Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
Meddelanden - Urban Sikeborg
501
« skrivet: 2000-11-08, 21:36 »
Jag undrar om någon annan på Anbytarforum har någon erfarenhet av hur man hanterar konsekvenserna av den bugg i Holger 6 som gör att blankrader läggs in okontrollerat i text- och kommentarsfälten när man skapar en personnotis och sedan varje gång man redigerar den.
Jag har till slut fått Holger 6.03, med vilket problemet sägs upphöra. När jag öppnade min mödosamt uppbyggda databas visade det sig följande:
1) Buggfixaren klarar inte av att ta bort de blankrader som den tidigare versionen lagt in och som inte gick att ta bort. Det betyder att jag nu måste granska ett par tusen textblock och manuellt ta bort varje blankrad. Eftersom jag i många textfält har tjugo blankrader och mer mellan varje textrad (utskrifterna ser som en följd inte så upphetsande ut) hade jag hoppats att den uppgraderade Holgerversionen kunde återställa något av det som den tidigare versionen strulat till.
2) Programmet fortfarande lägger in blankrader som inte går att ta bort (som Bernhard beskriver ovan). Redan den andra person jag matade in efter installationen drabbades av detta. Skillnaden före och efter installationen är att tidigare lades en blankrad in, till synes slumpvis. Nu läggs en blankrad och ett blanksteg in, till synes slumpvis.
Jag kan ju rimligen inte behöva sitta och räkna antalet tecken i varje mening för att vara säker på att programmet inte lägger in en blankrad när jag stängt personnotisen. Jag undrar därför:
1) Känner någon till ett sätt att gå få bort blankraderna i Holger utan att först behöva skaffa sig och lära sig databasprogrammet Paradox?
2) Finns det annars något annat släktforskarprogram där det går enkelt att fixa detta? Jag har blivit rekommenderad att övergå till det amerikanska programmet The Master Genealogist i stället, eftersom det i ett par utvärderingar bedöms som ett av de mest kraftfulla programmen på marknaden (i samma prisklass som Holger eller något billigare). Har någon här praktisk erfarenhet av detta program?
502
« skrivet: 2000-10-30, 12:58 »
Jag har tidigare testat Disgen och MinSläkt, men jag använder fortfarande Holger.
Disgen har många funktioner men jag tycker att både upplägget och språket är alltför teknokratiskt. Programmet är inte tillräckligt intuitivt.
Jag är imponerad av MinSläkt på grund av dess öppenhet, att det är så lätt att söka i programmet utan att tappa bort sig. Dokumentationen är också bra. Inmatningsformuläret drar i alla fall för mig ned betyget lite. Det är lite för omständligt att mata in nya personer.
Holger är enkelt att använda. De specialfunktioner som belamrar andra program saknas till vissa delar men det är snarare ett plus, eftersom dessa ibland tycks mer vara skrivbordsprodukter än resultatet av en utvärdering av hur det faktiskt går till när man forskar. När jag forskar vill jag att programmet ska vara ett stöd anpassat till mina behov. Jag vill inte ha ett program som jag måste anpassa mig till. Och därför fortsätter jag med Holger.
Men - och det är ett viktigt men - någonting måste göras med tillgången till databasinformationen. Holger bygger på den gamla systembolagsprincipen som går ut på att man aldrig får se vad som finns i lager. Alla flaskor är ordentligt utom räckhåll. I stället går fram till disken och säger:
-Jag vill ha två flaskor 2370.
-Tyvärr, 2370 är tyvärr utgången.
-Kan jag få en flaska bordeaux, då?
-Vilken typ/årgång/distrikt?
Och så vidare.
MinSläkt är däremot som de nya systembolagsbutiker som öppnats i åtminstone Stockholm och där principen är varsågod, det här är vad vi har att erbjuda idag. Där kan jag gå runt och botanisera och hitta nya spännande viner utan att behöva känna till namnen eller överhuvudtaget något om dem i förväg.
Om Holger kunde erbjuda något liknande i version 7 vore mycket vunnet. Det känns otillfredsställande att jag ska behöva jobba med två olika program för att ha tillräcklig kontroll över min databas.
503
« skrivet: 2000-10-29, 10:37 »
I det fall jag nämnde ovan hjälpte det inte med databaskontroll eller annat. Jag tog den gedcom-fil jag skapat som säkerhetskopia och fick till slut skriva in de personer jag ville hämta från en annan databas för hand.
När man hamnar i en sådan situation märker man Holgers svaghet: Att det är så ogenomskinligt. Jag tycker om och använder Holger därför att det är enkelt att använda och det går fort att registrera uppgifter. Eftersom jag jobbar med tiden före 1750 har jag inte så stor hjälp av de finesser som andra program har och som tycks bygga på att vi lever i den bästa av världar där vi alltid har entydiga svar (till exempel att bara kunna ange en källa till en uppgift). Jag skriver in allt i textfältet i stället, med källor, kommentarer och allt, och det fungerar mycket bra. Det ger en bättre flexibilitet för den typ av registrering jag arbetar med. Men vid problem med Holger slår jag huv'et i väggen, eftersom programmet kräver att man med precision kan ange vad man söker när man vill kolla eller rätta något. Ungefär som att om jag inte slår in rätt portkod så släpps jag inte in alls.
I det avseendet tycker jag att MinSläkt är föredömligt. Jag kan gå in i MinSläkt och hela tiden se alla registrerade personer med de viktigaste uppgifterna i en särskild kolumn. Jag lägger därför in en kopia av min Holger-databas i MinSläkt och arbetar med dessa parallellt. När jag med eller utan några avsikter ögnar igenom personlistan i MinSläkt, hittar jag alltid något intressant eller - förstås - något som borde korrigeras (som dubblerade personer). I Holger ser jag däremot inte databasen. Jag måste ha en klar uppfattning om vad det är jag söker för att kunna hitta de personer jag söker. Omfattningen av det fel som uppstod vid hämtningen av personer från en annan databas kunde jag inte heller se i Holger men däremot i MinSläkt. Jag tror att Holger skulle vinna ohyggligt mycket på en lösning liknande MinSläkt i det avseendet.
Det som stör mig mest är emellertid att fler och fler personnotiser verkar drabbas av den mellanradssjuka som Olle och Bernhard beskriver. Notiser som tidigare varit okej 'förfaller' plötsligt. Det innebär förstås att varje gång jag ska skriva ut en släkttavla krävs en del extra handpåläggning. Jag begärde en uppgradering till Holger 6.03 i juli i år men jag har ännu inte fått den så problemet lär kvarstå ett tag till.
Jag har emellertid en fråga då det gäller säkerhetskopiering. Jag kan skapa en zip-fil i Holger, men då måste jag köpa programvaran WinZip först för att kunna återställa filen (att det är en s.k. shareware innebär ju inte att programmet är gratis). Jag har därför säkerhetskopierat genom att skapa en gedcom-fil i Holger-format och sedan importera den i en ny databas med dagens datum vid behov. Dokumentationen till Holger säger inget om vad skillnaden blir i praktiken, vad jag kan se. (Jag har inga bilder eller andra filer kopplade till min databas. Jag antar att det skulle kunna strula till det.) Resultatet ser åtminstone bra ut efter importen, det är lätt och går snabbt. Men kan det leda till problem med Holger-unika funktioner? (Jag har inte hittat något om detta på Holger-klubbens hemsida.)
504
« skrivet: 2000-10-24, 20:19 »
Nå't fel har det blitt i min Holger-databas och jag undrar därför om någon vet hur jag ska göra.
Jag hämtade en person med anor från en annan databas, men innan hämtningen var genomförd låste sig datorn. När jag gick in igen i Holger möttes jag av en tom sida, det vill säga databasens basperson hade ersatts av ingenting. När jag söker efter de personer jag ville hämta får jag träff på några. Men på sidan med sökresultat visas posterna enbart som nummer, inga namn eller andra värden. Jag kan inte ta bort de felaktiga posterna men de ligger där.
Jag har konverterat databasen till gedcom och läst den i MinSläkt och där ser jag flera av de personer jag avsåg att hämta, med namn men med i övrigt ofullständiga uppgifter. I MinSläkt kan jag enkelt radera sådana poster men jag verkar inte kunna göra det i Holger. Någon som har något tips?
505
« skrivet: 2000-10-24, 15:29 »
Olof Janssons (f. 1784) härstamning - här är vad jag har lyckats rota fram, Mona. Det tog ett tag innan jag kunde identifiera föräldrarna Jan Olsson och Margta Jonsdotter i Vågbro med paret med samma namn i Källene, men till slut fick jag i alla fall ihop det. Jag ser att Olofs farmors mor var prästdotter, om jag inte helt missuppfattat källorna; tycker du att präster är intressanta får du här ett ett dussintal att roa dig med, tillsammans med de ofrånkomliga Burarna, förstås. [color=0000ff]Startperson[/color] 1 Olof Jansson, född 1784-12-08 i Vågbro, Norrala. Faddrar: Anders Jonsson och hustrun Anna i Haga; Olof Lind och hustrun Kerstin Andersdotter [anges som bosatta i Vågbro 1787, C:5, 16v]; mamsell Brita Östlund [troligen släkting till Söderhamnsrådmannen Per Östlund, som startat det lilla tegelbruket i Vågbro] och bokhållare Lock. [C:4, f. 13v] [color=0000ff]*** Generation I ***[/color] f 2 Jan (Johan) Olsson, född 1757-11-10 i Å nr 2, Norrala, död i Källene utanvids, Norrala. Tegelbruksarbetare i Vågbro. Jan (Johannes) föddes 1757-11-10 som son till bonden Olof Johansson och Karin Ersdotter i Å nr 2. [C:3, p. 149]. Vigselnotisen lyder: [1781 Decemb.] 30 BondeSonen Johan Olofsson i Å sampt Bondedottren, Margareta Jonsdotter i Kiällene. [C:4, f.98r] Han kallas därefter Jan Olsson i kyrkböckerna. När sonen Jonas föds 1782-03-03 är han och hustrun bosatta i Källene, där han tituleras dräng. [C:4, f. 10r] I husförhörslängden från samma år skrivs han under hemmanet Källene nr 2. [A:1, 1782, p. 10] När sonen Olof föds 1784-12-08 är paret emellertid bosatta i Vågbro. Eftersom en av faddrarna är mamsell Brita Östlund arbetade han antagligen redan då på rådman Per Östlunds tegelbruk i Vågbro. Jan Olsson och hustrun Margta Jonsdotter i Vågbro står 1787 som faddrar till en son till bonden Mickel Jonsson (Margtas bror) och hustrun Kerstin Ersdotter i Källene nr sub 3. [C:5, f. 17v] Jan Olsson och hustrun Margta Jonsdotter på Vågbro står dessutom 1795 som faddrar till en son till bonden Per Abrahamsson och hustrun Kerstin Olsdotter i Å i andra ändan av socknen. [C:5, f. 29r] Han kallas Johan Olsson i födelsenotiserna för döttrarna Kristina och Kristina Katarinan 1790 och 1795; han och hustrun är då fortfarande bosatta i Vågbro. Jan Olsson flyttar sedan tillbaka till Källene och blir husman där. Husman Jan Olofsson i Källerne avled enligt dödboken 1800-05-16 i bröstfeber, 42 år, sex månader och fem dagar gammal. [C:5] Gift 1781-12-30 i Norrala med m 3 Margta Jonsdotter, född 1759-06-26 i Källene nr sub 3, Norrala, död 1826-09-29 i Källene utanvids. Bosatt i Vågbro, Norrala. Faddrar: Jon Jakobsson och hustrun Kerstin Mickelsdotter i Ringa; Per Jonsson och hustrun Sigrid Persdotter i Hamre. Ungfaddrar: Pell Persson och Karin Persdotter i Hamre. [C:4, p. 281] I husförhörslängden 1777 skrivs den artonåriga Margta, född 1759-06-26, som dotter till bonden Jon Mickelsson (född 1707-12-20) och hustrun Kerstin Larsdotter (född 1720-09-05) i Källene nr sub 3. [A:1, 1777, p. 18] I följande husförhörslängd från 1782 - den sista före 1816 - skrivs Margta med maken Jan Olsson och sonen Jonas som bosatta på Källene nr 2, där de tjänade. Födelsedatumet är detsamma. [A:1, 1782, p. 10] Margta skrivs i husförhörslängden 1816-21 bland Källene utanvidsfolk som Afl. Br[uks] Arb[etaren] J. Ols. E[nka] Margta Jonsdotter, född 1759. [AI:2, f. 53v] I den följande husförhörslängden, 1822-1827, antecknas om henne: Fattig. Död d. 29/9 1826. [AI:3, f. 169v, 170r] [color=0000ff]*** Generation II ***[/color] ff 4 Olof Johansson, född 1726-01-16 i Ingsta, Norrala. Bosatt i Å nr 2, Norrala. Faddrar: Per Hansson och hustrun Ingrid i Hambre; Hans Gulliksson och hustrun Kerstin i Hamre; Olof Andersson i Borg; jungfru Brita Paulson [sic]. [C:2, uppsl. 101] Hans födelsedatum och föräldrar anges också i vigselnotisen. [C:3, p. 9] Gift 1754-11-10 i Norrala med fm 5 Karin Ersdotter, född 1727-09-10 i Å nr 2, Norrala. Bosatt där. Faddrar: Herr pastor Aurivillius och madam Christina Flodman; adjunkt K. Elfvik och madam Catharina Öijer; Jon Andersson i Å, hustru Ingrid i Å; Magister Olof Nordlinder (absens [dvs. frånvarande] i Vpsala) samt Helena Svensdotter i Å. [C:2, uppsl. 7] Vigselnotisen på uppslaget för Å nr 2 lyder: Ärl. pigan Carin Ersdotter 1754 d. X Novemb. född 1727. d. X. Sept, fadren Eric Swensson och modren Christina Larsdotter Fernaea i Å, med ärl. drängen Olof Johansson född 1726 d. 16 Januarii, Fadren Johan Flygare i Hamre, modren Margta Ohlsdotter. [C:3, p. 9] mf 6 Jon Mickelsson, född 1707-12-20. Bonde i Källene nr sub 3, Norrala. Födelsedatumet är hämtat ur husförhörslängden för 1777. [A:1, 1777, p. 18] Jag har inte hittat honom i födelseboken för Norrala. Domböckerna kan säkerligen berätta mer om hur han kommit i besittning av hemmanet. Gift med mm 7 Kerstin Larsdotter, född 1720-09-05. Bosatt i Källene nr sub 3, Norrala. Födelsedatumet är hämtat ur husförhörslängden för 1777. [A:1, 1777, p. 18] Jag har inte hittat henne i födelseboken för Norrala. [color=0000ff]*** Generation III ***[/color] ff f 8 Johan Flygare. Bosatt i Ingsta och/eller Hamre, Norrala. Han anges vid sonen Olofs födelse som Johan Flygare i Ingsta. (Födelsenotisen är införd i avdelningen bland båtsmansfolk och andra, icke-besuttna i socknen.) [C:2, uppsl. 101] Han är åtminstone 1740, vid dottern Margtas födelse, båtsman i den fjortonde rotan, som omfattade de små byarna Ingsta och Hamre. [C:4, p. 36] Han och hustrun finns inte i vigselboken för Norrala. I sonen Olofs vigselnotis 1754 anges de som bosatta i grannbyn Hamre. [C:3, p. 9] Gift med ff m 9 Margta Olsdotter, född 1695-12-25 i Närby nr 1, Norrala, död (begravd 1763-03-30) i Å nr 2, Norrala. Bosatt i Ingsta och/eller Hamre i samma socken. Enligt dödsnotisens åldersuppgift skulle hon ha fötts i januari 1695 i Närby. Då föddes visserligen en Margareta Olsdotter, dotter till landbonden Olof Jönsson och hustrun Sigrid. Men här avses sannolikt den dotter med samma namn som paret fick redan den 12 december samma år och vars födelsenotis är införd strax under. Kyrkoherden har tydligen beräknat åldern utifrån fel Margareta/Margta. Faddrar: Per Jonsson och hu. Karin Persdotter i Närby; Jon Jonsson och hu. Margareta Eriksdotter i Närby. Ungfaddrar: Båtsman Anders Andersson Orre, Ragnel Jonsdotter från Bleckåås (dvs. Bleckåsen) i Alsens socken i Jämtland. [C:1, f. 33v] Dödsnotisen lyder: 1763 d. 30 Martii afled för detta Johan Flygares änka, hust. Margta Ohlsdotter, född i Närby, manen warit Båtsman i Hambre, wistats sista åren hos sin Son, Olof Johansson i Å. Lefwat stilla och Christel. 68 år och 2 månad. begrofs d. 4 april. [C:3, p. 521] fm f 10 Erik Svensson, född 1700 i Å nr 2, Norrala, död där, bonde på hemmanet. Födelsenotisen med dess dödsårsangivelse är införd i efterhand, 1749, av brodern, kyrkoherden och prosten Olof Nordlinder i Norrala. [C:1, f. 3v]. Eriks och hustrun Christinas anor hittar du i min släktutredning 'Antavla för Karin Larsdotter i Å, Norrala socken, Hälsingland' på RÖTTER ( http://www.genealogi.se/halsanor.htm). Gift 1725 med fm m 11 Christina Larsdotter Fernaea, född i Mo prästgård, död 1744-04-20 i Å nr 2, Norrala. Bosatt där. Dödsnotisen lyder på uppslaget för Å nr 2: Christina Fernaea 1744 20 Apr. __ [begravd] 26 Apr. Sal. Eric Swens hustru, som nu andra gången warit gift med Mårten Johanson ifrå Swartwik, född Kyrkherden Lars Fernaei dotter i Mo, gifte sig 1725 och dödde efter barnsäng af twillingar lefuat Christl. i 43 år. [C:4, p. 408] [color=0000ff]*** Generation IV ***[/color] ff mf 18 Olof Jönsson, född 1640 (ca), död 1729 i Närby nr 1 (Stornärby) och begravd den 13 juli. Landbonde på Stornärby. Hans namn finns noterat på hemmansföreståndarens plats på uppslaget för Närby nr 1 som Oluf Jönsson Landboo, efter den föregående brukarens, Erik Larsson. [C:1, f. 33v] Begravningsnotisen lyder: 1729. d. 13. Julii Begrofs Olof Jönson i Närby, effter en Christelig, Mycket stilla och Sackmodig [sic] wandel, Han lades under Grafhällan mitt emot wästra Kyrkiodören, och war Hans Ålder 89. Åhr. Liktexten af Es: 57. v. 2. The som redeliga för sig wandrat hafwa, komma till frid, och hwilas uti theras Kamrar. Test. 6. dl.r K.mt. till the fattiga En dl.r K.mt. [C:1, f. 34r] Gift med ff mm 19 Sigrid Persdotter, född 1653 (ca) i Hamre, Bollnäs, död 1742-04-12 i Närby nr 1, Norrala. Bosatt där. Hon nämns tidigast i samband med dottern N.N:s födelse 1692, men endast med dopnamn. [C:1, f. 33v] Begravningsnotisen för hustru Sigrid Persdotter lyder: död 1742 12. Apr. (---) Olof Jönssons änka, född i Båldnäs och Hamra by, warit landbo hustru i Stornärby, gift i 53 år, haft 11 barn, änka uti 13 år. Warit i sin tid husachtig och Gudfruchtig med sachtmodighz och gifmildhet, siuk på slutet i 4 dagar, 89 år gl. [C:4, p. 414] Hälsningar Urban
506
« skrivet: 2000-10-24, 14:05 »
Stefan - du har min tillåtelse att slå mig med ett lämpligt trubbigt föremål när vi ses. Du har naturligtvis helt rätt och borde skjutas. Tack för påpekandet!
507
« skrivet: 2000-10-24, 13:13 »
Komplettering: Begravningsnotisen för Anna Andersdotters make Hans Dahlman - som också verkar vara bördig från Dalarna, att döma av namnet - belyser också hennes levnadsförhållanden:
“1740 Dnca 1 Trinit. begrofs Hans Dahlman, som en tid betjent församlingen med diurflyende, war förr en tid Båtsman i Söderala [grannsocken till Norrala], nu wid --- utan attest och någons egentl. wetenskap reste med sin hustru och barn til Stockholm i tanka at der bo. men som han icke kunde der hielpa sig fram med tiggeri, så kom han med de sina helbrächta tilbaka i sin koja wid Skensta wiken. den 1 Junii --- siuk, och dödde den 4, utan at Prosten wiste af hans hemkomst. Åldren 37 år och lades in wid borgården norr om klockstapeln. Lefwernet har warit ostadigt och effter hustruns berättelse --- några dagar uti fängelse i Stockholm för fylleri. o Herre gack icke til doms med oss etc. För fattigdom skull gafs intet Testam. dock ringdes äfven en Sam(m)anringning.” [C:2, f. 68r]
508
« skrivet: 2000-10-24, 13:00 »
Orsabo funnen i avdelningen för båtsmansfolk i Norrala socken i Hälsingland:
“1736. 4 April begrofs Änkan hustru Anna Andersdotter Dahlman, född i Orsa Sockn och Skattung byn af ärl.t bondfolk, gift sedan med en Cronobåtsman här i församl. Hans Jonson Dahlman, kunnat enkelt --- sin Christendoms Stycken, dock älskat Guds ord och brukat nattwardens Sacrament. Åldren 78 år. LikTexten, Sir: 41.34. O! död=”. [C:2, f. 166r].
Vet någon något mer om denna Anna Andersdotters släktförhållanden?
509
« skrivet: 2000-10-24, 12:02 »
Selångersbo funnen i avdelningen för “Frem(m)ande som här dö” i Norrala socken i Hälsingland:
“1748. den 28 Octob: afled Ordinarie Båtsman, Johan Jonsson Brant, ifrå Selånger Sockn och Medelpad, om middagen uppå Gästgifwaregården Sand, wid hemresan ifrå Stockholm, med Marchen under Notarien Hr Brincks anförande, och begrofs här wäster om kyrkan den 29 ejusdem af Hr Laur. Norelio.” [C:3, p. 518]
510
« skrivet: 2000-10-24, 11:56 »
Nätrabo funnen i avdelningen för avlidna bland båtsmansfolket i Norrala socken i Hälsingland:
“1750 d. 1 Apr. dödde gl. Cronobåtsman Joh. Gudmunsson Haka på Heden och begrofs d. 8 Apr. Född i Ångermanland Nätra Sockn och Swedja By, gick först ut båtsman för sin fader, sedan effter undfånget afsked i CarlsCrona 1699, kom til den(n)a församl. och här gaf sig til Båtsman, fick afsked 1724, warit 2 resor gift, först i CarlsCrona, sedan här, barnlös med sednare hustrun, som 8 dagar förre begrofs, warit uprichtig och ärl. Lefnes Åldren 92 år.” [C:3, p. 510]
Johan Gudmundsson var båtsman i Remsta och Berge-rotan i Norrala. Han var det åtminstone 1702, då hans dotter Brita föds. [C:1, f. 88v] Längre fram var han alltså bosatt på Heden.
Den första hustrun var Ingrid Hansdotter, som nämns i samband med barnen Britas och Johans födelse 1702 respektive 1705. [C:1, f. 88v] Den andra hustrun var Anna Hansdotter, om vilken dödsnotisen berättar: “1750 d. 25 Martii dödde Johan Gudmundsons hustru ut på Heden Anna Hansdotter född på Katön, gift 1723, barnlös många år, lärt barn läsa uti Socknen, fördt --- ärl. och gudfruchtigt lefwerne; begrofs d. 1 Aprilis wed 70 års ålder.” [C:3, p. 509]
Vet någon något mer om denne Johan Gudmundsson?
511
« skrivet: 2000-10-20, 20:35 »
Hej, Mona! Jag har inga ytterligare uppgifter om Olof Jansson. Däremot tror jag att jag har kunnat belägga faderns, Jan Olssons, härstamning. Låt mig veta om du har något intresse av det.
Är du själv släkt med honom?
512
« skrivet: 2000-10-16, 20:08 »
Hej, Mikael! Tack för uppgifterna. Kerstin fick med sin make bland annat en son Erik Jonsson, som i sin ungdom var bosatt i Kungsgården i Norrala men senare gifte sig till bondhemmanet Berge nr 2. Han verkar ha en förfärlig mängd ättlingar i Norrala.
Vad tillförlitligheten i Sveriges släktregister (Min Släkt) beträffar är den väl inte särskilt hög för tiden före 1600-talets mitt. Och som jag tror att du själv har påpekat har man inte ens använt alla tillgängliga kyrkböcker för de senare epokerna. Det blir alltså till att verifiera i skattelängderna.
513
« skrivet: 2000-10-14, 22:30 »
Kerstin Påvelsdotter, bördig från Delsbo, dog 1696 i Kungsgården i Norrala. Begravningsnotisen lyder:
[color=0000ff]1696. d. [tomrum] Maii begrofs Hustro Kerstin Påwelsdotter, landbondens Jon Nilssons hustro, Födder i Delssboo och Mora By. Hfr med bem.te sin man Jon Nilsson intet hafft något wist boställe, utan åtskilliga städs warit Landbofolk och bofördt ifrå det ena Hemmanet til det andra, omsijder stadnat i Kongsgården på Pastoris Laurentij Norelii Hemman, och det brukat uti 12. åhrs tijd, til den 1. Maij [1696]. Ehwad Hemman dhe brukat hafwa på Landbowijs, hafwa dhe bäggie Flijtigt arbetat, Fört et GudFruchtight och stilla lefwerne, och beflijtat sig om sämia och Enigheet med grannar och någrannar. Åldren war 59. 1/2 åhr. Hennes lägerstad, är näst in om Wäster Kyrkioporten på högre handen Söder om gången. [C:1, f. 47r][/color]
Jag antar att Mora avser byn Myra i Delsbo. Vet någon om det fanns någon Påvel i denna by på 1630-talet?
514
« skrivet: 2000-10-13, 20:59 »
Vem var löjtnant Coriander? Jag håller på att gå igenom de äldsta kyrkböckerna för Norrala socken i Hälsingland och hittade denna notis under rubriken Oächta Barn:
1705. den 19. Martij föddes et oächta pijgobarn i Arklo, konans Nampn är Brijta Erichsdotter född i Wahlboo [dvs. i Valbo socken i Gästrikland], Fadren til barnet säger konan wara, Leutenanten Coriander. barnets Nampn är Brijta. Barnet dog strax därefter och begravdes den 30 mars i de främmandes lägerstad. [C:1, f. 120v, 121r]
Vet någon av Anbytarforums läsare vem denne löjtnant kan vara?
515
« skrivet: 2000-10-06, 07:21 »
Det finns inga genvägar i släktforskningen. Det finns ingen historieforskning light.
Det spelar ingen roll om man är amatörsläktforskare eller historiker av facket. Det är ändå en och samma metod att bedöma uppgifternas värde man använder för att återskapa det förflutna. Gör man inte det är det inte historia man ägnar sig åt.
Själva forumet är helt betydelselöst - det kan ju inte vara så att jag kan lämna mitt källkritiska tänkande i farstun bara därför att jag deltar i en diskussion på Anbytarforum. Jag tror att släktforskare kommer till Anbytarforum för att få hjälp i forskningen och svar på frågor eller för att hjälpa andra. Men om det som sägs här inte är baserat på fakta och trovärdiga källor kan jag lika gärna skriva in både Tor och Oden i mina antavlor direkt.
Källkritik är inte en fråga om ambitionsnivå utan om släktforskning. Det handlar inte alls om notapparater eller akademiskt språk. I grunden handlar källkritik om mycket enkla saker. Professor Bengt Hildebrand har beskrivit den så kallade historiska metoden på ett mycket bra och lättillgängligt sätt i sin Handbok i släkt- och personforskning (1961), kapitel 2. Jag har själv sammanfattat principerna för vad källkritik innebär inom släktforskningen i min artikel Ge historien liv! Om släktforskning och källkritik i Släktforskarnas årsbok 1998, för den som är intresserad.
Om källkritiken inte har en plats i den här diskussionen blir resultatet därefter. Till vilken nytta för vem? Du, Jörgen och andra får i alla fall fortsätta att utan dinosaurier som mig diskutera om fränder, fränkor, arvsrätt och bördsrätt, om det nu är så att det var det som var nyckelordet för diskussionen.
516
« skrivet: 2000-10-05, 21:54 »
Det jag menar med att bevisbördan är din, Åke, är att du har kommit med ett tiotal kategoriska uttalanden om arvs- och bördsrätt i dina tidigare inlägg. Man brukar säga att det är god forskarsed att ange källor för sina uppgifter, eftersom en uppgift utan källa är oanvändbar. Du har emellertid inte gjort det - förutom en hänvisning i ett fall i efterhand till ett översiktsverk utan att ange vilken tid eller vilket område det handlar om - och därför har du inte bevisat det du hävdar.
Jag anser att du har fel i alla dessa uttalanden och jag har också anfört källor av rättshistoriker som specialiserat sig på ämnet till stöd för mina argument. Jag har också gett belägg för att frände och fränka kan användas om ens närmaste släktingar och kusiner i mina två tidigare inlägg. Eftersom du nu för andra gången efterlyser sådana belägg antar jag att du underkänner de källor jag anför. Jag skulle gärna vilja veta varför.
I Släktforskarnas årsbok 1995 skrev jag en debattartikel med titeln “När släktforskning blir historieförvanskning”. Jag tog bland annat upp de tendenser till mytbildning jag sett under mina många år som släktforskare och kommenterade:
[color=0000ff]“Här florerar närmast axiomatiska påståenden om hur det egentligen varit med en trosvisshet som förbluffar, och släktforskningen, som har till mål att återuppväcka människorna i historien, medverkar därigenom till vår tids historieförvanskning.”[/color]
Men ska inte släktforskningen vara rolig? Ska det vara så viktigt att alltid ange källor och reservera sig för osäkra detaljer? Varför inte ta det för vad det är värt - så stor roll spelar det väl ändå inte?
Allt handlar om vad släktforskning är. Släktforskning innebär att återskapa historien, att ge det förflutna liv. Om jag skulle låta mina egna hypoteser och spekulationer styra mina slutsatser återskapar jag inte historien. Då skapar jag bara en drömvärld som aldrig har existerat. Vem skulle vinna på det?
