Var det inte först vid regeringsformen 1974 som den rätten formellt upphörde?
Att kungen idag inte har rätten att dela ut adliga eller kungliga värdigheter är ju också ett synnerligen starkt skäl för kung Carl Gustaf att inte ta ställning ja, Sigvard, jag godkänner att du kallar dig prins igen. Han har ju inte rätten att bestämma över sådant.
Hade han det skulle han kanske själv tycka att det vore betydligt roligare att återinföra alla agnatiska linjer av huset Bernadotte till successionsordningen och dela ut hertigskap av olika landskap till dem alla... och därmed knäppa alla de krafter som tyckte det var så angeläget med vår hemgjorda kvinnliga tronföljd för att rädda kungahuset kvar på tronen en smula på näsan.
En annan sak att han kan dela ut just hertigskap av olika svenska landskap till sina barn och kommande barnbarn, men det är ju rena titulärtitlar. De föds ändå av börd som prinsar respektive prinsessor av Sverige, och med detta sammanhör ett titulärhertigskap av något svenskt landskap, och det är helt enkelt kungens sak att välja landskap. Fast jag undrar fortfarande varför Madeleine blev hertiginna av två landskap?
Och det är ju här monarkins förankring i det nutida samhället brister rejält. En levande monarki borde faktiskt sammanhöra med en kvarvarande rätt för kungen att utdela adelskap och andra skojiga titlar. Det hänger ihop med monarki, inte minst i den bemärkelsen att nya ingifta svågrar och svärsöner ska kunna få något lustigt adelskap.
Gifter sig både t ex Victoria och Madeleine med män som är ofrälse så vore det ju mer traditionsrikt för en monarki värt namnet att deras gemåler får någon skojig titel. Victorias gemål ska ju faktiskt i vilket fall som helst upphöjas till prinsvärdighet i enlighet med all tillgänglig tradition. Och gifter sig Madeleine med någon som råkar vara ofrälse vore det väl synnerligen lämpligt att han kunde bli upphöjd till greve eller så.
1052
« skrivet: 2003-06-30, 00:33 »
Aha. Då var det väl alltså så att Carl fick titeln prins Bernadotte, med ärftlig grevetitel för sina efterkommande på manslinjen. Jag har Ointroducerad Adels Kalender 1985 nedpackad någonstans, och hade kunnat kolla det i den om jag visste mer exakt var den finns. Men det var säkert så det var.
1053
« skrivet: 2003-06-29, 23:55 »
Titeln prins Bernadotte som han fick av sin svåger Leopold hade säkert söner och sonsöner osv ärvt framgent. Jag tror att dottern Madeleine titulerade prinsessa Bernadotte som ogift, men jag är inte säker.
1054
« skrivet: 2003-06-16, 00:06 »
Från vår gemensamme släkting John Byström (via hans dotter, som jag plötsligt blev arbetskamrat med och fick en massa släktuppgifter av) har jag fått uppgifter på din gren fram till Hanna Maria Byström, *1902 4/8, ? 1992 20/5, gm Martin Klang, ? 1955 14/6, och att de ska ha haft döttrarna Birgitta och Ann-Marie. Någon av dem var väl då din farmor?
Hanna var tydligen näst äldst av nio barn till Olov Ludwig Byström, *1874 1/11, som flyttade till Skoghall när fabriken i Årås brann ned och återuppbyggdes där, g m Klara Maria Persdotter, *1875, tydligen dotter av Per Persson och Britta Maria Pettersdotter som du namnger den 28 maj.
Olov Ludwig var äldste barn till Olov Byström, *1842 9/5, flyttade mellan 1865 och 1870 till Täppan i Prestbol i Norra Råda socken och var där åbo, ? 1904 7/10 av maglidande, i hans 1:a gifte m N.N. (Olov g 2:o 1884 8/11 m Carolina Jonsdotter, *1856 15/1, ? 1910, dotter av Jon/as/ N.N. och Maria Persdotter).
Denne Olov i sin tur son till Olov Byström, *1807 13/12, bodde på Risberg/sfallet/, ? 1864 1/9, och Britta Carlsdotter, *1816 22/5, ? 1865 26/10.
Den Olov i sin tur son till Carl Jan (Karl-Johan) Byström), *1771 6/10, korpral och sedan rustmästare vid Fältjägarebataljonen, Trossnäs, Värmlands Regemente; bodde från 1816 på Risberg inom Uddeholm, ? 1844 30/11, och Maria Stina Sundell, *1770 17/9, ? 1843 17/9 (g 1795 26/12).
Carl Jan son till Olof Byström, *1722 11/4, sockenadjunkt i Kila och Tveta, ? 1788 4/5 (son av Jon Olsson och Annika Nilsdotter) och Anna Greta Karth, *1746 5/7, ? 1818 15/5 (g 1769 17/3).
Anna Greta Karth dotter av Carl Magnus Karth, *1716, fältväbel vid Nerikes och Wermelands Regemente, Stålsbyn, Svanskog (son av kapten Anders Karth och Anna Chatarina Blom) och Maria Margareta (Maja Greta) Meijer, *1718.
Maja Greta Meijer dotter till Gerhard Meijer, *1683, avsked från Nerikes och Wermelands Regemente med kaptens heder 1749 30/6, ? 1756 2/8 i Bunäs, Kila (son av klock- och styckgjutare Gerhard Meijer o h h) och Margareta Frumerie, *1696, ? 1757 27/11 (g 1717 8/9).
Margareta Frumerie dotter till Johan Frumerie, *1663, dp 29/11, bergsfogde och tiondeskrivare i Nora och Lindes bergslager, ägde och bebodde Elfstorp vid Nora, ? 1709 21/3, och Margareta Norman, *1665, ? 1725 20/10 (dotter av Nils Bengtsson Norman och Anna Olofsdotter Norin).
Johan Frumerie son till Jean Frumerie, *1634, dp 1/10, borgmästare i Nora och Linde, ? 1689 ?/2 (son av reformerte predikanten och skolläraren vid Finspångs bruk Martin Frumerie från Leyden i Holland och Elisabeth Sariasen Garencher) och Sara Margareta Pemer, *1641 (g 1659).
1055
« skrivet: 2003-06-15, 23:37 »
Lustigt att Johans inlägg kommit så fel, men ändå så rätt. Ingen diskussion här alls har ju handlat om min fmff Erik Magnus Larsson och fmfm Kajsa Jonsdotter som rubriken handlar om, utan huvudperson råkade i stället bli min fmmm Karin Håkansdotter som kom från Sunnemo.
Och med Sunnemo som koppling hamnade sedan frågor om helt andra sunnemo-människor här, och så hamnade Johans fråga här p g a en anknytning till Sunnemo.
Och där har det blivit hur rätt som helst. Du är nämligen släkt med mig, Johan, men inte på Sunnemo-sidan. Däremot härstammar din fmmff Olof Olsson Byström från släkten Pemer!
Ska äntligen göra slag i saken och ge dig lite kött på benen. Hoppas vi kan få kontakt via mail!
1056
« skrivet: 2003-06-12, 18:25 »
Ett gammalt klassiskt problem är annars att så många som tidigare har surfat på Anbytarforum får virus i datorn, som sedan går iväg till alla e-postadresser de har från Anbytarforum-sidor i Temporary Internet Files i sin dator. Den vägen har man sannerligen fått skräppost de sista åren...
1057
« skrivet: 2003-06-07, 19:26 »
Kristina Gunnarsdotters fall låter ju dessutom som om det kan slå mina Frumerie-gubbar, så det där vore jätteintressant att höra mer om!
1058
« skrivet: 2003-06-06, 20:13 »
Den Elsa vars far var född 1841... när kan faderns föräldrar vara födda, månne?
1059
« skrivet: 2003-06-06, 13:33 »
Anders tanke på någon nu levande med en farfar eller motsvarande född på 1700-talet är en otroligt spännande tanke. Omöjligt borde det inte vara...
Fanns tiden och resurserna skulle man ju kunna kolla födelseuppgifter och forska fram föräldrar och far- och morföräldrar till landets allra äldsta levande medborgare... någonstans i den gruppen är det väl man har chansen att hitta det rekordet...
1060
« skrivet: 2003-06-05, 17:40 »
Läser med stort intresse Mikael Tornbergs inlägg 13 augusti 1999. Det skulle vara av stort intresse för mig att få Henrik Wilhelm Tornbergs barn med andra hustrun som mycket riktigt hette Maja Stina Rundgren utredda.
1061
« skrivet: 2003-06-04, 15:05 »
Just det, det är den jag har sett vid något tillfälle och mycket nyfiket plöjde igenom för att se om han rentav var en ättling till min kvinnliga släkting som var gift Neikter eller inte. Släktgrenen där rektorn Axel Neikter kom in i bilden fanns i alla fall omnämnd i artikeln. Den är klart läsvärd. Jag ska själv se till att läsa om den vid tillfälle.
Himmel, så Jeppes inlägg var den 28 december? Jag började på ett svarsinlägg samma dag det hade kommit, som sedan förkom när datorn jag satte vid hängde sig. Har sedan velat hit och dit om jag skulle skriva några kommentarer till det inlägget här eller bara slå Jeppe en signal och prata släkt. Nu får jag ta och bestämma mig...
1062
« skrivet: 2003-05-27, 14:13 »
Om han ens har gjort bytet i officiell mening, det kan ju vara ett rent artistnamn. Lars Trier, känd som von Trier, så att säga.
1063
« skrivet: 2003-05-24, 00:04 »
Jag vill också tacka Carl-Fredrik för den otroligt uttömmande redogörelsen. Tack!
1064
« skrivet: 2003-05-19, 23:36 »
Lista A förefaller mycket sympatisk i sammanhanget.... det förhållandet hade jag gillat, inte tal om annat. Tänk vilket stort kungahus vi kunde ha haft...
1065
« skrivet: 2003-05-17, 09:30 »
De konkreta saker som ventilerats här - minst sagt dålig användarvänlighet på hemsidan och ett omotiverat krav att uppge personnummer vid beställningar - är i alla fall omåttligt omoget att jämföra med de fiktiva exempel du drar upp för att raljera. Vad driver någon människa till att hålla på på det där viset? Det har alltid övergått mitt förstånd...
Diskussion efter diskussion genom årens lopp har gått överstyr på Anbytarforum och spritt olustighet och tråkigt debattklimat... och vilka typer av inlägg skapar mest osämja? Den typ vi just såg prov på nu...
Och i åter andras ögon förstås den typ av inlägg som jag skriver nu. För Stefan har ju naturligtvis helt rätt och nu är det jag som drar igång meningslöst tjafs om vem som sagt vad eller något sådant.
Jag borde säkert ha vetat bättre... suck.
1066
« skrivet: 2003-05-17, 09:20 »
Jobbar du på SVAR och känner dig trampad på tårna? Man blir mörkrädd när man ser hur vissa vänder allt möjligt som sägs i något sammanhang till något att själv häckla eller raljera över. Sanslöst!!!
1067
« skrivet: 2003-05-15, 17:48 »
Beklämmande med sådan verklighetsförankring hos SVAR att man lagt upp sin sida som anges ovan. Jag jobbar själv på frilansbasis med att göra hemsidor, och intressant nog har jag själv hittills aldrig ägt en helt ny dator. Så jag har aldrig belamrat någon sida jag designat med system som utesluter den ena eller den andra webanvändaren från att ens få upp sidan i sin dator.
Sedan ett av de många tillfällen då min för tillfället nyaste dator hade gått sönder är en av de gamla 386:or jag egentligen hade sparat mest av nostalgiska skäl möjlig att koppla upp sig med. Den har Windows 3.11, och surfar med Internet Explorer 3.03. Jag hittade t o m en mailklient som gick att använda, något Eudora Light version 3.1.6 eller något sådant.
Varje websida jag själv har gjort går att få upp på den där 386:an, och som webdesigner kan man givetvis ha monumentalt olika uppfattningar. Jag tycker dock att nätet bör vara tillgängligt för alla som kan skaka fram en dator och en nätanslutning, inte bara för alla som har cash eller kreditvärdighet att kunna köpa nyaste nya en gång, och kanske en gång till ett år senare, och nästa år, och nästa år... Vi är många som inte har den möjligheten!
Hur skulle det se ut om det fungerade med bilar som datorbranschen vill att det ska göra med datorer, och som många nätutvecklare spelar dem i händerna med att sträva vidare mot?
Såg en rolig sketch om det i något TV-program härom året där någon skulle bila från Malmö till Stockholm och liknade det vid användande av ett program i en dator. Han vred om startnyckeln och sade att nu får vi vänta på att den startar och efter någon minut röt motorn till liv. Och gång på gång råkade bilen krascha när han var nästan framme och i sin illustration av datoranvändadet innebar det alltid att han fick starta om från Malmö igen.
Men det han inte tänkte på var min tanke i denna stund, nödvändigheten av att hålla sig med nyaste nya om man vill hänga med. Vart skulle det föra bilismen om man optimerade för de priviligierade som har råd att skaffa fabriksnytt hela tiden?
Tror du att du ska kunna ta dig från Stockholm till Göteborg med en bil som är fyra år gammal??? Den har ju inte rätt version av kamaxeln och accepterar inte cookies i färddatorn, den går inte att köra på den här vägen...
Har du köpt en bil som är 13 år gammal och trodde du skulle hitta drivmedel till den? Du var mig en optimist, du får nog lättare att hitta någon som går och knuffar på åt dig... det var helt andra operativsystem på den tiden, sådant var länge sedan man slutade med...
Detta blev en lite mer allmänt hållen betraktelse, men som sagt: Det SVAR gjort med sin hemsida är inte särskilt klipskt. En hemsida som deras måste man kunna komma in på, utan att det ställs krav på vad man har för inställningar i sin dator för att ens få upp sidan. Det är inte proffsig webdesign att lägga upp en sida så. Särskilt när man inte ens har någon sida som informerar om att cookies måste vara aktiverat. Jisses!
Själv har jag än så länge inte tjänat några stora summor på min webdesign, men jag betraktar mig i alla fall som rejält professionell eftersom jag ser på den sida jag ska ta fram och hur jag vill ha den med alla nätanvändares bästa för ögonen, inte enbart till vad jag råkar kunna göra för jättehäftiga och flashiga grejer på sidan, utan att bry mig så mycket om ifall det kräver insticksprogram och speciella inställningar i besökarens dator.
1068
« skrivet: 2003-05-14, 17:16 »
Syskonen nr 65-67 i listan heter enligt rådande namnlag rimligen Bernadotte Söderström utan något bindestreck. I år har namnlag 1982:670 gällt i 20 i vissa stycken ganska konstiga år, och ingen gift kvinna eller för den delen man, eller något barn som fått båda föräldrarnas efternamn, har sedan dess fått något dubbelnamn med bindestreck, vi har numera mellannamn och efternamn som ska skrivas utan något sådant bindestreck, och ingenting annat. Frånsett förstås de många personer som bar ett dubbelnamn med bindestreck innan lagen infördes.
Själv tycker jag som jag tidigare framfört när ämnet antytts i andra diskussioner att dagens konstruktion är betydligt sundare än den tidigare, som i extremfallet hade kunnat frambringa hela släkter med osannolika namn som Essen-Möller-Key-Åberg-Hylt?n-Cavallius och liknande...
1069
« skrivet: 2003-05-09, 06:38 »
Nåja, jag tillade ju att de uteblivna svaren 1987 kanske ska betraktas som mer kuriösa vid det här laget.
Men att tiden hann gå var inte så konstigt. Vartefter svaren på de andra breven kom in verkade det ju vara en praxis bland församlingarna att skicka ett brev som mitt vidare om den person jag efterfrågade hade flyttat någon annanstans.
Det var många av mina forskarbrev som kunde ha skickats vidare i led efter led, och när det väl kom åter till mig så var det mitt handskrivna brev till församling X, med deras notering personen avflyttad fyra månader senare till församling Y och deras stämpel och en namnteckning, noteringen från församlingen Y att personen avflyttat ett år senare till församling Z och så vidare. Någon gång var papperet proppfullt med sådana noteringar.
Så jag hann helt enkelt vänja mig vid att den jag hade frågat om kanske hade flyttat väldigt mycket, och någonstans hade kanske brevet blivit liggande lite längre.
Under den där perioden sände jag väl iväg säkert 30 liknande brev till diverse pastorsexpeditioner och fick väl också svar alla gånger utom på ett eller två av 1987-breven och kanske något mer som jag i så fall inte minns alls, och det kunde sannerligen ta hur lång tid som helst.
Och har alltid kunnat göra. När jag startade den här diskussionen den 17 november 1999 var det efter att dagen innan ha fått svar på ett av tre forskarbrev, samtidigt postade den 5 oktober samma år. Ett av de två andra fick jag svar på från den aktuella församlingen långt fram på hösten 2000. Så svar kom, men efter vad som väl ändå måste betraktas som osannolikt lång tid.
Och själv har jag i alla dessa 16 år haft miljoner strängar på lyran och är dålig på att ligga på om svar uteblir överlag. Så det hann helt enkelt gå några år innan jag insåg att jag bara hade två av fyra 14 maj 1987-brev återsända med svar på.
Fast jag har nog aldrig drabbats av den här typen av nonchalans mot att svara på sådana typer av frågor från allmänheten som man väl faktiskt är anställd för att besvara i några andra sammanhang än pastorsexpeditioner.
Det är ju inte meningen att man ska behöva ha din metodik för att få svar alls, medan den som inte reagerar på att han inte fått svar alls förrän efter tre, fyra år vackert kan sitta där och vänta.
Men som sagt, nu har jag lärt mig av alla mer nedslående kontakter, och kommer fortsättningsvis föra mycket noggranna anteckningar när jag skriver till en pastorsexpedition.
Eller... bäst är väl att göra som du beskrivit... det verkar ju effektivast...
1070
« skrivet: 2003-05-08, 14:40 »
Brevet till Folkärna 1987 är väl mer en kuriös detalj i sammanhanget, den gången hade jag tänkt följa min farfars syskon framåt genom livet från det de första gången flyttade hemifrån Sundsvall, så att jag skulle ha allt officiellt kollat mot folkbokföringen.
Nu har jag förstås god koll på pappas kusiner, mina sysslingar och deras familjer, och har alla data på när farfars syskon gifte sig, fick sina barn och så småningom dog, ändå. Men ändå. Man undrar ju vad som hände med mina brev.
1071
« skrivet: 2003-05-08, 14:26 »
Då verkar det alltså vara en underförstådd princip på många pastorsexpeditioner att det är okej att svara på både gamla tiders pappersbrev och dagens e-post om frågeställaren har slagit en signal innan, men inte om man skickar brev utan förvarning? Egendomlig praxis.
Jag har ju inte ens lärt mig förrän nu att jag måste se till att ta noggranna egna kopior av de brev jag skickar, så att jag har koll på varifrån jag faktiskt väntar på svar, och hur jag skrev när jag skrev. Men det ska jag banne mig börja med fortsättningsvis.
Och ur minnet kan jag i alla fall någorlunda rekonstruera varifrån jag väntar svar sedan lång tid. Pappersbrev redan i början av min forskarkarriär är ett antal brev jag skrev samma dag den 14 maj 1987, och fick svar på några av dem, skrivna direkt på mitt brev, varför jag har datumet bevarat i dessa svar. En av de andra församlingarna ska ha varit Folkärna.
Sommaren 1993 skrev jag en forskarfråga till Väse församling som ännu är obesvarad. Det nämnde jag när jag startade den här diskussionen och andra berättade då om väldigt positiva erfarenheter av just Väse. Kanske posten hade bort mitt brev på väg till Väse?
I nutid inser jag att jag torde fått svar från en av de två roslagsförsamlingarna jag skrev om här i september i fjol att jag hade skrivit till runt midsommar. Men bara en av dem, alltså. Under sommaren eller hösten i fjol har jag också skrivit ett par forskarbrev till bl a Farsta och Danderyds församlingar. Knäpptyst.
De två ska jag i alla fall ta itu med nu...
1072
« skrivet: 2003-05-07, 18:42 »
De borde nog gå ut på www.svenskakyrkan.se med att man inte bör räkna med att få svar på e-post till svenska församlingar. Sajten är fin och det är lätt att hitta en församling och få fram adress, telefon, eventuell egen hemsida och inte minst en e-postadress till församlingen. Men som sagt, jag undrar om jag har fått svar fler gånger än jag inte har fått det. Tror faktiskt det är mer regel än undantag att svar har uteblivit. Sorgligt är det!
1073
« skrivet: 2003-05-05, 13:09 »
Min släkting Maria Lovisa Säf, *1853, var enligt folkräkningen 1890 g m torpare Per Erik Riddarström, *1851, Sångmossen, Ramsberg.
Deras barn var Per Johan, *1872, Per Emil, *1878, Anna Cecilia, *1880, Karl August, *1882, Emma Lovisa, *1885, Elin Josefina, *1887, och Hedda Erika, *1889.
Har någon mer uppgifter om dem?
1074
« skrivet: 2003-05-05, 12:39 »
Det skulle vara intressant att se vad det finns för uppgifter om personer med namnen Pemer och Pemmer i den här CD:n. (Jag gissar att antalet träffar borde kunna räknas på ena handens fingrar.)
1075
« skrivet: 2003-05-05, 12:08 »
När jag låg i lumpen i Kungsängen 1988 hette min kompanichef major Strid... och dessutom fanns där en fänrik Stål...
1076
« skrivet: 2003-04-15, 22:27 »
Den Wilhelm Lundblad som tidigare avhandlats i diskussionen om släkten Neikter/n/, där ju Robert ställde en fråga om sin Carl Martin Lundblad, är född 1764 1/8 och tidsmässigt således en tänkbar bror till Carl Martin. Jag ska kolla vidare i morgon kväll om jag kan hitta hans födelseförsamling också. Frågan är om alla kommer från Åryds bruk, där Olof Lundblad, *1689, ? 1767 20/6, var brukspatron. Han var gift med Hedvig Sofia Netherwood (adl ätten nr 446), *1727 3/9, ? 1793 28/12, se Elgenstierna.
Passar här i Lundblads-diskussionen på att ventilera de märkliga uppgifterna om Wilhelm Lundblads och Maria Neikters döttrar.
Jag har nu själv studerat Lungsunds födelsebok och konstaterar att Hedvig Margaretha, *1800 22/10 (korrigering mot de uppgifter jag skrivit i Neikter-diskussionen), och Christina Sophia, *1803 25/2, är födda där.
Men båda har sedan av två numera avlidna forskare som lämnat in uppgifter till DISBYT uppenbarligen helt felaktigt förutsatts vara födda i Åryd i Blekinge och kopplats samman med Olof Lundblad och Hedvig Sofia Netherwood.
Och släkt med dessa är de utan tvekan, Hedvig Sofia Netherwoods bror bankokommissarien Wilhelm Netherwood, 1732-1809, verkar vara fadder när Hedvig Margaretha föds. Om det inte rör sig om hans son med samma namn, 1763-1806, vars yrkestitel är bankofiskal.
Christina Sophia blir gift med en Adolph Lindvall, *1780 i Öjaby, Kronobergs län, ? 1843 Reftele, som var präst någonstans i Kalmar län. Jag har tydligen tappat bort mina anteckningar om var han var det, men har tidigare studerat hans biografi i herdaminnet. Och där anges hans hustru vara dotter av Olof Lundblad och Hedvig Sofia Netherwood.
Det dröjde tills jag insåg att Netherwood var adligt och slog upp ätten i Elgenstierna och insåg att Olof och Hedvig Sofia näppeligen hade fått någon dotter 1803, eller 1800, med tanke på att de hade varit på tok för gamla för det om de ens varit i livet då - vilket de inte ens var...
Möjligen kan de vara hennes farföräldrar. Hennes verklige far Wilhelm Lundblad på Ackkärr och senare på Bergs herrgård i Bergs sn var alltså född 1764 1/8, men jag tror inte jag har sett hans födelseförsamling än. Paret Lundblad-Netherwood gifte sig 1745 20/8 i Växjö, så Wilhelm är i sådana fall född sent i det äktenskapet. Men Hedvig Sofia Netherwood var född 1727, 18 år när hon gifte sig med Olof Lundblad och 37 år när Wilhelm är född. 44 år 1771 när Carl Martin Lundblad är född.
Jag har bokat släktforskarrummet på Tumba bibliotek, där det finns Arkion- och Genline-abonnemang, för fyra timmar i morgon kväll, och ska försöka ta mig tid att kolla Åryds husförhörslängder också då... tänk om det skulle gå att knyta ihop alla Lundblads nu...
1077
« skrivet: 2003-04-04, 01:02 »
Hej hopp, länge sedan jag sträckläste hela den här diskussionen, och jag har inte gjort det nu heller, men jag såg just Joakim Ekbergs inlägg från 10 nov 2001...
Det blev väl inte direkt någon proteströrelse. Jag minns att jag började göra en hemsida åt den då, men det blev inget av det heller...
1078
« skrivet: 2003-04-03, 22:14 »
1079
« skrivet: 2003-04-03, 16:56 »
Carl Victor finns kvar i Fliseryd 1890 och är jordbruksarbetare i Finsjö, gm Ida Gustafva Svensdotter f. 1852, och har barnen Ida Matilda Ad?le f. 1882 och Bror Carl August f. 1885.
Emma Kristina finns i Rosenhill, Hilleshögs församling, Sthlms län, gift med Johan August Samuelsson f. 1849, Trädgårdsarrendator. Inga barn angivna. Han är född i Gårdveda, Kalmar län.
Josefina hittar jag ingenstans.
1080
« skrivet: 2003-04-03, 15:23 »
Perfekt... har alltid varit sammma sak när jag svarat på Dödboksfrågor... har det mot förmodan gått någon timme utan svar på den ställda frågan sitter minst två personer och skriver svar exakt samtidigt... en sådan gång var vi tre stycken som svarade i stort sett samtidigt...
Några fler?
1081
« skrivet: 2003-04-03, 15:21 »
Anders Gustaf Ståhle f. 1844 Botkyrka, Stockh.l.
Hemförsamling: Westerviks
Hemort: Jernvägsstation
Kontrakt: Södra Tjusts
Län: Kalmar
Födelseår: 1844
Födelseort:
Födelseförs: Botkyrka, Stockh.l.
Födelseland:
Yrke: Kapten vid V.B.C:, Trafikchef
Titel:
Civilstånd: Gift (G)
Kön: Man
Familjest:
Famstkod: Far/man (F)
Hushåll nr: 984
Familj nr: 1
SVARvolym: 000178 Kort nr: 15
Sida: 80 Rad: 29
Personer i hushållet:
Fam nr: 1
Anders Gustaf Ståhle f. 1844, Kapten vid V.B.C:, Trafikchef
Constantia Elisabeth Dunder f. 1845
Erik Gustaf f. 1873
Maria Karolina f. 1876
Ragnhild Thyra f. 1879
Fam nr: 2
Amanda Vilhelmina Nilsson f. 1871, Piga
Fam nr: 3
Amanda Vilhelmina Ström f. 1863, Piga
--------------------------------------
Klaes Adolf Konrad Ståhle f. 1859 Karlskrona (Blek.l.)
Hemförsamling: Kastlösa
Hemort: Kastlösa
Kontrakt: Ölands södra
Län: Kalmar
Födelseår: 1859
Födelseort:
Födelseförs: Karlskrona (Blek.l.)
Födelseland:
Yrke: Statdräng
Titel:
Civilstånd: Gift (G)
Kön: Man
Familjest:
Famstkod: Far/man (F)
Hushåll nr: 142
Familj nr: 1
SVARvolym: 000178 Kort nr: 8
Sida: 11 Rad: 18
Personer i hushållet:
Fam nr: 1
Klaes Adolf Konrad Ståhle f. 1859, Statdräng
Emma Sofia Wennerberg f. 1857
Maria Sofia f. 1884
Walfrid f. 1889
1082
« skrivet: 2003-04-02, 17:50 »
Ja, nu sitter jag på ett bibliotek med Elgenstierna framför mig och ser kopplingen till Arent Persson. Mina linjer kommer från hans syster Anna Persdotter, gm Nils Mattsson Kagge (Kagg, nr 68).
1083
« skrivet: 2003-04-01, 21:12 »
Är de tidiga Örnflychtsleden reviderade efter Elgenstierna? Mina Örnflychtare, som jag väl rimligen ska ha skrivit av från Elgenstierna, går tillbaks till en Greger Djekn, ? 1445 29/6. Får kolla Elgenstierna i morgon.
1084
« skrivet: 2003-04-01, 20:13 »
Här är en Örnflycht-ättling till...
1085
« skrivet: 2003-03-31, 04:12 »
Tilläggas kan att KM Jonsson mycket väl kan vara NM Jonssons och Selma Siöst?ens näst äldste son Klas Mauritz, f 1871, som ska ha blivit direktör vid Gårda fabriker i Göteborg. I de uppgifter jag noterat ur Lunds nations studentmatriklar, men än så länge inte har kontrollerat i kyrkoböcker, anges alla barn ha upptagit moderns släktnamn Siöst?en, men det kan ju ha varit efter 1915.
Flora gm tulltjänsteman Alfred Lagercrantz måste rimligen handla om David Mauritz Alfred Eug?ne Lagercrantz, ? 1886, i första yngre grenen av adliga ätten Lagercrantz.
1086
« skrivet: 2003-03-26, 13:18 »
Och jag har bild i min profil...
1087
« skrivet: 2003-03-18, 14:42 »
Arne Per Olof Gustafsson, *19301209 i Österplana, Inger Marianne f Wilhelmsson, *19320811 i Skövde. Carl Robert Olof, *19641220 i Katrineholm, har också en tre år äldre bror. Källa Sveriges Befolkning 1970.
1088
« skrivet: 2003-03-09, 19:38 »
Svens födelseförsamling är Vasa fs, Gbg.
1089
« skrivet: 2003-03-09, 19:26 »
Kjell Nils Fredrik bor 1970 i Västra Frölunda med en hustru som inte heter Elsa och en dotter född 1948. Men kan ju vara rätt person som är omgift? Sven Wollter heter själv Sven Justus Fredrik, så namnet Fredrik antyder ju att det kan stämma.
1090
« skrivet: 2003-03-09, 04:44 »
Då har en av uppgiftslämnarna på DISBYT svarat och hade dessutom kollat Edas födelsebok (gissar att han hade Genline-abonnemang). Och därmed är Johan Peter, Louise Vilhelmina och Olof Gustav Brunmark bekräftade som barn till Olof Brunmark och Maria Lovisa Westerberg, allihop. Då är bara frågan om Olof kan vara son till Peter...
1091
« skrivet: 2003-03-08, 02:52 »
De äldsta personerna som var i livet 1970 kanske också skulle kollas på en gång, när nu någon får tillfälle närmast (det kanske blir jag själv, någon gång ska jag väl i jisse namn ta mig till Arninge...):
Hulda Maria Brunmark, född 1895 4/11 i Eda.
Vilhelm Brunmark, född 1896 5/4 i Eda.
Agda Brunmark, född 1902 11/3 i Eda.
Gottfrid Brunmark, född 1910 15/12 i Eda.
1092
« skrivet: 2003-03-08, 01:41 »
Hallå, Brunmarksforskare... ännu mer Brunmark i Eda har dykt upp på DISBYT, och frågan är om de inte skulle kunna knytas ihop med fältväbeln Anders familj genom sonen Olof, gift med min släkting Pemer- och Frumerie-ättlingen Anna Christina Meijer.
Deras äldste son Peter är född 1759 och är därmed tidsmässigt i helt rätt ålder för att kunna vara far till en Olof Brunmark, som föds i Eda 1780, enligt ett DISBYT-utdrag, senast uppdaterat 2001-08-15 (bara drygt två veckor sedan vi senast var aktiva här i diskussionen!), inskickat av en norska. Olof som i så fall skulle ha det namnet efter farbror och farfar.
Denne Olof anges i hennes uppgifter vara gift med en Maria Lovisa Westerberg, *1798 i Stockholm, och med henne ha sonen Olof Gustav Brunmark, *1834 i Eda. Denne hamnar i Norge och en gren ättlingar till honom finns redovisade. Han får en dotter som ges patronymikon Olsdotter, som i sin tur blir gift och får tolv barn mellan 1895 och 1910.
Den Louise Vilhelmina, *1832, som fanns noterad sedan tidigare, som Johan nämner i inlägget ovan, finns nu också noterad i uppgifter från en amerikan, som också har en Johan Peter Brunmark, *1823, med hustru och en rad barn, så gott som alla utvandrade till USA. Här dyker alltså även namnet Peter behändigt upp igen och pekar på just det samband jag hoppas på...
Fast någon son verkar ha blivit kvar, på två av sönerna i familjen står ingenting om utvandring till USA. Och i Sveriges Befolkning 1970 finns några Brunmark kvar i Sverige, alla på samma gård i Charlottenberg.
Så frågan är om någon skulle kunna kontrollera födelseuppgifter och framför allt alltså då namn på föräldrarna till:
Olof Brunmark, född 1780 i Eda.
Johan Peter Brunmark, född 1823 i Eda.
Louise Vilhelmina Brunmark, född 1832 i Eda.
Olof Gustav Brunmark, född 1834 i Eda.
Jag ska maila de olika forskarna som står bakom respektive DISBYT-utdrag och kolla om någon rentav redan vet mer än vad som kommit med i deras DISBYT-utdrag.
Hänger det här ihop som det ser ut att kunna göra har vi plötsligt knutit ihop fältväbeln Anders Brunmark med nu levande agnatiska ättlingar med namnet...
1093
« skrivet: 2003-03-05, 04:40 »
Tack Erland! Då stämde mitt antagande.
1094
« skrivet: 2003-03-01, 18:59 »
Hans Gillingstams utlåtande i Svenskt Biografiskt Lexikon att något samband med Genuasläkten Grillo inte kan påvisas torde vara mycket väl underbyggt, så de urgamla traditionerna om ett sådant samband får nog allt anses motbevisade.
Åtminstone betraktas det som helt klarlagt att något sådant samband inte kan bevisas. Men det är väl alldeles självklart att en släkt som bär nästan samma namn som en väldigt gammal adlig släkt genom seklena har hunnit hoppas, önska och tro att ett sådant samband finns.
Att det tidigare har betraktats som ett bevisat faktum tyder väl kanske snarare på att släkten Grill vid någon tidpunkt har haft en motsvarighet till den här på Anbytarforum beryktade baronen Bertelsen?
1095
« skrivet: 2003-02-28, 16:13 »
Det verkar kunna vara en dotter till skarprättaren Eric Frumerie, *1777 16/5, ? 1842 8/4. I mina uppgifter anges han gift för tredje gången 1836 med Johanna Ersdotter, *1808 13/7, ? 1875 4/3, och deras första barn anges vara en dotter med just namnet Johanna Gustafva, angiven *1836 liksom nästa barn, sonen Carl Johan Engelbert, som mycket mer exakt är angiven *1836 7/8. Det ser väl inte helt osannolikt ut att detta är samma Johanna Gustava. Har du sett någon födelseuppgift i Ängsö församlingsböcker?
Är det en anmoder till dig...?
1096
« skrivet: 2003-02-18, 23:57 »
Nåja, första fallet var ju det mot prästen.
1097
« skrivet: 2003-02-18, 14:01 »
Har karln verkligen stämt prästen fd Möller numera Anckarstjerna också? Båda två är ju i princip lika pinsamma, men den där prästen har å andra sidan åtminstone inte gett sig till att snickra ihop en påhittad härstamning från den ursprungliga ätten med namnet, för att ge sken av att tillhöra den...
1098
« skrivet: 2003-02-17, 21:18 »
Det stod även i Expressen eller Aftonbladet om något av Hitlers barnbarn, kanske just den Philippe Lorét som Gabriel Wallgren nämner. Det kanske var Expressen, och precis samma artikel?
1099
« skrivet: 2003-01-23, 10:23 »
Precis, det torde väl vara han. Jag är lite nyfiken på ditt intresse för honom, Siv, då han ingår i min forskning. På sin mors sida har han rötter i släkten Pemer
1100
« skrivet: 2003-01-09, 22:34 »
Jo, avgiften för att medverka är kvar, vilket framgår på den sida Magnus lämnat adressen till. Numera 895 kronor per sida. När jag personligen ombesörjde och lika personligen bekostade släkten Pemers medverkan i 1989 års årgång var avgiften 500 kronor per sida.
Avgiften förekom väl - om jag minns rätt vad jag en gång läst någonstans - inte i den ursprungliga serien i det mindre förmatet som Gustaf Elgenstierna redigerade fram t o m 1943, varefter hans dotter färdigställde 1950 års utgåva. Men har sedan varit basen för den nutida utgivningen som startade 1962.
Det är väl antagligen svårt att se att något hugat förlag skulle vara intresserat av den här utgivningen enbart finansierad av försäljningen. Men man kan inte låta bli att fundera över hur många publiceringar i kalendern vi inte sett p g a att det kanske finns intresse men ingen som kan ta sig råd att stå för fiolerna i olika genealogiskt högintressanta släkter.
1101
« skrivet: 2002-12-30, 02:25 »
Bara en parentes, men det kan kanske intressera Ann-Marie att mycket om Maria Gislers och Jacob Neikters ättlingar på raka manslinjen via sonen Axel (g m Cristina Catharina Julin, dotter av guldsmed Peter Julin och min avlägsna släkting Brita Stina Pemer) behandlas i diskussionen Släkter M-R: Neiktern. Du måste alltså härstamma från en syster till Axel?
1102
« skrivet: 2002-12-28, 01:10 »
Jag träffade nyligen en tjej genom gemensamma bekanta, som berättade att hennes moster släktforskade och upptäckte att den här tjejen och hennes man var 3-männingar, vilket de inte ens hade vetat dittills, lagom tills deras skilsmässa var klar, för övrigt. De hade inga barn tillsammans, så ingen inavel där...
Tycker det verkar helt fantastiskt att vara så nära släkt som sysslingar och att inte ens parets föräldrar greppar att de är kusiner i samband med att de gifte sig...
Men ibland går tydligen släktbegreppet inte längre än till syskon och de egna barnen...?
1103
« skrivet: 2002-12-27, 21:58 »
Vår släktförening har bland sina medlemmar ättlingar till fyra halvsyskon Pemer i två kullar, Sara, f 1641, och Nicolas, f 1642, i den första, och Johan, f ca 1668, och Robert, f 1674, i den andra.
Vi nu levande med namnet Pemer tillhör sjätte t o m nionde generationerna efter Robert. Vi som nu är i familjebildande ålder hör till den åttonde. På flera grenar från systrar till min farfars farfars farfar har man däremot hunnit med en generation till, så att de som är i min ålder hör till den nionde, och man har hunnit påbörja generation tio.
Medlemmarna som härstammar från Johan ligger som regel parallellt med dessa.
På grenarna från Sara finns många linjer med ett antal kvinnliga mellanled i rad som fått barn i dryga 20-årsåldern, så att man där ligger betydligt längre fram, nuvarande medlemmar i föreningen kan tillhöra ända upp till tolvte och trettonde generationen efter Sara, och på vissa grenar jag kartlagt kan både fjortonde och rentav femtonde generationen vara påbörjade.
Samma med Nicolas gren.
Dessutom har föreningen en medlem i Tyskland som härstammar från de först nämnda fyra halvsyskonens farfars bror.
Enligt den uppfattning som några här har fört fram skulle inte alla inom föreningen vara släkt med varandra, utan bara ha bara gemensamma anor.
Men vi uppfattar oss förstås som släkt eftersom vi har vårt släktskap dokumenterat och har valt att uppmärksamma det genom att umgås inom ramen för vår förening.
Men vissa gånger när jag spårar och kontaktar nu levande ättlingar i kanske elvte eller tolvte led från Sara kan de ju också undra vad i herrans namn jag håller på med som kontaktar dem.
Så vad man uppfattar som släkt med är naturligtvis rejält subjektivt.
1104
« skrivet: 2002-12-09, 16:31 »
Om de enligt Riddarhusets mening tillhör grevliga ätten Kalling skulle de stå med. Kanske Per är son till en greve Kalling i ett samboförhållande? Grevetiteln följer ju i äktenskap födda söner till tidigare grevar.
1105
« skrivet: 2002-11-24, 00:28 »
It?s the parents? dates of birth, in the same fashion we usually write dates here in Sweden today: 710103 = January 3, 1871, and 660812 = August 12, 1866.
1106
« skrivet: 2002-11-09, 18:16 »
Erick Nicklas Lidström, *1970 28/4 i Krylbo kbfd. Spelade tre matcher med Västerås IK i division 1 1987/88, då laget gick upp i Elitserien (fast de sista åren i ettan vill jag minnas att de kallade sig IK VIK-Hockey), och spelade därefter med laget i Elitserien till säsongen 1990/91. Sedan värvad till Detroit Red Wings i NHL.
Vid en player search på eurohockey.net anges Nicklas född 1970 28/4 i Västerås, vilket visar sig vara felaktigt. Vid sökning på Lidström och angivet datum i Sveriges befolkning 1970 hittar vi familjen i Krylbo, där Nicklas också är född. Jag visste att han inte var från Västerås ursprungligen, men att det var just Krylbo var jag inte säker på.
Fadern Jan Erik Lidström är född 1946 26/1 i Avesta, modern Gerd Ann-Mari är född 1943 22/10 i Folkärna.
1107
« skrivet: 2002-11-04, 21:07 »
Kalle Nilo är väl då 1909-01-18, Nilheim, Karl Arvid, Bildhuggarv 23 2 1/2 tr, 121 44 Johanneshov med hustru Karin Anna Linnéa, född 1908-09-22. Nilheim, Karen Lis, är född 5/6 1944 i Maria Magdalena. Allt enligt Sveriges befolkning 1970.
1108
« skrivet: 2002-10-31, 16:44 »
I Edebo församling, Sthlms län, finns 1890 en Carl Erik Eriksson, f 1863 i Stigtomta, Nyköpings län, rättare i Sund, Edebo, med hustru Augusta Mathilda Pettersson, f 1863 i Blacksta, Nyköpings län, och döttrarna Augusta Cecilia, f 1886 i Stigtomta och Ida Maria, f 1889 i Edebo. Och farmoderns föräldrar var ju också namngivna tidigt i diskussionen och överensstämmer med dessa, ser jag nu. Det ser lurigare ut att hitta Arnolds barndomsfamilj. Stockholms län finns bara med för 1890 än så länge, dvs innan han är född. En familj Lundell finns 1890 i just Stigtomta, med en dotter född 1888, där man förstås kan ha fått en son 1891, men det är ju inget som säger att Arnold skulle ha varit just därifrån...
1109
« skrivet: 2002-10-27, 19:19 »
Det hade väl varit lite väl stönigt att gå med namnet Sverige som efternamn på namnskylten. Men egentligen mest korrekt, av Sverige är definitivt mer korrekt efternamn på kungahusets medlemmar än Bernadotte.
Själv blir jag rysligt indignerad varje gång olika tidningar i förbigående skriver om Victoria Bernadotte osv, eftersom de ju nu trots allt inte heter så.
Som jag tidigare nämnt i annan diskussion här i Anbytarforum heter de alltså officiellt i folkbokföringen H M KONUNG CARL XVI GUSTAF, H M DROTTNING SILVIA, H K H KRONPRINSESSAN VICTORIA, H K H PRINS CARL PHILIP och H K H PRINSESSAN MADELEINE.
Så egentligen var det ju lite olyckligt att spä på det där förmicklade Bernadotte med att använda det frivilligt.
1110
« skrivet: 2002-10-24, 13:43 »
Förr gjorde det möjligen det. Men ofta med nya påbud och att nya titlar skapades åt överblivna prinsar av avsatta kungahus. Jämför prins Gustaf av Sverige, Gustaf IV Adolfs son, som fick titeln prins av Vasa av någon vänligt sinnad kung eller kejsare, minns inte vem just nu.
I den brittiska monarkin numera blir prinsars söner prinser och döttrarna prinsessor i fyra generationer, vill jag minnas, på de sidolinjer där man knappast har realistisk chans att ärva tronen längre.
Hur den biten kommer att funka i den moderna svenska monarkin nu när alla framtida ättlingar till Carl XVI Gustaf kommer att vara arvsberättigade till tronen har man inte utarbetat någon praxis för. Det kommer väl att visa sig längre fram.
Intressant ska bli att se om man av jämställdhetsskäl kommer att bestämma att även Madeleines barn ska bli prinsar och prinsessor, eftersom Victorias och Carl Philips barn enligt all rimlig logik måste bli det.
Skulle man göra så måste man bestämma snabbt om i hur många generationer en sidolinje utan chans till tronen ska fortsätta ärva titlarna prins och prinsessa.
1111
« skrivet: 2002-09-24, 00:33 »
Dessutom har servern krånglat så att man inte kommit in på sidan. Jag kom aldrig in på sidorna i lördags och kunde aldrig rösta på frågan om vad jag kunde tänka mig att betala.
Och servern har klappat ihop alldeles en gång förut också, mitt i en sökning kunde min uppkoppling omöjligt få upp sidan längre.
1112
« skrivet: 2002-09-23, 22:20 »
En tanke som slagit mig hela tiden under denna diskussion, som jag följt bara på avstånd, är att det ju faktiskt är tämligen välkänt för oss som frossar som gamar i kunglig och furstlig genealogi att Carl Johan och Kerstin Bernadottes barn är adopterade, och att tanken borde kunnat slå till och med en tjänsteman vid ett av dessa adoptivbarns födelseförsamling att släktforskaren som efterfrågade barnets föräldrar nog faktiskt var ute efter de biologiska föräldrarna, även om han bara hade skrivit föräldrar.
1113
« skrivet: 2002-09-22, 20:21 »
Aha.... varifrån kommer uppgiften att farfadern är död vid den tiden?
1114
« skrivet: 2002-09-22, 13:06 »
Jag tänkte själv ställa samma fråga som Stefan Simander har ställt nu någon gång sent i går. Som sagt, var föds fadern och dör farfadern? Två förekomster av namnet Arnold finns i fryksändesläkten Lundell, dels fanns en Arnold Julius Hilding Lundell, *1907 14/6 i Fryksände, † 1991 14/4 i V Frölunda (Älvsborgs fs), dels en Erik Arnold Lundell, *1902 8/5 i Hällesjö, byggnadsarbetare, † 1978 12/4 i Hällesjö. Utöver dem finns ytterligare fyra män med förnamnet Arnold och efternamnet Lundell på Sveriges Dödbok 1950-1999: Fritiof Arnold Lundell, *1907 2/9 i Järnskog, Vrml, † 1982 22/8 i Arvika, Göte Ernst Arnold Lundell, *1913 19/7 i Jönköpings Kristina, † 1988 26/9 i Eriksfälts fs, Malmö, Karl Erik Arnold Lundell, *1901 27/5 i Norra Sandsjö, † 1987 7/4 i Bodafors, Jkpg, och Martin Arnold Lundell, *1910 4/3 i Maria Magdalena, Sthlm, † 1987 21/8 i Bromma. Det behöver naturligtvis inte vara mycket till vägledning. Torbjörn Näs fick via Uffes egna födelseuppgifter fram föräldrarnas födelsedatum och tydligen farfaderns dödsdatum strax efter faderns födelse också i mars 2000 och undrade om någon kunde komplettera med födelseorter för vidare forskning. Kanske dags att vi börjar ta tag i det här nu... Och även jag borde väl kunna se vad som finns att göra. Skattemyndigheten är tydligen en bra start, för att döma av Sveriges Dödbok är ingen av Uffes föräldrar avliden mellan hösten 1970 och 1999. Om Lundell-anorna hör till fryksändesläkten Lundell så är de alltså i högsta grad värmländska, de också. Och då finns också en mycket saklig koppling till uttrycket de lundellska vallonerna, då i så fall Birgitta Frumerie var Uffes... farfars farfars farmor eller något i den stilen. Men lundellsläkter finns det betydligt fler av, det är också ett faktum. Och släkttraditioner om att ha vallonpåbrå är sannerligen inget ovanligt, det heller. Jag ska försöka komma ihåg att ringa skattemyndigheten och få fram Karl Arnold Gerhards födelseförsamling i morgon dag. Nu måste vi ju få klarhet i det här...
1115
« skrivet: 2002-09-09, 20:17 »
Ja, Arkion är mycket sympatiska och tillmötesgående med kompensationsinloggningar när någonting har klickat. När jag senast fick något skumt problem och inte hittade in på inloggningen igen fick jag t o m två kompensationsinloggningar.
Jag hamnade också i samma sits som Peter beskrev att jag hade beställt tio inloggningar mot faktura och sedan upptäckte möjligheten till årsabonnemang, och det var inga problem när jag mailade och frågade, det var bara att slänga fakturan på 250 kronor som jag redan har fått och så betalar jag för ett års fria inloggningar när den nya fakturan på 600 kronor väl kommer.
1116
« skrivet: 2002-09-09, 19:32 »
Jag har flera positiva erfarenheter också, med svar kanske inte samma dag, men åtminstone dagen därpå. Men så är det ett par frågor som är desto längre sedan jag skickade utan att ha hört ett ljud.
Men visst, det är nog hög tid att skicka några vänliga frågor om hur det går... och visst har det varit semestertider också, det här var frågor till ett par grannförsamlingar i min mormors ursprungstrakt som jag tror jag skickade någon gång runt midsommar...
1117
« skrivet: 2002-09-09, 18:43 »
Ämnet för den här diskussionen som jag en gång startade verkar smått aktuellt igen. Vad har pastorsexpeditionerna egentligen för policy att svara när man skickar en förfrågan via e-post? Alla församlingar har ju åtminstone en mailadress som är lätt att hitta när man söker på församlingsnamnet på www.svenskakyrkan.se, men jag har i några fall fått förklarat för mig att den som jobbar med att svara på släktforskarfrågor inte själv har tillgång till e-post utan måste låna någon annans dator, varför de gärna skickar svaren per vanlig post i stället. Och i åter andra fall skickar jag aningslöst forskarfrågor per e-post, och väntar på svar. Och väntar. Och väntar. Och väntar. Och väntar.... Och så är det väl rimligen inte meningen att det ska behöva vara? Vad gäller för riktlinjer här? Nog borde det vara kutym att åtminstone få ur sig en bekräftelse på mottagen förfrågan, och i värsta fall meddela att det tyvärr kan dröja några månader innan man kommer att ha tid att svara på den?
1118
« skrivet: 2002-09-08, 03:49 »
Familjen Lundblads döttrar före flytten från Värmland till Småland, Hedvig Margaretha, *1800 28/10, och Christina Sophia, *1803 25/2, hade jag bara uppgifter om från husförhörslängden och letade inte efter dem i födelseboken.
Nu hittar jag intressanta uppgifter i DISBYT-basen, inskickade av avlidna medlemmar dessutom så att allt ska bli extra svårkontrollerat.
Både en Hedvig Margaretha Lundblad, *1800, och en Christina Sophia Lundblad, *1803, finns ingifta i samma familjekrets, men båda systrarna anges vara födda i Åryd, Blekinge län!
Hedvig Margaretha Lundblad, *1800 Åryd, Blekinge län, ? 1871 Tolg, Kronobergs län, blir gift med Anders Hagelberg, *1783 Reftele, ? 1857 Tolg, son av Bengt Hagelberg och Judit Unnera.
Och Christina Sophia Lundblad, *1803 Åryd, Blekinge län, ? 1877 Växjö, blir gift med Adolph Lindvall, *1780 Öjaby, Kronobergs län, ? 1843 Reftele, i hans 2:a gifte (g 1:o m Sara Elisabet Hagelberg, *1789, ? 1829, syster till ovanstående Anders). De får sonen Jacob Wilhelm Lindvall, *1832 Reftele, ? 1909 Växjö.
Jacob Vilhelm som skulle kunna heta Jacob efter sin mormors morbror Jacob Julin och Vilhelm efter sin morbror Carl Wilhelm Lundblad.
Men frågan är väl nu vad som är mest osannolikt här. Att det fanns två helt andra systrar Lundblad med samma förnamn och födelseår i Blekinge, eller att det var bruksinspektorfamiljen Lundblad som fick sina tillökningar födda i Blekinge under en period då man var skrivna i Värmland?
Frågan är väl om någon har möjlighet att kolla familjen Lundblad i Bergs husförhörslängder och kan se vad det står för födelseförsamling på de äldsta döttrarna. Eller Åryds födelseböcker?
1119
« skrivet: 2002-09-04, 00:26 »
Härligt... tack, Anders! Då skymtade även pastor Julin fram, då vet jag vilken av Christina Catharina Julins bröder det var som blev pastor i Småland. Och syskonen Lundblads faster Christina fanns ju också som fadder till den lilla tidigt avlidna minstingen Magdalena Dorothea, stavad Neiktar, intressant nog.
Kan man rentav hitta mer om Neikter-folket om man söker just på sådana alternativa stavningar? Och mer om pastor Jacob Ju(h)lin?
1120
« skrivet: 2002-09-01, 18:01 »
En senkommen följdfråga till John eller någon annan med tillgång till KGF:s databas: Dyker möjligen familjen Wilhelm Lundblad-Maria Neikter med döttrarna Hedvig Margaretha och Christina Sophia upp (se ovan, mitt inlägg torsdag den 16 maj 2002 kl. 03.25) efter 1803 i Ljuders församling, där Marias bror Gustaf fanns åtminstone som vuxen? Eller någon annanstans i länet?
Gustaf anges i Västerås stifts herdaminne flytta tillsammans med närmast yngre systern Christina, född 1785 (1786?) 16/11 i Köping, till morbrodern pastorn Julin i Småland, förmodligen är detta i samband med faderns död 1796. Finns något spår efter denna Christina? Återfinns i KGF-basen någon dylik pastor Julin?
1121
« skrivet: 2002-08-28, 12:52 »
Han var väl också Sveriges första ofrälse statsminister. Och genom hans farfars andra äktenskap med en släkting till mig och slarvig läsning från min sida trodde jag en stund en gång i tiden att Povel Ramel hade Pemer-blod i sina ådror. Det har jag berättat om någonstans i diskussionen om Överraskande lösningar och sammanträffanden i släktforskningen.
1122
« skrivet: 2002-08-23, 11:51 »
Jag har ett foto på min ff mf mm Inga Brita Bergström, som i alla fall var född på 1700-talet. Men hon var rena barnet jämfört med Patriks fm fm mm, född först 1797...
1123
« skrivet: 2002-08-20, 00:38 »
Torbjörns fråga från den 26 januari tycker jag är intressant. Är det någon som har några sådana halvkusiner med över 100 års åldersskillnad?
I samband med mitt tidigare omtalade Sveriges äldsta farfar-fall med farfar, far och son Pehr Frumerie, 1717-1777, Carl Gustaf Frumerie, 1774-1854, och Gustaf Frumerie, 1849-1936, kommer jag via barnen till Carl Gustafs äldste bror upp i ca 70 år.
I första giftet hade farfadern Pehr Frumerie sin äldste son Adolf Fredrik Frumerie, 1749-1803, vars om jag minns rätt äldsta barn var sonen Gustaf Adolf Frumerie, 1780-1842. Denne var således ca 69 år äldre än kusinen Gustaf, som inte ens föddes i hans livstid.
Inom släkten Pemer finns ett fall med ca 52 år mellan äldsta och yngsta barnbarn till samme morfar-farfar (David Niclas Pemer, 1700-1776, med barnbarn födda mellan 1755 och 1807).
Men några hundraårsglapp har jag inte i min forskning... slår någon kusinerna födda 1780 respektive 1849, åtminstone?
Faktum är att jag undrar om inte en helsyster till Adolf Fredrik var född 1751 och hade barn födda på 1770-talet och tänjer mitt fall lite ytterligare över 70-årsgränsen. Förhoppningsvis ska jag få i hårddisken från min gamla dator i en annan dator i morgon och kunna återfinna en hel del gammalt material...
1124
« skrivet: 2002-08-19, 23:12 »
Ett senkommet tack till Anita! Rodnar djupt, jag trodde jag hade skrivit några ord till tack för länge sedan, jag minns ju när inlägget kom hur imponerad jag blev över mängden data i det... som sagt, tack, Anita!
1125
« skrivet: 2002-08-19, 22:53 »
En rättelse har kunnat göras till den uppställning över grenen Pemmer av släkten Pemer som jag lade in i Pemer-diskussionen innan jag startade den här diskussionen. Fastighetsägaren Otto Wilhelm Pemmers tidigt avlidna eller dödfödda tvillingsöner Bo Wilhelm och Oskar Karl Wilhelm, begravda 1882 11/11, var i själva verket trillingarna Bror Wilhelm, Oskar och Karl Wilhelm. Möjligen hade jag också fattat begravningsdatumet fel, men har inte de anteckningarna tillgängliga i skrivande stund. Ska kolla det, och i sådana fall korrigera också den uppgiften, under tisdag förmiddag.
1126
« skrivet: 2002-08-19, 22:41 »
Karl Niklasson, tabell 5 i uppställningen ovan, bodde sina sista år i livet, åter från USA i Västra Ämtervik, och dessutom i Svensbol, där han i Folkräkningen 1900 fanns i hushållet närmast efter sin kusin Carl Gustaf Eriksson, tabell 10. Om denne nämnde jag aldrig att han en bit upp i ålder kommer att konsekvent bli angiven som född 1846 i stället för det verkliga året 1840.
Jag har också pratat med Stockholms kyrkogårdsförvaltning (källan till Otto Wilhelm Pemmers förmodade tvillingsöner i Pemmer-uppställningen här ovan) en gång till, ca femton år efter förra gången, och hört bättre vad som gällde för de tydligen dödfödda eller mycket tidigt avlidna sönerna. Till att börja med var de inte två stycken, utan tre. Men eftersom jag har startat den egna diskussionen för släkten Pemmer tar jag det där...
1127
« skrivet: 2002-08-12, 19:42 »
Oj. Maffigt. Massa nya anor... och en del sidogrenar... konstaterar i Sveriges Dödbok att Johan Reinhold Henriksson var änkling sedan 7/8 1956, och att hustrun förmodligen är 18910725-622, död ?/8 1956, kyrkobokförd i Sunnemo, Norra Råda kn, Värmlands län, gift kvinna. Har du mer på den grenen?
Jag ska återkomma med en sammanställning över min farmors mormor Karin Håkansdotters ättlingar (vi har inte blivit så många), och de sammanställningar jag påbörjat med ättlingar till Henrik Persson och Anna Persdotter, till Lars Pärsson och Anna Jönsdotter respektive till Pär Jönsson och Ingeborg Larsdotter!
Vad kul att få kontakt med en släktforskande avlägsen släkting på farmors sida! Du torde vara 8-männing med min far, om jag inte tänker fel nu... Thol Larsson är min fm mm mf mf f, och du skriver att han var din ff mf ff ff.
1128
« skrivet: 2002-08-12, 14:09 »
Nämen.... ja?!? Det gör det! Intressant... är du släkt någonstans på den här sidan? Jag ska leta fram mina anteckningar, det blev väldigt rörigt med datortrassel strax efter min senaste värmlandsvistelse med ett par sittningar på Värmlandsarkiv, men jag kom väl så långt ner som man kunde i de direkta kyrkoböckerna. Tror jag i alla fall. Det jag ser i anteckningarna är att jag lade ner väldig energi på att följa anornas syskon och deras ättlingar framåt i tiden, och hittade väl rätt många i Folkräkningen 1890 i samma veva. Däremot har jag inte kollat samma personer efteråt i Folkräkningen 1900, som ju sedermera blivit utlagd för Värmland på Arkions sida. Får väl göra det strax...
P g a datortrasslet jag nämnde har jag inte kommit så långt än med att lägga in särskilt mycket på den här sidan i antavlan i Min Släkt, som jag jobbar med, men hittar just mina pappersanteckningar, och kan väl knappa in det jag har i rätt kortfattad form. Det är inga jättemängder, ser jag:
Proband
1) Karin Håkansdotter, f 1838 31/8 i Sunnemo, d 1917 15/5 i Älvsbacka. G 1872 21/9 m Nils Johan Henriksson, f 1847 14/7 i Brattfors, handlande i Örtnäs (Örtenäs), Älvsbacka, d 1915 7/6 i Älvsbacka.
GENERATION 1
Far
2) Håkan Henriksson, f 1797 3/9 i Sunnemo, torpare, Gräs i Tjärn (Kjärn, Kärn), Sunnemo, d 1874 2/12 i Sunnemo.
Mor
3) Ingeborg Larsdotter, f 1803 26/8 i Sunnemo, hade för mig att jag hade dödsdatum på henne också, men hittar ingen anteckning om det just nu. Säg till om det är något du har...
GENERATION 2
Farfar
4) Henrik (Hindrik) Persson i Kjärn (Kiern, Kärn, Tjärn), f 1760 i Norra Råda, torpare, Kjärn, d 1840 13/4. Hade en minnesbild av att jag hade någon mer generation bortom honom också, men tänkte tydligen fel.
Farmor
5) Anna Persdotter, f 1764 24/10 i Norra Råda, d 1839 1/10 i Sunnemo.
Morfar
6) Lars Pärsson på Rud i Gräs, Sunnemo, f 1772 9/10 i Sunnemo, d 1836 23/9 i Sunnemo.
Mormor
7) Anna Jönsdotter, f 1769 27/1, d 1845 6/9
GENERATION 3
Farmors far
10) Per Gullbrandsson på Kjärn, f 1732 i Aspvik, möjligen d 1786.
Farmors mor
11) Marit Håkansdotter, f 1731.
Morfars far
12) Pär Jönsson på Rud i Gräs, f 1742, d 181.. 31/5.
Morfars mor
13) Ingeborg Larsdotter, f 1744.
GENERATION 4
Morfars morfar
26) Lars N.N., d 1784.
Morfars mormor
27) Anna Jönsdotter, f 1723.
Är det något du kan komplettera här, Lars?
1130
« skrivet: 2002-08-10, 19:45 »
Jodå, det finns många äldre familjer som i enlighet med dåtida seder och bruk - eller då 1901 eller 1963 års namnlagar gällde - har sammansatt två efternamn till ett dubbelnamn med bindestreck. Men i 1982 års namnlag har man inte velat ha fler sådana namn, det är rätt tolkat. Det man kan ha nu är mellannamn som officiellt inte skrivs med något bindestreck. Men det hindrar inte att massor av människor med mellannamn många gånger säkert i ren okunskap skriver ihop mellannamnet och efternamnet med bindestreck. Andra gånger kanske för att man har äldre släktingar som tagit den äldre typen av riktigt dubbelnamn med bindestreck och själv tycker det ser mer riktigt ut så.
Och massmedia slarvar ofta och gärna runt om t ex tidigare Ebba Blitz-Osvald (sedermera skild och tydligen bara Blitz igen) och på senare tid Malin Ewerlöf-Krepp. Måhända de unga damerna själva har valt att uppfatta sina namn på detta sätt och stavar sig så själva, men det är säkert lika troligt att det är massmedia som inte kollat så bra hur det ska vara.
Personligen tycker jag dubbelnamn med bindestreck är en klumpig och otymplig namnform, som skapar bisarra effekter i förlängningen när man t ex kunde vara född Key-Åberg och som gift bli fru Key-Åberg-Forssberg. Det verkar inte vara någon bra id? och på den punkten är jag helt ense med lagstiftarna bakom nanmlag 1982:670.
Men smaken är ju som baken, och visst har jag all respekt och förståelse för om du vill heta Bensch-Delchambre, och nog borde väl du kunna få heta så. Frågan är bara om en senare ättling till dig gifter sig med en Essen-Möller och deras barn med en Beck-Friis och deras barn med en Key-Åberg och om det är någon särskilt bra id? att man i det läget ska kunna heta Essen-Möller-Bensch-Delchambre-Beck-Friis-Key-Åberg i efternamn...
Men visst borde man väl kunna begränsa möjligheten till just dubbelnamn och att det inte skulle vara tillåtet att gå längre än så och trippla eller kvadruppla.
Fast just nu skulle du nog få nöja dig med att byta efternamn till Delchambre, ta Bensch som mellannamn i stället, och off the record stava det med bindestreck emellan. Jag tror ingen skulle protestera särskilt mycket mot bindestrecket...
1131
« skrivet: 2002-08-10, 18:39 »
Det låter intressant att du på något sätt härstammar från Maria Ulrika. Jag har en del uppgifter om hennes barn, men har inte själv följt dessa framåt i tiden, eller haft kontakt med någon annan som har det. Jag är mycket intresserad av din härstamning och vad du har om hennes ättlingar över huvud taget. Som du kanske sett på annan plats i Rötter har vi också en släktförening öppen för alla som på något sätt härstammar från släkten. Det vore roligt om vi kan ta en mer direkt kontakt, så maila gärna mig om du inte själv vill sätta ut din mailadress här.
1132
« skrivet: 2002-08-10, 12:08 »
Hej, Emma! Är det Örneberg eller Öberg du undrar om egentligen, Örneberg, adliga ätten nr 978, borde ju legat under Introducerad adel.
Anna Lisa Pemers möderne i ätten Örneberg är jag inte så insatt i, då jag inte själv delar de anorna, men hennes fädernesläkt kan jag förstås på mina fem fingrar, och jag har haft kontakt med andra ättlingar till just Anna Lisa, som jag kan förmedla kontakt med, som säkert har grävt bland hennes Örnebergsanor också. Du kan väl maila mig på anders@pemer.net så kan vi se vad vi kan hjälpa varandra med?
Anna Lisa var halvsyster till min ff ff ff David Niclas Pemer, 1757-1839, vars agnatiska ättlingar finns i en uppställning i diskussionen om släkten Pemer.
1133
« skrivet: 2002-08-02, 11:34 »
Han var i alla fall gift minst en gång:
18920331-2435
Belfrage, Nils Olof
Solbergav 3, 575 00 Eksjö
Död 28/4 1984.
Kyrkobokförd (1970) i Eksjö, Eksjö kn, Jönköpings län. Mantalsskriven (1970) på samma ort.
Född 31/3 1892 i Frankrike.
Frånskild man (30/9 1937).
1134
« skrivet: 2002-07-30, 14:20 »
Om det inte är Gustaf V som är skyldig...?
1135
« skrivet: 2002-07-23, 23:31 »
Debatten var avslutad och bilagd, men det var sant... ingen som inte hade deltagit i den tidigare hade skrivit deltagarna ordentligt på näsan med vilket trams det var än... men då blev det ordentligt gjort den här gången också...
1136
« skrivet: 2002-07-21, 19:58 »
Håller med om att det vore bra om Sonia kom och skrev de förlösande orden. Hade hon insett att just slå sin fru var en gammal fördom om resande, hade hon säkert aldrig använt det uttrycket. Men gjort är ju gjort, och bara hon kan på allvar reda ut det.
1137
« skrivet: 2002-07-21, 01:29 »
Så var det ja... presupponerande... hela uttrycket var nytt för mig när jag hittade sidan jag citerade här.... mina kinder blossar i illrött...
Fast nu ser jag att felskrivningen presupposerande inte finns kvar i något av mina inlägg, jag hade nog skrivit så när jag skickade... troligen det förra, men ändrade till presuppositiv vid något av de två, tre tillfällen jag loggade in och rättade till vissa slarvfel. Men presuppositiv är säkert inte heller någon korrekt form...
1138
« skrivet: 2002-07-21, 01:00 »
Svar på Lilians inlägg 22.11:
Jo, men det var ju resande i debatten som Sonia vände sig till med inlägget i stort, och därav den specifika adresseringen till resandemän och resandeforskare.
Den syftar ju helt uppenbart tillbaka på att det var en oförsonlig och osympatisk debattstil från resandesidan då - riktad specifikt mot de icke resande som ingenting begrep - som Sonia reagerade på.
Med de förklaringar som framför allt jag har gett efteråt så är det redan 100% vederlagt, att Sonia inte skrev det som ett utpekande av de två grupperna som kvinnomisshandlare, utan blott och bart att hon ansåg att vissa resande debatterade med något av har du slutat slå din fru-teknik och ville ge igen med samma mynt.
Motsatsen, att Sonia skulle ha menat att anklaga alla resande för hustrumisshandel, förutsätter ju att hon inte själv skulle ha känt till den klassiska Har du slutat slå din fru-frågan, men hon understryker ju själv hur hon har menat i det inlägg hon sedan gjorde kl 8.40:
Jo, min fråga Har du slutat slå din fru? är en välkänd fråga inom t.ex. filosofin.
Och var och [en] får själva fundera på vad som kan menas med denna fråga i ett större sammanhang.
Hon säger det subtilt, men hon säger det ändå: Självklart har hon inte menat att anklaga någon för att vara hustrumisshandlare, hon har bara använt det klassiska presuppositiva debattknepet Har du slutat slå din fru.
Så redan 8.40 i morse var det egentligen slutdiskuterat, några har bara med en dåres envishet fortsatt att vrida och vända på Sonias ord för att kunna påstå att joho, joho, joho, joho, hon menar visst att anklaga resande för att vara hustrumisshandlare, så det så!!!
Och... ärligt talat, get serious here... hur troligt är det på en skala att Sonia skulle ha vräkt ur sig de orden i akt och mening att de skulle tolkas som några resande nu valt att tolka dem... och bara som av en händelse råkat använda samma ordalydelse som den klassiska och välkända presuppositionen Har du slutat slå din fru? som jag har förklarat hur genomgripande som helst vid det här laget. Särskilt när hon nu återkom och skrev det hon skrev 8.40.
Är det något som är långsökt i den här diskussionen så är det den här fullkomligt infantila fixeringen vid att till varje pris argumentera för att få det till att Sonia säkert mycket väl kan ha menat sin ordalydelse som en anklagelse att alla resande slår sina hustrur.
Vad är problemet? Är det så att just det har varit en vanlig myt och fördom om resande förr i tiden? Det är ärligt talat inte seriöst och trovärdigt längre att försöka anklaga Sonia för att ha menat så.
Jag har redan visat på att uttrycket har du slutat slå din fru inte till att börja med är frågan om en anklagelse om hustrumisshandel, utan ett fiktivt uttänkt exempel på värsta sortens presupposition. Ett uttryck man ibland svänger sig med just för att ta ner en meningsmotståndare på jorden, därför att man anser att han eller hon debatterar med liknande presuppositiv stil.
Det blir inte mer en kränkning om någon i en motsvarande situation i en het debatt med en argentinare vräker ur sig så alla argentinare, har ni slutat slå er fru? eller i en debatt med en jude så alla judar, har ni slutat slå er fru? eller i en debatt med mig så alla i släkten Pemer, har ni slutat slå er fru? eller för den delen resande så alla resande, har ni slutat slå er fru?
Det är fortfarande presuppositionen har du/ni slutat slå er fru som är den springande punkten, och den frågan ÄR inte en bokstavligt menad fråga som betyder jag vet att du slog din fru förr, har du slutat med det?.
Det är ärligt talat bara patetiskt att försöka få det till att det skulle ha varit så Sonia menade!
1139
« skrivet: 2002-07-20, 22:03 »
Ja, det verkar ju rimligt. Mina 23 träffar på svenska och 1.300 på engelska med andra ord.
Jag är inte heller ett dugg bevandrad i filosofi, det är jag inte, men har du slutat slå din fru kände jag väl till, och kopplade på rätt sätt direkt.
Men visst förstår jag om inte alla har hört talas om det, eller har i färskt minne att de har hört talas om det.
Så naturligtvis var det olyckligt valt.
1140
« skrivet: 2002-07-20, 21:19 »
Nu känns det som att tala med en vägg!
Det är ju trots allt Har du slutat slå din fru-citatet som är den springande punkten. Presuppositionsbiten.
Den gäller även om Sonia ställde det lite väl mycket på sin spets med att skriva resandemän och resandeforskare i meningen.
1141
« skrivet: 2002-07-20, 20:59 »
Oj. Jag fick bara upp 23? Aha, nu ser jag... jag sökte på frasen inom citationstecken, men man behövde inga citationstecken. Med citationstecken blir det 23 träffar, utan blir det alltså 671.
Söker man på Have you stopped beating your wife utan citationstecken får man ungefär 69.800 träffar, mot ungefär 1.300 med citationstecken.
1142
« skrivet: 2002-07-20, 20:41 »
Tilläggas kan att vid en sökning på google.com på frasen Har du slutat slå din fru? får man upp 23 sökträffar där det kända klassiska uttrycket citeras i olika sammanhang. Söker man på uttrycket på engelska, Have you stopped beating your wife får man upp ungefär 1.300 träffar... Läs och botanisera friskt! Sedan kanske ni kan förstå att Sonia Björkeroth inte har anklagat någon för att vara hustrumisshandlare. På sidan http://www.ling.lu.se/persons/Marcusu/teaching/semantics/presupfacit.html kan vi läsa: En presupposition är, kan man säga, ett påstående i förbigående som talaren, ofta omedvetet, gör samtidigt med sitt huvudyttrande. Presuppositioner förekommer i snart sagt varje mening vi yttrar och skriver. De underlättar förvisso mycket våra samtal, men de kan också lätt brukas, och missbrukas, i tendentiösa syften. Några typiska exempel:
Har du slutat slå din fru?
presupponerar du har tidigare slagit din fru. Notera att ja eller nej som svar bara rör S1 (har ni slutat...), inget av dem förnekar presuppositionen.
Varför har ni tagit avstånd från det etablerade samhället?
presupponerar (bland annat) ni har tagit avstånd från det etablerade samhället. Kan alla med detta lugna ner sig och ta till sig att har du slutat slå din fru är ett känt exempel på en presupposerande fråga för att visa att man tycker att en motdebattör debatterar på ungefär samma nivå som att ställa den frågan? Av de svenska sökträffarna framgår klart att det är vanligt i inte minst politiska diskussioner, även i riksdagsdebatter, att man anklagar andra för att debattera på Har du slutat slå din fru-nivå. Men när man anklagar resande för det, så är det inte fråga om något sådant, då har man anklagat alla resande för att vara hustrumisshandlare, och får höra det hur mycket man än försöker förklara att det här är ett uttryck som är gammalt och känt.
1143
« skrivet: 2002-07-20, 19:52 »
Men Lilian, nu är du faktiskt helt omöjlig. Efter så många turer fram och tillbaka, så tror du fortfarande inte på att uttrycket Har du slutat slå din fru existerar och att Sonia dristade sig att använda det retoriskt.
Läs- och skrivkunnig är inte allt det handlar om, jag har just berört i mitt förra inlägg att det kan bli pannkaka när en sida i en debatt använder retoriska uttryck, och den andra sidan tolkar det bokstavligt. Vilket är det enda återstående problemet med den påstådda hustrumisshandlar-biten av den här diskussionen.
Ja, det är sant att Sonia ordagrant skrev: Så ni resandemän och resandeforskare som skriver här: Har ni slutat slå er hustru?
Men den som efter alla dessa turer ännu inte vill ta till sig att det inte var frågan om att bokstavligt talat anklaga resande för att vara hustrumisshandlare, visar bara att han eller hon inte vill lyssna på det örat.
Men att anklaga någon för att mena något annat än det hon menade, trots att både hon själv och inte minst en annan, dvs jag, med en ängels tålamod försöker få alla att se hur det givetvis väldigt olyckliga uttrycket var menat, det är inte heller särskilt empatiskt, tolerant eller sympatiskt, utan en bländande uppvisning i att man inte har förstått vad den andra personen har sagt och menat, och att man inte vill förstå det, utan själv har bestämt sig för vad man ska tolka det som att den andra personen faktiskt menade. Sådant kallas att lägga ord i någon annans mun.