Var och en gör som han eller hon vill för egen del och det är inte mycket att säga om det. Men går jag ut offentligt och hävdar det ena eller det andra, då har jag ett stort ansvar att se till att jag har ordentligt stöd i källorna för detta. Annars bidrar jag bara till att förvanska historien och att skapa nya myter.
Mycket av släktforskningen handlar om metodik, att man grundar sina slutsatser på rätta förhållanden. Jörgen Tollesson må göra sig lustig över att jag kommenterade att hans uppgift om vad fränka betyder visserligen var rätt men byggde på ett felaktigt resonemang. Jag tycker i alla fall att det är självklart att våra slutsatser som släktforskare ska vara grundade på källkritik och kännedom om de källor och den tid de gäller.
517
« skrivet: 2000-10-03, 22:57 »
Korrigering av liten detalj: Istadarätten i landskapslagarna ska vara Istadarätten i landslagarna (det vill säga Magnus Erikssons landslag och senare Kristoffers landslag).
518
« skrivet: 2000-10-03, 22:50 »
Återigen, frågor om arvs- och bördsrätt är ofta komplexa. Jag bemöter dina argument i turordning, Åke:
Vad betydde ordet fränka?
Jörgen Tollesson skriver i ett tidigare inlägg: “Ordet fränka är en sammandragning av frändkona. Rent språkligt betyder fränka alltså bara kvinnlig släkting.” Du ansluter dig också till det argumentet. Att fränka betyder kvinnlig släkting, ingift eller inte, är odiskutabelt. Däremot är resonemanget principiellt fel: Det går inte att uttala sig kategoriskt om ett ords senare betydelse och konnotationer genom att utgå från dess äldsta form. Du kan inte läsa en vanlig text från 1800-talet ens utan att hitta ord och uttryck med annan betydelse och tillämpning än vår nutida. När jag var liten på 70-talet fnissade vi barn åt att de äldre i min hemsocken talade om att ‘kalvarna var så kåta’ när de släpptes ut på vårbetet. Så mycket förstod vi att just det ordet för de äldre hade en annan betydelse.
Släkt – på vilket sätt?
Just släktskapstermer har förändrats mycket genom historien. Att fader och moder också kunde beteckna styvföräldrar och att en svåger ibland kallas broder är inte så svårt att förstå. Andra termer kan orsaka större problem för släktforskare. Jag ger ett par exempel för att demonstrera detta:
Syskonbarn
Nu används syskonbarn i första hand om syskons barn (nevöer och niecer). Förr användes den bara om kusiner.[color=0000ff][1][/color]
Syssling[color=0000ff][2][/color]
Sysslingar var ursprungligen kusiner på mödernet, inte tremänningar. Ordet användes i den äldre betydelsen så sent som 1840 i lagspråk.
Brylling
Med bryllingar menar vi nu fyrmänningar, men denna betydelse finns bara belagd från 1800-talet. Tidigare avsåg termen kusiner på fädernet. Carl Jonas Love Almquist, däremot, använder bryllingar i betydlesen tremänningar 1838.[color=0000ff][3][/color]
Svåger och måg
Svåger användes ännu på 1600-talet också i allmän betydelse, ‘manlig frände genom giftermål’.[color=0000ff][1][/color] Därför kunde till och med en måg kallas svåger.[color=0000ff][5][/color] Å andra sidan kunde ordet måg under medeltiden användas för varje ingift manlig släkting, särskilt svåger![color=0000ff][4][/color]
Därför måste man fastställa i vilken betydelse beteckningar som dessa faktiskt användes vid olika tider. När det gäller fränka är ordet belagt många gånger och alla belägg finns tillgängliga på Svenska Akademiens fantastiska samlingar på deras ordboksredaktion för den som är intresserad. Som jag direkt återger ur ordboken i mitt tidigare inlägg är det belagt att fränka kan användas om kusiner.
Du har byggt ditt resonemang på ett obestyrkt antagande att man inte skulle använda fränka om någon som man har ett annat släktskapsord för. Det är ett resonemang som bygger på hur du själv resonerar men det har ju inget värde när det gäller att bedöma hur man resonerade förr. Och förr använde man som sagt fränka även om kusiner. I mitt inlägg nämner jag också ett tillfälle 1640 då man officiellt i lagsammanhang talar om ‘nästa fränder’ till och med syskonbarn (kusiner). Det vill säga, frände – och fränka – kunde användas om alla ens närmaste släktingar. Skulle då Gabriel Gyllengrip inte kunna använda uttrycket fränka för en nära släkting i lagsammanhang på tinget 1662? Din fråga om det verkligen förekom i praktiken förstår jag därför inte.
Kan kvinna ärva genom död kvinna?
Som förklaring till ditt drastiska påstående att kvinna inte ärver genom kvinna säger du nu att du talade om vad man i äldre juridiskt språk kallade istadarätt (med betoningen på andra stavelsen), det vill säga rätt att ärva i tidigare avliden fars eller mors ställe.
Jag har läst dina tidigare inlägg flera gånger men kan inte hitta någon antydan om att du talar om just istadarätten. Din kommentar “om kvinnor överhuvudtaget hade arvsrätt” i ditt senaste inlägg när du talar om arv av oinlösta arvslotter och det framgår klart att det inte är något fall av istadarätt du avser, gör det inte tydligare.
Men låt gå för det. Diskrimerade då istadarätten kvinnorna? Istadarätten var visserligen begränsad i landslagen (Kristoffers landslag ersattes officiellt med 1734 års lag, även om den då var mycket föråldrad i vissa avseenden) men helt könsneutral. Lagarna innehöll alltså inga begränsningar beroende på om det var en man eller kvinna som skulle ärva.
Istadarätten i landskapslagarna skilde sig från den vanliga arvsrätten på så sätt att den inte sträckte sig över två led. Ett exempel: X dör och efterlämnar flera barnbarn och barnbarnsbarn. Y, en dotter till X hade dött tidigare och Y:s dotter Z träder därför in som arvinge i stället. Hade emellertid Z i sin tur avlidit dessförinnan och efterlämnat ett barn hade detta barn inte ärvt utan arvet hade delats mellan arvlåtarens andra ättlingar.
Så långt landslagen. Denna begränsning i arvsrätten var emellertid omstridd och på många håll utsträckte man denna rätt ned till fjärde led, alltså till barnbarns barnbarn eller ännu längre. Under 1600-talet ansågs denna förändring ha gällande kraft och nästan alla stora rättsförfattare före 1734 hävdar att istadarätten sträcker sig längre ned än till barnbarnen. Jag har inte sett någon uttalad avgränsning beroende på kön vare sig under medeltid eller 1600-tal.[color=0000ff][6][/color] Göran Ingers uttalande måste begränsas till tid och plats för att det ska ha något värde.
Inte heller i detta avseende förstår jag ditt resonemang, bortsett från själva frågan om istadarättens tillämpning. Jag kan inte se något i Lotta Johanssons beskrivning av tvisten 1662 som ens antyder att det här skulle röra sig om arv eller bördsrätt genom istadarätt.
Går inte Margretelundsprocessen 1719-1723 att använda som exempel?
Jag anför den så kallade Margretelundsprocessen som exempel på hur den gamla uppfattningen om att släktskap – och arv – gällde genom bägge könen. Du skriver dock att denna process är för sen för att kunna användas som jämförelse med en process ett sextiotal år tidigare.
Processen inleddes före 1720 års bördsrättsförordning. Erik Sparre gör anspråk på att få bördslösa Margretelund. Som skäl anför han att hans hustrus mormors mormors far var bror till säljarens makes farfarsfar. Resonemanget bygger på de gamla principerna om bördsrätt bland annat utifrån landslagens stadganden och har inget med 1720 års förordning att göra.
Accepterar du inte mina argument rekommenderar jag dig att läsa Christer Winbergs bok om grenverket (litteraturreferens i mitt tidigare inlägg). Han fastslår att det bland adeln under 1600-talet fanns starkt stöd för den traditionella uppfattningen om släktskap genom bägge könen och att det påverkade frågor om arv och bördsrätt.
Men också här handlar det ju om att du har kommit med kategoriska uttalanden om arvsrätt och bördsrätt utan att anföra källor till stöd. Bevisbördan är alltså din.
Noter: Källor och litteratur
1. Elof Hellquist: Svenskt etymologiskt lexikon, d. 2, 1948.
2. Otryckt artikel ‘Syssling’ på Svenska Akademiens ordboksredaktion i Lund (uppgiften hämtad 1993).
3. Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska Akademien, d. 5 (1925).
4. A.a., d. 17 (1945). Jämför Bengt Hildebrand: Handbok i släkt- och personforskning (1961), s. 195.
5. Jag ger ett exempel från 1632 i min artikel “Prästerskap i Norrala pastorat, Hälsingland, fram till 1600-talets mitt…”, Släkt och Hävd 1990:3-4, s. 164.
6. Åke Holmbäck: Ätten och arvet enligt Sveriges medeltidslagar (Uppsala & Stockholm ), s. 179. Om hur lagen praktiskt tillämpades under medeltiden och fram till 1600-talet bland frälset, se professorn i rättshistoria Jan Eric Almquists artikel “Den s.k. mellersta lagens bestämmelser om istadarätt”, Strödda bidrag till civilrättens historia (Stockholm 1953), s. 43-88.
519
« skrivet: 2000-10-01, 21:24 »
Frågor om börds- och arvsrätt är intressanta men ofta svåra. Eftersom jag tycker att Åke Tilanders uttalanden är alltför kategoriska och dessutom helt saknar källhänvisningar vill jag justera ett par uppgifter. Jag utnyttjar tillfället att dessutom ge ett kort sammandrag över bördsrätten och dess praktiska betydelse för släktforskare. Kanske kan det intressera någon.
Vad är en frände?
Åke Tilander hävdar att en fränka inte tillhör kretsen av de närmast kvinnliga släktingarna och sannolikt inte kunde användas ens om syskonbarn (kusiner). Det enda jag har hittat om ordet i de källor jag har tillgängliga är detta:
Frände – och dess femininform fränka – betecknar en släkting: “Person med vilken någon räknar sig i släkt (på grund av blodsband eller giftermålsförbindelse), anförvant, anhörig, skyldeman”. Frände kunde därför användas i vid betydelse om släktingar i allmänhet utan någon uttalad avgränsning. Det utvecklades emellertid på sina håll en tendens att reservera frände för mer avlägsna släktingar, särskilt släktingar i sidoled från och med syskonbarn (kusiner). I en kommentar från 1765 sägs också att ordet “fordom (brukades) i synnerhet för syskonbarn”. På 1800-talet kom uttrycken frände och fränka åtminstone inom vissa kretsar att i första hand användas om ingifta personer.[color=0000ff][1][/color]
Eftersom den ursprungliga allmänna betydelsen levde kvar i bibel- och lagtexter måste man emellertid räkna med att den fortfarande användes, åtminstone i mer officiella sammanhang som i religiösa eller juridiska ärenden. När hovrättsledamöterna 1640 uttalar sig om arvejord måste erbjudas bördemännen genom hembud av säljaren och inte som nu ofta skett först av köparen efter försäljningen förklarar de att hembud till “nästa fränder”, till och med syskonbarn (observera avgränsningen!), var förenligt med lagstiftarens uppsåt.[color=0000ff][2][/color]
Vad är skillnaden mellan arvinge och bördeman?
Tilander talar om arvsrätten och bördsrätten som om de vore ett. Arvsrätt och börderätt är emellertid inte alltid synonyma begrepp, liksom inte heller arvinge alltid är detsamma som bördeman. Det beror på det så kallade bördsrättsinstitutet.
Vad är bördsrätt?
Bördsrätten innebar att en enskild person med ärvd jord aldrig hade obetingad förfoganderätt över denna. Släkten hade alltid medbestämmanderätt. Man fick inte sälja eller utan vidare skänka bort arvejord utan släktens tillstånd. Redan i landskapslagarna finns bestämmelser om bördsrätten och rester av detta rättsinstitut levde kvar in på 1800-talet. Ett viktigt inslag i bördsrätten var att från och med Magnus Erikssons landslag kunde fädernejord bara förköpas av fädernefränder och mödernejord av mödernefränder.
Bördsrätten omfattade däremot inte avlingejord i Magnus Erikssons landslag och senare Kristoffers landslag (som gällde till och med 1735). Avlingejord var jord som någon själv odlat upp eller köpt eller jord som överlåtits såsom gåva eller giftorätt. Det kunde också vara jord som någon bytt till sig utan att använda arvejord som betalning. Denna jord fick man i princip själv fritt förfoga över. (Stadslagen, som gällde till och med 1745, avvek från landslagen och lät bördsrätten omfatta även annan förvärvad fast egendom.)
Vad är en bördeman?
En bördeman är en jordägares släkting med förköps- eller återlösningsrätt vid försäljning av arvejord, jord som tillhör samma släkt. Det var endast under speciella omständigheter det var möjligt att sälja ärvd fast egendom till en utomstående och det förutsatte att bördemännen gett sitt samtycke.[color=0000ff][3][/color]
Var tillämpningen av bördsrätten enhetlig?
De medeltida reglerna var kanske tillräckliga för sin tid[color=0000ff][4][/color] men de blev allt svårare att tillämpa. Under 1600-talet blev det uppenbart att bördsrättsbestämmelserna var föråldrade. Landslagen var i vissa avseenden otydlig då det gällde vad som var arvejord och vilka som egentligen skulle räknas som bördemän. Det i sin tur ledde till att bördsrätten kommit att missbrukas.
Om en man förvärvade en egendom som avlingegods hade hans bror inte rätt att börda jorden om han ville sälja den vidare. Om mannen däremot dog skulle jorden ärvas av barnen och enligt lagen betraktas som arvejord. Om barnen ville sälja jorden hade faderns bror plötsligt rätt att börda jorden, som nu var arvejord. För många var det stötande och orimligt att farbrodern skulle ha större rätt till egendomen då den ägdes av brorsbarnen än när den var i broderns hand.
I landslagen gjordes ingen skillnad då det gällde bördsrätt på tillbytt och inköpt egendom, om betalningen bestått i arvejord eller pengar från försäljning av arvejord. Bördsrätten flyttades då över till den nya egendomen. Lagens otydliga bestämmelser gjorde det möjligt för någons bördemän att efter dennes död kräva att få börda dels den ursprungliga arvejorden men också den nya egendomen.
Det första exemplet demonstrerar skillnaden mellan arvinge och bördeman: Mannens arvingar till den köpta jorden var hans barn, och brodern var varken bördeman eller i praktiken arvinge. När mannen dog blev jorden arvejord och brodern blev därmed bördeman utan att fördenskull vara arvinge. Brodern hade däremot hela tiden varit bördeman till den jord mannen ärvt, förutsatt att den ärvts från någon gemensam släkting.
1720 infördes därför en ny bördsrättsförordning. Den reglerade tydligare bördsrättens utsträckning och begränsade antalet personer som kunde åberopa bördsrätt vid försäljning eller återlösen.[color=0000ff][5][/color] I 1734 års lag formulerades reglerna för vilka som var bördemän på följande sätt:
“Bördemän äro säljarens barn och bröstarfvingar, så länge the til äro: sedan föräldrar och förfäder, och the som honom å sidone skylde äro til och med syskonebarn [det vill säga kusiner], eller the, som i lika led med them äro. Doch måge ej säljarens fädernes fränder börda säljarens mödernes jord, ej eller mödernes fränder säljarens fädernes jord.”[color=0000ff][6][/color]
Kunde inte börd eller arv gå genom kvinnliga led?
Tilander skriver: “För det andra verkar det som att kvinna inte ärver genom kvinna, dvs dotterdotter, moster, systerdotter, mormor ärver inte.”
Bland adeln utvecklades en tendens till att låta bröder få välja arvslott före systrar under 1600-talet, vilket missgynnade kvinnorna. Det är nog detta Tilander syftar på när han skriver om kvinnans arvsrätt, liksom följande: “Hon är arvsberättigad men fick nog i första hand sitt arv i form av annan egendom än arvejord.”
Rättshistorikern Christer Winberg ger emellertid ett exempel på släktskap mellan säljare och bördeman i Margretelundsprocessen 1719-1723, som omfattade olika adelspersoner. Tablån visar – vilket Winberg själv uttryckligen påpekar – att släktskapen räknades genom bägge könen, “dvs att det patrilineära systemet [att släktskap till ett gemensamt ursprung går på manssidan, vilket i praktiken kan innebära att arvegods hålls samman på manssidan medan kvinnorna löses ut] inte hade slagit igenom i detta fall.” Winberg konstaterar också att den medeltida bilaterala uppfattningen [att släktskap räknas genom bägge könen] levde kvar bland adeln på 1600-talet, jämsides med den patrilineära uppfattningen.[color=0000ff][7][/color] Det innebär att Tilanders tre slutsatser i inlägget den 30 september kl. 15:14 inte håller.
Uppfattningen att släktskap räknas både på mans- och kvinnosidan är den dominerande och också den som återspeglas i lagtexterna. Det är helt uppenbart så för allmogen.
I min analys av Johan Bures släktbok från 1600-talets första år finns fyra uppgifter om innestående arvejord i andras hemman.[color=0000ff][8][/color] Två av dessa rör andelar som ärvts på spinnsidan:
Lukas Persson i Teg hade sex skälsland innestående att kräva av sin farmors brorsons måg Olof Björnsson i Bure. Jorden hade efterlämnats i arv efter Lukas’ farmors far Anders Jakobsson i Kåge Jakob Anderssons dotter Karin i Piteå hade fem lotter i Lappmarken. Karins dottersons dotter Anna Andersson på Bondön i Piteå ägde av dessa tre lotter.
I själva verket var det vanligt att vänta med att lösa ut sina arvslotter i ett hemman, oavsett hur de ärvts. “De outlösta arvslotterna kunde av allt att döma stå inne i hemmanet under mycket lång tid, ofta i flera generationer. (---) I stället för en ordning där jorden skiftas efter en död person, och där arvingarna sedan sitter säkra på sina lotter, visar målen på ett system där arvsskiftena, i den mån de alls äger rum, är provisoriska och där en död persons ättlingar i tredje, fjärde eller femte led kan ställa krav på jord som förfadern eller –modern innehaft.” [color=0000ff][9][/color]
Varför löste man inte alltid ut medarvingar?
Det kan ha funnits olika anledningar till varför man inte löste ut syskon eller andra arvingar:
Flera kungliga förordningar utfärdades på senmedeltiden och i början av nyare tid mot klyvningar av skattehemman.[color=0000ff][10][/color] En knapp ekonomi kunde göra det mycket svårt för en bonde att lösa ut medarvingar utan att klyva hemmanet. I ett rättsfall från Norrala socken 1616 berättas om hustru Elin i Åkre, som “äger inthet bötha med, wthan allenesth 3 skattmåll 4 fampnar Jordh och 10 mark I Huuss i ett wttbrukatt Hemman, och then på Hemmanet boor förmår inthet Lossa Henne wth”.[color=0000ff][11][/color] Lagen om bördsrätt hämmade kraftigt möjligheten att sälja jord till utomstående för att få in tillräckligt med medel för att lösa ut arvingarna. I vissa trakter – i Uppland under 1500-talet och i Norrland ännu under 1600-talet – tillämpades fasta jordpriser vid försäljning till arvingar och bördemän enligt medeltida modell. Priserna var låga och stod inte i proportion till det marknadsmässiga värdet och de höga prisstegringarna på andra varor.[color=0000ff][12][/color] De låga jordvärderingarna bör ha avhållit arvingar från att avhända sig jord. (En annan följd av detta var att släktingar som löstes ut från ett hemman missgynnades, medan den som övertagit gården gynnades.) Så länge man ägde en andel i ett hemman, oavsett hur avlägset, kunde det någon gång inträffa att ägandeförhållandena ändrades så att man själv eller ens barn eller barnbarn eller barnbarnsbarn kunde överta hemmanet genom att lösa in andra delägare. Man hade så att säga ena foten inne, utifall att.
För adelssläkter kan den sista punkten ha varit en avgörande faktor.
Är en bördeman eller arvinge alltid en släkting?
Medelåldern var inte särskilt hög och folk gifte sig och dog (jag menar inte att det ena behöver vara en följd av det andra). Det var brukligt, för att inte säga nödvändigt, att gifta om sig om ens partner dött. Och om man sedan dog kanske den nya partnern gifte om sig. Detta innebär att arvsrätt och bördsrätt genom sidoarv och bakarv kunde övergå till personer utan några som helst blodsband till den ursprunglige ägaren av en viss jord. Det var också sed att benämna män som bördemän, trots att deras anspråk baserades på sina hustrurs rätt. Det kan därför många gånger vara svårt att säga om en bördeman är en egentlig släkting eller arvinge.
Ett faktiskt exempel från Norrala: Bonden Johan Jonsson Rut i Hamre nr 2 får en son, som dör senast 1663. Innan dess har han dock fått en son med sin hustru Gölin. Denne son ärver faderns innestående arvslott i Hamrehemmanet, men dör kort därefter. Arvslotten ärvs därför av Gölin. Gölin gifter därefter om sig med Hans Eriksson i Söderhamn men dör efter att ha fått två barn med honom. Arvslotten ärvs därför av denne Hans Eriksson och när han i sin tur dör övergår den till sönerna Johan Hansson Aborre och Lars Hansson Aborre. Dessa gör så sent som 1695 anspråk på del i hemmanet.[color=0000ff][13][/color]
I detta fall var bröderna Aborre på något sätt arvingar till Johan Jonsson Rut, men de har inga som helst blodsband med honom eller hans familj. De var alltså inte släktingar i vår mening. Men vilka var egentligen bördemän om de själva ville sälja jorden – deras fars släktingar, deras mors släktingar eller deras mors förste makes släktingar – och kunde de själva vara bördemän om någon medarvinge i Hamrehemmanet ville sälja jord där? På den första frågan gäller att det under 1600- och 1700-talen rådde stor förvirring och långa debatter om hur man skulle se på jord som ärvts utur släkten. Däremot lär de inte ha kunnat stå själva som bördemän.
Bördsrätten och släktforskaren
Uppgifter om bördsrätt kan ge viktiga ledtrådar i släktforskningen. Lagen krävde att den sålda jorden skulle erbjudas bördemännen i hemmet – så kallat hembud – och också uppbjudas på tinget, åtminstone om den köpts av en icke-släkting. Det innebär att domböckerna innehåller många noteringar om sådana uppbud, i synnerhet från 1600-talets andra hälft.[color=0000ff][14][/color] Eftersom egendom trots allt såldes utan att reglerna följts helt och hållet finns där också många fall där bördemän på tinget kräver att få inlösa jord som kunnat vara i annans ägo i många år. För den som vill gå bortom kyrkböckerna i sin forskning är sådana uppgifter guld värda!
Noter: Källor och litteratur
1. Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska Akademien, bd 8, Lund 1926, sp. 1703-1706.
2. Christer Winberg: Grenverket. Studier rörande jord, släktskapssystem och ståndsprivilegier (Stockholm 1985), s. 55.
3. Gerhard Hafström: “Bördsrätt”, Kulturhistoriskt Lexikon för Nordisk Medeltid, d. 2, 1957, sp. 509-512.
4. För exempel, se A.F. Liljeholm: “Medeltida arvslagar och släktskapsbestämning. Studier i svenskt diplomatarium”, Personhistorisk tidskrift 1950, s. 85ff.
5. J.C. Almquist: “Bördsrättsförordningen 1720 och dess historiska förutsättningar”, Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland, 1934, s. 178-217.
6. Jordabalkens sjätte kapitel, “Om then, som rätt til börd äger”, 1§, Sveriges rikes lag: Gillad och antagen på Rikdagen år 1734, faksimilutgåva, 1981, s. 48.
Släktforskarnas årsbok 1996, s. 267.
7. Winberg, a.a., s. 49, 52.
7. Urban Sikeborg: “Johan Bures släktbok över Bureätten. Tillkomst och tillförlitlighet”,
9. Winberg, a.a., s. 89f.
10. Gabriel Thulin: Om mantalet (Stockholm 1890), s. 13; Josef Sandström: Markland och bördsrätt. Till frågan om marklandsbeskattningens uppkomst i Svea-landskapen (Uppsala 1927), tryckt som bilaga till Upplands fornminnesförenings tidskrift, bd 10, s. 48f.
11. Strödda domböcker och rättegångsprotokoll, volym 17, Riksarkivet.
12. Jan Myrdal & Johan Söderberg: Kontinuitetens dynamik. Agrar ekonomi i 1500-talets Sverige, 1991, s. 510-512.
13. Urban Sikeborg: “Släkten Rut i Hamre nr 2, Norrala”, ALIR-anor 1992:4, medlemsblad för forskarföreningen ALIR, Söderhamn.
14. Se den pedagogiska beskrivningen i Per Clemensson & Kjell Andersson: Hembygdsforska! Steg för steg, 1990, s. 171.
520
« skrivet: 2000-10-01, 13:01 »
Ett par Falubor i förskingringen:
En Sven Lärka från Falun flyttar 1744 till byn Kolsta i Norrala socken i Hälsingland.
Inflyttningsnotisen lyder: kom ifrå Stockholm och begärt sig här til Båtsman, född i Fahlund af Ärl. föräldrar, fadren warit mästare i Tysk(?)skomakare Ämbetet, het Mäster Olof Norman, modren Christina Palm. skal nu 1749, då modrens bref ankom och effter hennes berättelse, wara öfr 21 år. [Införd i ministerialböckerna för Norrala 1775-1822, C:3, p. 304]
En annan Falubo jag snubblat över är Erik Eriksson, f. 1788-05-11. Han flyttar till Trönö (annexförsamling till Norrala), städslas som båtsman i byn Fly och tar sig namnet Dagberg. Han gifter sig med en Anna Jonsdotter, f. 1789, dotter till hustimmermannen Jonas Källström (bördig från Bollnäs) och hustrun Malin Hansdotter, bosatta i Trönö. Eftersom jag gjorde anteckningarna i min späda ungdom har jag inte källangivelserna kvar, tyvärr, men som underlag har jag använt kyrkoböcker och bouppteckningar.
Har någon några fler uppgifter om dessa skulle det vara intressant att veta mer.
521
« skrivet: 2000-10-01, 12:45 »
I min utredning över släkten Norling i Norrala - se inlägg den 13 maj 2000 - går jag tillbaka till sockensmeden Olof Norling, enligt åldersuppgift f. 1722, som äldste kände medlem. En ny uppgift pekar emellertid på att han var bördig från Enånger, vilket kanske gör det möjligt att spåra släkten vidare bakåt.
Enligt en notis i en äldre in- och utflyttningslängd ingående i ministerialböckerna för 1775-1822 (C:4), flyttade sockensmeden Olof Olsson Norling in till Norrala den 20 december 1743 från grannsocken Enånger. I utdraget ur prästen Anders Bäckners flyttattest (daterad den 8 november 1743) nämns han som Wår Soknesmeds dräng, ärl. och skickel. Olof Ohlson Norling, på sitt 22 åhr, med gott rykte. [C:3, p. 303]
522
« skrivet: 2000-08-20, 10:39 »
Demokrati innebär inte att jag alltid har rätt att alltid säga vad jag vill var som helst och hur som helst, Anders. Du är inte beredd att följa de demokratiska spelreglerna men kan samtidigt inte acceptera att andra protesterar.
Jag har släktforskat i 23 år. Jag har sett släktforskarförbundet växa fram från dess blygsamma start till den självklara, starka och framgångsrika organisation den är idag, till stor del tack vare personer som Håkan Skogsjö, Carl Szabad och Elisabeth Thorsell. Därför berör mig din och dina NOG-kollegers agerande så djupt. I stället för att gemensamt bidra till att förbättra situationen för oss släktforskare fungerar ni som en genuint destruktiv kraft inom släktforskarrörelsen.
Till de demokratiska spelreglerna hör att respektera att majoriteten kan tycka annorlunda. Du och dina kolleger utgör en mycket liten minoritet. På ert eget forum ekar det tomt - både före och efter serverhaveriet - bortsett från någon enstaka diskussion om hur förfärlig Håkan Skogsjö och Carl Szabad är. Under debaclet i våras understöddes ni nästan enbart av anonyma insändare, vars bidrag bestod av uttalanden som 'Håkan Skogsjö är jättefuuuuul!' och liknande. Jag känner inte till att ni utsattes för något liknande av dem som inte höll med er.
Återigen: Förbundsstyrelsen är demokratiskt vald. Håkan Skogsjö är tillsatt av förbundsstyrelsen och har dess fulla förtroende. Hans uppdrag är bland annat att se till att Anbytarforum är en konstruktiv mötesplats för dem som seriöst vill resonera om ämnen som har med släktforskning att göra. Om demokrati är mer än bara ett ord för oss respekterar vi de regler han sätter upp; är vi inte nöjda med hans sätt att sköta forumet vänder vi oss direkt till förbundsstyrelsen.
Det är bara några få månader sedan du och de andra som sedan bildade NOG uppträdde på ett sätt som spred olust genom hela forskar-Sverige. Fortfarande tycker jag att det hela var obegripligt. Den enda förklaringen jag kan komma på är att ni på något sätt är oförmögna att se hur det ni själva skriver an uppfattas, samtidigt som ni läser in mer än vad som rimligtvis är möjligt i era meningsmotståndares inlägg. NOGs ordförande Jörgen Tollesson kan öppet hävda att Håkan är tölpaktig, ägnar sig åt brottsliga oegentligheter, verbala spottloskor, omger sig med en maktfullkomlig grupp och liknande utan att du och de andra överhuvudtaget reagerar - det är ju 'sanning' det han skriver. Men ett halvår efter att Ulf Berggren i ett inlägg skrev att ni 'kverulerade' återkommer ni till det fortfarande som ett stående exempel på hur förtalade ni har blivit.
Själv har jag fått min beskärda del av privata e-brev från NOG-medlemmar. Numera raderar jag dem olästa. Jag har emellertid noterat att jag aldrig har träffat på några som så flitigt talar om hur de utsatts för kränkningar och förtal och hotar med stämningar och kräver offentliga ursäkter och samtidigt så flitigt använder gravt nedsättande uttryck om andra.
Du och de andra i NOG kanske har bra idéer. Om så är fallet har ni stora problem att föra fram dem, eftersom ett kännetecken för er produktion är att den till inte oväsentlig del består av insinuationer och konspirationsliknande resonemang. Stryk detta och ni skulle få det mycket lättare att göra er hörda. Det enda bestående resultatet av ert agerande är i alla fall att det numera inte går att diskutera frågor som rör förbundet på Anbytarforum och att medlemsinflytandet därmed i praktiken minskat. Jag håller dig och de övriga i NOG som personligen ansvariga för detta, eftersom ni vägrar att acceptera demokratiskt understödda beslut.
Det är upp till dig, Anders, om du lägger upp dina inlägg på NOGs Forum. Har du emellertid tänkt igenom konsekvenserna av att utan tillåtelse publicera Håkans kommentarer (brott mot lagen om upphovsrätt, du vet) och hur det skulle påverka ditt och de andras anseende? Den som talar om etik och moral har själv ett ansvar att leva upp till detta.
P.S. Jag ser att du just har lagt upp de raderade inläggen på NOGs Forum. Jag tycker att de är rätt belysande: Bara i de två första meningarna får du med såväl 'stinker rejält', 'styrande klick' som 'smutsig censur'. På vilket sätt skulle detta vara till gagn för oss släktforskare?
523
« skrivet: 2000-08-19, 08:33 »
Medlemsinflytande handlar ju mycket om i vilken mån man kan och får göra sig hörd. Anbytarforum har många förtjänster men ingen kan anklaga det för att vara ett bra medium för att diskutera själva förbundet, dess stadgar, organisation och prioriteringar. Sedan Anbytarforums start har jag inte sett en enda diskussion om något av dessa ämnen som inte urartat. Jag tror att anledningen är att det är för enkelt att skicka in hastigt nedskrivna inlägg; allt resulterar förr eller senare i upprörda kommentarer om andras person. Det är också för lätt att sabotera en allvarligt menad diskussion.
Västgöta Genealogiska Förening har i sin motion till stämman bland annat föreslagit att alla diskussioner av denna typ förs på RÖTTER i stället för på Anbytarforum. Motiveringen är att RÖTTER har en större tyngd, är mer permanent och att det uppmuntrar till mer genomtänkta inlägg. Dessutom kan RÖTTER modereras på ett effektivare sätt än Anbytarforum. Det finns en konsekvens i resonemanget: Innan Anbytarforum startade fördes diskussionerna på RÖTTER. Många av dem är fortfarande läsvärda. En av dem kunde till och med publiceras i sin helhet i en av släktforskarnas årsbok för ett par år sedan. Om hur många diskussioner på Anbytarforum som rör förbundet skulle man kunna säga samma sak?
Förbundsstyrelsen rekommenderar att motionen avslås. Jag kan förstå styrelsens ovilja att detaljstyra hur RÖTTER ska skötas, eftersom det kunde få negativa följder på andra sätt. Jag skulle emellertid vilja be Håkan att tänka igenom om det nuvarande upplägget är fruktbart, särskilt med tanke på att två nya diskussioner igen har stängts.
Det finns mycket som borde ha diskuterats inför stämman. Till exempel: Vad står egentligen de båda ordförandekandidaterna för? Båda är erfarna och duktiga släktforskare men det kan man säga om många. Som beslutsunderlag är det inte tillräckligt. Jag tycker att det är för begränsat att bara låta dem skriva en egen presentation, där de själva väljer ämnen att beröra. Hade det inte varit positivt för medlemmarna om kandidaterna hade granskats närmare, fått svara på i förväg bestämda frågor eller delta i särskilda diskussioner eller paneler på RÖTTER? Valet av ordförande kan få långtgående konsekvenser och kan ha att göra med om förbundet ska bli mer politiserat eller ägna sig mer åt lobbying för att på det sättet förbättra släktforskarnas villkor.
Det handlar ändå om förbundets framtida inriktning och verksamhet och jag tycker att det borde ha behandlats och diskuterats på RÖTTER. För på Anbytarforum hade det aldrig gått att diskutera detta, det lär knappast någon tro vid det här laget.
På detta sätt kan Anbytarforum bidra till att medlemsinflytandet i själva verket minskar. Det är ett forum som inte fungerar för frågor som dessa. Eftersom RÖTTER efter Anbytarforums tillkomst inte längre upplåts för diskussioner har vi i praktiken färre möjligheter nu att offentligt och seriöst diskutera förbundets verksamhet och inriktning.
524
« skrivet: 2000-08-18, 19:34 »
Hej, Madeleine. Eftersom jag såg ett av de inlägg som skickats in i denna diskussion och som Håkan Skogsjö tagit bort förstår jag mer hans agerande - det kan verka lite omotiverat annars. (Det är ju ett problem med ett forum som detta. Rent destruktiva inlägg måste tas bort direkt. Eftersom de sedan inte syns kan redaktörens handlande framstå som nyckfullt.)
En diskussion som ska ge något förutsätter att båda parter är villiga att resonera. När Jörgen Tollefsson, ordförande i NOG (alltså den handfull släktforskare som stod för haveriet för några månader sedan), i denna diskussion återigen för fram de gamla konspirationsteorierna riktade mot Håkan och förbundsledningen finns inte ett spår av konstruktivitet. Det är samma typ av inlägg som tidigare och som ledde till att all seriös debatt lamslogs på Anbytarforum. Efter att ha läst Jörgens inlägg är jag tacksam över att Håkan kväver detta i sin linda denna gång - vi har redan sett vad det leder till.
Vad NOGs Forum beträffar är problemet att Jörgen och hans kamrater i NOG inte är intresserade av att ens delta i sitt eget forum. Det är här de vill vara. För egen del tycker jag att det är märkligt att en grupp som så ivrigt talar om demokrati så lite respekterar de demokratiska spelreglerna själva. Jag har i privata e-brev från NOG-medlemmar fått klargjort att målet är att få Håkan avsatt som redaktör. Vem skulle det gagna, mer än dem? Inte oss som vill ägna oss åt släktforskning, i alla fall.
Låt oss diskutera hur vi ska få bättre förutsättningar för att släktforska i stället för dessa evinnerliga och i grunden vidriga personangrepp.
525
« skrivet: 2000-07-25, 11:11 »
Hej, Roland! Jag skulle behöva lite fler uppgifter av dig innan jag kan titta närmare på problemet.
Hur lyder notisen mer i detalj?
Anges Per Olsson Ringare ha varit båtsman i just Norrala?
När du efterlyser mer uppgifter om denne båtsman, avser du då i första hand Per Olsson Ringare eller svågern Per Nilsson Ringare? (Jag antar att den senare är identisk med den Per Nilsson, som föddes 1753 i Åsen 15, Älvdalen, som son till Lissel-Nils Persson och Kerstin Larsdotter och som vi tidigare talat om.)
Det är ett elände att arbeta med Norrala kyrkböcker för den här tiden på grund av ministerialböckernas topografiska uppställning och att så många husförhörslängder saknas. I synnerhet den obesuttna delen av befolkningen behandlas rätt styvmoderligt. Men jag gör ett försök.
526
« skrivet: 2000-07-21, 23:24 »
Jag söker en Anna Eriksdotter från Galtebol i Gillberga, född omkring 1846. En antavla jag gjorde för Carol Steiner i Minneapolis (publicerad på Anbytarforum under diskussionen Hälsingland/Socknar/Norrala den 13 maj 2000) utgår från hennes farfars far, brädgårdsarbetaren Nils August Norling i Söderhamn.
Denne gifte sig 1895 den 13 april med Hulda Maria Nilsson i Söderhamn, enligt vigsellängden. Hon anges då vara född den 27 juli 1877. Hon upptas i födelseboken för Söderhamn som Hulda Maria, 'oäkta' dotter till den trettioettåriga pigan Anna Eriksdotter från Galtebol i Gillberga, Värmland. Jag har inte funnit denna Anna Eriksdotter i husförhörslängderna för Söderhamn och undrar nu om någon annan har fler uppgifter; Carol är angelägen att veta mer om hennes släktförhållanden.
528
« skrivet: 2000-06-27, 22:17 »
Kommentar till ana nr 6, båtsmannen Nils Karlsson Bergström (d. ca 1742), i inlägget 2000-06-05:
Enligt en maskinskriven genealogi för jordbruksinspektören Pehr Olsson-Rosén (G. Odenstams arkiv, Genealogiska samlingar, Hälsinglands museum, Hudiksvall) och som jag just uppmärksammat var denne Nils Karlsson Bergström barnfödd i Skogs socken. Ingen källhänvisning lämnas emellertid.
Släkttavlan är troligen upprättad någon gång före 1950 av Anders Olov Nilsson i Edvik, Norrala.
529
« skrivet: 2000-06-26, 20:12 »
Släkten Nerbelius' äldsta led och familjen på Remsta nr 2 under 1500- och 1600-talen behandlas i en antavla som jag upprättat för bondhustrun Märit Persdotter, d. i Remsta ca 1676. Den finns nu upplagd på RÖTTER, i sektionen Tips&Råd/Landskap/Hälsingland.
Märit Persdotter upptas som nr 83 den antavla jag lade in den 21 maj i år i denna diskussion. Jag har ställt samman materialet på begäran av Anders Norin.
530
« skrivet: 2000-06-23, 09:22 »
Jag avstår från att diskutera detta med dig, Per-Åke. Det har jag redan meddelat per brev, eftersom jag efter vår tidigare korrespondens vet att det vore fruktlöst.
531
« skrivet: 2000-06-12, 13:16 »
Släkten Nerbelius ursprung berörs i denna antavla, som utgår från bondhustrun Kerstin (Kristina) Jonsdotter i Fors nr 2 (f. 1650, d. 1738), och som jag lägger upp på begäran av Anders Norin. Kerstin upptas som ana nr 69 i mitt inlägg daterat den 21 maj 2000.
En kort kommentar: När det gäller forskning baserad på skattelängder är i regel de enda kvinnor som påträffas änkor efter bönder i socknen. Eftersom medellivslängden var låg och det var vanligt att en bonde snabbt gifte om sig om hans hustru dött - kvinnorna hade en avgörande betydelse för hemmanets fortbestånd - går det därför inte att med säkerhet säga att den som nämns som en bondes änka är mor till denne bondes son.
[color=0000ff]*** Startperson ***[/color]
1 Kerstin (Kristina) Jonsdotter,
f. 1650 [åldersuppgift i dödboken] i Remsta nr 1, Norrala, d. 1738 i Fors nr 2 och begravd den 17 november [C:2, f. 113]. Gift med bonden Sven Jönsson.
[color=0000ff]*** Generation I ***[/color]
f
2 Jon Andersson,
f. sannolikt i Remsta nr 1. Han nämns tidigast som bonde där 1629 [mantalslängd i Roterings- och utskrivningslängder för Norrland 1627-30, 533, bunt 176, Krigsarkivet], även om modern, hustru Karin, då formellt förestår hemmanet. Jon Andersson skrivs självständigt för Remsta nr 1 tidigast 1635, då han skattar för en häst, en tjur, två stutar, åtta kor, tre kvigor, tre gamla getter, två unggetter, tre gamla får, två ungfår och två ungsvin. Utsädet uppgick till tre tunnor. [Boskaps- m.fl. skatter 1635, Norrland, vol. 14, Kammararkivet]
Han övertog senare också Fors nr 2, som han en tid brukade [Jordebok för Norrland 1715, m.fl.] Han utsågs 1651 till förmyndare för Anna, dotter till framlidne bonden Jon Jonsson i Ingsta nr 1 (Anna var därmed hans kusin) [dombok för Hälsingland 1651, Härnösands landsarkiv].
m
3 Karin (Svensdotter),
f. i Fors nr 2 [jämför renoverad dombok för Gävleborgs län 1664 samt 1661:10 (1660-10-29), Svea hovrätts arkiv, Riksarkivet].
[color=0000ff]*** Generation II ***[/color]
ff
4 Anders Jonsson,
f. sannolikt i Ingsta nr 1 och nämns som bonde där åren 1599 [hjälpskattelängd i Norrlands handlingar 1599:8, Kammararkivet], 1600 [tiondelängd i Hälsinglands handlingar 1600:9], 1601 [hjälpskattelängd i Hälsinglands handlingar 1601:7] och 1602 [mantalslängd daterad 1602-08-08 i Militieräkenskaper 1602:19, Krigsarkivet]. Han skrivs som bonde på Remsta nr 1 1609 [hjonelagslängd i Hälsinglands handlingar 1609:1] och ännu 1619 [tiondelängd 1620 - feldaterad - i Hälsinglands handlingar 1620].
Anders Jonsson i Remsta sätter 1613 sitt bomärke i längden för Älvsborgs lösen 1613 [första terminen, vol. 51:IV, f. 270r, Kammararkivet] såsom en av de åtta edsvurna som rannsakat om skatten i socknen. Han anges 1614 uttryckligen vara länsman och därför skatta mer än de övriga bönderna [Älvsborgs lösen 1613, andra terminen, vol. 52:II, Kammararkivet. Längden skrivs dock enbart under av kyrkoherden och 'länsmän' (sic) Olof Jonsson; tydligen fanns detta år två länsmän i socknen.] och avvek därmed från bruket att till länsmän utse bönder kring Kungsgården och allfarvägen. (Vid denna tid kunde emellertid länsmännen växla från år till år i socknen.)
Han omnämns 1635 vara bror till bonden Jon Jonsson på Ingsta nr 1: “H. Karijn i Remstadh tillthaladhe H: Kierstin i Ingestadh om 7 Tr Sädh, som S: Anders Joensson i Remstadh hadhe insatt hooss sin Brodher Joen Joensson i Ingestadh, som Kyrckioheerden W: Her Oluff och hans hustru witnadhe, Att S: Joen Joensson hadhe bekendt före honom på sit ythersta att han hadhe be.te Sädh inan hoos sigh.” [Renoverad dombok, Västmanland:2, f. 299r, Svea hovrätts arkiv, Riksarkivet]
Enligt en notis i domboken ägde han jord om ett halvt öre i skatt liggande under Per Jonssons i Ellne, Söderala, hemman. [Dombok för Hälsingland 1639-01-28, f. 302v, Söderala tingslag, Härnösands landsarkiv]
fm
5 Karin
Hon skrivs 1623 för hemmanet Remsta nr 1 om 6 öresland och 18 penningland [jordebok i Hälsinglands handlingar 1623:8, p. 167]. (Att hemmanet är ganska exakt en tredjedel så stort som Remsta nr 2 tyder på att gårdarna har gemensamt ursprung, helst som endast en bonde skrivs för Remsta i den äldsta jordeboken i Hälsinglands handlingar 1542:2. Det finns emellertid inga belägg för om och i så fall hur Karin har någon koppling till den föregående ägaren Abram Olsson.) Hemmanet är för övrigt fortfarande i samma släkts ägo.
Hustru Karin ägde 1625 en häst, två stutar, åtta kor, fyra kvigor, två ungnöt, en risbit (ungbock), sex gamla får, fyra unga får, två gamla svin och ett ungsvin. Åkerutsädet uppgick till 3 ½ tunna, svedjeutsädet till en fjärding. [Boskaps- m.fl. skatter, Norrland, 1625, Kammararkivet].
1626 skrivs tillfälligt en Per Jonsson för gården i längden för kvarntullen [d:o, kvarntullen 1625-27, vol. 13, f. 78r], medan hustru Karin samma år skrivs i boskapslängden, då med tio kor. Denne Per var kanske en son, liksom den Jon Jonsson som upptas för gården i mantalslängden 1627 [roterings- och utskrivningslängder, Krigsarkivet], medan Karin själv skrivs för gården i tiondelängden kring hösten 1627 [tiondelängd i Hälsinglands handlingar 1628]. Hon förestår officiellt hemmanet sista gången 1633 [jordebok Norrland, Kammararkivet]. Testamente inlämnades efter henne till kyrkan räkenskapsåret 1657 [Norrala kyrkoräkenskaper, HLA].
mf
6 Sven Olofsson,
f. i Fors nr 2, skrivs som bonde från 1602 [mantalslängd daterad 8 augusti i Militieräkenskaper 1602:19, Krigsarkivet], till och med 1648 [mantalslängd, Hudiksvalls län, Kammararkivet] och omnämns också som länsman [renoverad dombok 1635, Västmanland:2, Svea hovrätts arkiv, Riksarkivet]. 1631 upptas han bland gamla, sjuka och förlamade [mantalslängd i Roterings- och utskrivningslängder, Norrland, bunt 177, Krigsarkivet]. Han avled ca 1656 [testamente inlämnades till kyrkan detta räkenskapsår, enligt Norrala kyrkoräkenskaper].
Sven Olofsson ägde i arv 64 mål jord i Fors, medan systern ägde 32 mål. Denna ej namngivna syster var gift med Lars Källbjörnsson i Ale nr 2 i dennes första gifte. [Arvsskiftesdokument daterat 1605-10-16 i gårdsarkiv för Närby nr 1 i Långvinds bruks arkiv, Enskilda arkiv A93, 1679-1927, F3:3, Härnösands landsarkiv; ett tack till Lars Nylander i Mo, som gjort mig uppmärksam på handlingarna.] Lars Källbjörnsson, av en välbärgad släkt bördig från Remsta nr 2, avancerade till underlagman i Hälsingland och köpte omkring 1614 det ansenliga Stornärby, efter vilket hans barn tog sig namnet Nerbelius. [Om släkten Nerbelius, se Släkt och Hävd 1990:3-4, s. 192f.] Om sonsonen Erik Larsson Nerbelius, död 1698, anges att den äldsta ministerialboken att han ligger begrafwen under den Hällen, som, Sal. Lars Kiälbiörnssons Förra Hustro af åhr 1623. den --- [den streckade linjen gjord i originalet]. [C:1, f. 34r]
(Om denne Lars Källbjörnsson kan jag tillägga att han beskrivs som 'närskyld frände' till salig kyrkoherden Nicolaus Petri på 'Clöstret' i Stockholm, det vill säga Riddarholmen, i ett köpebrev daterat 1613-11-30. Samma formulering om Lars Källbjörnsson använder också herr Nils' bror, Hans Persson i Närby, i köpebrev daterat 1613-11-18, liksom svågern bonden Erik Nilsson i Åkre, å sin hustrus vägnar i köpebrev daterat 1614 i november. [Långvinds bruks arkiv, A93, HLA - se ovan] Dessa tre var barn till den från Hälsingtuna bördige Per Nilsson och hans hustru Kerstin Sigfridsdotter från Norrala. Om Kerstin, som tillhörde en inflytelserik familj och hennes släktförhållanden, se U. Sikeborg: 'Anders Sigfridsson (Rålamb) och hans släktkrets i Hälsingland), Släkt och Hävd 1992:3-4.)
Sven Olofsson hade flera barn som omnämns i tvisterna om besittningsrätten till hemmanet efter hans död [renoverad dombok 1661:10 (1660-10-29), Svea hovrätts arkiv, RA; d:o 1664]:
Sonen Olof Svensson [anges som sådan i mantalslängden 1627 i Roterings- och utskrivningslängder, Krigsarkivet], som omtalas som avliden 1664. Han hade i november 1646 låtit uppbjuda någon jord han köpt av Hindriks hemman i Svarven [dombok för Hälsingland, HLA]. Hans son Sven Olsson avvek oväntat från hemmanet och dess skulder, vilket föranledde rättsprocessen.
Dottern Karin - se ovan.
Dottern Gölig; hon är sannolikt den Gölig Svensdotter i Fors som omkring 1649 fick ett utomäktenskapligt barn med den gifte bonden Per Larsson i Fors nr 2 (om honom, se för övrigt ett par av de tidigare inläggen) [dombok för Hälsingland 1649, HLA]. 1664 omtalas honom som bosatt på Heden i Söderala socken.
Dotter, som 1660 omnämns som gift med bonden Jon Olsson i Fallet i Skogs socken.
mm
7 Karin.
Hon var syster till bonden Per Eriksson i Långbro (nr 3) i annexförsamlingen Trönö. Denne sålde henne jord i Flysänget och Spångåkern. [Dombok för Hälsingland 1631, HLA].
[color=0000ff]*** Generation III ***[/color]
ff f
8 Jon Larsson,
bonde på Ingsta nr 1 från 1568 till och med 1584 [tiondelängder i Hälsinglands handlingar 1568:3 och 1584:3, Kammararkivet]. Han ägde 1580 tio kor [tiondelängd i Hälsinglands handlingar 1580:4]. Hans eventuella anknytning till den föregående ägaren Jon Olsson är okänd.
ff m
9 Sigrid,
skrivs som änka på Ingsta nr 1 från 1585 - då med hela 16 kor [tiondelängd i Hälsinglands handlingar 1585:1] - och till och med 1598, med tolv kor [d:o, 1598:1].
mf f
12 Olof Svensson,
bonde på Fors nr 2 redan 1565 [tiondelängd i Hälsinglands handlingar 1565:4] och till och med 1601 [hjälpskattelängd i Hälsinglands handlingar 1601:7].
Enligt ett bytesintyg daterat Norrala 1605-10-16 hade då skett skifte (bouppteckning) mellan salig Olof Svenssons i Fors efterleverska Kerstin, hennes son Sven Olsson och 'svågern' (i det här fallet liktydigt med ingift manlig släkting) Lars Källbjörnsson. Husen skattades för 70 daler och 10 öre. Därav löte hustru Kerstins del 18 daler, Sven Olofssons del 34 daler 3 1/2 mark och Lars Källbjörnssons 17 daler och 14 öre. Jorden, inklusive humlegårdar, kålgårdar och gårdstomten, omfattade till 101 3/4 mål jord. Däri äger Kerstin 5 3/4 mål, “som hon mz sinom S: man kiöpt haffuer”. Sven äger 64 mål och Lars Källbjörnsson på sin hustrus vägnar 32 mål. Och eftersom ibland dessa 101 3/4 mål “ähr mycken aflinge Jordh, som S: Oluff Suenss för många Penning kiöptt haffuer, Och Swen Olss icke förmåår ellr will giffua för kiöffte Jorden som hon Kåster. Derfför effter Jorden liger mångestes så när Lars Kelbiörnss till handa, som Swen Olufss, Begåvar fördenskull for.ne. Lars Kelbiörnss någenn Jordh aff sin hustrus __32 mååll Att behålla Wnder sin gårdh; Och skotte så både ifrå sig, och till ransackningh och legningh them emillann, hwilke så skedde [---].” [Gårdsarkiv för Närby nr 1 i Långvinds bruks arkiv, Enskilda arkiv A93, F3:3, HLA]
Olofs eventuella anknytning till den föregående ägaren Sven Persson är okänd.
mf m
13 Kerstin,
Hälsningar
Urban Sikeborg
532
« skrivet: 2000-06-05, 18:40 »
Bonden Olof Ersson (f. 1772) i Sund nr 5, Norrala, har följande anor, enligt en utredning jag gjort för Rut Barbro Jonsson i Söderhamn:
[color=0000ff]Startperson[/color]
1 Olof Ersson,
född i juli 1772 i Sund nr 5, Norrala. [C:3, p. 349] Bonde där.
[color=0000ff]*** Generation I ***[/color]
f
2 Erik Larsson,
född 1745-08-07 i Sund nr 5, Norrala. [Födelsenotis i C:3, p. 238] Bonde där. Gift 1765-11-01 med
m
3 Margta Nilsdotter,
född 1737-10-22 i Kungsgården, Norrala. Bosatt i Sund nr 5, Norrala. I födelsenotisen anges föräldrarna vara Nils Karlsson och hustrun Anna Larsdotter i Kungsgården. [C:2, uppsl. 90] Hon bör ha varit en intressant kvinna, eftersom bonden Erik Larsson friade till henne - hon var ju ändå åtta år äldre och vad börden beträffar 'blott' dotter till en enkel och fattig båtsman.
[color=0000ff]*** Generation II ***[/color]
ff
4 Lars Olsson,
född 1714-05-18 i Kungsgården, Norrala. Bonde i Sund nr 5 (egentligen nr sub 4), Norrala. Gift med
fm
5 Brita Ersdotter,
född 1721-04-24 i Sund nr 5, Norrala. Faddrar: Jon Persson och hu. Kerstin Olofsdotter i Sund; Erik Olofsson och hu. Anna Markusdotter i Borg. (Ungfaddrar:) Tyris Larsson i Haga, Margareta Jönsdotter i Sund. [C:2, f. 52v]
mf
6 Nils Karlsson Bergström,
död 1742 (ca). Landbonde, båtsman i Kungsgården, Berge, Norrala. Hans patronymikon Karlsson - som var mycket ovanligt i Norrala - indikerar att han inte var född i socknen. Han var vid tiden för dotterns födelse landbonde på Kungsgården. När hon sedan gifter sig anges hennes föräldrar vara båtsmansfolket i Berge Nils Karlsson Bergström och hustrun Anna Larsdotter. [C:2, uppsl. 57] Han saknas i dödböckerna för Norrala. Gift med
mm
7 Anna Larsdotter,
född 1703-06-25 i Vad, Norrala, död 1767-05-19 i Vad, Norrala. Bosatt i Kungsgården, Berge, Norrala. Faddrar: Joen Hindersson och hustrun i Svarven; båtsman Per Hansson Udd och hustrun. Ungfaddrar: Joen Olofsson i Ale och pigan Annika Olofsdotter i Vad. [C:1, f. 75v] Att Annika Olofsdotter står som fadder - hon var dotter till den föregående bonden Olof Persson - indikerar att Kerstins far Lars Olsson också var en son till denne. Begravningsnotisen lyder: 1767 d. 19 Maji dödde båtsman Nils Carlsson Bergströms änka, hustru Anna Lars dotter, barnfödd i Wad. Änka 25 år. warit enfallig i sin Christendoms kundskap, lefwat alfwarsamt effter sitt gifte, tolig i sin fattig- och siukdom, upfostrat sina 2 döttrar i all dygd och ärbarhet. begrofs d. 22 Maji 64 år gl. [C:3, p. 522]
[color=0000ff]*** Generation III ***[/color]
ff f
8 Olof Ingelsson Ström,
född 1657 (ca) i Norge, död 1741-02-28 i Svartvik, Norrala. Kronobåtsman i Kungsgården, Norrala. Begravningsnotisen lyder: Swartwik Olof Ingelsson Ström __ 1741 28 Febr (...) lades uti samma graf med den förra [d.v.s. båtsmannen Tomas Olsson på Kattön, begravd samma dag] norr om stapelen. Barnfödder i Norie, kom hit en Öfrlöpare [=överlöpare] och wardt Båtsman för Swartwiks Rotan, fört mycket syndigt lef[wer]ne i ungdomen men betient sedan stor ånger och bättring. Åldren war 84 åhr. [C:2, p. 507] Han nämns tidigast i mantalslängden 1697 [Västernorrlands län, Kammararkivet] som båtsman Olof Ström i Svartvik. Gift med
ff m
9 Gölin Andersdotter,
född 1663 (ca) i Jättendal, död 1736-10-24 i Svartvik, Norrala. Bosatt i Kungsgården, Norrala. Dödsnotisen lyder: 1736 d. 24 Octob. begrofs hustru Göli Andersdotter Gl. [=Gamle] Strömens i Swartwik [hustru], barnfödder i Jettendahl, lefwat 45 år tilsamman med sin man uti al Christlig sachtmodighz, åldren 73 år. LikTexten, Sir. [=Syrak] 41:3, 4. O! död (…) [C:2, f. 166r]
fm f
10 Erik Jönsson,
död 1743-02-17 i Sund nr 5, Norrala. Bonde där. Gift med
fm m
11 Kerstin Larsdotter,
född 1690-05-31 i Haga nr 1, Norrala, död (begravd 1725-10-24) i Sund nr 5, Norrala. Bosatt på Sund nr 5. Begravningsnotisen lyder: A:o 1725 Oct: 24 Begrofs Erich Jönssons Hustru Cherstin Larsd:r ifrån Haga effter en fålbråd(?) barnbyrd, och Christel. [oläsligt ord] wandel, norr om Klåckstaplen. Liktexten war af 1 Tim: 2: 15. Men qwinnan warder likwäl sal. genom barnsbyrden: Om hon blif [oläsligt ord]. Testamente om 6 mark inlämnat till kyrkan och till de fattiga 1 fyrk. [C:2, f. 137r]
mm f
14 Lars Olofsson.
Bonde i Vad, Norrala. Gift med
mm m
15 Margareta Andersdotter.
Bosatt i Vad, Norrala.
[color=0000ff]*** Generation IV ***[/color]
fm ff
20 Jöns Olofsson.
Bonde i Sund nr 5, Norrala. Hans namn står angivet på hemmansföreståndarens plats på uppslaget för Sund nr 5, efter den tidigare ägarens, Olof Jönsson. [C:1, f. 64v] Gift 1694-12-30 med
fm fm
21 Brita Eriksdotter.
Bosatt i Sund nr 5, Norrala. Hon nämns tidigast i Sund nr 5 samband med dottern Margaretas födelse 1701-05-07. [C:1, f. 64v]
fm mf
22 Lars Tyrisson,
född i Haga nr 1, Norrala, död där. Bonde där. Gift med
fm mm
23 Kerstin Olofsdotter,
född 1657-02-07, död 1697-08-08 i Haga nr 1, Norrala. Bosatt där. Nämns tidigast i samband med dottern Kerstins födelse 1690. [C:1, f. 15 v] Begravd 10:e söndagen efter Trefaldighet 1697. Om henne sägs att hon har fördt et gudfruchtigt och sachtmodigt lefwerne. Är lagder uti den graaf som gården tilhörer. Hennes ålder war 40. åhr. 6. månader och 1. dagh. [C:1, f. 16r]
mm ff
28 Olof Persson,
född 1644 (ca), död (begravd 1697-04-01) i Vad, Norrala. Bonde på hemmanet Vad. Begravningsnotisen lyder: 1697. den 1. April. begroofs Oluf Person, whilken har fört et stilla och Sachtmodigt lefwerne. Lägerstaden är, någott innanföre Wästre kyrkioporten, brede Wijdh wägen til Wapen Huuset. Åldren war 53. åhr och några månader. [C:1, f. 76r] Eftersom ingen notering gjorts i domböckerna om att hemmanet gått ur släkten kan han ha vara måg till den föregående ägaren Lars Joensson (nämnd i jordeböckerna för Norrland, Kammararkivet, redan 1635 och ännu 1662). Denne anges ännu i mantalslängden 1660 [Västernorrlands län, Kammararkivet] bo tillsammans med hustrun och en icke namngiven, ogift, vuxen dotter. En annan dotter till Lars Joensson tycks för övrigt ha bott kvar på hemmanet i Vad.