Skillnaden mellan att mena något retoriskt och bokstavligt har jag försökt visa. Jag har försökt visa hur det gamla slutat slå sin fru-uttrycket i retorisk mening låg i samma linje som den debatteknik som visades inte minst av dig när du tyckte att vissa personer skulle knipa igen.
Men du påstår att nej, Sonia menade det inte retoriskt, hon menade det bokstavligt, för orden står där, och jag kan faktiskt läsa.
Om någon verkligen hade menat att uttryckligen anklaga någon för att vara hustrumisshandlare hade det verkligen varit vidrigt.
Men vidrigt tycker jag också det är att - enbart genom att vägra lyssna på sakliga argument - insistera på att falskeligen anklaga någon för att ha kallat någon annan hustrumisshandlare.
Läser man bara Sonias ord rätt upp och ned, och inbillar sig att de bara kunde ha menats bokstavligt, så visst... jodå, då ser de ut att vara en anklagelse om hustrumisshandel.
Men nu har det påpekats till leda att frågan har du slutat slå din fru är ett gammalt exempel på en fråga som ställs av elakhet för att den tillfrågade inte ska kunna svara varken ja eller nej, för hur man än svarar blir det fel.
Ett stilgrepp Sonia tog till för att lägga sig på samma nivå i debatten som vi var många som tyckte att ni hade intagit på resandesidan.
Vill man ha empati och sympati skadar det ju inte med lite egen ödmjukhet, men här handlar det om att du tolkar vad andra säger hur du vill, och har du bestämt dig för att tycka att Sonia använde ett retoriskt uttryck helt bokstavligt och menade att resande är hustrumisshandlare, så har du, och då är det också ett faktum att hon tycker att resande är hustrumisshandlare - sedan får hon eller jag säga vad vi vill. Men du vet alltså bättre än Sonia själv vad hon tycker...
Den debattekniken gagnar verkligen inte din sak!
1144
« skrivet: 2002-07-20, 18:40 »
Gabriel, ordet fyndig har jag just gjort avbön från, men som sagt... uttrycket har aldrig använts för att anklaga någon för att vara hustrumisshandlare.
Nu kom just ditt andra tillägg, och då förstår jag än mer att du upprördes, eftersom Sonia inte ens hade varit med i diskussionen tidigare. Så jag förstår dig!
Vad vi kan utläsa av detta är att vissa uttryck uppenbarligen inte är så kända som då åtminstone jag trodde att de var, och att det därför finns all anledning att undvika ett så laddat uttryck som har du slutat slå din fru i ett rent retoriskt sammanhang därför att risken är alltför påtaglig att många kommer att tolka det som en bokstavlig, uttrycklig anklagelse om att vara hustrumisshandlare.
Jag höll själv på att bli en nyhetsnotis i Expressen just när jag jobbade på Stockholms Ishockeyförbund i en helt bisarr händelsekedja för ett par år sedan, som lika tydligt visar hur rädd man ska vara om vad man säger. Den kan belysa fenomenet rätt väl:
Jag satt som funktionär på en allsvensk hockeymatch mellan Huddinge och Hammarby. Tio år tidigare hade Huddinge haft en färgad amerikan i laget, som fick utstå enorma häcklanden från Hammarbys hejaklack, och nu hade Hammarby en färgad spelare. Vid ett tillfälle då denne hade pucken sade jag till en funktionärskollega bredvid mig på läktaren något i stil med:
- Ugh ugh ugh lät det om bajenklacken när vi hade Ian Boyce i vårt lag, skönt att man slipper höra sådant nu...
Vad jag inte tänkte på var att jag satt väldigt nära Hammarbys klack, och givetvis hörde en del människor där det inledande ugh ugh ugh, men ingenting annat av det jag sade, och därför tolkades det precis tvärtemot som det var menat i det sammanhang där det hade yttats, och efteråt märkte jag att det var vilda diskussioner om den rasistiska och sviniga huddingepubliken i diverse gästböcker.
Jag skrev genast öppet med namn och allt och förklarade vad det hade handlat om och att det inte var någon rasism inblandad i att några människor med skarpa öron hade hört ett känt rasistiskt utrop från en annan del av läktaren, men inte gick det över direkt inte, massor av människor fortsatte tolka händelseförloppet som att jag spontant hade utbrustit ugh ugh ugh för att den färgade hammarbyspelaren hade pucken och att jag bara försökte urskulda det med att Hammarbys klack hade ropat likadant efter en huddingespelare tio år tidigare. Vi skrev debattartiklar fram och tillbaka på den inofficiella hammarbysajt där det hela utspelades och jag började undra om någonting var sant längre, eller om man bara befann sig i en bisarr dröm och skulle vakna snart.
Och mitt i alltihop ringde en söndagskväll en expressenjournalist mig på mobiltelefonen och ville ta upp tråden och tolkade fortfarande allt som att jag var en liten smygrasist som faktiskt hade utbrustit ugh ugh ugh därför att en färgad spelare hade pucken, och sedan bara försökte skylla ifrån mig. Han tog inte heller till sig vad jag sade, så det löste sig inte förrän jag hade bett att få prata med hans chef i stället. Denne förstod lyckligtvis sammanhanget, och strax efteråt bedarrade stormen på den där bajensidan också.
Så det kan vara livsfarligt om andra hör delar av en berättande kommentar, men inte sammanhanget den kommer från.
Och det är viktigt att två sidor i samma debatt är lika kunniga i debatteknik och att någon som är teoretiker och väl förtrogen med teoretiska subtila signaler inte talar över huvudet på den andre. Och kanske inte minst att inte en alltför teoretiskt lagd debattör hoppar in långt in i en diskussion med sitt retoriska uttryck, som Sonia gjorde här.
Tyvärr blir det ofta kulturkrockar som förvärrar infekterade diskussioner just i Internet-sammanhang eftersom så många har tillgång till Internet, oavsett om man gick ut nian och knappt kan stava, eller är professor i teoretisk filosofi.
Själv är jag nog ingen jättehejare på just debatteknik, jag har aldrig gått någon utbildning i ämnet. Men jag vet i alla fall att jag har en hög nivå på min språkuppfattning. Jag kan ta till mig sakliga argument, och jag upprörs när en meningsmotståndare i en diskussion inte längre debatterar sakligt med mig utan bara fortsätter munhuggas om att nej, du har fel för det har du bara, och jag vill inte höra på vad du säger.
Jag menar inte att någon har haft den stilen mot mig i den här diskussionen, och jag har nog inte råkat ut riktigt för den stilen i någon fejd här på Anbytarforum... men i vissa hockeysammanhang, absolut.
1145
« skrivet: 2002-07-20, 17:43 »
Ditt svar nu har du nog skrivit mitt emellan att jag skrev mina två förtydliganden, så efter det sista av dem hoppas och tror jag att det har gått fram ordentligt hur uttrycket skulle ses i förhållande till hur diskussionen just då såg ut.
Ing-Maries fråga om hur känt det är inom filosofin kan inte jag svara på, där får jag nog lämna åt att Sonia att förtydliga sig, men visst är det ett väl känt uttryck som en putslustig elakhet man kan kasta ur sig för att göra någon svarslös.
På ungefär samma sätt som många debatterade genom att bara anklaga Lotta Nordin för extrem intolerans och dra paralleller mellan hennes rigiditet och de stämningar som rådde på 30-talet.
Yttrade man sig utan att veta något borde man knipa igen, och var man obehaglig och låg på och frågade för att få veta något borde man också knipa igen, så var stämningen i diskussionen just då.
Fyndig är ett dumt ordval, jag tar tillbaks det, men att i det läget kasta ur sig har du slutat slå din fru var en träffande beskrivning av hur den andra sidan debatterade.
Sonias garanterat enda syfte, och således ingen anklagelse att resandemän slår sina hustrur.
1146
« skrivet: 2002-07-20, 17:24 »
Jag tar det här med har du slutat slå din fru en gång till, trots att jag förklarade det redan igår. Svarar man nej låter det alltså som om man slår sin fru, och svarar man ja låter det som om man har brukat slå sin fru, men har slutat med det. Och vad ville alltså Sonia visa genom att avsluta sitt inlägg med alla resandemän, har ni slutat slå er fru?
Jo, att debatten fördes från resandehåll med en inställning till den som inte redan förstod hur resande har det med nynazister o d, som andades samma mentalitet som om någon skulle ropa elakt till någon tvärs över en tunnelbanevagn Tjena Lasse, har du slutat slå din fru?.
Den som redan hade förstått alla risker för en resande med att skriva ut sitt namn här förtjänade er respekt, den som frågade så dumt och inte begrep någonting var nog allt en respektlös rasist som borde knipa igen. När några reagerade på att okunskap om förhållandena bara bemöttes med tyst nu och sluta fråga i stället så var de fortsatt bara respektlösa och begrep ingenting.
Nu tycker jag hela diskussionen har nått fram till svaret på de ursprungliga frågorna om varför anonymitet, och väl det. Tokigt bara att det skulle vara så svårt att komma hit.
Själv har jag varit förskonad från de problem jag nu har förstått att resande har med intoleranta människor, och det är inget jag önskar någon att leva så. Ni har min fulla respekt, och det smärtar mig att det finns människor som kan drabbas av andras elakhet på det sättet år 2002.
Jag är flitig debattör här på Anbytarforum i släktforskningsrelaterade ämnen, och även inom hockey-Sverige, så jag vet vad det kan säga att ådra sig någons misshag bara för att man har skrivit någonstans om att man tycker på ett annat sätt än vad den personen gör. Men jag kan inte ens föreställa mig hur det måste vara att vara förföljd för sitt ursprungs skull, och dessutom av sådana typer som dagens nynazister.
Så jag tycker det är jättetrist att det blev sådant här liv. Det hade varit mycket bättre om vi alla hade vetat vad resande både har gått och uppenbarligen fortfarande går igenom, så hade vi sluppit hela den här diskussionen.
Men nu har i alla fall jag, och säkert några till, fått lära oss lite till om den värld vi lever i idag. Men jag talar nog för fler när jag säger att jag ber om ursäkt att vi skulle behöva dra upp det här på det här sättet. Förlåt!
1147
« skrivet: 2002-07-20, 17:11 »
Däremot har jag tagit till mig fullt och fast att vissa resande bör få vara anonyma och varför, och önskar bara att det kunde ha varit tydligare om den saken från början, så hade många uttalanden inte blivit gjorda.
Men resandesidan och dess företrädare föredrog faktiskt länge och väl att bara mumla halvkvädna visor, och vissa skrädde inte orden utan tyckte att den som inte förstod det inte hade respekt och borde knipa igen. Det var den sida i debatten som var otrevlig.
Även om jag också kan förstå att det upplevdes som obehagligt att Lotta insisterade på att regler ska gälla för alla!
1148
« skrivet: 2002-07-20, 17:09 »
Det fyndiga låg ju i vad Sonia faktiskt skrev, om man förstår det som både jag och Sonia har förklarat om uttryckets filsofiska betydelse.
Det VAR ingen anklagelse om att resande slår sina hustrur! Det var inte vad Sonia påstod!
Även om man kanske inte kände till uttryckets betydelse så poängterade ju först jag och sedan också Sonia det sedan, så jag förstår inte hur du fortfarande kan prata om att ni nu diskuterar bland resande diskuterar om ni ska finna er i ett sådant uttalande. Då är det ju bara en fråga om att inte förstå vad andra faktiskt säger.
1149
« skrivet: 2002-07-20, 00:48 »
Här var faktiskt Sonia avsiktligt bara väldigt fyndig. Att fråga någon om han har SLUTAT slå sin fru är en sådan där fråga som ingen kan svara vare sig varken ja eller nej på.
Hur man än svarar blir det fel. Svarar man ja säger man ju att man HAR brukat slå sin fru, svarar man nej säger man att man fortfarande SLÅR sin fru.
Med andra ord en väldigt träffande jämförelse med hela den här diskussionen.
Några ville veta mer om bakgrunden till att just resande släktforskare borde få skriva anonymt, och besvarades länge och väl bara med att de var otrevliga och borde knipa igen.
Det dröjde väldigt länge innan diskussionen åtminstone antydningsvis nådde lite mer saklig nivå och det gick att börja få förklaringen att många äldre resande tydligen kan bli väldigt sårade om familjedata läggs ut här.
Så har jag tolkat förklaringarna, men jag BER OM URSÄKT om jag just bara visade att jag inte heller har förstått något!
1150
« skrivet: 2002-07-19, 16:43 »
Herman Lindqvist nämnde den officiellt erkände sonen Adolf i epilogen i boken När riket sprängdes och Bernadotte blev kung. Adolf var tydligen gift och hade två döttrar om jag minns rätt. Lindqvist berörde inte deras liv framöver och eventuella sentida ättlingar.
1151
« skrivet: 2002-07-06, 20:56 »
Nej, det tycker i alla fall inte jag längre att det ska krävas. Jag uttryckte mig nog så i den första diskussionen om namnlagen som jag deltog i, hösten 1999 eller vad det var, men så tycker jag inte nu.
1152
« skrivet: 2002-07-06, 20:40 »
Det inlägget skrevs väl nu utan någon direkt genomläsning av diskussionens början, utan bara av rubriken varför släktforskar vi? Meningen med den ursprungliga diskussionen var ju faktiskt att olika släktforskare kunde berätta hur det kom sig att just de började forska. Sedan barkade det iväg till någon märklig diskussion om Olof Palme, det är sant, men den ursprungliga diskussionen var mycket intressantare, och nya inlägg från släktforskare som vill dela med sig av hur det kom sig att de började och vad de känner för tankar kring släktforskningen vore välkommet.
1153
« skrivet: 2002-07-04, 13:52 »
Detta kunde inte jag ha sagt bättre... det känns malplacerat varje gång man ser den där dumma rubriken Varför vi ogillar anbytarvärden Peter Karlsson. Använder den där Nicke som startade diskussionen pluralis majestatis? Han torde vara bra ensam om den uppfattningen. Peter Karlsson gör ett synnerligen gott arbete, och verkar helt klart vara precis man på rätt plats... med stor entusiasm för jobbet, kan kommentera tråkiga och malplacerade inlägg med stor distans och humor och... rubriken borde snarare ändras till Varför vi gillar anbytarvärden Peter Karlsson...
1154
« skrivet: 2002-07-03, 16:22 »
Emil Eriksson i tabell 9 är troligen återfunnen i Ishpemings city directory 1891, där han nämns som Emil Erickson, miner, res Cleveland location. Cleveland location är beteckningen på en gruva som heter Cleveland Mine, strax öster om Ishpeming. Han är dock inte med i 1894 års city directory.
Sedan är det lite otydligt om Anders Gustaf Olsson och Maria Ny i tabell 11. Änkan Maria flyttade tillbaka till Sverige med döttrarna efter makens död, det har jag missat att påpeka.
1155
« skrivet: 2002-07-02, 17:03 »
Jag letade för skojs skull efter en ingift släkting född 1879 som avlidit 1965, där jag tidigare har sett dödboksanteckningen vid personligt besök på pastorsexpeditionen. Men det fanns ingen sökpost som stämde med honom i Dödboken.
1156
« skrivet: 2002-07-02, 14:54 »
Så är det ju... bra med någon som kollar ordentligt! Och illa av mig att försöka visa mig duktig utan att kolla upp det jag pratar om först. Även om visa mig duktig inte var min avsikt. Men så uppfattas det ju när jag håller på och skriver som jag gör.
1157
« skrivet: 2002-07-02, 01:06 »
Jo, jag tänkte understryka det också att en hel del undantag alltid har funnits. Visst har det det, det har även visats exempel på det i tidigare debatter kring namngivningsseder. Men som huvudsaklig sedvänja har i alla fall namnskicket följt den agnatiska linjen.
1158
« skrivet: 2002-07-01, 20:49 »
Tycker också Kristina har slagit huvudet på spiken! Kanonbra id?, tycker jag!
1159
« skrivet: 2002-07-01, 17:50 »
Exakt. En gammal olycklig formulering jag är glad att ha gjort avbön från. Ett namn som Hanzon (eller Hansson, som vore mitt äkta patronymikon!) är tvärtom bland de mest meningsfulla namn som finns, eftersom de verkligen har en mycket glasklar språklig betydelse, Hans? son. Även om nu långt ifrån alla som heter Hansson idag är söner till någon Hans, så är det ju i alla fall vad namnet Hansson språkligt betyder.
Lade in ett genitivapostrof för tydlighets skull, även om jag själv i petimeterdiskussionen om särskrivningar i förra veckan poängterade vid ett tillfälle att vi inte använder sådana i svenskan .
Däremot undrar man ju vad en pemer, en bergstöm, en rådbjer osv är för någonting...
1160
« skrivet: 2002-07-01, 17:39 »
Vapensköld, ja, men inget adelskap. Så här blir det ingen introduktion... ett borgerligt vapen med sluten hjälm har vi. Ett borgerligt vapenbrev figurerar i prologen till vår släkthistoria, men jag har inte fått klart för mig om det vapenbrev som en Stephan Pemer får av Ferdinand I i Österrike (kejsare 1556-64) avser det vapen vår Pemer-släkt sedan har fört, eller om Stephan egentligen är släkt med vår äldste säkert belagde anfader (min ff ff ff ff ff ff Wolf Pemer) eller inte.
Däremot är vi släkt, du och jag, Nils! Min ff ff ff mf mf fm var Anna Hård (af Segerstad), 1562-1601, dotter av Lars Hård, död i november 1563, och Brita Ribbing, född 1530, död efter 19/2 1592. Anna var gift med Axel Posse, död 1633.
1161
« skrivet: 2002-07-01, 16:06 »
Annars verkar det spanska systemet mycket sympatiskt. Båda föräldrarna kommer med i bilden när de får barn och dessa ska namnges, men det är ändå ett synnerligen agnatiskt betingat system, och det är efternamnet från raka fädernet som förs vidare så länge raka manslinjen fortlever.
Jag tycker något så grundläggande som ett samhälles namngivningsnormer förtjänar en långvarig struktur som alla kan förstå sig på, och som är oföränderlig genom tidevarven. Och som man inte ger sig på och börjar mickla med utan väldigt goda, sakligt betingade, skäl.
Vår nya moderna namnlag har sina förtjänster, i och med dess tillkomst skapas inte längre fler av dessa långa otympliga dubbelnamn med bindestreck emellan - där hela det nya dubbelnamnet blir efternamn - och dessa har ersatts med mellannamnen (som förvisso många ändå inte förstår sig på, utan skriver med bindestreck, såsom Ebba Blitz-Osvald, Malin Ewerlöf-Krepp), och den har avskaffat id?n från 1901 om att gifta par måste ta makens efternamn som gemensamt.
Men det skarpa hugget mot den urgamla agnatiska sedvänjan i efternamnsgivningen av barn var inte sakligt betingat. Jag vet att jag får mothugg nu, och diskussionen har varit uppe förr. Men allt jag märker av bekanta och hur det låter på folk så tycker de allra flesta att det system som rådde var helt okej, och saknades anledning att stälpa över ända.
Säg så här. Ska vi nu ha en lag som reglerar namn (och inte bara sedvänjor) så låt den då stå i samklang med vad de flesta människor faktiskt tycker. Med andra ord: Det naturliga om inte särskilda skäl talar för annat är att barn får sin fars namn. När en familj vill göra på annat sätt ska det naturligtvis vara tillåtet att göra det, men det är givetvis fel att underblåsa att blivande föräldrar i värsta fall ska riskera att bli osams.
Och det gör man ju när samhällets urgamla traditioner säger att barn ska ha sin fars namn, och man plötsligt stiftar en lag som tvärtom säger att barn, om inte annat anmäls, ska ha sin mors namn.
Många tycker säkert att mannens roll i familjen som den, vars efternamn hela familjen ska bära, hänger ihop med gamla förlegade patriarkaliska system och att man och kvinna idag minsann är jämställda, och då borde vara det på alla plan.
Men pappans och mammans roll i familjen kan vi trots allt inte rucka särskilt mycket på. Det är fortfarande bara kvinnan som kan bli med barn, bära dem inom sig i nio månader, amma dem och få en fantastiskt mycket närmare kontakt med barnet än vad pappan kan få på lika automatisk väg.
I de flestas ögon är det här vi har kopplingen till att det i gengäld är pappan som är värd en extra nära samhörighet med barnet i att få se det bära hans efternamn. Den nya namnlagen har - i värsta fall - tagit ifrån honom det också.
Klarar man att se den kopplingen så inser man nog också att det nya systemet är mer ojämlikt gentemot männen än vad det gamla traditionella systemet var gentemot kvinnorna.
Att ändra så totalt på namngivningsnormerna var absolut inte sakligt betingat, bara känslomässigt. Och i all sin känslomässighet desto mer förfelat.
1162
« skrivet: 2002-07-01, 14:42 »
Tack för info, Joakim! Fast det är väl inte med bindestreck mellan namnen de skriver i Spanien, utan mer som vårt nya system med mellannamn, två efternamnsklingande namn efter varandra utan något bindestreck? Eller har jag fattat totalt fel?
1163
« skrivet: 2002-07-01, 01:18 »
Traditionellt tror jag inte man har valt vilket namn man tagit med sig i giftet. Det är väl i Spanien man brukat bära sin fars (farfars) efternamn följt av sin mors (morfars) efternamn, och gifta kvinnor fortsatt bära sitt (sin fars) namn följt av sin makes (sin svärfars) namn.
Så har jag i alla fall uppfattat det. Någon annan kanske vet säkrare?
Det är säkert möjligt att man även här har moderniserat ungefär som vi har gjort här i Sverige.
1164
« skrivet: 2002-07-01, 00:51 »
Hm. Jag hade för mig att någon frågade oss män i ett inlägg om vi hade något behov att sätta vårt bomärke på den vi gifter oss med. Det var det jag svarade på här nu, men nu hittar jag inte den ordalydelsen längre....
1165
« skrivet: 2002-07-01, 00:40 »
Jag tycker nog det visar på fin samhörighet mellan ett gift par om båda verkligen tycker att den ene ska ta den andres efternamn. Men det ska naturligtvis vara frivilligt hur man vill göra.
På den punkten är det ingen traditionell sedvänja i Sverige att hustrun ska ta mannens namn, det var ett splitter nytt påfund i 1901 års namnlag, som saknade förankring i traditionella namnseder, lika lite som våra dagars id?er om att båda föräldrarna ska ha samma rätt att ge sina barn sitt namn har det.
Själv kommer jag bara att bli glad om den jag gifter mig med vill ta mitt namn, inte minst eftersom våra barn definitivt får mitt namn om deras mor också redan bär det... vilket ju nu - som bekant för många - händelsevis råkar betyda mycket för mig.
Men det kommer aldrig att vara ett krav från min sida. Behåller min framtida hustru i stället sitt namn tar jag möjligen själv det som mellannamn.
För det jag verkligen hoppas är ju att få ge mina framtida barn det efternamn de enligt all traditionell sedvänja borde ha, dvs mitt. Men även på den punkten har jag accepterat att det numera är ett fritt val i varje familj vilken förälders efternamn barnen får.
Jag hoppas jag kan komma överens med mina barns mor på den punkten. Och annars får jag försöka stå ut med att se barnen bära hennes namn om det händelsevis blir så. Det går säkert att leva med... men ska förhoppningsvis gå att undvika...
1166
« skrivet: 2002-06-30, 19:29 »
Lil, den Christina du har hittat torde vara den som var gift med Olof Becklind på Berga och Lysvik. De har diskuterats här i Anbytarforum i oktober 2000, se diskussionen om Lysviks socken.
1167
« skrivet: 2002-06-30, 18:49 »
Hej igen Anita! Har inte sett ditt svar förrän nu.
Ja tack, jag tar gärna emot det du har om dessa Dejenbergsättlingar! Så får man försöka gå vidare med att försöka pussla ihop alla olika värmländska De(i)jenbergsfamiljer...
Om det nu går... Alla är säkert inte släkt.
1168
« skrivet: 2002-06-30, 04:31 »
Anna, kapitationsavgiften brukar faktiskt betraktas som en egen beskattningsrätt för Riddarhusets del. Men det är givetvis en väldigt haltande jämförelse. Varje adelsman som så önskar kan ju slippa undan betalningsskyldigheten. Och summan per år är ju inte större än en rätt ordinär medlemsavgift i någon förening. Så det är naturligtvis fel att kalla det för en beskattning.
1169
« skrivet: 2002-06-29, 16:36 »
Håller absolut med, det var olyckligt att vi fick allt kringsnack om särskrivning. Jag skulle ha hållit tand för tunga och inte stuckit in med mina kommentarer, det kunde ha räckt med Jörgens påpekande. Vilket ju i sin tur enbart berodde på talet om dig, Mats, som redaktör för tidningen.
1170
« skrivet: 2002-06-28, 00:24 »
Men snälla Mats, nu får du väl för höge farao ge dig! Det finns inget som heter ihopskrivningar!
Två ord som sammansätts som exempelvis släkt + forska BLIR ett enda ord, släktforska, det är inte frågan om att du kan kalla det ihopskrivning för att DU tycker det är bättre att skriva släkt forska. Fenomenet att felaktigt skriva släkt forska kallas däremot högst officiellt för särskrivning.
Grammatik är trist, men den är samma för alla. Du försökte skoja om att Jörgen kanske hade egna regler, men är det någon som håller sig med sådana verkar det väl vara du. Och när du särskriver använder du sannerligen inte någon grammatik du har fått lära dig av kompetenta lärare och tryckta läromedel i skolan!
Jag kan köpa att någon som har fått en del lite fel upplever någon annan som säger ifrån som lite av en besserwisser. Men att bita ifrån med osakliga mothugg och låtsas att man vet att man har rätt och det är den andre som har fel, när det inte är så... då tycker jag man går väl långt.
Jag sade ju inte heller att det du kallade för ihopskrivning i Jörgens profil var fel, utan var böjd att ge dig rätt där.
Och att sedan låtsas att ju skulle vara ett ord jag själv uppfann här och nu... ja, då kan man sannerligen tala om hur står det till...
Men det får väl kanske tillskrivas att du har varit uppe så länge som du säger. Sov gott!
1171
« skrivet: 2002-06-28, 00:03 »
Ja, du sade det själv precis innan jag blev klar och skickade. Besserwisser är vad man är...
Jag vill gärna påpeka direkt att jag inte ser det som perfektionism att lite med glimten i ögat ta en liten diskussion om fenomenet särskrivningar. De är ett besynnerligt fenomen, som saknar logisk förklaring i hur orden uttalas.
Men nu bryter vi det här. För jag håller fullkomligt med dig, Mats, det är ingen rolig diskussion. Och jag vill som sagt inte verka som en besserwisser...
1172
« skrivet: 2002-06-27, 23:54 »
När man inte har tid att korrekturläsa? Intressant med något slags förklaring till detta egendomliga fenomen. Men om det handlar om att ha tid att korrekturläsa eller inte faller det väl ändå tillbaks på en bristande förståelse för om ett sammansatt ord också stavas sammansatt - vilket sammansatta ord gör i svenskan. Är två ord sammansatta till ett enda, så är de ett sammansatt ord och ska ALDRIG särskrivas. Visst, det finns specialfall där man får lov att peta in ett bindestreck och faktiskt får ett mellanrum kvar i den färdiga sammansättningen, t ex om man talar om en Göta Kanal-resa eller en Kalle Anka-tidning. Då skriver man alltså inte ihop det till götakanalresa eller kalleankatidning.
Men har man känsla för detta så skriver man väl ord som släktforskare, designmässigt eller kontaktnät rätt på en gång. Tycker ju jag. Där är det ju liksom inget konstigt med i bilden alls. Två ord som satts ihop och blivit ett. Inget illa menat nu. Jag är själv medlem på skrivihop.nu men brukar avhålla mig länge och väl för att påpeka för privatpersoner som särskriver att de gör fel. Gillar inte att verka som en mästrande besserwisser, och i Sverige upplevs ju den som försöker rätta andras fel i regel så. Men nu när tråden togs upp blir jag väldigt intresserad av att haka på.
Nu trillade just Mats nya försök att vara rolig in i inboxen och förtjänar en kommentar. Det är något nytt för mig att man nödvändigtvis ska sätta mellanrum före och efter ett likhetstecken. Men jag kan hålla med om att det ser trevligare ut så. Och betvivlar inte alls att du har rätt där.
Men det faller ändå väldigt platt till marken när du antyder att Jörgen skulle ha egna regler för ihopskrivningar. Det är trots allt felaktiga särskrivningar av sammansatta ord som är språkligt fel, och dessutom ett väldigt konstigt fel.
Ta verkligen och titta på skrivihop.nu, Mats, och surfa runt ordentligt på sajten! Vem som helst som brukar särskriva borde rimligen få klart för sig att det inte finns något språkligt korrekt i det efter en stund där.
Du är väldigt ouppmärksam på Jörgens namn också, må jag säga! Genitivapostrof använder vi förresten inte heller i svenskan...
1173
« skrivet: 2002-06-27, 22:58 »
Jag testade själv vid ett tillfälle för några veckor sedan - för första gången - att maila två olika forskarfrågor till vederbörliga skattekontors folkbokföringsavdelning. Från det ena kontoret fick jag först svar att sådana frågor kunde man sannerligen inte besvara via elektronisk post, och framåt dagen därpå när jag hade hunnit lägga telefonkostnader på att ringa något 0771-nummer och kom till någon handläggare som satt i Örebro och kunde hjälpa mig med bägge frågorna så fick jag svar via e-post från det värmländska skattekontoret...??!?
Det är ju strålande att vissa mail hamnar hos någon som menar att det inte styrks enligt lag att svara via e-post, medan andra mail besvaras via e-post.....
Följande var det brev jag fick:
Hej Anders!
Personuppgifter kan inte skickas elektroniskt via mail, då detta inte styrks enligt lag. Vill du ta reda på namn, adress och personnummer på privatpersoner så kan du kontakta adressupplysning, på telefon, 08-694 11 70. Det går även att ringa till våran Servicetelefon, på 020-567 000, och där välja sifferkod 8101. Då är det bara att följa instruktionerna, och de önskade uppgifterna erhålls på fax. Vill du däremot veta släktband på personen ifråga, så måste du ta detta med det lokala skattekontoret.
Just sådana här tveksamheter där vissa svarar utan omsvep och andra hävdar att de inte får göra det är så typiskt. Vad ska man tro om detta???
Verkar det inte vara en märklig övertolkning av vad som styrks enligt lag? Att skriva ut någons personuppgifter och skicka dem elektroniskt över telefonnätet som fax skulle vara okej, men inte att skriva in uppgifterna i ett mail och skicka elektroniskt via Internet....?
1174
« skrivet: 2002-06-26, 17:04 »
Exakt. 1890 är Olof August sågverksarbetare i Brattforshyttan i Brattfors. G m Augusta Andersdotter f 1863 och har vid det laget fått sonen Karl Viktor, född 1889. Då vet vi i alla fall vart familjen tog vägen och har fått kontakt med en ättling, klart intressant! Augusta Andersdotter född i Millesvik enligt folkräkningen 1890, 11 mars 1863 enligt Kenneth. Kanske att Millesviks födelseböcker är inlagda på Genline åtminstone...
Sedan är väl frågan var Olof August kommer ifrån. Här har vi också just namnen Olof och August, precis som i de två andra större Deijenberg-famijer vi nyss pratade om. Om nu inte alla är en enda. På något vis. Kanske inte nödvändigtvis på just manslinjen, men ändå släkt. Men inte behöver de vara det. Det här med att ta namnet Dejenberg efter Deje kan ju mycket väl många ha fått för sig att göra utan att ens veta att andra redan hade gjort det. Några till i Nedre eller Övre Ullerud har för övrigt diskuterats i aktuell sockens diskussion. Jag kanske skulle samla upp dem också i ett sammanfattningsinlägg här i släktens/släkternas egen diskussion.
Kenneth, at this URL you can find your grand father?s family as presented in the 1890 census. So far, we don?t really know if he had any connection with the other Deijenberg family, of which the member Sven Algotsson Deijenberg, 1741-90, married my very great grand aunt Christina Pemer, 1750-1828. My paternal 4th grand father was her brother. Gunilla Önnberg?s husband is descended from Sven and Christina.
1175
« skrivet: 2002-06-18, 16:00 »
Nej, Anna, men det handlar om att din onödiga eftersläng om vad några av oss här enligt din mening har en längtan efter oss var ett sällsamt onödigt tilltag. När man inte kan låta bli att skriva sådana saker skulle jag vilja jag säga att det har gått för långt!
Vilken är den enkla saken som kunde ha skrivits mycket kortare? Okej, jag kunde i och för sig ha nått rätt bra effekt också om jag hade brutit direkt efter ....applåderat ditt inlägg.
Men det hade inte sagt lika mycket om hur exceptionellt fel du var ute med din insinuanta kommentar om vad du hade läst diskussionen så dåligt att du hade mage att påstå att vissa av oss längtar efter. Den typen av kommentar riktade mot framför allt mig och Carl-Fredrik slänger man inte bara ur sig så oförsiktigt! Man måste faktiskt tänka sig för innan man far ut i personligt riktade otidigheter!
Jag hör inte till dem som sitter och tycker att man får räkna med lite hårdare tag och fulare angrepp mot sig själv på Internet än i andra sammanhang. Vi har faktiskt alla samma rättigheter och skyldigheter när det gäller samtalstonen mot varandra även i sådana här typer av kontakter.
Och i den här diskussionen har folk farit ut i tycker det verkar som om debattörerna själva är de som är mest imponerade av adliga namn, jag och/eller Carl-Fredrik har gått i svaromål och betackat oss för dessa påståenden om vad vi tycker, och dementerat att vi skulle tycka så, nya slarvigt läsande skribenter har upprepat anklagelsen, jag har surnat till och påpekat det igen.... jag vet inte hur många varv redan.
Och så kommer du och vet med dig att detta är en diskussionsklubb som mest består av män med längtan efter adelsnamn. Det blir så outsägligt enerverande att aldrig kunna ha få sina åsikter i fred utan att vissa måste dra sina egna högst personliga felaktiga slutsatser av vad det automatiskt måste innebära att man också tycker. När man redan har dementerat samma påstående flera gånger förut. Det tror jag faktiskt du också skulle tycka också i en motsvarande situation, Anna.
1176
« skrivet: 2002-06-18, 13:01 »
Anna, läs den här diskussionen från början till slut. Läs sedan Anbytarforums regler.
Så inser du kanske att ditt inlägg var sakligt och faktiskt ganska uppfriskande och välbehövligt - fram till ordet diskussionsklubben. Där kunde, och borde, du ha haft folkvett nog att sluta. Då hade alla - och då menar jag alla - applåderat ditt inlägg.
Men i och med ditt mycket lågstående tjuvnyp i form av de sista nio orden sjunker ditt inlägg raskt till lägre nivå än Mats olyckliga ordval om Olof Palme.
Tänk om du hade haft insikt nog att begripa det innan du skickade ditt inlägg. Det är för sorgligt att vi ska drabbas av ett sådant inlägg som detta en gång till!
Mats skrev på ett lite väl raljant sätt om en framliden politiker, det är sant. Du väljer synnerligen medvetet att gå in i den här diskussionens mest bilagda kontrovers, dubbelt eller tredubbelt avförd från dagordningen redan, med samma mycket medvetna förolämpning av bl a mig en gång till. Det är horribelt!
Dessutom med ett så korkat ordval att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Om jag eller någon annan debattör i denna diskussion var, som du säger, en man med längtan efter ett adelsnamn, så skulle vi ju inte på något sätt uppröras av att någon annan tar ett adelsnamn, vi skulle inte tycka att det var fel utan tvärtom rätt att PRV delar ut förmodat utdöda adelsätters namn, och vi skulle för länge sedan själv ha sett till att ta oss ett sådant namn.
Att någon reagerar negativt på något som andra människor gör motsäger för sjutton till 100% att man skulle vilja göra samma sak själv!!! Tänk först - skriv och skäll i Anbytarforum sedan!
En regel ack så många borde betänka. Tänk så lugnt det skulle vara här då...
1177
« skrivet: 2002-06-16, 23:44 »
Kryxe, Fjösemyr, Myskfjorden, Fjölmyren, Dyskve och Mäskefur.... älskar dessa namn... så sanslösa! Är de hämtade ur PRV:s namnförslagsbok, Carl-Fredrik?
Nu är det väl mest mig du vänder dig emot, och det var sannerligen en tänkvärd vinkel på ämnet. Principiellt håller jag nog med dig. Men instinktivt tycker jag absolut att det är larvigt att ta ett nykonstruerat namn som ska låta adligt. Vi är ju många som är överens här i diskussionen om att knappast något talar för att någon tar ett namn med sådant stuk av något annat skäl. Och i det läget är det pretentiöst och fjantigt.
Men okej. CFH har en poäng i att det är en subjektiv sak vilka namn som låter adliga. Så okej, den här personen som sökte och fick namnet Silfverstierna hade kanske bara sett ordet silver stavat med fv och ordet stjärna stavat med ie när de används som led i efternamn. Helt utan en aning om att det var en gammeldags stavning vid en tid då sådana namn togs av en då för tiden priviligierad samhällsklass som hette adel.
Det känns naturligtvis mer sympatiskt att tänka sig den förklaringen. Jag säger nog fortfarande ungefär som Lars Öhman skrev i ett inlägg, jag tillåter mig att häckla fåfänga människor för deras fåfänga. Men okej, jag kan väl i fridens namn - lika väl som många andra kan det - låta bli att misstänka just fåfänga som enda tänkbara anledning att ta ett nyskapat namn med adlig klang.
Därmed faller kanske också min formulering om att presentera sig som man gör uppenbart för att imponera. Jag vet inte. Viktigpettrar som sätter näsan i vädret och tycker de är väldans viktiga människor har jag förvisso träffat själv, och det har lika gärna kunnat vara människor som hetat Larsson eller Andersson. De har haft sina höga tankar om sig själva och inte om sina namn.
Samtidigt har jag ju i allra högsta grad stött på den typ som försökt smussla undan sitt adelskap som Göran också nämner. Så jag har nog sett på det här lite för känslomässigt. Och ska snarare ansluta mig till den ståndpunkt CFH anför här. För säga vad man vill, de gamla befintliga, förment utdöda adelsnamnen borde vi faktiskt kunna låta vara ifred. Inte för att de är adliga och inte ofrälse, så mycket som för att de är utdöda adliga namn som det finns ordentlig koll på, och som borde få vara ifred.
Det handlar om att ha respekt för sin historia. Utan att känna sin historia kan kan man inte möta framtiden, har någon vis man (eller kanske kvinna?) sagt, och det ligger mycket i det.
När namnlagen 1982:670 var ny så var det en andemening att nyskapade namn som var tänkta att låta som gammeldags adliga namn, åtminstone om det var genom att börja med af, de eller von, inte skulle godkännas.
Och när nutidshistorien visar att gamla förment utdöda adelsätter inte alltid är så utdöda som vi har trott så är det ju givetvis vanskligt av PRV att sitta och dela ut utdöda namn till första bästa som ansöker om dem. Som sagt var.
1178
« skrivet: 2002-06-16, 19:10 »
Jo, exakt, Mats. Det är väl ungefär det vi har varit överens om i den här diskussionen hela tiden. Den stora knäckfrågan har mest varit vad någon kan ha för motiv med att vilja ta ett utdött adligt namn, eller ett nyskapat namn som ska låta adligt.
1179
« skrivet: 2002-06-16, 17:52 »
Bra svarat, Ulf! Jag håller med om att den som presenterar sig med sitt fiiiiina namn i uppenbar ambition att imponera bara gör sig löjlig. Som väl är tror jag inte det är särskilt vanligt längre, bland de som verkligen är adliga, eller de stadigt växande skaror ättlingar till någon som fått eller själv tagit sin mors adliga namn i stället för sin fars icke adliga.
Däremot tror ju jag - som jag så ofta har påpekat här - att de flesta som tar namn med riktigt rungande adlig klang verkligen gör det just för att verka adliga. Och då är det ju faktiskt intressant som du påpekade redan första gången du skrev här, att det lika gärna kan baktända och få helt omvänd effekt.
Den andra rimliga reaktionen är också intressant. Det är en rätt komisk tanke att föreställa sig en stackars adelsman idag, som sitter och slår i Elgenstierna och inser att samtliga 128 anor i sjunde generation är adliga. Åh nej, har jag inga ofrälse anor jag kan få forska fram själv?
1180
« skrivet: 2002-06-15, 07:42 »
Har nu gjort vad jag borde ha gjort direkt och öppnat en egen diskussion för släkten Pemmer. Frågor rörande den kan då fortsättningsvis ställas där.
Angående släkten Pemers agnatiska utbredning med eller utan släktnamnet, samt cognatiska bonusgrenar med namnet, samt de svenska och norska släkterna Pemmer, finns de åskådligt uppställda i ett par släkttavlor jag har gjort med det osedvanligt väl fungerande textverktyget i Photoshop 7.0.
Den som är intresserad av dessa kan maila mig.
1181
« skrivet: 2002-06-15, 07:38 »
Då det har talats mycket om den svenska släkten Pemmer i diskussionen om släkten Pemer, borde här nog göras en hänvisning om att mycket har sagts om grenen Pemmer där. I övrigt bör kanske för enkelhets skull frågor rörande släkten Pemmer fortsättningsvis placeras här. Agnatiskt var den en gren av värmlandssläkten Deijenberg.
1182
« skrivet: 2002-06-15, 07:25 »
Efter en fråga om en ättling till Carl Gustaf (Deijenberg) Pemmer i diskussionen om släkten Pemer har jag nu lagt upp hela den grenen i Pemer-diskussionen. Hela den svenska, agnatiska Pemmer-grenen, ska sägas. Kopplingen till de nu levande Pemmer i Norge finns för övrigt på ett par släkttavlor jag har gjort med det eminent fungerande textverktyget i Photoshop 7.0. Ska skriva lite mer om de tavlorna i Pemer-diskussionen.
1183
« skrivet: 2002-06-13, 19:25 »
Jepp, Otto Wilhelm Pemmer (d y) var den siste manlige Pemmer i Sverige. Han var född i Nyköping Östra (Nicolai fs) 1842 14/12. Fadern hette också Otto Wilhelm och var född 1816... trodde jag hade lagt in de uppgifterna i Min Släkt... jag har sett hans födelseuppgift i... Helgesta eller Hyltinge födelsebok. Får gräva efter de anteckningarna i stället. En sammanställning av de svenska familjerna Pemmer som de ser ut i mina nuvarande uppställningar jag har i datorn jag sitter vid nu ser ut så här: Carl Gustaf (Deijenberg) Pemmer (son av Sven Algotsson Deijenberg och Christina Pemer - dessas familj finns redovisad i mitt inledande inlägg i diskussionen Övriga släkter C-F: Deijenberg (Dejenberg)), *1774 2/7, officer, är vid de två äldsta döttrarnas födelse sergeant vid K. G. F. respektive fältväbel vid Adlercreutska, senare pistolsmed, Hyltinge, ? 1834 31/8 i Hyltinge. G m Renata Lovisa Segerstorm, *1785 10/4, ? 1847 14/5. Bär ännu namnet Deijenberg när de två första döttrarna föds i Borgå, men är skriven Pemmer när familjen har hamnat i Hyltinge före sonen Carl Gustafs födelse 1813. Då är inte längre Clara Gustava i livet. Familjen flyttar till Finland ännu en gång mellan Otto Wilhelms och Christina Elisabeths födelser, men är åter i Hyltinge, eller möjligen Helgesta (de flyttar en del mellan dessa, och såvitt jag minns även några fler, sörmlandsförsamlingar). Barn: 1. Johanna Carolina (Deijenberg) Pemmer, *1805 25/11, är 1838 piga i Bromma. 2. Clara Gustava Deijenberg, *1808 3/4, ? 1809 27/4 i tandplågor. 3. Carl Gustaf Pemmer, *1813 27/11, pistolsmed i Västerås, ? 1839 10/10 för egen hand. G 1839 20/2 m Lovisa Lindvall, *1810 21/5, tydligen ? i samband med sonens födelse. Son: Gustaf Bernhard Pemmer, *1839 14/7, ? s å 25/8. 4. Otto Wilhelm Pemmer, *1816, pistolsmed, Nyköping (Nicolai fs), ? mellan 1846 och 1855. G 1839 20/10 m Brita Nilsdotter Lundström, *1805 9/5, ? 1862 9/6. Familjen flyttar 1846 till Stockholm. Barn: 1) Sofia Regina Pemmer, *1840 4/9, ? 1900 20/12. G 1873 26/10 m Mathias Eriksson, *1836 28/8, ? 1915 22/9. Uä son, trol m en Wennerström: Johan Otto Bernhard Pemmer, *1860 26/9, nämns som dotterson i mormoderns hushåll i mantalslängden 1860, där båda är stavade Pemer, gick till sjöss, men landsteg snart i Bergen, där han blev handelsman, ? 1940 21/7. G 1890 9/10 m Ingeborg Gurine Olsen, *1865 29/10, ? 1939 7/2. Åtta barn. Ett tiotal ättlingar idag bär namnet Pemmer som mellannanm eller efternamn. 2) Otto Wilhelm Pemmer, *1842 14/12, fastighetsägare, Katarina fs, Sthlm, ? 1922 7/3. G m Carolina Granquist, *1839 19/12, ? 1922 7/11. Barn: (1) Signe Dorothea Wilhelmina Pemmer, *1879 22/6, ? 1947 7/2. G m Anton Blanche Engwall, *1879 21/1, kamrer, revisor, fastighetsägare, ? 1965 15/8. (2) Bo Wilhelm Pemmer, begravd 1882 11/11. (3) Oskar Karl Wilhelm Pemmer, begravd 1882 11/11. 3) Albertina Charlotta Wilhelmina Pemmer, *1845 7/4, ? 1914 5/3. G m Adolf Eduard Lindström. 5. Christina Elisabeth Pemmer, *1819 29/3, ? 1900. G m Theodor Ihrman, *1818, fil dr, publicist, ? 1897, son av Johan Gustaf Ihrman och Hedvig Catharina Brandberg.
1184
« skrivet: 2002-06-10, 22:16 »
Jag tyckte också att Ulfs inlägg var tänkvärt och speglade vad många faktiskt tycker om adeln i gångna tider. Men inte hindrar det att Mikael faktiskt har helt rätt i det han säger om den typen av kollektiva generaliseringar baserade på någons härkomst. Spott och spe för att man råkar ha fötts med ett i vissas öron för fint klingande namn är väl lika tveksamt och missriktat som spott och spe för att man råkar vara född med i vissas ögon fel hudfärg.
Alla accepterar vi väl att alla människor ska bedömas för vilka de är och hur de själva är. Nog vore det väl märkligt om det inte skulle gälla den som råkar vara född med ett adligt namn?
1185
« skrivet: 2002-06-10, 20:54 »
Carl-Fredrik har redan kommenterat dagens inlägg från Jan Erik Andersson med eller utan citationstecken... för någon vecka sedan. Vi BEHÖVER inte den typen av inlägg. Vi som deltar i debatten avgör om den är över eller inte, inte en åsiktspolis som talar om för oss att debatten inte längre bör få föras.
1186
« skrivet: 2002-06-03, 23:34 »
Stämmer. Då lyckas de för bra i sitt uppsåt, och njuter än mer av det. Jag borde ha strukit de orden.
1187
« skrivet: 2002-06-03, 22:31 »
Håller fullkomligt med dig, Sari! Ett antal människor utan sinne för debatteknik, utan intresse av ämnet som debatteras, uppenbart ganska illa bevänt med läsförståelse och intellektuell kapacitet, men desto större behov av att sabotera debattklimatet på Anbytarforum gör sitt bästa för att få diskussionen att spåra ur mer och mer.
I den ursprungliga sakfrågan är diskussionen över. Men sådana som Sven Svensson och JFK Gyllenkröök har personliga behov av att provocera oss andra som är engagerade i den här sakfrågan, och gör sitt bästa för att skämma ut sig själva. De tror de skämmer ut oss, men med det lyckas de dåligt. Det enda de visar Anbytarforums alla användare är att de själva är ena anonyma debatt-terrorister som har bestämt sig för att förstöra debatterna.
Det anmärkningsvärda med rätten att norpa åt sig förmodat utdöda adliga namn är att PRV sitter och ger bort dessa namn till vem som helst som får för sig att ansöka om namnet, utan att vederbörande ens behöver ha någon som helst härstamning från ätten.
Och knäckfrågan är ju att nutida släktforskning då och då visar att utdöda adelsätter inte är så utdöda som vi har trott, och det finns redan prejudikat på att eventuella ättemedlemmar har laglig rätt till det gamla namnet. Därför gör PRV naturligtvis fel som sitter och godkänner antaganden av namn som det kan finnas rättmätiga ägare av.
1188
« skrivet: 2002-06-03, 22:07 »
Och vilka är det man inte förstår sig på då? De som deltar i diskussionen eller sabotörerna som bara sticker in osakliga onyanserade tjuvnyp som inte tillför diskussionen någonting?
Så länge vi som har något att tillföra diskussionen i sak kan få ägna oss åt det så leder den sannerligen någonstans. Det är alla sinnessvaga pseudodebattörers nonsensinlägg som inte leder någonvart!
1189
« skrivet: 2002-06-03, 17:28 »
Jörgen har snoppat av dig rätt tillräckligt, Sven eller Sven. Men om jag nu själv verkligen var sådan som du känner dig så säker på att jag är trots att jag just har klargjort att jag inte är det, tror du jag skulle sitta här och fortsätta heta Pemer då? Då skulle jag väl själv för länge sedan ha sprungit till PRV och ansökt om att få heta af Tryffelstierna eller något annat liknande???
Besinna dig, Sven. Skriver jag just att jag har distans till adel, adelskap och adliga personer, så är det - precis som Jörgen säger - en skymfande förolämpning av rang, att anklaga mig för att i direkt mening ljuga om det, och egentligen inte alls ha någon sådan distans.
Särskilt som det inte direkt är någon särskilt smickrande egenskap i sig. Jag har framkastat att det finns fler än vi tror som har den, och det står jag för. Jag har själv sett tendenser i samband med att människor har presenterat sig med ett adligt namn ute i verkliga livet på kurser eller tillställningar, och man har sett en del andras reaktioner.
Själv går jag gärna och hälsar på den adliga personen, om tillfälle bjuds under evenemanget, och det råkar vara en adelsätt jag själv härstammar från. Det brukar vara en rolig ice breaker att vi är avlägset släkt och just på det sättet. Men det handlar inte om att jag är imponerad av hans eller hennes börd, snarare än att den ger oss en liten samhörighet eftersom jag delvis har samma börd själv.
Skulle jag vara så våldsampt imponerad av adliga människor som du vill ha det till, Sven eller Sven, skulle jag väl inte våga tilltala personen över huvud taget... eller också skulle jag väl krypa fram, kyssa hans skor och darrande framkasta något om Oh, högvälborne herr Hård af Segerstad, denne ovärdige ofrälse lekamen är avlägset släkt med Eder, jag har anor i Eder ätt.....
Lägg av!
1190
« skrivet: 2002-06-02, 22:12 »
Där har vi alltså ett fall, där många med facit i hand hade haft intresse av att bevaka och anföra skäl mot det ansökta namnbytet. Den personen, eller rättare sagt PBR som vek sig, har verkligen satt en olycklig standard i namnbytesfloran.
Man får förmoda att det känns viktigt för den personen att få heta Silfverstjerna, och att livet har blivit bättre för honom/henne. Men nu är jag förstås orättvis, det kan ju inte ha funnits någon fåfänga med i bilden där... vad skulle vara fåfängt med att vilja byta namn till Silfverstjerna... det finns ju inget som kategoriserar ett namn av den konstruktionen på något speciellt sätt (jämfört med t ex Silverstjärna... *ler*). Det är ju bara alla vi andra, som i en tredje kategoris ögon vurmar så för den gamla adeln, som upprörs och därmed avslöjar hur våldsamt imponerade vi egentligen är av alla som är adliga på riktigt, fast vi förnekar det.
Knappast. Vi som sysslar med adelsgenealogi och är intresserade av fenomenet märker ju om ett namn tvärtom är nykonstruerat (eller inser det snabbt när vi konsulterar våra källor), och imponeras inte ett dugg. Men många andra, som officiellt skulle hävda något helt annat, blir utan någon som helst tvekan väldigt imponerade av ett tjusigt namn, och frågar säkert i regel inte heller exempelvis Silfverstjerna, är du friherre eller greve då, eller 'vad' är du för något...?
I rädsla för att göra bort sig förutsätter de direkt att det är ett väldans fint namn och blir lismande inställsamma. Varpå namnbytaren har uppnått ett syfte vi naturligtvis inte ska anklaga honom/henne rent ut för att faktiskt ha haft med sitt namnbyte. Men vi tror vad vi vill...
Sådana människor - som 2002 faktiskt just imponeras av ett adligt, eller till synes adligt, namn - finns det faktiskt. Och jag tror faktiskt att det är vanligare än man tror. Men vi som är intresserade av adelsgenealogi hör sällan till den kategorin. Att ha det intresset kräver faktiskt i det närmaste definitionsmässigt att man har lite distans till det hela. Att försöka framställa oss som de mest imponerade skjuter över målet. Som tidigare sagt.
1191
« skrivet: 2002-06-01, 22:38 »
Hej Christer! Har missat dina rader i nästan ett och ett halvt år.... ooops. Tack för Anna Cajsa Bleumers dödsår!
Åldersmässigt skulle kanske Maria Christina g Sörensson kunna vara dotter till Nils Albrekt Agardh och Christina Maria Bergström... om hon inte är dotter till någon av Nils Albrekts bröder. Får försöka kika på det vid tillfälle.
1192
« skrivet: 2002-06-01, 20:41 »
Frågan är vad som gäller för namnbyte i ett annat EU-land när man är EU-medborgare, kanske. Det är väl rimligt att det ska ske genom myndigheterna i det land man är medborgare i. Men är det så? Värt att kolla kanske?
1193
« skrivet: 2002-06-01, 16:42 »
Biten med att man tillhör en gren som tappat bort ett släktnamn i en släkt där övriga grenar fortfarande bär det bekräftas ju av mitt verkliga fall inom släkten Pemer.
Frågan jag då ställer mig är om Märtas fall satte ett slags prejudikat eftersom hon fick namnet i samband med överklagande till Patentbesvärsrätten. Om det betyder att andra släktingar på agnatiska Pemer-linjer där namnet är borttappat numera ska kunna få namnet bara genom hänvisning till släkttillhörigheten, utan det kopiösa merarbetet med allas medgivanden.
Ska lyssna med PRV. Visserligen har alla sådana linjer som ännu bor i Sverige sakta men säkert slutat prestera söner, det är i princip bara gifta kvinnor, födda Eriksson eller Karlsson i stället för Pemer, kvar. Men ändå. Kan ju vara bra att veta.
1194
« skrivet: 2002-06-01, 01:35 »
Maud, har du någon information om att systemet med medgivande från de som bär namnet, som min släkting som återtog namnet Pemer kunde använda, inte gäller längre?
1195
« skrivet: 2002-05-31, 18:35 »
Ja, om Maud är helt påläst på alla möjligheter ser det mörkt ut, men om förhållandet är att hon bara har läst vad som uttryckligen står på PRV:s websida eller så, och att Namnsektionen fortfarande har samma praxis som 1983 så finns ju möjlighet att ta ett gammalt namn i släkten.
1196
« skrivet: 2002-05-31, 09:03 »
Va? Menar du allvar, Maud, har PRV renodlat kriterierna till enbart 100-årsgränsen?
1197
« skrivet: 2002-05-30, 22:49 »
Det är ett jäkla jobb numera, den siste Pemer utan namnet Pemer, på den grenen där alla vi andra ättlingar på raka manslinjen - utom hon och hennes far - bar namnet, ville sätta igång strax innan nya namnlagen kom till och trädde i kraft 1 januari 1983 för att de tippade att det skulle vara lättare, men det blev precis tvärtom. Den praxis de satte igång med under 1983 var att namnet man vill återta ska ha burits i släkten de senaste hundra åren, annars måste man be alla myndiga bärare och f d bärare av namnet om lov, och då måste ALLA säga ja, en nej-röst av 40 röstberättigade Pemer räckte för att fälla Märtas ansökan - en faster till mig född Pemer, som inte ens bar namnet längre, tyckte om att kunna bestämma hur någon annan skulle få leva den gången. Sådana finns det ju överallt. Slängde på luren i örat på mig gjorde hon också när jag ringde och frågade varför i hela fridens namn hon hade sagt nej. Då föll ansökan direkt i PRV och fick överklagas till Patentbesvärsrätten. Då var plötsligt i stället praxis att namnbytet kungjordes i Post- och Inrikes Tidningar, och om ingen invände då skulle det gå bra. Och inte läste min faster PoIT... Och idag är vi fem Pemer fler än vi annars hade varit, Märtas man tog namnet när de gifte sig, och de har fått tre barn. Och hade hon bara råkat ha en bror hade hennes far tagit namnet när hans bror gjorde det 1961... men tiderna kan sannerligen ändras, han tyckte ju att han ändå bara hade två döttrar som skulle gifta sig och inte heta Pemer längre när de blev vuxna. Vet inte säkert om PRV tillämpar samma aningen stela praxis fortfarande, men hör med dem! www.prv.se
1198
« skrivet: 2002-05-30, 22:10 »
Ja, hur de meningslösa snytingarna har orkats med har väl CFH frågat sig tillräckligt uttömmande. Men tack för din roliga historia, Inger! :-)
1199
« skrivet: 2002-05-30, 20:55 »
CFH skrev mycket intressant i stort sett samtidigt som jag skrev. Det han skriver om att man ofta var väl medvetna om det gamla släktnamnet är helt rätt, på de agnatiska grenarna av släkten Pemer där namnet var borttappat, har alla känt igen det där med Pemer, i vissa fall omedelbart javisst, det kunde jag ha hetat och i en del fall efter en stunds samtal att jo, nu när du säger det, jag känner igen det nu, farmor nämnde någon gång att min farfars farfar visst hade hetat så när vi återknutit kontakten. En äldre man berättade att hans farfar hade trott att Pemer var något slags öknamn... :-)
1200
« skrivet: 2002-05-30, 20:47 »
Det var nog som en oskriven lag i varje fall i många prästers ögon, det är därför det t ex finns grenar av adelsätter som nedersjunkit i bondeståndet, men som i en del fall har återupprättats. I Riddarhusets ögon följer ju adelskapet alla inom äktenskapet födda söners linjer oavsett om någon blev hemmansägare eller torpare på 1700- eller 1800-talet och i prästens ögon inte längre var adelsman utan bonde.
Min egen släkt är belagd i Tyskland och Österrike sedan 1500-talet. Vi är inte adliga, men har ett borgerligt vapen och en devis. Kom till Sverige under 30-åriga kriget. Officeraren David Niclas Pemer, 1700-1776, var adligt gift två gånger, andra gången med Ebba Elisabet Belfrage, 1727-1803, och deras son David Niclas Pemer, 1757-1839, ärvde den gård modern bytt till sig när hon blev änka, och efter honom blev alla hans fyra söner torpare och lantbrukare.
Alla skrevs Davidsson, jag har inte sett någon av dem skrivas med namnet Pemer som vuxen. Men min farfars farfar som var äldste son till den näst äldste av de fyra lämnade bygden och blev smed och senare fabriksägare i Sundsvall. Det blev namnet Pemers räddning i Sverige. Ett kusinbarn till honom återtog också namnet vid emigration till USA. Och på 1900-talet återtogs namnet på grenarna från farfars farfars yngre bror.
På en släktgren som på ett möderne har rötter i släkten Pemer har jag sett en präst Almelin, vars son som bonde bar patronymikon, och på två söners grenar uppstod inom några generationer namnen Malmquist, Malm, Lindquist och Loo inom samma agnatiska släkt.
Fenomenet är fascinerande att utforska i efterhand. Hur många med ett nytaget efternamn som kommer ner till anor på raka fädernet med patronymikon under 1800-talet kan inte efter ytterligare generationer visa sig vara borttappade grenar av stora borgerliga släkter med månghundraåriga släktnamn... eller för den delen visa sig vara en sedan länge förmodat utdöd adelsätt, som återupprättandet på 1990-talet av adliga Forstenaätten... spännande....!
1201
« skrivet: 2002-05-29, 17:53 »
Nåja. Obildade var ett dumt ordval. Men det är ändå så att det är så hopplöst fel tänkt i förhållande till normal svensk grammatik att stavningen Pemer skulle kunna uttalas som om det stavades Pemm?r. Ingen människa verkar heller tolka den mycket välkända Fredrika Bremers namn som Bremm?r. Men med bara ett litet P först så kan man inte hålla reda på något man lärt sig om sitt eget modersmål.
Svenskan är ju full av regler och undantag i grammatiken, men i alla sammanhang där jag fått tillfälle att pröva datorer programmerade att framställa syntetiskt tal på svenska så har datorerna fått det helt rätt, och tolkat Pemer som Pe-merr, inte Pemm-?r.
Men obildad är kanske ett ord som uppfattas hårt och onödigt fördömande, man ska inte framställa någon människa som en obildad kretin, och jag skulle inte anklaga dåvarande rektorn vid Huddinge Gymnasium vid höstuppropet 1984 för att vara just obildad... *ler*
Rune, sedan, skriver mycket klokt och intressant den här gången. Mycket trevligare! Jag tog i lite väl hårt, men det förra Heja på Kristina följde ett gammalt välbekant mönster i liknande diskussioner tidigare. Just när någon som egentligen inte kommer med något motargument mot det som diskuteras, utan mer något åh, vad löjliga ni är som diskuterar något så onödigt som det här så har det ofta kommit ett heja från dig. Det har blivit lite tröttsamt i längden.
Men det du skrev om nu, om trädet som kanske en förfader har sovit under, är sådant som jag också hänförs som mest av med släktforskningen. Jag har grävt en hel del på senare år bland min farmors rötter i Värmland, inom några mil från där min far bor, och så har vi åkt runt på bilresor i deras gamla trakter och sett hus där släktingar säkert har bott, och där det kanske är släktingar på de sidorna som bor nu. Jag ska börja följa alla anors syskons efterkommande ordentligt fram till nutid på alla sådana sidor, det ska bli kul.
Därmed är vi rejält långt från diskussionens ämne, men det känns bättre att försöka kompensera den väl hårda ton jag var dum och anslog i går kväll.
Gillade Mauds inlägg som var det senaste när jag började skriva detta. Jag kände ju själv första gången jag såg Kristinas inlägg att det måste ha varit väldigt roande överlag, och särskilt för andra som reflekterar lika slarvigt som Kristina över vad som diskuterades. Då sved det verkligen att vad det skrattades åt var att jag minsann kunde ta och gifta mig med min syster.
Och det finns ju faktiskt andra kvinnliga Pemer än min syster, om man säger så. Det är ju en dråplig tanke att man skulle råka bli kär i och bilda familj med någon av dem. Då kunde ju barnen heta Pemer Pemer... :-) Fast det är knappast aktuellt, jag tror alla i passande ålder redan har gjort sina val av livspartner. (Men en jämnårig syssling och jag var faktiskt lite förälskade när jag träffade hennes familj första gången en tidig tonårssommar, så möjligheten kunde ha funnits)
1202
« skrivet: 2002-05-29, 01:43 »
Jag hade uppfattningen precis som du skriver att det är i stort sett samma sak. Sanningen är säkert att det är exakt samma sak. Tautologi av mig... :-)
Du kan ju inte påstå att Kristina sakligt gav sig in i diskussionen om antagande av utdöda ätters namn, hon hade åsikter att vädra i frågan varför det är fel att kvinnor ska byta namn när de gifter sig, där den hon rackade ned på, dvs jag, inte ens är en meningsmotståndare utan har samma syn som hon, bara det att hon hade gjort någon sorts märkligt antagande att jag säkert tyckte tvärt emot henne i den frågan också, bara för att jag gjorde det i en annan fråga hon bedömde som liknande.
Hela inlägget handlade i stort om det, och avslutningen var sedan bara en giftig drapa om att allt som har med adel att göra, plus det agnatiska släktbegreppet, är patriarkaliskt snömos.
Sådana ovidkommande inlägg som inte tillför diskussionen något mer än att Rune Edström strax hänger på ett Heja vore det tacknämligt om vi kunde slippa. Det är ett gammalt tema på Anbytarforum att inlägg som bara går ut på hur löjliga några andra som diskuterar något man själv inte är intresserad av att diskutera ska undvikas.
1203
« skrivet: 2002-05-28, 23:47 »
Kristina!
Om du ska tro vad du läser här i den här diskussionen, eller mig veterligt någon annan diskussion på Anbytarforum, så har du SANNERLIGEN inte hört någon uttrycka att kvinnor som ger sina barn sitt eget efternamn ägnar sig åt 'namnstöld'.
Läs igenom den här diskussionen en gång till, och gör det ordentligt den här gången! Är det någon som har blandat MYCKET friskt i de två vitt skilda företeelser som har berörts i den här diskussionen och blandat ihop det till en väldigt egen sörja så är det sannerligen du!
Det är det första.
Sedan har du gjort ett sällsamt stilgrepp. Du har förutsatt att jag har en åsikt jag inte har, jag vet inte var du har fått det ifrån, men i någonting du läst av min hand har du - helt uppåt väggarna - läst in ett präktigt missuppfattat antagande att jag är för att kvinnor som gifter sig måste ta sin mans efternamn.
Tre stycken genomsyras av detta präktiga självmål, och där kan du dessutom inte hålla dig för god för ett syrligt skämt om att jag ju kan gifta mig med min syster. Skitkul! Hahaha!
Själv har jag således inga skilda uppfattningar om kvinnors respektive mäns identitet, kopplat till namnet. Jag har aldrig tänkt mig att jag och min livspartner nödvändigtvis måste gifta oss, än mindre att hon i sådana fall måste heta Pemer. Jag kommer inte att ta hennes namn, eller jo förresten, jag skulle kanske kunna tänka mig att ta det som mellannamn. Hon får gärna heta Pemer om hon själv verkligen vill det, men i så fall ska det vara för att hon vill det, inte för att jag har fått för mig att hon ska det för att hon är min fru.
Jag tror inte alls att den i vissa stycken smått förvirrade namnlag vi fick 1982 är den logiska följden av att kvinnor numera har rösträtt. (Jag hoppas verkligen inte att du ville ifrågasätta huruvida jag är för eller emot kvinnlig rösträtt också...)
Slutklämmen var väl det enda du skulle komma fram till egentligen, din giftiga replik om att mer eller mindre alla släktforskningstermer i dag bara är patriarkaliskt snömos för de flesta.
Även detta är ju allt utom ett inlägg i den faktiska diskussionen utan ett klassiskt nonsensinlägg av typen det här tycker faktiskt jag är jättelöjligt av er att diskutera.
Tyck vad du vill, men vänta dig inte att övertyga andra om dina åsikter när du inte kan diskutera i mer sansad stil, och inte ens ser till att du har på fötterna när du ska raljera över åsikter meningsmotståndarna inte har.
Det är klart att frälse och ofrälse, adel och ätt är förlegade och obsoleta termer i samhället i stort, men det är ju inte det den här diskussionen handlar om. Här diskuterar vi som tycker att den gamla historiska adeln på gott och på ont är en del av vår kulturhistoria och att det inte minst därför inte borde vara tillåtet för folk som vill byta efternamn att ta ett gammalt förmodat utdött adligt namn.
Och anledningen till den uppfattningen i sin tur är ju att historien visar att många förmodade utdöda adelsätter inte alltid är så utdöda som vi har gått och trott, och att det finns prejudicerande fall där återupprättade agnatiska grenar av adelsätter har rätt till det adliga namnet med hänvisning till det ursprungliga sköldebrevet.
Kan inte vi få diskutera det i fred? Nej, inte för Kristina. Som inte har tillfört någon del av diskussionen ett dugg i sak.
Som sagt, märklig diskussion blir det...
Och Rune fortsätter i gammal god stil. Kristina har ju verkligen satt oss andra på plats, så det var ju väl värt ditt heja.... suck!!!!
1204
« skrivet: 2002-05-28, 11:38 »
Det smått roade kan jag bjuda på, att svaret har dröjt beror mest på att det är så mycket att säga om det du skrev, att uppgiften mest kändes övermäktig. Men jag har vid ett tillfälle påbörjat och kommit en bit på väg med en lång text, som just nu finns sparad i ett textdokument i datorn hemma. Det är mycket kvar att göra åt det ännu.
Men jag kan ju helt ograverat svara redan nu, att självklart är det inte finare att heta Pemer än Svensson, på det sätt du menar. Fast personligen är jag otroligt glad att ha ett unikt och särskiljande namn och att man vet att de andra som bär samma namn är människor man vet att man är släkt med, och i och med att jag själv ägnar mig åt den biten också vet hur jag är släkt med dem.
Däremot är det synd att vi inte är lite fler än vi är, när så många obildade människor ska ha så förtvivlat svårt att läsa innantill och förstå vad det är vi heter, inte minst uttalsmässigt. Pemer precis som det står och inte Pemm?r.
Fast det är klart, hade jag å andra sidan hetat Svensson hade man ju levt med det på ett annat sätt och varit van att dra fördelarna av att ha ett lättuppfattat namn som dessutom kan göra en rätt anonym i mängden, vilket kan vara en klar fördel många gånger. Livet har alltid sina ljusa sidor...
1205
« skrivet: 2002-05-25, 22:45 »
Jag vet inte riktigt var de som heter Bagge af Berga efter 1969 kommer ifrån riktigt. Om det är medlemmar av den befryndade ätten Bagge af Söderby, eller en gren från någon som tagit namnet på kvinnolinjen. Kanske från någon utomäktenskaplig son någon gång i tiden som hade rätt till sin biologiske fars efternamn, men som följaktligen inte ärvde något adelskap. Någon som är påläst här?
1206
« skrivet: 2002-05-23, 20:28 »
Jo, men namnbyten av det slag vi talar om här verkar ju kunna säga en hel del om hur man är som person. Eller hur?
1207
« skrivet: 2002-05-23, 16:47 »
Jag tror Maud går väl långt i sin iver att framställa oss som reagerar på det vi ser som namnstölder som den kategori som i själva verket är mest imponerade av de adliga namnen.
Vi har förvisso ett uppriktigt intresse för, och därför en viss slags vurm för de adliga namnen i sig, och många gånger av ätternas genealogi. Men det handlar ju inte om att vi betraktar de adliga bärarna av namnen som någon slags lite bättre människor. Och detta är ju ingen hysteriskt ovanlig gren av släktforskningen, tvärtom är det väl i hög grad den gamla adelns intresse av att reda på sina inbördes släktskap som är grunden för att släktforskningen växte fram som vetenskap, och det är väl inget konstigt i sig att grenen adelsgenealogi därmed fortfarande är livaktig.
Och därmed vårt intresse för de gamla adelsnamnen. De är en del av adelsgenealogin och borde just därför så kunna förbli. Att adliga namn blir urvattnade är därför en liten kulturskymning som vi kanske inte borde ta så lätt på. Den historiska adeln är en viktig del av vår kulturhistoria - på gott och i viss mån säkert på ont också, och vår historia borde vi ha större respekt för än vi har idag åtminstone när det gäller synen på vad vi ska heta och inte heta.
Den nya tidens mera smått anarkistiska system för hur namn ska föras vidare är ingen bra id? alls, men samtidigt tyvärr en sådan fråga där det redan är förutbestämt som icke politiskt korrekt att anföra en avvikande mening.
I och för sig finns det väl en sorts bisarr logik med dagens namnlag. I gamla tider när det inte fanns någon namnlag som reglerade hur man fick ta namn och inte så har vi ju redan konstaterat att det rådde minst lika mycket anarki. Sedan fick vi i Sverige en namnlag 1901 som stadfäste det agnatiska släktbegreppet som den normala grunden för hur efternamn skulle bevaras och föra vidare. Och efter bara 80 år råkade det bli politiskt korrekt att utan någon direkt folkvilja i ryggen driva igenom en namnlag med ett antal anarkistiska influenser igen - som gick stick i stäv med just det agnatiska släktbegreppet, och skapade effekter som snabbt blev så populära bland gemene man att ingen politisk kraft med bästa vilja i världen skulle kunna få någon opinion med sig för att stoppa de här moderna påfunden.
Klart det är opportunt att man ska kunna ta vilket välklingande namn som helst man har i den närmaste släktkretsen, men Maud, du kan inte komma ifrån att detta överlag tenderar till att par som gifter sig tar det av deras namn som upplevs som finare, och har någon en adligt född (eller kanske adligt omgift... sic!) mamma kan man ge sig den på att många lär snegla på det adliga namnet.
Ett vettigt system skulle däremot slå vakt om lite bestående struktur i hur efternamn förs vidare. Det finns inga andra sammanhang där alla kan välja själv såpass hipp som happ som när det gäller vad människor ska kunna få heta. Det ser rätt egendomligt ut vid sidan av hur genomgående kontroll det är på hur vi beter oss mot varandra i så förtvivlat många andra sammanhang där man skulle önska lite mer personlig frihet. Och vad vi heter eller är inte heter är ju ändå i ovanligt hög grad ett sammanhang där vi ingår i en större helhet, och där det finns gamla traditioner om att anknyta till denna helhet med just sitt namn. Traditioner många verkar hysteriskt angelägna att kasta på backen.
Det har ramlat in två nya inlägg i diskussionen i e-posten medan jag filat på detta, och det Essan berättar är verkligen upprörande och Lars ord säger egentligen allt om vad det egentligen är vi diskuterar. Vi är några som har reagerat på andras fåfänga - och då blir vi anklagade för att själva vara de som är mest imponerade av adelsmännen i sig, när det endast är det historiskt motiverade skyddet mot deras namn vi försöker argumentera för.
Görans senaste ord köper jag väl rakt av. Den s k inflationen i adliga namn - javisst, du har rätt, det är väl inte så mycket att göra något åt nu längre, när processen ändå har gått så långt som den har. Jag har ju själv en adlig kvinnlig kusin som har barn med en sambo som heter Nilsson. Självklart vore det fel att förbjuda dem att ge barnen mammans namn i stället, samtidigt som det är tillåtet för min ofrälse syster...
1208
« skrivet: 2002-05-22, 02:07 »
Det är ju inte osannolikt att det finns ett nära släktskap med Sven Algotsson Deijenberg och Christina Pemers familj. Namnen Olof och August förekommer i båda släktkretsarna och i varje fall Bengt August hamnar i Stockholm och är delvis samtida där med sönerna till Sven och Christinas son Sven i Södertälje.
Fast var det skulle finnas är svårt att få stil på. Deras son Olof dog ju 1819 enligt Gunilla, så det kan inte vara han som är Anders far, en möjlighet jag först kände en ilning av förtjusning över.
1209
« skrivet: 2002-05-22, 01:56 »
Nja. Vi som reagerar på det här tycker oss nog ana en antydan till den uppfattningen hos de wannabees som verkligen vill ta ett utdött adligt namn. En strävan efter att kunna glassa sig fram på ett namn man förstår att folk kommer att uppfatta som adligt. Även om man trots allt på direkt förfrågan från nyfikna människor kommer att vara tvungen att erkänna nej, den ätten var utdöd, så jag såg till att ta deras namn - alternativt möjligen ljuga???