[color=0000ff]*** Generation V ***[/color]
fm ff f
40 Olof Jönsson.
Bonde i Sund nr 5, Norrala. Hans namn står angivet på hemmansföreståndarens plats på uppslaget för Sund nr 5, men har därefter strukits över och ersatts med Jöns Olofsson. [C:1, f. 64v] Hans skrivs som bonde på hemmanet ännu i tiondelängden 1690. Av namnkombinationen att döma torde han vara son till den föregående ägaren, Jöns Olsson (se ana 80), som nämns tidigast i mantalslängden 1627 på det hemman som senare benämndes nr 5 och ännu i jordeboken 1667. Domböckerna tiger också om att hemmanet skulle ha gått ur släkten, vilket visar att en nära bördeman och/eller arvinge övertagit hemmanet efter Jöns Olsson. Enligt mantalslängderna hade dessutom Jöns Olsson en vuxen son och dotter boende tillsammans med honom på hemmanet [bl.a. 1660, Västernnorrlands län, Kammararkivet].
fm fm f
42 Erik Olsson,
född 1637 (ca) i Borg nr 4, Norrala, död (begravd 1704-01-31) i Borg nr 4, Norrala. Bonde där. Födelseåret baserat på åldersuppgift i dödboken. Bonde på hemmanet fr.o.m. 1656 [mantalslängd Västernorrlands län, Kammararkivet] och gift tre gånger. Han torde vara son till företrädaren på hemmanet, bonden och kyrkvärden Olof Ersson, eftersom dennes syster Brita Eriksdotter bor kvar i gården och 1657-59 uppbjuder sin arvejord där på tinget [renoverad dombok, Gävleborg, Riksarkivet].
fm mf f
44 Tyris Larsson,
född 1618 (ca) i Haga nr 1, Norrala, död 1708 i Haga nr 1, Norrala. Bonde där. Begravningsnotisen lyder: 1708 Nov: 28 Blef med anständig Heder begrafwen på Norahla Kyrkiogård den gamble och gudfruckti[ge] mannen Sal. Tyris Larssons andelöse lekamen, effter 90 Åhrs wällförde wandring (...). [C:2, f. 138r] Gift 1643 (ca) med
fm mf m
45 Anna Jönsdotter,
född 1610 (ca) i Kolsta nr 1 (?), Norrala, död (begravd 1699-05-07) i Haga nr 1, Norrala. Bosatt på Haga nr 1. 1699. den 7. Maij, blef begrafwen H. Anna Jönsdotter, Tyris Larsons hustro, om hwilken man intet annat förspordt, än det wäl är. Lefwat tilhopa med sin Man uti 56. åhr. Lägerstaden är wästersöder emoot Kyrkiohörnet, mit i gången til kyrkian. Åldren war 89. åhr. [C:1, f.16r] Hon bör därför ha fötts ca 1610.
Är hon född i Norrala - vilket verkar troligt, eftersom döds- och begravningsnotiserna vid denna tid noterar om vederbörande var född utom socknen - torde hon vara dotter till Jöns Jonsson i Kolsta nr 1, som enligt hjonelagslängden 1610 var den ende skattskyldige gifte mannen med namnet Jöns i socknen. [Hälsinglands handlingar 1610:13:3, hjonelagslängd, första terminen, Kammararkivet]
Enligt hälsingeprosten Olof Johannis Bromans genealogi för släkten Djurberg från 1700-talets första hälft hade denne bland andra barn sonen Peder Jönsson Tvärre, borgare i Söderhamn och far till domprosten Daniel Djurberg, just en dotter med namnet Anna Jönsdotter. [O.J. Broman: Glysisvallur och öfriga skrifter om Helsingland, d. 3, 1953, s. 719. Se också Svenskt biografiskt lexikon om denna släkt.] Att landbondeparet på Daniel Djurbergs hemman i Borg står som faddrar för hennes sonson Per år 1708 kan kanske också styrka detta.
[color=0000ff]*** Generation VI ***[/color]
fm ff ff
80 Jöns Olofsson,
född i Sund nr 5, Norrala. Bonde där. Han nämns i gården tidigast i mantalslängden 1627 [Roterings-och utskrivningslängder, Krigsarkivet] - då tillsammans med Olof Mickelsson (i vad som senare kom att kallas Sund nr 4), sannolikt fadern - och skrivs för denna gård ännu i jordeboken 1667 [Norrland, Kammararkivet].
fm fm ff
84 Olof Ersson,
död i Borg nr 4, Norrala. Bonde där. Skrivs som bonde på hemmanet fr.o.m. 1626 [boskapslängd Norrland, Kammararkivet] och ännu 1655 [jordebok Norrland, Kammararkivet]. Nämns i kyrkoräkenskaperna som kyrkvärd. Han nämns som landsknekt 1630, men uppges då ha insatt för sig sin broder Anders Eriksson; denne är då enligt mantalslängden bosatt i Borg. [Roterings- och utskrivningslängder, Krigsarkivet] Att brodern Anders är bosatt i byn och att systern Brita bor i samma gård och uppges äga arvejord där [renoverad dombok 1657-59, Gävleborg, Riksarkivet], tyder på att de var barn till företrädaren på hemmanet, bonden Erik Persson.
fm mf ff
88 Lars Larsson,
född i Haga nr 1, Norrala, död där. Bonde där. Nämns i Haga redan 1613 [Älvsborgs lösen 1613, termin 1, vol. 51:IV, Kammararkivet], bonde där 1617 [Älvsborgs lösen, termin 5]-1649 [mantalslängd, Hudiksvalls län, Kammararkivet]. Dömd till döden för slagsmål med fadern 1621, vilket straff dock mildrades av hovrätten. Se Sikeborg, Hälsingerunor 1982, s. 48-50.
[color=0000ff]*** Generation VII ***[/color]
fm ff ff f
160 Olof Mickelsson,
född i Sund nr 3, Norrala. Bonde där. Olof Mickelsson och Källbjörn Mickelsson - troligen brodern - brukar varsin del av det hemman som tidigare förestods av Mickel Källbjörnsson; Olofs del fick i början av 1700-talet numret 5 i jordeboken. Olof nämns tidigast i tiondelängden 1598 [Hälsinglands handlingar 1598:1, Kammararkivet] och ännu i mantalslängden 1627 [Roterings- och utskrivningslängder, Krigsarkivet].
fm mf ff f
176 Lars Nilsson,
död i Haga nr 1, Norrala. Bonde i Haga nr 1, Norrala. Bonde på hemmanet 1589 [mantalslängd i Hälsinglands handlingar 1589:8, Kammararkivet]-1616 [Älvsborgs lösen, termin 4, Norrland, Kammararkivet]; kanske identisk med den Jon Nilsson som skrivs där 1589 [tiondelängd, Hälsinglands handlingar 1589:8]. (Med tanke på sonen Tyris' säregna namn sannolikt måg till företrädaren på hemmanet, Tyris Larsson.) Assisterade 1604 Jon Månsson i Haga nr 3 att som styrman transportera knektar till Stockholm [Hälsinglands handlingar 1604]. Överlät gården till sonen Lars ca 1616-17, men levde ännu 1621 [dombok för Hälsinglands domsaga, Härnösands landsarkiv]. Gift med
fm mf ff m
177 N. N.,
med tanke på sonens för bygden unika namn Tyris sannolikt född i Haga nr 1, Norrala, som dotter till bonden Tyris Larsson. Död där.
[color=0000ff]*** Generation VIII ***[/color]
fm ff ff ff
320 Mickel Källbjörnsson,
troligen född i Sund nr 1, Norrala. Bonde där. Han skrivs som bonde på det hemman som senare kom att utgöra hemmanen Sund nr 3 och Sund nr 5 redan i mantalslängden 1555 [Hälsinglands handlingar 1555:2, Kammararkivet] och sista gången i tiondelängden 1593 [Hälsinglands handlingar 1593:7]. Enligt skattelängden för Älvsborgs lösen 1571 ägde han då 15 lod silver, 2 lispund koppar, 11 kor, 10 får, 3 svin och 1 häst värderad till 10 mark [Älvsborgs lösen 1571, Norrland, Kammararkivet]. Av det i bygden mycket ovanliga namnet Källbjörn att döma bror till Jöns Källbjörnsson och Lars Källbjörnsson i Sund nr 1 samt Anders Källbjörnsson i Sund nr 2, vilka nämns i byn vid 1500-talets mitt.
fm mf ff mf
354 Tyris Larsson/Skräddare,
död i Haga nr 1, Norrala. Bonde och skräddare där. Skrivs som bonde på hemmanet i den tidigaste mantalslängden från 1555 [Hälsinglands handlingar 1555:2, Kammararkivet] - men bodde där troligen redan 1553, då han nämns som nämndeman i Haga [saköreslängd, Hälsinglands handlingar 1553] - t.o.m. 1588 [tiondelängd, Hälsinglands handlingar 1588:8]. Han skrivs dock för gården också 1592-1594 och 1596-1597 [tiondelängder i Hälsinglands handlingar 1592:2, 1593:7, 1594:6, 1596:2, 1597:1]. Thöries Larsson upptas 1599 bland de fattiga som stod i rest [hjälpskattelängd, Norrlands handlingar 1599:8, Kammararkivet]].
[color=0000ff]*** Generation IX ***[/color]
fm ff ff ff f
640 Källbjörn.
Bonde i Sund, Norrala. Han skrivs som en av de tre bönderna i byn i hjälpskattelängden 1535 [Strödda äldre räkenskaper t.o.m. 1630, Kammararkivet]. Hans ättlingar brukar ett sekel senare samtliga hemman i Sund.
(Med C:1, C:2 och C:3 avses de äldsta kombinerade födelse-/vigsel-/död och begravningsböckerna för Norrala.)
Hälsningar
Urban Sikeborg
P.S. Jag återkommer med mer uppgifter om några av personerna i mitt tidigare inlägg. Och Per – tack för de vänliga orden. Misstänker dock att folk klarar sig alldeles utmärkt utan mina Visdomspärlor, så jag tror inte att det är nödvändigt med vidare spridning …
533
« skrivet: 2000-05-29, 20:18 »
Gösta: Jag har några kommentarer till Jans sammanställning ur 'Min släkt: Arbrå : Släkthistorisk samling från Arbrå socken (X 2), Gävleborgs län', forskningsledare K. J. Nilson (utgiven i serien 'Sveriges släktregister', Stockholm 1955).
Ana nr 340 Jonas Olofsson i Vallsta nr 1 och hans hustru Kerstin Jonsdotter från Svedja i Delsbo är det så kallade 'gästgivarparet', vars klassiska, romantiska kärlekssaga från 1600-talets mitt finns återgiven i bland annat Bror Hillgrens 'Min släkts historia' (Sthlm 1923), s. 70-73. Ett naivistiskt porträtt av paret och deras barn från omkring 1722 finns avfotograferat på s. 71. Se också 'Kerstin Jonsdotter och Jonas Olofsson. En skildring på Delsbomål' av Folke Rudolphi, Hälsingerunor 1982, s. 11-19. Denna muntligt traderade berättelse ligger också till grund för bygdespelet Gästgivars, som åtminstone tidigare spelats i Arbrå.
Vad ana 1305, Kälug Olofsdotter, beträffar bör anmärkningen 'i tionde led ättling av Fale den Unge i Byrestad' strykas, eftersom den är felaktig. Hennes make Jakob Andersson i Grubbe (inte Grubbo) var dotterson till 'Lagman Jakob', d.v.s. den Jakob Andersson i Bureå, som var medlem av den släkt som senare benämnts Bureätten och som kan ledas tillbaka till 1400-talets mitt med någon säkerhet. (Jämför U. Sikeborg: 'Johan Bures släktbok över Bureätten. Tillkomst och tillförlitlighet', Släktforskarnas årsbok 1996, ISBN 91-87676-13-3.)
Ana nr 1306, underlagmannen Lars Källbjörnsson, har aldrig kallat sig Nerbelius. Det var i stället hans barn som upptog namnet efter dennes hemman Närby i Norrala socken. (Om hans härstamning och släktförhållanden, se min artikel i Släkt och Hävd 1990:3-4, s. 191-193.
För personer som har levt före kyrkböckernas inrättande under 1600-talets slut gäller vad släktregistret anbelangar att de är mycket osäkra och alltför ofta helt felaktiga, eftersom dess behandling av källorna från den tiden är helt undermålig. Vill du upprätta en antavla bör du därför utesluta de flesta anor från åtminstone 1600-talets mitt och bakåt, med undantag av de kultursläkter där det finns mer källor till stöd (Albogius, Grubb och andra). Se min artikel 'Sveriges släktregister' i Släkthistoriskt Forum 1996/4 (utgiven av Sveriges släktforskarförbund), om du vill veta mer om verkets tillförlitlighet i allmänhet.
Hälsningar
Urban Sikeborg
534
« skrivet: 2000-05-27, 21:36 »
Per: Det var värdefullt att få läsa utdraget ur likpredikan. Uppgiften om Ingrid Hansdotter framstår för mig som betydligt mer trovärdig nu än vad den gjort tidigare.
Du frågade om det inte borde ha legat närmare till hands för en jämtländsk prästson att verka i Norge i stället för Sverige. Jämtland hade ju en märklig särställning i det att det formellt tillhörde det danska riket genom Norge men dessutom var en del av det svenska ärkestiftet. Eftersom det inte var vanligt att flytta mellan stiften för att tjänstgöra som präst borde det ha varit naturligt för åtminstone den samhällsgruppen att hålla sig inom ärkestiftet, om nu de jämtländska prästerna följde mönstret i övriga Sverige.
Dessutom var kontakterna med det egentliga Sverige livliga, som vi tidigare berört. Jag håller för närvarande på med att excerpera alla personer som nämns i Norrala äldsta ministerialbok 1672-1707. Där anges uttryckligen åtta avlidna i socknen vara bördiga från Jämtland (jag har ungefär hälften av kyrkboken kvar att registrera), vilket väl pekar på att förbindelserna mellan Jämtland och i alla fall Hälsingland tycks ha varit mer än bara sporadiska på 1600-talet.
Hälsningar
Urban
535
« skrivet: 2000-05-22, 08:19 »
En korrigering till mitt tidigare inlägg: Ana nr 35, Margta Andersdotter, uppges i dödboken vara från Sunne i Jämtland, inte Värmland.
Och i din önskan, Stefan, kan jag bara instämma helhjärtat och till fullo.
Hälsningar
Urban
536
« skrivet: 2000-05-21, 15:52 »
Jag presenterar här en släktsammanställning jag gjort för Ingrid Vännberg i Täby, eftersom den inkluderar flera av de mer ättlingsrika familjerna i Norrala. Antavlan utgår från hennes morfars mormor, Kerstin Persdotter. Av utrymmesskäl begränsar jag anorna till de första sex generationerna. Kontakta mig för ytterligare uppgifter.
Som ett kuriosum kan jag nämna att jag i min barndom flera gånger hörde berätttas om Kerstins dotter Stina Olsdotter, utan att då veta något mer om hennes vidare öden eller avkomlingar. Hon kallades “Ringens Stina”, bodde i ett torp uppe i byn Ringa och fick tre barn utom äktenskapet. Det berättas att kyrkoherde Jonas Söderblom (far till Nathan Söderblom), en myndig man som i bygden också var känd för att vara väl snål och mån om materiella ting, en gång tagit henne i upptuktelse för hennes osedliga leverne. Hon uppges då ha svarat: Ja' ha' stappla' mä' fram te' sjetta bö', men ja' tror körskharn stuper på dä' första! [Det vill säga. “Jag har stapplat mig fram till det sjätte budet (du ska inte begå äktenskapsbrott), men jag tror kyrkoherden stupar på det första (du ska inga andra gudar hava jämte mig).” Uppgiftslämnare: Framlidne Sven Persson i Ringa, f. 1901, som hört detta av sin farfar Per Olsson i Ringa nr 8. Denne var bara några år äldre än Stina.]
[color=0000ff]Startperson[/color]
1 Kerstin Persdotter,
född 1805 i Hamre nr sub sub 1, Norrala. Bosatt i Vågbro (Ingsta utanvidsområde), Norrala. Hennes födelsedatum anges i husförhörslängderna vara 10 juli [AI:4, p. 193; AI:5, p. 245], men enligt födelseboken föddes hon 1805-09-11 som dotter till bondsonen Per Persson och hustrun Sigrid Andersdotter i Hamre [C:4]. Att det är samma person framgår av hon i en av husförhörslängderna uttryckligen anges ha fötts i Hamre sub sub 1. I samma längd uppges hon också ha gift sig 1826. [AI:4, p. 193]
Gift med: Olof Persson, född 1794-06-20 i Söderhamn?. Husman i Ingsta (Vågbro), Norrala. Han finns inte i födelseböckerna för Norrala. Troligen är han identisk med den dräng Olof Persson, som 1819 flyttar från Söderhamn till Ringa. [B:1, 1804-40] Han betecknas i husförhörslängderna som f.[örre] Bonden, Husman. [AI:4, p. 193; AI:5, p. 245] på Ingsta utanvedsområde. Vilket i det här fallet avser Vågbro.
[color=0000ff]*** Generation I ***[/color]
f
2 Per Persson,
född 1775-10-07 i Hamre nr 1, Norrala, död 1830 i Hamre nr sub sub 1, Norrala. Bonde i Hamre nr sub sub 1, Norrala. [Födelsenotis i C:4, p. 282] Han nämns som änklingen bonden Per Persson på Storhamre, nr sub sub 1, avliden i husförhörslängden 1828-34. Sista året han registreras ha tagit nattvarden var 1830. [AI:4, p. 180] Gift 1799-11-03 i Norrala med
m
3 Sigrid Andersdotter,
född 1769-06-30 i Ingsta nr 1, Norrala [C:3, p. 301], död 1824 i Hamre nr sub sub 1, Norrala. Bosatt i Hamre nr sub sub 1, Norrala. Enligt vigselnotisen bonddotter från Ingsta [Ulla Brodins personregister].
[color=0000ff]*** Generation II***[/color]
ff
4 Per Persson,
född 1742-12-22 i Hamre nr 1, Norrala. Bonde i Hamre nr 1, Norrala. Födelseuppgiften ur C:4, p. 282, i vigselnotisen (som också anger hans föräldrar). Gift 1768-11-01 i Norrala med
fm
5 Karin Olsdotter,
född 1745-09-21 i Haga nr 2, Norrala. Bosatt i Hamre nr 1, Norrala. Födelsedatum och uppgift om föräldrarna i vigseluppgiften under Hamre nr 1. [C:3; också under Haga, p. 36]
mf
6 Anders Svensson,
född 1734-02-19 i Ingsta nr 1, Norrala. Uppgift om födelse och föräldrar ur vigselboken (C:3, p. 84). Gift 1759-10-07 i Ingsta med
mm
7 Karin Mickelsdotter,
född 1734-09-10 i Ringa nr 6, Norrala. Faddrar: Sven Andersson och hu. Karin i Ingsta; Nils Andersson och hu. Kerstin i Ringa. Ungfaddrar: Per Månsson i Ringa och pigan Sigrid Gisselsdotter i Ringa (C:2, f. 87). Uppgift om födelsedatum och föräldrar också i vigselboken (C:3, p. 84).
[color=0000ff]*** Generation III ***[/color]
ff f
8 Per Jonsson,
född 1716 i Ringa [C:2, f. 86] , död 1773-11-11 [C:3, p. 477]. Bonde i Hamre nr 1, Norrala. Gav i morgongåva 60 daler kopparmynt då han gifte sig med pigan Segri Päders dotter i Ale. [Vigselnotis, C:2, f. 148v] Gift 1738-12-28 i Hamre med
ff m
9 Sigrid Persdotter,
född 1716-01-31 i Ale, Norrala [C:2, f. 9], död 1773-07-03 i Hamre nr 1, Norrala [C:2, p. 477]. Bosatt i Hamre nr 1, Norrala.
fm f
10 Olof Andersson,
född i Haga nr 2, Norrala. Bonde där. Gift 1750 i Borg med
fm m
11 Kerstin Persdotter,
född i Borg nr 3, Norrala. Bosatt i Haga nr 2, Norrala. Hon nämns som 'Cherstin Päder Mickels dottra', gift med drängen Olof Andersson, Anders Olssons i Haga. Hennes föräldrar: Per Mickelsson och Karin Larsdotter i Borg. [Uppgifterna ur vigselnotisen, C:3, p. 72]
mf f
12 Sven Andersson,
född sannolikt i Å nr 1, död 1752-09-06 [C:3, p. 481]. Bonde i Ingsta nr 1, Norrala. Om hans härstamning från prästsläkterna Krok och schalin, se mitt inlägg ovan dat. 1999-04-18.
mf m
13 Karin Svensdotter,
född i Ingsta nr 1, Norrala. Bosatt i Ingsta nr 1, Norrala. Om hennes härstamning, se mitt inlägg ovan dat. 1999-05-11.
mm f
14 Mickel Persson
Bonde på Ringa nr 6, Norrala. Upptas i födelseboken 1708-40 som bonde efter Jon Persson på hemmanet (nämns 1716, med senare notering nu i Fors) och därefter Jöns Olsson (nämns 1722). Han och hustrun nämns inte i vigselboken för Norrala. Som faddrar till sina barn väljer de också genomgående grannar och inga som kan identifieras som släktingar, vilket indikerar att de var utomsocknes. Enda undantaget är den Nils Svensson i Vi i annexförsamlingen Trönö som står som ungfadder till sonen Per 1737. Gift med:
mm m
15 Sigrid Svensdotter
Bosatt på Ringa nr 6, Norrala.
[color=0000ff]*** Generation IV ***[/color]
ff ff
16 Jon Persson,
död 1727 i Fors nr 2, Norrala (se nedan). Soldat, bonde i Fors nr 2, Norrala. Vigselnotisen under Fors 1714 anger att Jonas Pedersson i Ringa inträdde äktenskap med dottern [till Olof Svensson, som namnges intill] Karin Olofsdotter. [C:2, f. 2v] Begravningsnotisen uppger att salig Jonas Pedersson begrovs andra söndagen efter påsk 1727 efter en mycket stilla och saktmodig vandel, samt kristlig förberedelse. [C:2, f. 3r] Gift 1714-11-21 i Norrala: Fors med
ff fm
17 Karin Olsdotter,
född 1692 (enligt åldersuppgift i dödboken) i Fors nr 2, Norrala (hon saknas dock i födelseboken), död 1746-09-29 i Fors nr 2, Norrala. Bosatt där. Efter att ha blivit änka efter Jonas Persson gifte hon 1729-05-22 om sig med ärlige drängen Jonas Larsson från Skensta. [C:2, f. 2v] Dödsnotisen uppger att hon skött sig väl före, levat i all ting beröml. och i all nöd och sjukdom ganska tålig. Fick inalles 11 barn.
ff mf
18 Per Olofsson,
född 1683 (åldersuppgift i dödboken) i Norrala, död i augusti 1729 i Ale nr sub 1, Norrala [C:2, f. 116]. Bonde där. Gift med:
ff mm
19 Brita Eriksdotter,
född i Ale nr sub 1, Norrala, död 1743-12-16(?), före jul, i Ale nr sub 1, Norrala [C:3, p. 410] . Bosatt i Ale nr sub 1, Norrala. Enligt dombok för maj 1709 dotter till bonden Erik Hansson i Ale.
fm ff
20 Anders Olofsson,
född i september 1676 i Haga nr 2, Norrala [C:1, f. 39], död 1743-08-23 där [C:3, p. 456]. Bonde i Haga nr 2, Norrala. Döpt 10 september 1676. D. i 'blödsjukan'. Gift med:
fm fm
21 Cecilia Andersdotter,
född i december 1676 i Finnika nr 3, Enånger, död 1747-10-03 i Haga nr 2, Norrala [C:3, p. 456]. Bosatt där. Legat fyra år till sängs efter olycksfall på gården. Om hennes härstamning, se Sveriges släktregister. Enånger (1960), signum 3 F:V.
fm mf
22 Per Mickelsson,
född i maj 1676 i Borg nr 3, Norrala [C:1, f. 25], död 1754-02-10 där. [C:3, p. 470] Bonde, nämndeman i 15 år, enligt dödboken. Gift med:
fm mm
23 Karin Larsdotter,
f. i ‘Postgården’, det vill säga Fors nr 1, Norrala, döpt 1680-04-12 [C:1, f. 170], död 1751-02-11 i Borg nr 3, Norrala. Bosatt i Borg.
[color=0000ff]*** Generation V ***[/color]
ff fm f
34 Olof Svensson,
född 1670 (baserat på åldersuppgift i dödboken) i Fors nr 2, Norrala, död 1741-03-12 där. Bonde på hemmanet, som ännu har en magnifik allmogebyggnad från 1600-talet (kulturmärkt) och som ännu ägs av samma släkt. Först bonde på fädernehemmanet, men måste (enligt dödsnotisen) sedan för fylleri avträda hemmanet och uppehölls därefter av sina två mågar. Eljest ingen utan sig själv gjort skada. Han tycks dock ha lyckats stadga sig, eftersom han utsågs till kyrkvaktare när han var kring 55 år gammal och hade denna tjänst i 15 år till sin död [dödsnotis i C:3, p. 404]. Gift 1693-12-26 i Fors [C:1, f. 84] med
ff fm m
35 Margta Andersdotter,
född 1663 (ca) i Sunne (Värmland) [C:1, f. 84], död 1748-04-21 [C:3, p. 404] i Fors nr 2, Norrala. Bosatt på Fors nr 2.
ff mm f
38 Erik Hansson,
född i Ale nr 1, Norrala. Bonde i Ale nr sub 1, Norrala. Om släktskapen med övriga i Ale nr 1 och nr sub 1, se dombok för maj 1709. Erik nämns som bonde på halva nr 1 (=sub 1) redan i tiondelängden 1690; den andra halvan sköttes då av svägerskan Sigrid. Gift 1689 annandag jul, enligt vigselregister i Uppsala domkapitels arkiv med
ff mm m
39 Sigrid Svensdotter,
född i Losjö nr 1, Norrala. Bosatt i Ale nr sub 1, Norrala. Hennes föräldrar anges i vigselnotisen i vigsellängd för Norrala 1688-89 bland Uppsala domkapitels handlingar.
fm ff f
40 Olof Andersson,
född i Haga nr 2, Norrala, död 1715 i Haga nr 2, Norrala [C:2, f. 138]. Bonde, kyrkvärd i Haga nr 2, Norrala. Vigselår baserat på kyrkoräkenskaperna. Han var enligt domboken 1695 sonson till bonden Simon Mickelsson i Haga nr 2. Gift 1670/71 med
fm ff m
41 Karin Jonsdotter,
född 1637 (baserat på åldersuppgift i dödboken) i Remsta nr 2, Norrala, död 1715-10-28 i Haga nr 2, Norrala. Bosatt i Haga. Härstamningen från Remsta framgår av domboken för 1695 (hon var f.ö. syster till Per Jonsson i Närby nr 2 och Brita, g.m. Lars Andersson i Losjö nr 2). Dödsmånad svårläst och kan läsas annorlunda.
fm mf f
44 Mickel Persson,
född 1638 i Borg nr 3 (åldersuppgift i dödboken), Norrala, död i februari 1727 i Borg nr 3, Norrala. [C:2, f. 145] Bonde i Borg. Skrivs som bonde på hemmanet fr.o.m. 1657 [mantalslängd] och ännu 1685 [jordebok]. Barnen till Lars Persson i Haga nr 3 begärde 1687 att få ut sitt arv i Borg nr 3; släktskapen sins emellan beskrivs dock inte [dmb]. Gift med:
fm mf m
45 Karin,
född 1638 (enligt åldersuppgift i dödboken), död i augusti 1703 i Borg nr 3, Norrala och begravd den 16 augusti [C:1, f. 26]. Bosatt där.
fm mm f
46 Lars Persson,
född i Fors nr 1, Norrala, död i Fors nr 1, Norrala. Bonde, postbonde, länsman där. Erhöll 1700 sin salig svärmors del i Kolsta nr 2 [dombok]. Hans bomärke 1690 är identiskt med Per Perssons i Fors 1613, vilket indikerar att de tillhörde samma släkt. Gift med:
fm mm m
47 Elin Hansdotter,
född 1661 (enligt åldersuppgift i dödboken), död 1697 i Fors nr 1, Norrala [C:1, f. 86]. Bosatt där. Sannolikt bördig från Kolsta nr 2 [jämför dombok 1700]. Nämns som vittne vid trolldomsrannsakningarna 1673 [J. J:son Hanzén: “Trolldom och häxprocesser i Hälsingland”, 1951]
[color=0000ff]*** Generation VI ***[/color]
ff fm ff
68 Sven Jönsson,
född 1650 (enligt åldersuppgift i dödboken), död 1705 i Fors nr 2, Norrala. [Dödsnotisen härrör från en mycket gammal anteckning utan källuppgift, gjord i min ystra ungdom. När jag nu har jämfört den med mina register finns ingen Sven Jönsson död detta år. Måste alltså verifieras.]. Bonde där. Sven Jönsson i Fors erlade en avgift för brudpället till kyrkan i samband med sin vigsel, enligt kyrkoräkenskaperna 1668-69. Gift med:
ff fm fm
69 Kerstin/Kristina Jonsdotter,
född 1650 (ca) i Remsta nr 1, Norrala, död i november 1738 i Fors nr 2, Norrala, begravd 17 november. [C:2, f. 113] Bosatt på Fors nr 2. (Kontakta mig för uppgifter om hennes anor.)
ff mm ff
76 Hans Larsson
Bonde i Ale nr 1, Norrala. Han nämns som bonde på hemmanet tidigast 1655 [jordebok] och ännu 1670 [mantalslängd]. Gift med:
ff mm fm
77 Brita
Bosatt i Ale nr 1, Norrala. Hon nämns som änka 1679 då hon erlägger mantalsskatt för sig, sin son och två döttrar i Ale nr 1 [mantalslängd]. Av domboken 1683 framgår att hon tidigare varit gift med Jon Andersson Krok.
ff mm mf
78 Sven Ersson
Bonde på Losjö nr 1, Norrala. (Kontakta mig för uppgifter om hans anor.) Gift med:
ff mm mm
79 Elin Mickelsdotter
Bosatt på Losjö nr 1, Norrala.
fm ff ff
80 Anders Simonsson
född 1616 (enligt åldersuppgift i dödboken) i Haga nr 2, Norrala, död i december 1691 där (begravd 1692-01-01). Bonde på hemmanet om 11 öres- 19 penningland fr.o.m. 1646 [mantalslängd]. Ska enligt personalian ha varit kyrkvärd, men nämns inte som sådan i kyrkoräkenskaperna och begrovs i sina fäders grav, gården tillhörig. [begravningsnotis i C:1, f. 40] (Kontakta mig för uppgifter om hans anor.)
fm ff mf
82 Jon Persson,
död i Remsta nr 2, Norrala. Måg och bonde på Remsta nr 2 fr.o.m. 1649 [mantalslängd]; levde ännu 1695 [dombok]. Svågern Olof Persson i Sund tvistade 1649 med honom om besittningsrätten till hemmanet [dombok]. Gift med:
fm ff mm
83 Märit Persdotter,
född i Remsta nr 2, Norrala, död där ca 1676, Norrala. Dödsåret utgår från att testamente efter henne inlämnades till kyrkan räkenskapsåret 1676-77 [kyrkoräk.]. Hennes syster Karin var gift med bonden Olof Persson i Sund nr 2 [dmb 1649]. (Kontakta mig för uppgifter om hennes anor. Hon var för övrigt på sidolinjen befryndad med underlagmanssläkten Nerbelius.)
fm mf ff
84 Per Mickelsson,
född i Borg nr 3 (?), Norrala, död i Borg nr 3, Norrala. Bonde där redan 1621 [mantalslängd]-1645 [jordebok]; 1635 omfattade gården 9 öresland [jordebok]. Han använde samma bomärke, ett A, som senare hans sonson Per Mickelsson 1733 [jmf 1668? i Allmogens besvär, Gävleborg: 1, RA, med Sigvard Bodins i Norrala sammanställning över bomärken i socknen]. Per torde vara bror till råd- och handelsmannen Olof Mickelsson Krok i Söderhamn, som enligt O.J. Bromans Aettqvisl (släkten Krok) [tryckt i Glysisvallur, d. 3, Uppsala 1953] var bondson från Borg. Gift med:
fm mf fm
85 Karin,
möjligen född i Kolsta nr 5, Norrala, död i Borg nr 3, Norrala. Hon skrivs för Borgshemmanet redan 1646 [mantalslängd] och ännu 1656 [mantalslängd, med 2 söner]; maken var då troligen avliden. Hon uppbjöd 1648 sin arvejord i Kolsta nr 5 [dombok]. Karin tycks ha dött senast 1674, eftersom sonen Mickel Persson inlämnade testamente efter sina föräldrar till kyrkan räkenskapsåret 1673-74 [kyrkoräk.]
fm mm ff
92 Per Larsson,
född i Fors nr 1, Norrala, död i Fors nr 1, Norrala. Bonde i Fors nr 1, Norrala. Bonde på Fors nr 1 fr.o.m. 1655 [jordebok] och ännu 1671 [mantalslängd]. Alkoholiserad och aggressiv, hade flera utomäktenskapliga barn - se U. Sikeborg, Släkt och Hävd 1990:3-4. Om hans härstamning, se Sikeborg, Släkt och Hävd 1992:3-4. Gift 1655 (dombok 1655) med
fm mm fm
93 Karin Andersdotter Krok,
född i Norrala, död 1693 i Fors nr 1, Norrala. Vigselåret bygger på kyrkoräkenskapernas uppgift om att flera bröllopsgäster fått böta för att efter firandet ha försummat att gå i kyrkan. Hon nämns som änka i Fors nr 1 1673. Dödsåret troligen 1693 [mantalslängd]. Om henne och hennes härstamning från prästsläkterna Krok (Chrochius) och Schalin, se U. Sikeborg, Släkt och Hävd 1990:3-4.
537
« skrivet: 2000-05-21, 15:43 »
Per: Att Anbytarforum stängs verkar inte längre vara en orealistisk tanke, tyvärr. Efter att den handfull personer som benämner sig 'Nätverket för oberoende genealoger (mot Förbundet)' helt kunnat dominera diskussionerna utan att lämna efter sig något konstruktivt bidrag tycker jag det är rätt tydligt hur sårbart ett medium som detta är. Vad de har åstadkommit är att diskussion efter diskussion har stängts och att redaktören - en av de personer som har gjort störst insatser för svensk släktforskarrörelse och som lagt ned ett arbete långt utöver vad han har fått ersättning för - tänker lämna sin tjänst. Det är visserligen inget unikt för Anbytarforum att haverister flockas på detta sätt för att hävda sig själva på andras bekostnad (för ett par år sedan fick en akademisk diskussionsgrupp om fornskandinavisk kultur på Göteborgs universitet stängas av samma skäl, efter att en handfull amatörer härjat, med samma typ av argument och ordval som i Anbytarforum), men det gör det inte mindre obehagligt. Det gör också att jag känner mig tveksam inför att lägga upp fler släktsammanställningar på Anbytarforum - vem vet hur länge de kan läsas? Jag vet ingen som skulle kunna klara av Anbytarforum och RÖTTER på ett sådant sätt som Håkan Skogsjö.
Så för att svara på din kommentar: Jag har inga illusioner om Anbytarforums framtid. Framför allt är jag mycket desillusionerad när det gäller släktforskares seriositet efter att ha bevittnat Nätverkets framfart.
Nog om detta. Jag ville egentligen bara svara på din fråga ovan om Ingrid Hansdotter i Norrala kan ha bidragit till att sonsonen Magnus Joensson Blix senare blir borgmästare i Söderhamn (som delvis är byggt på mark från Norrala). Jag tror inte att det behöver finnas en koppling. Den som ville göra karriär kunde i första hand bli präst eller militär. På landsbygden - där den övervägande delen av befolkningen bodde - var hierarkin stark, med kyrkoherden överst. Det fanns egentligen ganska få mellanled mellan allmogen och kyrkoherden för den som hade större ambitioner. Ville eller kunde man inte bli präst eller ansluta sig till armén eller flottan fanns förstås kronoförvaltningen. Hursomhelst var utbudet ganska begränsat. Det var därför naturligt att söka sig till städerna, eftersom man där kunde tjäna gott om pengar som borgare (eftersom inget pensionssystem fanns var det av förståeliga skäl viktigt att ha en god inkomst medan man ännu var arbetsför) men också klättra uppåt i stegen.
I Norrland fanns vid denna tid (andra hälften av 1600-talet) bara några få städer, utspridda kring den mycket långa norrlandskusten: Umeå, Härnösand, Hudiksvall, Söderhamn och Gävle. Eftersom handeln var kopplad till städerna blev också städerna en naturlig mötespunkt, i synnerhet för den allt större andelen av befolkningen som inte ägde egen jord. (Bördsrättssystemet gjorde det svårt att förvärva jord som man inte var arvsberättigad till.) Till denna grupp hör delvis prästsönerna, som på grund av fädernas yrke och bosättande på prästgårdarna, saknade den naturliga kopplingen till jordinnehav i en socken.
Om du tittar i hälsingeprosten Olof Johannis Bromans genealogier över Hälsinglands kultursläkter från första hälften av 1700-talet (tryckta i Glysisvallur, d. 3, Uppsala 1953), ser du att prästbarnen - men även andra - dras till städerna. I Hälsingland delas samma familjer upp mellan Söderhamn och Hudiksvall och många andra rara fåglar flyttar in, långväga ifrån.
Eftersom Norrlands kultursläkter hade många band sinsemellan genom giftermål, släktskap och fadderskap kan det ha funnits många anledningar till att Magnus Joensson Blix blev borgmästare i Söderhamn. Mer kan jag nog inte säga.
Med varma forskarhälsningar
Urban
538
« skrivet: 2000-05-15, 20:01 »
Per: Enligt genealogierna för släkten Blix ska stammodern ha varit en Ingrid Hansdotter, bördig från Norrala och gift med kyrkoherden i Undersåker, Måns Karlsson (Blix), f. 1502.
Uppgiftens ursprung
Denna Ingrid finns inte belagd i några förstahandskällor och jag har inte heller sett någon form av källhänvisning för uppgiften tidigare. Enligt ditt inlägg daterat 1999-12-31 i diskussionen 'Ingrid Hansdotter från Norrala' (under 'Hälsingland': 'Efterlysningar') hänvisar Bertil Hasselberg i sitt supplement till herdaminnet till en handskrift i Uppsala universitetsbibliotek av Jonas J. Hernodius, kyrkoherde i Boteå. Du skriver också: “Förmodligen avses den likpredikan över sonen Peder Månsson Blix i Palmsköldska samlingen som nämns i Henning Sollieds mycket gedigna artikel “Blixerne av Jemtland” i Norsk slektshistorisk tidsskrift III (1930).”
Potentiella källkritiska invändningar
Det första du måste göra här är att bekräfta att källan är rätt identifierad med hjälp av de förteckningar som gjorts över tryckta likpredikningarna (se nedan); det framgår inte av ditt inlägg häromdagen om du redan gjort det. Du behöver också veta när likpredikan skrevs. Det kan tyckas självklart att en uppgift om en avlidens föräldrar i en likpredikan borde vara korrekta, med om man tänker på att den döde kunnat vara i hög ålder och knappast själv varit i stånd att lämna uppgifterna till nedtecknaren - död som han/hon var - har vi redan där flera potentiella felkällor:
1) Lång tid har förflutit mellan händelserna (Ingrids död och likpredikans författande).
2) Uppgifterna har förmedlats av personer som antingen inte haft samma nära anknytning till Ingrid Hansdotter och därför inte har haft samma intresse av att komma ihåg namn eller detaljer eller som enbart har fått uppgiften i andra eller tredje hand.
3) Sekundärkällans författare har missuppfattat uppgiften. (Den som blivit citerad i tidningen någon gång vet hur fel det kan bli. Själv har jag blivit benämnd som Ulf och Örjan och Sikegård av intervjuande journalister, för att ta ett exempel. De har väl inte sett Ljuset än, kantänka.) De biografiska uppgifterna i likpredikningarna vid denna tid var för övrigt av mycket underordnad betydelse.
Om likpredikningarnas historiska värde samt litteraturhänvisningar
Häromåret gavs en doktorsavhandling i litteraturhistoria ut som behandlar likpredikningarnas syfte och framväxt. Författaren visar hur det retoriska elementet var det helt dominerande, att vältaligheten var överordnat allt annat. Eftersom det inte bara ger en bra förståelse av hur lite/mycket trovärdiga likpredikningar kan vara utan också ger en fin insikt i hur man tänkte och såg på döden rekommenderar jag den varmt för läsning:
Göran Stenberg: Döden dikterar. En studie av likpredikningar och gravtal från 1600- och 1700-talen, Stockholm 1998, Atlantis förlag, ISBN: 91-7486-676-1
Jag vill också citera ur Bengt Hildebrands enastående 'Handbok i släkt- och personforskning. D. 1: Metodlära, medeltidsförhållanden, historiografi och bibliografi' (Stockholm 1961, Wahlström & Widstrands förlag), s. 131: (Har du den inte så skaffa den på ett antikvariat - den är oumbärlig.)
[color=0000ff]“Det äldsta bevarade svenska liktalet är över riksrådet Johan Turesson (Tre rosor, + 1556; se L. Sjödin i Hist. stud. tillägn. S. Tunberg 1942, s. 229, 259). Likpredikningarna (bibliogr. i J. C. stricker, 'Försök til et swenskt homiletiskt bibliotek', 1, 1767, s. 1-229, med reg. s. 230-251; C. G. Warmholtz, 'Bibliotheca historica sveo-gothica', 1, 1805, nris 6514-6690, s. 121-174; H. G. Porthan, 'Något om likpredikningar' i P:s 'Skrifter i urval', 5, 1873, s. 293-295; GFM, 41, s. 16) bygga icke på egentlig forskning, visa ofta rent kuriösa drag och synpunkten är mindre den rent biografiska än den uppbyggliga. Man växlar mellan ett torrt curriculum vitae och en utförligare framställning med fraser av det senare slaget.[/color]
[color=0000ff]I den mån man verkligen åsyftar en levnadsteckning är den panegyrisk, med okontrollerade, ofta felaktiga data och i synnerhet genealogisk otillförlitlig. Om en objektiv personbedömning är det knappast tal, ehuru nyanseringen i omdömet naturligtvis delvis avhänger av predikantens egen bildning och förmåga. Icke desto mindre äro likpredikningarnas biografiska uppgifter ofta ovärderliga och ibland nästan det enda material man har.”[/color]
Vad jag själv anser
Hur trovärdig uppgiften om Ingrid Hansdotter är beror i första hand på hur nära det går att belägga henne i tiden. Om ditt antagande ovan stämmer, att hon nämns i sonens likpredikan, finns det nog fog för att åtminstone utgå från att det kan ha gått en ansenlig tid mellan Ingrids frånfälle och predikans författande. De potentiella felkällorna kvarstår alltså.
Ändå känner jag själv inget behov av att avföra henne fullständigt, även om hon bara omnämns i en sen likpredikan. Det som gör att uppgiften bär trovärdighetens prägel är att hon nämns som Ingrid Hansdotter från Norrala, inget mer. Det vill säga: Det finns inget glamoröst över det hela, inget som kan ha gjort att uppgiften tagits med för att försköna och förbättra. Snarare tvärtom. Det finns visserligen exempel på att sådana uppgifter diskret lagts till i adelsgenealogier på 1700-talet för att utöka antalet förfäder (jag nämner ett par i min artikel om Bureätten i Släktforskarnas årsbok 1996), men äldre adelsgenealogier är ju notoriskt opålitliga och tendentiösa på ett sätt som inte kan jämföras med likpredikningar då det gäller biografiska uppgifter. Likpredikan hade dessutom religiösa aspekter och förhoppningsvis hindrade detta de värsta avarterna av genealogiska manipuleringar.
Om det är likpredikan som är källan till uppgiften - låt mig veta om så är fallet - skulle jag själv låta henne stå kvar, med den tydliga noteringen att den enda källan (ordentligt angiven, naturligtvis) är sekundär.
Jag kan avsluta med att nämna att det finns ytterst få Norralabor kända från senmedeltid. Jag har inte sett någon som skulle kunna kopplas till Ingrid Hansdotter. Avståndet mellan Jämtland och Hälsingland är emellertid inget problem - diplomatarierna visar att folk var rejält rörliga mellan landskapen. (Vad Norrala beträffar ägde en familj i Trasviken i Hede socken, Härjedalen, jord i Norrala under första hälften av 1400-talet [Släkt och Hävd 1990:3-4, s. 155, 183]).
Hälsningar
Urban Sikeborg
539
« skrivet: 2000-05-14, 21:01 »
Per: Ber att få återkomma om ett par dagar - måste läsa på lite först. Tack för välkomsthälsningen!
Linda: Jag känner inte till familjen sedan tidigare. Jag har i alla fall gått igenom de kyrkböcker jag har på mikrofilm hemma och sammanställt vad jag har hittat där; en del är nog bekant för dig redan. Jag lämnar också ett par förslag på hur du ska kunna gå vidare.
(En kommentar om redovisningen av barnen nedan: Om jag inte har kunnat belägga barnet med patronymikon eller tillnamn i någon källa har jag lagt en asterisk efter namnet.)
1 Kerstin (Schenström)*,
född 1829-05-06 i Svartvik, Norrala. Vid hennes namn i födelseboken anges Nöd dop (oäkta). Föräldrar: båtsman Erik Schenström, nr 173, och pigan Karin Persdotter i Svartvik. [C:5] Hon anges som Karin i husförhörslängden 1828-34, med notering död 1829 6/5. [AI:4, uppsl. 103]
[color=0000ff]*** Generation I ***[/color]
f
2 Erik Hansson Schenström,
född 1807-01-29 i Svartvik, Norrala, båtsman där.
Erik var enligt födelseboken son till båtsmannen Hans Schenström i Svartvik och hustrun Brita Hamberg, 41 år. Faddrar: Bonden Olof Ersson och hustrun Helena Olsdotter i Edvik; bondsonen Lars Andersson och hustrun Helena Persdotter i Svartvik. (Ungfaddrar:) Bondsonen Anders Nilsson i Edvik och bondedottern Karin Nilsdotter 'ibidem'. [C:4, f. 55r]
I husförhörslängden 1822-27 anges att han utflyttat till p. 154 år 1824, att han vaccinerats för smittkoppor och att han kommunierats första gången i juni 1822. [AI:3, uppsl. 103]
P. 154 avser hemmanet Borg nr 4, där Erik nämns som dräng i samma längd, till dess han flyttar till p. 72 1825. [Uppsl. 154]
P. 72 avser hemmanet Sjettene nr sub 4, där han nämns som dräng i samma längd, till dess han flyttar till p. 102 1826. [Uppsl. 72]
P. 102 avser Svartvik nr sub 3, där han första gången nämns som Erik Hansson Schenström (namnet tillagt ovanför). En notis anger: Skrifves för sig sjelf. Se fol. 103. v. [=vitiosus: lastbar, fördärvad]. anklagad 1826. [Uppsl. 102]
I husförhörslängden 1828-34 skrivs båtsman Erik Hansson Skenström först utan familj under Svartvik nr sub 3 [AI:4, uppsl. 103] och därefter - från 1828 - under Svartviks utanvidsområde med hustrun Karin Persdotter (f. 1792-04-14) och sönerna Olof (f. 1830-08-08) och Hans Erik (f. 1833-04-17). [AI:4, uppsl. 106] I husförhörslängden 1835-40 har en son Per (f. 1837-01-20) tillkommit. [AI:5, uppsl. 137]
Gift med nästa ana
Barn:
*Kerstin Eriksdotter*, född 1829-05-06, se ana 1.
m
3 Karin Persdotter,
född 1792-04-14. Bosatt i Svartvik, Norrala.
Husförhörslängderna anger inte att hon skulle vara född utanför socknen. 1792 föddes bara en Karin Persdotter i socknen. Denna ska emellertid ha fötts 1792-05-19, alltså inte 1792-04-14, som är det födelsedatum som konsekvent anges för Schenströms hustru. Som underlag för fortsatt forskning lämnar jag några grunddata om denna Karin f. 1792-05-19:
Hon var dotter till Per Abramsson och hustrun Kerstin Olsdotter i Å. Faddrar: Olof Jönsson och hustrun Karin Olsdotter; Sven Abramsson och hustrun Ingrid Jonsdotter. (Ungfaddrar:) Drängen Olof Larsson och pigan Margareta Olsdotter. [C:4, f. 24r]
Ett par indicier, om än ganska svaga, finns till stöd för en eventuell identifiering:
a) Enligt fadderuppgifterna för Hans Schenströms familj var de nära bekanta med Per Abramssons familj i Edvik.
b) Husman Per Abramssons änka Margta Hansdotter (f. 1754, sjukl) skrivs tillsammans med båtsman Erik Hansson Schenström i husförhörslängden 1828-34 under Svartvik nr sub 3 (ingen övrig familj anges emellertid för honom där). [AI:4, uppsl. 103]
För att få närmare visshet måste du dock kontrollera vigselboken för 1829, som jag inte har tillgång till. Låt mig veta vad du hittar, eftersom jag har rätt mycket information om Per Abramssons och hans hustrus härstamning.
Vår Karin Persdotter (f. 1792-04-19) anges i husförhörslängden 1828-34 tjäna som piga i Svartvik nr sub 3 och ha dottern Karin. Där finns också noterat: d. 27 aug. 1829. kyrktagen såsom Båtman Erik schenströms äkta Hustru. Längre upp på samma sida skrivs Per Abramssons änka (se ovan). [AI:4, uppsl. 103]
Gift med föregående ana
[color=0000ff]*** Generation II ***[/color]
ff
4 Hans Persson Edvik,
född 1774, död 1832-04-14 i Svartvik, Norrala. Båtsman/husman i Svartvik.
Vid sonen Fredriks födelse nämns han som avskedade båtsmannen Hans Edvik i Svartvik. [C:4, f. 28v] H.M. Hans Pehrsson, f. 1774, hustrun Brita Matsdotter, f. 1764 (utfattige) nämns med sönerna Mats [Hans] Hansson, Erik Hansson (f. 1807-01-29) och Fredrik Lang?, gardist. [AI:2, 1816-21, uppsl. 94] I husförhörslängden 1828-34 finns om honom noterat: Ähr utfatt. död d. 14. april __ 1832. [AI:4, uppsl. 105] Dödboken kanske kan ge närmare besked om hans ursprung.
Gift 1792-12-31 med nästa ana
Barn:
*Fredrik Lang(?), född 1794-10-01 i Svartvik, Norrala. Gardist.
Fredrik uppges i födelseboken vara son till avskedade båtsmannen Hans Edvik och hustrun Brita Matsdotter i Svartvik. Faddrar: Lars Olsson och hustrun Margta Persdotter i Styvje; båtsmannen Johan Hamberg och hustru Greta Matsdotter i Källene. (Ungfadder:) Drängen Per Norborg i Kolsta. [C:4, f. 28v]
I husförhörslängden 1822-27 upptas han under familjen i Svartvik som Fredrik Lang?, gardist, med kommentarenPå fängelse. [AI:2, 1816-21, uppsl. 94]
*Erik Hansson*, född 1802-09-08 i Svartvik, Norrala.
Erik var enligt födelseboken son till båtsmannen Hans Schenström och hustrun Brita Matsdotter, 37 år. Faddrar: Bonden Erik Olsson och hustru Margta Lars?dotter i Svartvik; bonden Nils Andersson och hu. Margta Hansdotter i Edvik. (Ungfaddrar:) Abraham Jönsson i Svartvik och bonddottern Karin Persdotter 'ibidem'. [C:4, f. 45v]
*Mats (Hans) Hansson Schenström, född 1803-11-28 i Svartvik, Norrala.
Mats föddes enligt födelseboken som son till båtsmannen Hans Schenström och hustrun Brita Hamberg i Svartvik. Modern var då 39 år. Faddrar: Bonden Olof Olsson och hustru Margta Persdotter i Skensta; bonden Sven Abrahamsson och hustru sigrid Jonsdotter i Edvik. (Ungfaddrar:) Son Abraham Jönsson i Svartvik och dotter Anna Jönsdotter 'ibidem'. [C:4, f. 48v]
I husförhörslängden 1816-21 anges han på två ställen som Mats Hansson, f. 1803-11-22. [Uppsl. 72, 94]. I husförhörslängden 1822-27 finns om denne Hans Hansson med samma födelsedatum noterat att han återinflyttat till familjen 1826 från p. 98, samt: vitiosus [=lastbar, fördärvad]. Anklagad för lättja och stoora odygder. Anmäles till Krigstjenst. [AI:3, uppsl. 103]
*Erik Hansson Schenström, född 1807-01-29, se ana 2.
fm
5 Brita Matsdotter Hamberg,
född 1765-04-05 i Arklo/Siknäs, Norrala. Bosatt i Svartvik.
I AI:2, 1816-21, uppsl. 94, uppges födelseåret vara 1764. Namnet Mats var emellertid inte vanligt i socknen och det förhållande att båtsmannen Mats Matssons (Lind/Åman hustrus patronymikon var Fredriksdotter - unikt i dessa trakter - stöder identifieringen med deras dotter Brita. Två av hennes söner gavs ju namnet Fredrik. Om deras släktkrets har jag inte funnit något, men det kan vara värt att notera att flera faddrar till familjen kommer från hemmanet Fors nr 2 i andra ändan av socknen.
Faddrar till Brita: Olof Jonsson och hustrun Karin Persdotter i Fors; Erik Olsson och hustrun Kerstin Schenström [!] i Berge. (Ungfaddrar:) Per Olsson 'ibidem' (d.v.s. Berge) och pigan Kerstin Larsdotter i Berge. [C:3, p. 367]
Det finns originellt nog två vigselnotiser för Brita: Den första för 1792-12-30 (Hans Edvik och Brita Mattsdotter i Borg [C:4, f. 99v]), den andra för 1793-01-01 (Båtsman Hans Edvik och Brita Mattsdotter [C:4, f. 100r].
Hon omnämns i födelsenotiserna för sönerna Mats och Erik som Brita Hamberg.
Hon skrivs ännu i husförhörslängden 1828-34 som Husm. Hans Perss.s Enka Brita Matsdr. (f. 1764) under Svartviks utanvids. [AI:5, uppsl. 136]
Gift 1792-12-31 med föregående ana
[color=0000ff]*** Generation III ***[/color]
fm f
10 Mats Matsson Lind/Åman/Hamberg,
född 1739 (ca), död 1789-01-22 i Borg, Norrala. Båtsman i Norrala. Han saknas i födelseböckerna för Norrala.
När dottern Brita föds 1765-04-05 anges detta i två notiser: Den första anger hennes föräldrar som båtsmannen Mats Matsson Åman och hustrun Anna Fredriksdotter i Källene [C:3, p. 384]. Den andra uppger föräldrarna vara båtsmannen i sjunde rotan (Arklo och Siknäs byar) Mats Matsson Lind och Anna Fredriksdotter, postia Åman. Tillägget betyder att han senare tagit sig namnet Åman. [D:o, p. 367]
När dottern Anna föds 1778-03-01 anges föräldrarna som Mats Hamberg och hustrun Anna Fredriksdotter i Borg. [C:4, f. 5r] (Jag har gått igenom födelseböckerna t.o.m. 1790 efter deras barn.)
Dödsnotisen från 1789 lyder: Borg. Båtsm. Matts Åman, hemsiuk afsomnade, 50 år gammal. [C:4, f. 177v]
Gift med nästa ana
Barn:
*Brita Matsdotter Hamberg, född 1765-04-05, se ana 5.
*Karin Matsdotter*, född 1769-10-23 i Källene, Norrala.
Faddrar: Unge Sven Jönsson och hustrun Margta Larsdotter i Fors; Jon Larsson och hustrun Kerstin Olsdotter i Borg. (Ungfaddrar:) Göran Kristoffersson och pigan Kerstin Jonsdotter i Källene. [C:3, p. 384]
*Fredrik Matsson*, född 1772-06-28 i Källene, Norrala, död där 1773-07-26.
Faddrar: Kristoffer Göransson och hustrun Ella Olofsdotter i Källene; Jon Larsson och hans hustru i Borg. (Ungfaddrar:) Drängen Per Olofsson och pigan Sara Persdotter i Hamre. Vid födelsenotisen är tillagt: dödde d. 26 Julii i Rödsoten 1773. [C:3. p. 367] Notisen är visserligen införd under Arklo-Siknäsrotan där fadern tidigare tjänat som båtsman, men familjen var vid det laget bosatt i Källene.
*Anna Matsdotter*, född 1778-03-01 i Borg, Norrala.
Faddrar: Olof Persson 'ibidem' (d.v.s. Borg) och Kerstin Larsdotter; Jon Mickelsson i Källene och hustru Kerstin Larsdotter. (Ungfaddrar:) Drängen Jon Olsson i Fors och pigan Karin Svensdotter. [C:4, f. 5r]
*Fredrik Matsson*, född 1780-12-12 i Borg, Norrala.
Faddrar: Sven Persson 'Ibid.' (d.v.s. Borg) och hustru Karin Olsdotter; Erik Ersson i Källene och hustru Malin Olsdotter. (Ungfaddrar:) Mickel Jonsson och pigan Margta Jonsdotter. [C:4, f. 8v]
fmm
11 Anna Fredriksdotter,
född 1736 (ca), död 1798-03-20 i Källene, Norrala. Hon saknas i födelseböckerna för Norrala.
Dödsnotisen från 1798 lyder: Båtsm.s Enkan H: Anna Fredricsdotter i Källorne i Slag och Andetäppa __ 62 [år]. [C:4, f. 121r]
Hälsningar
Urban Sikeborg, Sollentuna
540
« skrivet: 2000-05-13, 11:49 »
Jag lämnade i tysthet Anbytarforum den 20 juli förra året, eftersom jag tyckte att det jag såg som destruktiva krafter fick för stort utrymme. När nu flera diskussioner stängts för att stoppa denna utveckling och förbundsstämman också ska behandla frågan, är det förhoppningsvis möjligt att kunna ägna sig åt släktforskning på Anbytarforum utan risk för att utsättas för personliga hatkampanjer igen.
Under den tid som gått har jag fått åtskilliga förfrågningar från personer med anknytning till Norrala. Jag börjar med att lägga upp en mindre utredning för Carol Steiner i Minneapolis, vars farfars far Nils August Norling var bördig från Norrala.
Sammanställningen är på engelska, men om någon vill ha delar av den översatt till svenska hjälper jag till. Svenska termer är knöliga vid översättning och jag är osäker på hur begrepp som 'båtsman' och 'husförhörslängd' ska översättas. Jag har därför här återgett dem på svenska i denna genealogi. I övrigt tror jag att källhänvisningarna är rätt genomskinliga.
1 Nils August Norling,
born on August 10, 1871. Worker in a lumberyard in Söderhamn. Emigrated with his family to USA in 1902.
The lumber-yard worker Nils August Norling married Hulda Maria Nilsson in Söderhamn on April 13, 1895, according to the marriage register. She is then stated as being born on July 27, 1877, but with no reference to the place of birth. However, she is listed in the Söderhamn birth register for this year: Hulda Maria, illegitimate daughter of the 31-year old maid Anna Eriksdotter from Galtebol in the Gillberga parish in the province of Värmland. I haven't found this Anna Eriksdotter in the 'husförhörslängd' (catechisimal meeting registers) for Soderhamn. The name Nilsson assumed by Hulda Maria may indicate the Christian name of the father, whose name wasn't mentioned by the vicar.
*** Generation I ***
(f)
2 Johan Norling,
born on May 4, 1828 in Sund, Norrala, dead on January 26, 1874 in Söderhamn. Fisherman in Norrala. Called Johannes in the birth register. [C:5, 1823-59]
Married to:
(m)
3 Martha Håkansdotter Hamberg,
born on November 6, 1835 in Källene, Norrala. The birth register states that Martha was the daughter of 'båtsman' no. 119 Håkan Hamberg and his wife Karin Ersdotter in Källene. [C:5, 1823-59]
*** Generation II ***
(ff)
4 Olof Norling,
born June 20, 1784 in Vikbro (Styvje), Norrala. Blacksmith in Sund, Norrala. Olof's godparents were: Olof Hansson and his wife Ingrid Hansdotter in Heden, Norrala; Anders Norling and his wife Brita Jonsdotter in the parish of Soderala; the young 'handelsbetjant' (i.e. somebody working with trade in a subordinate position, an assistant, most likely in the city of Soderhamn) Olof Arf, and the maid Anna Olsdotter. [Birth register 1775-1822, C:4, p. 13r]
Called 'sockensmed' ('parish blacksmith') when his son Johan was born. He and his family lived in the outskirts of Sund in Norrala. From the 'husförhörslängd' for 1828-34 [AI:4, p. 119], compared to the same register for 1835-40 [AI:5]:
Married to:
(fm)
5 Brita Eriksdotter,
born on August 12, 1786 in Forsa. Resident in Sund, Norrala. Birth date and place of birth from the 'husförhörslängd' (catechisimal meeting register) for 1828-34 [AI:4, p. 119].