Jag anser inte att adelsmän är förnämare än andra människor, av vad jag läst av hans hand i andra sammanhang är jag helt säker på att Carl-Fredrik inte gör det, och jag tror knappast att Anders Berg eller Lars Öhman gör det heller.
Sedan tycker jag vi ska hålla isär antagandet av utdöda ätters namn från när familjemedlemmar utanför ätten kommer åt adliga namn genom att en adelsfröken blir sambo eller gifter sig och sprider namnet till sin familj, eller att någon med en mor som var född adlig tar hennes namn och liknande.
Det är synd att de adliga namnen blir urvattnade på det sättet och det från och med de senaste två decennierna kommer att uppstå ofrälse cognatiska grenar av adelsätterna, eftersom ett adligt namn på någon på intet vis kommer att betyda att den personen med nödvändighet har något med ätten att göra. Men det är å andra sidan ett fenomen som drabbar alla lite mer särskiljande släktnamn, adliga eller inte.
Fast det är klart. Adliga namn kommer det på sikt att gå sådan inflation i att ingen längre räknar med att någon som bär ett adligt namn är adlig. Kommer osökt att tänka på min situation med min gymnastiklärare som hade ett friherrligt namn och jag frågade är du friherre eller något sådant? och fick det med facit i hand väldigt egenartade svaret nej, jag är gymnastikdirektör, varefter jag vid en egen kontroll i en adelskalender senare kunde konstatera att mannen ÄR friherre.
Motsvarande situation om femtio år - då kommer inte en gymnasist som känner igen sin lärares namn som adligt att tänka tanken att fråga om läraren hör till den adliga ätten, eller bara härstammar från den - eller från någon som hade varit, eller kom att bli, gift med någon med en anknytning till den...
1210
« skrivet: 2002-05-22, 00:48 »
Låter jättetrevligt! Har du läst diskussionen Pastorsexpeditionernas service under Ordet är fritt? Där har jag berättat en riktig solskenshistoria om hur jag fick hjälp direkt på telefon!
1211
« skrivet: 2002-05-20, 15:47 »
Exakt, CFH! I det fiktiva exemplet du anför skulle ju hela den nyupptäckta grenen återinsättas på riddarhusstamtavlorna, komma med i nästa adelskalender, och jag antar att fallet med grenen Fransson av ätten von Wachenfeldt i praktiken har skapat ett prejudikat vad gäller texten i en svensk adelsätts ursprungliga sköldebrev om att den adlades äkta bröstarvingar till eviga tider ska bära ättens namn. De fick ju efter lite krångel från PRV sitt adliga namn.
Samtidigt kunde det ju vara ett intressant hästjobb att börja kolla alla utdöda adelsätter. I många fall kan det ju säkert beläggas att alla tänkbara linjer verkligen är utdöda, och i en del fall står det ju redan i Elgenstiernas ingress att ätten synes hafva försjunkit i bondeståndet, eller något i den stilen. Ätten Tornerefelt, nr 357, vill jag minnas har någon sådan brasklapp. Jag har aldrig sträckläst Elgenstierna band för band, men det finns säkert mycket intressant att upptäcka om man tar och gör det vid tillfälle. Kikar igenom ett band i taget någon gång då och då, menar jag då närmast, förstås...
1212
« skrivet: 2002-05-18, 15:58 »
Tautologin alldeles för många lyckas skapa gång på gång är när man säger att man HÄRSTAMMAR i rakt nedstigande led från en anfader eller anmoder. I den diskussion i ämnet som fördes under annan rubrik härom året belades ju att släktskap i rakt nedstigande led (med någon) är synonymt med härstamning (från någon). Och omvänt när det gäller rakt uppstigande led.
Men det är just för att tautologin om härstamning i rakt nedstigande led är så vanligt som vi är rätt många som har kommit att koppla detta felaktiga uttryck till en härstamning på raka fädernet eller mödernet.
Vilket dock i mitt tycke ÄR en mer logisk tolkning av uttrycket rakt nedstigande led. Hur många släktforskare brukar tala om att de ÄR SLÄKT I RAKT NEDSTIGANDE LED med en anfader i stället för att de HÄRSTAMMAR från honom? Som distinktion av en rent agnatisk eller matrilinjär härstamning (i motsats till en mer krokig) har däremot uttrycket en logisk och relevant innebörd.
För att återgå till den här diskussionens ämne håller jag med Johann Berg. Att lysa med lånta fjädrar och anta ett förmodat utdött adligt namn är patetiskt. Just de gamla adliga namnen borde vi faktiskt kunna låta vara ifred.
Fallet med den på 1990-talet återupplivade Forstenaätten visar att man aldrig ska ta något för givet, när det gäller agnatiska linjer ända fram till nutid, som i full enlighet med det ursprungliga sköldebrevet har rätten till sitt adliga namn.
Fallet med Forstenaätten var ju särdeles märkligt i det avseendet. Den hade betraktats som utdöd sedan 1600-talet, men plötsligt fann man ett brev på RA skrivet av den siste kände medlemmen av ätten, där han namngav en son, som länge hade varit den äldste kände anfadern för en släkt... Dahlman är det väl? Flera gånger publicerad i Svenska Släktkalendern, och lagom till 1998 års Adelskalender får plötsligt släkten veta att de är den fortlevande grenen av adliga ätten nr 2.
Även om nu Forstenaätten hade hunnit förmodas dö ut innan adeln började ta sig sina ättenamn visar det som sagt att det alltid kan visa sig finnas borttappade grenar av adliga ätter, som ska ha rätt att ta sitt ättenamn, precis som grenen Fransson av ätten von Wachenfeldt, som fick sitt rättmätiga namn med hänvisning till sköldebrevet.
1213
« skrivet: 2002-05-16, 18:05 »
Okej, då kan jag stryka handlanden Bengt August Deijenberg i Stockholm från de osäkra deijenbergarna, då hör han alltså hit. De kan förstås vara släkt på något sätt med den deijenbergsläkt som Sven, gm Christina Pemer, hörde till, men det är ju inte alls säkert. Och något utrymme för att de skulle härstamma från Sven och Christina finns det näppeligen.
Tyvärr är väl risken stor att Augusta Carolina Deijenberg, gift Giertz, där en ättling gifte sig med L.M. Ericssons dotter och bodde på Hågelby i Tumba, hör till någon sådan här obefryndad deijenbergsgren. Men just Augusta Carolina har båda bröderna Carl och Sven August Deijenberg döpt varsin dotter till, vad jag minns just nu.
Åker hem efter ett par veckor hos familjen i Värmland i morgon bitti, och det ska bli skönt att komma åt mina senaste släktanteckningar i flera sammanhang. Jag har ju t ex löst mitt Genline-abonnemang för maj månad medan jag var här, och hit hade jag inga som helst släktanteckningar med mig, jag trodde bara jag skulle vara här en fyra, fem dagar, men nu blev det över två veckor...
Apropå Carl Gustaf (Deijenberg) Pemmer, och den norska grenen från hans sondotter Sofa Reginas son Johan Otto Bernhard, så har jag under denna vecka till sist mailat till och fått kontakt med dennes dotterdotter Tove Pemmer S?tre som är chefsbiblotekarie på Högskolan i Bergen. Så det rör på sig på den fronten, till sist.
1214
« skrivet: 2002-05-16, 17:41 »
Wow! Neikter-ättlingarna är sammankopplade från rektorns familj på 1770-talet ned till den uppväxande generationen i folkräkningen 1890. Nu behöver jag nog bara vända mig till de neikter-ättlingar som varit mångåriga medlemmar i vår släktförening för att koppla ihop de nu levande också. Tack John!
1215
« skrivet: 2002-05-16, 04:47 »
Satt ju ändå vid en uppkopplad dator och har ett tioinloggningsabonnemang på Arkion, så här kommer det man den vägen får fram om högst sannolika ättlingar till Axel Neikters och Cristina Catharina Juhlins son Gustaf som flyttar till sin morbror i Småland.
Först de uppgifter som finns i en ancestral file på Familysearch, inskickade av en Larry A. Peterson, Des Moines, IA. Har försökt hitta honom via någon av alla dessa websökningar man kan göra på amerikanska telefonkataloger, men förgäves.
Gustaf Neikter, *1803?, gm Christina Mattisdotter, *1807?. Båfa födelseåren uppskattade av Peterson, som också gissar att de är födda på Skruv Södregård som dottern. Åldersskillnaden motsäger väl tvärtom snarare inte alls att hennes far med namnet Gustaf faktiskt är född den 7 januari 1783 i Köping. Om han är hennes farfar och det ska vara en Gustaf till emellan blir det snarare lite väl knappt. Det är nog snarare samme Gustaf som vi har belagd i rektorns familj från början som faktiskt har fått barn 1829 och, som det verkar, även 1826.
Dotter:
Hedda Sofia Neikter, *1829 9/10 Skruv Södregård, Ljuder, Kronoberg, † 1892 1/1 Skruv Södregård, Ljuder, Kronoberg. G 1859 9/7 i Ljuder, Kronoberg m Carl Fredric Johannesson, *1830 20/2 Slätthult Västregård, Ljuder, Kronoberg, son av Johannes Nilsson och Elin Nilsdotter.
Barn:
1. Johanna Carlsdotter, *1860 21/3 i Skruv Södregård. G 1883 22/6 m Johan Wilhelm Samuelson, *1856 2/11 i Ericsmåla, Ljuder, Kronoberg, son av Samuel Petersson och Wilhelmina Petersdotter.
Barn:
1) Carl Herman Johansson, *1884 27/4 i Ericsmåla.
2) Ellen Gunhild Johansdotter, *1886 2/1 i Ericsmåla.
3) Frans Helge Arvid Johansson, *1889 6/2 i Ericsmåla.
4) Klas Gunnar Johansson, *1892 7/7 i Ericsmåla.
5) Nanny Wilhelmina Sophie Johansdotter, *1894 5/9 i Ericsmåla.
2. Gustaf Wilhelm Carlsson, *1863 23/8 i Skruv Södregård.
3. Lotta Carlsdotter, *1866 2/3 Skruv i Södregård.
4. Hilda Carlsdotter, *1871 11/3 Skruv i Södregård.
I Folkräkningen 1890 på Arkion bekräftas alla uppgifter som rör personer ännu i livet 1890. Gustaf Wilhelm Carlsson står t o m angiven som son i sin synnerligen trolige morbros Frans Johan Neikter familj. Denna familj i sin helhet:
Frans Johan Neikter f. 1826, hemmansegare, Grisnäs Lillegård, Ljuder.
Hustru Johanna Niklasdotter f. 1836.
Son Elof Wilhelm f. 1861, bodkarl.
Son Gustaf Alfred f. 1863, jordbruksarbetare.
Son Gotfrid f. 1868, handelsbiträde.
Son Axel Ferdinand f. 1871, jordbruksarbetare.
Dotter Anna Serafia f. 1876, skolbarn.
Son Otto Herman f. 1879, skolbarn.
Namnet Axel har alltså förts vidare ner hit. Det mesta verkar rätt klart. Vågar man be någon medlem i KGF hjälpa till att skingra tvivlen via KGF:s databas?
1216
« skrivet: 2002-05-16, 03:25 »
Formatet medger inte....
Nu har korkade jag lärt mig använda Genline bättre, och har dubbelkollat. På sidan om Ackkärrs bruk stod vad som troligen är Wilhelm Lundblads far, Bengt Lundblad, som brukspatron och Maria Neikter var införd i hans hushåll. På henne fanns en anteckning gift till Lundsberg 1799 som jag tolkade som gift med Lundblad 1799 och så hade Bengt Lundblad dött 1800.
Nu har jag alltså lärt mig handskas med Genline och att förstora upp bilden och se vad det står. Wilhelm Lundblad och Maria Neikter vigdes förmodligen på Ackkärrs bruk, men Wilhelm var själv brukspatron på Lundsbergs bruk. De får döttrarna Hedvig Margaretha 1800 28/10 och Christina Sophia 1803 25/2, och hela familjen flyttar till Småland 1803. Månne även de till hustruns morbror pastor Julin?
1217
« skrivet: 2002-05-15, 23:44 »
De Pemerska familjeförhållanden som avses här lyder som följer.
Fru Ebba Lisa Pemer f 27 är min farfars farfars farfars mor, född Belfrage. Intressant att hon har fått rätt födelseår i AI:11, jag har haft familjen uppslagen i flera äldre hfl, och då var hon flera gånger felaktigt angiven som född 28. Hon ska vara döpt 1727 17/7, en uppgift jag just loggade in och kollade själv i Gravas dopbok. Jag lyckades pricka in exakt rätt sida på en gång, även om jag inte såg det då. Såg ingen uppgift om vilket år det handlade om, men sista posten på sidan handlade om december, så jag gick till nästa sida, och där stod det 1728, så jag gick tillbaka två sidor och såg något om Martii och fram igen till sidan jag först landat på och nu såg jag namnet Hans Jacob Bellfrage och något om dottern Ebba. Men så ta mig tusan om jag kan tyda något datum i röran. Är Marianne, som också verkar vara Genline-abonnent, bättre på att läsa gamla handstilar? Eller Gunilla? Du har väl allt på kort på jobbet? Det är Grava C:2, födde och vigsel 1720-1735, sidan 100.
Nästa rad är David Nicl. som i Niclas Pemer 56. Även här finns det tveksamheter kring födelseuppgiften, denne min farfars farfars farfar brukar anges 1756 19/7 i husförhörslängderna, men han är född i Kil 1757 1/6 och döpt 4/6 konstaterar jag just när jag äntligen både hade tillfälle och tanken att kontrollera detta. Född i Kil, uppgiften från Stora Kil C:6, Födde, vigsel, död, 1741-1757, sid 293.
Jag misstänkte att 19/7 1756 kunde vara dödsdatumet för hans närmast äldre bror Carl Gustaf, född 1755, som dog 1756, men jag hittade just hans kryptiska begravningsanteckning. Exakt datum framgår inte, men det är i alla fall juni.
Anna Eriksdotter f 69 är David Niclas hustru, D. Lotta Pemer 63 är systern. Anna Carlsson 77 måste vara någon piga tänker jag, medan Måg Olof Olsson 51 följd av H. Lotta Pemer 63, igen, alltså är denna Lottas make. D. Britta Maria 95 är alltså deras.
De båda syskonen Sven Dejenberg f 79 och Anna Dejenberg f 86 som ska vara 84 är barn till Ebba Lisa Belfrage och David Niclas Pemer d ä:s äldsta dotter Christina Pemer, f 1750, som bodde i Persbyn, Fryksände.
Och så var Sven alltså en tid på Blankeberg hos mostern Beata Maria Pemer, 1753-1841, som kallas Martha här, och hennes man Lars Er(ik)sson. Från detta par stammar f ö Christina Dalhede.
1218
« skrivet: 2002-05-10, 01:40 »
Då har jag i alla fall läst Lungsunds församlings hfl 1797-1804 på Genline. Tyvärr medger inte formatet att man ser ordentligt vad som hänt med hennes make brukspatronen år 1800. Men jag är hos min far utanför Karlstad just nu, och överväger att se om man kan få plats på Värmlandsarkiv på måndag förmiddag och skjuta fram hemfärden lite till...
1219
« skrivet: 2002-05-07, 16:09 »
Hej Amy!
Jag har hittat familjen Björks anteckning i fokräkningen 1890 på Arkions websida, och där står han också angiven som född just i Kroppa, Värmland. Det måste väl då rimligen vara Kroppa församling, och där finns ännu inga födelseböcker med på Genline. Men nästa gång jag är på Värmlandsarkiv ska jag försöka leta upp hans födelsenotis, om inte hjälpen kommer dessförinnan via den här efterlysningen.
1220
« skrivet: 2002-04-22, 00:31 »
Hm... det är förmodligen risk att namnet De(i)jenberg har upptagits lite till höger och vänster utan att det finns något släktskap med Sven Algot, som verkar ha tagit namnet först. Vad jag vet. Bengt kan ju tidsmässigt vara son till någon helt annan De(i)jenberg, som tog namnet innan Sven Algot gjorde det. Det här ska bli spännande att försöka reda ut. Lars, de Deijenberg du frågar mig om känner jag inte till sedan förut.
1221
« skrivet: 2002-04-21, 03:32 »
Du menar väl förmodligen det äldre herdaminnet från 1880, förresten? I det från 1990 omnämns att Gustaf och någon av systrarna flyttar till sin morbror pastor Julin i Småland, och att någon syster hamnade i något Acktjärn. Jag har som sagt inte dessa uppgifter tillgängliga just nu.
Men jag snubblade just via Föreningen Släktdatas websida över uppgift att Mademoiselle Maria Neikter vigs 1799-12-10 i Lungsund (S) med brukspatron herr Wilhelm Lundblad på Acktjärn, så det är med all sannolikhet vår Maria ovan, född 1775 4/1 i Köping.
1222
« skrivet: 2002-04-21, 02:29 »
Thomas Stålberg, din Bengt Deijenberg torde härstamma från komministern i Ekshärad och Råda Sven Algot Deijenberg, f 1658, se diskussionen Övriga släkter C-F: Deijenberg (Dejenberg). Och då rimligen genom dennes son Sven, 1689-1761. Det skulle vara otroligt roligt att kunna knyta ihop alla olika De/i/jenbergar. Men riktigt alla hör knappast ihop.
1223
« skrivet: 2002-04-21, 01:59 »
Dejenberg, minsann? Anita Gustafsson, har du någon mer information om Mats Jonasson Dejenberg från Broddheden?
1224
« skrivet: 2002-04-21, 01:19 »
Sonen Gustaf har i alla fall ättlingar med namnet Neikter än idag, som är medlemmar i Släktföreningen Pemer. Christina Catharina Julins mor var född Pemer, därav den kopplingen.
Ska se om jag kan återkomma med lite mer. Jag har inte själv några data på den grenen, men har en del anteckningar i min nedpackade dator från en släktutredning som finns länkad på Familysearch, och en del uppgifter i Folkräkningen 1890. Det torde röra sig om familjemedlemmar på vägen ned för den grenen.
1225
« skrivet: 2002-03-11, 12:49 »
Instämmer i berömmet till Peter Karlsson. Det är inget litet jobb Peter lägger ner på att strukturera upp diskussioner och vid behov flytta både enstaka inlägg och hela diskussioner för ordningens skull. Och, som Eivor säger, med en diplomatisk, ödmjuk och lugn attityd i sina inlägg.
1226
« skrivet: 2002-03-03, 05:28 »
Hoppsan....
Nej, Maria, det är tvärtom, det undermåliga material jag tyvärr har glömt kvar skräpandes på nätet alldeles för länge hade jag lagt ut långt innan jag skrev något om släkten Ljungdahl här i Anbytarforum.
Den där uppställningen har jag nästan glömt bort, och den ska verkligen inte ligga uppe längre.
Så tack för att du nämnde här att du hade hittat uppgifterna! Jag ska rensa undan de där sidorna.
1227
« skrivet: 2002-02-27, 02:25 »
Man har ju haft mycket nytta av att kunna hitta telefonnummer i andra länder på Internet i många år, via nummerupplysning.com. Vad är det som skulle göra just svenskars integritet så otroligt annorlunda än danskars, tyskars, amerikaners, ungrares och allt vad det är? Det fattar inte jag.
1228
« skrivet: 2002-02-21, 20:32 »
Jag håller med om att det verkar fel att ta betalt för sökning i ett material där arbetet redan är betalt av oss själva via skatten. Har dock ändå fallit till föga och betalat 250 kronor för tio sökningar på hela landet. Priset man tar ut nu ska väl kanske ses som en avgift för att administrera databasen på nätet. Nu har f ö folkräkningen 1900 börjat läggas ut också i samma databas.
1229
« skrivet: 2002-02-02, 17:54 »
Ja, det gör jag också iofs. Mina senaste anor i Västergötland är nog nästan de som fanns där 1529-1530...
1230
« skrivet: 2002-02-01, 18:01 »
Sedan april 2000 har jag hunnit få reda på lite mer om min släkting Fanny Uhr och hennes make Magnus Roth. Han var filosofie doktor och adjunkt vid Stockholms Elementarskola. Så Dr Magnus Roth kan kanske verkligen vara högst densamme.
1231
« skrivet: 2002-02-01, 16:28 »
Hörde Matts eller Helene något mer om detta? *nyfiken*
1232
« skrivet: 2002-02-01, 16:21 »
Okej, det är bohuslänssläkten Deijenberg alltså. Om den nu inte hänger ihop på något sätt ändå med de värmländska deijenbergare jag nystar i, men det är nog tveksamt, det.
1233
« skrivet: 2002-02-01, 15:15 »
Här är ett utkast på Claes Elfsbergs anknytning till släkten Pemer tillbaks till dess att hans anor sammanfaller med mina.
1 Claes! Gösta Elfsberg, f 1948-11-26
I
f
2 Anders Gustaf (Gösta!) Elfsberg, f 1909-07-21, d 1972-03-04
g 2:o m
m
3 Gertrud Ahlström, f 1915-10-01
II
ff
4 Axel! Andreas Elfsberg, f 1882-03-23, d 1959-10-01
g 1905-12-26 m
fm
5 Hilma Olivia! (Olsson) Eriksson, f 1887-02-21 Norberg, d 1963-12-14
mf
6 Oskar Ahlström
g m
mm
7 Ida Karlsson
III
fm f
10 Olof Eriksson, f 1843-11-10 Frykerud, gruvarbetare, Klackberget, d 1905-06-22 Norberg
g 1870 m
fm m
11 Brita Maria Persdotter f 1847-12-06 Stafnäs Värmland d 1920-08-20
IV
fm ff
20 Erik Petter Davidsson (Pemer), f 1804-12-11 Frykerud, hemmansägare, Åna, Frykerud, d 1873-12-30 Frykerud
g 1835 m
fm fm
21 Maja Månsdotter, f 1810-07-01, d 1854-05-14
V
fm ff f
40 David Niclas Pemer, f 1757-06-01 St Kil, hemmansägare, Södra Nolby, Frykerud, d 1839-07-04 Frykerud
g 1796-07-14 m
fm ff m
41 Stina Ersdotter, f 1769-03-02, d 1832-05-17
Dessa sistnämnda anor är min ff ff ff och ff ff fm. I samband med uppmärksamheten kring Karl Döves sigill och efterlysningen av ättlingar till Karl Döve fick jag en hel del kompletteringar av David Niclas mor Ebba Elisabet Belfrages (1727-1803) anor. Hon härstammar från Karl Döve på otaliga linjer, och det gäller därmed alla oss som härstammar från henne, såsom Claes Elfsberg och jag.
1234
« skrivet: 2002-01-16, 15:28 »
Wilhelm Davidsson var orgelbyggare minsann!
1235
« skrivet: 2002-01-15, 13:13 »
Då så, Per, då har jag fått svar från Åmål. Fick ingen yrkesuppgift på Wilhelm, men alla rent biografiska data är nu kompletta, och ännu en utdöd gren kan läggas till handlingarna:
Wilhelm Davidsson, *1873 22/5, flyttar 1898 29/12 till Åmål, ? där 1927 17/8. G 1900 4/4 m Emma Svensson, *1872 19/11 i Karlstad, ? 1942 11/6. Äktenskapet barnlöst.
1236
« skrivet: 2001-12-25, 16:45 »
TABELL 7:1
Johan Frumerie (från TABELL 7 ovan den 16 april 2000), sekreterare vid amiralitetets generalkommissariat i Karlskrona, ? 1756 8/2. G 1:o 1722 30/4 (30/11?) m Anna Brita Wahlberg, född ca 1701, död sept 1737, 2:o 1739 29/5 m Ulrika Eleonora Anckarfjell, *1718 24/11, ? 1773 4/9, dotter av Jakob Anckarfjell (adl ätten nr 221) och Anna Margareta Siöstierna (adl ätten nr 1303).
Barn, i 1:a giftet:
1. Claës Elias Frumerie, *1724, ? 1783, se TABELL 7:2.
2. Anna Margareta (Anna Greta) Frumerie, *1725 2/9, ? 1776 10/6 i Örebro, ogift.
3. Barbro Christina Frumerie, *1726, dp 27/9, ? s d.
4. Peter Frumerie, *1727, dp 4/10, ? 1728, begr 30/4.
5. Johannes Frumerie, *1729, dp 20/1.
6. Brita Sara Frumerie, *1730, dp 21/12, ? 1773/74, begr 1774 9/1. G 1758 8/10 m Johan(nes) Pisarsky, *1730, dp 10/10, bokhållare, ? 1794, son av Albrecht Johan Pisarsky och Elisabeth Rääf, i hans 1:a gifte (g 2:o 1774 m Anna Christina Timell, *1731, ? 1813). Deras son magister Albrekt Johan Pisarsky var ogift, men hade utom äktenskap med kyrkoherdedottern Maria Sophia Thomaeus sonen Johan Henrik Thomander, *1798, biskop i Lund, ledamot av Svenska Akademien och KmstkNO, ? 1865. Denne har ättlingar inom släkten Colliander idag.
7. Peter Frumerie, *1732, dp 10/5, konstapel, ? 1788 10/8, såvitt jag förstått ogift.
8. Christina Beata Frumerie, *1733, dp 21/9, ? 1793 5/4. G 1752 22/12 i Konstantinopel m Johan Gustav Räf, sekreterare.
i 2:a giftet:
9. Maria Ulrica Frumerie, *1740, dp 28/4, ? 1787 16/4. G 1768 10/7 m Nils Laurin, *1731 6/1, fänrik vid Kronobergs regemente, son av kaptenen och poassessionaten, TSO (felskrivning för RSO?), Nils Laurin och Sofia Elisabeth Bennersten, i hans 2:a gifte (g 1:o m N.N. Laskey).
10. Jacob Frumerie, *1741, dp 14/8, ? 1742, begr 26/10.
11. Jacob Johan Frumerie, *1743, ? 1792, se TABELL 7:3.
TABELL 7:2
Claës Elias Frumerie (från TABELL 7:1), *1724, dp 31/8, inspektor vid amiralitetskrigsmankassan, ? 1783 10/5. G 1:o 1753 12/6 med sin fars svägerska Elsa Margareta Anckarfjell, *1719 10/11, ? 1766, dotter av Jakob Anckarfjell (adl ätten nr 221) och Anna Margareta Siöstierna (adl ätten nr 1303), 2:o 1767 15/3 m Ingrid Ulrika Winter, *1744, dp 13/2, ? 1769, begr 27/8, dotter av Nils Winter o h h, 3:o 1770 24/4 m Margareta Sofia Stierngranat, *1735, ? 1811 18/2, dotter av Jonas Stierngranat (adl ätten nr 1506) och Margareta Eleonora Lillie af Aspenäs (adl ätten nr 109).
Barn, i 1:a giftet:
1. Jacob Johan Frumerie, *1754, dp 29/12.
2. Anna Margareta Frumerie, *1756, dp 9/3, ? 1842 14/1. G 1779 3/10 m Zebulon Lyckå, *1739, regementsskrivare vid indelnings- och roteringsverket, ? 1813 3/8, son av kronobefallningsman Hans Lyckå och Katarina Lennartz. De hade en ogift dotter och två som var gifta med en hovrättsnotarie och häradshövding Lars Peter Ekeberg respektive med tobaksfabrikör Johan Pettersson, båda i Stockholmsområdet.
3. Lovisa Ulrica Frumerie, *1757 23/11, ? 1803 2/10. G 1778 2/10 m Erasmus Leuchovius, kassör vid amiralitetet, ? 1794 29/4. Äktenskapet barnlöst.
4. Carl Frumerie, *1759 16/5.
5. Otto Frumerie, *1760 15/5.
6. Claës Frumerie, *1761, dp 7/10, kadett, ? 1781 20/8.
i 2:a giftet:
7. Nils Elias Frumerie, *1767, ? 1824, se TABELL 7:4.
8. Samuel Frumerie, *1769, dp 8/4, ? 1774, begr 21/5.
i 3:e giftet:
9. Sara Eleonora Frumerie, *1771, dp 10/11, var Fredrika Bremers guvernant, ? 1835 27/4.
10. Eva Carolina Frumerie, *1773, dp 27/9, ? 1809 22/5. G 1797 m Fredric Jonsson, *1757 9/10, notarie vid Riksgäldskontoret, bedrev senare advokatverksamhet, ? 1830 14/10, son av bonden Jon Bengtsson (riksdagsman i bondeståndet alla riksdagar 1766-89 utom 1769, namnkunnig mössa, mördad 1797) och Annika Pettersdotter, i hans 2:a gifte (g 1:o m N.N. Jordan, ? 1795). En del ättlingar till dem tidigare redovisade här i Frumerie-diskussionen.
11. Mauritz Frumerie, *1775, ? 1835, se TABELL 7:5.
TABELL 7:3
Jacob Johan Frumerie (från TABELL 7:1), *1743, dp 28/2, löjtnant vid amiralitetet, ? 1792 19/9. G 1774 18/11 m Magdalena Charlotta Siöstierna, *1744 22/1, ? 1826 6/12, dotter av Göran Adlersten Siöstierna (adl ätten nr 1303) och Lovisa Anna Cronhawen (adl ätten nr 1828).
Barn:
1. Ulrica Eleonora Frumerie, *1776, dp 14/11, ? 1777, begr 11/2.
2. Jöran Frumerie, *1779, dp 7/5, kadett vid Karlberg.
3. Gustaf Adolph Frumerie, * tv 1782, dp 20/11.
4. Carl Adolph Frumerie, * tv 1782, dp 20/11.
TABELL 7:4
Nils Elias Frumerie (från TABELL 7:2), *1767, dp 1/12, konsulatsekreterare i Tanger, ? 1824 4/9. G m Raphalae de Casa Bertolon, ? 1823 29/4.
Barn:
Anna Carolina och fyra syskon, utförligare beskrivna i Frumerie-filen jag tidigare skickat runt till höger och vänster, men inte själv har tillgång till i skrivande stund.
TABELL 7:5
Mauritz Frumerie (från TABELL 7:2), *1775 18/5, medaljgravör, ? 1835 7/3. G 1804 29/7 m Catharina Magni, *1783 13/2, ? 1868 10/6, dotter av Magnus Magni och Magdalena Jonsdotter (syster till Mauritz svåger Fredric Jonsson).
Barn:
1. Carl Frumerie.
2. Eva Sofia Frumerie, *1806 15/6, ? 1859 15/1. G m Gustaf Adolf Wennermark, *1789 6/2, kamrerare i Konvojkommissariatet, ? 1845 26/2.
3. Eleonora Charlotta Frumerie, *1818 13/3, ? 1889 4/4. Ogift.
1237
« skrivet: 2001-12-25, 16:04 »
Så här i juletid kan en ny liten godbit om släkten Frumerie förtjäna att nämnas. Jag har för länge, länge sedan berättat om Sara Eleonora Frumerie, 1771-1835, som var Fredrika Bremers guvernant, och hur Fredrika Bremer enligt obekräftade uppgifter sedan lär ha tagit hand om Sara Eleonoras unga brorsdotter Anna Carolina, 1822-1900, död ogift enligt släkttavlan.
I en utskrift av en bandad intervju Jan Frumerie i Askim gjorde 15 juli 1976 med sin farbror Lars E:son Frumerie (1909-88) får vi lite mer om den här kändisbemärkta karlskronagrenen av släkten Frumerie.
Sara Eleonoras bror Mauritz, medaljgravören, undervisade Fredrika Bremer i teckning och målning. Sara Eleonora omnämnes i en del böcker om Fredrika Bremer som Bel Ami.
Mauritz och Sara Eleonoras lite äldre halvbror Nils Elias Frumerie blev alltså konsulatsekreterare i Marocko och gifte sig med den spanska överstedottern Rafaela de Casa Bertolon, som dog 1823 i Tripolis, och året efter dog Nils Elias själv av sorg.
Hans yngsta dotter Anna Carolina, kallad Caroline, blev mycket god vän med Fredrika Bremer och Bremer ville hjälpa henne fram. Hon tog med sig Caroline till Malla Silfverstolpes salong i Uppsala och Malla skriver sedan till Fredrika och frågar Hur mår vår lilla afrikanska?.
Genom Fredrika Bremers försorg kom Caroline till herrnhutarnas sjuksköterskeskola i Sixendorff i Tyskland, där hon utbildades i två år, tydligen samtidigt med ingen mindre än Florence Nightingale! Sedan blev Caroline Frumerie föreståndarinna för drottning Lovisas barnsjukhus i Stockholm.
Så denna Caroline är onekligen en synnerligen intressant person i släktens historia, som både har haft med Fredrika Bremer och Florence Nightingale att göra i sin livstid.
Då varken hon själv eller något av hennes syskon hade barn är hennes närmaste släktingar i nutid, på Frumerie-sidan, ättlingarna till hennes fastrar och farbröder. Vi kan därför roa oss med en familjetabell för hennes farfar och varför då inte anknyta till den sammanställning jag gjorde i tabellform i den här diskussionens barndom, noga räknat söndagen den 16 april 2000 kl 19.39. I tabell 7, Johan Frumerie, 1663-1709, återfanns Johan, † 1756. Här nedan följer tabeller för dennes agnatiska gren av släkten.
1238
« skrivet: 2001-12-22, 13:14 »
Det var värst! Jag minns att jag har läst om J R R Tolkiens ursprung att hans släktnamn i äldre led hade stavats... Tolk?n, tror jag.
Så något släktskap ska man kanske inte tro på. Eller?
1239
« skrivet: 2001-12-20, 16:46 »
Absolut. Så får det bli! Att Mögberg själv skrev sig Möberg har du ju faktiskt berättat för mig förr. Klumpigt av mig. Sedan hade Per-Erik Larsson skrivit Holsten Johansson, och någonting om att han ibland skrevs... om det var Hallsten Jansson. Normering av gamla namn är lurigt ibland.
Samma sak är det ju också med ihopskrivning av patronymikon och släktnamn med bindestreck, som bl a du oftast skriver. Detta har ju debatterats här i Anbytarforum och all expertis säger ju bort med bindestrecken. De är någonting som läggs till 2001 av släktforskaren som får för sig att skriva så idag. Däremot inte någonting som finns i kyrkoböckerna vi hämtar uppgifterna ur, och definitivt inte någonting personerna själva kallade sig. De kallade sig ju med antingen eller. Lika lite som Eric Möberg själv har skrivit sitt namn som Mögberg, lär ju t ex Lena Dejenberg ha skrivit sig Lena Gustafsdotter-Dejenberg, t ex.
Jag tror snarare att hon själv kallade sig Dejenberg. Men prästerna verkar ha varit fena på att klämma in patronymikon tillsammans med, eller i stället för, riktiga släktnamn när de tyckte att någon var för oansenlig för att bära ett namn som gav ett lite finare intryck än bara patronymikon.
Det var säkert anledningen till att släkten Pemer till största delen tappade bort namnet. Prästerna i Frykerud, Västra Ämtervik och Kil måste ha intalat bröderna Davidsson att ni kan ju inte gå omkring och kalla er Pemer, bara för att er gamle farfar hette så, han var ju en stor officerare, medan ni bara är torpare och bönder. Och de köpte det, för sådan var tidens anda.
Och likadant gick det förstås till med de introducerade adelsätter som i samma tidens anda försjönk i bondeståndet. Du är ju icke adel, du är bonde - då kan du inte heta von Wachenfeldt, du måste heta Fransson efter din far Frans.
1240
« skrivet: 2001-12-20, 02:34 »
Har du någon uppgift om var hustrun Maria Margareta Deijenberg var född?
1241
« skrivet: 2001-12-20, 02:20 »
Nu kollade jag Västmanlands län, och där finns det en rackare i Skinnskatteberg, där hon också är född:
Emma Charlotta Dejenberg, *1861. G m Johan Berglund, *1859, grufarb. Nedre Högfors, Skinnskatteberg.
Barn:
1. Gerda, *1886.
2. Johan Arvid, *1887.
3. Frida, *1889.
Alla i familjen anges födda i Skinnskatteberg. Får kika i de krokarna också...
Nedre Ullerud-dejenbergarna verkar höra ihop med grenen som fortfarande finns i Göteborg med omnejd. 1890 finns det flera (bröder?) Dejenberg i Göteborg, som alla är födda i Nedre Ullerud. Men varifrån kommer jägmästaren i Inlands Fräkne härad år 1773?
1242
« skrivet: 2001-12-20, 02:09 »
Fick en fil av Mikael Wikman, men skicka gärna det du har, du också, ni kompletterar säkert varandra...
1243
« skrivet: 2001-12-20, 02:07 »
Här lite om minstingen Nils Gustaf Dejenberg och hans familj och ättlingar. Uppgifterna i huvudsak från Per-Erik Larsson i Matfors, vars fru är ättling från familj 7 nedan, och mer om familjerna 5 och 6 från Alge Hallgren (?, en son till Johannes H, 1878-1972, i familj 5). Familj 4 och vissa kompletterande uppgifter i familj 5 och 6 från Arkions folkräkningen 1890 på nätet, dvs egentligen landets församlingsboksutdrag för 1890.
Familj 1
Nils Gustaf Dejenberg, *1790 7/1. Soldat (förstärkningskarl) i Älvdals kompani, Värmlands regemente. Bosatt på soldattorpet Bråten, under herrgården Vasserud, Fryksände socken. Torpare på torpet efter pensioneringen. Fick avsked (pensionerades) från militärtjänsten 1837 15/9 och belönades med medalj efter lång och trogen tjänst. Flyttade några år efter hustruns död till sonen Carl i Stusshyttan, Grytnäs socken, Dalarna, ? där (när?). G 1817 26/12 m änkan Stina Andersdotter Hammarqvist, * 1783, ? på Bråten 1856 20/5, änka efter Jan Källander, 1779-1814 (hade tre barn m honom och en uä son mellan äktenskapen).
Barn:
1. Carl Dejenberg, * tv 1820, ? 1886, se Familj 2.
2. Stina Dejenberg, * tv 1820, se Familj 3.
3. Lena Dejenberg, * 1826, i livet 1890, se Gunillas inlägg.
Familj 2
Carl Dejenberg (från Familj 1), * tv 1820 25/1, flyttade 1843 12/4 till Baggbo, Grytnäs sn, Dalarna. Lärde sig skräddaryrket i Hedemora. Köpte efter en tid en stuga i Grönvallen. Omkring 1850 hjälpte några bönder honom att flytta stugan till tomten Kolningssveden i Stusshyttan, Grytnäs. Transporten gjordes på en söndag och belönades med brännvin. Flyttningen skedde därför att bönderna önskade få en skräddare till trakten. Carl Dejenberg blev därmed sockenskräddare och han hade många gesäller. ? 1886 23/9. G 1844 ../6 m Sara Greta Hansdotter, *1816 12/8, ? 1873.
Barn:
1. Emma Christina Dejenberg, *1845, se Familj 4.
2. Carolina Gustafva Dejenberg, *1850, ? 1896, se Familj 5.
3. Carl Gustaf Dejenberg, *1855, se Familj 6.
4. Anna Lovisa Dejenberg, *1858 12/8, var 1890 piga hos systern och svågern (?) Hallgren, d 1945, tydligen ogift.
Familj 3
Stina Dejenberg (från Familj 1), * tv 1820 25/1, i livet ännu 1890, då hon är backstuguhjon i Slogmossen. G 1847 m Holsten Johansson, *1812 20/8, husbonde i Oleby, Fryksände, flyttade 1851 till Slogmossen, Grytnäs, och blev torpare där, ? 1856 1/8 på Sala lasarett, son av torparen Jan (Johan) Ingemarsson och Maria Holstensdotter i Edet, Fryksände.
Barn:
1. Maria Holstensdotter, * tv 1844 29/12, ? 1864 på Sala sjukhus.
2. Dödfött gossebarn, * tv 1844 29/12.
3. Kristina Deijenberg, *1847 18/3, är 1890 enligt folkräkningen på nätet skollärarinna i Silfhytteå, Husby fs i Dalarna, och ogift.
4. Johanna Holstensdotter, *1855, se Familj 7.
Familj 4
Emma Christina Dejenberg (från Familj 2), *1845 22/3. Enl folkräkningen 1890 gm Karl Johan Jernberg, *1842, målare, Jularbo, Folkerna.
Barn:
1. Alma Olivia, *1871
2. Oskar Engelbert, *1873
3. Knut Emil, *1876
4. Albert Teodor, *1879
5. Hulda Leontina, *1882
6. Esther Eleonora, *1884
7. Richard Emanuel, *1888
Familj 5
Carolina Gustafva Dejenberg (från Familj 2), *1850 1/3, ? 1896. G (?) m skräddaren Carl August Hallgren från Hedemora, *1848 2/3, ? 1917. De flyttade till Stusshyttan och Hallgren fortsatte med svärfaderns skrädderi på platsen. Paret är enligt folkräkningen 1890 då ännu ogifta, och Hulda, Johannes och Ester Victoria är antecknade som gosse- respektive flickebarn utan namn angivna (och födelseår förmodligen avskriven fel som 1879 i st f 1889 på Ester Victoria). Carolina Gustafva står då antecknad som piga och barnen som hennes oäkta. Som piga i familjen finns även hennes yngsta syster Anna Lovisa.
Barn:
1. Johannes Hallgren, * o ? under 1870-talet.
2. Hulda Hallgren, *1876.
3. Johannes Hallgren, *1878, fortsatte därefter som sockenskräddare, också han bosatt i Stusshyttan, ? 1972.
4. Ester Hallgren, *1886, ? före 1889.
5. Ester Victoria Hallgren, *1889, ? 1978.
Familj 6
Carl Gustaf Dejenberg (från Familj 2), *1855 17/1, 1890 skräddare i Matsbo, Avesta annex fs. G m Sara Stina Andersson, *1859.
Barn:
1. Alfred Zacheus Deijenberg, *1888.
2. Signe Deijenberg (enl Alge Hallgren), inte * än 1890.
Familj 7
Johanna Holstensdotter (från Familj 3), *1855 1/3. G 1873 11/5 m Karl-Erik Jansson, *1843 11/11, bonde i Östanbyn, Grytnäs sn, son av bonden Johan (Jan) Fredrik Jansson och Anna Nilsdotter i Nybo, Gusselhyttan, Linde sn i Västmanland.
Barn:
1. Carl Erik Karlsson, *1873 31/1.
2. Anna Erika Karlsson, *1874 19/9.
3. Johanna Charlotta Karlsson, *1876 5/6.
4. Hilda Sofia Karlsson, *1878 14/9.
5. Oskar Karlsson, *1880 2/7.
6. Alma Wilhelmina Karlsson, *1882 4/5. Dotterdottern Kerstin Larsson (f Kihlberg) är med i Släktföreningen Pemer, tillsammans med släktforskande maken Per-Erik (som alltså de flesta uppgifterna här kommer från).
7. Per Reinhold Karlsson, *1883 13/9.
8. Hanna Paulina Karlsson, *1885 29/9.
9. Ernst Karlsson, *1889 30/9.
10. Erik Gunnar Karlsson, *1892 10/5.
11. Bengt Erik Karlsson, *1893 31/10.
1244
« skrivet: 2001-12-19, 13:24 »
Och jag som har tänkt mig in till Stadsarkivet en sväng i morgon, då kan jag ju försöka kika efter Jan Gustav då. Både Lena och Jan finns kvar på just Ganterud 1890, minns jag att jag konstaterat tidigare i Folkräkningen.
Har du redan konstaterat våra gemensamma anor via Ebba Lisa Belfrage tillbaks till i dessa dagar så aktuelle Karl Döve, förresten? Att ätten Ulv härstammade från honom hade jag missat! Jag väntar en del info om mina Ulv-linjer (som ju även är dina) från Mikael Wikman. Men du har säkert grävt mycket ordentligare än jag på Ebba Lisa Belfrages anor inom äldre frälsesläkter, och har väl redan god pejl på dessa linjer?
1245
« skrivet: 2001-12-19, 12:00 »
Jaså, det är en av de döttrarna som tar mammans namn Deijenberg? Aha. Jag har lite data på dessa familjer, från avlidne Alge Hallgren, som härstammade från Carl Deijenberg, och på Hallstens och Stinas ättlingar, från Per-Erik Larsson i.... Matfors, tror jag det är. Hans fru härstammar från ett av Hallstens och Stinas barn. Frågan är om det var Maria, f 1844. Jag ska kika på det hemma!
1246
« skrivet: 2001-12-17, 18:52 »
I folkräkningen 1890 på nätet för Kopparbergs län finns förutom Grytnäs-grenen Dejenberg (stavade med j) från Sven Algotsson Deijenbergs och Christina Pemers yngste son Nils Gustafs son Carl, även en skollärarinna Kristina Deijenberg, stavad med ij, i Husby församling, hemort Silfhytteå, som anges född 1847 i Fryksände.
Gunilla, kan du finna någon födelseuppgift 1847 för henne? Var sjutton hör hon in i den här släkten? Eller är hon bara en Fryksändebo, som lade sig till med nanmet Deijenberg när hon ändå flyttade till en annan trakt?
1247
« skrivet: 2001-12-15, 02:23 »
Tack för hjälpen, Lars! Frågan är om det är en ren tillfällighet med Aron, född i Skagershult, också. Hittade en del bouppteckningsuppgifter om honom i Örebros filarkiv och fick se att han t o m hette Gustaf Aron. Så där känns det ju som om det bränns. Samtidigt som det inte behöver betyda ett dugg...
1248
« skrivet: 2001-12-14, 11:08 »
Varken Gustaf Strömstedt eller hustrun Maria Carolina Bergström återfinns förresten i något av Örebro stadsarkivs bouppteckningsregister. Dödsår är angivna för båda i Örnbergs ättartal 1888, artikel Bergström (från Sala), men vart tar de vägen?
Enligt dessa uppgifter ska Gustaf vara avliden 1835, och Maria Carolina 1842. Men, som sagt, var?
1249
« skrivet: 2001-12-13, 23:42 »
I folkräkningen 1890 finns två Strömstedt i Örebro län: Erland, f 1822 i Viby, hemmansägare i Näfvesta, Axberg, gm Brita Sofia Östergren, f 1818, med dotter Ulrika, f 1857, och Aron, f 1823 i Skagershult, målare i Skogaholm, Skagershult, änkling med barnen Wendla Augusta, f 1866, Anna Sofia, f 1870, och Maria Elfrida, f 1873.
Tidigare omtalade Gustaf Strömstedt, som alltså har konstaterats varit bosatt i både Viby och Skagershult, var gift med Maria Carolina Bergström, vars far hette just Aron (kronofogden i västra Närke Aron Bergström, 1742-98).
Kan någon knyta ihop dessa Strömstedtar?
1250
« skrivet: 2001-12-13, 23:00 »
Hittar ingen Frida Julia i Kristianstads eller Malmöhus län över huvud taget, men var hon född så sent på året kanske hon aldrig har hunnit med i materialet. August Pålsson och Petronella Tufvesdotters familj finns med och är beskriven enligt nedanstående. Är Alma Elin och Clara Dagmar syskon du känner till?
**********************************
August Pålsson f. 1857 Örkelljunga
hemeg. Västra Flinka, Örkelljunga
Kontrakt: Norra Åsbo
Län: Kristianstad
Hushåll nr: 160
SVARvolym: 000194 Kort nr: 4
Sida: 12 Rad: 32
Personer i hushållet:
August Pålsson f. 1857, hemeg.
Petronella Tufvesson f. 1860
Alma Elin f. 1887
Clara Dagmar f. 1889
1251
« skrivet: 2001-12-13, 21:58 »
Hans farmor och farfar Hilma Olivia (Olsson) Eriksson och Axel Andreas Elfsberg är namngivna under Släkter: Övriga släkter M-S: Pemer, tabell 11 i en uppställning av agnatiska Pemer-grenar där namnet tappats bort. Farmodern härstammar på raka fädernet från min släkt.
Hennes farfar är bror till min fffff, och från och med där har jag väl åtminstone delar av Claes antavla. Tyvärr har jag inte särskilt mycket av min antavla inskrivet i vettig form, men jag kan naturligtvis återkomma med Claes Elfsbergs farmors farfars anor om det är av intresse.
1252
« skrivet: 2001-12-10, 03:48 »
Håkan Liljeberg berättade 17/6 2000 i diskussion om Robert Englunds härstamning att Englund i någon TV-intervju hade berättat att hans släkt egentligen var av irländskt ursprung, men att namnet Englund hade tagits, eventuellt efter någon doktor, för att det tydligen just då ansågs fint med ett svenskklingande namn.
Detta kanske är ett parallellfall?
1253
« skrivet: 2001-12-02, 03:02 »
Det florerade varierande uppgifter om att Gillis skulle ha varit antingen Carls farfarsfar eller farfarsfarfar när Carl valdes till moderatledare, så det är nog lätt att villa bort sig på den punkten.
Släktens förste statsminister blev också upphöjd till friherre enligt §37-systemet 1864 (statsminister var han väl 1888-89 om jag inte missminner mig), men Carl Bildts far hade en äldre bror, vars son Lars är den nuvarande friherren. Han har varit studiogäst i något TV-program i något sammanhang, som privatperson, minns jag att jag har sett.
1254
« skrivet: 2001-11-29, 05:21 »
Den finns även på KB, kan tilläggas.
1255
« skrivet: 2001-11-28, 05:03 »
Morgan Svensson, inkluderar dina värmländska Loffmans fram emot 1800-talet det som blev släkten Låftman?
1256
« skrivet: 2001-11-21, 11:37 »
Nej, för sjutton, jag har varit för absorberad av en massa annat en tid - bra att du påminde mig! Frågan är hur gamla kyrkböcker Åmål har kvar i församlingen. 1898, det kan nog vara på landsarkivet i Göteborg, redan. Åka till Arninge kanske... Jag ska ta och maila församlingen och fråga om de kan hjälpa till eller inte!
1257
« skrivet: 2001-11-21, 10:51 »
Som sagt, Sircam letar upp mailadresser i den smittade datorns adressbok i Outlook, och på tidigare besökta websidor man har lagrade i mappen Temporary Internet Files. Och skickar med en valfri fil ur mappen Mina dokument.
Elisabeth och andra med användarkonto i Anbytarforum är förskonade eftersom deras namn på dessa sidor blir klickbara länkar till deras användarprofiler och inte till mailto: (personens e-postadress).
Det som är så skrämmande är att det fortfarande är folk som sitter och öppnar sina Hi! How are you?-brev. Vilka planeter har de varit på? Sircam var ju enormt uppmärksammat i massmedia i samma veva som det dök upp, förvisso mitt i semestertider, men ändå.
1258
« skrivet: 2001-10-14, 04:02 »
Kajsa Niklasdotters man Ola Olsson i tabell 2 var hemmansägare i Grava i Västra Ämtervik. Missade att skriva in det.
1259
« skrivet: 2001-10-14, 03:20 »
Och så sista grenen:
TABELL 13
Carl Gustaf Davidsson (Pemer) (från TABELL 1), *1807 11/3, lantbrukare, Pålstad, Kil, ? 1869. G 1833 m Maria Olsdotter, *1815, ? 1886.
Barn:
1. Olof Karlsson, *1834, ? 1891, se TABELL 14.
2. Johannes Karlsson, *1836 29/1, brukare, Rudstorp, St Kil, från 1881 24/11 undantagsägare i Sörby, ? 1901 8/2. G 1864 20/11 m Kristina Jansdotter, *1837 5/12, ? 1917 10/3, dotter av ägare Jan Ersson på Rudstorp och Kajsa Andersdotter. Hade dottern Maria Karlsson, *1865 21/7, sömmerska, ? 1924 8/4 och begraven på Stora Kils kyrkogård, där hon har en stor och mycket väl synlig gravsten.
3. Stina Maria Karlsdotter, *1837 21/12. G 1868 m Johannes Larsson, *1835, hemmansägare, Bonäs, Frykerud.
4. Erik Gustaf Karlsson, *1840, ? 1922, se TABELL 15.
5. Karolina Karlsdotter, *1843 20/11. G 1868 m Olof Petter Nilsson, *1842. Hela familjen 1879 till Söderhamn.
6. Axel Karlsson, *1846 14/5, handelsbokhållare på Edet i Frykerud, 1879 till Västra Ämtervik, handelsman i Elofsrud, skolrådsledamot 1883-86, ? 1888. G m Karolina Jonasdotter, *1857, ? 1883 i samband med födelsen av två tvillingpojkar, en som var dödfödd och Johan Paul, som dog strax efteråt.
7. Johanna Sofia Karlsdotter, *1848, ? 1887. G 1877 m August Nilsson, *1855, hemmansägare, Bodetta, Frykerud, ?, i hans 1:a gifte (g 2:o m Britta Kajsa Spets, *1861), son av Nils Andersson och Kajsa Andersdotter.
TABELL 14
Olof Karlsson (från TABELL 13), *1834 12/10, *1834 12/10, hemmansägare, Tolita, St Kil, ? 1891 26/5. G 1870 30/12 m Sofia Jonsdotter *1845 1/9, ? 1888 23/4.
Barn:
1. Emilia Maria Olsdotter, *1872 10/3, 1893 30/12 till Frykerud.
2. Karl Emil Olsson, *1873, ? s å.
3. Beda Sofia Olsdotter, *1874 2/10, 1894 14/11 till Måserud, 1895 2/11 till Karlstad, 1903 2/7 till Norge.
4. Karl Johan (Olsson) Flodquist, *1876 6/1, 1898 23/11 till Rud, 1900 23/3 till Amerika. G 1898 18/4 m Matilda Elisabet Andersdotter, *1877 16/10, flyttar 1902 28/8 efter maken till USA tillsammans med sonen Knut Eukarius Flodquist, *1898 15/8, och svågern Oscar, dotter av Anders Gustaf Johansson och Matilda Johansdotter.
5. Oscar Olsson, *1878 17/2, 1894 14/11 till Råglanda, 1895 8/11 till Måserud, flyttar med svägerskan och brorsonen till brodern i USA.
6. Wilhelm Olsson, *1880 25/7, ? 1888 1/6.
7. Anna Charlotta Olsdotter, *1882 17/12 (adopterad).
8. Elin Olsdotter, *1886 13/1, flyttar 1900 30/11 till Hammarö.
TABELL 15
Erik Gustaf Karlsson (från TABELL 14), *1840 29/9, smed, Tolita, grundade smedjan Eriksson & Karlsson i Fagerås, ? 1922. G 1872 m Kajsa Larsdotter, *1847, ? 1922.
Barn:
1. Maria Charlotta Eriksdotter, *1874. G m Nils August Larsson.
2. Karolina Eriksson, *1877, ? 1887.
3. Karl Gustav Eriksson, *1881 16/3, smed, Pålstad, St Kil, arbetade med fadern, ? 1956 15/11.G m Hanna Emilia Landin, *1882 12/9, ? 1977 14/4. Barnen hette Gustav, Oskar, Ellen, Erik, Anna, David och Elsa Eriksson. Gustav och Oskar startade plåtslageri i Johanneshov, som sedan ägdes och drevs av Oskars son Lennart, som nu är den siste manlige agnatiske ättlingen i Sverige till Carl Gustaf Davidsson (Pemer). Själv har Lennart två gifta döttrar, och farbröderna Erik och David hade bara döttrar. Gustav var gift men hade inga barn. Han anlitades f ö en hel del för sitt konstsmide med verk som smidesräcken och kyrktuppar och skulpturen Universum utanför Lantmäteriet i Gävle.
4. David Eriksson, *1883. Emigrerade till USA där han blev gift och fick dottern Doris, g Olson, och sonen David Eldon Eriksson, som ska ha två söner som i sin tur har familjer.
5. Hanna Otelia Eriksdotter, *1886. 1908 till Frykerud. G m Carl Gustafsson.
6. Oscar Gottfrid Eriksson, *1890 6/4, ? 1951 4/4. Emigrerade till USA. G 1919 18/7 m Ruth Lindfors, *1898 6/11, ? 1971 26/9. Fick dottern Edna, g Dalsanto.
1260
« skrivet: 2001-10-14, 02:55 »
Tredje sonens agnatiska ättlingar:
TABELL 9
Erik Petter Davidsson (Pemer) (från TABELL 1), *1804 11/12, torpare, Åna, Frykerud, ? 1873 30/12. G 1835 m Maja Månsdotter, *1810 1/7, ? 1854 14/11.
Barn:
1. Stina Eriksdotter, *1836 3/10, ? 1837 25/3.
2. Magnus Eriksson, *1838 9/2, ? 1869 20/4. Ogift.
3. Carl Gustaf Eriksson, *1840, ? 1910, se TABELL 10.
4. Olof Eriksson, *1843, ? 1905, se TABELL 11.
5. Stina Eriksdotter, *1847 22/6, ? s å 2/8.
6. Johan Eriksson, *1848, ? 1909, se TABELL 12.
7. Emil Eriksson, *1854 4/5, enligt födelseboken, men anges sedan konsekvent som född s å 29/10. 1875 20/7 till Torsåker, Gävleborgs län, där han nu anges född s å 20/12 och blir schaktmästare. Emigrerar 1880 till USA, och anges i Göteborgs poliskammare emigranregister hamna i Ishpeming, Michigan.
TABELL 10
Carl Gustaf Eriksson (från TABELL 9), *1840 14/12, dräng på olika gårdar i V Ämtervik, Frykerud (där han 1861-64 f ö är på farfaderns tidigare hemman Södra Nolby) och Grava, slutligen torpare i Svensbol, V Ämtervik, ? 1910 10/1 på Lasarettet i Karlstad, begravd i Karlstad s å 16/1. G 1:o 1874 21/12 m Maria Jonsdotter, *1835 1/10, ? 1884 3/5, 2:o 1885 14/11 m Anna Olsdotter, *1854 1/8, ? 1894 10/3.
Barn i 2:a giftet:
1. Johan Albin Karlsson, *1885 26/7, ? 1905 4/5.
2. David Hjalmar Karlsson, *1887 22/12, dräng på Perstorp, V Ämtervik, ? 1936 9/12. Ogift.
3. Maria Karlsson, *1891 17/7, piga i Grava. Hade en uä dotter, som blev gift och har två nu levande döttrar, bosatta i Värmland. Har just fått kontakt med grenen.
TABELL 11
Olof Eriksson (från TABELL 9), *1843 10/11, torpare i Norberg, ? 1905 22/6. G 1870 m Britta Maria Persdotter, *1847 6/12, ? 1920 20/8.
Barn:
1. Anders Gustaf Olsson, *1869 1/4, emigrerade till USA med sin familj 1889 4/4, och dog snart där. G m Maria Ny, *1864, ? 1954. Hade två döttrar, varav en var gift och hade barn.
2. Johan Olsson, *1871 1/10, ? 1881 5/7.
3. Carl August Olsson, *1875 5/10, ? 1881 6/5.
4. Anna Victoria Olsson, *1882 22/3, ?. Ogift.
5. Carl Oscar Olsson, *1884 4/8, ? 1885 29/8.
6. Hilma Olivia (Olsson) Eriksson, *1887 21/2, ? 1963 14/12. G 1905 26/12 m Axel Andreas Elfsberg, *1882 23/3, ? 1959 1/10. Nyhetsankaret Claës Elfsberg är deras sonson.
TABELL 12
Johan Eriksson (från TABELL 9), *1848 30/9, kolare, Skutskär, ? 1909. G 1:o 1878 m Katrina Nilsdotter, *1849, ? 1902, 2:o 1904 m Karolina Olsdotter, *1855, utflyttad 1922 till St Kil.
Barn i 1:a giftet (samtliga emigrerade till USA):
1. Maria Sofia (Marie) Eriksson, *1878, ? 1953. G m Peter Westman, *1875, ? 1949.
2. David (Eriksson) Pemer, *1883 19/9, murare, S:t Paul, MN, USA, ? 1936 18/10, återtog namnet Pemer i samband med emigrationen. G 1906 17/11 m Amanda Josephine Eckberg, *1884 21/1, ? 1967 19/9. Hade sönerna David Wallace, *1908, ? 1956, och Carl Edwin, *1913, ? 1987, båda gifta men barnlösa.
3. Lovina Eriksson, *1886, ?. G 1908 25/9 m Claus Carlson.
4. Erik Johan Eriksson (Erick John Erickson), *1890 24/5, murare, S:t Paul, MN, USA, ? 1972 21/12. G 1915 12/6 m Nonna C Anderson, *1892, ? 1941. Äktenskapet barnlöst.
1261
« skrivet: 2001-10-14, 02:40 »
Näste bror tar jag det rätt lugnt med, det är stamfadern för grenen där släktnamnet inom några decennier återupptogs, min farfars farfars far.
TABELL 8
Sven Henrik Davidsson (Pemer) (från TABELL 1), *1801 5/6, torpare, gästgivare, Frykerud, ? 1867 13/9. G 1833 26/12 m Catrina Nilsdotter, *1811 23/6, ? 1890 21/11, dotter av Nils Nilsson och Brita Nilsdotter.
Barn:
1. Nils Svensson Pemer, *1834 16/5, ? 1911 23/5, min farfars farfar. Lämnade Värmland och blev smed och senare verkstadsägare i Sundsvall, och återupptog (1861?) namnet Pemer. Ättlingarna med namnet Pemer har redovisats i Svenska Släktkalendern 1989.
2. Stina Svensdotter, *1836 24/9, piga, hamnade 1860 3/10 i Stockholm, där hon fick en uä dotter i januari 1862, men hennes egna öden efter utskrivningen från sjukhuset är okända. Dotterns ättlingar har vi däremot fått kontakt med.
3. Britta Maja Svensdotter, *1840 6/1, ? 1861 24/3.
4. Johan Svensson Pemer, *1843 4/10, förmodligen den förste av farfaderns ättlingar som återupptar namnet Pemer, skriver sig av allt att döma Pemer innan brodern Nils väljer att återuppta det. Bor 1865 sedan något år just hos Nils i Sundsvall, men anges då flytta till Gävle, dit han inte har kommit fram (se min efterlysning ovan).
5. Carolina Svensdotter, *1847 20/6. G 1875 5/9 m Erik Edström, *1850, skrivare, Sollefteå.
6. Anna Svensdotter, *1851 8/8, ? 1922 6/2. G 1885 15/3 m Karl August Nyberg, *1854 18/10, målare, Kristinehamn, ? 1921 22/5.
7. Carl Svensson, *1854 15/6, fabriksägare, Sollefteå, ? 1899 2/1. G 1876 26/5 m Anna Margreta Ersdotter, *1850 3/4, ? 1933 17/7. Äldste sonen Carl Johan, *1878, ? 1952, återtog namnet Pemer 1949 då han hade en gift dotter i livet. Yngste sonen Oscar, *1890, ? 1977, gjorde detsamma 1953, då hans barn från ett tidigare äktenskap redan var vuxna, men hans son tog själv namnet 1957. Mellansonen Werner, *1880, hade avlidit i spanska sjukan redan 1918, men av hans tre söner återtog den ende som själv hade en son namnet 1961. En brorsdotter till denne återtog namnet 1985.
1262
« skrivet: 2001-10-14, 02:32 »
Så tar vi grenen från hans äldste son:
TABELL 2
David Niclas Davidsson (Pemer) (från TABELL 1), *1798 23/11, lantbrukare, Grava, Västra Ämtervik, ? 1879 15/1. G 1832 23/4 m Maria Olsdotter, *1799 31/12, ? 1877 16/3.
Barn:
1. Nils Niklasson, *1824, ? 1879, se TABELL 3.
2. Kajsa Niklasdotter, *1830 15/4, ? 1904 19/5. G 1:o 1859 27/10 m Nils Jönsson, *1811 25/5, ? 1864 19/9, 2:o 1866 26/12 m Ola Olsson, *1828 23/4, ? 1910 16/4.
3. Karl Niklasson, *1835, ? 1910, se TABELL 5.
4. Stina Niklasdotter, *1838 24/6. G 1860 12/3 m Nils Olsson, *1838 18/7. Paret 1890 till USA med sina två yngsta barn.
5. Bengt (Niklasson) Davidsson, *1841, ? 1913, se TABELL 6.
6. Johan Niklasson, *1844 25/7, ? 1868 5/5.
TABELL 3
Nils Niklasson (från TABELL 2), *1824 3/4, lantbrukare, Klingeråsen (Kringeråsen), Västra Ämtervik, ? 1879 19/12. G 1856 11/5 m Brita Nilsdotter, *1831 11/3, ? 1918 27/3.
Barn:
1. Nils August Nilsson, *1856, ? 1911, se TABELL 4.
2. Brita Maria Nilsdotter, *1858 13/12, ? 1931 15/1. G 1885 18/7 m Olof Nilsson Wickberg, *1849 7/11, hemmansägare, V Ämtervik, ? 1926 10/11.
3. Christina Nilsdotter, *1862 18/4 (18/6?), ?. G 1:o 1895 15/4 m Andreas Gustav Gabrielsson Skoglund, ? 1900 28/9, 2:o 1903 21/3 m Magnus Olsson, *1853 26/10, ? 1922 18/1.
4. Olof Nilsson, *1865 29/12, avflyttad till USA och avhördes ej mer, dödförklarad 1907 31/3.
5. Johan (Nilsson) Viklund, *1869 6/10, var också i USA, men återkom till Kringeråsen, dödsdatum ännu ej kontrollerad. Ogift.
6. Carl Gustaf Nilsson, *1873 26/8, ? 1874 14/7.
7. Gustaf Alfred Nilsson, *1876 20/9, ? 1877 10/10.
TABELL 4
Nils August Nilsson (från TABELL 3), *1856 20/5, lantbrukare, Kringeråsen, Västra Ämtervik, ? 1911 3/12. G 1895 15/4 m Karolina Nilsdotter, *1860 2/10.
Barn:
1. Maria Elisabeth Nilsson, *1897 2/11, ?. G m Gunnar Lindell.
2. Johan Helfrid Nilsson, *1899 18/7, lantbrukare, Kringeråsen, Västra Ämtervik, ? 1977 3/4. G m Svea Kristina Norell, *1904 8/3, ? 1993 5/1. Sonen Göran har tagit namnet Kringerås, och har i sin barnaskara en son. Dottern Karin är gift von Wachenfeldt.
3. Nils Oskar Nilsson, *1901 17/5, ? 1982 22/3.
TABELL 5
Karl Niklasson (från TABELL 2), *1835 12/8, torpare, Östra Ämtervik, en period i USA, men återkom, ? 1910 2/5. G 1863 13/9 m Kajsa Nilsdotter, *1840 13/4, ? 1929 2/7.
Barn:
1. Maria Karlsdotter, *1863 29/11, ? s å 7/12.
2. Stina Maria Karlsdotter, *1865 1/7. Emigrerade till USA.
3. Karolina Karlsdotter, *1869 20/3. Emigrerade till USA.
4. Emma Katarina Karlsdotter, *1872 8/4. Emigrerade till USA.
5. Laura Matilda Karlsdotter, *1875 15/2. G 1914 18/12 m Lars Johan Nilsson, *1871 15/10.
6. Nils Johan Karlsson, *1878 24/9, timmerman, Älvsjö, ? 1964 11/7. G 1912 31/7 m Alma Josefina Andersson, *1887 30/1, ? 1979 21/10. Hade framlidne sonen Bertil Karlsson - som har två gifta döttrar, födda på 40-talet - och en barnlös dotter i livet, gift Jansson.
7. Karl Gustaf Karlsson, *1882 27/6, kommer runt 1910 till Stockholm, ska enligt broderns ättlingar ha varit gift men inte haft barn.
TABELL 6
Bengt (Niklasson) Davidsson (från TABELL 2), *1841 25/8, arbetskarl, gårdskarl i Karlstad, ? 1913 6/10. G 1868 1/1 m Kathrina Jonsdotter, *1845 6/4, ? 1927 4/2, dotter av Jon Persson i Westmyr, Östra Ämtervik, och Kajsa Olsdotter.
Barn:
1. Nils Johan Davidsson, *1870, ? 1944, se TABELL 7.
2. Wilhelm Davidsson, *1873 22/5, flyttar 1898 29/12 till Åmål, faktiskt inte eftersökt där än. Kan mycket väl ha emigrerat till USA före 1913, eftersom ogifta systern plötsligt gör detsamma vid 37 års ålder.
3. Hilda Maria Davidsson, *1875 16/12, är 1910 sömmerska och ogift, emigrerar 1913 14/4 till USA.
4. Karl Davidsson, *1878 25/2, ? s d.
TABELL 7
Nils Johan Davidsson (från TABELL 6), *1870 21/1, byggnadsarbetare, snickare i Karlstad, ? 1944 15/2. G 1895 15/12 m Maria Larsson, *1867 23/10, ? 1936 1/5.
Barn:
1. Astrid Maria Davidsson, *1896 30/11, ? 1902 8/7.
2. Gustaf Gunnar Davidsson, *1898 6/6, guldlistfabrikör, Karlstad, ? 1968 25/4. G 1925 10/10 m Ebba Linnea Johansson, *1899 1/10, ? 1955 28/3. Äktenskapet barnlöst.
3. Johan Elof William Davidsson, *1900 3/6, målarmästare, Kil, ? 1969 25/9. G 1933 7/10 m Lisa Maria Albinsson, *1908 29/8, bosatt på Sanneruds Ålderdomshem, Kil. Äktenskapet barnlöst.
4. Bengt Gösta Adolf Davidsson, *1902 24/7, kontorsskrivare, Västerås, ? 1977 26/8. G 1:o 1927 22/10 m Elin Maria Gustafsson, *1904 30/12, ? 1932 17/5, 2:o 1936 23/5 m Inez Maria N.N., *1898 17/8, ? 1984. Hade i första giftet en son, *1927, ? 1928, och en dotter, *1929, bosatt i Västerås (frånskild och har barn och barnbarn).
5. Karl Isidor Davidsson, *1903 7/8, ? 1954 29/6 i Grava. Hade en dotter som trolovningsbarn, *1931 och enligt uppgift ? tidigt.
6. Erik Harald Alvar Davidsson, *1907 21/3, ? s å 29/7.
1263
« skrivet: 2001-10-14, 02:27 »
Vi börjar med den siste gemensamme stamfaderns familj, stamhuset för de agnatiska grenar vi har kunnat följa in till 1900-talet.
TABELL 1
David Niclas Pemer (son av David Niclas Pemer, *1700 23/11, löjtnant vid Nerikes och Wermelands Regemente, ? 1776 30/7, och hans 2:a hustru Ebba Elisabeth Belfrage, *1727, dp 12/7, ? 1803 5/8), *1757 1/6, ägare av Södra Nolby, Frykerud, ? 1839 7/4. G 1796 14/7 m Stina Ersdotter, *1769 3/2, ? 1832 17/5, dotter av Erik Göransson och Brita Nilsdotter.
Barn:
1. En dotter, dödfödd 1797 9/4.
2. David Niclas Davidsson (Pemer), *1798, ? 1879, se TABELL 2.
3. Sven Henrik Davidsson (Pemer), *1801, ? 1867, se TABELL 8.
4. Erik Petter Davidsson (Pemer), *1804, ? 1873, se TABELL 9.
5. Carl Gustaf Davidsson (Pemer), *1807 11/3, ? 1869, se TABELL 13.
1264
« skrivet: 2001-10-14, 02:24 »
Oj, vilken fråga att få just nu! Jag har precis fått ordentlig kläm på de sista för mig tidigare oklara grenarna av det slaget, här i Sverige i alla fall. Det är inte fullt så många grenar som det säkert kunde ha varit, men några har försvunnit till USA och inte kartlagts än - förutom den där man i samband med emigrationen passade på att återta namnet Pemer, förstås. Sorgligt nog avled den siste släktingen på den grenen hastigt precis när han var på väg på sitt livs första sverigebesök för att delta i Släktföreningen Pemers släktmöte det året. Jag tar detta i en något inkonsekvent tabellform.
Av någon anledning klarar inte servern, min uppkoppling, eller om det är datorn jag sitter med, av att öppna sida aforum.genealogi.se/cgi-bin/board-post.cgi så jag verkar bli tvungen att dela upp det här i mindre delar.
1265
« skrivet: 2001-10-13, 22:53 »
Insåg till sist att Färnebo ju tidigare var Filipstads landsförsamling och att min efterfrågade hänvisning var St. 210, dvs sid 210 i stadsförsamlingens hfl. Sannerligen något jag borde kunnat räkna ut innan jag blottade min okunskap här på sidorna...
1266
« skrivet: 2001-09-23, 14:59 »
Passar på att här lägga en efterlysning om någon har hittat min farfars farfars bror Johan (Svensson) Pemer, f 1843 4/10 i Fryksände, någonstans efter 1867? Han anges i Sundsvalls Gustaf Adolfs husförhörslängd (utflyttningsbok saknas för perioden) flytta 1867 till Gävle, men har ej kommit fram dit, och ej heller dykt upp i någon kustförsamling mellan Sundsvall och Gävle. Vi som heter Pemer idag härstammar från hans äldre och från hans yngre bror. Det finns uppenbarligen inga Pemer kvar efter honom, men naturligtvis vill man göra ett bokslut över honom och vad det blev av honom.
1267
« skrivet: 2001-09-09, 14:03 »
Hei!
Er denne Carl Johan Sjöblom en reell person, som for eksempel kan gjenfinnes i den svenske telefonkatalogen eller på andre måter?
Den påstående og pågående stilen minner svært mye en situasjon vi hadde tidligere i en annen diskusjon om svensk middelalder (Bjørn Skeppare?), hvor vedkommende rabulist benyttet et navn som begynte på Alexander etter det jeg husker i farten.
Før man mener for mye om en bestemt slekt, er det vel et minimum at selve probanden er en virkelig person.
mvh Are
1268
« skrivet: 2001-09-07, 11:08 »
Oj, nu blev ju bland annat en Sahlström-gren i USA tredubbla Pemer-ättlingar i stället för bara dubbla.
Han gifter sig allt med en betydligt äldre dam, den gode Olof, men Kjerstin måste hon väl ha haft innan hon träffade honom? Olof är ju bara tolv år äldre än Kjerstin.
När Maria föds är han i alla fall 20 år, eller möjligen på väg att bli, för vi har väl aldrig sett mer än födelseår 1770 på Olof. Det är åtminstone ingen tvekan om han är hennes far?
1269
« skrivet: 2001-09-06, 09:45 »
Ja tack, ättlingar till Olof låter väldigt intressant, och till Ebba Lena låter ännu mer spännande - jag har ju bara haft uppgiften att hon dog vid nedkomsten av ett dödfött barn, men var det i själva verket ett barn som överlevde och du har uppgifter om vidare ättlingar, så blir man ju verkligen nyfiken!
1270
« skrivet: 2001-09-05, 00:12 »
Sjukast börjar väl bli att det fortfarande finns ständigt nya som aldrig har hört taaaaalas om viruset - eller om virus över huvud taget, och att aldrig öppna okända bilagor.
Ofta är det stora filer som tar upp en väldig massa uppkopplingstid för mig som modemsurfare. Nu idag fick jag en fil med namnet Sevede Häradsting 1739 13 från någon Torbjörn Johnsson. Filen tog någon minut eller så att hämta. Grrr!
1271
« skrivet: 2001-09-04, 04:23 »
Den värmländska släkten Deijenberg synes härstamma från komministern i Ekshärad och Råda Sven Algot Deijenberg, f 1658, son av sockenskräddaren i Deje Algot Svensson. Sven Algot skrevs in vid Uppsala som Sveno Algothi Degenius, och ändrade detta namn någon gång före 1686 till Deijenberg.