They were probably married in the parish of Forsa, since they are not mentioned in the Norrala marriage registers.
(mf)
6 Håkan Hamberg,
born on June 3, 1803 in Vågbro, Norrala. 'Båtsman' in Källene, Norrala. Håkan is stated as the son of the factory worker Nils Håkansson and his wife Margta Ersdotter in Vågbro, Norrala, in the birth register 1803. His godparents were: The shoemaker Per Andersson and his wife Sigrid Andersdotter in Styvje in Norrala; the factory worker Per Andersson and his wife in Vågbro, Norrala; the blacksmith's son Olof Norling in Vikbro [that is, the same Olof Norling whose son Johan later married Håkan's granddaughter!], and the young maid Margta Andersdotter in Borg, Norrala. [C:4, 1775-1822, p. 47v]
In the 'husförhörslängd' for 1816-21 [AI:2, p. 164] he is recorded with his father, stepmother and siblings in the outskirts of Hamre and Ingsta in Norrala (which probably refers to Vågbro). At the age of 15 he went to serve as a farmhand in Ingsta, but his name has there been crossed over [p. 160] and a note 'rymt' (decamped, in a negative meaning, probably referring to his service) is added to his name on p. 164. In the 'husförhörslängd' 1828-34 [AI:4, p. 77, 87, 148], the vicar has added a special note at his name in three places: 'Minder ordentl. Känd vix compos mentis' = 'Less steady. Known hardly compos mentis (Latin for 'in full possession of all his senses').'
He is mentioned as the farmhand Håkan Nilsson Hamberg in Skensta 1829, then he temporarily served in Styvje but returned 1830 to Skensta. Around that time he became enlisted as a 'båtsman' in the Swedish Navy and lived as such in Källene in Norrala.
According to the same register he married Karin Ersdotter, b. in Hamre in Norrala 1807-12-07 [p. 77]. In the 'husförhörslängd' for 1835-40 he is mentioned without any derogatory remarks. [AI:5]
Married to:
(mm)
7 Karin Ersdotter,
born on December 7, 1807 in Hamre, Norrala. Resident in Källene, Norrala. Karin is stated as being the daughter of the 'husman' (=somebody living on land belonging to a farmstead without owning it) Erik Hansson and his wife Brita Jonsdotter in Hamre in the birth register 1807.
Her godparents were: The blacksmith Johan Lohberg and his wife Brita Hansdotter in the parish of Trönö; the 'båtsmansreserven' Olof Olofsson and his wife Anna Olsdotter in Bölan in the parish of Enånger; the young man Jakob Ersson in Källene in Norrala and the young maid Malin Olsdotter in Lundberg in Trönö. [C:4, 1775-1822, p. 54v]
*** Generation III ***
(ff f)
8 Lars Norling,
born on September 6, 1758 in Norrala. Blacksmith in Vikbro/Styvje in Norrala. His godparents were: Lars Bröms and Madame Brita Engelbrecht in Kungsgården, Norrala; the farmer Jon Andersson and his wife Sigrid Olsdotter in Ringa, Norrala; the young man Olof Hansson in Svarven, Norrala; the young maid Anna Knutsdotter in Närby. [Birth register, C:3, p. 356]
In the parish registers, he is said to live in Vikbro and Vågbro, probably the same place or very close to each other near Styvje in Norrala. In the 'husförhörslängd' for 1782 [AI:1], the blacksmith Lars Norling is listed, b. 1758-09-06, 24 years old, 'absent from the [mandatory] catechisimal meeting 1782 and 1783', together with his sister Anna, b. 1769-09-18, 18 years old.
The former parish blacksmith Lars Norling died 1837-01-16, according to the 'husförhörslängd' 1833-38. A note 'hör illa' (literally: 'hears badly') had previously been added to his name. His son Anders Larsson Norling stayed on living in Styvje with his family. [AI:5, 1835-40 p. 188]
Married to:
(ff m)
9 Greta Arf,
born 1755, dead on May 2_, 1829 in Styvje, Norrala. Resident in Vågbro/Vikbro/Styvje, Norrala. Her unusual last name indicates that she is a sister or another close relative of the young Olof Arf (probably from Soderhamn), who is the godfather of her son Olof 1784. [Birth register 1775-1822, C:4, p. 13r]
The marriage register for Soderhamn 1783 states that on November 6 this year, the parish blacksmith in Norrala, Lars Norling, who is in Norrala born 1758; and the Master craftsman's daughter ['Mästardottern'] Margareta Eriksdotter Arf, here born on December 3, 1755. [E:1]
From the birth register for Söderhamn, December 3, 1755: Margareta Arf, daughter of the pipemaker ['pipslagare'] Erik Nilsson Arf and his wife Anna Olsdotter Granberg. Godparents: Postmaster Peter Back; Per Nilsson Arf; Måns Granberg (most likely a close relative of the mother); xxx's wife; Lars Granberg's wife (another relative), and Katarina Back. [C:1]
In the 'husförhörslängd' for 1816-21 [AI:2], when she and her husband is registered under Styvje in Norrala, her year of birth is correctly given as 1755 [p. 131]. She died on May 20?, 1829. [AI:4, 1828-34, p. 151]
(mf f)
12 Nils Håkansson,
born 1769, probably in the province of Värmland. He is mentioned the first time in the migration register among people who had moved into Norrala 1805: 'The brick factory worker Nils Håkansson with wife and 2 children.' [B:1, 1804-40]
He is mentioned as a factory worker in Vågbro when his son Håkan is born 1803 [birth register 1775-1822, C:5, p. 54v], that is, he worked at the newly-founded, small brick factory there.
After the death of his first wife, he married the maid Anna Ersdotter in Hamre 1810-03-21. [Marriage register 1810, C:5, p. 106v] The worker Nils Håkansson is listed as living with his family in the outskirts of Hamre and Ingsta (referring to Vågbro) in Norrala in the 'husförhörslängd' 1816-21. His year of birth is then given as 1769, with a note that he had moved in from the province of Värmland. [AI:2, p. 164]
Married to:
(mf m)
13 Margta Ersdotter,
born 1759 (ca), dead on May 4, 1808 in Vågbro, Norrala. Resident in Vågbro, Norrala. She is said to have been 44 years old when she gave birth to Håkan, which means he year of birth should be 1759. [Birth register 1775-1822, C:4, p. 47v] However, she is said to have been 49 years old when she died of chest fever in 1810, which indicates the year 1761 instead. [Burial register 1775-1822, C:5, p. 129]
(mm f)
14 Erik Hansson.
He is mentioned in the birth register in connection with his daughter's birth 1807 as 'husman' (approx. crofter not owing any land) in Hamre. [C:4, 1775-1822, p. 54v] The fact that I have not been able to find him or his wife in other records, that he and his wife selected godparents from the neighbouring parishes of Trönö and Enånger, all this indicates that they had moved to Norrala and that they were not born there. They are not mentioned in Hamre in the 'husförhörslängd' for 1816-21 [AI:2] or in the burial registers up to 1822.
Married to:
(mm m)
15 Brita Jonsdotter,
born 1774 (ca). Resident in Hamre, Norrala. She is stated to be 34 years old when her daughter Karin is born 1807-12-06 [birth register 1775-1822, C:4, p. 54v] but she is not listed in the birth register for 1774-1776.
*** Generation IV ***
(ff ff)
16 Olof Norling,
born on March 1, 1722, dead on May 9 1780 in Norrala. Blacksmith in Norrala.
The year of birth is deducted from the information that he was 32 years old 1754 and his age when he died (see below). He is not recorded in the Norrala birth registers and may therefore be born in another parish.
The parish blacksmith Olof Norling married the 'honest maid' Margta Olofsdotter Orre from Närby in Norrala on November 9, 1746. The wedding party was held at her brother-in-law's, Hans Olsson's, farmstead in Heden, Norrala. [Marriage register, C:3, p. 107]
Their first three children, Brita (b. 1747), Anna (b. 1749), and Olof, all died in the 'kopporna' (probably smallpox) in 1752. The blacksmith Olof Norling, 32 years old, and his wife Margta, b. on December 12, 1723, 31 years old, are listed with their son Olof, b. on May 24, 1753, 1 year old, in the 'husförhörslängd' for 1754 as living in the outskirts of Vad in Norrala. I have not been able to locate the family in most of the following registers I have reviewed. Olof Norling and his wife Margta Olofsdotter are listed together with their two children Lars and Anna in the 'husförhörslängd' for 1777 [AI:1]. They then lived in Haga in Norrala.
He is stated to have died 'after having led an honorable life and having been sick a long time' of consumption ('efter ärbar lefnad och långlig sjukdom, lungsot'), 58 years, 2 months and 8 days old. [Burial register, C:4, p. 114]. This means he should have been born around March 1, 1722.
Married on November 9, 1746 in Norrala to:
(ff fm)
17 Margta Olofsdotter Orre,
born on December 12, 1723 in Närby, Norrala. [Birth register 1708-40, C:2, p. 107] Resident in Haga and then in Vad, Norrala. Mentioned as 'the honest maid Margta Olofsdotter Orre in the marriage register [C:3, p. 107]. I have not been able to find her in the Norrala burial registers between 1777 and 1800.
(ff mf)
18 Erik Nilsson Arf,
“Pipslagare” (pipemaker) at the rifle factory in Söderhamn (now turned into the Museum of Söderhamn).
The book 'Söderhamns Gevärsfaktori 1620-1813 (published by Föreningen Söderhamns Museum, Söderhamn 1988) lists among the people employed by the factory during this time seven male members of the Arf family, working as smiths, filers, and drillers, during the first half of the 18th century. Among them also Erik Nilsson Arf, Pipefiler, born November 19, 1736, in Soderhamn, working at the factory since 1747. The oldest known member of the family - probably Erik's father - is Nils Persson Arf, pipe smith, born 1687 in Soderhamn and active since 1714.
When I browsed through the 'husförhörslängd' for Söderhamn from around 1740-50 I found several persons with this peculiar name, Arf, apparently engaged in other professions.
(ff mm)
19 Anna Olsdotter Granberg,
She is probably a relative of Måns Granberg and Lars Granberg in Söderhamn, mentioned in the list of godparents for her daughter Greta. [C:1]
*** Generation V ***
(ff fm f)
34 Olof Olofsson Lind/Orre,
born 1691 (ca), dead on November 29, 1745 in Närby, Norrala. Resided as the parish tailor in Närby in Norrala. According to the burial register he had assumed that position in 1707 - then using the name Lind ('lime', 'linden'). In 1716 he became 'båtsman' with the name of Orre ['Black Grouse'] but retired in 1722. From then on he continued being the parish tailor until 1743, when his son Knut took over.
Married on December 26, 1709 to:
(ff fm m)
35 Anna Knutsdotter,
christened on December 26, 1686 on the farmstead Boda no. 1, Norrala, dead on July 4, 1752.
*** Generation VI ***
(ff fm ff)
68 Olof Olsson,
born 1660 (ca) in Mobodarne in the parish of Mo, dead on October 9, 1746 in Närby, Norrala. Parish tailor resided in Svarven, Norrala. Married twice and died of a stroke.
(ff fm mf)
70 Knut Larsson,
born 1654 (ca) in Boda no 1, Norrala, farmer there, buried on July 6, 1712. Knut is a very unusual name in the parish and was then only used by the family living on the farmstead Narby no. 3. The assumption that he on his mother's side descended from this family is supported by the fact that members of the Närby family were selected as godparents to Knut Larsson's son Olof. Consequently, Knut Larsson was probably a descendant of the farmer Knut Persson in Närby no. 3 (mentioned there 1597-1645).
Married to:
(ff fm mm)
71 Anna Bertilsdotter,
born 1659 (ca) on the farmstead Svarven nr 3, Norrala, buried on April 15, 1734 in Boda no 1, Norrala. [Burial register 1708-40, C:2, p. 112] According to the judgment book of 1711 (december) her maternal grandfather was the farmer Olof Olofsson Fiskare ('Fisher') in Svarven no. 3. [Note by Mr. Dennis Westlund, Norrala]
*** Generation VII ***
(ff fm mf f)
140 Lars Silvastsson.
Farmer on Boda no. 1, Norrala, already 1645 (land register). He is mentioned in the the register of population 1673, when he also paid tax for his wife, two sons and a daughter (not mentioned by name).
(ff fm mm f)
142 Bertil Matsson.
Farmer on Svarven no. 3, Norrala. Dead ca 1665 [judgment book 1690].
Married to:
(ff fm mm m)
143 Sigrid Olsdotter,
born in Svarven nr 3, Norrala. Resident in Svarven nr 3, Norrala. Remarried a certain Erik Larsson, who became the new farmer on the farmstead ca 1666. [C:1]
*** Generation VIII ***
(ff fm mf ff)
280 Silvast Larsson,
dead in Boda no 1, Norrala. He is first mentioned as a farmer on Borg no. 1 from 1614 (he was then unmarried but 1616 he also pay tax for a wife) [registers for the redemption of Alvsborg 1613-1618]; his last year there seems to have been 1627 [register of tithes]. 1627 - or possibly 1628 - he swapped farms with the vicar Olaus Jonae Chrochius. In return he got the farmstead Boda no. 1, where he lived as late as 1642 [land register].
Judging from the rare name Silvast, he is the grandson of Silvast Jonsson, who is mentioned as farmer on the Borg no 1 farmstead as early as 1555 [register of population], up to and including 1598 [register of tithes].
(ff fm mm mf)
286 Olof Olofsson/Fiskare ('Fisher', 'Fisherman').
Mentioned as farmer on Svarven no. 3, Norrala in 1637 [judgment book 1639, p. 1r,v] and as late as 1645 [land register].
Married to:
(ff fm mm mm)
`b287 Anna Olofsdotter},
born in Kungsgården, Norrala. Resident in Svarven nr 3, Norrala. According to a document in the old family archive for Kungsgården she was the daughter of the parish sheriff Olof Jonsson in Kungsgården. [Note by the late Mr. Albert Andersson, Norrrala.] She is mentioned as a widow in Svarven 1646 and 1650 [registers of population].
*** Generation IX ***
(ff fm mm mm f)
574 Olof Jonsson,
According to a family relation from the end of the 17th century he was born in Siggesta in the neighbouring parish of Söderala. [The Flintenberg Collection, vol. 8, Härnösands landsarkiv]. He is first mentioned as a combined farmer and soldier on Kungsgården 1597 [province bailiff's accounts, Hälsinglands handlingar 1597]. He was later appointed parish sheriff and is mentioned the last time 1630, then among old and impaired people in the parish. [register of population]. From him the clerical, rather widespread family Norelius from Norrala descends. [U. Sikeborg: 'Prästerskap i Norrala pastorat, Hälsingland, fram till 1600-talets mitt .', Släkt och Hävd 1990: 3-4, p. 188]
Married to:
(ff fm mm mm m)
`b575 N.N. Jakobsdotter},
Resident in Kungsgården, Norrala.
*** Generation X ***
(ff fm mm mm mf)
1150 Jakob Sigfridsson,
from the parish of Hälsingtuna, dead in Kungsgården, Norrala. First mentioned as farmer on one of the two farmsteads in Hudik in Hälsingtuna in 1573. [Register of tithes] Since these were expropriated by the Crown in 1584 to serve as basis for the newly founded city of Hudiksvall, king John III gave him Kungsgården in Norrala as a compensation. Jakob is mentioned there the last time 1586. [U. Sikeborg: Släkt och Hävd 1990:3-4, p. 188]
541
« skrivet: 1999-07-20, 08:41 »
En följd av att jag inte längre kommer att delta i Anbytarforum eller RÖTTER i övrigt blir naturligt nog att jag inte heller kommer att vara aktiv i denna diskussion. Om någon till äventyrs har några frågor kan jag förstås nås via e-post eller telefon (jag står i telefonkatalogen för Stockholmsområdet). Jag besvarar förfrågningar i mån av tid och förmåga.
542
« skrivet: 1999-07-18, 22:30 »
Sven menar att orsaken till att förbundsstyrelsen inte tycker som honom när det gäller utvärdering av släktforskarprogram är att de har krassa ekonomiska intressen i Holger. Därför strävar de medvetet efter att undvika en sådan jämförelse.
Den här typen av konspirationsteorier är inte bara tröttande utan också kränkande för dem i förbundet som arbetar hårt för släktforskarna. Vad jag vet är det bara en styrelsemedlem som har intressen i Holger. Om hans och de andra styrelsemedlemmarnas integritet vet jag tillräckligt för att för egen del kunna dra slutsatsen att Svens insinuationer är befängda. Vad Svens kommentar om Håkan Skogsjö beträffar: Vem som helst kan i förbundets publikationer lätt ta reda på att Håkan inte tillhör förbundsstyrelsen.
Att Archeion, som marknadsför Holger, i reklambroschyrerna kallar programmet Släktforskarnas bästa vän har inget med styrelsen eller dess åsikter att göra. Det är bara en klatschig slogan av sedvanlig typ som man kan hitta i oräkneliga annonser.
För att förebygga ytterligare missförstånd kan jag tillägga att jag själv inte har någon koppling till förbundsstyrelsen eller Archeion och inte har några som helst officiella uppdrag inom släktforskarrörelsen.
543
« skrivet: 1999-07-18, 19:33 »
Hej, Jojje! Utan att ta mig själv på något större allvar vill jag ändå invända något mot ditt resonemang om nationalkaraktärer i samband med Anbytarforum. Uttalanden om sådana typiska nationella drag brukar ju ofta mer återspegla vad man vill tycka om sig själv och andra än en objektiv verklighet. Det är bara några årtionden sedan som vi alla visste att negrerna äro lata och opålitliga, att judar är penninggiriga och att zigenare och dagos är tjuvaktiva. Medan vi själva var plikttrogna, hårt arbetande, som respekterade lag och rätt, i större utsträckning än många andra. Det här är naturligtvis mer extrema fall jag anför, men de lär nog vara kända för de flesta.
Orsaken till att jag tar upp frågan är att 'tvärkulturalism' är en tvärvetenskap i sig, liksom släktforskningen är. Och liksom är fallet med släktforskning bedrivs där noggrann forskning och lärda, akademiska verk skrivs om kulturella skillnader och hur de ska tolkas. Det går till exempel ganska lätt att konstatera att punktlighet inte prioriteras som dygd lika mycket i alla länder som i Sverige. Det ligger i sakens natur att vi, som själva sägs värdesätta punktlighet, ser det hela som en fråga om karaktär. Men karaktär är en annan sak än värderingar, uppfattningar om vad som är väsentligt. Värderingar i sin tur är långt ifrån statiska utan förändras kontinuerligt.
Skulle vi ta oss tusen år tillbaka i tiden, som du nämner, skulle vi nog ha svårt att känna igen någon svensk nationalkaraktär i det onekligen brutala samhälle, där våld sågs som konfliktlösning, där oönskade barn sattes ut att dö i vildmarken och där trälar inte hade några rättigheter, utsatta som de var för sina herrars lustar och aggressioner.
Visst, det här är petitesser och ingen lär ligga sömnlös över detta. Kanske är det också så enkelt som att vi lägger olika innebörd i ordet karaktär och att jag därför talar förbi dig. Jag tror i alla fall att det finns en risk med att ange nationalkaraktär som orsak till varför folk beter sig på ett visst sätt, eftersom det också lätt kan användas som ursäkt för att själv bete sig så, mot bättre vetande. Det är min uppfattning, vad den kan vara värd.
En sak lär emellertid vara utmärkande för svensk kultur, nämligen obenägenheten att skapa eller blanda sig i konflikter och viljan att nå samförstånd, alltså motsatsen till det 'blodiga tävlandet om att vara duktigast' du nämner i ditt första inlägg. Om detta med konflikträdslan nu stämmer: Hur kommer det sig då att det onekligen har funnits en del aggressiva inlägg på Anbytarforum?
Kanske är det så att speciellt den här typen av diskussionsform 'uppmuntrar' till missuppfattningar och ömma tår, utifrån vad jag skrev i mitt tidigare inlägg. Jag kommer att tänka på det diskussionsforum för fornnordiska studier som Göteborgs universitet förestod och som efter en tid kollapsade efter att ha urartat i parodiska gräl och påhopp. Bakom det hela stod några få amatörhistoriker, som av ilska över att deras argument inte accepterats som hållbara av forskarna, övergick till rena personangrepp och systematiska misstänkliggöranden när de inte kunde resonera i sak. Och de berörda forskarna, kränkta och rättmätigt vredgade, svarade på ett motsvarande sätt, till dess att ingen konstruktiv diskussion mer fanns att få.
Även om det ska erkännas att inte alla deltagare var svenskar, tycker jag ändå att det belyser vilket ansvar var och en av oss som deltar på Anbytarforum har för det sätt på vilket vi bidrar. Det behövs mycket lite för att vara destruktiv. Gliringar och raljerande uttalanden är alldeles förträffliga om man inte vill ha ett resonemang om en fråga; dessutom kan man vara säker på att det skrämmer bort andra, som velat delta på ett seriöst sätt. Så dödar man enkelt en diskussion.
Som Jojje säger: Man får inte ta sig själv på för stort allvar. Kanske har vi överskattat vår egen förmåga att tolka vad som skrivits: Ett inlägg kan läsas på många sätt. Välbekant är väl den lilla sagan om hur den utfattige sonens brev till sina föräldrar med bön om hjälp ena gången uppfattades som ett kallt och hånfullt krav på pengar, andra gången som en gripande, ödmjuk vädjan om bistånd i en svår situation. Skillnaden bestod endast i vilken person som läste upp brevet för husfadern och på vilket sätt. Så kan det nog också vara på Anbytarforum.
544
« skrivet: 1999-07-18, 01:02 »
En kommentar till Jojjes inlägg: Svårigheten med att anföra en förment svensk nationalkaraktär som förklaring till något är att det då ofta handlar om myter eller ens egen impressionistiskt formade uppfattning om vad denna karaktär skulle bestå av.
Inom den del av kommunikationsteori som behandlar tvärkulturell medvetenhet är man noga med att betona att kulturella skillnader inte har något med personliga egenskaper att göra utan inlärda beteendemönster. Men - och det är viktigt att notera - också att det egentligen är mycket sällan det går att empiriskt, genom faktiska studier, påvisa att ett visst beteende eller åsikt är typiskt för en viss grupp. Det svenskar betecknar som typiskt svenskt (till exempel den 'lutherska' plikttrogenheten och moraliserandet) ses i andra kulturer som typiskt för just deras grupp (så kan katoliker anföra samma 'lutherska' beteende som specifikt för deras religion och nation).
Jag tror liksom Håkan att en viktig orsak till att diskussionerna av vissa kan tas på alltför stort allvar är att de flesta av oss ännu inte är vana vid att diskutera offentligt. Att föra fram sin åsikt i ett forum som detta förutsätter att man redan från början formulerar den någorlunda tydligt om man vill nå fram; i ett vanligt samtal, däremot, brukar det ta en stund innan man både för sig själv och för den andra definierat i ord vad man egentligen menar. Om man dessutom upplever att andra missuppfattat vad man egentligen trodde att man sagt i det hastigt nedskrivna inlägget är det lätt hänt att invändningar mot ens resonemang uppfattas som personlig kritik och att ens svar blir därefter.
Nu tror jag knappt det finns något som man skulle kunna anföra som inte skulle komma att ifrågasättas eller kritiseras av någon, oavsett hur väl grundad ens åsikt är. Och eftersom Anbytarforum också är ett diskussionsforum öppnar man sig automatiskt för kritik när man uttalar sig i en fråga. Det är ju också så det måste vara, något man måste vara beredd på.
Lite har väl Anbytarforum belastats av att det förekommit att deltagare tillskrivit sina meningsmotståndare olika åsikter, motiv eller egenskaper, i stället för att koncentrera sig på vad frågan gäller. Det är ett vanligt grepp inom politiska debatter, där dess funktion är att omöjliggöra ett egentligt resonemang om själva sakfrågan. Det står en förstås fritt att tycka att andra är dumma i huvudet, men man gör nog bäst i att inte visa det alltför uttalat om man menar allvar med diskussionen. Sådana övertramp slår dessutom till syvende og sidst alltid tillbaka på en själv.
Men, för att kommentera Marianne Frödings inlägg, det är inte alltid så enkelt att avgöra vad som är fruktlösa diskussioner. Det som för mig kan verka helt ointressant och meningslöst kan för andra ha stor principiell och saklig betydelse, även om tonläget blir högt. Att offentligt avfärda sådana debatter som tjafs är ett stort ansvar. Bättre då att låta det gå en förbi; det är ändå en mycket liten del av Anbytarforum som omfattas av den typen av principiella diskussioner.
545
« skrivet: 1999-07-10, 13:24 »
Med tanke på de föregående bidragen i diskussionen gör jag nog bäst i att förtydliga att jag enbart vill få någon form av resonemang kring frågan om vad som egentligen är släkt med detta inlägg. Själv har jag ingen entydig bild att komma med.
Det har ju i åtminstone juridiskt avseende funnits en klar åtskillnad mellan släktingar på fäderne- respektive mödernesidan redan under tidig medeltid, kanske betingat av det komplicerade bördsrättsinstitutet. Med tanke på de komplicerade reglerna för arvs- och bördsrätt är det inte förvånande att man också haft ett behov av att använda uttryck som 'brysslingar', det vill säga kusiner på fädernet, för att skilja dessa från 'sysslingar', kusiner på mödernesidan. Frågan är i vilken utsträckning denna användning kan anföras som argument för en indelning av stamtavlor på mans- respektive kvinnosidan. Är det den legala definitionen av släkt som ska vara vår norm?
Mannen var i samhällshierarkien hushållsföreståndare och överordnad kvinnan. Att barnen som regel upptog dennes namn i identifierande syfte, som patronymikon, är därför en logisk konsekvens (även om det finns medeltida exempel på att moderns namn används i stället) förstås allom bekant. Det behöver däremot inte automatiskt tolkas som att man därmed kände sig som mer släkt med faderns än med moderns familj.
Bland medeltidsfrälset finner vi inte så få personer som tydligen av olika skäl upptar vapen och/eller tillnamn efter en mödernesläkting, trots att faderns släkt synbarligen inte särskiljer sig i rang. I den så kallade Bureätten upptas också namnet Bure i en handfull olika led på 1500-talet och början av 1600-talet av personer som är med varandra avlägset befryndade, de flesta (om inte alla) stammande från den äldste 'Buren' - Anders Olsson i Bure - genom åtminstone ett kvinnoled. Ändå fanns inom denna släkt en mycket stark släktkänsla, som gjorde att de mer identifierade sig med sin mödernesläkt än sitt raka fäderne.
Detta nämnt som exempel för att framhålla, att jag tror att släktkänslan borde vara en viktig faktor för hur man avgränsar en stamtavla, om vi vill att den faktiskt ska återspegla vad som uppfattades som en släkt. Uppfattningen att man bara kan tillhöra en släkt har inte särskilt starkt historiskt stöd, efter vad jag kan se, åtminstone inte i Sverige.
546
« skrivet: 1999-07-10, 10:02 »
Ang. släkten Warg: Jag har i Släkt och Hävd 1991: 3-4, s. 451f, ett par kommentarer om stamfadern Lars Nilsson, borgmästare i Söderhamn:
Enligt en uppgift av 1700-talsprosten Olof Johannis Broman skall denne ha varit son till kronobefallningsmannen Nils Varg och ha haft 11 syskon (...). Broman har i del 2 av sitt mastodontverk 'Glysisvallur' (d. 2, 1953, s. 753-762 + kommentarer av Grape på s. 955-958) en genealogi över släkten Varg, vari först upptas bonden Lars Nilsson Varg och hustrun Karin Jonsdotter i Vansätter, Söderala socken, vilka senare flyttade in till Söderhamn.
Om Johan, den ene av de två kända sönerna, tillägger han: 'Fader Brodern war Eric Ol: Varg, barnfödder i Vansäte[r] Ups: Stud:1614', pastor i Nora, Ångermanland. Uppgiften att Lars Nilsson skulle ha haft en bror Erik Olsson styrks av domboken för Söderala 1638, fol. 254v, vari Lars Nilsson, borgmästare i Söderhamn, herr Erik, kyrkoherde i Nora, Ångermanland, samt borgaren i Söderhamn Olof Larsson nämns i samband med sitt arvehemman i Vansätter.
I Sven Bruns digra (och tämligen okända) samlingar i Hälsinglands museum, Hudiksvall, finns bl.a. utdrag ur dels de ordinarie domböckerna, dels ur rådhusrättens protokoll för Hudiksvall. Enligt Brun uppges 1663 21/2 att Nils Larsson Varg (Lars Nilssons son) hade köpt av herr Bertil i Spånga och och Järfälla (...) herr Hans Erici Svinfots gård i östra Hudiksvall (meddelande av Thomas Sverker). Båda dessas fäderne synes ha ett samband, om än tämligen oklart, med släkten Krok [prästsläkt från Norrala, redogjord för i Släkt och Hävd 1990: 3-4].
547
« skrivet: 1999-07-07, 00:32 »
Patrik: Här följer några kompletterande upplysningar om kronobåtsmannen Hans Tomasson Snar och hans hustru, som verkar vara de troligaste kandidaterna som föräldrar till din anfader Jonas Svartvik. Denne skulle ju som ovan anförts ha fötts hösten 1764 och den ende Jonas född under det senare halvåret detta år i socknen var Hans Tomasson Snars son (f. 1764-09-20). Jonas Svartvik tillhörde samma sociala skikt som Snar och var dessutom bosatt på samma lilla område vid Kungsgården som kallades Heden, antagligen i samma stuga.