Av Sven Algots barn har jag uppgift att sonen Sven, 1689-1761, efterträdde fadern som komminister, en son Eskil ska ha dött ung, och tredje sonen Algot, 1699-1786, gm Helena Bergius, 1703-82, ska bara ha haft en dotter (gift Roman) och min anknytning till släkten, sonen Sven Algotsson Deijenberg, 1741-90, som blev gift med Christina Pemer, 1750-1828, i hennes andra gifte.
I Ingeborg Brunkhorsts artikel på Rötter om Inlands Fräkne härads dombok år 1773 nämns en jägmästare vid denna tid och plats vid namn Johan Deijenberg. Är det belagt om denne kan ha något med den värmländska släkten att göra? Eller talar vi om flera släkter här?
Deijenbergare finns också refererade till i Vänersborgstrakten, och det finns Deijenberg i nutid i Göteborgstrakten och i Skåne. Och redan på de deijenbergsgrenar jag själv utreder från Christina Pemers söner med Sven Algotsson Deijenberg finns en rejäl spridning.
För att skingra en del missförstånd rörande några av deras barn passar jag på att komplettera detta inlägg med biografiska data på deras familj.
Sven Algotsson Deijenberg, *1741 12/9, slutligen fältväbel vid Nerikes och Wermelands Regemente, deltog i kriget mot Ryssland 1788-90 och avled på väg hem i Örebro 1790 19/11. G 1769 m Christina Pemer, *1750 (ev. 27/3), ? 1828 10/3, dotter av David Niclas Pemer och Ebba Elisabeth Belfrage, i hennes 2:a gifte (g 1:o 1766 6/2 m fänrik Jacob Mauritz Roupe, *1737, ? 1768, och hade med honom sonen Niclas Mauritz Roupe, *1767, ? 1850).
Barn:
1. Olof Deijenberg, *1770 17/2, vidare öden av mig än så länge outforskade, men just förnamnet Olof bärs som av en händelse av en av de två för mig än så länge oidentifierade dejenbergare (med enbart j) som finns med i Folkräkningen 1890 i Värmland. Dessa är Olof August Dejenberg, *1866 i Övre Ullerud, sågarbetare i Brattforshyttan, g m Augusta Andersdotter, *1863, son: Karl Viktor, *1889, och Karl Axel Dejenberg, *1854 i Nedre Ullerud, hemmansegare och handlande, Rudshult, Nedre Ullerud, ogift.
2. Nils Gustaf Deijenberg, *1772 3/3, ? 1786 14/9.
3. Carl Gustaf (Deijenberg) Pemmer, *1773 3/7, fanjunkare, ? 1834 31/8 i Hyltinge, Sörmland. G m Renata Lovisa Segerstorm, f 1785 10/4, ? 1847 14/5.
4. Hans Algot Deijenberg, *1777, ? 1788 29/8.
5. Sven Deijenberg, *1779 10/6 eller 4/7, glasmästare och rådman i Södertälje, ? 1845 13/3. G 1:o m Elisabeth Lamberg, f 1788 19/12, ? 1831 13/2, 2:o 1833 24/2 m Carolina Asp, f 1795 2/6, ? 1843 6/4.
6. Ebba Lena Deijenberg, *1782 25/4, ? 1802 13/1 vid födelsen av ett dödfött barn.
7. Anna Lisa Deijenberg, *1784 22/11, ? 1877 3/3. G m Erik Mögberg, *1779 9/1, ? 1851 30/11.
8. Nils Gustaf Deijenberg, *1787, ? 1788 11/8.
9. Nils Gustaf Deijenberg, *1790 7/1, soldat (förstärkningskarl) i Älvdals kompani, Värmlands regemente, därefter torpare på Bråten, Vasserud, Fryksände, och flyttade några år efter hustruns död till sonen Carl i Stusshyttan, Grytnäs, Dalarna. G 1817 26/12 m Stina Hammarqvist, *1783, ? 1856 20/5, i hennes 2:a gifte.
Den agnatiska sidan av Deijenberg-släkten fortsätter ett par generationer till från i varje fall Sven i Södertälje och Nils Gustafs son Carl i Grytnäs. Svens söner hette Carl och Sven August, och deras grenar håller jag som bäst på att följa upp. Carl (f 1809) är snickaregesäll när han 1832 gifter sig i Maria fs, Sthlm, och jag misstänker starkt att han är far till den Augusta Carolina Deijenberg som är gift Giertz (SSK 1915-16, 27 och 38), även om jag inte har sett än att så verkligen är fallet. Sven August (f 1822) blev kantor i Klara fs och hade i varje fall en rad döttrar. Någon av bröderna måste i varje fall rimligen vara far till en handlande Bengt August Deijenberg i Stockholm, vars bouppteckning från 1927 jag har beställt fram till i morgon. Tisdag eftermiddag hoppas jag få skingra de sista tvivlen! (De båda bröderna hade också systern Carolina Elisabeth, f 1828, g Lundin. Hon hade döttrar gifta Dufva (SSK 1917) och Cederberg.)
Agnatiska deijenbergare är förstås även grenen Pemmer. På manslinjen dog den ut 1922, med Carl Gustaf (Deijenberg) Pemmers sonson Otto Wilhelm, men dennes syster Sofia Regina hade en oäkta son som delvis växte upp hos mormodern, och jag har själv sett både mormodern och pojken själv (Johan Otto Bernhard, f 1860) stavade Pemer i en mantalslängd i början av 1860-talet. Det är möjligt att denna första Pemmersläkt fakiskt uttalade sitt namn Pemer som vi med ett m gör, trots att de stavade som de gjorde.
Efter att ha gått till sjöss hamnade dock Johan Otto Bernhard Pemmer av någon anledning i Bergen, där hans ende sonson (som f ö bara har döttrar) definitivt uttalar sitt namn Pemmer snarare än Pemer idag. Vi träffades i slutet av 80-talet på Älvsjömässan.
Men det skulle vara intressant att se om alla lösa trådar kan knytas ihop. Clas-Gunnar Olofsson har deijenbergare i Vänersborg i sin forskning, och jag undrar om det inte var Marianne Fröding som hade en del värmländska deijenbergare fram på 1800-talet i sin (kanske just ovanstående Olof August och/eller Karl Axel?).
Går det här att få ihop, månne?
1272
« skrivet: 2001-09-03, 21:00 »
Nu vred jag nog till svenskan en aning. Skamset erkänna heter det väl snarare.
1273
« skrivet: 2001-09-03, 20:58 »
Jag var en av de skyldiga till utsvävningarna och jag kunde inte annat än pinsamt erkänna hur rätt du hade. Fenomenet är förstås väldigt vanligt, men här blev det nog väldigt mycket av det goda. Personligen har jag inga invändningar mot att någon sade ifrån, och att det råkade vara du.
1274
« skrivet: 2001-08-31, 00:20 »
Leif, du har helt rätt! Jag skulle inte ha använt ordet intetsägande, även om det i det ursprungliga sammanhanget kändes mest rimligt, eller möjligen minst orimligt. Jag tog det i min mun enbart som en direkt motsats till ett rejält särskiljande namn. Vad som nu ska menas med det. Anders Pemer är ju t ex inte Sveriges mest särskiljande namn, det finns ju två till...
Men jag skrev förstås också att det i länder med lite annorlunda namngivningshistoria idag finns lika missvisande och intetsägande namn som gamla yrkestitlar (Miller, Möller, Maurer, Schmidt, Smith, Bauer osv) eller ursprungsrelaterade namn såsom t ex Tysk och Svensk, som ju båda finns kvar som efternamn i Sverige än idag. Att heta Svensk borde ju nästan betraktas som lite oförskämt mot oss andra härifrån landet, vi är väl lika svenska vi?
Kanske inget att skoja om, förresten, för en del som råkar heta Svensk i efternamn har kanske blivit anklagade för att vara främlingsfientliga rasister. Har vissa paranoida skolrektorer kunnat tycka att det kunde vara olämpligt på sådana grunder att hissa flaggan på skolavslutningen och sjunga nationalsången, så kan man ju inte förvånas över särskilt mycket mer i den stilen.
Själv berörde du när jag trampade i samma klaver i efternamnsdiskussionen för nästan två år sedan att Boström då i princip borde vara ett minst lika meningslöst namn, och vad betydde egentligen Pemer?
Så naturligtvis finns det inga intetsägande namn, eller i varje fall inget som är särskilt mycket vare sig mer eller mindre intetsägande än något annat. Eller snarare är det precis tvärtemot vad jag först ville ha det till när jag introducerade ordet i diskussionen.
För betänk: Vad i herrans namn betyder Pemer, och vad kommer det över huvud taget från för språk från början? Vad är en boström, och vad är ett sjöberg?
Men samtidigt - vad är en eriksson? Jo, någon som är son till någon som heter/hette Erik!
Så sonnamn, i varje fall om de är äkta patronymikon, är snarast de mest meningsfulla, och minst intetsägande, namn som finns!
Men det är klart, när de inte är äkta patronymikon blir de väl ungefär lika intetsägande som de andra namnen.
Av adliga namn tycker jag af Geijerstam är en riktig hit. Det säger exakt vad den adlade Emanuel Geijer var. Fast vad är å andra sidan en geijer? [Noteras kan här att bergsrådet Emanuel Geijer adlades af Geijerstam 1773, men att släktingen Carl Emanuel Geijer 44 år senare - 1817 - adlades von Geijer, så de principer jag tidigare relaterade till, om att von , de eller af skulle vara typiska för sin respektive tidsera, är uppenbarligen inga absoluta sanningar.]
1275
« skrivet: 2001-08-30, 23:32 »
Lysande, CFH! Kronprinsen som gifte sig med en diskussionsämnesrubrik... Underbar formulering!!! Grattis! B-) Fast... innebär det inte på något sätt en upphöjelse att bli utnämnd till prins av ett land man inte tidigare varit det av, även om man råkade vara född prins av ett annat [land]? Annars håller jag förstås med dig - att han var född grekisk prins var jag ju medveten om. Det är nu jag inser att det ju inte är här i Anbytarforum, utan i en diskussion om Regerande Kungahus i NOG:s forum, jag har berört att de agnatiska Oldenburgarna som en historiens ironi kommer att dö ut på sin ursprungliga tron i Danmark med Margarethe, när de i gengäld ungefär samtidigt kommer att vara representerade på de norska, engelska och exilgrekiska tronerna.
1276
« skrivet: 2001-08-30, 11:07 »
Jo, och även sekreteraren Cedric, som stod närmare tronen och senare fick överta den, var ju en illegitim ättling. Teorin här var väl att alla eventuella illegitima ättlingar åtminstone var av rätt blod, även om det inte var äkta (i betydelsen genom äktenskap). Larvigast med den finska prinsessan Anna var väl att hon talade engelska med någon synnerligen egendomlig tysk brytning. Ett finskt kungahus har iofs funnits i och med beslutet att den där tyske prinsen skulle bli kung... var det Kalevi han skulle hetat? Jag har läst om det en gång i tiden, och sett det beröras i ett TV-program någon gång det sista året, tror jag. Slutsatsen var väl att Finland hade blivit monarki med den kung man hade valt, om bara inte all tysk kunglighet hade förlorat all heder och glans efter första världskriget. Lite synd, kanske. Det är en kittlande tanke att föreställa sig Finland som monarki idag. Men egentligen är det ju redan det. Rent historiskt är ju Finland östra delen av Sverige och ingenting annat, och har bara blivit en egen stat av rena tillfälligheter. Kanske också ett tänkbart skönlitterärt science ficition-tema. Hade Finland blivit självständigt i sinom tid, om ryssarna aldrig hade erövrat området från Sverige? Sannolikt är väl svaret ja. Nu är jag fruktansvärt långt från ämnet, tror jag bestämt... B-) Kan väl då återgå till diskussionens verkliga ämne, dvs Mette-Marit. Även om det snarare är lille Marius jag egentligen har på tungan. Felet som jag ser det med monarki idag, är att åtminstone jag tycker det blir en aning obsolet utan en levande kultur av nyadlande. Som styvson till en blivande regent, skulle Marius i historisk tid förstås ha utnämnts till någon riktigt klatschig titel, greve av Kristiansand eller något sådant. Och lika andefattigt kommer det ju att bli när våra nuvarande kungabarn har sina respektive familjer om något decennium. Victorias barn kommer att vara prinsar och prinsessor i och med att hon är den blivande drottningen, och hennes man lär bli upphöjd till prins på samma sätt som Philip blivit i England och Henrik i Danmark. Carl Philips tillkommande kommer att bli prinsessa för att han är prins, och av samma skäl blir deras barn prinsar och prinsessor. Madeleines familj kan dock inte enligt några historiska kriterier få kunglig rang bara för att hon är född med det. Adliga och furstliga värdigheter följer alltid den agnatiska sidan utom just när en dotter är den som kommer att ärva tronen. Gifter sig då inte Madeleine adligt, kommer hennes blivande barn inte att ha någon speciell titel alls - samtidigt som de kommer att stå på kanske runt tionde till tolvte plats i tronföljden, beroende på hur många kusiner de har i mosterns och morbroderns renodlat kungliga familjer. Och tänker vi oss alternativet att även Madeleine som arvsberättigad prinsessa kommer att skänka sina barn samma kungliga höghet, tror jag vi är ute på bra djupt vatten. Minns att man i Danmark diskuterade en lika total kvinnlig tronföljd som den vi nu har valt att införa, men förkastade det alternativet då det bröt så totalt med alla historiskt förankrade principer. Och att man i stället valde samma modell som i Storbritannien: Att en dotter ärver tronen enbart som nödlösning om det aldrig blir några bröder. Personligen tycker jag dock att den principen i förlängningen blir ännu mer ologisk än vår variant att alla barn alltid har samma rätt till tronen. Principiellt bör man nog hålla sig till strikt agnatisk tronföljd, så att tronen fortsätter följa ätten så länge den existerar, och att den om ätten dör ut totalt på svärdssidan går till närmast arvsberättigade dotter, och sedan följer hennes agnatiska ättlingar, så länge det finns några. Som alternativ tycker jag då att vår totala cognatiska tronföljd med full arvsrätt för alla barn är det enda rimliga. Den dansk/engelska varianten innebär ändå att alla ättlingar fortsätter att ha en teoretiskt rätt till tronen, men med en ologisk ordningsföljd på dem, som ser särskilt komisk ut när man ser en lång lista över den engelska tronföljden, såsom på sidan http://users.uniserve.com/~canyon/succession.html Men det skulle bli väldigt egendomligt om alla ättlingar till Carl XVI Gustaf skulle födas som prinsar och prinsessor, även om man liksom i Storbritannien skulle begränsa den kungliga rangen till ett visst antal generationer på sidogrenarna som inte längre har någon realistisk chans att ärva tronen. Men mycket i den stilen skulle man kanske sett till att ha haft klart för sig när man började med hela denna modernisering av monarkin vi infört i Sverige. Som jag nogsamt påpekat i olika sammanhang förr, så är det ju också så - även om jag inte är principiellt emot vår nuvarande form av tronföljd - att vi lät införa den så klumpigt att en nuvarande medlem av kungahuset hann födas som laglig kronprins, medan den som nu blev kronprinsessa blev det på hans bekostnad genom en retroaktiv lagändring. Kanske snarare kungaparets fel som råkade få en son just när de fick det, men vem hade sagt att det inte skulle bli fler barn efter Victoria?
1277
« skrivet: 2001-08-30, 11:06 »
Nu ska vi se. Vi kommenterar väl i tur och ordning.
Helene: Det låter typiskt att du har kunnat vara med om att folk i stället blivit otrevliga när de hört att du har ett adligt namn. Jag nämnde i någon diskussion för några veckor sedan min gymnastiklärare på gymnasiet, som var friherre men som på direkt fråga från mig om han var friherre eller något ditåt närmast slog ifrån sig nej, jag är bara gymnastikdirektör. Man kan nästan förstå det. Han hade kanske blivit retad och kallad baronen eller något sådant hela sin uppväxttid.
Uppspaltningen av adelstitlar har dock blivit litet egendomlig. Det är greve som är den högsta svenska titeln, och friherre som är samma sak som baron. Distinktionen inom den svenska adeln är visst att friherre är den formella titeln man ska kallas vid i skrift, men att man ska tilltalas baron. Om jag inte har vrängt till det en aning.
Alla titlarna greve, friherre och herr/kommendör ärvdes av alla söner och alla deras söner osv om upphöjelsen skedde före 1809. Efter 1809 talar man däremot om ?37-ätter, där bara huvudmannen innehar den senaste värdigheten.
I adelskalendern kan man hitta flera exempel på att samme adelsman har upphöjts till både friherre och senare till greve, och i bägge fallen efter 1809, så att ättens yttersta huvudman är greve N.N. och huvudman för den grevliga ätten, hans äldste son eller närmast yngre bror (eller motsvarande) är friherre och huvudman för den friherrliga ätten, och att näste man på tur är adelsman (liksom övriga manliga medlemmar av ätten) och huvudman för den adliga ätten.
Jag har väl inte direkt skrivit något om att man kunde lägga till och dra ifrån von, af och de som man ville. Min egen förfader är väl ett exempel på att vissa ofrälse som kanske uppfattades som adliga blev kallade von i detta fall, kanske just för att släkten var tysk och att man kände till det.
Eller möjligen för att det var tysk stil som gällde. Generellt var det väl rätt vanligt med von i nyadlades namn på 1600-talet när det var stor tysk influens i högreståndskretsar, desto mer de och de la på 1700-talet när det var det franska som var fint, och slutligen mycket af på 1800-talet när det blev mer inhemsk ordning på noblessen.
Men David Niclas var född nere i Svenska Pommern med en far född i Arboga, i sin tur son till den ursprunglige invandraren från Augsburg, och en mor som var dotter till stadsmajoren i Demmin av en släkt, som också har visat sig vara från just Augsburg, och där en förfader stod riktigt nära Martin Luther.
Och under årens lopp har förstås många adliga strukit sina af, von eller de.
Kristina: Nej absolut inte på samma sätt som alla missvisande falska patronymikon (som de nutida son-namnen brukar kallas). Fast nog är det lite intetsägande i dagens samhälle med nio miljoner invånare att bara ha ett efternamn som visar ut vad någon av ens föräldrar heter i förnamn.
All heder åt islänningarna, som konsekvent har behållit äkta patronymikon ända till idag, att jämföra med de falska vi har fått i Sverige - men kanske ännu mer heder åt finländarna och deras lag 1920 om släktnamn, där man såg till att alla skulle ha ett riktigt släktnamn. Å andra sidan fick man ta vad som helst - utom möjligen adliga namn, jag minns inte om det framgick i den text jag läst om saken i en av de senaste finländska adelskalendrarna - utan kontroll att namnet redan bars av annan släkt.
Sedan trodde jag att min lilla fotnot skulle visa ordentligt att ordvalet intetsägande inte var menat som ett ställningstagande från min sida, utan att jag mest hade denna Annas inställning till sitt jätte-jätte-vanliga namn för ögonen.
Och som Henrik slutligen har berört, så kallades ju aldrig en gift kvinna med sin mans patronymikon när vi hade äkta patronymikon. Att hustrun började bära sin makes namn även i Sverige, liksom i andra länder där det hade varit mer etablerat med andra former av efternamn än ptronymikon mycket längre, var ju just för att äkta patronymika försvann med 1901 års namnlag.
Fast jag håller med om att det blir jättelarvigt med varenda kvinna som heter något på sson. Och det är fullkomligt osannolikt att man utan att reflektera nämnvärt över saken gick in i en situation i Sverige, där majoriteten av befolkningen har kommit att heta Andersson och Karlsson osv.
Men det är klart, i andra länder heter massor av människor Smith eller Schmidt utan att vara smeder, eller Maurer utan att vara murare osv, och det är ju i princip lika larvigt om man hårddrar det.
Jag känner som sagt inte Anna själv, och har aldrig träffat henne i verkligheten, så det är knappast aktuellt at vi gifter oss - om vi nu inte skulle råka träffas en vacker dag och bli kära i alla fall, vill säga. Förmodligen har hon inget annat mycket mindre intetsägande namn att byta till i sin nära släkt, för hon brukade bl a skoja i olika mail på den maillista jag känner henne från om att ta något fantasinamn från Star Wars eller så... B-)
1278
« skrivet: 2001-08-29, 15:35 »
Att heta von är som påpekats i någon annan diskussion för mycket länge sedan inte på något sätt något mått på adelskap, även om det i Sverige har kommit att uppfattas lite åt det hållet.
På tyska hette i historisk tid snart sagt de flesta något med von ditten eller datten, helt enkelt för att de var FRÅN en viss ort. När sedan tyskar med von-namn kom till Sverige var de oftast adliga, och själva von-et kom att uppfattas som en synonym till själva adelskapet.
Min egen förfader David Niclas Pemer (1700-76) skrevs i de flesta militära rullor, och fram på 1900-talet även i Elgenstiernas ättartavlor (där han har hamnat som ingift), som von Pemer just för att han skulle verka lite finare snarare än för att han skulle verka (ännu) mer tysk.
I verkligheten hette han dock inte von ett dugg mer än vad jag gör idag, utan blott och bart Pemer i alla kyrkoböcker jag sett honom omnämnd i, i en notis om hans bortgång i samtida Post- och Inrikes Tidningar, och inte minst i bevarade skrifter av hans egen hand.
Och den sociala utvecklingen kunde alltid gå fort åt bägge håll - som jag har relaterat till i andra sammanhang skrivs hans son med samma förnamn bara något decennium efter faderns bortgång David Davidsson, och på de agnatiska grenarna från tre av dennes fyra söner blev efternamnet för all framtid patronymikon och från 1900-talets början något då aktuellt son-namn.
För att återgå till detta med von, så hade vi bekanta som hette Sydow utan något von när jag var liten, och min mor relaterade vid något tillfälle att förklaringen hon någon gång skulle ha fått höra gick ut på att en förfader skulle ha dömts i domstol att inte längre få heta von ungefär som adelsmän kunde dömas förlustiga själva adelskapet. Och det låter väl en aning missuppfattat. von Sydow är ju inte svensk adel, och utländska adelskap kan väl inte svenska domstolar göra något åt. Och även om man hade dömt någon förlustig ett adelskap, så är ju von som sagt inte något mått på adelskap i sig, och därmed ingenting man logiskt sett samtidigt måste förbjuda den dömde att kalla sig.
Fast sådant kan förstås vara intressant att studera. Jag har en gren av ätten Bratt af Höglunda som var Pemer-ättlingar på 1800-talet, där en bror dömdes förlustig sitt adelskap. Om han över huvud taget behöll namnet Bratt, så lär han ju knappast ha fortsatt kalla sig af Höglunda efter. Jag har inte spårat honom vidare, men det kanske någon har gjort. Får lägga in en efterlysning om det på lämplig plats.
Apropå von Sydow som jag var inne på nyss, så är ju vårt nuvarande statsråd med det namnet, liksom f ö Helene von Wachenfeldt själv, bevis för just det Helene skriver, att alla familjemedlemmar numera med den moderna namnlagen för sitt efternamn vidare om de vill det, och är överens med motparten. von eller inte, adligt eller inte. Jag har själv adliga kusiner, varav en av systrarna gett sina barn sitt namn, i stället för faderns namn, som råkade vara Nilsson. Och det är klart, ska det vara tillåtet att ge barnen moderns namn i stället, men inte om det råkar vara adligt? Naturligtvis inte.
Men lite synd är det allt ändå. Förr i världen hade man alltid vetat att någon man hörde talas om som hade ett känt adligt efternamn, måste vara medlem av den aktuella adelsätten, och då kunde man också hitta honom eller henne i en aktuell adelskalender. Undantaget var egentligen bara om det var en ingift kvinna i släkten, och man satt och slog i en för gammal kalender.
Det är inte på något sätt någon självklarhet längre, och särskilt tragiskt är det ju då att namnmyndigheterna har släppt på hela andemeningen i den paragraf som ännu finns, att man inte får ta en allmänt känd utdöd släkts namn, så att utdöda adelsätter inte räknas som allmänt kända om de inte är omnämnda i X antal biografiska uppslagsverk, så att en viss präst nu kan gå och glänsa med ett gammalt adligt namn, som åtminstone i genealogiska kretsar är hur känt som helst.
Man godkänner ju inte nyskapade namn som på något sätt ska försöka ge sken av att vara adliga, genom att innehålla von, de eller af. Men man godkänner gamla, förment utdöda, till sin etymologiska konstruktion helt uppenbart adliga namn för människor utan bevisad genealogisk anknytning till den gamla ätten. Inkonsekvent!
Det kan ju aldrig finnas någon poäng med att ta upp ett gammalt släktnamn för en annan utdöd släkt, som man bevisligen inte tillhör - annat än att många som hör på namnet att det måste vara gammalt och adligt lär tro att det är just adlig man är. Och likadant lär det naturligtvis för överskådlig tid vara när någon bär sin frus, mors, mormors, farmors eller svärmors adliga namn.
Bär man åtminstone själv ett riktigt intetsägande[color=0000ff]*[/color] namn, av typen Anders Karlsson, må det väl ändå vara förlåtet, men man skulle ju kunna börja undra om någon hade ett klart särskiljande namn själv, men ändå bara måste ta just ett adligt namn från någon svärmor eller morfar eller så.
Å andra sidan skulle det vara rätt komiskt att se en friherre... Hamilton, kan vi väl säga, ta sin mors grevliga efternamn i stället. Eller vänd på det helt och hållet! En greve som tar mammas efternamn Svensson. Greve Svensson! Han ÄR ju av börd greve, och han heter fullt lagligt Svensson...
Då påminner man sig ett filmsammanhang igen (liksom i annan diskussion idag), nämligen filmen Jagad av agenter med Paul Newman, The Prize i original, från början av 60-talet, där Newman var en ung författare som hade fått nobelpriset, och filmen utspelades i Stockholm med omnejd. Där förekom en greve Bertilsson. Månne man hade hört talas om grevarna Torstensson...? Tror inte det.
Nej, det är väl tur att vi inte har några adelsprivilegier kvar alls, som vi trots allt skulle få om vi återinförde gamla tiders skydd för just adliga namn i namnlagen. Nog för att någon som bär ett känt adligt namn - oavsett om han/hon är medlem av ätten, eller har fått/tagit namnet på annat sätt - i praktiken kan åtnjuta en hel del priviligier ännu idag, när och om han/hon har lite tur (såsom bordsbokningar på restaurang och liknande sammanhang). Men det är en annan sak.
[color=0000ff]*[/color]Inget illa menat nu, men jag har en kvinnlig avlägsen bekant som heter Anna Svensson och hatar att ha ett namn som inte säger något om vem hon är, utan gör henne till lite av vem som helst av tusentals med samma namn som hon själv. Ett tag beklagade hon sig så ofta och högljutt att jag frågade om hon skulle vilja gifta sig med mig bara för att få ett efternamn som bärs av ca 40 personer, och vi dessutom inte har någon Anna i släkten f n. Jag tror det gav henne en liten tankeställare - hon slutade yla lika mycket om sitt vanliga namn, men tyckte det vore överdrivet att gifta sig på skoj bara för att få ett ovanligare namn. Men hon tyckte det var tufft av mig att komma med erbjudandet, och tackade mycket hjärtligt.
1279
« skrivet: 2001-08-29, 14:15 »
Intressant diskussion, och särskilt roligt att CFH nämner sagda film, som jag faktiskt sett större delen av då jag råkade zappa in på rätt kanal (någon av de dåvarande filmkanalerna) någon gång i slutet av 80-talet. Givetvis en bit in på filmen, men jag satt klistrad vid TV:n tills den var slut. Det var mycket komiskt när huvudrollen beskrev hur han läste förekommande dödsannonser för släktingar med glädje och födelseannonser vid deras tillökningar med sorg. Intressant också att den aktuella hertigtiteln ärvdes oinskränkt även av döttrar. Huvudrollsfiguren hörde till ätten via sin mor. En annan aningen makaber filmsekvens med genealogiskt tema är inledningen av filmen King Ralph med John Goodman som amerikansk barpianist som blir engelsk kung, när ett sällskap mycket klumpiga fotografer har utplånat hela det engelska kungahuset vid en gruppfotografering.
1280
« skrivet: 2001-08-15, 13:29 »
Kuriöst i samband med den ställning skarprättaryrket länge hade är ju att en hel gren av den vallonättade borgar- och kanske framför allt militärsläkten Frumerie fick en hel liten gren av skarprättare i Närke och Västmanland en bit in på 1800-talet (som tidigare berörts i Kaga-diskussionen och var upprinnelsen till att släktens egen diskussion i avdelningen Släkter kom igång).
Jag är numera huvudman för släkten hos Sällskapet Vallonättlingar, och glömde klumpigt nog helt att beröra skarprättargrenen i en artikel jag skrev om släkten i Vallonättlingens andra nummer i år, så jag har stor anledning att återkomma med mer om släkten.
Det kunde vara intressant att höra vad Jan G Ljungström har noterat om mästermännen Frumerie, Eric och sönerna Pehr och Eric Johan som båda verkar ha följt i faderns spår.
1281
« skrivet: 2001-08-12, 23:16 »
Har fått ett mail från en Sandra Salstrom i USA, troligen som svar på något jag gett ifrån mig på Sahlstroms-listan på Rootsweb, eller var det var.
Hon har ingenting med Fryksände-släkten Sahlström att göra. Hennes farfar hette Salström och kom från Emmaboda.
Samuel Sahlström ska ju ha varit född 1742 i Småland. Det kanske är i Emmaboda man bör kolla efter nyfödda pojkar 1742 som döpts till Samuel???
1282
« skrivet: 2001-08-12, 17:27 »
Och jag fick syn på den eftersom den innehöll Anders nya inlägg. Idag finns i alla fall Sveriges Dödbok i datorn i Värmlandsarkivs expedition. Emigrantregistret hade jag inget med att göra när jag var på arkivet i somras.
1283
« skrivet: 2001-08-10, 15:40 »
Mina dokument använder jag själv nästan aldrig, men jag hade kunnat få skämmas riktigt rejält om jag hade drabbats av SIRCAM-viruset. Jag fick nämligen i något sammanhang det polisanmälda skämt-dokumentet i form av en fejkad blankett från Migrationsverket med väldiga rasistiska förtecken, och såg just att jag har den sk-ten kvar - i just Mina dokument.
Hi! How are you! och så vidare har jag totalt tappat räkningen på hur många gånger jag fått, men tyvärr har jag inte svarat avsändarna och varnat om att de fått virus mer än första gången. Får jag det fler gånger ska jag dock göra det.
De flesta gånger har nog avsändarna haft min e-postadress på Anbytarforum-sidor eller andra websidor i temp-filen, för det har varit mycket få adresser jag känt igen från egna tidigare mailkontakter.
1284
« skrivet: 2001-08-09, 13:52 »
Jag upplevde nog också i huvudsak att jag var ganska nöjd med det man kunde få fram när jag för ganska många år sedan nu var inne på Götgatan en förmiddag och lusläste min utskrivna släktutredning med lupp och jämförde med folkbokföringens uppgifter.
Fast... visst vore det smidigare om man kunde få fram familjebilden direkt med en knapptryckning på samma sätt som man kan få per telefon med rätt skattekontor.
Och det är en enorm brist att man inte, som t ez på Sveriges Dödbok-skivan, kan söka en gift kvinna på hennes födelsedatum och fullständiga förnamn
1285
« skrivet: 2001-08-07, 23:00 »
Okej, då har jag i alla fall en liten susning. Lite märkligt att man inte kunde ta ungefär lika stora delar i taget överallt, utan lät det bli så enorm skillnad mellan regionerna. Men nu är det som det är.
1286
« skrivet: 2001-08-07, 13:26 »
Hur är egentligen tågordningen när det gäller pastorsexpeditionernas avhändande av kyrkoarkivalierna 1895/1900 - 1991 till landsarkiven?
Ingenting som rör Uppsalas, Härnösands eller Östersunds upptagningsområden finns alltså kvar i församlingarna längre, men just i Värmland och i Stockholmstrakten, där jag har rejält god tillgång till de arkiv som fungerar som landsarkiv för sitt distrikt, måste jag vända mig till pastorsexpeditionerna och eventuellt behöva vänta, vänta, vänta på svar, så fort jag har nått fram till skarven runt 1895/1900.
Tycker det är orimligt att det ska skilja så mellan olika delar av landet. Meningen måste väl vara att kyrkoarkivalierna ska in snarast till aktuellt landsarkiv överallt. Finns det någon tidsplan för detta?
1287
« skrivet: 2001-08-07, 13:20 »
Tack för rosen, Rune! Det värmde att se att mitt försvarstal gått hem så pass bra. I det stora hela stannade ju också kritiken av efter det försvarstalet du ger mig blomman för. Det var bara några anonyma stackare som ännu inte hade läst någonting ordentligt som sparkade till igen under söndagen. Men jag gav väl även dem rätt bra svar på tal. Det har inte hörts något mer där, mer än Essan som ger mig stöd och uppmuntran.
Lite skämmigt att jag inte har råkat gå hit och sett att jag fått blommor förrän nu, men jag passar förstås på att bjuda tillbaka med rosor eller andra valfria blommor till alla som på ett eller annat sätt har gett mig sitt stöd i den där märkliga fejden.
1288
« skrivet: 2001-08-06, 02:05 »
PS.... Se vad du ställde till med, Monica! Det var du som drog igång allt genom att som kommentar till en delvis ny tråd från min sida, på något goddag-yxskaft-betonat sätt komma med en kommentar till något helt annat som jag hade råkat skriva i samma diskussion över ett år tidigare.
Suck.
En eloge, däremot, till Torbjörn Norman, som mitt i all kritik från andra håll mot saker jag inte hade sagt, faktiskt kom med ett inlägg i den enda debatt jag ville dra igång. Det var betydligt roligare att läsa!
1289
« skrivet: 2001-08-06, 01:43 »
Jag blir så j-a trött....!
Signaturerna Me och Karl Pettersson ska faktiskt ta sig i akt!
Båda era inlägg torde vara så grova smädanden av mig som person att det skulle kunna falla under allmänt åtal, och det är OERHÖRT FRESTANDE att passa på att göra rättssak av detta.
Jag är förbannat trött på tasksparkar av det här slaget från förvirrade människor som tror att en öppen seriös debatt i ett nätbaserat diskussionsforum innebär något slags den som sig i leken ger, får leken också tåla avseende precis vad som helst riktat mot den som inte tycker som man själv gör.
Jag har fört fram en del åsikter som jag står för, under mitt eget namn och med angivande av e-postadress, och jag har ånyo i den mera givande delen av debatten tagit till mig flera kommentarer och nyanserat mina ståndpunkter en smula här och där.
Det är vad debatter och diskussioner handlar om - INTE att kasta ur sig anonyma personliga påhopp av det slag signaturerna Me och Karl Pettersson här ägnat sig åt.
Det vore inte mer än rimligt att ni får känna på att det faktiskt är brottsligt att vräka ur sig hur kränkande tillmälen som helst till någon annan!
Symptomatiskt nog kommer era fullkomligt rabiata dumheter efter att jag redan påpekat i diskussionen att i princip alla tidigare påhopp på mig i den här diskussionen har berott på att folk, på precis samma sätt som Karl Pettersson gör, har fått 2+2 till 8, och läst in betydelser i det jag skrivit som inte existerar.
Karl Petterssons inlägg först:
Har läst igenom dessa inlägg.
Min kommentar blir: -Att ni bara orkar hålla på med ordbajseri och klyverier.
Men, snälle Karl, vad säger det om dig själv att du bara orkar hålla på och lägga mer ved på elden när jag redan har fått slut på den massiva flod av kritiska kommentarer som först kom under några dagar, mest för att andra precis som du läste in en massa jag aldrig hade sagt???
Verkar som vissa har problem med både sin jagkänsla och släktkänsla.
Du får tycka vad du vill, jag har inga problem med min jagkänsla eller släktkänsla, och jag har inga synpunkter på vad du själv, eller någon annan, eventuellt har för dylika problem.
Själv vet jag både vem jag anser att jag själv är, och vilken släkt jag anser att jag tillhör. Det torde ha framgått utmärkt väl hittills...
Vad är ni ute efter egentligen? Vad vill ni bevisa? Var glad över den släkt ni har och sluta få det till ett intellektuellt problem. Ett mer eller mindre konstigt efternamn som kanske funnits i många generationer gör väl inte en släkt mer märkvärdig än en annan.
Nej, det tycker inte jag heller och har heller aldrig försökt hävda att jag gör det. Problemet har snarare varit att många som inte ser något egenvärde i det agnatiska släktbegreppet med all önskvärd tydlighet har visat att de fått stora intellektuella problem med att jag har dristat mig att tycka att vi som heter Pemer utgör en släkten Pemer och att jag genom att heta Pemer således är medlem av denna - så stora, till och med, att de (precis som du) har läst in en massa snarast mindervärdeskomplex-liknande attityder till att jag på något vis skulle ringakta den som definierar sin släkt på ett annat sätt.
Vilket jag alltså på intet vis gör! Och har försökt påpeka tre eller fyra gånger bara i denna diskussion (inräknat detta inlägg).
Får en känsla av att en del tror att märkliga eller ovanliga namn med automatik skapar en märkvärdig släkt.
Jag kan inte hjälpa vad du får för känslor av det jag tidigare skrivit - särskilt inte när du väljer att få den känslan efter att jag, som Jörgen Tollesson redan kl 12.23 den 5/8 har påpekat, har uttryckt en förhoppning Tänk om folk kunde ha elementär läsförståelse, i stället för att få 2 plus 2 till 8 och läsa in 'värdesättanden' och annat jag aldrig har sagt i mina inlägg...!
Minst sagt en löjlig inställning.
Ja, det tycker faktiskt jag också! Om det verkligen finns någon där ute som resonerar så, så tycker även jag att han/hon är tämligen löjlig!
Och skulle en man bli far till ett barn som får ett helt annat efternamn så är den mannen likaväl den biologiske fadern precis som en kvinna som fött ett barn är den biologiska modern. Skapar detta problem hos den enskilde, ja då har den personen verkligen problem och bör uppsöka hjälp för detta.
Tack ska du ha! Men med bara sådana saker som den läsförståelse och argumentationsteknik du själv i sammanhanget har visat prov på kan man ju fråga sig vem som ska tala om att ha problem?
Jag kan i alla fall föra en debatt utan att ta till sådana lågtstående tjuvnyp under bältet.
Jag försöker debattera sakligt, och det finns gott om exempel i den här debatten och i andra jag varit inblandad på att jag kan ta till mig saklig kritik och nyansera mina åsikter.
Frågan är hur det är ställt på den punkten med någon som - som sagt... - skriver ett inlägg som ditt efter att jag redan hade skrivit Tänk om folk kunde ha elementär läsförståelse, i stället för att få 2 plus 2 till 8 och läsa in 'värdesättanden' och annat jag aldrig har sagt i mina inlägg...!
Och signatur Me: Ta du DIG i kragen!
Det är en märklig fluga i Internet-baserade sammanhang att ständigt hoppa på alla som engagerar sig hårdare än man själv i något med att de ska skaffa sig ett liv.
Skaffa du DIG ett liv, och lev det som jag lever mitt - med att respektera hur andra lever sina liv, så länge deras sätt att leva inte stör eller hotar dina möjligheter att leva ditt liv som du vill - i stället för att kräva att de ska känna sig konstiga och annorlunda för att de inte i alla tänkbara avseenden råkar resonera precis som du gör!!!
1290
« skrivet: 2001-08-04, 19:32 »
Jonas inställning är onekligen oortodox, men jag kan inte förneka att den tilltalar mig... B-)
Och, Ingrid, jag var inne på att beröra det du tar upp, att alla får väl för sin del definiera sin släkt hur de vill. Jag är absolut inte längre ute efter att propagera för att alla måste se saken som jag.
Problemet med den nya lagen och att den inte motsvarade strömningar som fanns innan är ju just att många har anammat den som självklar, varför jag löper en stor risk att möta någon påstridig kvinna som vill ge sina barn sitt efternamn.
Fast just nu känns det inte aktuellt med något familjebildande på... några år, känns det nog som.
1291
« skrivet: 2001-08-04, 12:22 »
Hm. Jag reste hemifrån några dagar på torsdagen och har förvisso tillgång till nätet, men har koncentrerat mig på att kolla min mail.
Som Mikael och Johan båda har påpekat så skjuter de flesta syrliga kommentarer som kommit under dessa dygn långt över målet.
Jag har inte hävdat att släkten Pemer är bättre än mina andra anor, jag har bara anfört min egen högst personliga åsikt att den är min släkt.
Och jag tror att jag även i den här diskussionen har påpekat att mitt huvudprojekt inom forskningen är att finna på sikt alla cognatiska ättlingar till min egen agnatiska släkt.
Så jag har egentligen aldrig anfört det som många väljer att läsa in i en del jag har skrivit.
Själva min forskning följer alla släktlinjer oavsett om det gäller manliga eller kvinnliga linjer.
Som medlem, och blivande huvudman, av en gammal borgerlig släkt med släktnamn, vapen och devis vidhåller jag fortfarande att det hade varit konstigare om jag inte var ett dugg intresserad av denna min agnatiska släkt, eller att jag hade tyckt att min släkt var alla jag var släkt med.
Däremot har jag i min barndom haft i princip uteslutande umgänge med släkten på min mammas sida, och jag har naturligtvis efter tid och förmåga försökt komma igång med min antavla på alla sidor.
Men nu väcktes mitt släktforskningsintresse av att en hel grupp släktforskare som härstammade från släkten Pemer bildade vår släktförening, öppen för alla ättlingar från släkten, så den inriktningen blev mitt stora intresse från början - och detta var när jag var i tolvårsåldern.
Hade jag hetat Jansson hade jag inte haft någon automatisk känsla av att vara släkt med alla som hette Jansson, och jag hade bara kunnat följa namnet Jansson tillbaka till kanske min farfarsfar. Vars far hade hetat Jan eller Johan.
Hade jag dessutom varit född sisådär sexton år senare hade namnet kunnat komma från min morfarsfar, men nu föddes jag i slutet av 1960-talet, då det inte var kutym med något sådant självhävdelsebehov hos båda föräldrarna att barn fick något annat än det namn, barn historiskt alltid har fått.
(Generellt anser vi väl att 40-talisterna är en ganska jämlikhets- och jämställdhetsivrande generation. Men min mor och kvinnorna i hennes ålder hade inga långtgående krav på att få ge sina barn sitt eget namn i stället för faderns. Var de osjälvständiga kvinnor utan något egenmedvetande???)
Jag är ett barn av min tid - alla man kände hade liksom sina syskon och sin mamma det efternamn pappan och hans eventuella bröder hade från farfadern. När jag kom upp i tonåren fick jag veta hur gammalt mitt efternamn faktiskt var i min släkt, och ungefär då kommer plötsligt en ny namnlag där det inte längre är det naturliga tillståndet att jag ska kunna föra vidare samma namn jag själv har ärvt enligt urgamla hävdvunna seder.
Precis som i en väldig massa sammanhang under mitt liv har jag här hamnat i en skarvperiod där hittillsvarande system kastas på skräpbacken precis när det börjar bli min tur. Det om något känns diskriminerande, vill jag lova!
När det gäller något så grundläggande som vad människor heter är det faktiskt ganska konstigt att vi så just like that har kunnat kasta bort i det närmaste alla traditionella normer och värderingar.
För 20 år sedan var det mycket ovanligt att hitta en nybliven mamma i Sverige, som ståndaktigt skulle vara beredd att hävda att hennes efternamn var lika mycket värt som pappans och att inte det ena namnet borde vara ett dugg bättre än det andra. Men för 19 år sedan kom ur tomma intet en dittills inte alls folkligt stödd namnlag som införde det synsättet.
Men för att återgå till det enda jag försökte påpeka i min kommentar till Monica härom natten: Släkten Pemer är min släkt, övriga släkter jag har i mina anor härstammar jag från. Möjligen hör jag alternativt till en matrilinjär släkt som jag olyckligtvis ännu inte har följt längre bak än till min mormorsmor, och härstammar från alla andra.
Mina huvudsakliga forskningsmål är att kartlägga ättlingar till de båda invandrarna Nicolaus Pemer och Martin Frumerie. Och i bägge fallen även alla ättlingar till alla syskon till alla anor till dem, i den mån sådana går att spåra.
Så min forskning utgår inte på något sätt från det agnatiska systemet. Jag hävdar bara att släkten Pemer är min släkt. Det är heller inte på något vis mina ädlaste och finaste anor; ville jag anföra sådana ideer skulle jag väl snarare hävda att adliga ätten Belfrage, som min ffff ffm var av, är min släkt. Genom henne härstammar jag också från ätter som Bonde och Natt och Dag, och åtskilliga medeltida, och äldre, kungahus - så där är väl de anor jag skulle fokusera på om det bara var det finaste jag vore intresserad av.
Lika lite innebär det faktum att jag betraktar mitt raka fäderne inom släkten Pemer som min släkt att jag värdesätter de anorna högre än några andra anor. Möjligen värdesätter jag släktnamn lite högre än patronymika eftersom de i allmänhet gör sina bärare lättare att identifiera i källmaterialet.
Ungefär så. Tänk om folk kunde ha elementär läsförståelse, i stället för att få 2 plus 2 till 8 och läsa in värdesättanden och annat jag aldrig har sagt i mina inlägg...!
1292
« skrivet: 2001-08-02, 02:37 »
Jag blir inte klok på Monicas inlägg här. Vad jag ville ta upp nu var om det organiseras släktträffar där gemensamme nämnaren levde tidigare än runt 1600.
Som kuriös detalj nämnde jag att alla medlemmar i vår släktförening härstammar från en son till den ursprunglige stamfadern, utom en medlem i Hamburg som på något sätt händelsevis härstammar från en annan av stamfaderns söner. Inte såpass att han heter Pemer, ska kanske påpekas. Nicolaus II, d 1603, hade bara en dotter, Judith, gift Rehm. Jag har även kunnat utröna namnen på henns barn och vilket av dem som troligast leder vidare ned till profeesor Ludwig i Hamburg. Mer än så finns inte anledning att gå in på.
Monica försöker skapa någon helt annan vinkling genom att dra upp något som jag skrev en gång i juli i fjol. Resultatet blir någon helt nytt, som varken är vad som tidigare debatterades i denna diskussion eller har något att göra med den tråd jag försökte ta upp nu. Riktigt vad det är blir jag inte riktigt klok på, som sagt.
Men för att åtminstone bemöta lite av det Monica tar upp: För en månad sedan ägnade jag tre dagar på Värmlandsarkiv åt att gräva i min farmors rötter. Mestadels torpare, inhysen och bönder. Ingen som bar annat än patronymikon. Frånsett då att två bröder till min farmors farfar faktiskt hade tagit sig namnet Bergström, och det gör det ju i alla fall inte mindre intressant att spåra deras ättlingar vidare till nutid.
Alla dessa släktingar är just det: släktingar till mig. Jag är släkt med dem. Men min släkt är släkten Pemer. När jag hör till en släkt med ett släktnamn sedan så många sekler tillbaka skulle det vara konstigare om jag inte tyckte det.
Därmed inte sagt att jag förnekar de övriga 8191 anorna i den tolvte generationen, som min äldste konstaterade ana på raka fädernet hör till. Den diskussionen har vi gått igenom förut!
1293
« skrivet: 2001-08-01, 18:52 »
Swen Stockhaus ställde en intressant fråga här den 21 december 1999, som kom lite i skymundan, men som kunde vara intressant att spinna vidare på:
Ordnas det släktträffar, där gemensamma nämnare är tidigare än omkring år 1600?
Släktföreningen Pemer med förekommande släktträffar bildades till minne av en anfader som begravdes 1610. Den 23 februari 1610 närmare bestämt, och föreningen bildades samma dag 1981, till hans minne.
Nicolaus, som han alltså hette, Nicolaus I i släktföreningens terminologi, kom till Augsburg på 1550-talet och gifte sig där 1556. Alla medlemmar i föreningen utom en kommer från sonen Daniel, 1569-1632, och dennes son Nicolaus (III), 1608-87, som på 1630-talet flyttade till Sverige.
Men Daniels äldre bror Nicolaus (II), död 1603, är representerad i medlemsföreteckningen av en professor bosatt i Hamburg. Jag är oerhört nyfiken på dennes linje från släkten Pemer, men har hittills inte kommit till skott och försökt bringa reda i den saken. Den som torde ha spårat upp grenen ända till nutid brukar inte ha för vana att dela med sig av sådana saker till alla andra, och det känns egendomligt att kontakta professorn själv och höra om han har fått en uppställning (vilket han ju åtminstone borde), och i sådana fall kunde skicka en avskrift till mig.
Men i alla fall. Vår släkt har alltså den gamla ur-punkten ganska precis kring år 1600, eller några decennier tidigare.
Men ordnas det släktträffar där den gemensamme anfadern levde betydligt tidigare?
Jag räknar då inte sådana specialfall som en samling jag vet att man gjorde med ättlingar till Knut den helige i samband med att Lunds Universitet hade jubileum för några år sedan, eller om det förekommit liknande samlingar av ättlingar till Karl den store eller Gorm den gamle eller så.
1294
« skrivet: 2001-08-01, 13:12 »
Då var det kanske en sådan avsägelse man hjälpte gamle Björn med. Uppenbarligen brukar man inte gå ut med den möjligheten särskilt väl, med tanke på friherren vars insändare jag läste för några år sedan.
Eller också är det precis som jag tänkte mig i min första kommentar, att den möjligheten har införts väldigt nyligen.
Det kunde vara intressant att se någon statistik över hur vanligt det är att adelsman gör denna avsägelse. Jag kan tänka mig att många som föds adliga i varje fall - om inte annat - har en viss ansvarskänsla för att lämna sitt lilla bidrag till Riddarhusets fortbestånd (själva huset, alltså), oavsett vad de sedan råkar tycka om sin börd.
En gång hade jag själv en medlem av en släkt jag hade hört talas om som friherrlig som gymnastiklärare. Ganska tidigt frågade jag honom av ren nyfikenhet Är du möjligen friherre, eller så? - Nej, jag är gymnastikdirektör, blev svaret. Vid kontroll så småningom i en adelskalender visade det sig sedan att friherre var just vad han var.
Det är väl hedervärt att inte svänga sig med sin gamla mossiga bördstitel, men lite larvigt att överdriva åt andra hållet och hävda att man inte är någon friherre.
1295
« skrivet: 2001-07-31, 20:34 »
Aj då, jag hade ju läst alla inlägg här i ett par omgångar, och kunde ju ha tagit en ny titt innan jag ställde frågor som redan är besvarade. Har nu alltså noterat det du tidigare har berättat om din frus härstamning från Brunmarks.
1296
« skrivet: 2001-07-31, 20:29 »
Gick direkt till källan för att söka lite vägledning. Jag har nämligen surfat runt på Riddarhusets hemsida tidigare. På sidan http://www.riddarhuset.se/allmant/verksamhet/organisation.html kan vi läsa: Riddarhuset står inte bara för själva byggnaden utan betecknar också en institution med stadgar som grundar sig på 1866 års riddarhusordning. Som redan nämnts saknar den svenska adeln efter ståndsriksdagens upphävande all politisk betydelse, men har, liksom för övrigt även adeln i Finland, en offentligrättslig ställning. Ändringar i riddarhusordningen måste godkännas av regeringen, och adeln har en egen typ av beskattningsrätt, den s k kapitationsavgiften som varje manlig, myndig medlem av adeln måste erlägga en gång om året. Denna avgift går oavkortat till underhållet av riddarhusbyggnaden. Riddarhuset får inga som helst statliga eller kommunala bidrag. Så du har fått felaktig information, Sofia!
1297
« skrivet: 2001-07-31, 20:16 »
Det kan säkert ha funnits - och finnas - agnatiska grenar som tappade namnet. Det är ju ett fenomen som har drabbat många andra släkter, som min egen och adliga ätten von Wachenfeldt - bara för att ta två exempel jag nu i dagarna har tjatat om i ett par andra diskussioner.
Vilken är förresten din koppling till Anders Brunmark, Johan? Härstammar du från någon av hans döttrar, som Gunilla Önnberg gör?
1298
« skrivet: 2001-07-31, 19:56 »
Då måste kapitationsavgiften ha blivit frivillig på senare år. För tiotalet år sedan läste jag t ex en insändare i Expressen från någon som anonymt berättade att han var huvudman av en svensk adlig släkt och hade rätt att kalla sig friherre, men inte gjorde det för att slippa öknamnet baronen.
Detta var innan adoptivbarn över huvud taget upptogs i adelskalendern, och vad den anonyme friherren verkligen ville framföra i sin insändare var att han hade just adoptivbarn, som han skulle vilja ha med i kalendern.
Som protest mot orättvisan att de i denna bemärkelse inte räknades som hans riktiga barn hade han konstrat med att strunta i att betala kapitationsavgiften, och hade då fått inkassokrav.
Min adligt gifta moster nämnde också vid ett av de fåtaliga tillfällen familjens adelskap har varit uppe som samtalsämne att det var ju tur att vi inte fick flera söner, för då hade kapitationsavgiften blivit mycket högre.
Så det är möjligt att avgiften har blivit frivillig, men den har defintivt inte alltid varit det.
1299
« skrivet: 2001-07-30, 15:23 »
Två bröder till min farmors morfar flyttade från Brattfors till Färnebo. En bror var Anders Henriksson, f 1832 25/5 i Brattfors, som 1854 kom från Brattforshyttan till Bohlhyttan i Färnebo, flyttade vidare 1855 till Mögsjöhyttan där han kallas arbetskarl, och 1859 verkar ha flyttat, men jag kan bara uttyda flytthänvisningen som S:I 210. Han var gift från 1857 1/11 m Britta Persdotter, f i Färnebo 1829 29/5, som redan hade uä dottern Christina Sofia, f 1850 24/2. Tillsammans fick de dottern Anna Charlotta, f 1858 8/3. Någon som har något med familjen att göra och har följt den tidigare - och kanske klurat ut vad detta S:I 210 (inte sjutton står det väl St. Kil???) ska betyda?
Anders bror Carl Magnus Henriksson, f 1840 18/5 i Brattfors, finns från 1856 på Gräsmången, Älvsbacka, och flyttar 1858 till Färnebo, där jag har hittat honom i inflyttningsboken men utan hänvisning till husförhörslängden. Någon som har råkat snubbla över honom någonstans? (Förr eller senare får jag förstås börja plöja igenom hela hfl efter honom, men är det någon som redan vet något om honom är det ju rätt onödigt.)
1300
« skrivet: 2001-07-30, 14:48 »
Har sedermera själv upptäckt i samma register till Värmlands födelseböcker före 1800 att Olof Brunmark och Anna Stina Meijer hade flera ytterligare barn efter Peter och Anna Lisa, nämligen tvillingarna Anders och Karl, födda 1765 12/7, Olof, född 1766 23/8, död 1767 15/3, och en ny Olof, född 1768 14/8.
Många söner som kan ha fört släkten vidare åtminstone några generationer, men i folkräkningen 1890 finns det inte en enda Brunmark eller heller Brunmarck vare sig i Värmland eller något av de andra sökbara länen.
1301
« skrivet: 2001-07-30, 14:36 »
Det fanns tydligen minst tre olika Svanström-släkter i Svanskog. Jag har själv tidigare efterlyst ett ingifte i en av dem, som jag har i min forskning, under Släkter: Övriga släkter M-S: Svanström.
Brita Byström, *1785 20/4, ? 1828 2/11, g 1810 20/9 m Elias Svanström, *1787 31/3, byggmästare, Svanskog, ? 1863 17/11.
Ringer det någon klocka när du hör de namnen...?
1302
« skrivet: 2001-07-30, 14:08 »
Karin Håkansdotter var förresten i själva verket född 31/8. Men från inflyttningen till Älvsbacka, där hon träffade Nils Johan och bildade familj med honom, står hon år efter år med det helt fiktiva datumet 31/9 som födelsedag.
1303
« skrivet: 2001-07-30, 14:05 »
Har sedermera själv kommit några generationer ytterligare bakåt från alla ovanstående, men hittar någon forskare den här sidan och har någon anknytning till någon eller några av dessa personer, så är det förstås av stort intresse!
1304
« skrivet: 2001-07-30, 13:49 »
Detta visar också på vad jag har för mig att jag läst någonstans någon gång om att Riddarhuset i praktiken inte längre låtsas om avsägelser av adelskap.
Min moster är ingift i en annan svensk introducerad adlig ätt, utan att det är några förmögna slottsherrar vi talar om, utan tvärtom vet jag att hennes svärfar på ålderns höst skrev och försökte avsäga sig adelskapet för att han inte hade råd att betala kapitationsavgiften.
Det var inte tal om att mottaga hans avsägelse, utan som jag förstår det efterskänktes i stället hans avgift.
Men ovanstående Frans Henriks barn avsade sig alltså sitt namn, och det som förknippades med det, och kallade sig Fransson.
När var det egentligen grenen återupplivades på Riddarhuset?
Johan Sjöberg har på annan plats i detta forum berättat om Pontus Möllers redogörelse i ett Släkthistoriskt Forum (tror jag det var) om när den unge herr Fransson kom och knackade på vid Riddarhuset och ville ta ett adligt namn. Jag fick intrycket att det handlade om 70-talet, men som jag tolkar min adelskalender måste det ju vara hela första halvan av den 1:a yngre grenen som vid någon tidpunkt har återupprättats och införts i Riddarhusstamtavlorna, inklusive alltså den familj där en medlem av en på samma sätt borttappad gren av släkten Pemer är gift von Wachenfeldt.
Fast det motsäger i och för sig inte att hela grenen har bytt namn från Fransson till von Wachenfeldt långt fram på 70-talet.
Pontus Möllers berättelse om hur man med hänvisning till adelsbrevet kunde anföra Kgl Majestäs påbud att den adlades äkta manliga bröstarvingar för evärderlig tid skulle bära namnet von Wachenfeldt är också intressant.
Det torde väl i praktiken ha inneburit att namnbytesprocessen gick enkelt och smärtfritt, på ett helt annat sätt än om jag skulle få kontakt med dylika borttappade Pemer-grenar. Vi har inget adelsbrev som säger att släktens äkta manliga medlemmar för evärderlig tid ska bära namnet Pemer, utan sådana Pemer-ättlingar skulle definitivt vara utlämnade till de procedurer PRV:s namnsektion i varje givet ögonblick råkar hålla sig med.
Sist någon ville återta sitt rättmätiga släktnamn tvingades hon alltså - som jag berättat på annan plats - sitta och be alla myndiga släktingar som redan bar, eller hade burit, namnet om lov.
Och en enda faster till mig kunde med sin obstinata nej-röst fälla övriga 39 ja-röster, men kunde i enlighet med rådande procedurer bara obstruera namnbytet en kort tid ytterligare, i det att nästa steg i processen bara innefattade ett kungörande i Post- och Inrikes Tidningar.
Obstinat, säger jag. Jo, jag ringde faktiskt upp henne och förklarade att jag ärligt och uppriktigt faktiskt undrade varför hon inte tyckte att Märta borde få heta Pemer, men fick bara svaret att Det har väl inte du med att göra och luren slängd i örat.
När jag ombesörjde en artikel om släkten Pemer i SSK 1989 klumpade jag ihop denna faster med två andra kvinnliga släktmedlemmar som inte ville stå med, och ville att det skulle stå att tre kvinnliga släktmedlemmar som rätteligen borde ha stått med i artikeln, har själva sagt sig, alternativt kunnat förutsättas, inte vilja vara med. Elisabeth Thorsell tyckte inte vi behövde bry oss om dem där som inte ville vara med, och då brydde inte jag heller mig om att påtala att en av dem inte själv hade sagt att hon inte ville det.
Men med den inställning hon något år innan alltså visade alla oss övriga släktingar i kretsen som bär eller har burit släktnamnet, kan jag inte se att jag överreagerade. Ville hon inte stå på samma sida som oss andra när det gällde glädjen och entusiasmen över att det faktiskt finns fler som kunde ha hetat Pemer och som gärna ville göra det (och den aktuella släktingen hade hetat Pemer sedan hon var liten om hon bara hade råkat ha en bror - när hennes farbror, som hade en son, tog namnet Pemer 1961 valde hennes far att behålla namnet Svensson för att han ändå bara hade döttrar), så behöver hon inte vara med i släktartikeln och vara med oss när det passar.
Jag har en fullkomligt fantastisk förmåga att komma in på helt andra ämnen, märker jag, men ämnet som var aktuellt att ta upp om ätten von Wachenfeldt var ju just detta med borttappade och senare återupptäckta grenar. Därav den senaste utvikningen.
1305
« skrivet: 2001-07-30, 12:56 »
Har inte sett den här diskussionen förrän nu, och Mikael Persson har väl i stort sett fört fram min uppfattning om uttrycket härstamma i rakt/rätt nedstigande led.
Precis som Mikael tycker jag att hela uttrycket är helt uppåt väggarna, eftersom en härstamning alltid måste vara i det man sålunda kallar rakt nedstigande led. Om inte tillägget i rakt nedstigande led ska ses som exemplifiering att just den härstamning man talar om är på raka fädernet eller mödernet, så är det fullkomligt nonsens att lägga till i rakt nedstigande led.
Problemet här är alltså snarast en kontamination av två olika uttryck. En släkting till mig i rakt uppstigande led är detsamma som en av mina förfäder, och en släkting i rakt nedstigande led till en människa som levt i det förflutna är detsamma som en ättling eller avkomling till honom.
I ren ouppmärksamhet för uttryckens egentliga betydelse har man blandat ihop dem med varandra, och börjat tala om en förfader i rätt uppstigande led respektive ättling i direkt nedstigande led.
Uttryck som i mina öron, precis som i Mikaels, direkt för tankarna till en rak symmetri i själva släktskapet, dvs på raka fädernet eller möjligen mödernet.
Och så har det också kommit att uppfattas av många utanför släktforskningsvärlden. Jag har t o m ett exempel ur den moderna populärkulturen. I nyligen avlidna Douglas Adams kultbok Liftarens guide till galaxen berättas i början av boken om kommunaltjänstemannen Mr Prosser, som kommit med ett par bulldozers för att riva hjälten Arthur Dents hus.
I den engelska originaltexten heter det curiously, though he didn?t know it, he was also a direct male-line descendant of Genghis Khan....
I Thomas Tidholms svenska översättning har detta fått motsvaras av vad Tidholm uppenbarligen betraktat som en rak synonym till ättling på den direkta manslinjen: Märkligt nog, men det visste han inte, var han ättling i rakt nedstigande led till Ginghis Khan...
Att det egentligen sammanblandade uttrycket härstamma/ättling/förfader i rakt/rätt/direkt upp-/nedstigande led i praktiken torde uppfattas i mycket hög grad som benämning på sådana släktskap på raka fädernet eller möjligen mödernet får vi nog därmed acceptera. Det är den rimligaste tolkningen.
Att en släkting i direkt uppstigande led möjligen är en anfader eller -moder, oavsett om det är min farfar, mormors mor eller.... ff ff ff mf mf mf mm mm mf (det sistnämnda i mitt fall kung Karl Knutsson Bonde) är egentligen en helt överflödig terminologi.
Vi behöver inte använda fler ord än att vi härstammar från en viss förfader, eller att exempelvis Sven Låftman var en ättling till kaptenen Gerhard Meijer vid Närkes och Värmlands regemente. Att till epitetet förfader till eller ättling till lägga till ett omotiverat i rakt nedstigande led kommer för en, som inte känner till hur vi släktforskare av någon anledning har valt att uttrycka oss, alltid att implicera att härstamningen i sig innefattar ett rakt eller symmetriskt förhållande.
Mellan raka fädernet och raka mödernet finns också en viss skillnad. En rak agnatisk släktkedja har så länge vi i västvärlden släktforskat haft en stor relevans, och i den utsträckning släkter haft släktnamn varit (den huvudsakliga, normala) basen för hur dessa släktnamn förts vidare.
Raka mödernet är naturligtvis minst lika intressant för en vidsynt släktforskare, men har väl inte direkt samma historiska signifikans inom släktforskningen. I varje fall inte riktigt på samma sätt.
Den agnatiska forskningen kring att de och de gamla adelsätterna (bl a ätten Store, om jag minns rätt) var olika grenar av den ännu äldre Stora Wångasläkten, eller att släkterna Elliot och Josephson är olika agnatiska grenar från samma anfader, är en mycket gammal gren inom släktforskningen.
Att exempelvis kartlägga en anmoders alla ättlingar på raka kvinnolinjen kan utan tvekan vara ett kul projekt, det också, men är väl inte så mycket något annat som en reaktion mot gammal stofilartad fastlåsning vid det agnatiska.
Men därmed inte sagt att det inte skulle vara lika berättigat. Jag försöker bara resonera mig fram till att den logiska tolkningen för många nog blir att just härstamma i rakt nedstigande led betyder att härstamma på raka manslinjen.
Och det har vi rimligen själva bäddat för genom den här klumpiga sammanblandningen av uttrycken släkting i rätt uppstigande led och förfader.
Ungefär på samma sätt som det nästan är vanligast med den synnerligen märkliga ordalydelsen han tillhör en av de bästa i landet i stället för något av de riktiga uttrycken är en av de bästa eller tillhör de bästa.
1306
« skrivet: 2001-07-28, 14:00 »
Jag tänkte på samma sak som du, Johan! Det var ju en adlig ätt där en gren råkade ut för samma sak som släkten Pemer, men där en av Franssons som kände till sin bakgrund sökte upp Riddarhuset.
Dessutom finns en koppling mellan de borttappade von Wachenfeldt och de borttappade Pemer. En av de sistnämnda är faktiskt gift med en von Wachenfeldt på just 1:a yngre grenen, där det anges att de tidiga generationerna på grenen hette Carlsson och Fransson. Så jag blir lite nyfiken på när den unge Fransson egentligen kom till Pontus Möller och hela släktgrenen återtog sitt adliga namn. Hade den aktuella Pemer-grenen burit namnet Pemer hade det alltså funnits en Pemer ingift i nutida adelskalendrar idag, men när min släkting, född Nilsson, gifte sig med sin man (1966) hette han kanske fortfarande Fransson?
Hade Pemer varit adligt hade kanske alla Erikssons, Nilssons och Davidssons på våra borttappade grenar också varit mer intresserade av att återta namnet. Nu var bakgrunden med förfäder som hetat Pemer känd i en eller annan form på alla dylika grenar jag själv haft kontakt med hittills, men inställningen att man inte behöver heta något speciellt hade och har avhållit alla ifrån ett återtagande av släktnamnet.
Det är egentligen bara släktens huvudman totalt sett, för övrigt bror till den aktuella fru von Wachenfeldt, som har varit inne på att återta namnet, ivrigt påhejad av släktens släktforskare när kontakten hade återupptagits i form av vår släktförening, men som valde att ta sig ett helt nytt namn i stället, när han konfronterades med hur krångligt det skulle vara med den nuvarande lagen.
Alla som heter eller är födda Pemer och är myndiga ska inge ett skriftligt medgivande och bifoga personbevis för sig och sina familjer, och den sökandes släktskap med var och en av oss ska styrkas genom kyrkoboksutdrag. Säger en enda av oss nej blir det plötsligt ungefär så enkelt som man skulle önska att det var redan i första läget, för då går man vidare till patentbesvärsrätten, vilket rent konkret innebär att namnbytet kungörs i Post- och Inrikes Tidningar, och säger ingen något då får man namnet. Vi har gått igenom processen en gång.
Annars har släktingar som inte hörde till den strikt agnatiska sidan av släkten varit allvarligt inne på att ta namnet Pemer, rent spontant, men i det ena fallet på 1950-talet, då det förmodligen hade gått om de kommit till skott, blev det aldrig mer av planerna. Den andre försökte efter 1983 års namnlag och fick information om ovanstående tågordning, och gjorde nog aldrig något mer då.
På en av de agnatiska grenarna sades f ö att farfar trodde att Pemer var ett öknamn. Men på åter en annan utbrasts det att då hade ju farmor Alma rätt, hon sade att vi egentligen hörde till en gammal adlig släkt med ett vapen och allt, och att vi borde heta Pemer...
Jag talar visst inte om dubbelnamn längre, inser jag. Har vi underlag för en egen diskussion om släkter med släktnamn som tappat bort det, eller ska vi låta det dö ut här?
1307
« skrivet: 2001-07-26, 12:57 »
I once stumbled upon 460430-0014, H M KUNG CARL XVI GUSTAF (without additional names Folke Hubertus, and absolutely no Bernadotte) in the Stockholm county citizens directory on microfiche at the Stockholm City Archive, when I was looking for a relative, who was born on the same day.
I then looked up the birth dates of the other members of the family, and wrote the numbers down somewhere, though I?m not sure where these notes are today. Since I?m familiar with the procedure of calculating the tenth digit I can, however, recall the codes for all three children (770714-0021, 790513-0014 and 820610-0029).
If I recall correctly, Queen Silvia had gotten the old kind of immigrant number beginning with number 9. But I?m not sure of this.
In the files the members of the family were listed as H M KUNG CARL XVI GUSTAF, H M DROTTNING SILVIA, H K H KRONPRINSESSAN VICTORIA, H K H PRINS CARL PHILIP and H K H PRINSESSAN MADELEINE.
Swedish papers and magazines tend to be very funny and call the members of the royal family Victoria Bernadotte, and so on, but this shows they are certainly not called Bernadotte in official files.
We do know this was the last name of their ancestor who was elected heir to the throne, and that members of the royal family, who has lost their right to the throne, have gotten the last name Bernadotte by the authorities, but it is only childish to pretend that the members of the actual royal family has the surname Bernadotte. They don?t have any surname at all!
1308
« skrivet: 2001-07-25, 18:01 »
Apropå att vända på namnens ordning så hette en syster till min farfar Ingrid Beata Charlotta, tilltalsnamn Ingrid. Men i folkbokföringen skrevs hon ständigt som Ingrid Charlotta Beata. Man kan bl a hitta hennes på Sveriges Dödbok-skivan när man söker på Pemer. I familjens ögon hette hon alltså definitivt Ingrid Beata Charlotta. Troligen noterade aldrig hon själv, eller de närmaste anhöriga, misstaget i folkbokföringen. Jag upptäckte att det var skillnad bara något år innan hon gick bort, och fick på direkt förfrågan bekräftat vad hon hette i familjens ögon.
Som sagt, det är inte lätt alla gånger!
1309
« skrivet: 2001-07-24, 11:42 »
Det här har man ju funderat över ibland. Lite vägledning tyckte jag mig finna bland mina två förfäder med namnet David Niclas Pemer, plus en tredje generation i rad med samma namn - själv härstammar jag från en bror till den tredje och sista David Niclas.
Den förste David Niclas (1700-1776) var uppburen officer och två gånger gift med adelsdamer. I massor av källor brukar han t o m kallas von Pemer. Den andre (1757-1839) ägde och brukade gården Södra Nolby i Frykerud, som hans mor bytte till sig efter faderns död.
Här påbörjades dock en process, som sånär hade utplånat släkten Pemer från Sveriges yta i den bemärkelsen att släktnamnet hade försvunnit.
Redan David Niclas nummer två skrivs understundom helt enkelt som David Davidsson (eller Dafvid Dafvidsson) i kyrkböckerna, men när han dör 1839 och bouppteckning förrättas, så uttrycks klart att det är en bouppteckning efter hemmansägare David Nicolaus Pemer. Men längst bak har de fyra sönerna skrivit under bouppteckningen.
Äldste sonen var döpt efter far och farfar till David Niclas. Övriga hette Sven Henrik, Erik Petter och Carl Gustaf. Deras egenhändiga namnteckningar talar sitt tydliga språk - i tur och ordning har det skrivits under av Erik Davidsson, Niklas Davidsson, Carl Davidsson i Pålstad Kihl socken, och allra sist av [min farfars farfars far] Sven Davidsson i Prästbohl.
Vad säger oss detta? David Niclas II i Södra Nolby har uppenbart kallats David som tilltalsnamn, och eftersom han själv kallades Davidsson som patronymikon torde det även gälla hans far, David Niclas I. David Niclas III kallades däremot Niklas, och gick till hävderna som Niklas Davidsson. Av hans sex barn kallades fem Niklasson/Niklasdotter, men tredje sonen Bengt (1841-1913) kallade sig faktiskt Davidsson i stället, vilket sedan också blev hans barns efternamn, i stället för hans patronymikon. I en del husförhörslängder har prästen skrivit Davidsson (Niklasson), och någon gång tror jag det stod Niklasson överstruket, och ändrat till Davidsson, så det verkar ha varit en utdragen process när det ändrades.
Det verkar bekräfta än mer att fadern definitivt kallades Niklas, men att Bengt var väl medveten om att han även hette David och att detta var namnet på de två närmast föregående generationerna. Intressant nog finns agnatiska ättlingar kvar efter Bengt, där således efternamnet har förblivit Davidsson intill våra dagar. Så släktens store David lever en smula indirekt kvar i en gren som heter just Davidsson.
Förnamnet David dök upp igen på ett par andra grenar, i två fall på grenar där namnet Pemer lyckligtvis hade återtagits, och på en där efternamnet just hade permanentats som Eriksson efter en Erik. Men själv planerar jag i första hand att min äldste son definitivt ska heta Daniel, vilket är ett ännu äldre namn i släkten.
Niklas Davidssons bröder kallades däremot Sven, Erik och Carl, namnet som kom först. David Niklas Davidsson hade alltså en så elegant lösning som att han bar sin fars och farfars båda förnamn, men att man, gissningsvis av rent praktiska skäl, kallade honom vid det andra namnet, och därvid slapp ha två David i familjen.
Kanske kan man utgå ifrån att det var en vanlig variant, om både far och son har samma två förnamn. Men som regel torde folk ha kallats vid sitt första namn.
1310
« skrivet: 2001-07-22, 12:12 »
Vilken solskenshistoria! Flera års undran, och Anders omedelbara svar är skrivet SJU MINUTER efter M Keynemos fråga.
Nog är Anbytarforum är ett alldeles fantastiskt hjälpmedel i forskningen i sina bästa stunder!
Sju minuter.... Det är fantastiskt!!!
1311
« skrivet: 2001-07-16, 22:51 »
Bara en sådan sak! Och det reagerade inte jag på. Vad pinsamt...
1312
« skrivet: 2001-07-16, 12:17 »
Hans antavla är med i 24 Famous Swedish Americans and their Ancestors. Vet inte vad som sagts tidigare när någons anor efterfrågats här, som finns med i den boken. Med Bo Lindwalls tillstånd kanske de kan läggas ut här. Kanske. Bo?
1313
« skrivet: 2001-07-13, 10:44 »
Jajamensan, Lars!
Dag Bremberg som skrivit inlägget närmast innan ditt härstammar t ex också från just henne.
Jag e-postar alldeles strax den beryktade Frumerie-filen till dig, så får du mer info om släkten.
Det ska bli intressant att se var du kommer in i bilden!
1314
« skrivet: 2001-06-26, 14:38 »
Även om det som sagt anges vara nedlagt så vill jag faktiskt hålla med Peter och uttala att jag inte betraktar honom som någon gnällspik. Det är så tydligt angivet med Läs detta först att det är märkligt med alla totalt malplacerade frågor, dubblerade diskussioner och allt vad det är.
Däremot inte sagt att detta sker för att folk vill förstöra för oss andra - självklart inte! Jag förstår mycket väl den sprudlande entusiasm många måste känna första gången de hittar till Anbytarforum och äntligen kan försöka be om hjälp med sitt gamla problem. Att man då lätt kastar sig ut direkt i stället för att läsa sig till instruktionerna för hur och var man effektivast borde lägga sin efterlysning är ganska förståeligt. Irriterande i längden att det sker i så stor omfattning, men trots allt förståeligt.
För den skull tycker jag inte att det är rätt att kalla någon som påtalar de problem detta skapar för gnällspik. Man måste väl ändå kunna acceptera tillrättavisningar när något görs fel!
1315
« skrivet: 2001-06-26, 11:19 »
Annars finns ju den sedermera finlandssvenska släkten Nycopensis/Nycop/Nykopp, vars stamfader var från Nyköping, men som väl blev biskop i Viborg. Jag sitter bortrest utan några uppgifter till hands, men vill minnas att förnamnet var Nicolaus. Han blev gift med en Ihrengius och hade åtminstone en son, som förde släkten vidare, och en dotter Kristina, gift med Benjamin Krook, som jag härstammar från. Återkommer när jag sitter hemma vid den egna datorn, och har mina papper tillgängliga.
1316
« skrivet: 2001-06-17, 23:33 »
Proband
Brita Westman. Född 1682 dog 1739, gift 1705 med Rådman Joh. A. Dragman i Arboga (F. 1668 dog 1758.) Son af Rådman Joh. Dragman i Upsala. Hade 7 barn.
Far
Jacob Lorens, antog först namnet Westman af Födelse-Orten. Född 1638 den 3 decemb. var bokbindare och Rådman i Westerås. Afled 1707 i Febr. Gift 1666 m.
Mor
Engel Sleiker, född 1645 död 1705.
Farfar
Jacob Lorens, bokbindare i Westerås på 1630-talet, nämnes såsom Stam-Fader för denne Westerås Slägten. gift med
Farmor
Ursilla Gjertsdotter. Deras graf är i Dom-kyrkan under N. 17 på Stora gånge. Se Graus Westm. Beskrifning p. 115.
Morfar
Inspector Abr. Sleiker på Skultuna, med
Mormor
dess första Hustru.
Uppstyckat i antavleform, men i övrigt ordagrant avskrivet från Ättelängd Af Westmanske Slägten ifrån Westerås, samtryckt med liktalet över Brita Westmans brorson Johan Westman 1785, av Abraham Abrahamsson Hülphers, själv svåger med delar av denna Westman-släkt, då hans syskon Daniel (1741-1801) och Brita (1751-80) gifte sig med syskonen Christina Catharina (1745-1801) respektive Anders Peter (1748-94) Ihrfors. Deras mor Engel Pemer, f 1723 27/2, d 1803 7/9, g 1:o 1744 m handlanden i Västerås Peter Ihrfors, d 1752 3/8, 2:o 1753 15/11 m handlanden i Västerås Lars Fahlroth, f 1721 19/9, d 1789 23/10 var alltså dotter till Brita Westmans syster Agnes.
1317
« skrivet: 2001-06-13, 19:44 »
Brita Westman var dotter till bokbindare Jacob Lorens Westman i Västerås och Engel Sleiker, och hade bland flera syskon systern Agnes, f 1685, d 1723, gift med min släkting guldsmeden Petter Pemer.
Jag har någonstans en fotokopia av Abraham Abrahamsson Hülphers Stamtavla öfver Westmanske slägten ifrån Westerås och lovar återkomma med det jag har därifrån om Britas ursprung, så fort jag hittar kopian.
Jag har i alla fall några generationer bakåt, dels därifrån, dels från Elis Wettergrens stora artikel Min mödernesläkt (Flodin) ur SoH 1954:2-3, vill jag minnas (1954 är jag i alla fall säker på).
1318
« skrivet: 2001-05-29, 04:37 »
Jooo... lite underligt låter det. Kan man tänka sig att han förband sig att inte gifta sig? Jag undrar det, jag...
1319
« skrivet: 2001-05-28, 14:21 »
Host, harkel, (pinsam tystnad), host, host...
Där fick du in en riktig fullträff, Dag! Jag borde naturligtvis ha hållit inne med min frustration, när jag inte ens lever som jag lär. Usch så pinsamt.
Dina frågor då var om den nye Johan kan ha snott namnet, om jag kontaktat uppgiftslämnarna i Disbyt, mer uppgifter om dopet 1656 i Fellingsbro, en allmän fundering om avstånd, och påpekandet att det faktiskt förekommer två syskon med samma förnamn. Det kan jag ta först, det skulle jag ha tänkt på, för någon av de diskussionerna har jag deltagit i för rätt länge sedan, så det visste jag faktiskt. Klart är i alla fall att inte Jean Frumerie och Sara Pemer hade en Johan till.
Risken att det var en usurpator som bara har råkat ta namnet kan man väl inte bortse från. Dopet 1656 (den 24 februari, för att vara exakt) nämner även Kjell Lindblom i tredje bandet av Vallonsläkter under 1600-talet, i Zachris tabell. Även där står bara barn bg 9/7 1654 och barn dp 24/2 1656. Enligt Erik Frumerie har paret sedan fyra namngivna döttrar, som sedan har följts vidare åtminstone en bit in i framtiden. Men han är noga med att räkna upp dessa döttrar, plus det ej namngivna barnet som döps 1656.
Slutligen har jag ännu inte fått iväg några rader till Donald Freij och Britt-Marie Lundell, som har uppgifterna om Johan och hans hustru Brita, och döttrarna som alltså inte överensstämmer med döttrarna till den kände Johan Frumerie i trakten. Men någonstans ifrån måste ju uppgifterna komma, och det ska jag ta tag i genast.
I sin bok skriver Kjell Lindblom att Johan Frumeri, son till Jean (tab 2), döps 29/11 1663 i Fellingsbro sn. Han blir bergsskrivare och tiondeskrivare i Nora och Lindes bergslager. I Nora hfl 1703 står han antecknad vid Elfstorp med hustrun Margareta Norman och sju barn. Bland pestlik i Lindesberg sn 1710 antecknas Johan Frumerie, hans hustru och dotter i Rya. Kanske har de försökt undkomma den annalkande farsoten genom att flytta ut till Johans avlidna faster Elisabeths familj, som är bosatt vid Rya torp.
Fastern Elisabeth, död 1693, var gift med en Pierre Marlier och hade vad jag förstått två döttrar med honom. Kopplingen till henne som faster finns ju även om Johan är barn till Zacharias, eller är identisk med Josuas oäkting född 1659 någonstans i Noratrakten.
I Britt-Maries och Donalds uppgifter identifieras åtminstone den Johan med familj som dör 1710 som en helt annan Johan med familj - eller i varje fall en Johan med en helt en annan familj. Och Margareta Norman antecknas av Erik Frumerie som avliden 1725, och den rätte Johan redan 1709 den 21/3, dock vad jag sett utan orter angivna. Klart är dock att parets dotter Christina, gift med kronobefallningsman Johan Trotzig, ärvde Elfstorp, och dessas dotter Anna Christina, gift med en mantalskommissarie Olof Bohman (vars egenhändiga levnadsteckningar är återgivna i Noraskogs Arkiv), ärvde det efter dem.
Jag har inte själv ägnat mig åt arkivforskande på de här familjerna, men det börjar kännas inspirerande att ge sig i kast med det. Hur och när jag nu ska kunna göra det. Men det känns angeläget!
Och tack till Eva för uppgifterna! Skönt att du hade lite mer i den stilen! Jag var orolig för att det till sist skulle komma några ord från dig, men att det då skulle visa sig att du inte visste ett dugg mer alls. Men dina första rader gav mig på något vis intrycket att det nog fanns lite till, och det var jätteskönt att det stämde. Och med facit i hand var det nog rätt bra att det tog ett tag tills du återkom, för på det viset blev de nya rönen om Gustaf uppdelade i två glada överraskningar i stället för en enda...
Carolina står som fiskarhustru. Har du uppgifter om fiskaren hon blir gift med, och rentav ättlingar vidare framåt i tiden, också??? Nu får vi se om vi väntar på en tredje glad överraskning.... B-)
Om du vill kan du få släkten Frumerie uppstolpad i tabellform i ett Word-dokument jag har, Eva. Om du har någon mailadress kan jag maila den till dig som fil, eller så kan jag göra en utskrift och skicka till dig med Kgl Postverket. Du får gärna kontakta mig direkt via mail, på anders@pemer.net, eller skriva en rad - eller slå en signal. Var på väg att hänvisa till Forskarkatalogen, men där har jag jättegamla uppgifter som jag för närvarande inte kommer åt att ändra. Men vill du slå en signal kan du göra det på 08-530 605 15.
1320
« skrivet: 2001-05-28, 13:33 »
Det var mycket upprörda diskussioner om medeltidsfasoner när Sven Hedin adlades, så det är nog högst troligt att hans civilstånd blev något av ett alibi, och att det helt enkelt inte hade blivit något adlande om han varit gift och haft barn.
1321
« skrivet: 2001-05-23, 23:09 »
Nu börjar det bli frustrerande att Eva inte verkar ha trott för en sekund att någon skulle bli ett dugg intresserad av hennes Gustaf, och aldrig tittar hit och märker att åtminstone jag verkligen vill veta mycket mer. I nästan två veckor har man varit här flera gånger om dagen för att se om Eva har återkommit och skrivit något mer... Snälla Eva, försök kom hit snart igen....! B-))
1322
« skrivet: 2001-05-16, 16:01 »
Principen borde vara att det alltid är fel att som nytt släktnamn få ta vad som är en annan släkts namn borde det ha stått i femte stycket.
Diskussionen om agnatisk eller icke agnatisk släkt var vi nog rätt klara med...
1323
« skrivet: 2001-05-16, 15:51 »
Sven, får man drista sig att fråga vilken bit av diskussionen det är du betraktar som anakronistisk?
Jag tror jag talar för alla som vänder sig mot antagande av utdöda ätters namn, att vi inte sitter och tycker det är fel för att vi tycker att adeln är bättre människor och borde ha sina privilegier tillbaka, och att det är mot den bakgrunden de förmodat utdöda ätternas namn borde få vara ifred, för att de skulle vara finare namn än ofrälse släktnamn.
Den adel som fanns, och i vissa fall har agnatiska ättlingar kvar med samma namn (och på senare tid inte så få cognatiska också, jag har själv en adlig kvinnlig kusin, som har barn med en sambo vid namn Nilsson, så...), och i andra fall nu är utdöda eller förmodat utdöda ätter, tillhör - på gott och på ont - vårt kulturarv. Om det må man tycka vad man vill.
De gamla ättenamnen borde därför rätteligen även fortsättningsvis åtnjuta det skydd, de tills härom året också alltid har gjort. På relativt sen tid har namnmyndigheterna gjort en helomvändning mot tidigare praxis att släktnamn som kan förväxlas med gammal känd utdöd släkt inte ska godkännas. Möjligen är det någonting om att den gamla släkten ska finnas med i minst två allmänna uppslagsverk för att räknas som känd.
Detta är ju givetvis en larvig princip att gå på. Principen borde ju vara att det alltid är fel att som nytt släktnamn få ta vad som är en annan agnatisk släkts namn, utdöd eller i livet. Och adlig eller icke adlig.
Är det ett gammalt adligt namn kommer man alltså, knappast ett dugg oavsiktligt, att gå omkring och ge sken av att tillhöra en gammal adelsätt. I den omfattning gamla adliga namn på detta vis antas, så är det ju namn som verkligen låter genuint adliga Detta är ju faktiskt i rak mening det som i patentsammanhang brukar uttryckas i termer i stil med ägnat att vilseleda om produktens ursprung.
När man således i första hand vänder sig emot att wannabees vill verka fina genom att rida på gamla fina namn tycker jag det är oerhört orättvist att bli framställd som att man värnar om de fina namnen för att man skulle stå på det riktiga fina folkets, adelns, sida.
Principiellt kan det kanske ses som en smula... anakronistiskt att de ännu fortlevande adliga ätterna fortfarande är adel, men i formell mening har de faktiskt inga privilegier kvar. Det som slår snett är att människor med adliga namn i många sammanhang i praktiken kan få privilegier ändå. Sett ur det perspektivet skulle det kanske finnas en viss bisarr logik i att alla vi ofrälse skulle norpa åt oss gamla utdöda namn för att låta lika fina. Men det är en långsökt väg att gå.
Och det har knappast varit någons motiv.
Jag håller heller inte med Sune om att vad som helst är bättre än att hitta på något nytt. Jag tycker något helt nytt är det bästa man kan ta, om man måste byta namn. Som Tom säger så har ju alla namn varit nya någon gång. Att ta ett namn som redan finns kommer ju alltid att innebära framtida sammanblandningar med andra släkter med samma namn. I livet eller utdöda.
En gammal grundläggande princip för släktnamn är ju att de ska peka på en, och endast en, släkt. Alla myriader med Bergström- och Lindkvist-släkter och så vidare kan vi ju inte rimligen göra något åt retroaktivt genom någon form av tvångsåtgäder, men det minsta man skulle kunna göra är att införa som princip att ett nytaget släktnamn inte får ha funnits som släktnamn förr. Även om den tidigare släkten förmodas utdöd. Eventuella ättlingar till den måste ju alltid ha företräde, och vem ska avgöra att inga sådana finns.
Ska PRV börja ombesörja omfattande släktforskningar för att säkerställa att det inte finns några ättlingar till den förra släkten med samma namn. Det tror jag knappast. Och då ska de ju inte heller sitta och ge bort något som inte är deras att ge bort.
1324
« skrivet: 2001-05-16, 15:07 »
Anders Pemer
1325
« skrivet: 2001-05-12, 14:51 »
Precis, Stefan! Tänkte spara utrymme och sovra i allt överflöd av information som delvis redan fanns här i samma diskussion - och så går jag och tar bort fel fru... Illa.
1326
« skrivet: 2001-05-11, 16:31 »
Här följer Gustaf Winmans raka fädernehärstamning så långt den är känd.
Martin Frumerie, predikant och skollärare vid Finspångs bruk, ? 1683. G 1:o m Marie Francois, ? 1631.
Son:
Jean Frumerie, *1634, borgmästare i Nora och Linde, ägare av Vedevågs bruk, ? 1689. G 1659 m Sara Margareta Pemer, *1641.
Son:
Pehr Frumerie, *1662, landsfiskal i Örebro län, ? 1713. G m Christina Mattzdotter, ? 1729, i hennes 2:a gifte.
Son:
Mattias Frumerie, *1689, kapten vid Nerikes och Wermelands Regemente, ? 1743. G 1714 m Anna Catharina Brobeck, *1696, ? 1773.
Son:
Josua Frumerie, *1731, förare vid flottan, sedan tydligen gruvarbetare vid Hässlekulla gruva, ? 1798. G 1774 m Cajsa Ersdotter, *1744, ? 1813.
Son:
Pehr Josua Frumerie, *1774, enl Erik Frumerie vargeringssoldat, men var alltså åtminstone 1815 torpare vid Sanna ägor, Vintrosa, enligt Evas uppgifter från Moa Qvarnström. G 1795 m Brita Olofsdotter, *1768.
Son:
Gustaf (Frumerie) Winman, *1803 24/6, soldat Norra Vinön nr 5, Lännäs, ? 1874 2/12. G 1828 6/4 m Brita Jonsdotter.
Gustafs farbror Eric blev alltså skarprättare i Örebro, så det här är sannerligen en annorlunda gren av släkten. Vad som är mest spännande just nu är väl om det finns en okänd agnatisk Frumerie-gren med namnet Winman flera generationer framåt från denne Gustaf - kanske ända fram till nutid???
1327
« skrivet: 2001-05-11, 14:12 »
Det händer mycket nytt om släkten precis efter att jag skrev min artikel om den i Sällskapet Vallonättlingars medlemstidskrift.
Jag vill ha gärna kontakt med dig, Eva. Din Gustav finns i släktuppställningarna som det enda överlevande bland en rad syskon som dog som små. Men att han fick ett nytt efternamn som vuxen har överstelöjtnant Erik Frumerie i varje fall inte antecknat något om på släkttavlan.
Gustav tillhörde alltså en vitt utgrenad, stor och känd militärsläkt med åtskilliga väldokumenterade officerare i sina led, varav släktingen Caleb vid Kalmar regemente på sin tid t o m blev adlad de Frumerie - och han blev tilldelad ett soldatnamn. Det är ju nästan tragikomiskt.
Inte ett dugg konstigt, förvisso, utan bara tidens anda vid tillfället. Men ändå. Den moderna namnlagen är nog inte så mycket att bråka om ändå - tänk vilket kaos vi har haft genom alla tider ändå. En sak att bondsöner med patronymikon fick soldatnamn, men en medlem av en släkt med ett släktnamn - dessutom vad som redan då måste ha varit en relativt känd officerssläkt. Brrrr!
1328
« skrivet: 2001-05-10, 18:15 »
Is this the family of Qvartersmästare Peter de Flon, married to Hedvig Sophia Ebeltoft and living in Förlanda socken, Halland, about 1754 to 1772?
I have notion of their children as being:
Carl Ulric de Flon, *1754, ? 1755.
Hedvig Charlotta de Flon, *1755.
Ingrid Brita de Flon, *1756, ? same year.
Margareta Elisabeth de Flon, *1760, ? same year.
Bernhard Severin de Flon, *1762, ? same year.
Furthermore, Peter had daughter Petronilla de Flon, *1771, ? 1772, out of wedlock with Sara Jönsdotter.
As of yet, I haven?t puzzled this family together with the main De Flon tree. Petter can be a member of the branch descended from Gilius de Flon, who married a sister in law of one of my ancestors. But he may belong to some completely different branch as well.
Sharon Pearson Johnson, do you know anything more on your Hedvig Charlotta?
1329
« skrivet: 2001-05-10, 05:02 »
En son till Philip Utterbom och Helena Christina Frumerie är i alla fall identifierad: Johan Utterbom, *1700 24/12, sergeant vid Kalmar reg. 1718 30/1, fältväbel s å 15/10, deltog i belägringen av Fredrikshald s å, regementsadjutant 1734 23/9; fänrik 1740 19/7, löjtnant 1744 19/12, regementskvartermästare 1749 9/7, avsked 1750 18/9; kommenderas på örlogsflottan 1720, 1721 och 1741, ? 1774 25/4 på sin gård Gölberga, Skirö sn. G m Anna Brita Fröberg, *1716, ? 1785, dotter av ryttmästare Per Jonsson Fröberg och Agneta Ulfsax, i hennes 2:a gifte. Jag vet att biografin är från en bok om Kalmar Regementes historia, men jag har klumpigt nog inte titel och författare antecknat. Jag vet att jag har bläddrat i den i läsesalen på Stockholm stadsarkiv...
1330
« skrivet: 2001-05-09, 15:34 »
Never write in a discussion that you will go to the city archive within mere hours! A mistake I did. Things sort of got in the way, as they often tend to do. But I will actually try to make myself free during daytime tomorrow. If that doesn?t work I?ll have to try next Monday night around again. So sorry!
1331
« skrivet: 2001-05-08, 19:21 »
Johan Frumerie, 1663-1709, son till borgmästaren Jean och Sara Pemer, anges ibland död 1710 i pesten, liksom hustrun och något av barnen. På DISBYT finns intressanta uppgifter från dels Britt-Marie Lundell i Nora, dels från Donald Freij i Bor om en familj bestående av:
Johan Frumerie, d 1710 Lindesberg, gift 1694 med Brita Nilsdotter, d 1710 Lindesberg.
Döttrar:
Elisabet Frumerie, f 1694 Lindesberg.
Anna Frumerie, f 1700-d 1710 Lindesberg.
Maria Frumerie, f 1704-d 1709 Lindesberg.
Då både hustru och barn skiljer sig totalt från den kände Johans familj, måste detta vara en helt annan samtida Johan Frumerie!
Som genom att generera en uppgift i dödboken om Johan Frumerie och dess hustru döda 1710 (eller vad det nu kan ha stått) har fått många forskare att anteckna den Johan som var född 1663 i Fellingsbro, och hans hustru Margareta Norman, som döda 1710. Men det är käpprätt fel. Ingen av dem dog 1710. Johan dog året innan, 1709 21/3, och Margareta Norman levde ända till 1725 20/10. De hade tio barn, varav nio blev vuxna och gifta. Det tionde barnet föddes i juni 1706 och dog den fjortonde i samma månad.
Att det skulle ha varit en annan Johan Frumerie som ställde till begreppen en smula har jag inte ens funderat över tidigare, men nu när jag har upptäckt att hans familj finns publicerad av seriösa forskare på DISBYT, så vet vi ju att han har funnits. Frågan är bara vem i herrans namn han är.
Martin Frumeries söners familjer är onekligen omväxlande utförligt kartlagda. Jean Frumerie och Sara Pemer hade i alla fall knappast två söner som hette Johan, och deras familj är väl dokumenterad med sönerna Pehr och Johan, stamfäderna för de två agnatiska grenar som ännu fortlever, plus tre barn som dog tidigt.
Målaren och konterfejaren David Frumerie hade bara ett känt barn, sonen Martin som blev kapten vid Hälsinge 3-männingsbataljon. Familjen i fråga synes dock tämligen väl dokumenterad, så jag betvivlar att det skulle ha funnits en extra Johan här.
Daniel Frumerie som blev skeppare och borgare i Öregrund har redan en son som heter Johan, så inte heller här kan vi räkna med att peta in en Johan till.
Josua Frumerie, däremot, har en illbatting jag helt har missat i mina släktuppställningar, men som Gudrun Spetze har nämnt här på sidan. Han fick ett barn med Ingeborg Pedersdotter 1659, och dömdes till böter för det.
Min tanke är därmed att den nye Johan Frumerie, som bodde i Lindesberg i varje fall från 1694 och dog i pesten 1710, skulle kunna vara identisk med denna Josuas oäkting.
Två andra teorier går också att fundera över. Zacharias och hans hustru (som jag efter överstelöjtnant Erik Frumeries uppgift har kallat Anna Lakesdotter, men som i ett par forskares uppgifter på DISBYT kallas Helena Anthonydotter) ser ut att kunna ha haft något mer barn än vi känner till. Erik Frumeries uppgifter är fyra döttrar, utan födelsedatum på något av dem, samt ett ej namngivet barn, som döptes 1656 25/3 i Fellingsbro. I vissa DISBYT-uppgifter finns även ytterligare ett barn, som dött 1654.
Vet inte om Erik Frumerie har tagit ställning till om det faktiskt är någon av de fyra döttrarna som döps 1656, men annars kan det ju möjligen vara en son - som hette Johan.
En Johan Frumerie som tydligen gifter sig med sin Brita Nilsdotter 1694 och får tre döttrar under de närmaste åren, för att sedan dö 1710, skulle möjligen kunna vara en smula yngre än född 1656 eller 1659. Men det verkar inte vara någon vidare ovanlig ålder för en man att gifta sig på den tiden.
Den sista möjligheten jag inte vågar utesluta är Martin Frumeries näst äldsta kända barn, sonen Abraham född 1623, som förmodats ha dött tidigt. Det kanske han inte alls gjorde.
Jag har ännu inte här på Anbytarforum berört, lika lite som jag kom ihåg att maila Ida Hane-Sahlin en komplettering av min artikel i senaste numret av Vallonättlingen, att jag mitt under pressläggningen av nämnda artikel upptäckte ett barn till immigranten Martin, som Erik Frumerie aldrig har upptäckt - dottern Maria eller Marie, död 1685 i Svennevad, gift med Abraham Cochois. Åldersmässigt måste hon ha varit ytterligare ett i Leyden fött barn, som alltså kom hit till Sverige med far, styvmor, ett par helsyskon (frågan är hur många?) och halvbrodern Jean, som drog in mig i släkten Frumeries intressekrets genom att gifta sig med just Sara Pemer.
Han kunde ju inte veta vad han ställde till med, för den yngre halvbror till henne som jag härstammar från var som sagt inte ens född när paret gifte sig....
1332
« skrivet: 2001-05-07, 15:05 »
Hi Bob,
On a CD-ROM listing people living in the part of Stockholm called Södermalm during the late 1800?s and the early 1900?s there are a number of de Flons.
One of them is Birgitta Karolina de Flon, n?e Sahlberg (with an a instead of an o!) born 1811-07-27, widow of a factory owner, entered into a chapter of Katarina parish in 1882. She has two daughters with her, Ida Maria, born 1836-03-04 in the city of Varberg, and Anna Margareta Elisabet, born 1845-11-18 at Grytnäs.
Ida Maria de Flon emigrated to America 1883-04-25, Anna Margareta Elisabet de Flon moved to parish Sköldinge in Södermanland (just about where my family have their summer house, actually) 1880-10-05.
If the assumptions about Anders Fredric?s family is correct, this should be his mother and sisters. I have collected material on branches of the de Flon family spreading forward through time from one of the first Gilius de Flon, who married Anna Frumerie of another walloon family. Her brother was married to a Pemer.
I haven?t found the de Flon branch, which these members of the family belong to, as of yet, but since you write that Anders Fredric was born in Stockholm, I?ll go into the city archive within an hour or so (they are open until 7 PM, and it?s about 3 PM right now), and see if I can find him.
As soon as we can connect your de Flons with the main family tree, I can supply you with your entire de Flon ancestry since the family came to Sweden. Anna Frumerie, 1645-1700, married 1662 to Gilius de Flon, 1637-1688, had four daughters and nine sons, out of which at least three or four were married and have descendants with the de Flon name, at least some generations forward in time. I have started to trace the de Flon family tree fairly recently, and I haven?t even connected those de Flons, alive in Sweden today, with the tree yet.
1333
« skrivet: 2001-05-07, 00:43 »
Nu har jag t o m haft tillfälle att besöka Jan Frumerie i Askim helt kort, och vi hann börja skumma på ytan i den mycket stora släktkista som farfadern Erik har efterlämnat. Jan har haft den stående hos sig i ca tio år, och knappt mer än öppnat locket några gånger. Det är böcker, foton, mappar med papper och annat i prydlig ordning - men det är sådana mängder av det!
Jag började i alla fall gå igenom en sådan mapp, och hittade genast ett antal guldkorn. Det mest fantastiska var att en bevarad notis från göteborgstidningen Socialdemokraten 1932 vittnar om att det är en ren slump att det inte idag lika gärna hade kunnat finnas ytterligare en gren Frumerie ännu idag - och då är det dessutom en gren, som inte ens Erik Frumerie på sin tid torde ha identifierat var i hela fridens namn i släktträdet den kom ifrån.
Men kring midsommar 1932 försvann en 31-årig verkstadsägare Folke Olaus Frumerie i Göteborg i samband med en kanottur. Kanoten påträffades uppspolad på en holme, och Frumerie förmodades omkommen. Varken namnen Folke eller Olaus förekommer på någon känd kvist av släktträdet som fortlevde fram emot förra sekelskiftet (Folke Olaus torde ju vara född 1900 eller 1901) - eller för övrigt i släkten över huvud taget.
Och det finns inte ens någon kvist, där man skulle kunna gissa att det finns någon ytterligare lös tråd som kan ha far, eller farfar, till Folke Olaus.
Men gissa om det ska bli spännande att försöka spåra hans ursprung bakåt i tiden från honom själv, och se var man hamnar!!!
1334
« skrivet: 2001-04-06, 00:17 »
Fast jag undrar hur man kan tycka att det är kul att gå och lysa med ett gammalt fint namn, som man bara har valt att gå och ta, just för att man tyckte det var så fint.
Ska man byta namn idag tycker jag man ska hitta på något själv, eller möjligen hitta något i Namnsektionens förslag som inte låter totalt vansinnigt.
Att ta ett gammalt förmodat utdött adligt namn är ju som gjort för att vilseleda om sin härstamning och att rida på den ursprungliga släktens goda namn.
1335
« skrivet: 2001-02-21, 02:42 »
Tack Björn!!! Det ska jag kika på i morgon dag!
1336
« skrivet: 2001-02-19, 16:11 »
Jag ska nog göra avbön också, för nyss såg jag uppmaningen Efterlysningar görs i första hand under Landskap direkt i ämneslistan, tror jag det var.
Och, som sagt, ingen annan har gnällt om det här innan jag gjorde det, och redaktören brukar inte heller banna om det, så allt är säkert på det hela taget riktigt bra.
1337
« skrivet: 2001-02-17, 22:44 »
Den löjtnant Gilius de Flon, född i Östergötland, som hade en son vid namn Carl Petter samt en dotter vid namn Christina Juliana torde vara den Gilius f 1682-03-06 som Majbritt Karlsson nämner i sin uppställning den 4 oktober, son av Gilius de Flon och Anna Frumerie.
Har i ett telefonsamtal med en annan Frumerieforskare för bara någon timme sedan fått hans biografi ur Lewenhaupts Karl XII:s officerare uppläst, och det verkar otvivelaktigt vara samme Gilius. Jag ska kontrollera det så fort jag har tillfälle att titta i ett exemplar. Jag har för mig att födelseåret var just 1682, men jag återkommer om det.
Anna Frumeries bror Jean var gift med en släkting till mig vid namn Pemer.
Kan inte uppgiften att Karl Petter de Flons fars namn ska ha varit Elias vara en misstolkning av just Gilius? Eller är det en långsökt tolkning?
1338
« skrivet: 2001-02-17, 17:05 »
På startsidan för huvudavdelningen Släkter står inledningstexten:
Välkommen till Släkter. Här diskuterar vi forskning kring enskilda släkter, främst släkter som burit släktnamn (alltså inte fadersnamn som växlat mellan generationerna - släkter utan fasta släktnamn diskuteras lämpligen under Landskap). Välj den kategori av släkter du är intresserad nedan.
Detta har jag alltid tolkat som att det följaktligen är under Släkter människor med släktnamn förväntas bli efterlysta. Men så sker ju sannerligen inte hela tiden.
Människor med släktnamn blir ständigt efterlysta under Landskap: Efterlysningar eller i någon aktuell socken, många gånger samtidigt som det redan finns diskussioner med det aktuella släktnamnet som rubrik. Härom veckan minns jag att Släkter: Övriga släkter M-S: Roth hade kunnat få tillökning, men att de nya efterlysningarna i stället medförde två nya diskussioner.
Är jag själv intresserad av information om människor med ett släktnamn förväntar i alla fall jag mig i första hand att kunna söka på släktnamnet i avdelningen Släkter, och slippa fundera över i vilka landskap släktmedlemmarna har bott. Det är ju hela poängen med avdelningen Släkter - eller? Annars kan vi ju lika gärna bestämma att allting ska ske under just Landskapsdiskussionerna.
Eftersom redaktören, såvitt jag sett, inte brukar gå in och banna om detta, bedöms det kanske inte som något stort problem, men det blir ju faktiskt en dålig struktur på forumet. Teoretiskt kan ju det till och med bli så att två olika användare gör efterlysningar som kompletterar varandra, bara för att inte alla tänker på samma sätt när de ska göra efterlysningar och efterlysningarna därför hamnar på helt olika ställen.
Kunde det sitta i ryggmärgen på alla var en viss efterlysning lämpligast bör göras skulle det inte vara någon risk. En efterlysning av någon som hetat exempelvis Roth, är född i St Malm i Södermanland, sedan bott i Stockholm, och kanske så småningom har hamnat i.... Värmland kan ju nu hamna på massor av platser i forumet. Men den rätta platsen är det ju, som jag ser det, ingen tvekan om. Släkter: Övriga släkter M-S: Roth och ingen annanstans.
Eller är det jag som fattat alldeles fel här?
1339
« skrivet: 2001-02-02, 19:19 »
Äntligen har jag kommit till skott och letat efter Hedvig Lejdströms make i den bästa källa jag kände till sedan förut, ett exemplar av Biografisk matrikel öfver svenska prästerskapet 1901 som står i läsesalen på Stockholms Stadsarkiv.
Jag fick genast upp en sida inom avdelningen Västerås stift, och bläddrade mig till bokstaven S för att leta efter någon variant såsom Schmidt eller Schram. Och genast bingo.
Axel Vilhelm Sehman, f i Norrbärke (18)57 4/1. Föräldrar: sergeant Karl Johan S. och Katarina Elisabeth Bergström. Efter studier i Sala och Uppsala samt mogenhetsexamen vid Stockholm gymnasium student i Uppsala ht 76, teol fil ex 79 28/5, teor teol ex 82 31/5, prakt teol ex samma år 15/12, pv 83 14/1, komminister i Odensvi 87 9/4, tilltr 90, kyrkoherde i Lima 1905 27/3, tillträdde 06. Gift 92 16/6 m Hedvig Karolina Amalia Lejdström, f i Berg 60 29/1.
I både matrikeln från 1901 och en motsvarande från 1914 omnämns ett barn, dottern Katarina (Karin) Amalia, f i Odensvi 1900 8/10. Men när jag hade hittat henne i Sveriges Dödbok-skivan, avliden med efternamnet Hjorth 1979 4/3, folkbokförd Solna, änka sedan 1964 17/11, slog jag en gång på Sehman och hittade då en tänkbar son, man i så fall skulle missat att informera om inför 1914 års matrikel, en Bror Bernhard Sehman, f 1904 20/8 likaledes i just Odensvi, d 1996 6/1 i Karlstad, änkling sedan 1995 26/9 efter hustru Birgit Ingegärd, f 1910 16/1. Paret gifta 1933 14/10.
Alternativt kan ju också komminister Sehman ha haft en bror som också bodde i Odensvi just då. Eller vad som helst i den stilen. Brev lär utgå till Odensvi, Solna och Karlstad inom kort...
Det vansinniga var att Axel Vilhelm Sehman i matrikeln från 1901 återfinns på samma uppslag (sid 326-327) som två samtida präster i stiftet som ingår i min forskning. John Ulrik Georg Stenquist gift med sin kusin Gerda Signe Charlotta von Sch?ele (barn till var sin syster till Sophia Regina Gezelius) och Knut Johan Salomon Strandell, vars mor hette Frumerie, men som jag inte ens kände till förrän jag fick låna den stora släkttavlan från 1934. Som nybliven medlem i Sällskapet Vallonättlingar har jag glatt konstaterat att det finns en medlem som heter Strandell med släkt nummer 62, dvs Frumerie, angiven i medlemsregistret. Det torde vara en ättling på denna gren - liksom den amerikan vid namn Strandell som skickade ett mail till mig nu i början av veckan.
Jag har slagit upp J U S Stenquist på just detta uppslag förut, och inte ens sett att det stod att en av prästerna på samma uppslag hade en mor född Frumerie. Ofta kastar man ju faktiskt åtminstone något getöga på namnen närmast omkring.
Men det var ju lustigt med tre präster ur den egna släktkretsen på samma uppslag, även om de förvisso står i alfabetisk ordning och råkade heta som de gör.
En fråga till Maria: Har du någon aning om ifall Harry, f 1888, har några ättlingar? Han var 42 år och angavs i alla fall inte ha några barn 1930, men det kan ju ha hänt något senare.
Annars är det ju faktiskt hela den kvarvarande delen av släkten Ljungdahl från Ljungby som är Pemer-ättlingar. Det var väldigt länge sedan jag slog upp er artikel från 1930, och jag hade nog aldrig förstått att din fars syskon och kusiner skulle vara den enda grenen utöver denne Harry. Jag har väl helt enkelt aldrig kollat vidare hur stor släkten var i övrigt, förrän en även nu ganska snabb koll på KB i går kväll. Jag har för mig att Harry var gift i alla fall.
1340
« skrivet: 2001-02-02, 13:32 »
Mia>> Jag kan återkomma om saken när jag hittar min kopia ur Hellerströms artikel. Har inte fått full koll på mina släktforskningspapper sedan min senaste flytt. Men har du själv artikeln (den ur Släkt och Hävd, alltså) så är väl det det lilla jag vet, det som står där.
Min koppling till Kartharna kommer egentligen inte in förrän med den alltså ännu inte säkert ihopkopplade Värmlandssläkten Karth, vars medlemmar är släkt med mig fr o m Carl Magnus Karths (f 1716) gifte med min släkting Maja Greta Meijer (vars morfars mor hette Pemer).
Skönt i vilket fall som helst med en varm kram ända nerifrån Malmö, ser jag i Forskarkatalogen. Det är smällkallt här i huvudstadsregionen också idag. Kram på dig själv!
1341
« skrivet: 2001-02-01, 17:22 »
Så bör väl kanske också påpekas för Siwe Raadik att det är en egendomlig missuppfattning att bara adliga ätter skulle kunna ha vapen.
Själv är jag medlem (och blivande huvudman) av en ungefär lika adlig släkt som Grillarna, med väldigt likartad historia, eftersom vi också kom till Sverige från Augsburg. Vi har också (minst) ett borgerligt vapenbrev, något decennium äldre än vinhandlaren Grills. Så då är vi väl nästan lite finare. Men vi har inte lyckats bli medlemmar i Ointroducerad Adels Förening...
Lyckats och lyckats, vi har väl inte direkt försökt heller. Jag tog i och för sig en kontakt i tonåren och frågade i ungdomligt oförstånd om de tog in nya släkter i Grill-kategorin nu för tiden. Vilket de naturligtvis inte gör.
Skillnaden är att vi inte har någon medeltida adelsätt som vi har några muntliga traditioner om att vi skulle höra till, så där har ju Grills ett visst försprång vid jämförelserna.
Lite lustigt att släkten Grill får kvarstå i OAF, när någon säkert bevisbar koppling till de gamla Grillo inte verkar föreligga. Det är ju rimligen just släkten Grill (och vilka fler?) som avses i stycket slutligen finns också av gammal hävd några äldre vapenförande patriciersläkter med, vars eventuella adelskap inte har kunnat bevisas (ungefär) i förorden till den ointroducerade adelns kalendrar.
Men en släkt som en gång intagits i föreningen kanske aldrig kan kastas ut. Sedan är det väl kanske tänkbart att de verkligen hör till de gamla Grillos, även om bevisen inte finns kvar. Men det är ju en helt annan sak.
I övrigt har jag aldrig försökt bringa mer reda i hur det här hänger ihop och på vilka grunder man från början tog sig in i OAF. Någon som vet och kan dela med sig av kunskapen här?
Om man får skoja lite, så är ju en tanke att man bildade Föreningen gamla vapenförande patriciersläkter, vars eventuella adelskap inte kan bevisas. Släkterna Grill och Pemer skulle genast vara kvalificerade, och det är ju rätt lustigt när båda kom till Sverige närmast från Augsburg. Frågan är om min förste anfader i Augsburg, Nicolaus Pemer d ä, som i sin tur kom från sydligare bayerska/österrikiska områden (och vars sonson med samma namn kom hit till Sverige) handlade vin av ovanstående Andreas Grill. Det kanske inte är omöjligt.
1342
« skrivet: 2001-02-01, 14:38 »
En kul episod inträffade i förrgår. Det var ju via Erik Frumeries släkttavla jag för första gången hörde talas om Carl Leonhard F med dottern Anna Maria, gm komminister Johan Petter Strandell i Väster Färnebo (tabell 24 i Frumerie-filen många har fått, och som andra intresserade kan få om de mailar mig).
Hittade familjen Strandell (och en son som också var präst i stiftet) i Västerås stifts herdaminne från 1880 på KB, och hade sedan en annan av sönerna med som gift med en efterlevande dotter i en sökpost i Örebro stads bouppteckningsregister som jag laddat ner från Örebro Stadsarkivs filarkiv på nätet. Så mycket mer har det bara inte blivit av att göra för att spåra grenen vidare. Man har ju så oherrans många lösa trådar på alla möjliga håll, och släktforskningen är inte direkt det enda fritidsintresse som tar upp min tid heller.
Men i förrgår får jag så ett mail från en amerikan som heter Strandell och hittat min mailadress på Sällskapet Vallonättlingars sida. Anna Maria Frumerie var hans great grandmother och han har redan en del Frumerie-uppgifter (ända tillbaka till Martin, faktiskt) via en kusin i Sverige, men vill gärna veta mer.
Det är en ren slump att jag har sysslat med helt andra saker och ännu inte börjat spåra Strandell-ättlingarna, och så hör plötsligt en av sig till mig på detta sätt i stället. Just sådana där solskenshistorier som alltid är lika roliga. Har varit med om liknande förr, och ju mer ens namn dyker upp i samband med namnet Frumerie ute på Internet, desto mer kommer väl sådant här att hända...
1343
« skrivet: 2001-01-09, 23:59 »
Jag höll på att tappa hakan när jag såg orden Dålig respons! först i ett inlägg och sedan kommer hit och ser att frågeställaren tycker responsen är dålig efter tre dagar.
Jag har frågor här och var i Anbytarforum som jag ställt - i något fall - så tidigt som hösten 1999, som jag ännu inte fått några som helst svar på, men jag har inte betraktat det som dålig respons så mycket som att ingen som råkar ha ett svar på frågan har varit i Anbytarforum och sett den.
Det är ju ingen naturlag att det alltid finns en annan forskare som har svaret på en viss fråga, än mindre att det dessutom är en forskare som är inne minst en gång om dagen på Anbytarforum och att man således alltid kan utgå från att inom några timmar, eller åtminstone tre dagar, få svar på en forskarfråga på Anbytarforum...
1344
« skrivet: 2001-01-03, 23:25 »
Inressanta synpunkter, Berra! Jag köper det du säger rakt av, och har kanske haft anmärkningsvärd tur som har lyckats presentera mig själv och min forskning tillräckligt övertygande för att få folk att svara på mina frågor, plus att jag tydligen inte stört allt för många i andra aktiviteter.
Några gånger har jag blivit ombedd att skriva några rader i stället, och gjort så.
1345
« skrivet: 2001-01-03, 23:20 »
Intressant, Maria! Då borde Hedvig Lejdström stå att finna som ingift i något lämpligt herdaminne, förmodligen samma som jag har kunnat följa upp flera andra grenar i, om jag nu inte tänker alldeles fel. Mot Kungliga Biblioteket...!
Johan Robert Lejdströms båda hustrur var för övrigt både kusiner och sysslingar, då Charlotta Lovisa Aurora Hedenstjernas föräldrar Gustaf Leonard Hedenstierna och Fredrika Christina Amalia Ljungdahl (syster till Carl Gustaf Adolf) var kusiner. Gustaf Leonard Hedenstierna var brorson till Ulrica Charlotta Hedenstierna, och på hans sida var alltså dottern syssling till sin makes första fru. Puh!
Angående Samuel Lorentz Ljungdahl har jag inga svar på de här ställda frågorna. Tillägga kan jag dock att familjen hade en ytterligare son Carl Georg, f 1842 19/6, som nu tämligen uppenbart måste ha dött tidigt. De tre yngsta barnen har jag stött på i Västerås domkyrkoförsamlings födelsebok. Äldsta dottern Beata Carolina har jag uppgifter om från släkten Ljungdahls tidiga framträdanden i Svenska Släktkalendern, och ur artikeln om släkten Walmstedt i en årgång öv Örnbergs ättartal.
1346
« skrivet: 2001-01-02, 21:03 »
Till Pierres ord kan tilläggas att jag själv aldrig tar med uppgift om dödsorsak, även om jag skulle råka känna till den. Mina uppgifter innehåller alltså helt biografiska data om födelse, död, vigsel, eventuell skilsmässa, de yrkesuppgifter jag får reda på, och motsvarande om alla ingifta och alla eventuella barn. För ingift är det också en målsättning att kunna ange son/dotter av.... och föräldrarnas namn.
Det är inte direkt några kontroversiella saker för någon människa med normala uppfattningar, och den som till äventyrs tycker att den personliga integriteten är kränkt redan i detta är väl snarare väldigt överkänslig i frågan.
Alltihop frånsett de yrkesuppgifter jag får reda på är också fullt tillgängligt via folkbokföringen och är därmed heller ingenting som samhället tycker att man kan vara för obehörig att få reda på. Som regel är det dock lättare, och går snabbare, att få tag på sådana här uppgifter av de berörda personerna själva än via berörda myndigheter, och därför är det en metod jag har kommit att föredra när jag har kommit fram till nutid på en viss gren.
Att man är född, lever i det här samhället, och eventuellt har ingått äktenskap och/eller skaffat barn (eller för den delen fått sitt äktenskap upplöst) är i Sverige inga hemligheter som man har något slags tolkningsrätt att avgöra om man vill att släktforskare ska ha reda på eller inte. Vore det det skulle vi ju inte ha vårt öppna folkbokföringssystem, med full rätt för alla intresserade att ringa eller skriva till aktuell folkbokföringsexpedition och ställa allehanda djupträngande frågor om familjeförhållanden för en nu levande person som inte av någon anledning har getts skyddad identitet.
Man kan möjligen lägga in personliga värderingar i om den ena eller den andra anledningen borde vara tillräcklig för att få vända sig till folkbokföringen med sådana här frågor, men så länge inte uppgifterna ANVÄNDS på ett sådant sätt att det kan kränka eller skada den person de handlar om finns ingen konflikt. Och det tror jag vi alla i stort sett är överens om.
Någon kan utifrån en klasslista från nionde klass med hjälp av folkbokföringen spåra alla klasskamrater inför en klassfest 25 år senare.
Någon som var nyfiken på om en ganska känd politiker som bodde i hans dåvarande grannskap och som han då och då mötte i snabbköpet verkligen var svärdotter till hans fysiklärarinna på gymnasiet, kunde ringa folkbokföringen för att kolla - och fick till sist klart för sig att hon t o m själv var lärarinnans dotter. (En egen erfarenhet i somras.)
Och en släktforskare som söker alla ättlingar till en viss stamfader (eller -moder!), antingen det är Karl den store, Karl Knutsson Bonde, Karl XIV Johan, Carl XVI Gustaf eller Kalle på spången (eller för den delen hans egen agnatiske anfader Nicolaus Pemer...) kan ta reda på barn och barnbarn till en grupp syskon och kusiner som han senast hade exakt pejl på.... exempelvis 1930.
Inget av dessa exempel är direkt anmärkningsvärt. En helt annan sak är det ju när organiserade nazister utnyttjar folkbokföringen och passregistret till att kartlägga politiska meningsmotståndare och beställer kopia på deras passfoton. Men en grundläggande skillnad finns då. De är skumma typer med oärliga avsikter. De går garanterat bakvägen. De skulle inte ringa upp den de ska kartlägga och börja be honom själv redogöra för personliga förhållanden.
Att kontakta de aktuella - möjligen mycket avlägsna - släktingarna för att informera om släktskapet, förekomsten av en släktförening där de är hjärtligt välkomna som medlemmar om de skulle råka vara intresserade av det, och slutligen för att dessutom fråga om man skulle kunna få hjälp att komplettera släktregistret lite ytterligare med några uppgifter på deras egen familj som man inte har hittat förut är väl sålunda det största beviset man kan tänka sig för att man tar kontakt med de allra hederligaste avsikter.
Att i det sammanhanget börja bli misstänkliggjord och anklagad för att det skulle vara extremt konstigt att be så avlägsna släktingar om torra biografiska data är väl då snarare en förolämpning mot släktforskaren.
Själv har jag lyckligtvis inte varit med om riktigt avsnoppande reaktioner särskilt många gånger. Det var den person jag tidigare antytt här i diskussionen i mitt inledande inlägg. Det har varit helt fel person med samma namn som en släkting jag var på jakt efter, som började ställa motfrågor till mig och anteckna vad jag hette, varför jag forskade i släkten Xxxxx och vad det var. Det var en yngre syster i en familj där jag redan hade haft flera givande samtal med hennes väldigt släktintresserade mor, och ett med den äldre systern, som jag hade gemensamma bekanta med varför vi blivit sittande i telefon bra länge, och jag bl a fick alla data på hennes familj. Sedan var det bara lillasystern kvar, men då kom jag otroligt snett in i samtalet när hon hade svarat, delvis kanske just för att jag redan tyckte att jag mer eller mindre kände hennes mor och syster.
Vidare min tidigare nämnde 6-männing, och nu allra senast Maria Ljungdahl, så som jag uppfattade det allra första Maria skrev här. Men det har ju modererats kraftigt sedan dess.
Men för det mesta har ju folk ganska rationell inställning till sådant här. Eller okej, rationell eller irrationell är väl jag partisk när jag bedömer. Men även om jag inte tycker att en majoritet har rätt för att den är en majoritet, utan för att jag själv håller med (om jag gör det), får jag väl tillstå att detta är ett sammanhang där de allra flesta verkar ansluta sig till ungefär samma sida som jag själv. Så jag tror inte jag är särskilt fel ute.
1347
« skrivet: 2000-12-21, 23:32 »
Tilläggas skall väl att jag har fått det mesta om Fellenius/Littmarck-grenen (inklusive döttrarna i familjen Lejdström) av Gunnar Näss?n i Uppsala, som jag hade mycket kontakt med precis när jag hade hittat hans antavla på nätet, men som jag sedan alldeles har tappat kontakten med, trots att jag tror att jag hade mycket mer att fråga om. (Så om du ser det här ganska snart, Gunnar: Jag mailar dig igen när som helst!)
1348
« skrivet: 2000-12-21, 23:27 »
Det var väl tydligen jag som väckte Marias intresse med min berättelse under Överraskande lösningar och sammanträffanden inom forskningen där jag berättade hur jag på en och samma gren en kort stund genom slarvig läsning i tryckta källor lurade mig själv att kändisen och friherren Povel Ramel ingick i målgruppen för min forskning (alla ättlingar till min agnatiska släkt, Pemer), och hur jag senare hade spårat en annan kvist av samma gren fram till då ännu levande medlemmar av just denna Ljungdahl-släkt - bara för att ganska långt senare av en ren slump slå upp en annan kändis av just friherrlig börd, Birgitta von Otter, i min adelskalender, och upptäcka att hon och hennes syskon faktiskt var barn till ett av de Ljungdahl-syskon jag redan hade stött på i min forskning.
Jag berörde i samma berättelse i förbigående att två Ljungdahl-syskon, säkert omedvetet, hade råkat hänvisa mig till varandra för data på grenens familjemedlemmar, när jag tog kontakt i ärendet, och att jag då lät saken bero, och f ö har gjort så sedan dess.
I det jag skrev under Vad kan man skriva om folk (del 2) nämnde jag inte uttryckligen Ljungdahl-grenen, men jag nämnde i förbigående att det är en av de släkter där jag har avlägsna släktingar, som har varit med i Svenska Släktkalendern senast 1930, och påbörjade sedan något förvirrat resonemang om att det skulle vara väldigt konstigt att släkter har kunnat vara med i kalendern flera gånger för såpass länge sedan utan att det sedan dess har funnits något intresse av någon nypublicering. Detta är ju i själva verket inte särskilt konstigt alls, inte minst eftersom utgivningen av kalendern gick väldigt annorlunda till på den tiden, medan släkterna numera själva ska betala en viss summa per sida i kalendern.
Nåväl, mitt intresse för släkten Ljungdahl är extra stort, då det är en släkt som (minst) två kvinnor med cognatiskt Pemer-ursprung har gift in sig i.
Bergsfogden och tiondeskrivaren i Nora och Linde Johan Frumerie, 1663-1725, son av borgmästaren Jean Frumerie och Sara Pemer, hade bland tio barn bl a döttrarna Anna Sara, 1688-1759, och Elsa, f 1701. Anna Sara blev gift med mantalskommissarien Johan Broström, d 1751, i Örebro och Elsa med stadsfältskär och rådman Karl Len?us, d 1740, i Nora.
Bland paret Broströms barn fanns dottern Sara Catharina, 1713-76, gift med mantalskommissarie Martin Gezelius, 1703-60, som bl a hade sonen Georg Gezelius, 1735-89, prost i Lillkyrka och Ödeby, vars bevarade levnadsanteckningar är publicerade i PHT något år på 30-talet. Hans son Carl Ludvig Gezelius, 1770-1812, blev prost i Björnlunda och fick bl a dottern Sophia Regina Gezelius, f 1808 (garanterat död före 1930, så jag måste ha glömt i alla dessa år att skriva av hennes dödsår från Svenska Släktkalendern!!!).
Karl Len?us och Elsa Frumerie fick tre barn som alla dog tidigt, och därpå dottern Hedvig Juliana Len?us, 1739-84, som blev gift med komministern i Bro Daniel Fellenius, 1724-98. Deras dotter Catharina Juliana Fellenius, 1765-1835, blev gift med bergmästare Jonas Littmarck, 1758-1847, och ett av deras barn var dottern Hedvig Sofia (Hedda) Littmarck, 1806-40.
Hedda Littmarck och hennes nästan jämnåriga 4-männingsdotter Sophia Regina Gezelius blev gifta med två kusiner Ljungdahl. Hedda med kommissionslantmätaren Carl Gustaf Adolf Ljungdahl, 1804-79, son av 1:e lantmätaren i Kronobergs län Zacharias Ljungdahl och Ulrica Charlotta Hedenstierna (adl ätten nr 1543). Och Sophia Regina med teol lektorn vid Västerås gymnasium, slutligen kyrkoherden i Hedemora, Samuel Lorentz Ljungdahl, 1809-69, son av Nils Peter Ljungdahl och Anna Beata Schwan.
I den förstnämnda familjen föddes dottern Ulrika Juliana Amalia Ljungdahl, 1836-69, som blev gift med possessionaten Johan Robert Lejdström, 1821-1904, och fick tre döttrar jag ännu inte följt vidare, samt sonen Adolf Ljungdahl, född och död i november 1840.
Den sistnämnda familjen leder vidare till släkten Ljungdahls direkta huvudmannagren, om vilken jag har alla sedan tidigare publicerade data från Svenska Släktkalendern, dvs fram till 1930.
Tiden efter 1930 har blivit liggande utan att jag börjat gräva vidare, frånsett en brevkontakt med Birgitta von Otter sommaren 1992, då jag naturligtvis åtminstone ville försöka bli hjälte internt i släktföreningen genom att värva henne och Kjell-Olof Feldt som medlemmar. Men det svar jag fick var (föga oväntat) att intresset för något sådant dessvärre var obefintligt. Vi får trösta oss med att den ende människa som fått ett grundämne uppkallat efter sig i sin livstid var medlem i föreningen från dess start till sin bortgång (professor Glenn T. Seaborg, 1912-99, nobelpristagare 1951, som finns med i 24 Famous Swedish-Americans and their ancestors).
Data i övrigt på grenen efter 1930 skulle jag naturligtvis inte förvänta mig att någon skulle lägga ut offentligt här, men om exempelvis Maria kan tänka sig att bistå med en del, och/eller förmedla kontakt med andra på grenen, finns ju min mailadress att ta kontakt på i första hand.
1349
« skrivet: 2000-12-10, 01:27 »
Hej Maria!
Kul att du har hittat hit och sett mitt svar på ditt förra inlägg!
Skönt också att det inte väckte ondare blod än så här. Jag satt väl nästan och höll andan när jag hade sett att det fanns ett nytt inlägg från dig i diskussionen, och just hade klickat för att få fram det.
Man ska naturligtvis vara försiktig när man nämner nu levande vid namn, och enligt PUL kan man ju knappt göra det alls, och jag inledde t o m mitt lilla kåseri om just Ljungdahl-grenen med en brasklapp om med risk för att blanda in PUL. Att två syskon hade råkat hänvisa mig till varandra var ju egentligen mest en bisats, poängen som var det verkligt lustiga i just den här historien var ju att jag av en ren slump skulle råka slå upp Birgitta von Otter i min egen adelskalender av helt andra orsaker, och av ytterligare en ren slump lyfter blicken såpass att jag också ser hennes mors identitet och att det alltså är en av mina avlägsna Pemer-ättlingar, och att vi nu därmed kunde foga ytterligare två kändisar till skaran.
Särskilt när jag redan genom slarvig läsning felaktigt hade hunnit tro att Povel Ramel, kändis med friherrlig värdighet, var Pemer-ättling på samma gren. Det var ju själva poängen med historien, och att dina båda släktingar hade råkat hänvisa till varandra lade jag inte heller in några värderingar i. Och har väl egentligen inte själv reflekterat över som mer än en bisarr slump.
Och hade jag bitit ihop och genast ringt till den jag först hade talat med igen och sagt att hans syster hade hänvisat mig tillbaka till honom kanske han t o m hade resignerat och hjälpt mig efter bästa förmåga. Vem vet?
Det jag sedan skrev om den rent teoretiska idén att det skulle kunna handla om något släktdrag var förstås bara larvigt och dumt. Jag tänkte en hel del innan jag valde att låta åtminstone det stå kvar, som blev kvar, just för att understryka att det vore ohederligt att bara skicka mig runt i cirklar i stället för att säga nej tack, vi är inte intresserade. Jag borde ha understrukit bättre att jag naturligtvis inte trodde att det var det det handlade om. Ber om ursäkt!
Sedan kan jag lova dig att forskning efter en viss stamfaders samtliga ättlingar är ett i alla fall långt vanligare forskningsområde än du verkar tro.
Och då inställer sig förstås frågan: Tycker du att jag på just Ljungdahl-grenen ska dra en barmhärtighetens gräns och utelämna alla data efter just 1930, eller ännu tidigare (och var går då den gränsen)? Eller kan du leva med vetskapen att jag till sist tar itu också med denna gren via folkbokföringen, och inte den i mitt tycke - som sagt - mera rakryggade vägen att kontakta släktingarna, och helst få deras data av dem själva?
På senare tid har jag via Sveriges Dödbok-skivan hittat dödsdatum för några av kusinerna. Är den CD-skivan också ett sabla otyg, och borde egentligen inte få finnas? Onödigt plumpt att skriva, kanske. Men CD:n finns ju faktiskt, och har en egen diskussion här i Anbytarforum där folk frågar efter uppgifter ur den. Tanken är ju då intressant vad man tycker om att den finns om man är så väldigt avogt inställd mot andra forskares impertinenta nyfikenhet.
Nej, förlåt, jag VILL inte göra dig förbannad, det är bara ett så intressant område för mig, det här, att få feedback på. Jag är glad att ha fått åtminstone den här kontakten med en (förmodad) släkting på grenen (jag vet ju inte säkert att det är just den här Ljungdahl-grenen du hör till, även om det verkar så på det du skrev första gången).
Släktföreningen Pemer är öppen för samtliga ättlingar till huset Pemer, och har som en av sina målsättningar att föra ett fullständigt och korrekt släktregister. Det innebär att vi talar om en utredning av samtliga cognatiska ättlingar.
Jag har aldrig på någon annan berörd gren stött på någon som varit mer negativ än att åtminstone inte själv lämna ut några uppgifter. Jag hoppas att det är där du drar gränsen också. Du är ju själv intresserad av släktforskning. För övrigt är ju Georg Gezelius, 1735-89, bemärkt genom sina egna levnadsanteckningar publicerade i Personhistorisk Tidskrift något år på 30-talet, så någon gång kanske någon tycker att det känns fräscht att återpublicera hela klabbet med en genealogisk uppställning över alla karl´ns ättlingar...
Nu är jag nog bara ute och far efter att man kanske får räkna med ett visst allmänt intresse för människor som råkar härstamma från intressanta personer i historisk tid. Jag vet att det är ett dåligt argument, men får ändå för mig att det kanske är en poäng, om än liten.
Så vad säger du, vill du närmast förbjuda mig att söka grenens historia efter 1930, ens direkt i källorna, eller kan man t o m övertala dig att se till att jag får vederhäftiga uppgifter direkt av dig i stället?
Kopplingen till er Ljungdahl-släkt är intressant, då faktiskt ytterligare en kvinnlig Pemer-ättling har visat sig vara ingift i den på annat håll. Hon hade dock bara en dotter som bildade familj, så där glider mitt intresse av grenen ur släkten Ljungdahl och in i släkten... Lejdström var det väl.
Nåja. Jag tror jag förstår ungefär hur du ser på det här, och då kan vi nog inte mötas knappt ens på halva vägen. Det är väl då att jag får forska vidare själv, men åtminstone inte störa er på er gren. Sträcker det sig inte längre än så kan jag respektera det. I vilket fall som helst är det som sagt väldigt roligt att ha fått den här kontakten med dig, även om det kanske inte är troligt att det kommer att betyda något för min släktutredning...
1350
« skrivet: 2000-12-06, 14:05 »
I fallet med Matthias ättlingar i Nordamerika menade förstås Elgenstierna, eller kanske snarare överstelöjtnant Erik Frumerie, som väl troligen skrivit texten, att de enda ättlingarna med namnet Frumerie finns i Nordamerika. Men det är å andra sidan inte explicit vad det står, även om vi i och för sig vet hur etablerat det agnatiska släktbegreppet var i den dåtida släktkalendern.
Att Matthias i bl a Lewenhaupt har fått sin farbror och faster som föräldrar är ett vanligt fenomen. Det är nog dåligt med primärkällor som definitivt visar forskaren vilka Frumeriebarn som verkligen är barn till Pehr F. och Christina Mattzdotter, och vilka som är barn till Johan F. och Margareta Norman.
Många forskare har fått sitta och gissa sig fram och på en eller annan grund kommit fram till fel val - om det nu är absolut bergsäkert att Erik Frumerie har träffat exakt rätt. Men Johan och Margaretas barn är också rätt listade i Noraskogs Arkiv.
Annars har ättlingar till Pehr och Christinas dotter Maria Elisabeth, g Ahlbom, fått sin anmoder placerad som dotter till Johan och Margareta också. Och min släkting Anders Berglund hade visst haft problem med vilken av bröderna som var hans anmoders far tills han fick kontakt med Lars E:son Frumerie (om jag minns rätt hur han beskrev de turerna för mig; det är många år sedan).
Den biten skulle man förstås ta och gräva sig igenom en gång för alla, själv. Tills det blir av väljer jag nog att betrakta Erik Frumerie som den stora auktoriteten på området.
1351
« skrivet: 2000-11-29, 12:04 »
Det är väl försvinnande liten sannolikhet att det är så de är presenterade i primärkällan. Det är det här som är vådan av att vi under 1900-talet införde de otympliga dubbelnamnen i stället för (den enda?) förbättringen i namnlag 1982:670, konstruktionen med efternamn och ett dubbelnamn, där det fortfarande är efternamnet som förs vidare till kommande generationer.
Med dubbelnamn får vi ju risk för trippel- eller kvadruppelnamn, eller hur mycket som helst, om föräldrar som båda har dubbelnamn får barn tillsammans, och tycker att de ska dubblera i ett led till.
Och dessutom blandar alltså massor av släktforskare idag ihop vår tids dubbelnamn med bindestreck med den här typen av kombination av patronymikon och släktnamn i förgången tid, och riskerar att förändra historien för kommande led, som kanske okritiskt tar till sig de avskrivna versionerna med bindestreck.
Och de säkert fruktansvärt vanliga missupfattningarna av folk som bär mellannamn och efternamn utan bindestreck, men själva petar in bindestreck, eller att okunniga journalister skriver om, för att ta samma exempel som sist jag nämnde det, Ebba Blitz-Osvald.
En annan sak att jag fick påpekat för mig privat via mail att många kvinnor i en yngre generation tycker att det är det nya påbudet med ohistoriska mellannamn utan bindestreck känns omotiverat, när deras aningen äldre släktingar bär dubbelnamn med bindestreck. Det är iofs en inställning till dekret uppifrån som jag tycker är hedervärd, men ju mer jag funderar på saken kan jag INTE tycka att jag föredrar dubbelnamn med bindestreck före mellannamn utan.
Dubbelnamnen är enligt min mening mera ett historiskt misstag som den nya lagen har ställt till rätta.
1352
« skrivet: 2000-11-18, 17:55 »
Lundebeck måste han ha hetat. Anders Gustaf Andersson-Lundebeck, f 1900 30/1 i Hedvig Eleonora, dog 1976 4/12, enligt Sv Dödbok, tipsade en god vän mig om via mail.
1353
« skrivet: 2000-11-18, 17:35 »
Är Boda bruk felskrivning av Bada bruk eller tvärtom, eller är det två olika bruk som har såpass likartade namn?
Mina Lundellare och deras ättlingar har ju haft mycket anknytning till Bada bruk, men nu såg jag en urgammal lös tråd jag aldrig följt upp, med Fryksändeanknytning, som säkert någon kan följa upp som har de här registren till Fryksände kyrkoböcker.
Ur Edestams herdaminne har jag uppgiften att Clara Maria Ekstedt, *1774 10/9, ? 1848 4/4, gifte sig 1800 17/8 med Per Adolph Molitor, *1779 8/4, inspektor på Boda bruk, Fryksände, ? 1831 15/11.
Clara Maria var dotter till komministern i Frykerud Jacob Ekstedt, *1745 ?/3, ? 1829 1/5, och Clara Bagge, *1751 11/2, ? 1811 30/7, som var systerdotter till här i diskussionen höggradigt ventilerade Birgitta Frumerie.
Någon som kan få upp något spår efter denna familj?
1354
« skrivet: 2000-11-18, 15:11 »
Sven Grönberg skrev den 2 mars om en oäkta son till Gustaf V, född 1900.
Detta har jag också läst om i Staffan Skotts mycket underhållande bok Alla dessa Bernadottar. Jag minns inte säkert vad det var denne son hette, mer än att han hade mitt förnamn Anders. Efternamnet var nog något på Lund-.
Han var tydligen väldigt lik sin förmodade far utseendemässigt, och skulle dessutom dela faderns beryktade läggning.
När prins Wilhelm hade varit med om bilolyckan då Madame Tramcourt (hette hon väl) förolyckades hade Anders pratat om att brorsan kört [eller möjligen 'haft'] ihjäl henne.
Staffan Skott kan säkert själv reda ut dessa uppgifter bättre.
1355
« skrivet: 2000-11-18, 14:42 »
Tänk, jag har inte sett Maria Ljungdahls inlägg förrän alldeles nyss.
Jag ska väl genast nyansera mina uttalanden om att det skulle vara så jättekonstigt att inte en släkt har intresserade forskare som ser till att en nypublicering kommer till stånd, om man en gång varit med i en släktbok. Det är naturligtvis inte särskilt konstigt i sig, och kollar man upp det kan man säkert hitta någon släkt som var med i Anreps Svensk Släktbok 1871-73, som aldrig publicerats någonstans igen sedan dess.
Eller för den delen hyggligt kända släkter med ett släktnamn de förmodligen är ensamma om, som ännu aldrig publicerats i något av de reguljära verken, om man med reguljära menar Anreps, Örnbergs, Leijonhufvuds och Elgenstiernas serier.
Det är t ex bara min egen förtjänst (eller om det nu snarare är mitt fel???) att släkten Pemer inte längre hör dit. Släktföreningen Pemer tyckte inte det var särskilt angeläget, och stora delar av den dåvarande styrelsen verkar aldrig riktigt ha accepterat mig som person igen efter den dödssynden.
Andra släkter som, åtminstone mig veterligt, inte har publicerats, och som jag själv har beröring till i min forskning, är t ex Holmdorff, Wahrenberg och Bergöö. Och Strömstedt!!! [Anläggaren av Porla Gustaf Strömstedt, 1762-1835]
Inte heller har jag menat att misstänkliggöra folk som inte utan vidare vill lämna ut vissa genealogiska data på sig själva och sina närmaste på telefon vid en för dem plötslig och helt oväntad kontakt. Problemet på den punkten är nog snarare att jag själv 99 gånger av 100 har fått kontakt med avlägsna släktingar, som aldrig varit med om en sådan kontakt förr, och som genast har tyckt att det var väldigt spännande och inte haft några betänkligheter. Därför har min uppriktiga förvåning varit desto större det fåtal gånger jag varit med om desto kallsinnigare reaktioner.
Då ska man kanske också tänka på att den absoluta majoriteten av telefonkontakter jag tagit i den här stilen under årens lopp har varit under de tidiga åren, då jag själv var mellan 13 och... säg, 16-17 år gammal. För det allra mesta tyckte alltså de jag ringde upp att den nya kontakten var lika spännande och intressant som den var för mig (och imponerades ofta av att det var en så ung människa som höll på med släktforskning). Men någon enstaka gång bemöttes jag i stället som om representanter för alla släktingens övriga 1.023 ursprungssläkter i tionde generationen hade terroriserat honom på telefon de sista åren...
Det mer egendomliga i den kontakten är väl också snarast det att det alltså då gällde en släkt tidigare flera gånger publicerad i SSK, dock senast 1930. Det visste herrn i fråga mycket väl om. Han fick också efter en artig presentation av mig som ung släktforskare en genomgång av min ingång bakifrån hans rötter fram till hans släkt och honom själv.
Och om jag nu är forskare som kartlägger en viss anfaders alla ättlingar, och har hittat publicerade data på en viss gren ända fram till nu levande människor, så är det väl ändå en rätt logisk följd att jag kontaktar dessa de nu levande släktingarna själva för att gå vidare med dem och deras vidare ättlingar?
Särskilt när det hör till saken att det finns en släktförening med i bilden som är öppen för alla ättlingar, och att man alltså vill ta kontakt också för att informera om den, och efterhöra ev. intresse av medlemskap där?
Själv har jag alltid betraktat det sättet som artigare och hövligare än att gå bakvägen via folkbokföringen och snoka rätt på data utan folks vetskap. Det borde väl vara en positivare attityd att ta kontakt och nämna att man är en forskare med intresse av någons släktkrets, och att jag alltså håller på och kartlägger den, än att göra det i smyg.
Jag har alltid vinnlagt mig om att sköta alla sådana kontakter snyggt, artigt och hövligt. Jag har heller aldrig, ens i fallet med herr Björling, fått intrycket att det var mitt sätt att dyka upp från ingenstans och ta kontakt som var skon som klämde. Och aktiva släktforskare emellan har jag aldrig märkt någon tendens att ett oannonserat telefonsamtal med innebörden Hej, jag hittade dig och din härstamning därifrån - vi är släkt!!! skulle vara en i sig negativ form av kontakt.
Och, som sagt, själv har jag alltså bara fyra-fem gånger varit med om mera nedslående resultat vid sådana kontakter, och förmodligen någonstans mellan 100 och 200 desto mer lyckade kontakter. Jag har aldrig försökt tjata mig till att ändå få svar, utan artigt bett om ursäkt att jag besvärat och dragit mig ur.
Följaktligen har Maria Ljungdahl min fulla respekt för att just du har den inställning till ett (hypotetiskt) nyfiket telefonsamtal från mig som du visar. Jag beklagar att det är din inställning, men kan naturligtvis inte annat än respektera den. Jag hoppas, och tror uppriktigt, att de Ljungdahl-syskon jag var i kontakt med (det torde ha rört sig om de två äldsta barnen till kapten Claës Edward Ljungdahl, f 1880) inte upplevde något obehag av min kontakt, även om de kanske inte, som du uttrycker det, direkt gladde sig åt den heller.
Ingen av dem gav mig intryck av något mer problem än att båda uppriktigt föreföll tro att den andre troligen kunde hjälpa mig bättre. Att båda således hänvisade mig till varandra såg jag mer som kuriöst. Fast din inställning kan ju förstås vara ett väl utvecklat släktdrag på er gren också, och då är det väl egentligen desto oärligare av folk med den inställningen att inte stå för den, och uttryckligen säga ifrån att man helst vill undanbe sig kontakter av detta slag, därför att det är så man tycker, utan nöja sig med subtila antydningar som en släktforskande tonåring inte var i stånd att läsa av.
Det enda fall där jag i övrigt tycker att jag skulle ha viss rätt att ifrågasätta att en släkting i mer direkt mening verkligen vägrade bistå mig en uppgift är en rätt komisk situation, som jag hade för mig att jag hade berättat om i ett sammanhang, men då jag inte har gjort det här ovan i denna diskussion har jag nog bara fått för mig det - eller också var jag väldigt, väldigt nära att ta med episoden när jag skrev mitt inlägg den 12 januari.
Den aktuelle släktingen är 6-männing till mig själv. Hans sedan länge avlidne far hade officiellt erkända barn i tre olika äktenskap, och en för hela släkten väl känd utomäktenskaplig son som för länge sedan tagit den biologiske faderns efternamn, och liksom en syster och flera fastrar, farbröder och kusiner är medlem i Släktföreningen Pemer.
Genom kontakter med nära nog alla den aktuelle 6-männingens olika halvsyskon (utom den av hans halvbröder som genom sitt väldigt offentliga yrke - lindrigt uttryckt - är en mycket välkänd... mediaprofil kan vi väl säga) hade jag redan alla rena genealogiska data på hans far och alla faderns barn, inklusive släktingen jag ringde upp och hans helsyster. Det enda jag saknade och som jag ringde just honom för att fråga honom om, eller om han kunde förmedla kontakt med sin syster eller med modern själv, var hans mors födelsedatum.
Vi pratar inte om personnummer, utan enbart själva datumet. Jag hade hunnit nämna att jag genom de kontakter jag redan haft redan hade alla andra för mig intressanta data på hela kvisten av släktträdet utom just vilket datum hans mamma var född. Men ändå hade han en fast övertygelse att det skulle vara en enorm kränkning av hennes integritet om han talade om det för mig utan att ens be henne om lov.
Med all respekt både för honom och för hans mamma måste jag ändå så här över tio år efteråt betrakta hans hållning som väl känslomässig och irrationell. Vid en sittning vid allmänhetens terminal på Skattemyndigheten har jag i sinom tid naturligtvis fått fram det hemliga datum mamman är född, och hon kan naturligtvis aldrig ha lidit någon skada av att det i ett papper (och så småningom i en fil i en dator) hemma hos mig, faktiskt står inte bara hennes namn utan även vilket datum hon är född.
Därmed menar jag på intet vis att göra mig löjlig över min 6-männing. Det är väl hedervärt att man inte lämnar ut vilka uppgifter som helst till vem som helst som råkar ringa upp. Men att just mammans födelsedatum skulle vara så konfidentiellt när jag redan hade nämnt att jag hade hans eget, hans systers, pappans och hela övriga släktens - det har för alltid skrivit in sig som en särdeles remarkabel episod i min släktforskning.
Även här kan det naturligtvis trots allt ha legat någon sakligt fattad grund bakom ställningstagandet, men är det då inte märkligt att det ska vara så förtvivlat svårt att förklara det i sådana fall?
1356
« skrivet: 2000-10-12, 14:54 »
Ser att jag kastade ut brasklappen om 19 november i fjol och 2 februari i år i mitt inlägg den 6 juli. Ingen har ens svarat, men om någon hittar diskussionen i framtiden och inte har en aning om svaret är det väl bäst att jag stillar hans/hennes nyfikenhet.
19 november 1999 (1999-11-19) blev det sista datumet för mycket lång tid framöver som bara innehöll udda siffror. Alla datum fram till den 1 januari, eller - om man hårddrar det - den 11 november, år 3111 kommer att innehålla minst en jämn siffra.
1/1 3111 blir ju i princip 3111-01-01, men kan för all del skrivas 3111-1-1 också. Men godtar man inte den formen får man vänta till 3111-11-11. Det är en tidsperiod på 1112 år, sånär som på åtta dagar.
Och på samma sätt var 2/2 i år, 2000-02-02, det första datumet med enbart jämna siffror sedan den 28 augusti 888.
Det kan låta fantastiskt, men från och med 888-08-29 och fram till 2000-02-01 har det alltid funnits minst en udda siffra i vartenda datum. Det är bara att kolla...!
1357
« skrivet: 2000-10-11, 14:53 »
Stefan Simander, fortsättningen på din Beckius-antavla efter Sara Pemer finns här i Anbytarforum under Kändisars härstamning: Låftman, Sven.