Ur husförhörslängderna om Hans Tomasson Snar och hans familj
I husförhörslängden för 1763 upptas under Kungsgården båtsman Hans Tomasson Snar (’läser sin Norjes Cat. wäl och Innan’) och hans hustru Gölin Dahl, f. 1735-04-05 och 28 år gammal. Om henne noteras att hon kan väl både Luthers och Svebilius katekes, med tillägget ’war bra’. Som barn anges den i mitt tidigare inlägg nämnda Helena (f. 1761-04-10) och sonen Hans (f. 1762-09-10). [Hfl AI:1] I följande husförhörslängd, från 1766, anges Hans vara 28år gammal; samma födelsedatum som tidigare anges för hustrun Gölin Dahl. Endast ett barn skrivs nu i familjen: Jonas (f. 1764-09-20).
Följande husförhörslängd, från 1771, saknas änkan Gölin Dahl, och ingen person med detta namn och födelseår finns angiven i längden. Däremot upptas änkan Gölin, f. detta datum, som inhyses i Kungsgården i husförhörslängden 1772, nu med sonen Jonas och dottern Gölin (f. 1766-09-29), om vilken noteras ’begynt stafva’. 1773 skrivs ännu båtsmansänkan Gölin Hansdotter i byn, tillsammans med sonen Jonas och gamla pigan Karin Abborre (f. 1720-08-17).
I följande längd för 1777 anges hon som gift med en Jon Persson Elg (f. 1744-10-10), och bor tillsammans med honom, sonen Hans och pigan Karin Abborre kvar vid Kungsgården; de skrivs visserligen under den angränsande byn Vad, men det är mer fråga om en teknisk angivelse än en faktisk flyttning. Vigselboken har en notering om avskedade fördubblingsbåtsmannen Jonas Elg 1777-05-25 gift sig med änkan Gölin Hansdotter på Heden (vid Kungsgården). Kyrkoräkenskaperna kompletterar uppgiften med att notera att Jonas Elg var från byn Svarven, likaså gränsande till Kungsgården.
I den sista bevarade husförhörslängden före 1816, den från 1782, betecknas denne Jonas Elg som husman. Förutom Gölins son Jonas (för vilken finns den rätt tydliga men för mig kryptiska noteringen ’mässiggengen.’) bor nu där också deras gemensamma son Per (f. 1778-05-05?).
Om Gölin Hansdotters härstamning
Vad kan man då säga om denna Gölin Hansdotter/Dahl? Tillnamnet och födelsedatumet visar att hon är identisk med Gölin, född 1735-04-03 som dotter till kronobåtsmannen Hans Dahl och hustrun Gölin Ersdotter. Hennes faddrar var Erik Jonsson och hans hustru i Sund; Sven Andersson och hans hustru i Källene; båtsman Per Arn och pigan Dals Kare i Källene. [Födelsebok C:2, f. 102v-103r]. Denne Hans Hansson Dahl hade gift sig med Gölin 1726-11-06, varvid noterats att han ’sålunda ächtade henne, som til födelsen warit oäkta’. [Vigselbok, C:2, s. 164v].
Den enda Gölin Eriksdotter/Ersdotter som skulle kunna komma ifråga är Gölin, f. 1702-03-04, 'oäkta' dotter till kronobåtsmannen Erik Berg och båtsman Speel Jons änka Ingrid(?) (faddrar: Per Månsson och hu. Anna Bertilsdotter i Berga; Hans Hansson i Remsta och Per Hanssons hustru; Per Månssons dotter i Berge). Vid hennes namn finns senare tillagt 'dödde 1784'. [Födelsebok, C:1, s. 369] I dödboken för 1784 finns prästens bistra kommentar att den 14 maj avled fattighjonet Gölin Eriksdotter 'efter fögo dygdig lefnad', 82 år gammal' ... [Dödbok, C:4, f. 115v]
548
« skrivet: 1999-07-05, 22:48 »
Patrik: Maria Winqvist och hennes make Olof Kollberg – som om min identifiering är korrekt var kusin till hennes mor – tillhörde det obesuttna skiktet i Norrala, med (hittills) inga kända anknytningar till bondesläkterna i socknen. Jag reserverade en dag av min semester när jag nyligen var uppe i Söderhamn för att utnyttja deras samlingar av mikrokort och fick fram en del uppgifter om familjen. Sammanställningen nedan är inte på något vis komplett och måste naturligtvis dubbelkontrolleras, men kan kanske ändå utgöra en stomme för vidare forskningar. Där finns i alla fall flera gripande levnadsöden, vilka väcker till eftertanke. [color=0000ff]STARTPERSON[/color] 1 N.N. [color=0000ff]*** Generation I ***[/color] f 2 Olof Kollberg Du lämnar bara födelseår för honom, men endast en Olof är tänkbar 1832. Du bör kontrollera att identifieringen är korrekt, emellertid. Födelsenotisen uppger att Olof var född 1832 (datum svårläst, men kan vara 5 augusti), son till husmannen Olof Jonsson och hustrun Karin Johansdotter (29 år gammal) i Kolsta. Faddrar: Bonden Måns Olsson och hustrun Brita Persdotter i Svartvik; Drängen Lars Persson i Sjettene; Bondedottern Kerstin Mickelsdotter i Varberg. [Födelsebok C:?] Gift med sin kusins dotter: m 3 Brita Maria Helena Winqvist Född 1866-01-15 i Norrala. Enligt födelsenotisen var Maria utomäktenskaplig dotter till fattighushjonet Anna Jonsdotter. Faderns namn uppges inte. Faddrar: Kronolänsman Blombergssons hustru Helga Hagbom; förre nämndemannen Per Hanssons hustru Lena Persdotter i Ale. [Ungfaddrar:] Ingenjör C.G. Bäckström och mamsell Edwardina Norell. [Födelsebok 1866, C:7] I husförhörslängden 1866-75 upptas familjen bland personer utan stadig hemvist - fattighuset att Maria flyttat till Per Jönssons änka i Vad. Kanske var hon där inackorderad mot ersättning från socknen. [Husförhörslängd 1866-75, AI:8, s. 355-356 respektive 172-173] *** Generation II *** ff 4 Olof Jonsson (Svartvik) Född 1799-09-07 i Norrala. Husman i Svartvik, Norrala. Födelsenotisen uppger att Olof var son till avskedade båtsmannen Jonas Svartvik och hustrun Anna Persdotter (33 år gammal) - födelseorten anges emellertid inte. Faddrar: Bonden Per Jonsson och hustrun Brita Persdotter i Varberg; Bonden Jon Ersson och hustrun Karin Larsdotter i Varberg. (Ungfaddrar:) Bondsonen Per Olsson i Svartvik och pigan Lisa Olsdotter i Svartvik. [Födelsebok 1799, C:4] I husförhörslängden 1822-27 skrivs Olof Jonsson tidigast som tjänstedräng i hemmanet Närby nr 1, med noteringen 'Bev[äring] Befr.' Han bytte plats 1823 och flyttade 1824 till Svartviks utanvidsområde, där han skrivs som husman tillsammans med hustruns familj. Om hustrun anges för övrigt att hon blivit 'lägrad', det vill säga paret hade haft sexuellt umgänge före vigseln, vilket antagligen resulterat i att hon blivit gravid - sonen Johannes föds redan 1824-08-07. [Hfl, AI:3, f. 29v respektive 83v] Vigselnotisen från 1824-11-07 anger att Olof Jonsson Svartvik i Närby, 25 år gammal, gift sig med båtsmansdottern Karin Jansdotter i Kolsta, 21 år gammal. [Reg. till vigselbok 1824 av Ulla Brodin, Farsta] Gift med fm 5 Karin Johansdotter Född 1803-07-07. Bosatt i Svartvik, Norrala. Födelseuppgiften är hämtad från husförhörslängden 1822-27, som också uppger att hon flyttat in från Söderhamn 1823, att hon blivit 'lägrad', och att hon flyttat till Söderhamn 1826. [Hfl AI:3, f. 83v] mm 7 Anna Greta Jonsdotter Född 1826-04-11 i Svartvik, Norrala.Fattighushjon i Norrala. Anna Greta uppges i födelsenotisen vara utomäktenskaplig dotter till pigan Juliana Olsdotter [ska vara: Jonsdotter] i Svartvik. Faderns namn anges inte. [Födelsebok 1826, C:5] Anna Greta tycks ha varit förståndshandikappad eller lidit av kronisk psykisk sjukdom och var oförmögen att själv försörja sig. Hon anges i en husförhörslängd som såväl 'svagsint' [Hfl 1866-75, AI:8, s. 356] som 'sinnessjuk' [dito, s. 173]. Hennes svaghet tycks också ha utnyttjats: Liksom i fallet med dottern Maria var Anna Gretas äldsta dotter Brita Margareta Christina (f. 1861-07-08) också född utom äktenskapet, utan att någon känd fader anges. Eftersom socknen svarade för hennes uppehälle tituleras hon fattighushjon. Någon gång under perioden 1866-75 flyttade hon till Svartviks utanvidsområde. Hennes två barn skrivs tillsammans med henne i husförhörslängden, med anteckningen att dottern Brita Margareta Christina omhändertogs av Olof Jonssons änka i Sjettene (nr 2) och att dottern Brita Maria Helena bodde hos Per Jönssons änka i Vad. [Hfl AI:8, s. 172-173] Sockenstämmoprotokollen för Norrala finns i Norrala kyrkoarkiv och bör kunna berätta mer om Anna Greta och hennes familj; protokollen kan beställas från SVAR. Jag har inte följt henne i senare husförhörslängder. [color=0000ff]*** Generation III ***[/color] fff 8 Jonas Svartvik Född 1764, död 1800-01-02 i Norrala. Kronobåtsman i Norrala. Dödnotisen uppger att avskedade båtsmannen Jonas Svartvik Frusit till döds, 35 år och 3 månader gammal. [Dödbok 1800, C:4, f. 121v] Han bör alltså ha varit född omkring hösten 1764. Krigsarkivet bör ha ytterligare information om honom och troligen också ett exakt födelsedatum. Under 1764 föddes två barn med namnet Jonas i socknen: en son till bonden Jon Persson och Anna Larsdotter i Kolsta nr 1 (1764-07-06), och en son till (båtsman) Hans Tomasson Snar och Gölin Hansdotter (f. 1764-09-20). Både datumet och yrkesvalet tyder på att Jonas Svartvik var son till det senare paret, liksom det förhållande att inga faddrar väljs från Kolsta när Jonas låter döpa sina egna barn. Gift 1793-01-01 i Norrala med ffm 9 Anna Persdotter Bosatt i Norrala, där hon också avled. Hon fick fyra år efter makens död en utomäktenskaplig son Jonas (f. 1804-01-17), som upptog patronymikon och tillnamn efter denne. Hon var vid det laget 44 år gammal. [Födelsebok 1804, C:4] Dödnotisen uppger att båtsman Jonas Svartviks änka Anna Persdotter levat stilla och dött av 'vattenstämmo', 57 år gammal. [Dödbok 1820, C:4, f. 144v]. Vid sonen Olofs födelse 1799-09-07 anges hon däremot vara 33 år. Enligt de olika åldersuppgifterna ska hon alltså ha fötts omkring 1760, 1763 eller 1764. Vigselnotisen uppger endast att båtsman Jonas Svartvik gift sig med Anna Persdotter, men ingen uppgift lämnas om härstamning eller vistelseort. [Vigselbok 1793, C:4, f. 100r] fmf 10 Johan Norling Född 1774. Kronobåtsman och bosatt i Svartvik, Norrala. Avskedade båtsmannen Johan Norling, bosatt på Svartviks utanvidsområde, uppges i husförhörslängden 1822-27 vara född 1774-03?-15, befriad från tjänst och ofärdig. Han kom inflyttande från Arbrå socken i Hälsingland 1799. [Hfl AI:3, f. 83v] Han är kanske den Johan Nordling i Kolsta (inte långt ifrån Svartvik) efter vilken bouppteckning upprättades 1835-10-07 och som finns mikrofilmad [nr 22 i bouppteckningsregister för 1835 av Ulla Brodin, Farsta] - kontrollera dödboken. Gift med fmm 11 Karin Jonsdotter Född 1768. Bosatt i Svartvik, Norrala. Hon uppges i husförhörslängden 1822-27 vara sjuklig och fattig. Ingen uppgift lämnas om födelseort. Förutom dottern Karin (f. 1803) hade hon och maken åtminstone en son Jonas (f. 1807-01-02). [Hfl AI:3, f. 83v] mmm 15 Juliana Jonsdotter Född 1793-07-27 i Heden, Norrala. Tjänstepiga i Svartvik, Norrala. Dopnotisen uppger att Juliana var dotter till Jon Svartvik och hustrun Anna Persdotter på Heden. Faddrar: Smed? Enlund, hustru Ingrid Odendal: Lars Jonsson; hustru Anna Olsdotter. (Ungfaddrar:) Drängen Per Jonsson och pigan Margta Ersdotter. [Födelsebok 1826, C:4] Juliana Jonsdotter skrivs tillsammans med brodern, lösdrängen Jonas Svartvik (f. 1804-01-17), i husförhörslängden 1822-27. Hon hade vid det laget redan två utomäktenskapliga barn: Per Persson (f. 1823-01-12, som anges vara son till drängen Per Persson från Ringa nr sss7) och Anna Greta (f. 1826-04-11). Noteringen 'Fattig' finns tillagd vid hennes namn. [AI:3, f. 103v] Hon hade flyttat till Svartvik senast 1823 från hemmanet Hamre sub 1, där hon tjänat som piga. [dito, f. 166v] (Denne broder Jonas Jonsson/Svartvik var trots tillnamnet Svartvik i själva verket hennes halvbror på mödernet, utomäktenskaplig son som han var till båtsmansänkan Anna Persdotter. [Födelsebok 1804 C:4]) I den sista husförhörslängd jag följt henne i, den för åren 1828-34, anges pigan Juliana Jonsdotter i Svartvik vara utfattig och utöver de två ovannämnda barnen ha ytterligare en utomäktenskaplig son, Jonas (f. 1832-05-27). [Hfl AI:4, f. 105v] [color=0000ff]*** Generation IV ***[/color] ffff 16 Hans Tomasson Lund/Vik/Snar Född 1738 i Hafna (i Norge), död 1767-12-26 i Karlskrona. Kronobåtsman och bosatt i Kungsgården, Norrala. När Hans Tomasson gifter sig 1761-09-27 anges i vigselboken följande: '1767 d. 27 Spt. wigdes Hans Thomatsson Wik med qwinsperson Gölin Hansdotter, den han lägrat widh ys[?] Sågen, blef sedan Båtsman legd af lensman Mich. Hambraeus, hon födde barn d. 10 sistl. April, pag. 313, och som han war en öfwerlöpare ifrå Norje, så måste man anlita V[enerabile] Consist[oriu]m, som skref dh[e]r - m til Biskopen i Trondhem, fick swar at en sådan man ej fans der, man examinerte Hans på nytt och fick en nogare relation, den Ven[erabile] Consistorium öf[we]rsände til Biskopen i Trondhem, hwarpå derifrå af Biskopen, Doctor Gunnerus, blef swarat, Trondhem d. 25 Julii, at Hans icke lägrat sitt syskonebarn, såsom man här fruchtat, utan sin husbondes Stiufdotter, den han ej war slägt med, och derföre ordentel. plichtat; men sedan har han stulit och blifwit dömd til slafweri i Trondhem för all sin lifstid, och för den orsaken deserterade derifrå d. 30 Sept. 1759, och kom öfwer hit til Sweg och så sedan til Rådman Boo. Och efter han ej i Norje warit gift, tilstaddes honom äkta denna Gölin af Upsala d. 20 Aug. Och dolde sin ---. Kallade sig här Hans Thomasson Christian Lund, men --- Hans Thomasson allena, född 1738 i Hafna Socken uti Norje.' [Vigselbok, C:3, s. 112]
Handlingarna i målet, med fler detaljer om kontrahenterna, bör finnas tillgängliga i domkapitlets arkiv i Uppsala; stiftshistoriska kommittén har utmärkta personregister. När dottern Helena föds 1761-04-10 - alltså före vigseln - uppges föräldrarna vara Hans Tomasson Lund, här Vik, och fästekvinnan Gölin Hansdotter; notisen är införd bland båtsmän i sjunde rotan, vilken omfattade byarna Skensta och Edvik. [Födelsebok 1761, C:3, s. 373] Hans Tomasson Snar avlider 1767-12-26 i förläggningen i Karlskrona. Dödboken berättar: 1767 d. 26 Decemb. dödde i CarlsCrona Ordin. Crono-Båtsman Hans Thomasson snar, som för någre År sedan hitkom en öf[ver]löpare ifrå Norje och Trondhem, gifte sig och bodde wid wägen i Kungsgården. Kunde wäl läsa sin Norjeska Cateches som han hade med sig, och war mycket wäl grundad i sin Christendoms kundskap och förde oklandrad lefnad. Ålder 29 år. [Död- och begravningsbok, C:3, s. 522] Gift 1761-09-27 i Norrala med fffm 17 Gölin Hansdotter En tid tydligen bosatt i Edvik, Norrala, och därefter i Kungsgården. Hennes härstamning är okänd, men hon var troligen bördig utanför socknen; domkapitlets handlingar bör kunna lämna bättre besked. Bland dottern Helenas faddrar 1761 upptas pigan Ingrid Hansdotter, 'barnets moster', men inte heller för henne anges någon vistelseort. [Födelsebok 1761, C:3, s. 373] Någon Ingrid Hansdotter som kan passa in finns emellertid inte registrerad i födelseböckerna för Norrala, vilket också tyder på att de båda var födda på annan ort. mmmf 30 Jonas Svartvik = 8 mmmm 31 Anna Persdotter = 9 [color=0000ff]*** Generation V ***[/color] mmmff 60 Hans Tomasson Lund/Vik/Snar = 16 mmmfm 61 Gölin Hansdotter = 17
549
« skrivet: 1999-06-22, 22:58 »
Jag vill framhålla följande, med anledning av de senaste inläggen:
1. Jag har kritiskt diskuterat enkätfunktionens utformning och införande, så som skedde med den första enkäten i diskussionen Landskap eller län. Två gånger under diskussionen har jag varit tvungen att framhålla det åtminstone för mig självklara att jag därmed inte har ifrågasatt släktforskarnas ärlighet eller misstänkliggjort dem - blotta tanken är kväljande. Den som trots detta hävdar motsatsen ägnar sig åt förtal och bör vara beredd att acceptera konsekvenserna av detta.
2. Jag har hela tiden framfört mina åsikter öppet, under eget namn, i enlighet med Anbytarforums regler. Detta gäller inte alla som uttalat sig kritiskt om mig ovan.
3. Jag har endast diskuterat sakfrågor rörande enkätfunktionen som frågeformuleringen i samband med omröstningen om ortsangivelser, den statistiska säkerheten och resultatredovisningen.
4. Jag har i varje inlägg på flera ställen klart markerat att jag framför min syn och inte några axiomatiska sanningar. Detta har jag gjort med skrivningar som 'jag tycker', 'jag tror', 'jag anser', 'för min del' och liknande.
5. Jag har redovisat min åsikt som just min åsikt och ingen annans - jag har mig veterligen inte på något ställe använt mig av generella och odefinierade uttalanden om att 'man' eller 'släktforskarna' och liknande tycker på ett visst sätt.
6. Jag har inte kommit med några personangrepp. Jag har hela tiden refererat till vad de övriga deltagarna skrivit i sina inlägg, inte hur jag uppfattat dem som personer.
7. Jag har inte använt några som helst nedsättande tilltalsord eller tillmälen.
8. Jag har inte ifrågasatt någon av deltagarnas motiv.
9. Jag har inte tillskrivit någon av deltagarna några åsikter annat än de själva tydligt redovisat, så långt jag har förmått att förstå det.
Att mena att jag har försökt 'förtrycka och tysta den fria tanken och rösten' när jag kritiserade utformningen av enkätfunktionen och inte delade mina meningsmotståndares åsikter, det är om något ett ifrågasättande av yttrandefriheten. Dra ut konsekvenserna av det resonemanget och vi är tillbaka i Hitlers Tyskland.
Det kan aldrig i en seriös diskussion finnas några krav på att man ska enas om sina åsikter. Det är inte ett påhopp mot någon att inte acceptera ett argument som giltigt. Jag kan inte heller försvara ett felaktigt beteende som jag eventuellt gjort mig skyldig till i en diskussion genom att hänvisa till att den andre resonerade på ett sätt jag tyckte var ovanligt dumt. Jag har hela tiden det fulla ansvaret för mitt uppträdande i en diskussion, ingen annan.
550
« skrivet: 1999-06-20, 21:32 »
Anders: Vad du säger är att det förhållande att några deltagare i ett par diskussioner - bland dem du - inte kunnat kommentera mina argument utan nedsättande tilltal visar att jag har gjort mig förtjänt av det. Deras tillkortakommanden i det avseendet säger emellertid mycket om dem, däremot inget om mig.
Eftersom det här handlar om netikett kan jag ta upp ditt eget sätt att tala om hur 'omgivningen', 'släktforskare' och 'man' tyckte om mina argument i debatten om enkätfunktionen. I en diskussion tycker jag att det är bättre att tillstå att det är ens egna åsikter det handlar om, i stället för att försöka skapa en bild av att man själv representerar en bred majoritet och den andre står helt ensam. Tar vi den aktuella diskussionen som exempel vet jag att så inte var fallet.
Jag kan också nämna att jag för ett par timmar sedan fick ett samtal från en släktforskare, som sade sig ha velat gå in i diskussionen på Anbytarforum men avstått, av rädsla för att bli defamerad och misstänkliggjord på det sätt jag blev. Det understryker väl vikten av att koncentrera sin argumentation i sak och avstå från att ifrågasätta sina meningsvedersakares motiv. En detalj i det hela är att tilltala andra på ett neutralt sätt, som jag skrev ovan.
Jag misstänker att vårt resonemang inte är av så stort intresse för Anbytarforums övriga läsare. Vill du fortsätta diskussionen föreslår jag att du kontaktar mig via e-post. Oavsett vad du väljer tänker jag för min del inte gå vidare - jag har sagt det jag ville säga.
551
« skrivet: 1999-06-20, 17:36 »
Hej, Anders! Orsaken till att jag tog upp detta är inte alls att jag skulle känna mig illa behandlad - jag försöker att skilja noga mellan sak och person och att så långt det är möjligt endast kommentera sakfrågor efter bästa förstånd. Man bör i alla fall inse att det enda man gör med sådana derogativa markörer som 'herr' och liknande i en diskussion är att skapa läger och defensivitet. Kanske tycker man att man vunnit en poäng i sarkastisk vitsighet, men om det innebär att man förlorar möjligheten att resonera med sin motpart är det kontraproduktivt för bägge parter. Därför en inte obetydlig fråga om man nu verkligen vill nå andra.
I ditt fall har jag avstått från att argumentera emot den bild du har skapat av mig i diskussionen om enkätfunktionen, eftersom jag bättre än någon annan vet att den är i grunden felaktig. Jag uppskattar din ursäkt och kan inte finna det annat än roande att du samtidigt förklarar att jag är ansvarig för ditt beteende i debatten.
552
« skrivet: 1999-06-20, 08:11 »
I Grönköpings Veckoblad används regelmässigt titlar som 'herr' och 'fru' framför namn, ögonskenligen som ett uttryck för respekt. När man i en diskussion tillgriper sådana epitet ('Herr Sikeborg!' 'Bäste Urban!') innebär det ett avståndstagande och en signal om att man i första hand avser att polemisera snarare än att resonera. Att det innebär att det också gör det svårare för motparten att ta till sig de framförda argumenten är kanske inte svårt att förstå, eftersom ett sådant språkbruk används i nedsättande syfte.
Jag vet inte hur många gånger jag själv har blivit omnämnd på detta sätt i RÖTTER, mer än att det är för många. Jag tror inte att någon diskussion vinner på detta och skulle önska att det inginge som en del i netiketten att vi tilltalar varandra på ett neutralt och korrekt sätt även när vi inte är överens i sak.
553
« skrivet: 1999-06-18, 23:26 »
Som du vet, Antti, har jag engagerat mig i den Alftanska släktkrönikan och har haft en del kontakter med Antti Kolehmainen, som du nog lär känna. Efter vad jag förstått av honom bygger resonemanget kring drabanten Erik Hansson på att släktkrönikan uppger att en av de äldsta 'alftanerna' skulle ha varit vice lagmannen Erik Hansson i Hälsingland. Någon vice lagman (underlagman) med detta namn har emellertid aldrig funnits i landskapet. Jag vet att åtminstone Antti K. då ville finna en koppling till drabanten i stället, enbart utifrån namnlikhet. Har du kunnat hitta någon form av förbindelse mellan sagde drabant, Alfta socken eller släkten Alftan, eller grundar sig allt fortfarande på namnet Erik Hansson?
554
« skrivet: 1999-06-15, 22:13 »
Egon: Mitt material om Norrala rör huvudsakligen bondesläkter fram till ca 1770, men efter en del rullande i gamla mikrofilmer har jag funnit följande om Sigrid Månsdotter Ströms härstamning (beteckningarna C:1, C:2 och C:3 avser de äldsta ministerialböckerna för socknen):
1 Sigrid Månsdotter Ström
Född 1735-09-22 i Borg, Norrala. Bosatt i Forsa. C:2, s. 107: Sigrid, f. 1735-09-22, dotter till Måns Månsson och hustru Kristina Johansdotter i Borg.
*** Generation I ***
f
2 Måns Månsson (Ström)
Född 1711 (ca) i Näcksjö, Njutånger, död 1768-05-03 i Skensta, Norrala. Båtsman i Edvik, Norrala. Måns Månsson, Båtsman i Edwik, och hans hustru Kerstin står 1740-04-04 som faddrar till Jon(as), son till bonden Lars Jonsson och hustru Karin Johansdotter i Borg nr 5. [C:2, s. 71]
C:3, s. 522: 1768. d. 3 Maiji dödde afsked. Båtsm. Måns Månsson Ström i Schensta, barnfödder i Niutånger. 1739 gick ut ordinarius, och biwistade fälttoget i Finland emot Ryssen och sedan kriget i Pomern. warit en wig man, snickat [sic] och närt sig wäl, samt fört en ärl. wandel. legat siuk öfr 1 år i mycken werk och elände begrofs Christi Himmelsferds dag. Åldren 57 år. I marginalen finns tillagt: gifte sig 1734 d. 29 Sept.
Gift 1734-09-29 i Norrala (i hemmanet Borg nr 5) med
m
3 Kerstin Johansdotter
Född i Ringa, Norrala. Bosatt i Edvik, Norrala.
C:2, f. 146: 1734 Sept. 29 gifte sig Måns Månson barnfödder i Niutånger och Näcksiö by med ärl. pigan i Borg [nr 5] Cherstin Jonsdotter, som är födder i Ringa af afledne båtsman Snar men Jon Lars Stiufdotter i Borg.
*** Generation II ***
mf
6 Johan Snar
Båtsman i Ringa, Norrala. Död där.
Gift med
mm
7 Ingrid Olsdotter
Född 1681 (ca) i Ringa nr 3, Norrala, död 1754-04-03 i Borg nr 5, Norrala. Bosatt i Borg, Norrala.
I dödnotisen uppges följande: Född i Ringa, fadren Bonde, Olof Gisselsson. gift förra gången med Båtsman Johan Snar, andra gången med Jon Larsson i Borg, lefde med honom i 19 ochänka efter honom i 19 år; En weka siuk i hosta och Andetäppa, lefwat ärl. och Christel. i 73 år. [C:3, s. 412]
*** Generation III ***
mmf
14 Olof Gisselsson
Född i Ringa nr 6, Norrala, död i Ringa nr 3, Norrala. Bonde i Ringa nr 3, Norrala.
Olof Gisselsson uppbjöd 1676 på tinget svärfadern Grels Nilssons hemman i Ringa för andra gången. [Renov. dombok 1676, Gävleborg, Svea hovrätts arkiv, RA]
Namnet Gissel är vid denna tid unikt i bygden och inkom med Gissel (Gissle) Andersson från Söderhamn till Ringa nr 6. Att Olof är en son bekräftas av fadderuppgifter. Efter Olofs död köptes hemmanet av (svågern) Johan Andersson (Piller).
Gift med
mmm
15 N.N. Grelsdotter
Född i Ringa nr 3, Norrala.
*** Generation IV ***
mmff
28 Gissel Andersson
Död i Ringa nr 6, Norrala. Bonde i Ringa nr 6, Norrala.
Enligt en domboksuppgift (jag hittar ingen årtalsuppgift just nu) var han tidigare skräddare i Söderhamn innan han blev bonde i Ringa. Han nämns på hemmanet redan i mantalslängden 1670 [Västernorrland, KA] och skattar då för sig själv, hustrun, en son och en dotter; 1673 för sig själv, hustrun, en son och en sonhustru.
Han omnämns som avliden i kyrkoräkenskaperna för Norrala räkenskapsåret 1676-77, men hustrun levde då fortfarande.
Gift med
mmfm
29 Elisabet Olsdotter
Död (begravd 1695-08-11) i Ringa nr 6, Norrala. Bosatt i Ringa nr 6, Norrala.
Hon uppges i begravningsnotisen ha varit gift i 28 år - dvs. från ca 1647 - och änka i 20 år.
mmmf
30 Grels Nilsson
Född i Ringa nr 3, Norrala, bonde där.
Det för socknen mycket ovanliga namnet Grels tyder på förbindelse med en tidigare släkt i Borg nr 1, den enda gård där namnet har registrerats utöver Ringa nr 3.
Grels Nilsson omnämns tidigast i mantalslängden 1650 som bonde på hemmanet. 1656 uppges han ha fadern Nils Olofsson, utgammal och sjuklig, som syteshjon. I mantalslängden 1670 skattar han för sig själv, två söner, en sonhustru och en dotter; 1673 för sig själv, två söner, en dotter och en inhyses. [Västernorrland, KA] Hemmanet omfattade vid denna tid 9 öresland och 6 penningland [jordebok 1667, Norrland, KA].
*** Generation V ***
mmmff
60 Nils Olofsson
Bonde på Ringa nr 6.