1358
« skrivet: 2000-09-16, 18:14 »
Likaledes mest för allmän kännedom:
Ulf Tingström gjorde mig uppmärksam på att han i just Gulliksläkten hade funnit en ingift gren av Fryksände-släkten Lundell, som diskuterats åtskilligt i Fryksände-diskussionen.
Den agnatiska grenen av denna Lundellsläkt härstammar dessutom i sin helhet från Pehr Lundell, g m Birgitta Frumerie, se diskussion Frumeri, Fromeri .. under Övriga släkter F-L (som rätteligen borde ha varit Frumerie under Vallonsläkter redan från början, vilket jag också ska föreslå att red åtgärdar).
1359
« skrivet: 2000-09-03, 18:32 »
I min forskning finns någon Engla som avvikare från en trend med namnet Engel. Min släkting guldsmeden Petter Pemer, 1687-1725, brorson till en av mina egna direkta anfäder, gifte sig med Agnes Westman, 1685-1723, dotter av bokbindaren Jacob Lorens Westman i Västerås och hans hustru Engel Sleiker.
Bland detta pars ättlingar är namnet Engel förekommande ända in på 1900-talet på sina håll, åtminstone i form av undantaget Engla (som f ö hette Engla Flodin, och kanske rentav har varit en medveten eller omedveten förebild till Veckobladets Engla Sjödin) och någon bror som hette Engelbert.
Även på en helt annan gren i min forskning, som hamnade i Västerås under 1800-talet, dyker just namnen Engla och Engelbert upp
1360
« skrivet: 2000-08-20, 03:07 »
Under söndagen kommer jag att lägga upp en diskussion i NOGs forum där jag efter varandra kommer att placera de inlägg jag skrev och fick raderade, tillsammans med de kommentarer redaktör Skogsjö skrev i samband med att han stängde diskussionerna.
När det är gjort kommer alla som när det kommer till kritan inte vet vad de talar om, men gärna tar ord som de konspiratoriskt lagda eller talar om pseudodebatter och att jag och några andra försöker utmåla (oss) som offer för censur, själva att kunna följa den ordväxlingen inlägg för inlägg.
Och sedan kanske ni kan tänka er hur det känns att först gå igenom torsdagens och fredagens duster med en redaktör som tycker att han ska kunna skriva vad som helst om mig oemotsagd, och kallar det för meningslöst tjafs och hotar att nästa gång stänga hela Ordet är fritt när jag har suttit och fått ur mig en protest mot att utmålas som avsiktlig sabotör, och sedan gå in och läsa nya diskussioner och få se att det finns folk som inte ens känner mig, men som fullt medvetna om vad de gör, ändå har suttit och skrivit inlägg, där de avfärdar mig - och några andra - som en grupp konspiratoriskt lagda paranoiker.
Anna Berg yttrar de kloka orden: Är det så vuxna människor ska delta i ett öppet forum? Snälla du, kom för allt i världen med i den organiserade släktforskarrörelsen, människor med din insikt behövs här!
Vuxna människor borde framför allt inte behöva läsa yttranden om sig själva, som sårar så djupt att man är nära att börja, eller rentav faktiskt börjar, gråta. Det har jag varit med om på Anbytarforum flera gånger de sista dagarna. Först när jag läste kommentarerna från redaktören, i samband med att diskussionen MEDLEMSINFLYTANDE stängdes, och sedan när jag läste Peter Funkes och Tord Påhlmans inlägg här.
1361
« skrivet: 2000-08-14, 13:08 »
Släktutredningen jag nämnde gällde en släktgren i framför allt Aachen och Eupen med namnet Fremerey. Den kommer tydligen från någon bok tryckt 1907, och innehåller en del tidiga människor med någon form av namnet. Tidigt (ungefär vid den tid Martin Fra(u)merie finns i Leyden) flyttar en släktmedlem till Holland, och anges vara anfader till den holländska släkt de Fremery, som amerikanarna med samma namn ska vara en gren av.
Tänk om man verkligen kunde knyta ihop allt...!
1362
« skrivet: 2000-08-14, 12:59 »
Nu har jag blivit huvudman för släkten Frumerie i Sällskapet Vallonättlingar också! Det är rätt nyss beslutat, så nu återstår bara att betala avgift och gå med också. Men jag lär väl återkomma med mer info.
1363
« skrivet: 2000-08-14, 12:53 »
Här inträdde visst en pinsam tystnad efter mina minst sagt personliga utvikningar från ämnet. Jag ska ändå rätta några småfel. Jag hittade de gamla papperen, och det var inga 6000 släktskap det handlade om, men väl 1808. Sedan skrev jag att både flickans mor och mormor var ofrälse, och det skulle förstås vara mor och farmor.
1364
« skrivet: 2000-08-08, 23:52 »
Här har det inte varit mer om någon annan Uhr, och då jag har haft fullt upp sedan jag fick alla data via Anders Wilhelm Uhrs egen släkttavla, så kan jag väl pröva att efterlysa generationen efteråt nu när jag har Anders Wilhelm Uhrs barnbarn (sonens barn) födda intill 1870. Det kanske kan ge något napp i alla fall. Helmer Uhrs gifte med Anna Maria Elisabeth Lyth hittade jag i Svenska Släktkalendern.
Carl Ludvig Oskar Uhr, *1833 25/4, lantbrukare, inspektor vid Rignaholm, Östergötland, arrenderator vid Öna, Östergötland, ? 1908. G 1859 m Sofia Karolina (Sofi) Lemke, *1833 10/4, ? 1912 1/8, dotter av postmästaren i Örebro Johan Henrik Lemke och Kristina Charlotta Reenstierna (adl ätten nr 818).
Barn:
1. Gertrud Uhr, *1860 27/4.
2. Ingrid Uhr, *1861 3/10.
3. Märta Uhr, *1862 21/1.
4. Hartvig Uhr, *1864 12/2, ? s å 29/5.
5. Gunnar Uhr, *1865 19/8.
6. Helmer Uhr, *1867 16/2, överbrandmästare, Askersund, ? 1938. G 1913 10/10 m Anna Maria Elisabeth Lyth, *1879 20/8, i livet 1950, dotter av lektor och redaktör Per Gustaf Lyth och Anna Axelina Aloysia Gripenberg.
7. Einar Uhr, *1869 14/6.
1365
« skrivet: 2000-08-02, 00:10 »
Är det någon som vet något mer om släkten Gravander mer än vem som tydligen först tog namnet? Eller om det är flera olika släkter.
Sedan jag skrev mitt första inlägg om mina Gravanders har jag här på nätet - i bouppteckningsregistret över Örebro stad i Örebro stadsarkivs filarkiv - hittat namnen på de fyra sönerna till Sara Catharina Gezelius och Johan Gravander. Per Olof var inte en av dessa.
Däremot fanns också några andra familjer, sannolikt rätt nära släkt med min ingifte Johan.
Men vet någon något om dessa Gravanders?
1366
« skrivet: 2000-07-31, 15:19 »
Håhåjaja, lagen som tydligen ger stöd för att döma folk till böter när de nämner någons skadade fot, med den personens godkännande. Vilken osäkerhet denna vansinniga lag skapar för riktigt okunniga människor, som inte vågar ta någon risk alls, är Huddinge Handbollklubbs hemsida ett talande exempel för. Kika gärna på http://home2.swipnet.se/~w-27118/ och fundera över vart PUL har fört en del. Så har klubbens hemsida sett ut i minst ett år. Lite skrämmande att de inte tycker övriga idrottslivets hemsidor på nätet är vägledning nog att våga lägga upp en ordentlig hemsida igen, förstås - fast de svarar inte på mail i ärendet heller. Nej - pula undan PUL någonstans där den lagen hör hemma! I Kina eller Östtyskland hade man förstått om en lag med sådan innebörd hade införts, men Sverige är traditionellt ett rättssamhälle med tryck- och yttrandefrihet.
1367
« skrivet: 2000-07-28, 23:59 »
Här har det raderats igen, men för oss som hann se det raderade är det denna gång otvetydigt fullt begripligt att så skedde. Göran Jonssons inlägg var bland det tölpaktigaste jag sett.
Jag hoppas ingen ska tro att det kom från någon NOGare. Jag kan tala för alla när jag understryker att ingen av oss skulle skriva något så lumpet.
Tvärtom vill jag passa på att demonstrera att även någon på min sida kan uppskatta det Håkan gör, som är bra.
Jag vill därför passa på att instämma i Elisabeths grattis!
Och vill i samma andetag klargöra att jag inte har något emot Håkan som person. Tvärtom, Håkan som person vet jag mycket litet om. Det jag har reagerat desto starkare på, och därvid flera gånger tagit kanske aningen hårdare ord i min mun än vad som hade varit nödvändigt, har varit vissa åtgärder Håkan vidtagit. Det är då åtgärderna som sådana jag reagerat på, och jag hoppas att jag hade reagerat precis likadant om de hade vidtagits av någon egen god vän.
Men sådant är så svårt att veta. Vi har väl alla en tendens att överse med våra vänners värsta grodor (och våra meningsmotståndares godare sidor!), och dessa rader ska ses som ett försök från min sida att visa att jag åtminstone kan försöka se också vad någon har gjort som är bra, även om jag tidigare har varit mäkta irriterad över sådant som i mitt tycke varit mindre bra.
Så, uppriktigt: Grattis, Håkan!
Och jag hoppas nu att detta kan tas för vad det är, och inte tolkas som något förtäckt hån. Jag menar detta.
1368
« skrivet: 2000-07-28, 13:22 »
Det skulle inte förvåna mig om Olof och Lisbet var släkt på massor av sätt, med sina respektive myller av anor inom den svenska adeln.
När jag själv upprättade hela den adliga delen av en grevlig klasskamrats antavla direkt ur Elgenstierna, när jag gick på gymnasiet, slutade det med ett femtontal olika stamtavlor med utgångspunkt från var sin stamfar, där jag ofta hade en eller möjligen två eller tre härstamningar, och min klasskamrat kunde ha allt från en enda upp till ett 50-tal härstamningar. Totalt var vi väl släkt på sisådär 6000 olika sätt.
Då räknar jag alltså släktskap tavla för tavla, och på varje tavla måste antalet släktskap vara lika med mitt antal härstamningar från anfadern i fråga multiplicerat med hennes antal härstamningar. Det borde väl stämma? Sedan blir det förstås annorlunda om jag går mer på djupet i svensk medeltidsadel och knyter ihop de olika äldsta kända stamfäderna med varandra. Flera av dem var säkert släkt...
Dessutom var det alltså bara de delar av hennes antavla som var adliga hela vägen. Både hennes mor och mormor var ofrälse och hörde till släkter som inte fanns publicerade i Svenska Släktkalendern eller något sådant, och kan ju ha haft återkopplingar tillbaka till adeln igen, men det kollade jag alltså aldrig då.
Det blev aldrig någonting med henne, men antavlan har jag visst kvar någonstans. Lite kan jag komplettera, för jag har sett efteråt att mamman hörde till Per Anderssons Långarydsättlingar. Hoppsan, nu skulle nyfikna kunna räkna ut vem hon var... B-)
1369
« skrivet: 2000-07-23, 15:19 »
Har sökt mer på alla urformer av namnet som i Sverige blev Frumerie. Invandraren Martin F. skrevs ju Framerie, de Framerie, de la Framerie och Delaframerie (och dessutom Fremery) i Leyden, innan han skrev kontrakt med de Geer och kom hit. På en sökning på namnet Framerie i www.ancestry.com visar det sig att han hade en namne vid namn Martin Framerie, musiker, med hustru och ett barn, som var med på en båt över från England till USA 1623!!! Ingen Framerie fanns i the Social Security Death Index, men väl en nu levande Lawrence Framerie i Champion, Pennsylvania. Den klassiska ingress-texten för släkten Frumerie från Svenska Släktkalendern 1919 och 1943 omtalar ju att medlemmar av släkten med namnen de Frameries, van Fremery och van Vramerye undertecknade det förbund, som 1566 ingicks av den nederländska adeln. Sökning efter Fremery visade att det finns en hel gren de Fremery i USA, och släktingen Susan Frumerie over there ska kontakta både Lawrence Framerie och en eller annan de Fremery. Hon hade dessutom fått en hel liten släktutredning över en Fremery-gren i ett svar hon fick när hon kontaktade en holländskfödd amerikan (som jag fattade det) som skrivit på en belgisk släktforskarsida. Jag lägger ut den här när jag har översatt den från engelskan. Mitt i provinsen Hainau, som släkten anges härstamma från i SSK, finns en stad vid namn Frameries, som består av fem franskspråkiga byar. När jag till sist kom att tänka på varianten Frumery visade det sig finnas 25 telefonabonnenter med namnet i Frankrike. Av bara farten prövade jag Framery också, och det fanns det 248 stycken i Frankrike. Så det kryllar av troliga släktingar till de svenska och amerikanska Frumerie runt om i Holland, Belgien, Frankrike, USA och när det gäller Fremery även i Danmark, faktiskt.
1370
« skrivet: 2000-07-22, 22:08 »
Intressant, jag ska titta på det. Jag minns också att jag sett en artikel om Georg, eller möjligen om sonen Carl Ludvig, i någon årgång av Personhistorisk Tidskrift, som jag också ska ta och kika på nästa gång jag hamnar någonstans där PHT finns (i första hand KB eller Stockholms Stadsarkiv, antar jag).
Detta inlägg flyttades den 21 mars 2010 från Östergötland, Efterlysningar, Fanjunkarfamiljen Neuman.
Magnus Hjärtström, moderator för Östergötland
1371
« skrivet: 2000-07-19, 16:42 »
Tilläggas kan att släkten/släkterna Karth har en egen diskussion under Släkter: Borgerliga släkter: Kart, Karth.
Även där har faktiskt just din Erik efterlysts en gång.
Ett tips är att använda Rötters sökfunktion så mycket man bara orkar - ämnesdjungeln här på Anbytarforum är kopiöst stor, men har du ett specifikt släktnamn att kolla upp, så lär du hitta allt som skrivits om det namnet.
Meningen är väl också, som jag uppfattat det, att man efterlyser människor med patronymikon i de geografiska diskussionerna, och människor med släktnamn under släktdiskussionerna.
Nu kan efterlysningar om människor med ett visst släktnamn finnas under en diskussion med släktnamnet som rubrik under Släkter: Borgerliga Släkter, en till under Släkter: Övriga Släkter, ja, kanske t o m en under Smedsläkter också om någon gren av släkten råkat vara smeder. Och därtill ströefterlysningar efter enskilda släktmedlemmar i diskussionerna för deras hemförsamlingar.
Och det kanske inte är något särskilt effektivt utnyttjande av Anbytarforums resurser. Nu menar jag inte att låta sur och grinig, eller att mer eller mindre idiotförklara någon, så det är bäst jag ger mig - annars kommer det bara att låta mer och mer som det, vad jag än säger... B-)
M v h
Anders Pemer
1372
« skrivet: 2000-07-19, 12:45 »
Hej Magnus och Ellert!
Kul att det gick att knyta ihop de olika Neumans. Ska vara petig och rätta uppgiften att Carl Fredrik Neuman skulle ingå bland mina anor. Det är alltså hans hustru Catharina Margareta Gezelius som är släkt med mig, och just här i denna diskussion har jag genom Göran Johnsons inlägg fått klart för mig, att hon är det både via sin far och sin mor.
Fadern Georg Gezelius härstammade från släkten Pemer enligt det följande, där också de båda kopplingarna till släkten Petre/Petré skymtar fram. Jag härstammar alltså från Nicolaus Pemer och Euphrosina Petre.
Nicolaus Pemer, *1608, dp 28/11, bruksförvaltare, Flögfors och Finnåker, handelsman, Arboga, ? 1687, begr 29/4. G 1:o m Christina Erichsdochter, ? 1664, 2:o 1666 m Euphrosina Welamsdotter Petre, *1643, ? 1720, dotter av borgaren i Stockholm Welam (Wilhelm) Petre o h h.
Dotter i 1:a giftet:
Sara Margareta Pemer, *1641. G 1659 m Jean Frumerie, *1634, dp 1/10, borgmästare Nora och Linde, ? febr 1689, son av brukspredikanten vid Finspång Martin Frumerie och Elisabeth Sariasen Garencher.
Son:
Johan Frumerie, *1663, dp 29/11, bergsfogde, tiondeskrivare Nora och Lindes bergslager, ? 1709 21/3. G m Margareta Norman, *1665, ? 1725 20/10, dotter av bergsfogden Nils Bengtsson Norman och Anna Olofsdotter Norin.
Dotter:
Anna Sara Frumerie, *1688, ? 1759 7/1. G m Johan Broström, lanträntmästare i Örebro län, ? 1751, son av rådman Johan Johansson o h h.
Dotter:
Sara Catharina Broström, *1713, ? 1776. G 1733 17/9 m Martin Gezelius, *1703 22/1, lanträntmästare i Jönköpings län, ? 1760, son av Georg Gezelius och Sara Muncktelia.
Son:
Georg Gezelius, *1735 5/10, kyrkoherde i Lillkyrka, prost över Glanshammars kontrakt, ? 1789 24/5. G 1767 10/6 m Sara Regina Petré, *1741, ? 1799 16/2, dotter av kämnär Johan Joachim Petré och Ebba Sofia Hadelin.
Dotter:
Catharina Margareta Gezelius, *1773 24/7, ? 1847 26/1. G 1795 25/10 m Carl Fredrik Neuman, *1775 2/2, kvartermästare i Kungl LifRegementsbrigaden, postiljon i Örebro, ? 1844 9/1, son av trumpetare Johan Hesse och Kajsa Hesse.
Georg Gezelius mormors farmors far blev alltså gift 1666 med en Petre, född 1643, och själv blev han gift 1767 med en Petré, född 1741 - men inom släkten Petre skiljer det på dessa 98 år bara två generationer mellan Euphrosina och Sara Regina! Sara Reginas farfar Johan Petre, 1661-1726, borgmästare i Arboga, var nämligen kusin till min anmoder Euphrosina.
Georg Gezelius mormors mormor Anna Olofsdotter Norin var faster till de bröder Norin, som adlades Nordenfelt, och två av dem (eller de kanske är bägge två?) hittar jag i Örnbergs Petre-artikel, gifta med var sin Petre-syster, brorsdöttrar till borgmästaren Johan ovan, och kusiner till Johan Joachim.
Dessutom har jag på annat håll en uppgift att Margareta Normans bror, kronobefallningsmannen Nils Norman, ska ha varit gift med en dotter till rådmannen och bruksägaren Johan Petre, dvs nyss nämnde borgmästare. Detta motsägs dock i Örnbergs artikel, där denne Johan anges ha sammanlagt 19 barn, och alla förekommande döttrar är gifta på annat håll, eller uttryckligen anges ha varit ogifta.
Jag hittar också en Petre-dotter långt fram på 1800-talet ingift i samma Laurin-släkt, som en kvinnlig Frumerie (ättling till Anna Saras ene bror) blev ingift i någon generation tidigare, och någon lite väl indirekt, men dock koppling till bokbindarsläkten Westman i Västerås, som guldsmeden Petter Pemers (brorsons son till Sara ovan) första hustru var av, som jag satt och lade in i Min Släkt i går...
Man kan bli alldeles snurrig i skallen för mindre.!
Detta inlägg flyttades den 21 mars 2010 från Östergötland, Efterlysningar, Fanjunkarfamiljen Neuman.
Magnus Hjärtström, moderator för Östergötland
1373
« skrivet: 2000-07-18, 12:35 »
Efter att ha kikat på den angivna krönikan vill jag påpeka att dess tema inte handlar om ämnet för den här diskussionen. Men den tål att läsas, det gör den. Tänkvärt.
1374
« skrivet: 2000-07-14, 11:20 »
I mitt exalterade inlägg den dag jag hade sett Erik Frumeries stora släkttavla nämnde jag att jag en gång i tiden hade sett en efterlysning rörande Klara Ulrika Frumerie, g m lantmätaren Karl Jakobsson, en av de lösa trådarna i mitt inlägg 26 april.
Jag hittade den så småningom igen, på Sällskapet Vallonättlingars hemsida, och när mailadressen i efterlysningen från augusti 1998 inte fungerade, tog jag helt enkelt domännamnet i adressen, lade till www. innan och surfade dit.
Väl där sökte jag på släktforskarens namn (Sven Lindskog) i en intern sökfunktion och fick upp en sida om honom med en e-postadress som fungerade!
Lantmätaren Jakobsson var bror till en av Svens anor, men Sven hade lite nytt för mig, framför allt barnens födelsedatum.
Angående Sven Rasegårds lite felplacerade efterlysning närmast ovan har jag inte sett någon kommentera att den hamnat under fel rubrik. Inte heller har någon svarat på den här. Men om ingen annan har gjort det förr, så kopierar jag den och lägger in under Hasslösa.
1375
« skrivet: 2000-07-13, 13:47 »
Så har jag kontaktat hovet och hört mig för. S.-O. Hedengren, expeditionschef vid riksmarskalksämbetet, skriver att riksdagens beslut 1979 om införande av fullt kognatisk tronföljd togs i enlighet med reglerna för grundlagsändringar och är således giltigt.
(...) Prins Carl Philip var vid den tidpunkten ett halvt år gammal och hade inga synpunkter på frågan. Nu accepterar han fullt ut tronföljdsförändringen.
När det gäller mina funderingar om titlarna prins/prinsessa osv understryker han, som jag redan varit inne på i tidigare inlägg, att det är skillnad på rätt till tronföljden och titelatur.
Hur det skall bli i Sverige ifråga om epitetet HKH och titlarna Prins eller Prinsessa får framtiden utvisa. Allmänt kan sägas att Kungahuset inte bör omfatta ett större antal personer.
1376
« skrivet: 2000-07-11, 01:39 »
Ja, det var ju en höjdare - redan att först få 400 som de tre första, och dessutom med ett datum som ger en nolla som fjärde och sista. Häftigt!
1377
« skrivet: 2000-07-10, 15:53 »
Gå till Redaktören meddelar så kan du se vad de som försökt nå ut med information till förbundets medlemmar om båda ordförandekandidaterna beskylls för. Det är p g a detta som hela avdelningen Länktips stängts. Nu har en presentation om Ted Rosvall lagts ut på Rötter, men Länktips - och Sveriges Släktorskarförbund!!! - är fortfarande igenbommat. Ingen var ute efter något annat än att nå ut med information om GF:s kandidat till ordförandeposten, när valberedningens redan var presenterad på Rötter. Dessutom erbjöd NOG även Jon Pallin att presentera sig på www.nog.nu, men fick inget svar, så det var inte frågan om något ställningstagande för eller emot den ena eller den andra kandidaten. Och i de sista försöken till länktips som lades ut, var det länkar både till sidan på Rötter där Jon Pallin presenterades, och till sidan på nog där Ted Rosvall presenteras. Så allting var objektivt framlagt, och inte i form av något som kunde underkännas för reklam eller propaganda som det finns en passus om i forumets regler. Idag har alltså Ted Rosvalls presentation lagts ut, med en liten fotnot om att Nättidningen RÖTTER självfallet inte har någon avsikt att förfördela någon ordförandekandidat. Då kan man ju fråga sig varför inte avdelningarna Länktips och Sveriges Släktforskarförbund öppnas igen. Det vi ville nå ut med är ju alltså redan ute. Ingen klick har någon avsikt att härja mer! Nu har RÖTTER intagit en journalistiskt objektiv hållning med presentation av bägge kandidater och försäkrar att ingenting annat varit meningen. Men så länge avdelningarna Länktips och Sveriges Släktforskarförbund förblir stängda kvarstår tyvärr viss grund för tvivel. Låt oss sluta behöva tvivla!
1378
« skrivet: 2000-07-10, 15:11 »
Per Svensson är nog den typ som aldrig kommer att ha annat än hemligt telefonummer, för att aldrig behöva oroa sig över att någon ska se efteråt på en nummerpresentatör vem det är som har ringt. Lämnar sannolikt aldrig meddelande på telefonsvarare heller.
Carls utmärkta kommentar säger egentligen allt som behöver sägas, men jag skulle vilja framhålla att jag inte ser någon inkonsekvens i regeln om inga anonyma inlägg. Att det förvisso kan vara svårt att kontrollera att den efterlevs kan ge det intrycket. Men många gånger är det inte alls så svårt som många uppenbarligen tror.
Det är en allmänt spridd uppfattning bland många, som av någon anledning vill hålla på med vad de vill på nätet, lika väl som i telefon, att det är jätteviktigt att kunna vara anonym när det passar.
För mig är detta i grund och botten en fullkomligt obegriplig inställning. Jag har inget behov av att ringa telefonsamtal, eller skriva inlägg i något nätbaserat forum, där jag inte kan stå för vem jag är.
Men så kommenterar jag heller inte andras inlägg i exempelvis gästböcker på olika hemsidor med svar som att dags att byta blöja nu? eller vet dina föräldrar att du leker med deras dator eller något annat i den stilen.
Så håller ack så många på på nätet, just för att de har blivit för vana vid att man är så behagligt anonym. Hur anonym man i själva verket är brukar ju visa sig i de mer extrema fallen, om gärningsmannen faktiskt satt och surfade hemma, eller på sitt arbete, och det är alltid samma triumf att kunna faxa en utskrift av något riktigt smaskigt påhopp till något företags datoransvarige med kommentaren att följande skrevs från dator xxx.xxx.xxx.xxx klockan 13.32 i måndags.
De flesta bibliotek verkar ju också gå över till att man ska ha lånekort, och boka surftid på kortet, så att man har koll på vem som surfat när, även på sådana datorer.
Naturligtvis kan man då ha hittat/stulit ett lånekort, eller man kan betala för att surfa på Internetcaféer och liknande, där det många gånger inte kontrolleras vem man är, men som sagt, folk som är ute efter att till varje pris vara maximalt anonyma, är inte riktigt den målgrupp en sajt som Rötter, eller nog.nu, riktar sig till. Även om den sorten alltid kreativt kommer att hitta på nya sätt att hålla sig mer eller mindre anonyma.
Släktforskare brukar vara civiliserade människor som ställer forskarfrågor, eller svarar på andras frågor, på ett sätt, där det liksom inte hör till bilden att ha behov av att vara anonym.
Själv har jag definitivt allmänt folkvett nog att bete mig på nätet på ett sätt jag kan stå för.
Lustigast här på Anbytarforum är väl annars alla dessa som fyller i något annat än sitt riktiga för- och efternamn i rutan för användarnamn, men sedan ändå presenterar sig med sitt riktiga namn någonstans i själva inlägget, eller att det framgår av deras e-postadress.
Bor det en liten rebell i dem - eller är det faktiskt så att många människor har så begränsat synfält, eller koncentrationsförmåga eller något annat, att de lägger så mycket koncentration på att skriva sina inlägg, och sedan kommer till rutorna användarnamn, lösenord och e-post, helt utan att se instruktionerna alldeles bredvid?
1379
« skrivet: 2000-07-10, 14:36 »
Min mor är liksom sina båda äldre syskon född före 1947. Alltså fick alla ett personnummer baserat på var de bodde. De båda äldre syskonen fick ordinarie låga stockholmsnummer, men den junidag 1943 som min mor var född var uppenbarligen många barn i Stockholm födda, numren räckte inte till och min mor fick då 936 som sina tre sista siffror (den tionde kontrollsiffran infördes ju först senare, framåt 60-talet, tror jag).
Jag vet att min moster åtminstone i vuxen ålder har skojat med mamma om att du är ju hittebarn, det vet du ju, det är ju bara att se på personnummret...
Däremot vet jag inte om moster retades redan när de var små.
När det gäller personnummer kan väl annars följande påpekas. Tionde kontrollsiffran infördes alltså senare, jag vet inte riktigt hur sent, men under 60-talet är min gissning. Den räknas ut ur de nio första siffrorna, genom en ganska enkel matematisk procedur som jag själv behärskar till fullo, men inte tänker ta upp plats med att beskriva här.
Hundraåringar har traditionellt markerats genom att deras personnummer skrivs med ett plustecken i stället för bindestreck. Men numera lägger man tydligen till en åtta, nia eller nolla före personnumret i registren i stället, för att markera rätt sekel.
Slutligen finns en tredje punkt värdelöst vetande när det gäller personnummer. Länge och väl var numren fördelade länsmässigt. Nummer 001-249, eller någonting sådant, tillhörde Stockholms län, och vidare uppåt fördelades olika långa nummerserier på respektive län. 65, 74 och 93-99 var då reservserier, som Carl har nämnt här ovan.
På senare tid har länsindelningen upphört, och även ett barn som föds i övre Norrland kan få ett personnummer som börjar på en nolla eller en etta. Antingen ganska logiskt. Om det var så obehagligt att man förr kunde se på bilarna varifrån i landet bilen kom, så är det väl värre om man ska behöva dras med i vilket län man råkar vara född hela livet i sitt personnummer.
För att återknyta till den där prästen låter det ju helt vansinnigt om han verkligen sade Jaså du är sådan bara utifrån personnumrets sista siffror. En präst och gammal folkbokförare måste ju känna till principerna för hur personnummer fördelas. Troligare är väl då att kommentaren syftade på den anledning prästen såg i papperen. Även om nu inte Jaså, du är sådan låter som någon vidare sympatisk inställning till vad det än var. Om mannen var i 50-årsåldern kanske han var ett adopterat krigsbarn - eller något...?
Just detta Jaså, du är sådan? ger annars hela historien desto mer intryck av ren skröna.
1380
« skrivet: 2000-07-08, 15:46 »
Jag har också noterat att en av reglerna för giftermål finns kvar, men lyckligtvis ingenting med detta med enskild mans dotter. Då ska problemet vara om någon gifter sig utan regeringens tillstånd. Men kommer någon framtida regering ha något intresse att lägga några synpunkter på en sådan sak?
Och dessutom är det alltså regeringen som ska misstycka för att prinsen eller prinsessan ska utträda ur tronföljden om han/hon ändå gifter sig, inte kungen eller drottningen. Regenten kan alltså tycka vad han/hon vill, men det påverkar ingenting.
Åke har skrivit mycket intressant. Det är naturligtvis oerhört osannolikt att alla de tre kungabarnen skulle visa sig vara medicinskt oförmögna att kunna få barn. Och själva är de nog allihop fullt inställda på att i sinom tid göra vad de kan, så det blir nog något tiotal barnbarn inom de närmaste tio-tjugo åren...
Funderade på hur mycket jag har hemma om Bernadotte-ättlingar i livet just nu. Tyvärr har jag inte skaffat Teds fina bok med namnet, även om jag naturligtvis har sett till att kika i den. Men direkt ur huvudet kan man ju komma en bra bit på väg. Minst 39 ättlingar i livet till Gustaf VI Adolf, 14 jag kan hitta just nu till prins Wilhelm, gör minst 53 ättlingar till Gustaf V. Prins Carl har sonen kvar i livet, med en dotter som har något eller några barn, och av döttrarna hade Märtha, gm Olav av Norge, minst 14 ättlingar, Astrid säkert något tiotal, medan jag inte vet något om Margaretha, gm Aksel av Danmark.
På prins Oscar Bernadottes gren kan jag i egen litteratur här hemma identifiera 22 agnatiska ättlingar i livet, och i adelskalendern 1986 kan jag spåra sammanlagt tio till. Ättlingarna till Louise och Frederik VIII faller också tillbaka på min okunskap (här hemma) om danska kungahuset.
Men totalt antal ättlingar jag identifierat blir i alla fall 112, och så vitt utgrenat som det danska kungahuset är vete tusan om inte t o m den grekiska grenen, och därmed i så fall även prins Philip av England och alla drottning Elizabeths barn och barnbarn skulle vara Bernadotte-ättlingar. Intressant här är att det oldenburgska huset på den agnatiska sidan kommer att sitta på såväl den norska och engelska som den grekiska (avskaffade) tronen, medan det försvinner på den danska med Margrethes son Frederik.
För att återgå till det Åke skriver, så är väl den springande punkten just vad det egentligen må finnas för juridiska prejudikat på hur en befintlig redan inträdd närmaste tronföljare kan, skall och bör omfattas av att kriterierna för arvsrätten plötsligt ändras när man själv redan ÄR kronprins.
Den bästa tänkbara förklaringen är ju att berörda tänkte på saken och kollade upp det noggrant inför den avgörande riksdagsbehadlingen den 7 november 1979, och att det inte finns något som säger att det är fel att en laglig kronprins upphör att vara kronprins om det plötsligt införs en ny successionsordning, där han inte längre skulle vara nummer ett.
Men om det nu skulle vara rätt att det går till så, och frågan hade varit betydligt mer infekterad och debatterad än den var, och partier med olika ståndpunkt växlade vid makten hit och dit, men ändå då och då behöll makten även med ett mellanliggande val och kunde ändra successionsordningen fram och tillbaka, då skulle det ju kunna leda till att Victoria och Carl Philip växlade som kronprins/essa/ om vartannat till förbannelse.
En ny ändring efter att nuvarande kungen gått bort, och att den som just då var tronföljare hade ärvt tronen skulle ju aldrig kunna ta ifrån den nye regenten hans/hennes tron, men ska då ändrad successionsordning verkligen kunna innebära att den dittills laglige kronprinsen eller kronprinsessan varje gång upphör att vara det, till förmån för den som blir det enligt den nya ordningen?
Jag tycker att ovanstående tänkbara scenario med ändringar fram och tillbaka motsäger det ganska effektivt.
Och skulle då någon juridiskt skolad slå fast att någon som redan är kronprins inte kan upphöra att vara det för att arvsrättens kriterier ändras, då har ju Victoria i själva verket aldrig varit kronprinsessa, även om en hel nation, inklusive hon själv, har trott det i tjugo år...
Och nog för att hon i sådana fall kommer att ha en mycket längre period som närmaste tronföljare att gräma sig över att mista, än vad Carl Philip har haft, men faktum kvarstår ju ändå att det i sådana fall har varit ett juridiskt missförstånd som har lurat i henne, och alla andra, att hon var kronprinsessa, och den lagliga, juridiskt riktiga tronföljden som formellt bekräftas och retroaktivt återinförs.
Jag skulle beklaga henne (och gratulera Carl Philip), inte tal om annat. Många skulle tala om ett nederlag för jämställdheten, även om det naturligtvis inte var det egentligen, eftersom jämställdheten i form av de kriterier som gäller för arvsrätten till tronen ändå var införda till framtida tronskiften.
Får sedan Carl Philip en förstfödd dotter är det ju en helt annan sak. Och det är ju som sagt inte den kvinnliga tronföljden i sig jag har något emot, bara hur den infördes och vilka komplikationer det medförde. Fast då skulle nog många komma med något i stil med Vad sade ni nu, då...?
Men är det i själva verket glasklart rätt att en nysuccessionsordning även påverkar en befintlig kronprins/essa/ då har jag åtminstone fått ett svar, och behöver inte grubbla mer. Det räcker för mig. Jag inser ju att problemet bara är att jag inte vet hur det skall och bör fungera.
Om man byter ut Carl XVI Gustafs namn i § 1, och förutsätter att alla befintliga ättlingar inträdde i den nya tronföljden i ett paket, utan avseende på hur någon av dem har gift sig, skulle tronen gå till en ättling till prinsessan Margarethas äldsta dotter Sybilla Louise Ambler, om man bytte till Gustaf VI Adolf, Gustaf V eller Oscar II, eftersom de båda Gustaf-kungarna inte bara var äldste son, utan äldsta barn över huvud taget. Om man däremot skrev in Oscar I, eller bara skev Successionsrätt till Sveriges tron tillkommer manliga och kvinnliga efterkommande till kronprins Johan Baptist Julius, sedermera Konung Karl XIV Johan skulle grenen från Karl XV:s dotter Louise gälla, och tronen hamna i någon sidolinje i danska kungahuset eller någonting sådant, eftersom man trots allt inte får vara furste i utländsk stat.
1381
« skrivet: 2000-07-07, 15:23 »
Här var det mycket spännande nytt sedan sist!
Jag börjar med Ingrids kommentar 09.05 när jag ändå fortfarande ser den på skärmen, precis ovanför rutan jag skriver i:
Du har naturligtvis helt rätt! Jag tror jag var inne på den tanken själv också innan jag skickade i väg inlägget, men glömde väl helt enkelt att rätta mig. I genomsnitt kommer det naturligtvis på sikt att födas lika många av varje sort, sanningen är ju t o m att det alltid föds något fler pojkar.
Hur få agnatiska Bernadotter det kan bli kvar har naturligtvis ingenting med successionsordningen att göra, det är också riktigt. Att jag nämnde det var bara för att visa hur ytterligt få av kungahusets medlemmar/de till tronen arvsberättigade som kommer att vara medlemmar av ätten Bernadotte i klassisk mening, även om desto fler har arvsrätt till tronen.
Även om man väl ändå får lov att fortsätta betrakta kungahuset som Huset Bernadotte. Alla kommande arvsberättigade kommer ju trots allt att härstamma från tre syskon av ätten.
Och risken att Carl Philip inte får någon son... ja, ibland har jag väl nästan tyckt att det vore det bästa, när ändå tronen kommer att gå ätten ur händerna efter Victoria. Men nu konstaterade (?) vi i annan diskussion (jag väntar på bekräftelse från någon som vet mer) att Carl Philip och hans manliga efterkommande väl åtminstone kommer att leva vidare som furstar av Ponte Corvo...
Sedan trodde jag att Åke hade noterat redan i mitt eget inledande inlägg i min diskussion i fjol, att jag alltså inte är emot kvinnlig tronföljd!
Jag har varit emot den fullständiga form vi fick här och föredragit den kanske lite mer praktiskt hanterbara form man har i Danmark och England. På den punkten har jag dock insett att vår svenska form är mer konsekvent, rakryggad och logisk - även om det blir lite rörigare.
Men framför allt är jag emot att övergången gick till på ett sådant sätt att Carl Philip berövades vad han hade hunnit födas till.
Åkes tankegång att man inte kan berövas vad man ännu inte tillträtt är intressant, men jag tycker ändå som så att Carl Philip var född som kronprins, och den positionen hade han således tillträtt - och berövades.
Sålunda anser jag att vår nuvarande form av successionsordning är helt okej - men det är moraliskt, folkrättsligt och rimligen även rent juridiskt (om det skulle tas upp till prövning i något internationellt sammanhang) helt åt helsike att en redan född laglig kronprins kan berövas denna sin redan förvärvade titel och position.
En juridiskt hållbar tolkning av införandet av full cognatisk tronföljd den 1 januari 1980 borde rimligen bli ingenting annat än att inga juridiska brister finns i successionsordningen i sig, men att införandet av nya regler för hur en tron ska ärvas ändå aldrig ska eller ens kan påverka en redan befintlig laglig närmaste tronföljares roll.
Å andra sidan säger ju successionsordningen:
Successionsrätt till Sveriges tron tillkommer manliga och kvinnliga efterkommande till kronprins Johan Baptist Julii, sedermera Konung Karl XIV Johans, avkomling i rätt nedstigande led, Konung Carl XVI Gustaf. Äldre syskon och äldre syskons efterkommande ha därvid företräde framför yngre syskon och yngre syskons efterkommande.
Sammanvägs det som här sägs med min uppfattning att en helt nyinförd successionsordning inte kan beröva en laglig kronprins denna position skulle faktiskt kontentan bli att Victoria (men icke Madeleine!) helt utträdde ur tronföljden! Eller rättare sagt retroaktivt förklarades aldrig ha inträtt i den från första början.
Onekligen ett intressant scenario...
Skulle helt enkelt de (eventuella) juridiskt felaktiga följderna av ändringen den 1/1 1980 någon gång i framtiden retroaktivt dras tillbaka, så är det ju aldrig synd om Victoria på samma sätt som det i sådana fall fram till dess har varit synd om Carl Philip. I sådana fall skulle vi ju ha svart på vitt att det gick fel till 1980, och att ordningen nu var återställd.
Läste en del om resonemangen som fördes i mitt exemplar av Jörgen Weibulls Bernadotterna på Sveriges tron. Vissa krafter var ju uttalat emot kvinnlig tronföljd, men då för att man hoppades att kungen och Silvia aldrig skulle få någon son, och att hela monarkin i så fall skulle dö ut med kungen.
Den idén kom på skam när Carl Philip föddes. Frågan om kvinnlig arvsrätt hade reducerats till att endast gälla vilket av kungaparets båda barn - Victoria eller Carl Philip - som en gång skulle ärva kronan. Det är smått otroligt att ingen i detta läge beaktade att den nyfödde prinsen faktiskt var Sveriges laglige kronprins, men att han så som den ändrade tronföljden nu sedan dess har tolkats skulle berövas detta den 1 januari.
Var det ingen debatt alls om detta? Jag köper rakt av att man vid en viss tidpunkt inför nya kriterier för arvsrätten till tronen, men man är ute på väldigt farligt vatten om man på allvar tycker att det är rätt och rimligt att samtidigt också ta ifrån någon positionen som närmast arvsberättigad, och ge den till någon annan. Det öppnar ju helt otroliga möjigheter. Någon falang utövar sådan lobbying att de får majoritet för fullständig cognatisk tronföljd retroaktivt från Gustav Vasa. Vem skulle vara regent då? Det har jag ingen aning om, men den personen skulle alltså omedelbart inträda som ny kronprins/essa/ i stället för Victoria, men däremot inte som ny regent, eftersom det åtminstone finns gott om prejudikat på att man aldrig byter regenten omedelbart. Ingen tyckte ju heller på allvar att prinsessan Margaretha Mrs Ambler också skulle ersätta Carl Gustaf som regent 1980.
När man nu väl accepterat retroaktivitet kan man ju undra varför inte Carl XVI Gustaf ersattes av någon av sina äldre systrar eller... skriver Göran. Uppenbart här är att man insåg att Carl XVI Gustaf måste förbli kung, eftersom han hade hunnit bli det enligt då gällande successionsordning.
Var är då skillnaden gentemot Carl Philip, som hunnit födas som kronprins enligt samma successionsordning?
Ja, jag tror inte det finns någon, för jag tror att det borde finnas internationella prejudikat på att man inte kan byta tronföljare vid tidpunkten för ändringen, lika väl som på att man inte byter regent heller.
Men våra lagstiftare i skiftet 70/80-tal har ju framför allt med 1980 års successionsordning och 1982 års namnlag visat en enastående fallenhet för opportunistiska plötsliga nycker, med en omisskännlig förkärlek för snabba, abrupta och drastiska förändringar mer för förändringens egen skull, snarare än något större sinne för vad man egentligen beslutar om och med detta den allra minsta konsekvensuppföljning.
Det är intressant att ingen debatt om kvinnlig tronföljd på allvar verkar ha funnits under de fjorton år Gustaf Adolf och Sibylla var gifta och bara fick döttrar, innan Carl Gustaf föddes. Ändå fanns det ju inte ens då några andra arvsberättigade medlemmar kvar av kungahuset än prins Bertil, som satt och inte kunde gifta sig med sin kärlek av hänsyn till familjen.
Tänk om Gustaf V och Gustaf VI Adolf hade kunnat visa framför allt Bertil den hänsynen och respekten att lätta upp den redan då i internationell jämförelse ovanligt rigida inställningen till hur prinsar skulle kunna gifta sig, om inte annat för hans skull, och då dessutom också visa hans bröder och Lennart och Carl j:r den tillgiften att ändra det retroaktivt och återge dem sin bördsrätt. Med största sannolikhet hade de inte högre tankar om kvinnlig tronföljd än att de handlat helt annorlunda om de vetat vad de satt och bäddade för.
Man kan undra om gamle kungen Gustaf VI Adolf satt på sin ålders höst och tyckte att alla de utträdda fd prinsarna var jättetölpar som hade svikit sin familj och sitt land...
Konstigt också att man gnisslade tänder och straffade missdådarna gång på gång, utan att börja ifrågasätta om det kanske var på sin plats att börja modernisera reglerna i stället. Lennart 1932, Sigvard 1934, Carl j:r 1937 och sedan också Carl Johan 1946... Vilket cyniskt svek mot Bertil att bara sitta med armarna i kors och låta detta ske, och sedan komma och ställa en massa krav på att just han skulle visa den hänsyn man inte tyckte att de andra hade visat, bara för att han hade haft oturen att bli siste man kvar...
Men, som sagt: Victoria är mitt uppe i en gedigen utbildning till sin kommande uppgift, och Carl Philip själv har av allt att döma andats ut och är bara glad att slippa. Stämmer det, så ska väl inte jag lägga mig i.
Fast frågan är ju då vad Carl Philip verkligen tycker.....!
1382
« skrivet: 2000-07-07, 00:26 »
Tror det är Peter Wennman på Aftonbladet som nämnt i en artikel att han är synnerligen nära släkt med Joe Hill, att hans familj är bland Hills närmaste släktingar i livet idag.
Någon som känner igen det?
1383
« skrivet: 2000-07-06, 23:38 »
Jag har ett som kommer lite i närheten, faktiskt, men det var sonson som föddes på farfars födelsedag, och det var inte 100-årsdagen utan bara 98-årsdagen.
Min ffff fff David Niclas Pemer föddes 23 november 1700. Av hans elva barn var det två söner som hade familj (och fem döttrar), födda 1732 respektive 1757. Den äldste (i DNP:s första gifte) hette Robert som sin farfar, men den yngre var uppkallad efter fadern och kallas David Niclas II internt i släkten idag. Han gifte sig 1796, fick en dotter som dog tidigt under 1797, och därpå sin förste son den 23 november 1798. Naturligtvis uppkallades då denne efter far och farfar!
1384
« skrivet: 2000-07-06, 23:19 »
Intressant fundering, Anders! Sveriges enda hertigar utanför kungahuset, ätten Fouché d(<)Otrante, har ju fått sina titlar av Napoleon. Och de räknas ju fortfarande.
Där gäller följande: Polis- och inrikesminister Joseph Fouché upphöjdes 1808 24/1 med oförändrat namn till greve av kejsardömet i primogenitur, och 1809 15/8 sedan till hertig av Otranto i Italien i primogenitur. Äldste sonen tillförsäkrades genom kejserligt dekret 1810 3/5 barontitel och övriga söner den ärftliga titeln chevalier de l´Empire.
Hans båda yngre söner Armand Cyriaque Francois och Paul Athanase, som så småningom ärvde hertigtiteln som tredje respektive fjärde hertig d(<)Otrante, kom till Sverige, och såvitt jag vet, lever ännu den senares sonsons son Gustaf (f 1912, och fick i grevens tid sonen Jean Louis 1985) ute på Elghammar utanför Stjärnhov. Vi åker alltid förbi infarten dit på väg hem från landet.
Paul Athanase fick 1855 1/6 genom en kunglig resolution svenskt tillstånd att föra grevetitel med namnet Fouché d(<)Otrante, och Armand Cyriaque Francois konfirmerades 1864 30/3 av Napoleon III i sin rätt att föra hertiglig titel.
Överför man detta till förhållandena med ätten Bernadotte och fursteskapet av Ponte Corvo, får jag intrycket att vare sig Carl XIV Johan eller någon av hans ättlingar någonsin avsagt sig detta fursteskap. Däremot har jag ingen aning om ifall Napoleon måhända kan ha dragit tillbaka ättens fortsatta rätt att ärva det. Men sådant förekom väl knappast, och Napoleon och den blivande Carl XIV Johan stod väl på ganska god fot med varandra, även om marskalk Bernadotte blev förlovad och gift med Napoleons tidigare fästmö.
Att döma av förhållandena kring hertigtiteln d(<)Otrante kan jag inte tänka mig något annat än att en i taget är furste av Ponte Corvo. Frågan är om det då är troligast att det är vår nuvarande kung som även upprätthåller detta fursteskap, eller om det är rimligare att betrakta Carl Philip, eller rentav Sigvard (som huvudman av alla icke längre kungliga ättemedlemmar) som nuvarande furste av Ponte Corvo.
Den pontecorvianska värdigheten högtidlighålles ju även i både prins Carl Bernadottes furstliga vapen, och i grevarna av Wisborgs vapen, så titeln är med all sannolikhet kvar i ätten.
Jag gissar att det är kung Carl XVI Gustaf som är furste av Ponte Corvo idag, och att givetvis Carl Philip och hans manliga efterkommande kommer att ärva denna värdighet.
Då har i alla fall Carl Philip en furstetitel att se fram emot...! Var han inte på tal som kung av Estland också ett tag...?
d(<)Otrantes gav mig f ö en dråplig episod en gång i tiden, då jag briljerade med mina genealogiska kunskaper om högadeln för någon annan vid en kurs, varvid en tjej i sällskapet utbrast Känner du också dem??? och visade sig vara personligen bekant med familjen. Jag tror hon var av ätten Bonde af Björnö... Då blev man minst sagt lite snopen!
1385
« skrivet: 2000-07-06, 23:17 »
Alla ödmjuka ursäkter godtages tacksamt!
Skönt att jag tydligen lyckades väga mina ord på sådan guldvåg, att inte jag i gengäld själv trampade på så att allt bara blev ännu värre.
Sådant har ju skett i andra sammanhang - inklusive andra diskussioner här i Anbytarforum.
Även jag är ju uppenbarligen skyldig Åke en ursäkt för att jag tog upp tråden från min egen förra diskussion om hur successionsordningen fungerar eller borde fungera.
Ber således om utsäkt, Åke!
Att jag själv drog igång mina ideer från den diskussionen var måhända inte så konstigt - även om min diskussion i många stycken spårade ur genererade den ju föga debatt om hur ändringen gick till, med Carl Philips bittra öde.
Jag avslutar med en liten programförklaring och lite avbön dessutom:
Tillfrågad om jag är rojalist eller republikan skulle jag med hjärtat svara rojalist, men med hjärnan.... Ja, då vete tusan! Man måste ju vara lite realist också. Fast å andra sidan köper jag även i någon mån ideerna om en statschef som är född och uppfostrad till rollen, och som kan representera hela folket, och inte bara dem, som möjligen röstat på honom/henne. Jag är väldigt kluven där. Rojalisten i mig väger nog över. Tror jag.
Carl XVI Gustaf och Silvia har gjort ett oerhört gott arbete med att vitalisera och modernisera den svenska monarkin, och deras barn har bidragit till ett enormt folkligt stöd för monarkin. Med lite förståelse för de rent terminologiska problem som kan följa med den nya tronföljden, och en vilja att göra det bästa för att komma tillrätta med dem, så lär den svenska monarkin kunna leva vidare länge till.
Det enda jag verkligen vänt mig emot är ju att Carl Philip hann födas som laglig kronprins, men sedan berövades denna ställning. Men vad är det troligt att han tycker själv? Förmodligen är han jättelättad att syrran kommer att få ta smällen i stället, och om han själv är nöjd med sakernas tillstånd, så är det väl inga problem.
Fast sedan är ju frågan vad hans ättlingar kommer att tycka om det i framtiden. Men vi får väl försöka intala oss att det inte finns några sådana risker...
Fr o m nu slutar således även jag att tjafsa om den här saken. Alla vet utmärkt väl vad jag går här och tycker, och försvinnande få verkar hålla med mig. Nu har dessutom Victoria hunnit långt i sin utbildning till statschef, medan Carl Philip sedan länge är inriktad på att slippa, så lite praktiskt får man kanske också se på saken...!
1386
« skrivet: 2000-07-06, 16:50 »
Ser att jag snabbt bör påpeka att ovanstående skrevs under lååååång tid, och påbörjades innan Anita hade skrivit sitt andra inlägg.
1387
« skrivet: 2000-07-06, 16:44 »
Anita Berglund-Eriksson kan inte förstå att man ids ödsla sån energi på en sådan oväsentlig diskussion.
Det är med stor sorg jag konstaterar att detta är en punkt där jag anmärkningsvärt sällan kan bemötas med samma respekt för mig som person, oavsett vad jag har för intressen och hobbies, som jag själv är beredd att kreditera människor i min omvärld.
Jag har (tyvärr) genom åren haft många olika, (i andras ögon) mer eller mindre kufiska intressen.
I nio-tioårsåldern började jag samla bilbroschyrer. Bilbroschyrer??? Hur KAN man samla på någonting sådant??? Obegripligt! skrev senare en kollega i en annan kufisk hobby i ett brev.
Den kufiska hobbyn är ett intresse för science fiction-litteratur, och därmed ett visst deltagande i den mer eller mindre underground-kultur som brukar kallas science fiction-fandom. Där man kommunicerar via egna fanzines, fan magazines (ett uttryck som denna rörelse myntade, men som idag verkar mest känt för musik-fanzines av fans av den ena eller den andra musikidolen), och träffas på pubmöten och större kongresser. Det är t ex en här i Stockholm nu i helgen, Nasacon 2000, årets Swecon (svenska rikskongress) som ser ut att bli Sveriges största på många år. Föreningen som traditionellt arrangerar Nasacon-kongresserna, (där Na-Sa står för Nacka-Saltsjöbaden, det är nämligen en förening med säte i Fisksätra ute i dessa trakter) har jag själv varit mångårig medlem och även styrelseledamot i. 1988 var jag själv kongressordförande för Nasacon 9 - den gången betydligt mindre, arrangerad i Fisksätra skola (årets upplaga går av stapeln på Scandic Hotel Slussen).
Och så vidare. Ett intresse för att läsa science fiction bedöms ju ofta som mer eller mindre suspekt och kufiskt. Vad gemene man sällan tänker på är att de själva läser massor av science fiction utan att inse att den aktuella boken i en vidare bemärkelse är science fiction. Men när man berättar att man är intresserad av sådant blir den spontana reaktionen ofta Jaså, UFO och sådant?
Vidare är jag i vissa stycken fanatiskt sportintresserad, går helt upp i mina egna favoritlags med- och motgångar, gläds åt särskilt utvalda anti-favoriters motgångar, och mår dåligt när det går bra för dem. Och upprörs när tur och otur inte alls jämnar ut sig i långa loppet...
Och slutligen är också släktforskningen ett intresse jag fått klä skott för. Ja men, herre gud, jag blir väl inte lyckligare av att få veta att mina förfäder gjorde det ena eller det andra... och utrop i den stilen. Sådant har vi väl alla hört någon gång.
Allt detta sammantaget har gjort att jag själv är en människa som har baserat mina egna värderingar, och uppfattningar om människorna runt omkring mig, på en respekt för individen, och en respekt för allas människovärde, oavsett vad de sedan har för åsikter om det ena eller det andra.
Undantaget möjligen nazister och rasister. Sådana människor kan vara svåra att förstå sig på.
Fast å andra sidan har jag också ack så många gånger sett invandrare medvetet bryta mot någon regel eller lag, och stå och kalla alla som tillrättavisar dem för rasister. Det är ju minst lika fel, det, och man kan fråga sig om vi någonsin helt kommer att slippa rasister när det finns sådant beteende. Men det är ju trots allt ingenting som urskuldar rasistiska uppfattningar.
Och då är det oändligt sorgligt att ständigt drabbas av andras intolerans för vad jag råkar brinna för. Det är ju faktiskt i grund och botten samma slags intolerans som rasism och främlingsfientlighet är. En rasist reagerar mot att en människa ser annorlunda ut, Anita Eriksson-Berglund reagerar mot att jag ids ödsla sån energi på en sådan oväsentlig diskussion.
Anita, du har säkert något intresse jag skulle kunna tycka var helt obegripligt. Skillnaden är att jag inte dömer ut någon för det. Okej, jag förstår att du inte skrev det du skrev för att döma ut mig, men du satte en ära i att gå in i en diskussion bara för att deklarera att du inte höll med om något av det som sades i den.
Rune, sedan, borde egentligen förbigås med barmhärtig tystnad. Men jag kan inte låta bli att påpeka att jag inte har sagt att någonting är fel på Victoria som galjonsfigur, bara att det heller inte är något fel på Carl Philip som logiskt sett motiverar att man införde en ny ordning, där han berövades en ställning han redan var född till.
På det här sättet kliver du ofta in och försöker smälla andra på fingrarna, utan att vare sig tillföra diskussionen något i sak, eller riktigt ha insett sammanhanget och vad den du klagar på egentligen sitter och skriver.
Eller när du härom veckan gick in i en diskussion bara för att beskt påpeka att den senaste kommentaren var helt utanför ämnet för diskussionen, trots att den var en följdkommentar till en annan kommentar utanför ämnet, som du av någon anledning inte alls var lika angelägen om att klaga på.
Jag glömmer heller aldrig inledningen av diskussionen om hur många agnatiska släkter det kan finnas. Magnus Bäckmark öppnade diskussionen och beskrev frågeställningen - hur många släkter kan det egentligen finnas i Sverige idag, i betydelsen agnatiska släkter. Jag hoppade in som nummer två och konstaterade friskt att alla män naturligtvis härstammar från en och samma man från allra första början, så egentligen är vi alla en enda agnatisk släkt.
Då kunde en kvinna som inte tänkte på vad diskussionen handlade om låta bli att gnälla om att det tydligen inte var lika intressant att vi härstammar från samma kvinna också, och då kom genast du och sade Bravo...
1388
« skrivet: 2000-07-06, 16:28 »
En riktigt avgränsad släkt är väl egentligen en släktkrets med ett visst släktnamn, som de är fullkomligt ensamma om.
Men sedan är det ju så infekterat om det är den agnatiska linjen från den allra äldste anfadern, eller de ättlingar som bär namnet, som är släkten.
Och i en annan diskussion fortsatte ju vissa hävda att de är medlemmar i varken mer eller mindre än två släkter - sin fars och sin mors - även efter att Johan R:son Sjöberg metodiskt hade visat att om alla ska vara medlemmar av båda föräldrarnas släkter, så är ju ingen medlem av två släkter, utan av 4, 8, 16, 32, 64, 128, 256, 512, 1024...
Själv har jag länge räknat släkten Pemer som alla agnatiska linjer av vår släkt, med eller utan släktnamnet, och alla ättlingar med släktnamnet, agnatiska eller inte. Men den definitionen lär ju inte alla hålla med om. En större gren där namnet tappades bort i början av 1800-talet innefattar ju enligt av mig ännu overifierade uppgifter en hel liten släktkrets som kallar sig Flodquist, och de ser sig ju säkert som en liten släkten Flodquist och ingenting annat.
Själv har jag ju också hittat folk som heter Pemer, Pémer och Pehmer runt omkring i världen via Internet, men har ingen aning om ifall alla någonstans riktigt långt tillbaka hör till samma släkt som min eller inte.
Så riktigt vad som är en väl avgränsad släkt lär vi väl aldrig få riktig kläm på, och då blir det svårt att räkna ut hur många de är...
1389
« skrivet: 2000-07-06, 02:50 »
Förhållandet med alla dessa myriader med prinsar och prinsessor kan ju förstås lösas rätt elegant, på samma sätt som i England:
Genom att adliga och furstliga titlar faktiskt alltid följer den agnatiska linjen! Enda undantaget är ju när en dotter är den som ärvt tronen. I England och Danmark sker så endast om hon inte har någon bror, i Sverige kommer så att ske när äldsta barnet är en dotter.
Då skulle alltså aldrig prinsessan Madeleines barn bli prinsar eller prinsessor av Sverige, utan bara ärva släkttillhörighet och eventuella adliga eller furstliga värdigheter från sin far, och en rent teoretisk rätt till den svenska tronen från sin mor.
Alla agnatiska ättlingar till Carl Philip skulle för all framtid, eller möjligen ett visst antal generationer, vara prinsar/prinsessor, och alla hans ättlingar över huvud taget kommer alltid att ingå i tronföljden.
I Victorias familj skulle naturligtvis alla barn födas som prinsar och prinsessor, men motsvarande möjlighet skulle bara övergå till nästa generation i det äldsta barnets familj, oavsett det barnets kön. Barn till Victorias döttrar skulle släktmässigt ingå i sina fäders släkter, och barn till hennes söner bör väl lika väl som Carl Philips agnatiska ättlingar födas till värdigheten av prins/prinsessa, antingen för evärderlig tid, eller i ett visst antal generationer.
Alternativt skulle agnatiska ättlingar till Victorias söner (utom eventuellt den äldste, om denne också är det äldsta barnet över huvud taget) räknas som sin farfars släkt, utan att vara prinsar/prinsessor.
På det viset skulle fortfarade huset Bernadotte ha en någorlunda substantiell karaktär av kungahus, även om det fr o m Victoria för all framtid kommer att råka vara en cognatisk gren inom helt andra släkter som kommer att ha råkat födas till tronen.
Om det nu för all framtid verkligen kommer att finnas tillräckligt många som å ena sidan tycker att vi fortfarande ska ha monarki, men å andra sidan tycker att dess nuvarande form är särskilt meningsfull som monarki betraktad. Och det borde väl vara en fråga om att göra sin röst hörd.
Med väl avvägd risk att gå till historien som det tidiga 2000-talets störste konstitutionelle pajas har jag därför åtminstone just nu i skrivande stund oerhört starka planer på att börja arbeta mer öppet i dessa frågor än att bara kverulera här på Anbytarforum.
Successionsordningen innehåller ju inga tidsfrister för den som vill försöka ogiltigförklara ändringarna av 1/1 1980. Det kommer egentligen aldrig att vara för sent...
I sammanhanget kan Gunnar Petterssons humoristiska roman Vad skall kungen göra nu? förtjäna ett omnämnande, där storyn bygger på att Karl XIII 1798 skulle ha fött ett legitimt barn, som gömdes för omvärlden p g a att pojken var dövstum och blind. Trots detta skick lyckades pojken förstås i sinom tid avla en son, som sedan i sin tur fått en son, som fått en son och så vidare...
1390
« skrivet: 2000-07-06, 01:59 »
Lysande argument att man inte ville bryta fullständigt med den tradition som rått under huset Bernadotte.
Okej, så länge kungahuset har de nuvarande medlemmarna är alla medlemmar av huset Bernadotte. Men så fort de båda prinsessorna är gifta och får barn, så har huset Bernadotte i rent genealogisk mening reducerats till en ren chimär. Tronföljden kommer att vara på väg ur ätten/huset, och blir Victorias första barn också en dotter, kommer vi inte ens att kunna tala om att vi har ett specifikt kungahus längre.
Det ska bli intressant att se vad engelska rojalister och genealoger kommer att kalla det engelska kungahuset när prins Charles har ärvt sin mors tron. Han är ju ingen Windsor, utan en Oldenburg, vilket på samma sätt inte de yngre danska prinsarna är idag...
Även argumentet att begränsa antalet pretendenter är ju lysande i sin (totalt oavsiktliga???) enfald. Nu fick Carl XVI Gustaf bara tre barn. Låt säga att detta också blir ett genomsnittligt antal barn i varje kommande familj framöver. Då kommer han att få nio barnbarn, 27 barnbarnsbarn, 81 barnbarnsbarnbarn och 243 barnbarnsbarnbarnsbarn. Alla dessa kommer att vara prinsar och prinsessor av Sverige. Enligt urgammal praxis ska också åtminstone alla män vara hertigar av något svenskt landskap, och sedan Victoria och Madeleine blev hertiginnor av Västergötland respektive Gästrikland och Hälsingland (varför i herrans namn nu Madeleine skulle få två hertigdömen) gäller det förstås även alla prinsessor. Det lär bli svårt att få landskapen att räcka till alla dessa...
Räknar vi också med att alla dessa barnaskaror kommer att bestå av två döttrar och en son, som hans egen... ja, då blir det en manlig Bernadotte i varje generation!!! Då skulle 3 av 243 ättlingar i femte generationen i genealogisk bemärkelse höra till huset Bernadotte, och bara en av dem kunna bli far till några nya.
Slutligen lyckades man ju - även om det naturligtvis ytterst kanske är mer kungens och Silvias eget fel - åstadkomma den värsta retroaktiva förändring som någonsin kunde bli aktuell - när det hann födas en, enligt vid hans födsel gällande successionsordning, laglig kronprins, som sedan genom lagändring berövades denna position.
Detta var ju också kärnpunkten i den diskussion jag drog igång i fjol. En juridiskt oantastlig omläggning av tronföljden i en monarki skulle ju alltid utgå från att ändringen gällde kriterierna för att ärva tronen, men att naturligtvis en rättmätig närmaste tronföljare vid tidpunkten för ändringen även fortsatt måste få behålla denna status.
I mitt tycke säger detta allt, och skulle vara intressant att höra någon rejält juridiskt bevandrad svara på:
Carl Philip är född som laglig kronprins.
Victoria har blivit kronprinsessa genom en (just därför i praktiken retroaktiv) lagändring - som dessutom i första hand var ett rent opportunistiskt spel för gallerierna.
Om alternativet hade varit att avskaffa monarkin helt hade jag uppriktigt föredragit det framför dessa menlösa halvmesyrer. Särskilt när Carl Philip nu blev berövad sin position som närmast arvsberättigad. Detta borde ju även ur strikt juridisk synvinkel betraktas som synnerligen anmärkningsvärt.
Om nu inte kungaparet hade fått en son just under det aktuella intervallet hade aldrig någon kunnat luras på en rätt man redan fötts till, men det borde finnas prejudikat i internationell juridik på att något så fundamentalt som en kraftig omläggning av ett monarkiskt styrelseskicks successionsordning fr o m tidpunkten för ändringen ska kunna ändra kriterierna för att ärva tronen, men inte vem som står närmast på tur.
Jag påminner mig att man i Norge har haft kurage nog gentemot en storasyster att avvakta med kvinnlig tronföljd just för att det redan hade hunnit födas en lillebror, som i nu gällande tronföljd går före henne. Är det inte rentav så att kvinnlig tronföljd är infört, men först fr o m nästa generation?
Och om nu kungen och Silvia hade fått en son det första de fick, hur opportunt hade det varit att börja propagera för kvinnlig tronföljd då?
Frågan aktualiserades i Danmark när kronprinsparet Frederik och Ingrid hade fått tre döttrar, och det efter ett antal år började bli uppenbart att det knappast skulle bli några fler barn. Där ändrade man trots allt bara till det engelska systemet, och låter bara döttrar ärva tronen om det inte finns någon son i familjen.
I Sverige började olyckskorpar opportunistiskt kraxa om att det nog var angeläget att införa kvinnlig tronföljd när kungen och Silvia händelsevis råkade inleda sin barnaskara med en dotter, och sedan var det så bråttom att omedelbart visa handlingskraft att det också just därför mindre än två år senare hann födas en laglig kronprins - och inte ens i detta läge, när alla insatta visste vad det kommande andra riksdagsbeslutet till hösten nu skulle leda till för juridiska komplikationer den 1 januari 1980, fanns kuraget att rösta ned tronföljdsändringen i detta skede, och i stället utarbeta ett nytt förslag där kvinnlig tronföljd visserligen infördes, men utan att en redan befintlig laglig tronföljare berövades denna position.
Och allra mest skrämmande är väl att det - mig veterligt - aldrig har förekommit det minsta debatterande av den ursprunglige kronprinsens livshistoria. Med all sannolikhet kommer hertigen av Värmland att gå till historien som den ende medlem av en regerande fursteätt genom tiderna, som fötts som laglig tronföljare, men sedan under egendomliga omständigheter berövats den positionen genom juridiskt tvivelaktig lagstiftning.
1391
« skrivet: 2000-07-06, 01:11 »
Hej Åke!
Om Joakim Rönnings far råkar heta Lennart och har näraliggande anor (mor och mormor borde det vara, om jag inte minns totalt fel) med efternamnen Björk och Åmberg, så är han inte kusinbarn till mig, men väl en släkting i alla fall, med en anmoder en bit bak i antavlan som hette Margeta Pemer, 1737-1807, från vars halvbror jag härstammar.
Skulle detta vara fallet kan detta t o m gälla dig, beroende på hur Lennart och du vore kusiner. Men även om en nära släkting till denne Lennart, vid namn Lars Beckius, på sin fars sida härstammar från släkten Pemer via nyss nämnda Frumeries, men hade missat sin dubbla härstamning via modern från Margeta Pemer (som han hade antecknad som Greta Persson), så vet Lennart om släktskapet med släkten Pemer mycket väl, och är sedan några år medlem i vår släktförening. Så om det är honom du är kusin till, så hade du säkert hört talas om släkten Pemer, i varje fall om Pemer-rötterna gällde dig, också.
Så förmodligen är det väl inte ens Lennart vi talar om här... Eller?
Sedan vet jag inte om jag ska våga erkänna att jag inte kan påminna mig vad som var så speciellt den 8 juni 1989. Det var i och för sig mina egna föräldrars 21-åriga bröllopsdag, och lustigt (?) nog också 11-årsdagen av huvudförhandlingen i deras skilsmässomål, så 8 juni har alltid varit ett högst speciellt datum i min familj.
Men du kanske bara skulle komma fram till detta med att pojken föddes på sin farfars fars hundraårsdag?
Annars lär det väl gå att finna en hel del statistik över hur många som föddes i Sverige eller i hela världen just 1989-06-08, och att i de flesta fall åtminstone någon av föräldrarna hade kusiner... B-)
Förresten, var datumet intressant p g a att det blir i princip likadant upp och ned om det skrivs 89-6-8? Med liknande logik förlovade sig mina föräldrar den 6/6 \66 och gifte sig den 8/6 \68.
...apropå datum, vet alla här vad som var lite ödesmättat speciellt den 19 november i fjol? ...och därefter den 2 februari i år?
1392
« skrivet: 2000-07-05, 02:33 »
När prins Carl Philip föddes den 13 maj 1979 inträdde han omedelbart före prins Bertil i tronföljden och blev kronprins, som första namn efter sin far, den regerande kungen. Rent teoretiskt hade väl i detta läge dåvarande prinsessan Victoria kunnat komma i fråga i tredje hand, efter Carl Philip och Bertil, som en ren tillämpning av agnatisk-cognatisk tronföljd, det system där den närmast arvsberättigade prinsessan ärver tronen när ätten är helt utdöd på manssidan. Fast det var å andra sidan inte den ordning som rådde, vi hade agnatisk tronföljd med arvsrätt enbart för prinsar. Kvar fanns då bara kungen själv, Carl Philip och prins Bertil. Alla andra agnatiska grenar av ätten Bernadotte har ju mist sin rätt till den svenska tronen.
Såvitt jag påminner mig de juridiska konsekvenserna av den nuvarande successionsordningen så innebär den i praktiken fullt och fast att berättigade till den svenska tronen är ättlingar till kung Carl XVI Gustaf och inga andra. Har jag fattat det rätt, så skulle det innebära att prins Bertil i praktiken förlorade sin tidigare - teoretiska - arvsrätt till tronen den 1 januari 1980. Eller troligare så kvarstod han väl som enda medlem av kungahuset utöver kungens egen familj så länge han själv levde.
I vilket fall som helst var han den ende som hade kunnat ha arvsrätt under åren närmast efter, men när han nu är avliden återstår de tre du nämnde, den nuvarande monarkens tre barn. Några andra människor med någon ens teoretisk arvsrätt till den svenska tronen existerar inte.
M a o främjade inte det hastiga och vid tillfället aningen förhastade införandet av den kreativa nyskapelsen totalt jämställd tronföljd för alla ättlingar för all framtid till kung Carl XVI Gustaf den svenska tronföljden särskilt påtagligt. Mer spännande hade varit att anpassa den svenska monarkin mer till den engelska, och helt enkelt retroaktivt mjuka upp de rigida reglerna för vilka kvinnor en svensk prins egentligen får gifta sig med. Om alla de icke-kungliga agnatiska linjerna av huset Bernadotte retroaktivt återinträdde i den svenska tronföljden skulle fyra prinsar, dvs Sigvard, Carl Johan, Lennart och Carl j:r, återfå rätten att ärva tronen - och sina prinstitlar, om man nu ska fästa någon tilltro till Gustaf V:s uppfattning att de skulle bli av inte bara med arvsrätten till tronen utan även titeln prins.
Men på den punkten är jag helt på prins Sigvards linje. Behandlingen av prins Oscar 1888 är prejudicerande, om inte annat. Frågan är om Gustaf V ansåg att det var rimligt att han åtminstone fick kallas prins för att det var en adlig kvinna han gifte sig med. Alla de fyra nedgifta prinsarna på 1900-talet gifte sig ju med helt ofrälse kvinnor.
Med denna retroaktiva manöver skulle vi dessutom få minst 15 nya prinsar, nämligen Michael (Sigvards son), Jan, Björn och Christian (Lennarts söner), Alexander och Stephan (Jans söner), och på prins Oscar Bernadottes linje prinsarna Oscar, Carl, Claes, Carl-Johan, Folke (j:r), Folke (III), Gunnar, Bertil, Gustaf och Bertils andre son. Jag minns att han har åtminstone en till, men inte vad han heter. Sedan kommer jag inte ihåg om greve Carl Bernadotte af Wisborg, f 1955, har någon son. Han har åtminstone tre döttrar, tror jag.
Faktum är ju att den engelska monarkin på sätt och vis står där den svenska kan vara om runt hundra år. Alla ättlingar till drottning Victoria, eller något i den stilen, verkar ju ha arvsrätt till tronen, även om bröder alltid kommer före systrar i varje syskonskara. Sedan har de ju reglerat att sidolinjer av kungahuset bara förblir prinsar och prinsessor i tre eller fyra generationer - och bara på manslinjen, förstås. Men den rent teoretiska arvsrätten består.
Detta system blir ju oerhört malplacerat i ett Sverige utan en levande adel, i betydelsen att monarken inte har någon rätt att adla bemärkta medborgare längre. Antingen måste ju sidolinjerna, på sikt alla ättlingar till såväl Carl Philip som Madeleine, formellt degraderas till någon adelstitel, i ett land där man inte kan adlas, eller också till helt obetitlade ofrälse. Eller ska verkligen alla ättlingar till kung Carl XVI Gustaf för all framtid födas som prins/prinsessa av Sverige? Hur många kan inte det vara om 200 år? Eller 500? Faktum är ju att så småningom alla i Sverige kommer att vara medlemmar av dess kungahus med det systemet...
Frågan är hur principfast Carl XVI Gustaf kommer att vara med sina egna barn och barnbarn, och vad sedan Victoria sätter för standard för de närmast därpå följande generationerna.
Intressanta skillnader mellan reglerna i den engelska och den svenska monarkin - där finns inget lika explicit krav att en prins ska gifta sig med en kunglighet, och ingen har mist rätten till tronen heller om de gift sig med någon helt ofrälse.
I Sverige hamnade stackars Bertil i en ren gisslan-situation bara för att alla bröder och kusiner hann gifta sig så att de utträdde ur tronföljden innan han hade hunnit lika långt, men kungen själv kunde sedan utan problem gifta sig med en ofrälse tysk-brasilianska för att en regerande kung gifter sig med vem han vill.
Det ska ställas mot Edward VIII som fick abdikera när han som regerande kung ville gifta sig med en kvinna som varit gift, men hade skilt sig...!
Där kan man peka på fruktansvärda skillnader i kultur och synsätt, men den skillnaden har ju inte varit vatten värd i den tragiska familjefejden mellan kungen och Sigvard.
Nåja, det här har ju inte handlat om släktforskning, så nu kommer massor av människor att kräva diskussionens borttagande...
Men jag säger som förra gången: Avdelningen heter Kunglig genealogi, och det kan ingen komma ifrån att detta handlar om!
1393
« skrivet: 2000-07-01, 05:05 »
Ja, jo, där har du allt rätt - igen - Berra.
Jag får skylla på att jag så här i efterdyningarna till Västerås konkurs, och turerna kring om något lag ska få ersätta dem i serien, och i så fall vilket, är väldigt anfäktad av diverse mer eller mindre ostrukturerade tankar kring den sjuka delen av svensk idrott (läs: ishockey), som bara blir snurrigare och snurrigare.
Men sådana här bautainlägg som handlar så mycket om helt andra saker än släktforskning är förstås rent livsfarliga. Det är allt säkrast att hålla isär sina olika intressen.
Därmed också sagt att jag i det här fallet inte så mycket spelade ut min egen fritidssysselsättning gentemot andras, som en av mina egna mot en annan. Det var skrivet utifrån den inblick jag själv har i ishockeyvärlden.
Men jag ska försöka skärpa mig i fortsättningen. B-)
Din slutkläm säger allt, Berra, och förtjänar att upprepas - ofta.
Alltså:
Man skall inte behöva vara pensionär för att anpassa sig till arkivens öppettider.
Man skall inte behöva ta ledigt från jobbet för att hinna till ett arkiv.
Man skall inte behöva sitta i bil en hel dag för att komma till arkiven.
Man skall inte behöva betala en förmögenhet för att utöva sin inte allt för exklusiva hobby.
Bättre kan det inte sägas!
1394
« skrivet: 2000-06-29, 14:08 »
Jag tycker Berras idé är riktigt bra. Lär känna din historia är väl ett rimligt motto även för stat och samhälle att föra ut till medborgarna, och 150 miljoner låter inte särskilt dyrt för att se till att alla fick rejäla möjligheter att spåra sina rötter utan att behöva resa runt, eller beställa material från andra delar av riket och vänta på leverans - i varje fall jämfört med många andra typer av utgifter som ofta och gärna finansieras av det allmänna.
Idrottsrörelsen är ju ett exempel på något som har slagit jättesnett. Vissa idrottsklubbar sätter mer eller mindre i system att missköta sin ekonomi, och först efter många, många år blir det kanske i slutändan åtminstone en konkurs, men i regel inte förrän respektive klubb har förfallit med skatter till staten och planhyror till kommunen i massor av år.
Örebro IK kom aldrig riktigt ifatt igen efter köpet av den omtalade miljonkedjan runt 1979-80 och låg efter med ekonomin hela 80-talet, vad jag kan förstå. Var själv på plats och såg Huddinge bara spela oavgjort med Örebro 1992, så att ÖIK (och inte Södertälje) följde med till Allsvenskan och fick in bättre publikintäkter den våren också. Då var annars konkursen väldigt nära, men då fick de lite snurr på ekonomin och höll näsan över vattenytan i sex år till, innan man till sist försattes i konkurs och togs ur seriespel under juluppehållet säsongen 1998/99.
Samma sak med Västerås, som måste ha gjort en ackordsuppgörelse under eller efter säsongen 1991/92, och väl skulle ha flyttats ned en division enligt regelverket, men detta gjordes aldrig p g a att det var lika insolida Team Boro som slutat tvåa i kvalserien till elitserien och skulle flyttas upp i sådana fall. Sedan har VIK haft ekonomiska problem hela 90-talet, tills epoken tog slut i går.
Kunde kronofogdemyndigheterna agera rejälare mot alla dessa idrottsklubbar, som nu i stället får enorma fördelar år efter år gentemot andra klubbar, som ståndaktigt följer regler och lagar och inte värvar dyrare spelare än de vet att de kommer att kunna avlöna hela säsongen, så skulle idrotten kosta stat och samhälle betydligt mindre, och mycket mer skulle - åtminstone teoretiskt - kunna överföras till goda åtgärder för att ge alla möjlighet att lära känna sig själv och sitt förflutna.
Dessutom skulle välskötta klubbar nå de högsta serierna i de stora idrotterna, när rötäggen rensades bort - som t ex Huddinges hockeylag, som nu i stället i mördande konkurrens ramlade ur den allsvenska, där Björklöven gick så stärkta ur sin kris (timmar från ett konkursbeslut i början av säsongen) att de avancerade till Elitserien!
Samhället skulle utan tvivel ha mycket att tjäna på att sluta bära upp idrottsklubbar utan ekonomisk kompetens, och få en idrottsrörelse som dominerades av livskraftiga klubbar med sund ekonomi.
Det blev kanske mer idrott än släktforskning i just detta inlägg, men så visar det också på en stor del av problemet i ett samhälle, som ofta måste gå in och rensa upp efter misskötta idrottsklubbar. Kunde den biten undvikas, skulle nog inte 150 miljoner för sådana åtgärder som Berra talar om vara särskilt mycket. Och vad det än handlar om för belopp, så talar vi i alla fall i princip om en engångssumma.
1395
« skrivet: 2000-06-27, 16:38 »
Och numera är anders@nog.nu en ännu säkrare adress...!
1396
« skrivet: 2000-06-26, 16:33 »
OK, Berra. Jag köper det. Rent instinktivt skulle jag nog fortfarande tycka att det kändes fel, men visst, många tar ju namn som låter helt vansinniga, och Askäng skulle väl placera sig rätt långt ned på en fjantighets-skala, om man tänker sig att fjantigast namn skulle vara i topp.
Även om det är lätt att associera namnet med en minneslund. En äng med aska... Fast det var ju en äng med träd av arten ask morfar tänkte sig.
Faktum är att jag en gång har drömt att det plötsligt fanns någon som hette Askäng, och att vi undrade vem sjutton det kunde vara!
En tänkt fjantighets-skala över nyskapade efternamn var ju förresten en riktigt kul idé. Men de som bär namnen, och många gånger säkert också själva har hittat på dem, skulle säkert bli hemskt sårade om de hörde talas om att deras namn utnämnts till Sveriges fjantigaste på en sajt på nätet.
Rent spontant kan jag dock inte hålla inne med att jag personligen tycker hemskt illa om tvåstaviga namn som slutar på -ér och alltså betonas på sista stavelsen. Ju vanligare det är med sådana namn, desto fler tror att mitt namn uttalas som om det stavades Pemmér.
Säkert har många även här på Anbytarforum trott samma sak, men det uttalas alltså som det stavas, Pe-merr och inte Pemm-ér. Svensk grammatik har massor av regler och undantag, men i alla sammanhang där jag har kunnat testa datorer programmerade att kunna tala syntetiskt, på svenska då alltså, så har P-E-M-E-R alltid blivit uttalat som vi själva uttalar vårt namn, och inte som ack så många alltid lyckas få för sig att det borde. Nu senast på Telia Namnupplysningen.
Annars är faktiskt min släkting Engel Pemer stavad just Pemmér i Leijonhufuvds Ny Svensk Släktbok, där en dotter till henne är ingift i släkten Hülphers. Fast Engel och hennes far och syskon har ofta, om inte oftast, skrivits Pemmer i kyrkoböckerna i stället för Pemer, så frågan är hur de egentligen själva uttalade namnet på den sedan länge utdöda grenen. Engel själv dog 1803, och var född 1723. Fadern, guldsmeden Petter Pem(m)er, var född 1687, och var brorson till en av de nu levande Pemrarnas anor. Engel var den siste agnaten på denna gren när hon dog. Hennes ende bror Petter II dog knappa 30 år gammal 1745, och hans unge son Petter III, född 1742, dog redan 1752. Ingen av Petter I:s bröder hade barn.
På Föreningen Släktdatas sidor på nätet hittar man faktiskt en referens till Petter II, i vigselboken i Delsbo när han gifter sig. Då kallas han Per Pemmer.
1397
« skrivet: 2000-06-25, 15:26 »
Namn som försvunnit med sin ende bärare är ett intressant fenomen. Min morfar bytte namn från Jansson till det egna namnet Askäng när min mors syskon redan var vuxna, och min mor visserligen med något års marginal ännu var minderårig men efter föräldrarnas skilsmässa bodde hos mormor. Morfar gifte aldrig om sig, så han är den ende som någonsin burit namnet. Han dog 1977. Så länge hans tre barn är i livet är de potentiella bärare och kan ta namnet Askäng genom enkel anmälan, då det är ett namn som burits av en av deras föräldrar.
Men min ende morbror tog själv ett nytt namn i stället för Jansson (Saxeby). Min moster är gift och bär det adliga namnet Crafoord, och min mor har sedan giftermålet med min far hetat Pemer, och det sista dryga decenniet också burit min styvfars efternamn (Ebbeskog) som mellannamn.
Det är med andra ord inte aktuellt för någon av dessa att uppta namnet Askäng. Och vartefter generation efter generation fortplantar sig lär väl strängt taget chansen att någon utan ett (i eget tycke) intressantare efternamn i sin omedelbara närhet vill ta det bli mindre och mindre. Hos min morbrors ättlingar kommer ju alltid namnet Saxeby att ligga mycket närmare till hands. Min mosters ena dotter är gift och har barn med makens efternamn, den andra är sambo och har barn som heter Crafoord, och sonen slutligen är nyligen gift och har nu en son som heter Crafoord.
Min syster är sambo och har gett barnen namnet Pemer, och då var hon ändå faktiskt inne på att försöka ta namnet Askäng ett tag i tonåren. Men därav blir väl nu intet. Och vad jag själv kommer att tycka när jag förhoppningsvis en dag har satt barn till världen kan ni ju gissa...
Så sannolikheten är väl helt enkelt försvinnande liten att någon ättling till morfar i sinom tid kommer att ta hans namn Askäng. Vad jag kan tänka mig är väl om någon agnatisk ättling till min ende manlige kusin någon gång får ett namn från sin mor, och någon ännu mer sentida agnat på denna gren så småningom är en sådan anhängare av det agnatiska släktbegreppet att han tycker att han vill ta upp det äldsta dokumenterade släktnamnet som någonsin funnits bland hans agnatiska förfäder. Men såvitt jag kan påminna mig har min morbrors son bara döttrar.
Och rent instinktivt tycker jag att det skulle kännas fel om någon helt obefryndad människa skulle vilja ta namnet.
I det sammanhanget undrar jag f ö när och hur namnlagen, eller praxis, har ändrats så att folk har kunnat börja ta gamla (förmodat!) utdöda adelsätters namn. Jag har en lagbok från 1985, och när jag lusläste namnlagen i den, så var det definitivt inte tillåtet att ta kända utdöda släkters namn, eller namn som lätt kunde blandas ihop med sådana namn.
Jag har kommit rätt långt ifrån diskussionens ämne, men kan ju icke förty göra en återkoppling till frågeställningen hur många släkter det finns. Finns släkten Askäng idag? Ja, i indirekt bemärkelse kan man ju säga att alla vi ättlingar till min morfar utgör den... - ska vi säga rent psykologiska? - släkten Askäng. Däremot finns för överskådlig framtid ingen gren som bär namnet.
1398
« skrivet: 2000-06-23, 11:54 »
Hans forskningsresultat finns med på DISBYTs bas på nätet. Där hittade jag förutom ingiftet Gezelius/Neuman också ett annat ingifte i hans Hesse-forskning, på en annan gren i mitt släktträd, så jag har varit i kontakt med honom, och kan höra med honom även om detta. Eller också kan du själv maila honom och hälsa från mig. Jag mailar dig hans adress så kan du göra som du vill.
Detta inlägg flyttades den 21 mars 2010 från Östergötland, Efterlysningar, Fanjunkarfamiljen Neuman.
Magnus Hjärtström, moderator för Östergötland
1399
« skrivet: 2000-06-21, 23:40 »
Björn-Otto Hesse har spårat Hindrik Mats och Carl Fredrik Neumans fädernesläkt tillbaka till deras farfar Mats Neuman, f 1721 i Lillkyrka.
Att din Bengt Neuman är född 1729, och kommer till Munktorp från just Lillkyrka vore ju en högst anmärkningsvärd slump om han inte är bror, eller i vart fall mycket nära släkt, med denne Mats.
Men tyvärr kan jag inte hjälpa dig mer än så. Vi får väl sätta vårt hopp till att någon Lillkyrka-forskare skulle kunna veta mer om bröderna (?) Neuman.
Detta inlägg flyttades den 21 mars 2010 från Östergötland, Efterlysningar, Fanjunkarfamiljen Neuman.
Magnus Hjärtström, moderator för Östergötland
1400
« skrivet: 2000-06-21, 23:22 »
Torsten Brunsson var min ff ff ff mm mf fm ff.
Harald Knutsson var min ff ff ff mf mf mf mm f.
Axel Posse, d ca 1551-53, inblandad i Västgötaupproret, men benådad 1529 21/8, var min ff ff ff mf mf ff ff.
Per Hansson, också av Forstena-ätten (kusin till Torsten Brunsson), d ca 1545, som också var med och dömde Västgöta-herrarna, var min ff ff ff mf mm mf ff.
Per Hansson och Torsten Brunsson var söner till bröderna Hans och Brun Svensson, två söner till Forstena-ättens stamfar Sven Brynjulfsson.
Halva Riddarhuset, om inte hela, härstammar väl från någon av dessa, eller någon annan av västgöta-herrarna, plus ack så många av oss vanliga ofrälse...
Men när man åtminstone är så här pass bland de första att komma till tals är det ju lite kul...
1401
« skrivet: 2000-06-13, 16:14 »
Tack för släkttavlan, Björn! Fanny Uhrs man var alltså lärare här i Stockholm, så jag ilar till stadsarkivet så fort jag kan...
Carl Ludvig Oskars barn ska väl också gå att spåra vidare. Nu vet jag i alla fall var familjen bodde.
Ett stort tack!
1402
« skrivet: 2000-06-05, 15:38 »
Ja tack, gärna!
Jag har adress Sågstuguvägen 39, 146 37 Tullinge.
1403
« skrivet: 2000-05-26, 18:49 »
Hej igen Björn! Nu var jag inne i min släktforskningsfil och tittade på mina uppgifter om Anders Wilhelm, och förstod att du uppenbarligen är släkt med honom. Hans mor var ju född Sädbom.
Har vi en massa gemensamma släktingar via honom och hans wahrenbergska hustru? Har du i så fall några kontakter du kan förmedla direkt...?
1404
« skrivet: 2000-05-26, 17:28 »
Helén!
På några dagar fick jag raskt två mail om nya inlägg på Sahlstrom-släktens MyFamily-site. Men för att komma in på den ska man tydligen vara medlem eller injuden av en medlem.
Och jag hittar ingenstans för mig som user att bjuda in dig, så det verkar som om admin, George Sahlstrom, måste göra det.
Så är du intresserad av en inbjudan kan du ju själv maila honom på george.sahlstrom@unforgettable.com och berätta att du är en Sahlström-ättling på Norén-sidan (om det är rätt uppfattat av mig att du är det!) och att jag berättade om websiten.
Vänliga hälsningar
Anders Pemer
1405
« skrivet: 2000-05-26, 16:34 »
Jag kan tydligen inte min mailadress...!
Jag har skrivit ovan att intresserade av den stora Frumerie-filen kan maila mig, men jag har ju för böveln inte angett rätt adress.
Rätt ska vara anderspemer@usa.net utan någon punkt mellan anders och pemer.
1406
« skrivet: 2000-05-26, 16:27 »
Någon släkt Wahrenberg har aldrig publicerats i något av de större genealogiska bokverken. Däremot finns en hel del lösa wahrenbergare ingifta i enstaka släktartiklar här och var, när man slår upp namnet i personregistren.
Själv har jag två kopplingar till människor som hetat Wahrenberg i min forskning, en direkt och en mera indirekt, men då de båda bärarna av namnet ligger så nära varandra i tid att de skulle kunna vara syskon, vill jag gärna ha deras eventuella släktskap klart för mig.
De Wahrenberg som dyker upp i min forskning är kronobefallningsmannen Carl Wahrenberg i Mörby, Asker och Stora Mellösa (T), gift med Anna Lovisa Spångberg, ? 1843 12/1. På honom har jag än så länge inga data alls, det lilla jag har är från Örebro stadsarkivs namnregister till bouppteckningar i Askers socken. Paret hade åtminstone barnen Carl August Wahrenberg, häradshövding, ? 1847 30/6 i Stockholm men ägde Mörby, Asker, ogift, och Catharina Lovisa Wahrenberg, ? 1880 14/6, g m Anders Wilhelm Uhr, byggmästare, riksdagsman, Svenstorp, Asker, ? 1891 28/9, son av byggmästare Johan Uhr och Fredrica Wilhelmina Sädbom.
Min andra Wahrenberg-koppling, som jag upptäckte just i en personregistersökning, är Christina Charlotta Wahrenberg, *1787, ? 1850, g 1813 m Wilhelm Eric Montan, *1779, bergsman, lagman och rådman i Arboga, ? 1842, i hans 3:e gifte (g 1:o m Christina Lovisa Ahlborg, ? 1809, 2:o 1811 m Elisabeth Eleonora Frunk, ? 1812).
Paret hade bl a dottern Eva Charlotta Wilhelmina Montan, gift med Birger August Schenström, och en av deras söner var gift med en släkting till mig. Därav mitt intresse för de båda wahrenbergarnas eventuella släktskap.
1407
« skrivet: 2000-05-26, 15:31 »
Oj då, tack, Björn!
Hur mycket vet du om den släkttavlan? Har du sett en kopia av den?
Länsbiblioteket i Stockholm, ska det vara Stockholms Stadsbibliotek?
Annars borde det kanske vara Kungliga Biblioteket.
1408
« skrivet: 2000-05-24, 14:07 »
Samuels födelseort är ju inte känd, varför hans ursprung är svårt att gå vidare med. Den efterlysning som borde göras är väl om någon forskare i någon småländsk födelsebok för 1742 har stött på ett gossebarn med namnet Samuel, och vars far kanske rentav heter Sahlström - fast det behöver ju inte vara ett namn han fick efter sin far, han kan ju själv ha tagit det.
Det tänkte jag själv på när jag läste Bromanders artikel om släkten Sahlström i en bok om Fryksändesläkter. Minns inte bokens titel, men jag fick kopia på själva Sahlström-artikeln av Monica Lundell i Torsby. Jag har tre olika grenar från giften mellan medlemmar av Fryksändesläkterna Lundell och Sahlström i min forskning, då Lundellarna är ättlingar till min anfader Nicolaus Pemer.
De Gunilla tänker på i USA är förstås Gary Sahlstrom i Vancouver, WA, USA (det första Vancouver britterna grundade, innan amerikanarna intog det och britterna fortsatte norrut och grundade det mer kända Vancouver i Kanada) och Don Erickson, som härstammar från Norén-grenen. De har även en maillista för släkten Sahlstrom på Rootsweb och en MyFamily-site (tror jag det är). Så fort jag får någon sådan där reminder to visit the site ska jag ta och maila dig adressen dit.
1409
« skrivet: 2000-05-07, 15:40 »
Det är ju glädjande att PLF:s medlemmar börjar inse styrkan i att kunna sälja en CD, eller möjligen att man mot en årlig avgift skulle kunna söka i en bas på nätet, som är fallet med exempelvis DIS.
Jag förstod aldrig riktigt vad det var frågan om när det alltid verkade som om majoriteten av föreningens medlemmar tyckte att det nog var bra med att man kunde skicka brev (eller möjligen e-post) och ställa frågor.
På något sätt kändes det då som att man väl lika gärna kunde låta bli att göra en massa reklam för föreningens databas om det ändå inte fanns något särskilt smidigt sätt att få uppgifter ur den.
Själv vet jag inte ens om jag kan ha något direkt att hämta i databasen, och jag har inte riktigt ekonomi till att köpa grisar i säckar till höger och vänster.
Men ges det ut en CD för någon hundralapp, eller vad det kan handla om, kan det ju vara en rätt vettig investering, t o m osett...
1410
« skrivet: 2000-05-07, 02:31 »
Anna-Greta,
Ännu mer kan du också få - jag kan ju ta och maila även dig den nedzippade filen med hela släkten Frumerie, alla agnatiska grenar och de cognatiska där namnet tagits.
Vilken är din koppling till den här släktkretsen? Är du släkt med Jon Bengtsson på något vis, eller är han bara intressant i din forskning av något annat skäl?
1411
« skrivet: 2000-05-06, 17:42 »
Då ska jag kontakta Stora Kils och Älvsbacka församlingar och kontrollera vad gravrättsregistret säger om de aktuella gravarna, och om farmors bror, vars dotter är i livet nu, möjligen frånsade sig någon rätt till sin fars grav 1946. Det här är ju känsliga saker att behöva börja ta upp med släktingar man i övrigt inte har någon som helst kontakt med längre.
1412
« skrivet: 2000-05-06, 15:08 »
Hej igen Anna-Greta!
Lustigt - jag har ju noterat att Catharinas mor hette Jonsdotter, men möjligheten att hon faktiskt var Fredrics syster hade jag inte ens reflekterat över. Då betyder det att jag har ännu en konstellation där syster och bror i min släktutredning gifter sig med morbror respektive systerdotter...!
Det första jag har sett om Eva Carolina Frumeries gifte med Fredric Jonsson var i någon handsskriftssamling på KB, troligen den Klercker-Mattonska. Sedan hittade jag ett gemensamt personregister till några sydliga landsskaps lundanationers studentmatriklar, där hon fanns med i personregistret, och där det fanns en hel del att hämta om parets ättlingar. Clasine Siöstéens gifte med Axel Vinge hittade jag mer om i någon lärarmatrikel eller -biografi på Stadsarkivet, och Margit Vinge stod i Vem är det. Hennes bror har jag inte kommit så långt som till att spåra ännu, men ser någon det här och har något uppslag så tar jag tacksamt emot tips.
Eva Carolina Frumerie, *1773, dp 27/9, ? 1809 22/5. G 1797 m Fredric Jonsson, *1757 9/10, student i Lund 1775, jur ex 1780, auskultant i Svea Hovrätt, kanslist och senare notarie i Riksgäldskontoret, avsked efter konkurs, antagligen p g a förlust genom spekulation i gruvdrift vid Nasafjället, drev sedan advokatverksamhet, ? 1830 14/10, son av bonden Jon Bengtsson (riksdagsman i bondeståndet alla riksdagar 1755-89 utom 1769, namnkunnig mössa, mördad 1797) och Annika Pettersdotter, i hans 2:a gifte (g 1:o m N.N. Jordan, ? 1795). (GFK, KB, LNSM)
Barn:
1. Fredric Vilhelm Jonsson, *1797, kommissionslantmätare i Jämtlands län 1824, landskamrerare där 1831, räntmästare i Gävleborgs län 1846-65, ? 1876. G 1828 m Margareta Magdalena Granbom. *1801, ? 1868. (KB, LNSM)
Söner:
1) Fredric Vilhelm Jonsson, *1829, student i Uppsala 1850, förste lantmätare i Jämtlands län 1881-94, ? 1906. G m Mathilda Augusta Vinnberg, *1838, ? 1888. (LNSM)
Son:
Fredric Vilhelm Jonsson, *1876, kapten vid Väg- och Vattenbyggnadskåren, byråchef i Vattenfallsstyrelsen, major, Stockholm, ? 1951 25/10. G 1907 m Ester Forsell, *1882, dotter av kronofogde Tullius Forsell och Helena Plate. (LNSM, Väd)
2) Nils Mauritz Jonsson, *1831, student i Lund 1851, fil dr 1857, adjunkt i Östersund 1859-96, stadsfullmäktiges ordförande, ? 1903. G 1869 m Selma Fredrika Siöstéen, *1835, ? 1895, troligen dotter av Samuel Fredrik Sjösten och Hedvig Clasina Erica Silfversparre (adl ätten nr 99). (LNSM)
Barn:
(1) Wilhelm Siöstéen, *1870, disponent. (LNSM)
(2) Klas Siöstéen, *1871, direktör vid Gårda fabriker, Göteborg. (LNSM)
(3) Hedvig Clasine Siöstéen, *1873 28/5. G 1900 19/6 m Axel Peterson Vinge, *1864 31/12, läroverksadjunkt, Malmö, son av lantbrukare Andreas Nikolaus Peterson och Anna Charlotta Andersson. (LNSM, lärarmatr)
Barn:
a. Sten Axel Vinge, *1901 19/5. (lärarmatr)
b. Margit Selma Clasine Vinge, *1903 28/4, fil mag Lund 1927, biblioteksassistent SCB 1929, 1:e aktuarie 1952-60, byrådirektör 1960-65, avdelningsdirektör 1965-68, kommunala uppdrag i Nacka från 1938, ledamot Riksdagens andra kammare 1949-60 (fp), led 55 års sakk ang yrkesutbildn, 58 års förskollär:utredn, länssk:ndn 58-64, v ordf länsnykterhetsndn 57-61, Iqmlse 1977, ? 1990 17/11. Ogift. (lärarmatr, Väd)
(4) Gustaf Siöstéen, *1874, redaktör för Göteborgs Sjöfarts- och Handelstidning. (LNSM)
(5) Nils Siöstéen, *1876, student i Uppsala 1897, fil kand 1899, student i Lund 1905, jur utr kand 1908, rådman, Örebro. (LNSM)
3) Carl August Jonsson, *1834, tf kronofogde, Gävle, ? 1870. (LNSM)
2. Claës Mauritz Jonsson, *1800. (KB)
3. Carolina Sophia Fredrica Jonsson, *1802. (KB)
GFK=Genealogiska Föreningens Klipparkiv
KB här=handsskriftssamling på KB
LNSM=Lunds Nations Studentmatrikel
Väd=Vem är det
Den yngste Fredric Vilhelm bodde i Engelbrekts församling när han dog, men den tråden har jag inte heller följt upp ännu, liksom övriga Siöstéen-syskon. Uppgiften om deras mors troliga föräldrar var något jag hittade i någon diskussion här på Anbytarforum. Kombinationen av efternamnet Sjösten och förnamnen Hedvig och Clasina ser ju inte direkt ut som en ren tillfällighet, men man vet ju faktiskt inte - sådant har lurat mig förr.
På Folkräkningen 1890 på nätet har jag någonstans stött på en kvinna med efternamnet Siöstéen (just den stavningen) som var född 1869. Där måste man väl dock vara öppen för någon helt annan förklaring. En brorsdotter till Selma Fredrika, kanske?
Tilläggas kan att Eva Carolinas och Mauritz tredje och sista helsyskon Sara Eleonora Frumerie, 1771-1835, var Fredrika Bremers guvernant. En äldre halvbror Nils Elias Frumerie, 1767-1824, var konsulatsekreterare i Tanger, och då även hans hustru hade avlidit 1823, sägs i obekräftade uppgifter att just Fredrika Bremer ska ha tagit hand om parets yngsta dotter Anna Carolina, 1822-1900, död ogift enligt släkttavlan.
Jag har inte hittat någonting i den stilen när jag har läst igenom biografier över Fredrika Bremer, men det finns i alla fall ett brev till unga Caroline Frumerie i en samling med Fredrikas bevarade brev, och ett porträtt av henne av Fredrikas hand hade illustrerat en artikel i DN om Fredrika Bremer. Angavs då vara ett självporträtt, men några dagar senare var en rättelse införd.
Det var också genom samma personregister över lundastudenter jag hittade grenen från Mauritz och Eva Carolinas faster Brita Sara, gift med Johannes Pisarsky, och att dessas son pastor Albrekt Johan Pisarsky var far till biskopen och akademiledamoten Johan Henrik Thomander. Thomander var alltså kusinbarn till Mauritz och Eva Carolina.
1413
« skrivet: 2000-05-05, 22:00 »
En aspekt knyter väl just gravar och gravrätt väldigt intimt samman med släktforskningen - och lär i flera fall ha varit den utlösande faktorn bakom att folk började släktforska:
Om detta inte har ändrats något av de senaste åren, så är det ju så (eller var åtminstone) att en bortglömd gravrätt innehas till lika del av samtliga vid en given tidpunkt kvarlevande ättlingar, eller närmaste släktingar, till den gravsatte. Och endast allihop gemensamt kan avhända sig den rätten, och - som jag då fattade det - endast om verkligen alla är med på det.
Det är som sagt några år sedan, men jag minns att jag läste om någon som vackert blev tvungen att spåra upp alla andra ättlingar till någon bortglömd morfarsfarmor, eller vad det kan ha varit, för att kunna avsäga sig rätten till gravplatsen.
Det kunde vara intressant att höra om exempelvis Jan-Henrik kan förklara närmare, om jag har missuppfattat någon del av det, eller framför allt om de reglerna har ändrats sedan dess.
Men gravrättsavtalen kan ju också fungera på helt olika sätt. Jag har numera hemma hos mig gravbreven för min farmors farföräldrars gravplats i Stora Kil, och för hennes morföräldrars i Älvsbacka, och båda stipulerar att innehavaren har erlagt en engångssumma för rätten till platsen för evärderlig tid, eller något i den stilen. Däremot kommer det årliga räkningar på några hundralappar för åtminstone någon av gravarna, till farmor, som pappa får ta och betala (och aldrig tycker det känns angeläget nog att återuppta den sedan länge brutna kontakten med den enda kusinen, att väl faktiskt hon också ska ha del av betalningsansvaret för).
Om kyrkogårdsförvaltningarna i dessa fall sedan många år åtminstone tar ut en viss avgift av gravrättsinnehavarna för skötseln, borgar det ju för att det också sköts desto bättre - och jag har också tyckt att det ser helt okej ut det fåtal gånger jag har varit där.
En konkret sten som vittnar om att gångna led därunder också vilar är ett oerhört påtagligt och mäktigt, och åtminstone förr också beständigt minne för just evärderliga tider. För mig är det kanske den mest känslomässiga kontakt med bortgångna förfäder jag kan tänka mig, och det kan gärna få kosta en slant. Att jag själv ännu inte ens har tagit mig upp till Sundsvall och beskådat mina veterligt äldsta bevarade gravstenar för anor som hette Pemer (förutom den minnestavla jag själv varit med om att överlämna i S:ta Annakyrkan i Augsburg) är mer en lustig parentes, men det kommer att bli en stor stund för mig när väl tillfället ges.
1414
« skrivet: 2000-05-05, 01:18 »
Nej, Mauritz har vi inte direkt pratat om här. Lite lustigt när han ändå är den ende i släkten med egen biografi i Svenskt Biografiskt Lexikon. Och därifrån har jag inte ens kopierat eller skrivit av något. I Svenskt Biografiskt Handlexikon, som finns inscannat och sökbart på nätet (adress http://130.236.254.25/runeberg/sbh/) hittar jag dock följande: Frumerie, Mauritz, medaljgravör. Född d. 18 maj 1775. Förädrar: inspektoren vid amiralitetskrigsmanskassan Clas Elias Frumerie och Margareta Sofia Stjerngranath. - Sitt lif, hvilket förflöt utan några anmärkningsvärda växlingar, ägnade F. med flit och framgång åt medaljgraveringskonsten; erhöll titel af k. medaljör och invaldes slutligen 1839 till ledamot af Konstakademien. - Af hans arbeten, hvilka utmärka sig för en viss mjukhet, må såsom de förnämsta anföras: Kröningsmedaljen öfver Carl XIII och Hedvig Eleonora Charlotta 1809; medaljen öfver jubelfesten till åminnelse af Luthers reformation 1818, Frimurareordens medalj vid Carl XIII:s död 1818; medaljen öfver Södertelje kanals öppnande 1808; öfver arfprinsarna Carl, Gustaf och Oscar 1829; öfver K. Akademiens för de fria konsterna första jubelår 1835. - Död i Stockholm 1853. Till detta kan tilläggas att dödsdatum var 1853 7/3. Catharina Magni var född 1783 13/2 och dog 1868 10/5. Paret gifte sig 1804 29/7, och enligt överstelöjtnant Erik Frumeries släkttavla från 1934 fanns tre barn i familjen: 1. Sonen Carl, inplacerad som äldsta barn och skulle då rimligen vara född någon gång 1805. Men varken något födelse- eller dödsdatum är över huvud taget angivet. 2. Dottern Eva Sofia, född 1806 15/6, död 1859 15/1. Gift med kamreraren i Konvojkommissariatet Gustaf Adolf Wennermark, född 1789 6/2, död 1845 26/2. 3. Dottern Eleonora Charlotta, *1818 13/3, ? 1889 4/4. Ogift.
1415
« skrivet: 2000-05-04, 15:45 »
Avblås! Senare samma dag som jag skrev förra inlägget blev jag uppringd av Jan Frumerie i Göteborg, och på tisdagen sågs vi, och jag fick låna hans farfars tavla över släkten Frumerie från 1934.
Så nu vet jag vem Karl Albanus var!
1416
« skrivet: 2000-05-04, 15:34 »
Jag ska kontakta Hans Tjus i Karlskoga en gång för alla, som liksom jag har suttit som enskild medlem i Släktföreningen Pemer - och styrelseledamot - och rent privat intresserat sig för släktträdets utbredning, och gjort sin egen utredning.
Det är från honom jag har haft uppgiften om Anna /Chri/stina Meijers gifte med Olof Brunmark.
1417
« skrivet: 2000-05-03, 15:44 »
Skickar strax filen till Rolf, Bengt, Anderzzz, Monicorna H och L, Inger och Gudrun.
Den som inte är intresserad kan ju slänga den oöppnad. Den som läser detta och är intresserad kan maila mig på anders.pemer@usa.net, så kommer den.
1418
« skrivet: 2000-05-03, 14:12 »
Oj... Ojojojoj.... Ja, nu börjar jag hämta mig från gårdagens kontakt med överstelöjtnant Erik Frumeries släkttavla från 1934. Min djupt avhållne släkting gjorde enligt sonsonen massor av resor land och rike runt och grävde i kyrkböcker. Öregrundsgrenen var med på släkttavlan. Alla de olika lösa trådarna i mitt inlägg den 26 april hörde till den huvudgren av släkten Frumerie, som härstammar från borgmästaren Jean och hans pemerska hustru...! Lantmätaren Johan Arvid Frumerie och hans far handelsmannen i Borås Johan Frumerie var mycket riktigt den gren som redan på 1700-talet upptog släktnamnet på spinnsidan. Gördelmakaren Lars Gustaf Frumerie var Johan Arvids bror. Här fanns ett av två fall där jag idag besitter ännu mer kunskap än Erik Frumerie gjorde när han upprättade tavlan. Erik har noterat att Lars Gustaf dör 1834, och hustrun 1839, men han har inte hittet dottern Johanna Maria, född 1834 15/2. Men Erik Frumerie kunde ju förstås inte söka på namnet Frumerie på Internet och hitta en databas på Jönköpingsbygdens Genealogiska Förenings hemsida... Lustigt nog är Jan Frumerie, som jag träffade och fick låna tavlan av, själv född i just Kristina församling, precis som gördelmakarens dotter 102 år före honom. Handlande Johan i Borås var ett av fem syskon som upptog moderns namn Frumerie. Föräldrarna var frälsefogden Jonas Stomberg, 1725-79, och Eleonora Elisabeth Frumerie, 1729-81, en dotter till Matthias, 1689-1743, i tabell 6 i uppställningen ovan. Nästa barn i hans stora syskonskara hette Josua och levde 1731-1798. I släkttavlan kallas han förare vid flottan, men han har tydligen varit gruvarbetare i Hässlekulla gruva också. Där var den kopplingen! Klara Ulrika Frumerie, gm lantmätaren Karl Jakobsson var dotter till Adolph Fredrik, 1749-1803, som också finns inbakad i tabell 6 ovan. Precis som jag en gång misstänkte när jag stötte på en gammal efterlysning efter hennes rötter någonstans på nätet för några år sedan, men fick tillbaka mitt mail till den som hade efterlyst henne med user unknown eller något sådant. Den oväntade emigranten Karl Albanus Frumerie var faktiskt brorson till den för mig redan kända emigranten Johan Gustaf, se - återigen - tabell 6. Farfadern hade en son före äktenskapet med en annan kvinna. Denna emigrant hade Erik Frumerie spårat vidare till andra sidan Atlanten och hade nanm på två söner till honom, födda 1897 och 1902! Kan det finnas fler Frumerie för mig att hitta i USA...  Och min gamla käpphäst Sveriges äldste farfar var född det senare av de båda födelseår som florerat i olika källor, 1717, och skulle ha varit 219 år när hans siste sonson dog, och inte 221. På Västerås-grenen hade Erik Frumerie ofta både år och datum på födslar och dödslar, bland annat att skräddaren Pehr, f 1814, dog 1888 15/2. Däremot saknades hans hustru Carolina Malmgren och de båda döttrar jag själv en gång har stött på i födelseboken. Sådana här luckor med saker Erik F har missat kan det naturligtvis finnas på fler ställen än dem jag själv vet om. Det finns i varje fall ingen mer Frumerie-gren i Sverige idag, men tänk om någon ytterligare gren faktiskt fortfarande levde på svärdssidan 1919, eller t o m 1943... Ja, den oäkta grenen som Karl Albanus hörde till levde ju faktiskt 1919, men den kanske inte Erik räknade som riktigt riktig. Men hade han haft sådana invändningar mot att räkna oäktingar som fullvärdiga släktmedlemmar skulle han väl inte ta med dem på släkttavlan heller. Troligast är att han inte kände till den grenen 1919. Uppenbart är också att han hade fått uppgifterna om Johan Gustaf Frumerie i New York så tidigt som någon gång mellan 1885 och 1889, och aldrig fick kontakt med dennes gren igen, eftersom han aldrig noterade dennes två yngsta barn. Dessutom hade äldste sonen Gustaf redan familj 1919. Gustaf gav sin egen son sin närmast yngre brors namn Charles. Så småningom gav dessa båda Charles Frumerie var sin son samma namn, och på slutet av 40-talet samlades de fyra Charles Frumerie på den näst äldste Charles´ bondgård i Pawling, New York, och ett par foton togs. Ett finns på www.geocities.com/slfpemer/chafru1.html Sedan hade förstås medaljgravören Mauritz Frumerie barn också, varför jag nu har betvivlat den saken när jag hade uppgift ur bland annat SBL att han åtminstone var gift. Nåväl, att lägga ut hela släkten i tabellform här på sidan är nog lite väl hysteriskt, men jag gör nog en liten websida med materialet och lägger ut en länk dit så fort jag är klar. Fast då måste jag väl utelämna alla nu levande, enligt god släktforskarsed, och det tycker jag är så löjligt. Jag har det i alla fall som en färdig word-fil, så jag tror jag tar och mailar den till dem som skrivit här på sidan och har en mailadress angiven. Andra intresserade är välkomna att höra av sig. Jo, Gudrun: Johan Georg var gift och hade en dotter. Och hela familjen var tydligen med till Vadstena, för Engelbrecht hade en oäkta son med en ung Vadstenaflicka före äktenskapet, som dock dog efter några veckor.
1419
« skrivet: 2000-05-02, 01:19 »
Stavat just Euphrosina är detta ett vanligt namn i släkten Petre som Göran Johnson redan nämnt att han jobbar med, och som även jag härstammar från via Euphrosina Welamsdotter Petre, gift Pemer.
Jag har själv i mina mest högtravande stunder tänkt mig att min förstfödda dotter i tidens fullbordan skulle kunna heta Driwa Euphrosina Elisabeth Andersdotter Pemer...
Det framför allt tydligen finlandssvenska namnet Driwa bars av min farfars mor, och hängde sedan med som andranamn på min farfars äldsta syster, på hans yngre brors dotter, född 1942, som sedan gett det till sin dotter, född 1967, som i sin tur lät det vara med när hon fick en dotter förra året. Då justerades dock stavningen till den mer korrekta Driva med enkelt v.
Euphrosina hängde knappt ens med så länge i vår släkt. Den först ingifta Euphrosinas egen dotter fick namnet. Makens son i ett tidigare gifte gav en dotter namnet, och sedan uppkallade hennes ene son en dotter efter henne.
Men är det i något sammanhang släktforskningen kan bidra med nya uppslag, så är det väl just sådana här återupptäckter av gamla historiska släktnamn. Tänk bara att min mor av en ren slump var väldigt inne på att jag skulle heta Daniel, men att det av olika skäl aldrig blev så. När jag från tidig ålder fick veta detta intalade jag mig - redan i femårsåldern tror jag nästan - att jag i gengäld själv ska kalla en son Daniel, när jag får en.
Framåt tonåren får man reda på släktbakgrunden och att just Daniel är ett av de verkligt klassiska namnen i släkten Pemer, redan innan vi kom till Sverige. Gissa om jag kommer att tillåta något annat tilltalsnamn för min förste son nu? Sedan är det väl en annan sak om jag någonsin kommer att få någon. Jag kanske skulle dra in lite på släktforskningen, så att jag åtminstone hann träffa barnens blivande mor... Kvinnliga släktforskare i passande ålder verkar ju aldrig vara singlar, så det verkar ju inte direkt vara rätt forum att träffa henne, det här, heller... B-)
1420
« skrivet: 2000-05-02, 00:52 »
Som av en händelse blev jag just idag uppringd av Jan Frumerie i Göteborg, som i morgon kommer till Kgl Hufvudstaden. Han hade letat igenom kåken efter något exemplar av den uppdatering han och hans far gjorde för några år sedan av den omtalade släkttavlan på cirka 3x1 meter, som hans farfar gjorde en gång i tiden - 1934, tydligen.
Tyvärr hade han inte hittat den, så jag får nu axla ansvaret att låna originaltavlan från 1934 i stället. Årtalet ger mig en liten rysning. I artikeln om släkten Frumerie i Svenska Släktkalendern 1919 anges att sonen Johan Frumerie i tabell 4 ovan skulle ha dött utan kända ättlingar. 1943 däremot har man upptäckt hans Öregrunds-gren som inte dog ut förrän på 1880-talet. Hoppas att det var gjort 1934...
Just nu ser jag i varje fall verkligen fram emot Stockholm Central klockan 11.45 i morgon (nej, förresten - idag, ser jag just. Dags att bli klar med det här någon gång m a o...). Då ska vi i alla fall ses, till att börja med. Det blir faktiskt första gången jag träffar någon som heter Frumerie (även om massor av Pemer-ättlingar via släkten Frumerie har varit mångåriga medlemmar i vår släktförening och flitiga deltagare vid dess släktmöten). Sedan har jag mycket annat att ta tag i just i morgon, så riktigt när jag lär få tid på allvar att öppna tuben och rulla fram tavlan återstår nog att se.
Apropå det Gudrun undrar om Johan Georg har jag aldrig hört något om någon familj för hans del över huvud taget. Förhoppningsvis kan jag svara säkrare på den saken någon gång i morgon.
Både Pehr Frumeries son Engelbrecht och dennes son Pehr Gustaf fortsatte släkttraditionen som officerare vid (Närkes och) Värmlands Regemente, men jag har hittills inte sett någon konkret bostadsadress för deras del. Om de bebodde Harsätter (som jag uppfattat gårdens namn) kan jag därför inte uttala mig om.
Pehr på Harsätter i Frykerud hade med säkerhet kännedom om att han var kusinbarn till den tre år yngre (!) officerskollegan David Niclas Pemer, bosatt först på Södra Wälsätter i Stora Kil, sedan Snarås i samma socken, och vars änka och efterlevande barn efter hans död 1776 flyttade till Södra Nolby i Frykerud.
De båda nära släktingarna umgicks säkerligen åtminstone i någon mån - om inte annat torde de ju ha känt varandra väl genom jobbet. Pehrs dotter Birgitta blev gift med Pehr Lundell på Bada bruk och David Niclas dotter Christina blev andra gången gift med föraren Sven Algotsson Deijenberg. Dessa grenar blev fast rotade i Fryksände socken, och en bit in på 1900-talet gifte sig till sist ättlingar på de båda grenarna med varandra.
Jag känner onekligen en viss symbolik i att jag som David Niclas Pemers ssss sss i morgon ska träffa Pehr Frumeries ssss ss. Just det, Jan och jag är kollateraler, noga räknat 9-männingar, så åldersskillnaden mellan just våra grenar har i princip ständigt legat på de dryga 30 år som skilde min anfader Robert Pemer från hans halvsyster Sara som redan hade fått alla sina barn med namnet Frumerie när han föddes 1674. Sara var född 1641, 33 år äldre. Jan Frumerie är 32 år äldre än vad jag är - jag tänker verkligen inte sitta och skriva äldre än mig, men äldre än jag varken ser ut eller låter som riktig svenska, det heller...
1421
« skrivet: 2000-05-01, 02:04 »
Smedsonen Karl Albanus Frumerie, f 1868 19/6 i Kräcklinge, utvandrade 1888 18/6 från Bröttorp till Norra Amerika.
Är det någon Kräcklinge-forskare som vet något om hans rötter bakåt?
Jag forskar i släkten Frumerie, men har ingen aning om var han kommer in i bilden.
1422
« skrivet: 2000-05-01, 01:55 »
Wow, det här var häftigt! Jag tänkte för mig själv när jag skrev in uppgifterna om mina lösa Frumerie-trådar att det var oroväckande med den uä dottern som hade flyttat till inrikes ort utan mer info än så. Men sedan tänkte jag att antingen kan hon mycket väl ha dött mellan 1968 och 1996, så hon finns i Sveriges Dödbok, eller också kanske man har sådan tur att det dyker upp någon släktforskande ättling till henne...
Sådant har jag nämligen varit med om förr, se min första uppsats under Ordet är fritt: Överraskande lösningar och sammanträffanden inom forskningen.
Och så visar det sig att jag hade mer rätt än jag trodde! Nu behöver ju inte Gudruns mor vara just den uä dottern som fanns på Söderskivan, men jag har åtminstone kontakt med en ättling.
Då är förstås frågan om Gudrun redan har jobbat sig längre bakåt än till gruvarbetaren Josua...
1423
« skrivet: 2000-04-30, 20:03 »
Känner någon Uhr-forskare till Anders Wilhelm Uhr, byggmästare, riksdagsman, Svenstorp, Asker (Örebro län), ? 1891 28/9? Han var gift med min avlägsna släkting Catharina Lovisa Wahrenberg och de hade enligt bouppteckningen barnen Karl Ludvig Oskar och Fanny Uhr, g m Magnus Roth.
1424
« skrivet: 2000-04-30, 19:27 »
Namnen Magnus och Roth är kanske lite lite att fästa sig vid.
Har du någon uppgift om wilket förnamn han hade som tilltalsnamn?
Jag har en än så länge ouppföljd uppgift ur ett register över bouppteckningar i Asker, Örebro län, att min avlägsna släkting Catharina Lovisa Wahrenberg dog 1880 14/6, var gift med Anders Wilhelm Uhr, byggmästare, riksdagsman, Svenstorp, Asker, död 1891 28/9, och hade barnen Karl Ludvig Oskar och Fanny, g m Magnus Roth.
Det är förmodligen inte alls rätt person, men man vet ju aldrig.
1425
« skrivet: 2000-04-30, 19:17 »
Jag sökte just själv på namnet Roth för att få upp några spår efter en man just med namnet Magnus Roth.
Hade i många år ett ouppföljt spår på Elisabeth Catharina Walleria, 1743-1810, g m kronobefallningsmannen och assessorn Anders Spångberg. I förra veckan såg jag dock ett tips om att Örebro stadsarkiv har ett intressant filarkiv, och i registret över bouppteckningar i Asker, där jag visste att en syster till Elisabeth Catharina bodde, hittade jag uppgift om Elisabeth Catharinas bouppteckning, där enda arvingen var en dotter, gift Wahrenberg. Dotterns bouppteckning fanns också referad till och hon hade dels en barnlös son, dels en dotter, gift Uhr, vars bouppteckning också fanns med i registret. Och denna sistnämnda hade bl a dottern Fanny Uhr, g m Magnus Roth.
Om det är samme Magnus Roth vi är ute och far efter är väl en annan fråga...
1426
« skrivet: 2000-04-30, 14:54 »
Hej Lotta!
Jag undrar om jag har sett boken du öser kunskaper ur här. Finns det med något om några pistolsmeder med namnet Carl Gustaf Pemmer?
Jag har två generationer i rad med namnet som ska ha varit verksamma som pistolsmeder. Fadern hette ursprungligen Deijenberg efter sin far, men tog Pemmer som en form av sin mors namn Pemer.
Jag har lite uppgifter från diverse källor här och var, och det behöver ju inte finnas något för mig tidigare okänt i boken, men det kunde vara kul att höra om det står något, och i så fall vad.
1427
« skrivet: 2000-04-29, 13:07 »
Jodå, Erik var med i Hellerströms artikel. Han är son till bergsmannen i Spjutsbo Isak Göransson Karth, f troligen 1665, d 1710, och Sara Eriksdotter, f 1662, d 1718. Hellerström härstammar själv från just Erik, via sonen Erik.
Isak Göransson Karth har sedan aldrig riktigt kunnat passas in i släkten i övrigt, men är enligt Hellerström förmodligen systerson till de samtida Karthar som omväxlande i Gahns och Hülphers genealogier har utgetts för att vara hans bröder. Gahn placerade ju som sagt även in värmlandsgrenens nu äldste säkert belagde anfader bland dessa.
Det här kommer jag på sikt att leta ännu mer efter. Jag ska nysta i var Erik Hellerströms forskning finns idag, och se hur långt han kom.
1428
« skrivet: 2000-04-26, 02:48 »
För mig just nu lösryckta Frumeries utan känd koppling till släkten i övrigt:
Gördelmakare Lars Gustav Frumerie i Kristina församling, g m Sara Kristina Husgren, som 18340215 får dottern Johanna Maria (enligt uppgift på Jönköpingsbygdens Genealogiska Förenings hemsida).
Lantmätare Johan Arvid Frumerie, f 1797, examen 1820, vice 1825, avsked 1836, d ogift 1875 i Borås, son av handlanden i Borås Johan Frumerie och Anna Maria Bredin (från ett biografiskt verk om lantmätare). Redan på 1700-talet upptogs släktnamnet af en från spinnsidan härstammande gren, hemmahörande i Borås står det i Svenska Släktkalendern 1919 och 1943. Dessa torde tillhöra denna.
Klara Ulrika Frumerie, f 1791, d 1873 i Örebro, g 1821 m lantmätare Karl Jakobsson, f 1775 (från samma lantmätare-verk).
Barn:
1. Knut Jakobson
2. Laurentia Fredrika g.m. C.G. Sköldberg
3. Hilda Lydia
4. Elsa Amalia, d före modern, g.m. F.R. Hasselström
Barn:
1) Knut
2) Hjalmar
3) Amalia
5. Ulrika Olivia, d före modern, g.m. G.A. Nyman
Barn:
1) Gustav
2) Olof
3) Ivar
4) Elvira
(Arvingar enligt bouppteckning i Örebro stadsarkivs filarkiv)
Anna Kristina Frumerie, f 1858 29/6 i Västerås, g m fd musikkorpral Frans Herman Dahlström, f 1855 5/1 i Västerås.
Barn:
1. Kristina Axelina Dahlström, f 1892 28/5 i Svea Lifgardesförsamling. Hade uä dottern Elsa Kristina Dahlström, f 1910 10/4, utfl s å 17/11 till inrikes ort
2. Wilhelm Dahlström, f 1897 9/4, d 1909 31/2.
(Uppgifterna om denna familj från Söderskivan)
Och, slutligen, följande Frumerie-familjer stötte jag på i födelseböckerna för Västerås Domkyrkoförsamling den aktuella perioden, när jag letade efter helt annat en gång 1988:
Skräddargesäll Per Frumerie och Carolina Malmgren får 1840 15/2 dottern Josefina Albertina och 1844 21/11 dottern Carolina Sofia. Skarprättare Eric Frumerie och Johanna Ersdotter får 1836 7/6 sonen Carl Johan Engelbert, 1839 21/8 sonen Carl Johan och 1841 16/9 dottern Engla Mathilda. Här har sannolikt den förste sonen avlidit innan näste föds, men några dödböcker för samma period passade jag tydligen inte på att kika i samma gång. Och så skräddargesällen Johan Eric Frumerie som med hustru Christina Albertina Åkerblom får sonen Eric August 1846 16/10, dottern Josefina Albertina 1848 28/3 och sonen Johan Alfred 1850 21/5.
Tills någon överbevisar mig om något annat förhållande förutsätter jag helt frankt att det är Eric den äldre som är gift för tredje gången med Johanna Ersdotter och får åtminstone tre barn mellan 1836 och 1841.
I sådana fall skulle hela släktkretsen, tillsammans med de uppgifter Gudrun Spetze och Anderzzz Berg tidigare har lämnat se ut så här:
Josua Frumerie, gruvarbetare vid Hässlekulla gruva, gm Caisa Ersdotter.
Son:
Eric Frumerie, f i Vintrosa 1779, skarprättare i Örebro. G 1:o m Christina Catharina Corneliusdotter, d i Örebro 1812 31/12, 2:o 1819 med Anna Jonsdotter, 3:o m Johanna Ersdotter.
Barn, i 1:a giftet:
1. Cornelius Frumerie.
2. Christina Catharina Frumerie.
i 2:a giftet:
3. Pehr, f 1814. G m Carolina Malmgren.
Döttrar:
1) Josefina Albertina, f 1840 15/2.
2) Carolina Sofia, f 1844 21/11.
4. Hedvig Lovisa, f 1816.
5. Carolina, f 1818.
6. Eric Johan/Johan Eric, f 1823. G m Christina Albertina Åkerblom.
Barn:
1) Eric August, f 1846 16/10
2) Josefina Albertina, f 1848 28/3
3) Johan Alfred, f 1850 21/5.
i 3:e giftet:
7. Carl Johan Engelbert, f 1836 7/8, d rimligen före 1839 21/8.
8. Carl Johan, f 1839 21/8.
9. Engla Mathilda, f 1841 16/9.
Anna Kristina från Söderskivan torde då höra till samma gren på nästa generation. Kanske ett sladdbarn till Eric Johan/Johan Eric?
Laddade ned Örebro stadsarkivs emigrantregister och trodde jag skulle få uppgifter om min egen emigrant Johan Gustaf Frumerie, och få äran att maila dem med en massa om hans ättlingar. Då hittade jag i stället bara smedsonen Karl Albanus Frumerie, f 1868 19/6 i Kräcklinge, utvandrad 1888 18/6 från Bröttorp till Norra Amerika.
1429
« skrivet: 2000-04-26, 01:00 »
Lägesrapport Frumerie-ättlingar på icke-Pemer-grenarna.
Tillägg till tabell 3:
Dotter: Helena Christina Frumerie, *1677 21/5. G 1:o m P. Utterbom, kyrkoherde i Kristberg, 2:o 1706 25/1 m Ericus Ryding, *1674, student i Uppsala 1695, prästvigd 1704 19/1, komminister i Törnesfall 1705, i Västervik 1706, kyrkoherde i Rappestad 1716, avsked 1720, ? 1724 6/2, son av fogde Jöns Ryding o h h. (LiSH)
Barn:
1. Ingrid Ryding, *1706 16/12. (LiSH)
2. Filip Ryding, *1709 12/4. (LiSH)
3. Edvard Ryding, *1712 6/2. (LiSH)
4. Christina Ryding, *1714 30/4. (LiSH)
Namnet Utterbom känner jag vagt igen. Jag undrar om inte detta gifte faktiskt finns i Örnberg. Jag snubblade över Helena Christina i personregistret till Linköpings stifts herdaminne när jag följde upp det sista som fanns i tryckta källor om grenen från hennes adlade bror Caleb. Då var klockan fem minuter i stängningsdags på KB.
En kort rekapitulation av vad jag fått fram på den grenen kan också vara på sin plats:
Av de fem barnen till Mariana de Frumerie och Johan Filip Ehrenmarck var ingen dotter ingift i någon ny adelsätt, men sonen Josua Edvard var själv gift och hade två barn: Sonen Johan Filip som slöt adliga ätten Ehrenmarck på svärdssidan och dottern Mariana, gift med Ulrik Leijel av adliga ätten nr 1531. De hade sonen Carl, som slöt ätten Leijel på svärdssidan, och sammanlagt fem döttrar, varav fyra nådde vuxen ålder och blev gifta Lewin, Löwenadler, Rehnborg respektive Engstrand. Det var den sistnämnde maken Johan Henrik Engstrand, som var komminister i Törnesfall (precis som ovan nämnde Ryding!) och föranledde en kontroll i herdaminnet.
1430
« skrivet: 2000-04-26, 00:15 »
Och till Torbjörn, då: I papperen från Erik Hellerström här hemma finns en Anders Karth, *1663, † 1715, länsman i Grangärde. Dessutom har han en bror, Georg, † 1692, som var bruksförvaltare just vid Hällsjöhyttan. Förmodligen är Din Erik son (sonson?) till någon av dem. I morgon ska jag se vad det står i SoH-artikeln.
1431
« skrivet: 2000-04-25, 23:59 »
Så har jag då kunnat konstatera hur det förhöll sig med Erik Hellerströms publicerade kunskaper 1963, i jämförelse med de som fanns nedtecknade i de papper Olle Karth fått från Hellerström på 50-talet, och som jag fick kopior på av dennes svärdotter härom veckan.
Värmlandssläkten Karth angavs i artikeln 1963 säkert kunna härledas tillbaka till fältväbeln Carl Magnus Karth, f 1716, gm Pemer-ättlingen Maja Greta Meijer. I kompletteringen 1967 är det senaste nytt att det säkert har belagts att Carl Magnus föräldrar var kaptenen Anders Karth, f 1675, och Anna Chatarina Blom, och att Anders Karths far förmodligen var den kornett Eric Karth, fånge i Danmark 1676, och död 1677, som i sin tur helt säkert är identisk med den Erik Karth, kornett vid Värmlands kavalleri, som i Hülphers samlingar uppräknas som en av sönerna till bergsmanssläkten Karths stamfader Christoffer Karth.
Skillnaden var nu att denne Erik lika säkert är uppräknad som en av Christoffers söner i de papper av Hellerströms egen hand, som jag fått kopia på av Ingrid Eriksson Karth. Likaväl nämns Erik som en av bröderna till Hellerströms mormors mormors farfars far Isak K. i den antavla Hellerström publicerade i SoH 1954.
Men till sitt arbete om bergsmanssläkten Karth i SoH 1963 hade Hellerström gått mer in på djupet, och kan alltså varken bekräfta eller avfärda Hülphers uppgift att Erik Karth i Värmland var en av Christoffers söner.
Det var just att Hellerström förmodligen hade reviderat uppgifterna i dessa papper jag hade tillgängliga hemma jag var rädd för, och det hade ju inte gjort så mycket om det hade kunnat finnas besked på den punkten här på Anbytarforum när jag kom hem i går kväll. Men jag ska inte säga något, även jag skummar naturligtvis bara igenom ämnena när jag har gjort en ny sökning på nya inlägg, och tar en titt på det som ser intressant ut för mig.
Hade jag velat vara säker på att någon riktigt intresserad släktforskare med nödvändiga gamla årgångar av SoH hemma i bokhyllan skulle se det jag skrev om saken, skulle jag ha startat en ny diskussion med GÅTAN OM KOPPLINGEN MELLAN BERGSMANS- OCH VÄRMLANDSSLÄKTERNA KARTH LÖST??!? som rubrik i stället.
Nu vet vi i gengäld att det inte var så tvärsäkert löst ändå, så det var det naturligtvis tur att jag inte gjorde.
Det som fick mig att tro att kopplingen kunde vara säkert vederlagd var John Byströms konstaterande att kornetten Erik Karth verkligen var kaptenen Anders Karths far, i kombination med att Erik var en av Christoffers söner i papperen jag satt med här hemma. Jag kände inte igen detta som den eventuella koppling jag visste att jag hade sett i Hellerströms komplettering 1967, men kunde ju inte vara säker på saken.
Nu har jag lämnat in SoH 1963 och 1967 för kopiering av allt Karth-material i KB:s reproavdelning till i morgon.
Lustigt i sammanhanget var att jag har lusläst Hellerströms antavla i SoH 1954 förr, då han på en annan sida råkar härstamma från en syster till fänriken Isaac Hasselhuhn, som var gift med Anna Elisabeth Pemer.
1432
« skrivet: 2000-04-25, 13:09 »
Christina Pemer är åtminstone uppenbarligen angiven som född 1750 i husförhörslängder och liknande under hela sin livstid, och vi vet att hennes föräldrar David Niclas Pemer och Ebba Elisabeth Belfrage vigdes den 30/11 1749. Eventuellt är födelseåret fel såtillvida att hon är ännu yngre, dvs född 1751 eller 1752 (nästa barn föds 1753 13/2), men det förefaller inte direkt sannolikt.
Jag undrar om det är så att det inte finns någon ordentlig födelsebok för Frykeruds församling för den här perioden, för det är egendomligheter hit och dit. Barnen i denna familj är Christina, f 1750, Beata Maria, f 1753 13/2, Carl Gustaf, f 1755, d 1756, möjligen 19/7 (?), David Niclas, f 1756 19/7 eller 1757 1/6, Hans Jacob, f 1760, Charlotta, f 1763 13/2, Carl Gustaf, f 1766 28/4, d 1772 7/10, och Maria, f 1769 27/2, d s å 24/9.
Datum saknas alltså på alla som är födda ett år som är jämnt delbart med fem, även om jag väl inte tror att det förhållandet har särdeles stor betydelse för saken. Charlottas födelse på Beata Marias tioårsdag ser ju aningen tillrättalagt ut, men sådant är ju inte helt ovanligt ändå. Två generationer senare var min farfarsfarfar Nils Svensson/Pemer äldst i en skara på sju ganska glest spridda syskon, där den allra yngste sonen Carl sedan föddes på Nils 20-årsdag.
1936 gjorde någon på GLA en utredning av släkten Pemer i Värmland åt släktingar som var inne på att återta namnet Pemer. Där angavs min egen anfader David Niclas II vara född 1756 19/7, men Christina Dalhede har avfärdat det datumet och angett 1757 1/6. Jag har inte hört motiveringen till detta, men det är 1756-datumet som anges hela hans liv i husförhörslängder, och hans ålder i dödboken när han lämnar jordelivet 1839 bygger också på det datumet. Frågorna lämnas öppna.
1433
« skrivet: 2000-04-24, 22:22 »
Inte ett jota skrivet under hela påsken vare sig under Kändisars härstamning: Låftman, Sven eller här. Frågan är förstås om någon över huvud taget har kikat på dessa inlägg, och ens märkt att vi kan vara den exakta kopplingen mellan bergsmans- och värmlandssläkterna Karth på spåren. Men eftersom jag håller på och avslutar min senaste anställning med att beta av den semester jag hade hunnit jobba ihop, så lär jag snabbt åka in i morgon bitti till - stadsarkivet blir det nog, så ska jag äntligen kika på ett par bouppteckningar jag inte haft tid att kolla det senaste halvåret också.
1434
« skrivet: 2000-04-24, 22:04 »
Ett litet påpekande kan behövas här: Som synes på klockslagen har Ingrid T skrivit när jag höll på med mitt inlägg. Jag hade alltså inte sett det när jag skrev mitt. Frågan är väl också om jag hade skrivit det över huvud taget om jag redan hade läst om Ingrids 14-åring...
1435
« skrivet: 2000-04-24, 21:55 »
Här har jag en ungefärlig tangering, med den avgörande skillnaden att min unga änka hade hunnit få barn. Christina Pemer var född 1750, utan att någon av ett flertal släktforskande ättlingar till henne själv, eller någon annan Pemer-forskare, har hittat något datum. 1766 6/2 gifter hon sig med fänriken Jacob Mauritz Roupe, född 1737 10/2. 1767 4/2 får de sonen Niclas Mauritz, och 1768 (här har jag inte heller något datum) dör Jacob Mauritz.
Jag har således ingen koll alls på om Christina hade hunnit fylla 18 när hon blev änka eller inte, men hon var åtminstone redan mor till en son. Sannolikheten är väl rent statistiskt större att hon inte hade fyllt 18, om man bedömer det rent matematiskt.
Sonen Niclas Mauritz skulle i tidens fullbordan bli morfar till den omtalade porträttmålaren Carl Fredrik Darell, som 1839 dömdes för sedelförfalskning, men lyckades rymma ur fångenskapen och aldrig sågs till igen.
Christina blev själv omgift 1770 med Sven Algotsson Deijenberg och fick nio barn med honom. En son till henne i detta gifte tog sin mors namn i formen Pemmer, och har ännu ättlingar med detta namn i norska Bergen. Hon dog 1828 10/3, cirka 60 år efter att hon blev änka för första gången (och drygt 37 år efter andra gången).
1436
« skrivet: 2000-04-22, 02:43 »
Det här påminner inte så lite om diskussionen jag drog igång om pastorsexpeditionernas service. Det är tydligt att det är en lite väl utbredd tendens hos arkivvårdande myndigheter att få för sig att man bara ska vårda det arkiverade, utan att för den skull någonsin plocka fram något material som någon kommer och vill se.
Vad i jisse namn tror man egentligen att man är anställd för att hålla på med, om man beter sig så här...?!?
1437
« skrivet: 2000-04-20, 19:14 »
Här och var har det förekommit åtskilliga efterlysningar som berört den på svärdssidan utdöda dalslandssläkten Kart(h) (verksam främst i Dalarna, men härstammande från Dalsland), där hänvisningar gjorts till Erik Hellerströms utmärkta artikel i SoH 1962.
Själv har jag i diverse sammanhang kommit att beröra mina ankytningar i min forskning till den ännu fortlevande värmlandssläkten Karth, vars eventuella anknytning till dalslandssläkten kort berördes av Hellerström. I ett tillägg till artikeln 1962 något år efteråt återkom Hellerström med nya rön, där en ganska sannolik koppling mellan släkterna kunde göras.
Exakt vad den kopplingen gick ut på antecknade jag idiotiskt nog inte den enda gång jag ögnade igenom det aktuella tillägget, men när jag just skrev ned för mig kända delar av Sven Låftmans antavla för att lägga ut här på Anbytarforum märkte jag att de papper av Erik Hellerströms hand, jag fått kopior av från Ingrid Eriksson Karth (med vars svärfar Hellerström brevväxlade på 50-talet), kompletteras på ett intressant sätt i papper jag fått av en nutida släkting, John Byström, som själv härstammar från värmlandssläkten Karth (se det jag skrivit under Kändisars härstamning: Låftman, Sven).
Jag avvaktar nu besked om någon släktforskare med aktuella årgångar av SoH hemma har möjlighet att kontrollera Hellerströms tillägg redan nu under påskhelgen - annars får jag själv kontrollera saken på tisdag. Men chansen finns att kopplingen mellan de båda Karth-släkterna i och med John Byströms rön är definitivt vederlagd, nu när jag sammanfört hans och Hellerströms uppgifter.
I vilket fall som helst kan det vara vettigt att eventuella kommande frågeställningar kring släkten/släkterna Kart(h) från och med nu placeras här.
1438
« skrivet: 2000-04-20, 17:56 »
Här är då den del av Sven Låftmans antavla, som jag på rak arm kan prestera direkt ur mina egna anteckningar. I de flesta fall finns det avsevärt mycket mer att hämta om mellanledens svärföräldrar än vad jag har ansett mig ha glädje av i min utredning över släkten Pemers cognatiska ättlingar. Moderns Kihlstedts-släkt vet jag har varit med i Svenska Släktkalendern. En av Sven Låftmans farbröder var f ö gift med en av hans mostrar, påminner jag mig just, så där fanns det två ingiften - och således hade Sven och hans syskon en kull dubbelkusiner.
När jag för in de olika uppgifter jag har om släkten Karth inser jag att pusselläggningen mellan den utdöda dalslandssläkten Karth och den ännu fortlevande värmländssläkten Karth, som förekommer i antavlan, möjligen definitivt har vederlagts av min släkting John Byström, vars dotter jag oförhappandes blev arbetskamrat med i höstas och mest på skoj visade upp komministern Olof Byströms familj och frågade om kombinationen Byström och Värmland var en slump eller om det kunde finnas släktskap, varpå hon genast säger jag känner igen de här namnen, pappa har forskat, det här är förfäder till mig.
Om någon har Släkt och Hävd tillgängliga och orkar leta efter Erik Hellerströms tillägg något år efter hans artikel om Dalslandssläkten Karth 1962 skulle det var intressant att höra hur det där hängde ihop. 1962 kunde han alltså inte uttala sig om något släktskap mellan de båda släkterna, men återkom något år efteråt i ett tillägg, som jag aldrig kopierade eller skrev av den enda gång jag ögnat igenom det, med en nästan säker koppling. Om den är densamma som jag tycker mig se i John Byströms papper, kombinerade med de papper från just Erik Hellerström, som jag fått kopior på från Ingrid Eriksson Karth, vars svärfar Olle Karth brevväxlade med Hellerström i slutet av 50-talet, borde det vara helt säkert att det stämmer.
I papperen från Olle Karth och Erik Hellerström identifieras inte ens några föräldrar till Carl Magnus Karth nedan. I de uppgifter jag sedan skrivit av från artikeln 1962 är de åtminstone namngivna som kapten Anders Karth och Anna Chatarina Blom, men några säkra anor bakåt från Anders fanns då inte med. John Byström fastslår dock att Anders Karths far är löjtnant Erik Karth som satt fånge i Danmark 1676 och avled 1677. I Erik Hellerströms stamtavla över Dalslandssläkten Karth, som jag har kopia på från Ingrid Eriksson Karth, finns som äldste son till stamfadern Christoffer Karth en Erik, kornett vid Värmlands kavalleri. Han är utan tvekan samtida med den av John Byström identifierade Erik, och då är de rimligen också identiska.
Så. om jag på köpet just har snubblat över beviset för hur Värmlands- och Dalslandssläkterna Karth hör ihop, var det nog inte helt bortkastat att lägga ut en så pass ofullständig antavla på Anbytarforum. Är det någon med Släkt och Hävd i bokhyllan hemma, som orkar leta upp Hellerströms tillägg några år efter 1962, eller ska jag kolla själv efter påsken?
*** PROBAND ***
1 Sven Låftman, *1887 16/12, direktör, idrottsledare, RVO, KRS:tAO, KBulgCfO, RNS:tOO1kl, RNedONO, GV:sOlM, GM, Stockholm, ? 1977 5/7.
*** I ***
2 Gustaf Henrik Edvard Axel Låftman, *1849 17/1, kapten, RSO, RVO, ? 1922.
G 1880 21/10 m
3 Ellen Charlotta Eugenia Kihlstedt, *1859 6/11, ? 1940.
*** II ***
4 Jan (Johan) Låftman, *1805 10/3, bruksförvaltare, ? 1876 16/1.
G 1838 m
5 Mathilda Augusta Landby, *1807 17/12, ? 1858 9/1.
6 Carl Erik Kihlstedt, fältkamrer och bruksägare.
7 Sofia Charlotta Tengman.
*** III ***
8 Anders Låftman, *1776 2/5, kommissionslantmätare, ingenjör, ? 1807 9/3.
G 1798 23/3 m
9 Stina Cajsa Byström, *1770 15/1, ? 1833 9/5, i hennes 2:a gifte.
10 Gustaf Landby, kamrerare.
11 Ulrika Forsberg.
*** IV ***
16 Lars Låftman, kommissionslantmätare och justerare.
17 Maria Kristina Bellström.
18 Olof Byström, *1722 11/4, sockenadjunkt i Kila och Tveta, ? 1788 4/5.
G 1769 17/3 m
19 Anna Greta Karth, *1746 5/7, ? 1818 15/5.
*** V ***
36 Jon Olsson.
37 Annika Nilsdotter.
38 Carl Magnus Karth, *1716, fältväbel vid Nerikes och Wermelands Regemente, Stålsbyn, Svanskog.
39 Maria Margareta (Maja Greta) Meijer, *1718.
*** VI ***
76 Anders Karth, *1675, kapten.
77 Anna Chatarina Blom.
78 Gerhard Meijer, *1683, kapten vid Nerikes och Wermelands Regemente, Bunås, Kila, ? 1756 2/8.
G 1717 8/9 m
79 Margareta Frumerie, *1696, ? 1757 27/11.
*** VII ***
152 Eric Karth, löjtnant, ? 1677. Med stor sannolikhet identisk med kornetten Erik Karth, äldste son till nedanstående 304.
153 Margareta, ? 1727.
156 Gerhard Meijer, klock- och styckgjutare.
158 Johan Frumerie, *1663, dp 29/11, bergsfogde och tiondeskrivare i Nora och Lindes bergslager, ? 1709 21/3.
159 Margareta Norman, *1665, ? 1725 20/10.
*** VIII ***
304 Christoffer Karth, lantmästare i Bolstads sn på Dal, ? på 1680-talet.
305 Agneta N.N.
316 Jean Frumerie, *1634, dp 1/10, borgmästare i Nora och Linde, ? 1689 ?/2.
G 1659 m
317 Sara Margareta Pemer, *1641.
318 Nils Bengtsson Norman.
319 Anna Olofsdotter Norin.
*** IX ***
632 Martin Frumerie från Leyden i Holland, skriven par confession i l´Eglise wallone i Leyden, Holland, februari 1616-23/7 1635, begr 1683 30/3. Kontrakterad 19/7 1635 av Louis de Geer som reformert predikant och skollärare vid Finspångs bruk.
G 2:o 1631 2/11 m
633 Elisabeth Sariasen Garencher (eller Garenchestes), ? 1665, begr 19/8.
634 Nicolaus Pemer, *1608, dp 28/11, bruksförvaltare vid Flögfors bruk, sedan vid Finnåker, slutligen handelsman i Arboga, ? 1687, begr 29/4.
635 Christina Erichsdochter, ? 1664.
*** X ***
1268 Daniel Pemer, *1569, rådman, Augsburg, ? 1632.
G 1:o 1597 m
1269 Sara Snoyensin från Antwerpen, *1573 26/10, ? 1620, begr 20/12.
*** XI ***
2536 Nicolaus Pemer, handelsman, Augsburg, ? 1610 16/2.
G (1563?) m
2537 Judith Maystetterin, ? 1611 ?/2.
2538 Guillelm Snoyens.
2539 Cornelia Alewijns.
*** XII ***
5072 Wolf Pemer, krigsråd. Uppenbarligen mycket nära släkt med, troligast son, till Stephan Pemer, som fick borgerligt vapenbrev av Ferdinand I (österrikisk kejsare 1556-64).
5073 Ursula Schmidin.
5074 Jörg Maystetter.
5075 Anna Preisingin.
5076 Willem Snoyen.
5077 Elisabeth Zibrechts.
5078 Jan Alewyn, * ca 1502, ? ca 1584.
5079 Cornelia van Wissen-Borah, ? efter 1584.
*** XIII ***
10158 Jacob van Wissen-Borah.
1439
« skrivet: 2000-04-19, 15:42 »
Eftersom det länge varit allmänt känt detta med Anckarström är säkert större delar av antavlan än så kartlagda, och borde väl då vara publicerade i något sammanhang.
Jag har hört uppgifter omväxlande att Anckarström skulle ha varit Ulfs mm mm mm f eller bara mm mm mf - precis som det var lite svävande i massmedia när Ulf avgick som moderatledare huruvida det var Carl Bildts farfarsfarfar eller bara farfarsfar som hade blivit statsminister 1888.
Där har vi ett uppslag till i kändisforskningen! Carl Bildt har blivit statsminister som direkt avkomling på raka manslinjen till en tidigare statsminister. Jag gissar (men har faktiskt aldrig tänkt på att kontrollera det) att de båda statsministrarna med namnet Louis de Geer var far och son.
Kan det vara möjligt att någon mer statsminister har härstammat från en annan statsminister??? Inte så troligt kanske. Men många har ju varit släkt med varandra. Fälldin och Palme var det väl det skrevs om i dagspressen när det begav sig, att släktforskare hade konstaterat att de hade någon gemensam anfader på 1500--talet.
Så... släktskap mellan statsministrar kanske är ett ämne att beta av vartefter hugade har tid. Det finns väl mycket gjort i den stilen på amerikanska presidenter, vad jag har hört.
1440
« skrivet: 2000-04-19, 00:41 »
Den med Låftman i sin forskning i RÖTTER-katalogen var uppenbarligen jag. Jag gjorde en sökning på Låftman med RÖTTERS sökfunktion och fick nästan bara upp saker jag skrivit, utöver listan över släkter i Svenska Släktkalendern och någon sida från gravstensinventeringen.
Har ingen antavla upprättad, bara mellanleden ned till just Pemer-sidan. Men om jag knackar ned det kanske någon har uppslag vidare från andra anor..
Jag orkar inte just nu, dock.
1441
« skrivet: 2000-04-17, 23:01 »
Föräldrar enligt Vem är det var tillsyningslärare Gustaf Helén och Ingeborg Andersdotter.
1442
« skrivet: 2000-04-17, 22:52 »
Nuvarande hustrun Birgitta von Otter har jag i min forskning. Jag har inte upprättat någon antavla för henne, utan har bara mellanleden mellan henne och släkten Pemer, och det var ju inte ens hon som åsyftades här heller, så jag lägger inte ut något om ingen uttryckligen skulle be mig.
1443
« skrivet: 2000-04-17, 22:46 »
Bra idé, Johan! Jag brukar ju skryta med förekommande akademiledamöter, nobelpristagare och biskopar bland Pemer-ättlingarna, och jag kan ju medge att jag kanske inte skulle nämna i samma andetag om exempelvis Birger Furugård skulle visa sig höra till skaran. Men jag skulle ju ta med hans eventuella släktlinje i alla utredningar, och nämna det som något kuriöst när det var påkallat.
Faktum är att jag inte har hittat någon riktigt ökänd Pemer-ättling än så länge, men någon mera (o)lustig typ borde det väl rimligen gå att uppbringa. Hittills har vi haft tur - peppar, peppar... Eller om det är otur...?!?
1444
« skrivet: 2000-04-17, 16:49 »
100 låter ju lite väl mycket! Jag undrar i vilken världsdel. När jag satt med pärmen med min antavla i samband med att jag börjat lägga in den i Min Släkt/FTM (nå, i GEDCOM-format kan man väl säga helt enkelt) kom jag upp i 64 generationer på något ställe där jag någon gång ironiskt fnittrande har skrivit av de mytiska generationerna bortom de äldsta belagda svenska kungarna ner till Frej och Odin i Ohlmarks Stamträd över Europas furstehus (arrrgh!).
Frågan är väl var man brukar betrakta anor ner i medeltidsadel och -kungar via Folkungarna m fl och ned mot de tidiga nordiska kungarna, eller för den delen engelska och frankiska kungar osv, som säkra och belagda - och var det plötsligt är osäkra sagofigurer. Räknar man härstamningar från Karl den store som säkra?
Jag vet att jag har tragglat mig igenom min stamtavla över alla härstamningar jag än så länge har hittat från Gorm den gamle till mig själv, och fått de till exakt 100 stycken, lustigt nog - 15 av dessa dock via det vad jag förstått aldrig till 100% helt vederlagda mor/son-förhållandet Marina Waldemarsdotter/Magnus Marinason.
Jag har även orkat rita upp en likadan stamtavla över alla mina härstamningar från Karl den store, men har aldrig orkat räkna igenom hur många linjer det egentligen blir.
Men i alla fall - Gorm den gamle har jag i 33:e generationen bortom mig själv på första stället där han dyker upp i antavlan, och det är väl inte omöjligt att det blir några fler via någon av alla olika anförluster och anförskjutningar - och dessutom vet jag att det finns andra släktgrenar från min anmoder Ebba Lisa Belfrage, som de här linjerna går via, där man redan har hunnit påbörja mina barnbarnsbarns generation.
Karl den store är i generation 38 första gången.
Exempelvis Magnus Marinason har jag i 21:a generationen. Karl Knutsson Bonde i 18:e.
Vad brukar man räkna som säkert belagt i de här sammanhangen?
1445
« skrivet: 2000-04-16, 19:39 »
Här är de tidiga generationerna Frumerie i Sverige från en nedtecknad stamtavla av Lars E:son Frumeries hand, daterad 19810226, med vissa uppgifter även från andra källor, uppgifter från Svenska Släktkalendern, Britt-Marie Lundell i Nora, från Noraskogs Arkiv (KB), GF:s släktarkiv och från Kgl Wermlands Regementes Historia (eller något i den stilen, har läst boken på Stockholms Stadsakriv). Återkommer med en sammanställning av de Frumerie, jag idag inte vet var de kommer in i bilden.
TABELL 1
Martin Frumerie, skriven par confession i l´Eglise wallone i Leyden, Holland, februari 1616-23/7 1635, begr 1683 30/3. Kontrakterad 19/7 1635 av Louis de Geer som reformert predikant och skollärare vid Finspångs bruk. G 1:o m Marie Francois, ? 1631, eventuellt i barnsäng, 2:o 1631 2/11 m Elisabeth Sariasen Garencher (eller Garenchestes), begr 1665 19/8.
Barn, i 1:a giftet:
1. Zacharias, dp 1620 25/10, begr 1680 16/3, rådman, handelsman och redare i Arboga. G m Anna Lakesdotter, begr 1679 7/9. Hade fyra döttrar och ett ej namngivet barn.
2. Jean, dp 1622 26/6, ? före 1632 12/8.
3. Abraham, dp 1623 14/9, troligen död ung.
4. Elizabeth, dp 1631 15/6, begr 1693 3/9. G 4:e dag pingst 1652 m Pierre Marlier, bruksförvaltare och bergsman i Lindes bergslager.
i 2:a giftet:
5. Jean, dp 1632 12/8, ? före 1634 1/10.
6. Jean, *1634, ? 1689, se TABELL 2.
7. Josua, *1637, ? 1712, se TABELL 3.
8. Daniel, *1639, se TABELL 4.
9. David, *1641, ? 1677, se TABELL 5.
10. Anna, dp 1645 2/11, begr 1700 8/6. G 10/8 1662 m Gilius de Flon, *1637 20/12, ? 1688 26/3. Hade tolv barn enligt Inger Nilsson.
TABELL 2
Jean Frumerie (från TABELL 1), dp 1634 1/10, ? februari 1689, borgmästare i Nora och Linde. G 1659/60 m Sara Margareta Pemer, *1641, ? före 1690 (=senare under 1689?), dotter av bruksförvaltaren vid Flögfors bruk, senare vid Finnåker, och senare handelsman (och rådman?) i Arboga, Nicolaus Pemer och hans 1:a hustru Christina Erichsdochter.
Barn:
1. Elisabeth, dp 1660 11/11, ? i början av 1661.
2. Pehr, *1662, ? 1713, se TABELL 6.
3. Johan, *1663, ? 1709, se TABELL 7.
4. Niclas, dp 1664 11/12, ? samma månad. Kallas i en del andra källor Michel.
5. David, * vid årsskiftet 1665/66, ? våren 1666.
TABELL 3
Josua Frumerie (från TABELL 1), dp 1637 5/2, ? 1712 17/12, mantalskommissarie i Kalmar län och på Öland. G m Maria Trana, ? 1730 10/9.
Söner:
1. Caleb, f 1670, ? 1738, se TABELL 8.
2. Josua, dp 1672 10/2, begr s å 24/3.
3. Josua, dp 1673 13/2, ? ogift som krigsfånge i Ryssland.
TABELL 4
Daniel Frumerie (från TABELL 1), dp 1639 30/3, skeppare och borgare i Öregrund. G m N.N.
Son:
Johan, *1689, ? 1721, stamfar för Öregrundssläkten, utdöd på 1880-talet.
TABELL 5
David Frumerie (från TABELL 1), dp 1641 14/3, ? 1677 5/5, målare och konterfejare. G m Barbro E(riks?)dotter Löök, ? 1703, före 1/5.
Son:
Martin, *1688, ? 1732, kapten.
TABELL 6
Pehr Frumerie (från TABELL 2), dp 1662 31/3, ? 1713 28/5, landsfiskal i Örebro län. G m Christina Mattzdotter, ? 1729 25/6, änka efter borgaren Erik Matcker i Nora.
Barn:
1. Matthias, *1689, ? 1743, kapten vid Nerikes och Wermelands Regemente. Hans son Pehr, 1715-1777, hade i sitt andra gifte sonen Carl Gustaf, 1774-1859, som i sin tur var far till kaptenen och medicine doktorn Gustaf de Frumerie, 1849-1936, det omtalade än så länge längsta dokumenterade tidsspannet mellan farfars födelse och sonsons död. I sitt första gifte hade Pehr sonen Adolph Fredrik, 1749-1803, vars sonsons son Johan Gustaf, 1847-1925, flyttade till USA, och vars ättlingar där jag spårade via Internet och idag har livlig kontakt med.
2. Maria Elisabeth, f 1695, ? 1735. G m Petter Ahlbom, *1695, borgare och handlare i Nora, sedan klockare 173(7) i Järnboås och 174(1) i Nora, se Örnberg 1892. Örnberg hade bara identifierat fyra barn som dog relativt tidigt, samt ogifte sonen Jonas Ahlbom, 1730-1793, men i en släktutredning bakåt från släkten Wigart har två av Jonas systerdöttrar spårats bakåt till notisen Brukspatron Hr Jonas Ahlbom, f 1730, systerson Ad. Fr. Flygare, f 1761, systerson Carl Fredr. Wigart, f 1764, inflyttade från Småland o. tot. melig Örebro Schola i Axbergs husförhörslängd. Carl Fredrik Wigarts ättlingar är nu under utredning. Till dessa hör Martin Sunnqvist, via vars antavla på nätet jag fick upp spåret på denna gren.
Tydligen fyra barn till.
TABELL 7
Johan Frumerie (från TABELL 2), dp 1663 29/11, ? 1709 21/3, bergsfogde i Elfstorp vid Nora. G 1685/86 m Margareta Norman, *1665, ? 1725 20/10, dotter av Nils Bengtsson Norman och Anna Olofsdotter Norin.
Barn:
1. Niclas, kronobefallningsman i östra Närke, ? 1721 13/11. Ogift.
2. Johan, ? 1756 8/2, sekreterare vid amiralitetets generalkommissariat i Karlskrona. G 1:o 1722 30/4 (30/11?) m Anna Brita Wahlberg, född ca 1701, död sept 1737, 2:o 1739 29/5 m Ulrika Eleonora Anckarfjell, *1718 24/11, ? 1773 4/9. Åtta barn i 1:a giftet, tre i 2:a.
3. Anna Sara, f 1688, ? 1759 7/1. G m Johan Broström, lanträntmästare i Örebro län, ? 1751. Minst sex barn, ättlingar utforskade från döttrar gifta Halldin, Gezelius, Bergström och Wallerius.
4. Elisabeth, *1689, ? okt 1757. G 1707 26/3 m Ericus Johannis Beckius, *1675 29/9, ? 1760 18/1, komminister i Hjulsjö, i hans 2:a gifte (g 1:o m Sara Bjurberg). Femton barn, ättlingar utforskade på agnatiska grenar ned till nutid, och från döttrar gifta Hissing, Almelin, Floselius, Skogsborg och Wahlström.
5. Christina, ? 1745. G m Johan Anthonsson Trotzig, ? 1732, kronobefallningsman i Nora och Linde. Paret ärvde Elfstorp. Två döttrar, varav en gift - med mantalskommissarien Olof Bohman, vars egenhändigt nedtecknade levnadsanteckningar finns återgivna i Noraskogs Arkiv. Dessa ärvde i sin tur Elfstorp, som efter familjens många Kristinor döptes om till Kristinelund, och av sentida ägare sedan döpts om till Hitorp. Paret Bohman hade bara en son, död i späd ålder.
6. Margareta, *1696, ? 1757 27/11. G 1717 8/9 m Gerhard Meijer, *1683, ? 1756 2/8, kapten vid Nerikes och Wermelands Regemente. Fem barn, ättlingar med namnet Meijer än idag, döttrar gifta Karth och Brunmark.
7. Maria. G m Petter Bergdahl, regementsskrivare, senare borgmästare i Östhammar, ? 1759 27/1. Saknar uppgift om barn.
8. Pehr, *nov 1697, ? 1767 20/3, löjtnant vid Nerikes och Wermelands Regemente. G m Anna Maria Warg, *1703, ? 1778, dotter av Engelbrecht Warg (som var kusin till Caisa Warg) och Christina Camitz. Åtta barn. Alla nu levande Frumerie i Sverige härstammar från sonen Engelbrecht, 1735-1803. Döttrar var gifta Bagge, Bratt af Höglunda, Billinggren och Lundell.
9. Elsa, *1701 10/4. G 1733 24/7 m Karl Lenæus, stadsfältskär och rådman i Nora, begr 1740 6/7. Fyra barn, varav en dotter nådde vuxen ålder (Hedvig Juliana, gift Fellenius).
10. en dotter, *1706 ?/6, ? s å 14/6.
TABELL 8
Caleb Frumerie (från TABELL 3), *1670 25/11, ? 1738 29/4, överste och chef för Kalmar regemente, adlad de Frumerie (nr 1568). G 1:o m Charlotta Jerrier, 2:o m Maria Charlotta Silverhjelm, enligt Monica Hammarströms uppgifter här på sidan (jag hade inga uppgifter om det hemma någonstans).
Dotter:
Mariana, *1699, ? 1739 22/12. G 1720 6/12 m överstelöjtnant Johan Filip Ehrenmarck (adl ätten nr 1261), *1699 7/8, ? 1773 23/1. Paret hade fem barn enligt Elgenstierna.
1446
« skrivet: 2000-04-15, 22:30 »
Passar på att lägga till en egen efterlysning om samma (?) släkt. Anna Christina Meijer, *1735, ska ha varit gift med en Olof Brunmark och ha haft barnen Peter, *1759, och Anna Lisa, *1761. Jag har tyvärr bara dessa lösryckta uppgifter utan orter eller någonting, men vi kan med säkerhet utgå från att det handlar om Värmland.
Anna Christina var yngsta dotter till kaptenen vid Nerikes och Wermelands Regemente Gerhard Meijer, *1683, ? 1756 2/8, och Margareta Frumerie, *1696, ? 1757 27/11. Familjen bodde i Bunås i Kila. Äldsta systern Maria Margareta Meijer var gift med Carl Magnus Karth och bodde i Stålsbyn, Svanskog. En bror bodde på Maxtad, Fogelvik.
1447
« skrivet: 2000-04-14, 22:16 »
Oj, då, Johnny, här kan kanske gubbarna Frumeries rekord vara i fara. Hur gammal är Percy? 2027 är det 219 år sedan hans farfar föddes, 2029 är det 221.
Vi har alltså talat om längsta tidsspann från farfars födelse till sonsonens död, och nu sist om mormor/dotterdotter, där vi i några fall närmar oss imponerande 180 år.
1448
« skrivet: 2000-04-13, 01:57 »
Vilka imponerande sviter! Skulle man kunna be att få se kompletta listor med alla inblandade damers födelse- och dödstider också?
Själv kom jag att tänka på några damer jag har i min forskning när jag läste Hans inlägg, men innan jag hann kolla upp dem hann jag ju läsa Anders svar också, så då var det inte mycket att komma med - bara 157 år.
Det handlade om:
Martina Charlotta Ekman, *1815, ? 1895.
Martina Pontén, *1844 16/4, ? 1938 30/11.
Karin Pontén-Möller, *1885 13/10, ? 1972 27/8.
Då blev det faktiskt lite mer med Martina Charlotta Ekmans mor Wilhelmina Charlotta Hülphers, *1775 2/3, ? 1817 28/3. Det blir 163 år till Martinas död 1938, och runt 150 år kommer jag upp i lite här och var märker jag.
Min egen farmor som rent fysiskt är vid liv (men inte mycket mer tyvärr) och fyllde 96 år den 18 mars hade en mormor som var född 1838, så där är vi inte uppe i särskilt mycket än. Vi får väl se hur länge hon hänger med... Ska hon slå 177 år måste hon härda ut i femton år till.
Jag ser att jag måste kolla upp Charlotta Jonasdotter, *1836, som kom hit till Stockholm 1855. Hennes mormor Beata Maria Pemer var född 1753. Om hon kan ha nått 90-årsåldern och levt framåt 1930, så...
Nej, det här verkar svårt. Anders Bergs farmors mormors mor var född 1785, och farmors mormor 1830, vilket är en åldersskillnad på 45 år, och det krävs en bra bit över 40 års ålder i bägge led för att man ska kunna närma sig 180-strecket utan att nödvändigtvis dotterdottern har fyllt 100.
Och försöker man utgå från någon man vet blev väldigt gammal så ska det väl mycket till för att hennes mor och mormor var särdeles gamla när de fick sina döttrar...
Nej, du har nog ett rätt skapligt rekord här, Anders! Grattis!
1449
« skrivet: 2000-04-11, 21:39 »
Oj då, det låter ju spännande. Finns det en massa skrivet om honom i tryckta källor, i så fall?
1450
« skrivet: 2000-04-10, 14:46 »
Hej Swen!
Bland de Gullberg du nämner i Karlskoga finns bl a min farfars farmors anfäder med namnet Anders Gullberg (i flera generationer), som jag har fått lära mig var hammarsmeder. Sitter just och söker på Gullberg lite här och var och har hittat stora grenar från samma Gullbergssläkt på DISBYT, bland annat ett ingifte med Pemer-ättlingar på en helt annan gren (Ramström i Skinnskatteberg). I dessa uppgifter anges mina Gullbergsanor, som jag sedan många år har haft namngivna av en släktforskande kusin till min far, vara från Visnum.
En Anna Gullberg, f 1814 i Visnum, förmodar jag är identisk med en Anna-Kajsa Gullberg, också f 1814 i Visnum, som blev gift med Jonas Stockhaus, f 1812, och fick barnen Anna, f 1835, Karolina, f 1837, Karolina, f 1839, och Karl-Axel, f o d 1842.
1451
« skrivet: 2000-04-10, 14:32 »
Du är en pärla, Marianne!
Har Du själv några uppgifter om ättlingar till paret fixt och färdigt?
1452
« skrivet: 2000-04-07, 00:23 »
Förresten ser jag att jag har skrivit fel den 6 december. Sara Catharina Gezelius son Carl Ludvig Gezelius ska (förstås) vara Sara Catharina Gezelius brorson Carl Ludvig Gezelius.
1453
« skrivet: 2000-04-07, 00:19 »
Det är förstås mitt fel att det hamnar mer om Gezelius här. Och då hade det lika gärna kunnat hamna i diskussionen om fanjunkarfamiljen Neuman, som i går gav mig uppslaget att söka i DISBYT och finna en rejäl gren från en brorsdotter till ovanstående Sara Catharina. Men några Gravanders som passar in har jag aldrig hittat på DISBYT. Och den lilla, på svärdssidan sedan länge utdöda, gren av släkten Gezelius som det här handlar om, och som ingår i min forskning, inkluderar givetvis inte någon direktör AGW Gezelius, så jag kan inte hjälpa till. Vi får väl hoppas att någon annan kan. När andra söker spår på Anbytarforum brukar ju någon ha svaren en kvart senare. Jag har haft svårare att få napp när jag själv ställt frågor här. Däremot har andra ställt frågor och fått svar, och sedan har jag sett att titta, där pratar de ju om Pemer-ättlingar jag har letat efter... B-)
1454
« skrivet: 2000-04-07, 00:07 »
...och jag hade inte kopplat ihop henne med släkten Petre (utan accent) eftersom Anrep skrivit henne och fadern som Petré. Jag utgår från att han har skrivit fel, då, eller blev det Petré i stora delar av släkten Petre?
Nu måste jag ju ha kopplingen mellan min anmoder Euphrosina och denna Sara Regina så att jag kan få med deras inbördes släktskap. Som du lär se lite här och var försöker jag alltid påpeka när en ingift någonstans är släkt med någon ingift någon annanstans. Det blir ju aldrig konsekvent, man kan ju inte sitta och upprätta kompletta antavlor för varenda ingift make/maka i ett så här stort ättlingaverk för att hitta alla släktskap mellan olika ingifta. Men när olika medlemmar av samma släkt är ingifta på olika håll är det ju uppenbart för vem som helst att de är släkt, och då tycker jag det hör till saken hur de är det.
Och så har jag inte ens tänkt tanken att Sara Regina skulle höra till samma släkt som min egen farfars farfars farfars farfars mor. Har du en massa mer om Petre bakåt än vad Örnberg skrev, förresten? Jag har äntligen en Pentium-maskin hemma, och har börjat lägga in Pemer-ättlingar, min egen antavla och en väldig massa annat* i Family Tree Maker. Och det jag har bakåt från Euphrosina i min antavla är uteslutande det som Örnberg skrev på sin tid. Och han kallade ju Nicolaus Pemer för Nils Pemmer...
*Jag skrev t ex in hela ätten Crafoord, som min moster är ingift i, från min adelskalender från 1986, och när en manlig Crafoord var gift med en annan adelsdam gick jag engagerat vidare med friherrliga ätten Åkerhielm af Blombacka som hon hörde till. När det sedan fanns giftermål därifrån till grevarna Kalling och till friherrarna Raab gav jag mig inte heller. Kom inte och säg att det inte är kul att leka med sin nya dator och ett användarvänligt släktforskarprogram...!
Detta inlägg flyttades den 21 mars 2010 från Östergötland, Efterlysningar, Fanjunkarfamiljen Neuman.
Magnus Hjärtström, moderator för Östergötland
1455
« skrivet: 2000-04-06, 23:22 »
Jag skrev tisdag den 28 december 1999 om min släkting Margareta Beckia, gift med Isaac Samuel Almelin, och linjen på fem generationer från deras son och framåt med omväxlande patronymikon och helt olika släktnamn:
Salomon Almelin, 1738-1803.
Isaac Samuel Salomonsson, 1764-1810.
Sven Isacsson Loo, 1792-1880.
Salomo Svensson, 1831-1895.
Carl Waldemar (Svensson) Lindquist, 1873-1936.
Nu har en kontakt via DISBYT avslöjat följande gren från Salomons äldre bror:
Petrus Almelin, *1735 20/9. G m Magdalena Helena (Lena) Persdotter, ? 1808.
Johannes Malm, *1774, ? 1842. G m Maria Magnusdotter, *1778, ? 1866.
Petter Magnus Malmqvist, *1812, ? 1871. G m Helena Sofia Jonasdotter, *1820, ? 1880.
Ett lysande exempel på hur efternamnen kunde pendla fram och tillbaka med den sociala
statusen. Och en tung släktnamnskoncentration i en liten begränsad släktkrets. Namnen Lind- respektive Malmqvist verkar åtminstone ha blivit etablerade släktnamn på respektive gren...
1456
« skrivet: 2000-04-06, 22:53 »
Det blir under Statistik och rekord i släktforskningen.
Detta inlägg flyttades den 21 mars 2010 från Östergötland, Efterlysningar, Fanjunkarfamiljen Neuman.
Magnus Hjärtström, moderator för Östergötland
1457
« skrivet: 2000-04-06, 22:33 »
Jodå, bröder var de! Det blev en gods natt sökande på DISBYT parallellt med luppläsning av min släktfil för att klämma fram några sista ingiften i släkter det kunde finnas mer om på DISBYT. Och det blev några napp till - i den märkliga prästsläkten Almelinus som blev Almelin, som sedan blev omväxlande bara patronymikon och släktnamn som Lindquist, Loo, Malm och Malmquist på de agnatiska släktmedlemmarna. Att folk kunde skifta från reguljära släktnamn till patronymikon och tillbaka till helt nya släktnamn så pass som man kände för det är denna släkt ett strålande tecken på... Jag gör nog en grej om det i någon diskussion om egendomligheter i släktforskningen eller något sådant. Håll ögonen öppna...
Detta inlägg flyttades den 21 mars 2010 från Östergötland, Efterlysningar, Fanjunkarfamiljen Neuman.
Magnus Hjärtström, moderator för Östergötland
1458
« skrivet: 2000-04-06, 13:10 »
Ur Edestams herdaminne över Karlstads stift har jag uppgift om min avlägsna släkting Brita Byström, *1785 20/4, ? 1828 2/11, g 1810 20/9 m Elias Svanström, *1787 31/3, byggmästare, Svanskog, ? 1863 17/11.
Diverse Svanström i just Svanskog finns på DISBYT, men ingen koppling till just denne Elias. Jag vill också minnas att man finner flera sannolika ättlingar, eller i vart fall nära släktingar, med just namnet Elias Svanström i Folkräkningen 1890.
Men: Sitter kanske någon med information om just min Elias?
1459
« skrivet: 2000-04-06, 01:14 »
Nej, tyvärr, Göran, det här är från ett av Nicolaus Pemers barn i sitt första gifte med Christina Erichsdochter, nämligen dottern Sara, som var gift Frumerie.
Min anfader Robert och två barn till fick han i andra giftet med Euphrosina Welamsdotter Petre.
Noterbart i övrigt är att Nicolaus tre barn i första giftet var födda 1640, 1641 och 1642. Andra hustrun, Euphrosina, var född 1643!
Ska ta mig i kragen och få iväg en fil till dig, förresten, som jag lovade för så länge sedan. Man hittar ju nytt hela tiden och ska numrera om tabellerna i word-filen, samtidigt som jag sakta men säkert lägger in allt på riktigt, dvs i Min Släkt/Family Tree Maker/GEDCOM.
Men jag tar och mailar dig min fil familj.doc, så får du extrahera det som kan vara av intresse. Sitter och lägger in nya uppgifter just nu, men det är på en icke Petre-gren, så jag zippar och mailar den som den är just nu.
Detta inlägg flyttades den 21 mars 2010 från Östergötland, Efterlysningar, Fanjunkarfamiljen Neuman.
Magnus Hjärtström, moderator för Östergötland
1460
« skrivet: 2000-04-05, 22:44 »
Mitt nyvaknade intresse för namnet Neuman förde tankarna in på en sökning också på DISBYT. Och familjen finns redovisad i forskning gjord dels av Björn-Otto Hesse, dels av... hm, av dig, ser jag!
Familjen har tydligen hamnat i Rappestad, där en ytterligare son, Fredrik, föds 1829 och dör 1830.
Familjens data:
Henrik Mats Neuman, f 1785 Lillkyrka, Örebro län, d 1834 Rappestad, Östergötlands län. Gift 1812 Mosjö, Örebro län med Eva Kristina Olsdotter, f 1789, d 1874 Linköping, Östergötlands län.
Barn:
1. Eva Kajsa Neuman, f 1813 Mosjö, Örebro län.
2. Karl Johan Neuman, f 1817 Täby, Örebro län, d 1877 Linköping, Östergötlands län.
3. Henrik Fredrik Neuman, f 1820, d 1827 Täby, Örebro län.
4. Lovisa Johanna Neuman, f 1822, d 1822 Täby, Örebro län.
5. August Neuman, f 1824 Täby, Örebro län, d 1902 Linköping, Östergötlands län.
6. Karolina Neuman, f 1827, d 1827 Täby, Örebro län.
7. Adolf Fredrik Neuman, f 1828 Täby, Örebro län.
8. Fredrik Neuman, f 1829, d 1830 Rappestad, Östergötlands län.
Björn-Otto Hesse söker Hesse-ättlingar liksom jag söker Pemer-ättlingar, och har spårat stora grenar framåt. Karl Johan har tre barn, August åtta. Henrik Mats Neuman är alltså son till Johan Neuman och Kajsa Hesse. Som jag hoppades var min ingifte Carl Fredric en av hans bröder, och jag har just suttit och kopierat data på min STORA nya Pemer-gren via släkterna Frumerie, Broström och Gezelius. Herr Hesse kan nog räkna med ett litet mail eller telefonsamtal inom kort också - uppgifterna på DISBYT sträcker sig ju bara fram till folk som bildat familj en bit in på 1900-talet, så jag räknar med att han kan ha ÄNNU mer....!
Detta inlägg flyttades den 21 mars 2010 från Östergötland, Efterlysningar, Fanjunkarfamiljen Neuman.
Magnus Hjärtström, moderator för Östergötland
1461
« skrivet: 2000-04-05, 01:36 »
Studsade verkligen till när jag såg namnet Neuman och orten Lillkyrka. Men naturligtvis visade sig din Hindrik Mattias vara för nära i tid för att kunna vara son till min kvinnliga släkting i just Lillkyrka, som var gift med en Neuman. Troligare är han väl hennes svåger.
Fast Du verkar ju följa familjen från Lillkyrka-hållet, så Du kanske har något spår på mina Neumans i stället?
Det handlar om Catharina Margareta Gezelius, *1773 24/7, g m Carl Fredrik Neuman, kvartersmästare vid Lifregementets husarkår, enligt Anrep i Svensk Släktbok. Catharina Margareta var dotter till prosten i Lillkyrka Georg Gezelius och hans hustru Sara Regina Petré. Georg Gezelius´ mormors farmor var född Pemer.
Jag gissar att Carl Fredrik och Hindrik Mattias var bröder, eller i varje fall nära släkt. Är det något Du kan bekräfta eller förneka?
Detta inlägg flyttades den 21 mars 2010 från Östergötland, Efterlysningar, Fanjunkarfamiljen Neuman.
Magnus Hjärtström, moderator för Östergötland
1462
« skrivet: 2000-03-28, 04:54 »
Jaså, Carl-Johan, du har stött på det beryktade mellanledet i Din forskning? Den Carl Gustaf du har hittat var son till kapten Pehr Frumerie, 1715-1777. Han levde själv till 1854, och fick 1849 sonen Gustaf, som levde till 1936, vilket måste vara ett slags inofficiellt svenskt rekord i utbredning i tid av tre generationer. 1940 var det mycket uppmärksammat att Carl Ambrosius Zamore avlidit 204 år efter sin farfars, Charles Anotin Francois La Fleur Zamore, födelse 1736. Förmodligen var det strax efteråt som en del liknande tidningsnotiser dök upp om gubbarna Frumerie, där skillnaden alltså var 221 år. Jag har sett något eller några av dessa klipp på GFs arkiv, förmodligen i släktarkivets mapp på Frumerie, eller också i arkivet med familjenotiser. I och med att Carl Gustaf Frumerie är sonson till Pehr Frumerie, 1662-1713, är han syssling till Birgitta Frumerie, 1738-1810, som var gift med tullnär Pehr (Petter) Lundell, 1726-1777. Deras ättlingar diskuteras i Fryksände-diskussionen. Frågan är bara om Ulf Lundells farfar hör till denna Lundell-släkt, eller till någon helt annan. Det finns ju några stycken. Bland Birgitta Frumeries egna Lundell-ättlingar finns en ättling på en kvinnolinje, som är gift Lundell, och hennes man är av en helt annan Lundell-släkt. Ulfs far är alltså Karl Arnold Gerhard Lundell, född 1918-09-24, vars far hette Arnold Lundell, död 1918-08-??. Var är Karl Arnold Gerhard född?
1463
« skrivet: 2000-03-24, 15:20 »
Släkten Frumerie har fått en egen diskussion under Borgerliga Släkter: Frumerie, Fromeri ...
1464
« skrivet: 2000-03-24, 15:17 »
((Mja, ingen förstör väl jackan, jag tänkte mer på att jag lär förväntas stödja Stockholmslaget på planen när jag jobbar för Stockholms, och inte Värmlands, Ishockeyförbund - och dessutom har förbundets jacka på mig... Helst ställer jag väl mig i Färjestadsklacken, men idag har vi fått ovanligt bra biljetter på gräddhyllan...))
Ska väl ta och kika i SoH 1957 vid tillfälle också...
1465
« skrivet: 2000-03-24, 14:56 »
Lite lustigt att ha fått ett par generationer bakåt från de Frumerie, vars familjer jag själv hittade i Västerås domkyrkoförsamlings födelsebok på jakt efter helt andra uppgifter på ULA någon gång 1988. Tyvärr verkar denna gren, i likhet med Caleb, adlad de Frumerie, inte höra till min gren, men så här pass konkreta uppgifter om en hel liten gren av släkten Frumerie inspirerar definitivt mig till delvis ny inriktning på min forskning. Alla dessa Frumeries ska naturligtvis placeras in på släktträdet!
Stamfadern som kommer till Sverige är alltså Martin Frumerie, skriven 1616-35 par confession i holländska Leyden, och kontrakterad av De Geer 1635 (19/7 om jag minns exakt rätt, men det ska jag låta vara osagt) som brukspredikant vid Finspångs bruk.
Sonen Jean Frumerie, 1634-89, gifte sig alltså med näst äldsta dottern till en annan invandrare, närmare bestämt min fff fff fff Nicolaus Pemers (1608-87) dotter Sara Margareta, f 1641, d före 1690. Från dem härstammar alla grenar där namnet Frumerie förts in i 1900-talet, men flera av Jeans bröder har haft ättlingar i varje fall fram till 1880-talet.
Fadern till Caleb, adlad de Frumerie, hette Josua och var född 1638 (vill jag minnas). Denna adliga gren av släkten dog alltså ut på svärdssidan med Caleb själv, men han hade en dotter som var gift, och jag tror t o m att hon var ingift i en annan adelsätt, så jag ska konsultera Elgenstierna så snart jag har tid. Tyvärr blir det nog inte förrän en bit in på nästa vecka. Om denne Caleb vet jag således inte ett dugg mer än vad som skrives i SBL och i Elgenstierna.
Jag vill minnas att det var just Pehr och Eric Johan Frumerie (och ta mig sjutton om det inte var en rackare till!), som höll på att få barn i Västerås under 1840-talet, i den födelsebok där jag alltså egentligen sökte helt andra uppgifter, men även snubblade lika oförhappandes över en son till pistolsmeden Carl Gustaf Pemmer (vars far tog det namnet i ett försök att ta sin mors namn, alltså Pemer). [Denna uppenbart utdöda Pemmer-gren i Västerås skulle kunna vara ett riktigt intressant kapitel, eftersom det finns folk i just Västerås som heter Pejmer...]
Gruvarbetaren Josua Frumerie torde alltså vara född någon gång på 1740- eller 1750-talet, men kan förstås också vara ytterligare något äldre. Då finns en teoretisk möjlighet att han är en för mig hittills okänd son (eller sonson!) till kaptenen Mattias Frumerie, 1689-1743, som ska ha haft sammanlagt tolv eller femton (?) barn, varav åtta överlevde honom, men där jag hittills bara har namn på två söner, löjtnanten Pehr Frumerie, 1715-1777 (vars yngste sonson alltså dog 1936), och fältväbeln Johan Frumerie, ca 1726-1758. Mattias var son till Jean Frumeries och Sara Pemers äldre son Pehr, 1662-1713, landsfiskal i Örebro län
Jag MÅSTE kontakta den gode Jan Frumerie i Göteborg, vars släkttavla på 3x1 meter jag nämnde i mitt första inlägg i Östergötlandsdiskussionen. Jag har ett stående löfte sedan flera år tillbaka att jag ska kunna få en liten kopia av denna släkttavla vid något av hans stockholmsbesök, eller att han helt enkelt skickar den. Det börjar verkligen kännas angeläget att komma över den nu...
1466
« skrivet: 2000-03-24, 11:46 »
Inga-Lill Johansson: Den Lyrholm som gifter in sig i Lundell-kretsen är Anders Lyrholm, *1783 20/11, brukspatron, Föskefors och Vägsjöfors bruk, ? 1854 18/1, g 1828 26/5 m Elsa Cajsa Johanna Lundell, *1800 3/4, ? omkr 1888 (uppgifter ur Bromanders samlingar, förmedlade till mig av Monica Lundell och Gunilla Önnberg).
De hade åtminstone sju barn, Carl Alfred Ferdinand, Hilma Kristina, Hugo Rudolf, Jenny Eugenia, Sten Otto Lyrholm, Johanna Kristina och Svea Lyrholm.
Tidsmässigt skulle Anders kunna vara bror till Din Nils, men det är ingenting jag kan uttala mig om.
1467
« skrivet: 2000-03-24, 11:45 »
Källa: Släkt och Hävd nr 1, skrev Du. Nr 1 i år, eller nr 1 1950, eller...?
1468
« skrivet: 2000-03-24, 11:44 »
Hej och jättetack, Marianne!
((Typiskt att en av mina gamla Huddinge-svikare ska avgöra i sudden i Karlstad - nåja, jag har biljett i kväll och det lär inte bli något för folk med svaga hjärtan. Tänkte inte på hur jag klädde mig i morse, så nu kommer jag åter att sitta på match i Globen i min jacka från Stockholms Ishockeyförbund och hålla på bortalaget...))
Kopplingen Frumerie -> Broström -> Bergström och Örnbergs artikel från 1888 upptäckte jag gissningsvis runt 1983-84.
Christina Maria. G m tullnären Agardh.
Det är ju lysande. På alla hennes syskon hade Örnberg hittat födelse- och dödsår.
Nog för att jag inte har varit lika uppslukad av släktforskningen oavbrutet under de drygt 18 år som gått sedan jag började bli intresserad, men att jag skulle få napp på Agardh-biten så här snabbt, så fort jag hittade ett vettigt ställe att fråga - när jag suttit med uppgiften i (i varje fall) 16 år!!!
Men okej, lösa trådar som denna kryllar det av i min forskning, och man kan ju bara ta lite i taget...
Jag skickar ett mail till Monica här ovan för att kolla om hon kan bistå med mer. Eventuella svar kommer jag givetvis att redovisa här.
1469
« skrivet: 2000-03-23, 17:23 »
Jag har också ett fall där samme man gifter sig med två systrar, och också får barn med båda. Barnen i respektive gifte är alltså dels halvsyskon, dels kusiner. Exakt samma sak hände för övrigt med syrrans katter, två honor som båda fick barn med samma hanne.
Den som har sett filmen You´ve got mail med Tom Hanks och Meg Ryan har säkert noterat de lustifika släktskapen i familjen Fox. Tom Hanks rollfigur i 35-årsåldern är ute och går med sin kanske 5-årige halvbror, pappans son i ett nytt förhållande, och sin uppskattningsvis 9-åriga faster, som är gamla farfars dotter i ett nytt gifte...!
Sådana smått bisarra förhållanden är ju rätt dråpliga när de förekommer i verkligheten. Har någon några exempel på det från verkliga livet?
1470
« skrivet: 2000-03-23, 16:20 »
Den där proffsforskaren skulle väl egentligen hängas ut med namn här, om någon. Usch vilken snedvriden bild av släktforskning hon sprider bland allmänheten!
Jag känner mig själv som lite katt bland hermelinerna här på Anbytarforum, de gånger jag reflekterar över hur lite av min forskning som är ren arkivforskning i originalkällor, och hur mycket som är glada överraskningar i form av ingiften i redan utredda släkter, giftermål med präster i stift, med fullmatade herdaminnen, och att stöta på egna lösa trådar i släktträdet i andras publicerade antavlor och på det viset få kontakt med forskare som gjort mycket på grenar av intresse för mig.
Men jag vet i alla fall hur jag ska göra när jag inte har turen att hitta de uppgifter jag saknar i andras färdiga utredningar... Gå till en uppdragsforskare... Nä, brrr!
Försöka mig på att själv forska åt andra mot betalning? Nä! Tanken har ju funnits där, men jag är ju inte särskilt fullfjädrad arkivforskare, och framför allt är jag inte bilburen, så jag skulle behöva ta mycket mer betalt för att kunna ta mig runt till olika arkiv än vad jag har meriter nog att motivera. Och nu har jag ju ett arbete jag skulle behöva lämna för en så pass osäker tillvaro, dessutom. Fast det är ingen tillsvidareanställning, förstås...
Vad brukar de ha för taxor, för resten? Någon tusenlapp för fyra-fem timmar?
1471
« skrivet: 2000-03-22, 11:50 »
Ja, när släkten nu har en diskussion med en alternativstavning i rubriken är det väl angeläget med ett snabbt inlägg med namnets ordinarie stavning, Frumerie. Och varför då inte bygga på den blänkare jag en gång i tiden (14 april i fjol, närmare bestämt) lade in på Sällskapet Vallonättlingars Forum, men däremot aldrig brydde mig om att göra här på Anbytarforum. Där har det gett ett napp så här långt, och det är ju alltid något.
Släkten Frumerie, redovisad i Svenska Släktkalendern 1919 och 1943, ingår i min forskning, då en mycket stor gren av släkten (den enda där släktnamnet levt in i 1900-talet) utgör en kvinnolinje av min egen släkt.
Den mesta forskningen gjordes av överstelöjtnant Erik Frumerie, 1876-1954, och senare av sonen Lars E:son Frumerie, 1909-88, som satt i Släktföreningen Pemers valberedning.
Deras forskning har dock i princip inriktats på grenarna med namnet Frumerie. I nutid forskar vi inom Släktföreningen Pemer (jag) efter alla som på alla tänkbara sätt härstammar från släkten Pemer, inklusive de som gör det via Sara Pemer, gm Jean Frumerie.
Har redan fått kontakt med släktforskare med Frumerie i antavlan, som verkligen var släkt, flera gånger just via Internet (spårade dessutom en amerikansk Frumeriegren via nätet!), men lägger gärna ut denna blänkare för dem som kan höra till släkten - eller bara ha uppgifter av intresse för min forskning...
Så har du stött på namnet Frumerie, och kan ha uppgifter av intresse för mig - eller (naturligtvis) om du själv vill veta mer, tveka inte att skriva något här och/eller maila mig!
Så långt mitt gamla inlägg på SVÄs Forum. Tilläggas kan att en oerhört utbredd gren från Birgitta Frumerie, 1738-1810, gift Lundell, har diskuterats livligt i diskussionen om Fryksände socken. Nu när vi har en utpräglad Frumerie-diskussion ska jag styra över kommande inlägg i den diskussionen över hit i stället.
1472
« skrivet: 2000-03-21, 17:45 »
Släkten Frumerie kom till Sverige med Martin Frumerie från Leyden i Holland, som blev brukspredikant vid Finspångs bruk. Alla grenar med släktnamnet som har överlevt in i 1900-talet härstammar från hans son Jean Frumerie, 1634-89, borgmästare i Nora och Linde, gift med min nära släkting Sara Margareta Pemer (vars identitet Kjell Lindblom olyckligt missade och bara kallar henne Margareta i band 3 av sitt vallonverk).
Däremot har det funnits grenar från flera av Jeans bröder, bl a en i Öregrund som ska ha utslocknat på 1880-talet.
En av Jeans brorsöner blev adlad de Frumerie, men slöt själv sin ätt på svärdssidan. Dessutom har några Frumerie inom min gren petat in samma de, bland annat kompositören Gunnar de Frumeries far, och kaptenen och läkaren Gustaf de Frumerie, 1849-1936, vars far godsägaren Carl Gustaf Frumerie, 1774-1854, var son till kaptenen Pehr Frumerie, 1715-77 - det jag brukar kalla Sveriges äldste farfar.
Jag är mycket nyfiken på var skarprättaren Erik kommer in i bilden. Jag måste tala med Jan Frumerie i Göteborg igen om den släkttavla på så där en 3x1 meter, som hans farfar gjorde från början, och som han själv tillsammans med sin far byggde på med de nutida familjerna härom året. Där ska alla Frumerie-familjer finnas med...
1473
« skrivet: 2000-03-21, 16:09 »
Har en gren där upptäckterna har skett väldigt slumpmässigt, steg för steg.
När min släkting Hans Tjus skrev i släktföreningens tidskrift Pemer-Nytt om sin gren från släkten Pemer via släkterna Meijer, Frumerie, Norström m fl nämnde han att Margareta Frumeries och Gerhard Meijers äldsta dotter hette Maria Margareta (Maja Greta) Meijer, f 1718, och var gift med fältväbeln vid Nerikes och Wermelands Regemente Carl Magnus Karth, f 1716. Jag noterade uppgiften i min utredning, men visste inte ens var i Värmland de hade bott.
Något år senare stod jag på Stockholms Stadsarkiv med personregistret till Edestams herdaminne över Karlstads stift, och letade väl inte ens efter något särskilt, vad jag kan minnas. Men plötsligt ser jag namnet Carl Magnus Karth, och slår upp sidan det hänvisas till. På så vis får jag lära mig att sockenadjunkten i Kila och Tveta Olof Byström var gift med Anna Greta Karth, dotter av Carl Magnus Karth och Maria Margareta Meijer.
Äldsta dottern var i tur och ordning gift med två kommissionslantmätare med efternamnen Hertz respektive Låftman, och den yngsta var gift med en byggmästare Svanström. Min vana trogen måste jag ha kollat i nyaste Svenska Släktkalendern om någon släkt med respektive namn hade varit med där någon gång, och på något outgrundligt vis lyckas jag missa att Låftman var med 1950. Så det blev nästa stora överraskning, minst något år senare, när jag måste ha stått och letat efter något helt annat namn.
När jag ytterligare något år senare satt på Stockholms Stadsarkiv och plockade fram Vallentunas husförhörslängd för åren runt 1830-40 för att leta efter en Pemer-ättling på en helt annan gren, kastar jag som vanligt knappt ett getöga på de namn som är uppenbart fel - men så ser jag plötsligt att det står Karth. Nämen tänker jag och tittar till lite extra. Carl Gustaf Karth, f 1788 8/10 i Värmland, expeditionskronofogde, med en rad barn angivna.
Jag noterade förstås att Carl Gustaf åtminstone rent tidsmässigt skulle kunna vara sonson till Carl Magnus och Maja Greta, men särskilt mycket mer kunde jag ju inte veta förrän vid egen arkivforskning så småningom. Jag visste ju inte ens om de hade haft någon son, till att börja med...
Så började jag jobba på Stockholms Ishockeyförbunds kansli i höstas. En av kollegerna, kassörens fru som sköter ekonomin på deltid, heter Byström i efternamn och är född och uppvuxen i Hagfors. Mer eller mindre på skoj skriver jag ut sockenadjunkten Olof Byströms familj och går och frågar henne om Byström och Värmland, är det mest en slump, eller kan det här vara din släkt...?
Jag känner igen de där namnen, blir svaret. Anna Greta Karth, jo, jo, pappa har forskat en del, det namnet känner jag igen. Så någon av sönerna i den här familjen härstammar jag från...
Någon vecka senare fick jag en bunt släktpapper som kom från hennes far, med åtskilligt om släkten Byström framåt. Men alla Carl Magnus Karths och Maja Greta Meijers barn var namngivna, och ende sonen hette Gerhard, uppenbarligen efter morfar och dennes far.
Jag hade nyss gått med i DIS, och i detta läge sökte jag på Karth i DISBYT-basen, och fick upp denne Gerhard Karth, gift med en Roos af Hjelmsäter, minsann. Kontroll i Elgenstierna inne på Stadsarkivet samma kväll efter jobbet gav vid handen att paret hade gift sig annandag jul 1787, och att Gerhard sedan dog 1793. Så om Carl Gustaf i Vallentuna var född i oktober 1788 var det onekligen väldigt rätt i tid.
Nu blev jag på hugget och började slå upp Karth i personregister till det mesta i genealogi-väg jag kunde tänka mig. Efter en stund blev det alla årgångar av Släkt och Hävd bakåt och så småningom kom jag till volymen 1962-63 och hittade både namnen Carl Magnus och Gerhard Karth i registret.
Det var ju Erik Hellerströms artikel om bergsmanssläkten Karth, där värmlandssläkten nämndes i förbigående. Och där namngavs två då (1962) levande medlemmar av släkten, en i Västerås och en i Visby. Nu var jag så nära nutid att jag ringde nummerbyrån och frågade efter Karth i Västerås eller Visby. De enda som fanns i hela landet var en i Visby och fem i Stockholm, och Visby-numret var uppenbart sommarställe åt en av stockholmarna. Jag ringde upp honom och han var son till rätt Karth. Ingrid Eriksson Karth på Riksarkivet är hans fru, och i går fick jag en redig bunt Karth-papper från henne.
Carl Gustaf Karth var Gerhards enda barn över huvud taget. Det lustiga var att Visby-grenen kom från en son som inte funnits med i den husförhörslängd där jag själv en gång råkade hitta Carl Gustaf.
1474
« skrivet: 2000-03-21, 12:04 »
Beträffande den av Hellerström utredda bergsmanssläkten Karth, och värmländssläkten från fältväbel Carl Magnus Karth, f 1716, son av kapten Anders Karth och Anna Chatarina Blom, och själv gift med min släkting Maria Margareta Meijer, återkom Hellerström i SoH något år efteråt och anmälde nya rön där värmlandssläkten åtminstone med stor sannolikhet hade kunnat pusslas ihop som en gren av den på svärdssidan utdöda bergsmanssläkten.
Fick igår en hel del guldkorn om värmlandssläktens ännu levande gren från Ingrid Eriksson Karth, men mer om den grenen berättar jag nog snarare i diskussionen om överraskande sammanträffanden i forskningen.
1475
« skrivet: 2000-03-20, 10:38 »
Ni som har Agardh i er forskning: Enligt en mycket knapphändig uppgift i Örnbergs Ättartal 1888 var min släkting Christina Maria Bergström, dotter av kronofogden i Laholms fögderi Johan Bergström, 1738-1823, och Anna Cajsa Bleumer, f 1742, gift med en tullnären Agardh.
Någon som har någon tänkbar tullnär bland sina Agardhs?
1476
« skrivet: 2000-03-19, 00:32 »
I bakvattnet av 24 kända svensk-amerikaner och deras antavlor skulle ett intressant projekt kanske kunna vara Alla Svenska Akademi-ledamöters antavlor. Nja, de har ju varit rätt många, så det kanske inte är något realistiskt projekt att trycka i liknande bokform, men jag misstänker att åtskilliga akademiledamöters antavlor redan finns upprättade av olika hugade forskare.
Jag har inte ägnat mig åt att upprätta någon ledamots antavla, men väl åt delar av två ledamöters anor, eftersom vi i jakten efter Pemer-ättlingar har hittat tvenne akademiledamöter i den illustra skaran, och dessutom två som suttit på samma stol - nämligen nummer 18.
Det rör sig då först om Johan Henrik Thomander, 1798-1865, som valdes in 1855. Efter hans närmaste efterträdare Gustaf Ljunggren var det så dags 1907 för Vitalis Norström, 1856-1916. Norström var dessutom dubbel-ättling, då hans föräldrar var kusiner, så vill man skoja lite kan man nästan säga att tre Pemer-ättlingar (vad jag hittills vet) suttit i Akademien...
Den gemensamme anfader som alltså har fått se två av sina ättlingar beträda stol nummer 18 var bergsfogden och tiondeskrivaren Johan Frumerie i Nora och Lindes bergslager, 1663-1709, g m Margareta Norman, 1665-1725. Johan var son till borgmästaren i Nora och Linde Jean Frumerie och Sara Margareta Pemer.
Bland Johan Frumeries och Margareta Normans tio barn märks dels sonen Johan Frumerie, sekreterare vid amiralitetets generalkommissariat i Karlskrona, död 1756, som i sitt första gifte med Anna Brita Wahlberg, ca 1701-1737, bland annat hade dottern Brita Sara, dels dottern Margareta Frumerie, 1696-1757, g m löjtnanten vid Nerikes och Wermelands regemente Gerhard Meijer, 1683-1756.
Från deras äldsta dotter Maria Margareta (Maja Greta) Meijer, g m fältväbeln Carl Magnus Karth, härstammar bl a Sven Låftman, nu när vi är inne på kändisars härstamning. Men de hade också sonen Peter Meijer, *1730, g m Maria Beata Uggla, 1731-1758, vilkas dotter Greta Stina Meijer, *1756, blev g m Johan Norström, och vars sonson Anders Norström, *1809, och dotterdotter Johanna Charlotte Ljungberg, 1820-1904, blevo gifta med varandra och föräldrar bland annat till akademiledamoten Johan Vitalis Abraham Norström, 1856-1916.
Brita Sara Frumerie, 1730-1774, blev gift med bokhållaren Johan/nes/ Pisarsky, 1730-1794, och de fick bland annat sonen Albrekt Johan Pisarsky, 1760-1833, som var ogift, men som hade sedermera biskopen och akademiledamoten Johan Henrik Thomander, 1798-1865, som naturlig son m Maria Sophia Thomæus, 1776-1851 (dotter av kyrkoherden i Fjelkinge Thomas Thomæus och Elsa Sofia Mandorff).
Att två ledamöter på samma stol med en sannolikt obefryndad ledamot emellan sig var släkt på detta vis är förstås inte mycket att komma med, jämfört med kanske framför allt Hjalmar och Dag Hammarskjöld, men den gången var det väl närmast en poäng i sammanhanget att paret faktiskt var far och son. Vitalis Norström visste förstås att hans farfar och mormor var syskon, men han torde knappast ha haft en aning om att båda också var 4-männingar med hans företrädares företrädare på stol 18.
När jag skärskådar namnen på de prominenser som besuttit en eller flera (nåja, det gäller väl bara Gustaf Mauritz Armfelt) av de aderton kungliga stolarna finner jag ingen där redan det egna efternamnet skriker ut att det teoretiskt skulle kunna vara en av mina släktingar. Frågan om det kan ha suttit ännu fler Pemer-ättlingar i Akademien får lämnas öppen tills vidare. Två stycken är i varje fall inte illa. Innan jag spårade upp Thomander i Pemer-trädet brukade jag ibland skryta med att vi bland Pemer-ättlingarna hade i varje fall en biskop, en akademiledamot och en nobelpristagare. Sedan hittar jag Thomander, som var både biskop och akademiledamot...
1477
« skrivet: 2000-03-17, 16:35 »
Har en släkting som flyttade till Amnehärad 1904, Karl Gustaf Sterner, *1876, troligen i Frykerud, Värmland. Någon som kan förtälja mer?
1478
« skrivet: 2000-03-17, 16:09 »
Själv tog jag en riktig rövare och RINGDE upp Enskede församling härom dagen, angående en släkting jag hittat i Sveriges Dödbok som död i Enskede 1982. Inga problem - en kvinna som var hur trevlig som helst gick ifrån en stund och kom strax tillbaka med akten framför sig och tog sig all tid i världen med att svara på allehanda frågor och följdfrågor från min sida. Ett verkligt föredöme!
1479
« skrivet: 2000-03-17, 15:49 »
I Fryksände-diskussionen har vi pratat mycket om ättlingarna till Birgitta Frumerie, gm Petter Lundell. En av deras söner, Johan/Jan Lundell, *1770 11/8, sergeant vid Värmlands regemente, ? 1850 på Viksta i Kil, flyttade 1799 till hemmanet Bergskog, Sunne, men ingen har väl hittat något framåt från honom, frånsett en gren från en dotter till honom som hittades bakifrån via en antavla bakåt från nutid. I folkräkningen 1890 hittade jag dock en Nils Lundell, f 1847 i Sunne, hemmansägare på Tjustersby 49, Sunne. Förhoppningsvis är han son eller sonson till Per Lundell, f 1794 29/7.
Någon som kan bekräfta eller dementera det?
1480
« skrivet: 2000-03-17, 14:50 »
Om du har Sallingar i Avesta låter det som mina Sallingar. Lustigt att du hade skrivit detta för bara några veckor sedan, utan att jag har sett det förrän nu, för jag sökte på Salling i DISBYT-basen och fick kontakt med Karl Hugo Salling i Nyköping i slutet av januari eller en bit in på februari.
De han kallar för Avesta-Sallingarna är en gren av hans släkt som inte togs med när släkten Salling var med i Svenska Släktkalendern 1917 och 1930.
Det rör sig väl då om ättlingarna till bodgossen och bruksarbetaren Per Gustaf Salling, *1797 3/4, ? 1847 21/3, g 1820 12/8 m Helena Sophia Forsell, *1801 29/3, ? 1844 15/5.
Han ingår på sin mors sida i min forskning, eftersom jag kartlägger alla som på något sätt härstammar från släkten Pemer. Hon hette Anna Helena Löfdahl, hennes mor hette Anna Lisa Floselius och hennes mormors farmor var född Pemer.
1481
« skrivet: 2000-03-09, 19:58 »
Torbjörn, tänker du samma sak som jag...? Efternamn Lundell, anor i Värmland och i Mora...
Huruvida Uffe kunde tänkas härstamma från mina Lundellare har jag undrat sedan jag fick veta vad Birgitta Frumeries man hette i efternamn...
1482
« skrivet: 2000-03-03, 13:07 »
Nytt om Lundell-grenar: Har äntligen kommit ihåg att ta kontakt med Folke Liljeqvist som hade ättlingar till Hugo Rudolf Lyrholm (son av Anders Lyrholm och Elsa Cajsa Johanna Lundell) i sin forskning.
Har fått en del material, men ska be om lite ytterligare kompletteringar. Sedan återkommer jag.
1483
« skrivet: 2000-02-21, 09:44 »
Titta, titta! Här har vi uppenbarligen stött på en komplettering till Elgenstiernas ättartavlor. Vad kul!
1484
« skrivet: 2000-02-16, 13:51 »
Mikael, din avslutning blir ganska rolig. Jag förstår ju att du menar att du någon gång har sett/hört uppgift om var Helen är född, men man kan också tolka det som att du i stort sett minns alla som har fötts i Sundsvalls Gustaf Adolf. Min farfar Nils Davidsson Pemer föddes där, 19 juli 1899. Det minns du inte, va? B-)
1485
« skrivet: 2000-02-16, 12:14 »
Jag har inte blandat ihop något, jag hakade bara upp mig på Björns ord om att sekretessen är 70 år, och sade vad jag tyckte om det.
Helen Sjöholm och hennes föräldrar lider knappast men av att hennes antavla i olika berättigade släktforskarsammanhang publiceras, och då faller alla resonemang om sekretess i 70 år. Det var väl ungefär dit jag ville komma.
(Om det nu inte är så att det faktiskt handlar om känsliga uppgifter i stil med fel pappa, utomäktenskapliga relationer e d...?!?)
Om man sedan skulle tillämpa PUL i dess mer fantastiska följder skulle väl Helen kunna stämma oss allihop som sitter och tjattrar om Helen hit och Helen dit. I och för sig har vi i princip nämnt hennes namn hit och dit och inte så mycket mer, men hela diskussionen ståtar också med namnet Sjöholm, Helen...
1486
« skrivet: 2000-02-16, 10:42 »
Ett litet tillägg: Åtminstone på stora skatteskrapan på Götgatan i Stockholm kan man som privatperson boka in sig på något som kallas allmänhetens terminal och själv sitta under viss tid och leta släktingar, eller vad det nu är man har för skumma syften att leta efter nu levande medborgare.
Systemet är begränsat i dessa allmänna terminaler med en stor miss för en släktforskare som kanske kommer direkt från ett bibliotek och har uppgift ur en artikel i Svenska Släktkalendern 1950, att en nyupptäckt gren med släktingar slutar med tre systrar födda på 40-talet: Även om du har fullständigt förnamn och födelsedatum kan du inte söka efter en förmodat gift kvinna på de uppgifterna, och hitta henne med nuvarande efternamn, om du redan har konstaterat att hon inte finns under sitt flicknamn.
I alla fall inte sist jag satte mig vid allmänhetens terminal. Men det var å andra sidan någon gång sommaren \98.
1487
« skrivet: 2000-02-16, 10:35 »
Jag förstår inte sådana här inställningar till att det skulle vara sekretess på ATT Helen Sjöholm är född när hon nu råkar vara född, ATT hon har två föräldrar, vilka de är och när de är födda, och att vi i generationen efteråt kanske närmar oss en tänkt 70-årsgräns, och då är ingenting ett dugg känsligt längre.
Jag minns inte exakt alla turerna i diskussionen om 70-årsregeln någonstans här på Anbytarforum härom året, men den brukar ju inte vara några problem i släktforskningssammanhang. Jag har förr om åren skrivit hur mycket som helst till pastorsexpeditioner i forskarärenden som gällt 1900-talsmänniskor i livet, eller som kunde varit i livet, och spårat dem framåt mot nutid, och inte blivit nekad några svar med hänvisning till denna 70-årsregel.
Och har du namn och adress, eller personnummer, på en person, kan du ringa till skattemyndighetens folkbokföringsavdelning och få de övriga uppgifterna, och om jag inte är alldeles ute och cyklar framgår också alltid personnummer på alla olika anhöriga i personakten som finns på folkbokföringskontoret i det fögderi där personen bor.
Har man inte skyddade personuppgifter är det alltså uppenbart offentliga uppgifter som vem som helst kan få via skattemyndigheten. Där tillämpas ingen sekretess, och ingen frågar vem man är som undrar och varför. Vissa gånger kanske man kan tycka att det är lite stötande, men det funkar ju så. I normalfallet.
Jag undrade själv rätt länge om en kvinnlig bekant var ungefär jämnårig med mig, men vi ses rätt oregelbundet, och jag har dragit mig för att fråga om en dams ålder...
Sedan skulle jag å jobbets vägnar ha tag i ett personnummer till en kursanmälan, och passade på att fråga om min bekant på samma gång. Och vi var närmast komiskt jämngamla - det skiljer tre dagar. För många kanske det låter lite läskigt att det är så lätt att få fram någons personnummer, men vilken typ av samhälle skulle vi kunna få i extremfallet åt andra hållet? Öppenheten mår vi nog bara bra av.
Det kan vara svårt nog för en mindre insatt människa att hitta någon som strategiskt skaffat hemligt telefonnummer. Om man sedan inte ens kunde hitta folk via folkbokföringen för att det var sekretess på att man finns, då skulle ju vi släktforskare aldrig kunna spåra nutida ättlingar till en anfader. Och tänk om våra förfäder hade haft ett sådant samhälle? Det är sekretess på alla gamla kyrkoböcker, varför skulle det vara skillnad på förfäder för mer än 70 år sedan...?
Hur mycket hade det blivit forskat då?
1488
« skrivet: 2000-02-09, 11:02 »
I diskussion om namnet Claës var det faktiskt helt nytt för mig att det finns namnbärare som säger Kla-es.
Kommer då osökt att tänka på namnet Tord, där jag vet desto bättre att vissa namnbärare kallar sig själv Tård och andra säger Tord med o som i ordet sol.
Vad kan man säga om sådana här namn, där helt olika uppfattningar av hur det ska uttalas har vunnit gehör på olika håll?
1489
« skrivet: 2000-02-01, 00:14 »
Intressanta fall här. Själv har jag aldrig hittat några officiellt sekretessbelagda uppgifter, bara något fall av mer privat sekretess när någon fick för sig att han måste fråga sin mamma om det var okej att jag fick veta hennes födelsedatum. Jag hade redan hennes namn från ett av hans halvsyskon.
Karl´n tyckte alltså på fullt allvar att det var rimligt att jag hade kompletta uppgifter om:
- hans far
- dennes första äktenskap
- dottern i detta gifte och hennes familj
- faderns därefter födda oäkta son (!) och hans familj
- faderns andra gifte
- de båda barnen i detta gifte och deras familjer
samt
- mannen själv och hans helsyster
Däremot skulle hans mor ha vetorätt till om jag förutom hennes fullständiga namn också skulle bevärdigas med att få veta hennes födelsedatum...
Så här långt hade det här passat under diskussionen jag startade med rubriken Vad kan man skriva om folk, del 2, men det finns också en fortsättning som skulle höra hemma under Överraskande lösningar och sammanträffanden inom forskningen. Men det tar vi en annan dag...
1490
« skrivet: 2000-01-30, 01:36 »
Det här har jag också haft i mina släkter. Min mamma hade en moster som hette Thilma, och länge kallades Tillan. Men min äldsta kusin uppfattade detta som Hyllan när hon var liten, och sedan var Thilma hela släktens Moster Hyllan så länge hon levde.
Och min styvfar hade en moster som var gift Johansson, och kallades Moster Johan. Det sade även jag och min syster, och med oss var hon inte ens släkt...
Så jag är trots allt väl medveten om att vad någon kallas av de flesta släktingar kan vara lite vad som helst.
1491
« skrivet: 2000-01-26, 17:13 »
Jag med!
1492
« skrivet: 2000-01-24, 14:15 »
Nä, förvisso. Men ändå!
1493
« skrivet: 2000-01-24, 11:54 »
Sorry, Anna. Det var ju uppenbart redan från början att det var lite skillnad mellan hur man tilltalade de gamla eller vad man borde kalla dem när man pratar om dem. Och det är väl rätt osannolikt att en släktforskare skulle ställa en forskarfråga om sin gammelgammelgammelgammelgammelgammelfarmor - i de sammanhangen brukar vi trots allt använda de mer deskriptiva benämningarna.
Däremot tycker jag att just gammelmormor är ett dumt ord att uppfinna, just för att det inte säger något om vad människan är. Det har ju dessutom blivit högst uppenbart i den här diskussionen att det mycket sällan är frågan om att gamm-folket tilltalas som gammelmormor, utan snarare med tilltalsnamnet, eller kanske farmor Alice eller något sådant.
Och att snacka om att man ska ta med de egna barnen till sin gammelmormor på söndag känns då så fel, när man nu kan säga mormorsmor eller om det nu är farmorsmor. Gammelmormor är ju närmast ett nonsensord som inte säger någonting konstruktivt om vad det är för människa man talar om, men i de flesta familjer blir det ändå spontant det ord som oftast används.
Det är då man verkligen kan undra om det i själva verket faktiskt är emot den mänskliga naturen att använda alltför deskriptiva släktskapstermer, hellre än svävande, allmängiltiga ord som kan betyda lite vad som helst från familj till familj. Svenska språket är ovanligt redan i det att vi gör skillnad på far- och morföräldrar, men ändå väljer de flesta svenskar i regel spontant bort möjligheten att konstruktivt särskilja anorna i nästa generation - i dagligt tal i alla fall. Det är konstigt, nog tusan är det det!
De flesta tycker att ett ord som gammelmormor är det naturliga att använda, och tänker sig inte ens tanken att någon annan ska undra vad hon egentligen är. Och det är klart - normalt sett menar man ju trots allt mormorsmor. Men det finns ju en klar lucka i systemet. Du kan sätta ledet gammel- framför orden farfar, farmor, morfar och mormor - och det räcker bara till fyra benämningar för en generation där du har åtta. Alltså ett bristfälligt system!
Men okej, jag är uppriktigt ledsen att vi har talat över varandra, och delvis om olika saker. Jag kommenterade detta att vi egentligen talade om olika saker redan i mitt andra inlägg i den här diskussionen, och ändå drog jag igång igen, på alla cylindrar...
1494
« skrivet: 2000-01-22, 14:17 »
Ja, Lotta har rätt här, det står i materialet jag har att lagen i princip omfattar allt som framställts vid tryckeri, kopieringsföretag, eller internt vid företag, myndighet eller organisation e d, och är avsett att spridas till allmänheten.
Delar du ut kopior av din forskning till 45 släktingar är det inte spritt till allmänheten, och faller alltså utanför ramen. Däremot tackar nog inte KB nej till materialet om du skickar in det ändå. Eller det kanske de gör, förresten, så enorma mängder som de har att förvalta.
1495
« skrivet: 2000-01-22, 01:05 »
Stämmer. Att tryckeriet har ansvaret, alltså. Hoppas inte det är ofta pliktexemplaren glöms bort.
Min största huvudvärk just nu rörande pliktexemplar är de som har gått in av min konkreta debut som utgiven författare, som en av de fyra medarbetarna bakom Huddinge Hockeys jubileumsbok (klubben fyllde 50 år nu den 8 januari, och löper avsevärd risk att få fira jubileet med att åka ur näst högsta serien efter tidernas längsta svit som topplag där).
Jag noterade ganska snabbt när jag för första gången fick se ett färdigt exemplar av boken att vi fyra som ingick i redaktionen är namngivna i boken, men inte på den titelsida, där mest fakta om boken och om klubben är upprabblat - en vänstersida, för övrigt!
Och när jag nu läste en del om LIBRIS och lurades igång att yla så mycket om pliktexemplarslagen tog jag en titt efter boken i LIBRIS, och då var den inkommen på KB, och på två av universitetsbiblioteken. Som medarbetare angavs - Huddinge ishockeyklubb...!
Jag har mailat om saken och hoppas att jag inom kort kan få credit för mina första tryckta, publicerade insatser (frånsett Pemer-artikeln i SSK 1989, förstås...). Eftersom jag har sammanställt statistikavsnittet på slutet är jag faktiskt ansvarig för drygt 25% av boken.
1496
« skrivet: 2000-01-22, 00:12 »
Stämmer.
1497
« skrivet: 2000-01-21, 15:07 »
Hoppsan. Du menar nu att folk kan bli rädda för att ertappas med böcker som inte är levererade till KB & c:o?
Så ska man ju inte se på saken. Jag kommer ju inte att sitta och ange böcker som inte är inskickade. Agneta Olofssons bok kanske t o m är det. Det kan ju då ha varit Jills sökning i LIBRIS som slog slint av någon annan anledning.
Och man blir knappast åtalad för brott mot pliktexemplarlagen. Får KB nys om en bok de inte har fått försöker de definitivt få tag på en ansvarig för att tigga till sig ett ex. Mer än så kan jag knappast tänka mig.
Det är ju inte ett dugg konstigt att det finns många människor som aldrig har hört talas om pliktexemplarlagen - ett illa klingande namn, förresten, själv tycker jag intensivt illa om ordet plikt.
Att jag har dristat mig att informera om lagens existens tycker jag är ett väl fyrkantigt sätt att reagera på, om det i första hand ska leda till att andra slutar referera till böcker. Om någon sitter på en utgiven, men olevererad bok är det väl inte så värst mycket att göra något åt mer än att man försöker åtgärda det, åtminstone på en direkt uppmaning - om man får en sådan.
Att jag sedan gav ett ohyggligt mästrande intryck när jag kom med sådana här drapor om pliktexemplarlagen ber jag om ursäkt för. Det sista jag vill är att verka som någon sådan där messerschmidt - nä, besserwisser heter det ju!
1498
« skrivet: 2000-01-21, 12:00 »
Rune: I princip skulle nog åtminstone jag tycka det, men här börjar vi väl närma oss alla rimliga gränser, naturligtvis. Så det ska kanske kollas direkt med KB.
Men betänk att de sju exemplaren på KB och universitetsbiblioteken ska kunna förutsättas GARANTERAT finnas kvar (i någon form) när en ättling till Dig släktforskar år 3000, och i LIBRIS upptäcker att hans anfader kring förra millennieskiftet höll på med samma sak. De övriga 30 exemplaren lär det förmodligen vara värre med. Se det som en klok åtgärd gentemot kommande forskare.
1499
« skrivet: 2000-01-21, 11:35 »
Att inte kompisen skulle vara intresserad av om det är mormorsmor eller farmorsmor det rör sig om när man säger gammelmormor tycker jag får stå för den som gissar det, och är det så att folk i allmänhet faktiskt tycker att gammelmormor är ett fullkomligt naturligt ordval, och inte ens reflekterar över vad tanten egentligen är, har vi verkligen fördummat språket. Just gammelmormor anser jag alltså ett fördummande ord som ord betraktat, nu när det trots allt finns bättre fungerande ord att använda. Återkommer till det på slutet.
MEN - som sagt - hur du tilltalar henne är naturligtvis en sak mellan dig och henne, även om gammelmormor är ett dumt ord att använda även i det sammanhanget, eftersom det ständigt uppfattas som en naturlig beskrivning av vad tanten är, och hänger med även när man nämner henne för någon annan.
Jag gillade uttrycket osläkt, och ditt kardinalexempel på detta. Jag förmodar att din pappas frus före detta mans döttrar enbart är före detta mannens döttrar, och inte gemensamma med pappas fru.... (Tvärtom är väl då deras mamma din pappas nya frus före detta mans nya fru...) Jag hoppas du har hört På hårets underbara monolog med tjejen som berättar om vilka hon ska tillbringa sin sommar med hit och dit.
Pappas fru är ett annat uttryck man tydligen kan diskutera. När min pappa gifte om sig 1996 hävdade min mor och styvfar att det skulle vara fel av mig och min syster att kalla pappas fru för styvmor, bara för att hon inte blivit vår pappas fru förrän nu när vi var vuxna. Eller kalla henne och kalla henne - använda ordet styvmor ska jag väl säga. Vi kallar henne bara Ulla, som hon heter. Men just i ett sådant här sammanhang anser ju jag att det är enklare att kunna säga att Ulla som jag talar om, det är min styvmor, än att behöva krångla till det och säga att hon är min pappas fru.
Någon som är min pappas fru anser jag är min styvmor, lika väl som min mammas man är min styvfar, även om de aldrig heller gifte sig förrän jag var vuxen. Däremot växte jag upp med mamma och denne styvfar, men då var han alltså bara plastfarsa...
Är det någon som håller med om att styvmor bara betecknar pappas fru om man växer upp med henne och pappa när man är barn?
Själv tycker jag alltså att styvfar och styvmor är beteckningar för en ny make till mamma respektive hustru till pappa, oavsett om de gifter sig när jag är tre år, och växer upp med dem, eller om min pappa skulle gifta om sig när han är 70 och jag är 46. Styvmor är i endera fallet en enkel och funktionell beteckning ur min synvinkel på vad min pappas nya fru är till mig.
I fortsatt iver att vara lustig tänkte jag antyda skillnaden mellan en svärstyvfar och en styvsvärfar, men insåg strax att en styvsvärfar inte är ett relevant begrepp. En svärstyvfar är uppenbarligen din mans eller hustrus styvfar, men vems svärfar skulle en styvsvärfar vara?
Däremot måste det naturligtvis vara skillnad på din styvfars gamla pappa och din pappas gamla styvfar - styvfarfar och farstyvfar....! Nä förresten, vid farstyvfar går nog gränsen. B-)
Det är just det här jag är ute efter när jag vänder mig emot det utbredda användandet av ett onödigt och, som Tord påpekar, irrelevant ord som gammelmormor, när vi nu i svenska språket har en sällsynt rik flora av ovanligt deskriptiva släktskapstermer.
Mormorsmor förstår vem som helst vad det innebär, farmorsmor, morfarsmor och farfarsmor likaså. Gammelmormor är däremot ett ord utan någon som helst självklar betydelse. Det närmaste en någorlunda allmän betydelse av ordet man kan komma är väl då att det ganska säkert är en kvinnlig ana i tredje generationen. Men det behöver ju inte ens betyda det, det kan ju vara någon som kallar sin mormor för gammelmormor bara för att hon är så ohyggligt gammal...!
1500
« skrivet: 2000-01-21, 10:07 »
Som jag skrev i går kväll i annan diskussion, så har vi ju i Sverige leveransplikt på allt tryckt material till Kungliga Biblioteket och de sex universitetsbiblioteken, och vartefter allt som ges ut väl hamnar på KB blir de ju också sökbara i LIBRIS. Och det borde väl räcka rätt bra. Sedan är det förstås delvis en annan sak om man vill efterlysa ett specifikt register över just byaböcker.
Det verkar inte som om riktigt alla som själva privat ger ut böcker är medvetna om saken, men enligt lagen om pliktexemplar (SFS 1993:1392 med ändring 1995:1375) har Kungliga Biblioteket och landets sex universitetsbibliotek rätt att utan kostnad få ett exemplar av varje publikation som är framställd i Sverige för spridning inom landet. Lagen gäller också publikationer som är framställda utomlands men har svensk anknytning, t ex svensk utgivare, och är avsedda att spridas i Sverige.
|
Visa inlägg
Cookie policy