Kanske son till den föregående skattebonden på hemmanet, Olof Persson, som nämns tidigast 1593 [tiondelängd, Hälsinglands handlingar 1593, KA] och bor kvar som aktiv bonde tillsammans med honom ännu 1631. (Ingen notering har heller gjorts i domboken om att hemmanet gått utanför den närmaste släkten.) Nils nämns tidigast i mantalslängden 1627 och förestår gården permanent från åtminstone 1635 [jordebok 1635, Norrland].
Han levde ännu 1656 som inhyses hos sonen Grels Nilsson [mantalslängd Västernorrland, KA].
*** Generation VI ***
mmmfff
120 Olof Persson
Bonde i Ringa nr 6, Norrala.
Han är möjligen son till den föregående skattebonden, Lille Peder ('Litzle Peder'), som förestår hemmanet 1568-1592 [tiondelängder, Hälsinglands handlingar, KA].
Olof Persson skrivs för hemmanet från 1593 [tiondelängd] och ännu 1631, då det omfattade 5 öresland och 12 penningland [jordebok Norrland, KA].
1626 äger han 1 häst, 6 kor, 2 kvigor, 2 kalvar, 2 risbitar (ungbockar), 1 get, 3 killingar, 3 får, 4 lamm och 1 gris [boskapslängd Norrland 1626]. 1617 hade han emellertid beskrivits som utfattig och förskonats från att betala terminsskatten till Älvsborgs lösen.
555
« skrivet: 1999-06-14, 20:25 »
Har Pet något födelsedatum för Karin Persdotter, född 1852 i Norrala?
I födelseboken för Norrala finns en Karin, f. 1852 24/5, dotter till husmannen Per Persson och hustrun Ingrid Persdotter i byn Sjettene. Men dessutom föddes detta år två flickor Karin utom äktenskapet och registrerades utan angivande av far. Jag har ingen uppgift om vilket patronymikon de använde senare, så det är möjligt att det är någon av dem som gifte sig med Lars Åslund:
Karin, f. 1852 1/11, dotter till förre båtsmansdottern Karin Andersdotter i byn Svarven.
Karin, f. 1852 30/12, dotter till pigan Brita Greta Hansdotter i byn Haga.
Jag kan skaffa fram uppgifter ur äldre kyrkböcker för Norrala om deras släkt, men först skulle jag alltså behöva ett födelsedatum.
556
« skrivet: 1999-06-14, 19:03 »
Mea culpa - jag begick misstaget att tro att det låg en pedagogisk betydelse i val av färger för staplarna och att dessa gick igen i redovisningen av uppgifterna om åldersfördelning. Till skillnad från vad jag är van vid tycks emellertid markeringen av staplarna inte ha någon som helst betydelse utan mest vara där för att liva upp det hela. Men jag kan inte säga att jag blev så där väldigt upplivad.
Jag vill veta om den här enkätfunktionen är avsedd att ha ett seriöst syfte, eller om det är tänkt att fungera som den typen av förfrågningar som kommer fram till att Sven Wollter är Sveriges sexigaste karl och att hundar är gulligare än katter. Sån't passar väl i Expressen och i Vecko-Revyn men jag begriper inte dess roll i RÖTTER.
Varken du, Anders, eller jag är så rationella som vi skulle vilja tro. Enkätfunktionen fungerar i praktiken så att om du inte håller med om resultatet kommer du inte heller att betrakta det som trovärdigt. Omvänt om resultatet sammanfaller med din egen åsikt kommer det att förstärka din bild av att ha rätt, trots att det egentligen inte har ett skvatt med logik att göra. I båda fallen ställer det till med större skada än nytta. Hur länge tror du det dröjer innan någon kommer att hänvisa till resultatet av en enkät för att stödja sin uppfattning om något? Jag tycker att vi alla har anledning att ta detta på allvar.
RÖTTER är ett vid det här laget välkänt organ för Sveriges Släktforskarförbund. Det ger enkätfunktionen en tyngd den inte förtjänar, åtminstone inte i dess nuvarande utformning.
557
« skrivet: 1999-06-14, 12:43 »
Det finns en välkänd sanning inom företagsekonomi: Folk tycker inte om förändringar. Detta gäller även om förändringarna skulle vara till det bättre.
Om man törs dra någon slutsats av den enkät som Håkan lagt upp på RÖTTER är det väl att vi släktforskare inte skiljer oss från andra i det avseendet. De åldersgrupper som vant sig vid den gamla länsindelningen och användandet av länsbeteckningar, de tycker att län är bäst för ortsangivelser. De yngre släktforskarna, däremot, föredrar landskap. Vilket inte borde förvåna någon.
Men Calle har en mycket viktig synpunkt på utformningen, eftersom den nu är direkt missvisande. Vilken länsindelning avses egentligen? Inläggen i denna diskussion som talar för länsangivelser gör det inte i första hand utifrån den faktiska, föränderliga indelningen utan utgår från den äldre indelning författarna har varit vana vid. Så vad är det vi tycker till om i RÖTTER? 'Frågeställningen ska inte vinklas till fördel för ett visst synsätt', anser Anders Berg i sin kommentar och det är kanske detta han menar: Genom att förenkla frågan kan var och en läsa in vad han vill. Och svaret blir därefter.
För att överhuvudtaget kunna bedöma enkätens värde som 'temperaturmätare' - för att tala med Anders igen - skulle jag vilja veta:
1. Vad är syftet med enkäten?
2. Vad ska resultatet användas till?
3. Hur många måste rösta i en fråga innan förbundet menar sig ha fått ett svar?
4. 'Som man frågar får man svar' - vem definierar frågorna och utifrån vad?
5. Varför finns inga möjligheter att kommentera och nyansera sitt svar, om förbundet nu verkligen vill veta vad vi släktforskare tycker?
6. Om enkäten är seriöst menad, varför är det då möjligt att 'rösta' flera gånger i samma fråga (jag har prövat att lägga min röst två gånger för landskap och det gick alldeles utmärkt) för att förbättra statistiken?
Är det här riktigt genomtänkt, egentligen?
558
« skrivet: 1999-06-10, 21:20 »
Ett svar på Ulfs inlägg: Du skriver att jag har fel utan att i praktiken säga på vilket sätt. Skulle jag härstamma från Fredrik I eller vara nära släkting till vår egen monark kvarstår ju fortfarande samma källkritiska problem jag anfört i mitt tidigare inlägg och som du inte berör. Kvantitet är inte det samma som kvalitet, inte ens när det gäller anor. Det räcker med en felaktig genealogisk koppling så tidigt som ett par generationer efter Karl den store på 800-talet för att vilken furste som helst ska gunga betänkligt i släktträdet; då hjälper det inte stort hur många härledningar man har till vederbörande. Man bör ha i minnet att även kungliga genealogier för medeltiden innehåller åtskilliga frågetecken och osäkerhetsmoment ännu när det gäller ett så pass sent århundrade som 1200-talet.
Du betecknar också Adele av Flandern som ett ”enstaka fall av osäkerhet”. Ett sådant uttalande har bara något värde under förutsättning att du faktiskt har granskat alla övriga kända släktskapskombinationer och funnit dem väl belagda och källkritisk oproblematiska i din redovisning av Fredrik I:s härstamning (som jag antar att du huvudsakligen baserat på tryckt genealogisk litteratur). Är detta fallet?
Du skriver också att jag har varit slarvig när jag påtalat risken att en person inte är biologiskt barn till en uppgiven förälder, med argumentet att risken är liten om härstamningen ”till mycket stor del” sker på kvinnosidan. En fråga i förbigående: Känner du till några sådana exempel i stamtavlorna för Karl den store där antalet kvinnoled är så starkt övervägande? Vad jag inte vet om medeltidsgenealogi skulle kunna fylla Nationalencyklopedin; däremot vet jag att ett ständigt problem är att källornas torftighet många gånger gör det svårt att med säkerhet säga ens i vilket äktenskap ett visst barn är fött. Vi talar ju om en tid då folk regelmässigt gifte om sig när maken eller makan dött om de var i någorlunda aktiv ålder, eftersom samhället var så uppbyggt att det var mycket svårt att sköta ett hushåll och ta hand om en familj ensam. Detta är ju också ett återkommande problem när man ska försöka rekonstruera släkter för ett jämförelsevis mycket källrikt århundrade som 1600-talet. Det är i mitt tycke ett mycket stort osäkerhetsmoment.
Det skulle vara lättare att bedöma trovärdigheten i dina argument om du framförde skälen till dem tydligare och angav exempel.
559
« skrivet: 1999-06-04, 09:42 »
Gabriel: Det blir lättare att ta ställning till dina slutsatser om du redogör för skälen till dem. Som de nu redovisas går det inte att säga mycket om deras värde.
Däremot vill jag kommentera frågan om förkortningar. Det verkar som om de flesta förutsätter att orter måste förkortas. Varför? Det är inget problem för databashantering att använda fullt utskrivna namn, till exempel. Det är heller inte vidare problematiskt att göra en sockenförteckning i slutet av en släktredovisning, där socknarnas landskaps- eller länstillhörighet anges - då slipper man dessa ganska onödiga upprepningar av länsbeteckningar som det nu vimlar av.
Det är värt att komma ihåg - och detta är en vedertagen sanning bland dem som arbetar med kommunikation och informationshantering - att man vinner mycket lite i utrymme med förkortningar men förlorar mycket i tydlighet.
560
« skrivet: 1999-06-01, 21:19 »
Anders Berglunds skäl för att använda länsbeteckningar för ortsangivelser är att så har han gjort tidigare och att han för övrigt bara skriver för sig själv. Det må vara upp till andra att bedöma hur tungt detta väger som argument i en allmän debatt om län- eller landskapsindelningar.
Om indelningen socken/landskap skriver han: 'Det är en riktigt vacker hybrid, men det kan knappast vara den enda rimliga sanningen för alla ändamål.' Han ger emellertid inga exempel på 'ändamål' i släktforskarsammanhang där en sådan indelning inte skulle vara 'rimlig', vilket gör det svårare att bedöma hans uttalande.
Indelningar som by, socken och landskap har haft - och har ännu på många håll - en mycket påtaglig känslomässig betydelse. Vi ser i källorna under historisk tid hur det sociala livet i första hand omfattat den egna byn och socknen (jämför till exempelvis vilka som valdes som faddrar i födelseböckerna), och landskapen har sedan medeltid varit den indelning som svenskarna identifierat sig med. Att kalla en ortsangivelse bestående av (by)/socken/landskap för en inte självklar hybrid, som Anders gör, innebär att man frånkänner dessa indelningar dess faktiska historiska betydelse, enligt min mening
Det är svårt att komma ifrån att folk fortfarande identifierar sig som jämtar, skåningar och hälsingar, inte som invånare i ett visst län i första hand. (Jag kan tänka mig att jag skulle uppfattas som lätt vrickad om jag talade om Gävleborgs län som mitt ursprung och inte Hälsingland.) Varför då inte använda det sätt för ortsangivelser som de flesta nog ändå uppfattar som det naturliga?
561
« skrivet: 1999-05-31, 22:33 »
Angående Anders Anderssons tanke om 'landskapsbokstäver': Det finns redan etablerade förkortningar för landskap i den historiska facklitteraturen (se mitt inlägg den 3 januari i denna diskussion). Ett par exempel: Östergötland förkortas 'Ögl', Västmanland 'Vml', Uppland 'Uppl'. Till skillnad från länsbeteckningar är förkortningarna vad språkvetare brukar kalla genomskinliga, det vill säga det går att utläsa vad de betyder utan speciella listor eller förklaringar.
Jag arbetar som teknisk skribent med särskilt ansvar för språkvård. En grundregel för all skriftlig kommunikation är att orden ska vara just genomskinliga. Om läsaren måste tillgripa andra hjälpmedel bara för att förstå mitt språk, har jag misslyckats. Och jag kan vara säker på att syftet med texten, att förmedla ett visst budskap, därmed har kommit ur fokus, genom att läsarens uppmärksamhet riktas på fel saker. Det är ett avgörande skäl till varför jag övergett länsbeteckningar för ortsangivelser.
562
« skrivet: 1999-05-29, 13:03 »
Per Ahlenius inlägg är intressant, eftersom det sammanfattar flera av de vanligaste argument jag mött när jag förordat en övergång till landskapsangivelser i stället för län.
Jag har efter bästa förmåga försökt sammanställa de skäl Per anför för sin ståndpunkt och sortera dem efter kategori för att göra dem tydligare:
'Det är inget att diskutera.'
1. Det finns ingen anledning att diskutera frågan.
2. Vi bör inte diskutera frågan ytterligare.
3. Diskussionen om problemet med ändrade länsindelningar återspeglar ett föråldrat tänkesätt.
Kommentar
Den första kategorin uttalanden bygger på resonemanget att eftersom jag inte tycker att detta är intressant finns ingen anledning för andra att engagera sig. Det är alltså ett emotionellt betingat argument utan större relevans i sammanhanget. På vilket sätt denna diskussion skulle vara anakronistisk, som Per också hävdar, förstår jag däremot inte.
'Det är inte vårt problem.'
4. a) Nya länsgränser är bara ett problem för framtida släktforskare.
4. b) De kommande förändringarna av länsgränserna är inget vi behöver bry oss om.
Kommentar
Den andra kategorin består av uttalanden om att det inte är vårt problem och att vi därför inte behöver bry oss. Per bortser därför från att införandet av nya länsindelningar redan nu upplevs som ett problem av många släktforskare, något som bland annat framgår av de tidigare inläggen i denna diskussion och motsvarande debatt i RÖTTER.
Jag menar dessutom att de framtida forskare Per nämner inte alls bara är de som tillhör kommande generationer. Förbundet har ett stadigt tillskott av medlemmar, många unga, och det kommer bara att dröja några få år innan dessa måste handskas med följderna av att vi hållit fast vid ett bokstavligen talat anakronistiskt system. Eller förväntas de anpassa sig till en länsindelning som inte längre har något med deras värld att göra, bara därför att äldre medlemmar i förbundet av bekvämlighetsskäl inte har velat ge upp det system med länsindelningar och -beteckningar de en gång lärde sig i sin ungdom?
'Det är klart att vi ska använda länsbeteckningar.'
5. Jag tycker inte att det är något problem att använda länsbeteckningar för en föråldrad länsindelning.
6. Vi ska naturligtvis använda de länsbeteckningar som gäller för respektive län vid den tidpunkt vi forskar om.
7. Traditionella länsbeteckningar gör att man kan använda äldre och nyare släktutredningar utan risk för missuppfattningar.
Kommentar
Per bemöter inte alls de tunga argument för och emot länsbeteckningar som diskuterats tidigare i denna diskussion och bidrar inte heller själv med något nytt. Att länsbeteckningarna skulle underlätta användandet av släktutredningar från olika tider gäller ju bara för dem som har vuxit upp med och är vana vid de länsbeteckningar som officiellt övergavs för ett par decennier sedan, alltså för sådana som Per själv. För andra - och till dem räknar jag mig (född som jag är 1963) - är det ett hinder, ingen hjälp. För mig är beteckningar som R och Z, som Per anför i sitt exempel, helt obegripliga.
'Län är bättre än landskap.'
8. Landskap är en äldre indelning än länen och är därför inte bra att använda.
Kommentar
Per missar att poängen med landskap just är att de är äldre än länen och därmed har bevisat sig vara stabila under en mycket lång tidsperiod. Det finns dessutom andra starka skäl för att använda landskapsindelningen för ortsangivelser och som har diskuterats i detalj i denna diskussion.
'Jag gör som jag alltid har gjort.'
9. Oavsett alla förändringar tänker jag registrera mina förfäder som jag alltid har gjort.
Kommentar
Det står var och en fritt att använda vilken indelning han eller hon vill. Men man bör vara medveten om att väljer man ett system för indelning som är främmande för många gör man det svårare för andra att ta till sig ens forskningar. Till vilken nytta för vem?
563
« skrivet: 1999-05-20, 22:48 »
Risbit (även risbitare) var en betckning för en årsgammal bock, enligt J.E. Rietz: Svenskt dialektlexikon. Ordbok öfver svenska allmogespråket (faksimilupplaga Lund 1962, s. 535).
564
« skrivet: 1999-05-18, 23:18 »
Är det möjligt att med någon säkerhet kunna säga att man härstammar från Karl den store på ett visst sätt? Att påvisa härstamning från någon som levde för 1.200 år sedan är onekligen helt annorlunda än att söka släktskap med någon för 200 år sedan. Den diskussionsgrupp för medeltidsgenealogi som Gabriel hänvisar till demonstrerar svårigheterna med att kunna säga något säkert. För egen del ser jag fyra faktorer som avsevärt försvagar släkttavlornas värde.
Hur är källmaterialet?
Vi behöver inte gå många sekel tillbaka innan källmaterialet blir mycket tunt och fragmentariskt. Vi är vana vid att en uppgift kan bekräftas i flera olika, av varandra oberoende källor. Gå femhundra år tillbaka och vi kan vara lyckliga om vi hittar något material alls om någon vi söker. Inte ens om högadeln eller de furstliga släkterna i Sverige under senmedeltid vet vi särskilt mycket, och ju längre vi går tillbaka, desto mer blir vi beroende av en diffus uppgift där, en svårtolkad kommentar här, och så vidare. De som skrivit genealogier av det slag som det refererats till i denna diskussion har inte haft något annat källmaterial att tillgå än detta.
Paradoxalt nog kan det ibland verka lättare att syssla med medeltidsgenealogi. Frånvaron av källor för denna tid innebär ju att kompletterande och förklarande data ofta saknas till en uppgift. Det medför att risken för feltolkningar är mycket större. Var och en som sysslat med källforskning från 1600-talet och framåt vet att till synes obestridliga eller sannolika slutsatser baserade på olika vederhäftiga källor plötsligt kan vändas över ända vid upptäckten av en ny uppgift, som ställer allt i nytt ljus. Vi kanske har kunnat belägga att en anfader varit gift med en viss person och därför fört in henne som vår anmoder, för att därefter upptäcka att vederbörande faktiskt varit gift en eller flera gånger till och att vår linje går via en annan hustru. Finns någon släktforskare som inte oväntat har varit tvungen att någon gång revidera sin antavla och byta ut någon person för de senaste århundradena på grund av att en ny källa kommit i dagen?
Ytterligare ett mycket allvarligt problem är att så många av uppgifterna om den högmedeltida adeln tycks vara av förhållandevis sent ursprung. Som samvetsgranna forskare skulle vi inte utan reservation acceptera en 1800-talsuppgift som berörde släktskapsförhållanden för en person som levde på 1600-talet. En källa från 1400-talet som omnämner ett visst släktskap för en person på 1200-talet blir på liknande sätt inte mer vederhäftig bara därför att den är medeltida.
Vilken tendens har källorna?
Karl den store (på latin Carlamagnus) blev tidigt en kultfigur. Bengt Hildebrand har gett ett exempel på det i sin Handbok i släkt- och personforskning (1961), när han i ett avsnitt om uppkallelse berättar hur kung Magnus Eriksson uppkallats efter frankernas konung.
Intresset av att ha någon form av koppling till Karl den store måste därför ha varit mycket stort. Vi behöver bara se på det svenska riddarhuset för att finna många exempel på fabricerade genealogier och förbättrade släkttavlor, i syfte att förbinda en familj med en annan. Om vi går ännu längre tillbaka i tiden kan vi se hur adeln i det romerska imperiet som anfäder utsåg både gudar och gudinnor för att säkra en viss position. Jag antar att man skulle kunna komma med hur många exempel som helst på hur man använt påstådd släktskap och förfalskade släkttavlor som ett medel för att legitimera och konsolidera sin ställning.
Jag tror därför att man måste förutsätta att där det fanns en vilja att vara befryndad med Karl den store, där förekom också medvetna manipulationer för att på konstlad väg åstadkomma detta. Kontrollmöjligheterna lär i alla fall inte ha varit alltför stora.
Utomäktenskapliga barn i släktkedjan?
Ett osäkerhetsmoment som nästan alltid finns i vår forskning är risken att någon har en annan far än vad som officiellt uppges. Även om detta utgjorde en statistiskt mycket liten siffra, skulle det stora antalet generationer i släktkedjan - mellan 30 och 40 - göra att den ursprungligen smått försumbara risken för en 'felkoppling' ha vuxit till en långt ifrån oansenlig risk vid Karl den store.
Hur behandlas 'trolig' släktskap (trolig + trolig = möjlig)?
Som det visas av tidigare belägg lyckas inte ens påkostade verk om äldre furstesläkter alltid enas om olika släktskapsförhållanden som rör Karl den stores förmenta ättlingar. I andra fall kanske man kan bedömer att en släktskap visserligen är trolig men ändå otillräckligt belagd för ett definitivt fastslående, som i fallet med Adela av Flandern. Låt oss säga att det finns 70 procents sannolikhet att Adela av Flandern är rätt person i antavlan. Det innebär att det finns en felmarginal på 30 procent. När detta kombineras med ett annat 'troligt' led, och ytterligare ett, och ett till - och sådana lär det krylla av i det här fallet - då är härstamningen från Karl den store inte längre 'trolig'. På sin höjd möjlig.
Hur kan man bedöma en Karl den store-genealogi?
Vad jag tror att man måste göra innan man kan hävda härstamning från Karl den store är vad som gäller för all annan historisk forskning:
Redovisa varje led för sig med uppgift om vilka förstahandskällor som ligger bakom och diskutera de klassiska källkritiska frågorna: 1) När skrevs källan? 2) Vem skrev källan? 3) Vad är källans syfte?
(Litteratur om ämnet finns det tydligen gott om. Det kan vara värt att påminna om att ett verk som berör medeltidsgenealogi som inte innehåller ordentliga källhänvisningar inte är något att hänga i granen utan får väl mest ses som kuriosa.)
Först därefter blir det nog möjligt att säga något mer bestämt, efter vad jag kan förstå. Men jag har kanske helt fel? Är de släkter som berörs så pass grundligt utredda att det inte finns några större frågetecken kvar?
565
« skrivet: 1999-05-16, 20:09 »
Släktforskarförbundets namnlista i Släktforskarnas årsbok 1995 uppger att Ramborg är en yngre form av Ragnborg. Namnet Ramborg har jag för övrigt sett användas kring år 1700 i Hälsingland.
566
« skrivet: 1999-05-16, 12:14 »
Att tala om metodik i släktforskningen är inte ett ämne som entusiasmerar, det vet jag av tidigare erfarenhet. Ändå tror jag att det är nödvändigt att tänka igenom hur vi själva forskar, eftersom det slutligen har en avgörande betydelse för slutresultatet. Det borde åtminstone ha en viss aktualitet, eftersom det inte går att komma ifrån att många släktutredningar håller en undermålig nivå. Jag tror att vi kan ändra på detta genom att ändra vår syn på vad släktforskandet egentligen är.
Om källkritik
Jag började släktforska som fjortonåring 1977, utifrån Börje Furtenbachs handbok i släktforskning; den var då rätt ny. Den gav emellertid inte stor hjälp när det gällde att bedöma de olika uppgifter jag hittade. Jodå, jag fick nog med både Tor och Oden och Karl den store i det första svepet (det gamla Svenskt Biographiskt Lexikon var till fantastisk hjälp), innan jag lyckligen kunde avliva dem alla. I stället var det min ’maestro’, den då 57-åriga hushållslärarinnan Ulla Eriksson i Söderala, som lärde mig vad det innebar att värdera källorna. Hon ledde den studiecirkel jag anmält mig till och fick mig att inse att källkritik – som då sällan omnämndes inom släktforskarrörelsen - inte bara användes när man ställdes inför motstridiga data (så som det fortfarande presenteras i handböckerna), utan att det bestod i en konsekvent och kontinuerlig bedömning även av till synes oklanderliga uppgifter. Hon slaktade brutalt allt vad Tord i Byr och Fale hin gamle gällde, när det visade sig att jag kom in på den så kallade Bureätten, enbart utifrån att ställa frågorna:
[color=0000ff]När skrevs källan?
Vem skrev källan?
I vilket syfte skrevs källan?[/color]
För mig var hennes insats avgörande för min förståelse av vad släktforskning innebar. Och vid 78 års ålder har hon fortfarande lika stor respekt för det förflutna och hur det faktiskt varit - hon är för mig ett föredöme av största mått.
Så varför kunde jag inte lära mig samma sak genom att använda Furtenbachs handbok? Därför att den utgår från att släktforskning handlar om att samla in uppgifter (som det fortfarande hävdas på en av RÖTTERs sidor) och att källkritiken därigenom blir en perifer detalj i stället för en central del. Furtenbach ger visserligen några exempel på att vissa källor är mer tillförlitliga än andra, men längre kommer han inte. När jag nu plockar fram Clemetssons och Anderssons handbok, praktverket inom svensk släktforskarlitteratur, hittar jag fantastiska och pedagogiska beskrivningar av arkivbestånd och vilka uppgifter de kan ge, men det är också allt. Källkritiken kan aldrig ersättas av uppslagsverksartade definitioner av olika källor. I det avseendet lever inte ’Släktforska! Steg för steg’ upp till kravet på en handbok.
Något Ulla Eriksson hade förstått var att Bengt Hildebrands ’Handbok i släkt- och personforskning’ (1961) var det bästa som någonsin skrivits för släktforskare och det var den som hon satte i händerna på mig. Trots att boken nu är snart fyra decennier gammal är den fortfarande högaktuell och det är mig en gåta att förbundet inte ger ut den i nytryck. Hildebrand inte bara ger en lättförståelig, tydlig beskrivning av den historiska metodiken, hur man går till väga och bedömer källorna, vilka problem man råkar ut för, utan förklarar också den svenska släktforskningens framväxt. Genom att visa hur genealogin i århundraden i första hand fyllde vissa politiska eller sociala syften och hur det källkritiska tänkandet mycket sent och mycket långsamt gör sig gällande, förstår man också varför man inte längre kan använda äldre genealogier utan mycket stor försiktighet.
Förlegat börds- och könstänkande kvar inom släktforskarrörelsen?
Är släktforskare mer fåfänga än andra? Hur ska man förklara att vi slåss om vackra anor på ett nästan absurt sätt? Också denna bördsstolthet tror jag är ett symptom på hur släktforskningen till en del fortfarande sitter fast i ett antikverat tänkande. Måste erkänna att det oroar mig lite grann att en det överhuvudtaget kan pågå en diskussion om Karl den stores ättlingar på Anbytarforum, där än den ene, än den andre, anmäler sig som ättling. Karl’n levde ju för 1200 år sedan. Hur är det praktiskt möjligt att inte härstamma från någon 40 generationer tillbaka? Det som är ännu mer oroväckande är att hela diskussionen tycks kretsa kring andrahandskällor av mycket varierande kvalitet. Att samla in uppgifter från tryckt litteratur har mycket lite med släktforskning att göra, såvida det inte följs av en ordentlig bearbetning och utvärdering, vilket kräver att man är väl insatt i området i fråga.
En annan aspekt är ju att vi utan ifrågasättande utgår från den definiering av släkt som gällde för en helt annan tid. Stamtavlor på manssidan (så kallade agnatiska stamtavlor) är fortfarande normen, eftersom mannen ses som den släktbärande parten, medan kvinnan däremot gifter sig mellan olika släkter. Detta är ju en definition som är bunden till en viss tid och en viss kultur, men som inte återspeglar verkligheten nu. Ska vi då fortfara med att framhålla den typen av stamtavla som ett mönster?
Varför sammanställer vi våra forskningar?
Det finns också andra exempel på att svensk släktforskning inte har hängt med i den historiska utvecklingen utan delvis fortfarande kånkar på den definition av släktforskning som rådde för ett sekel sedan. Varför sammanställer vi våra forskningsresultat? Handböckerna svarar att det gör vi för att lättare kunna hitta i materialet och för att våra forskningar ska överleva oss själva. Och så ger man exempel på hur man fyller i en antavla och hur man numrerar en stamtavla och liknande.
Denna beskrivning tappar bort den allra viktigaste funktionen en sammanställning har: När vi sorterar, ordnar och bearbetar de uppgifter vi samlat in och värderat, ser vi sammanhang och mönster som tidigare inte framträtt. Under sammanställandet uppenbaras också de brister, luckor och frågetecken som hittills dolts i vår forskning. I vårt sinne kanske allt verkar klart, men att sammanställa och motivera sina slutsatser i skrift ger en annan bild och ger oss den nödvändiga distans vi behöver till vår egen forskning. (Det är märkligt hur platta och svaga grandiosa teorier och spekulation kan visa sig vara när man tvingas skriva ned dem.) Det i sin tur gör att processen inleds på nytt med att samla in kompletterande uppgifter, som utvärderas innan de infogas i sammanställningen.
Vad skulle man kunna göra?
Praktisk åtgärd: Jag tror att förbundet mer aggressivt behöver gå ut till cirkelledare med information, betona vad släktforskning går ut på och ge kompletterande material och övningar som behandlar källkritik i praktiken och som visar hur sammanställandet av materialet används för att utvärdering på en högre nivå. Detta eftersom jag själv erfarit den betydelse en cirkelledare kan ha för att träna blivande släktforskare.
När det så småningom blir dags att revidera de handböcker som används idag kommer man förhoppningsvis att ta större hänsyn till den historiska metoden som är vedertagen inom den övriga historiska världen.
567
« skrivet: 1999-05-15, 09:20 »
Lars: Jag vet för lite om Söderala för att kunna uttala mig om hur vanligt eller ovanligt namnet Sigfrid var under 1600-talet. Därför avstår jag nog från att teoretisera i det här fallet.
Jag känner till åtminstone två kopplingar mellan Norrala socken och Östansjö i Söderala, emellertid:
1. Enligt dombok för Bollnäs ting 1634-07-12 [dombok för Hälsingland 1643, f. 84r, HLA] hade länsmannen Lars Persson i Fors nr 1 (far till den ovannämnde alkoholisten och hustrumisshandlaren Per Larsson i Fors, och - som det verkar - en släkting till den Sigfrid Hansson i Hamre nr 3 du nämner) tre syskon: Mårten Persson (vars son Per Mårtensson då var knekt i Bollnäs), Johan Persson Snickare i Söderhamn, samt Per Persson i Östansjö.
2. I grannhemmanet Nygården (utbruten ur Fors) fanns en familj med anknytning till Söderala, troligen också besläktad med familjen i Fors nr 1 (se min artikel i Släkt och Hävd 1992:3-4). Bonden Olof Andersson där (d. 1702, begravd 9 november, 89 år gammal) hade en dotter Margareta [hon omnämns i renoverad dombok för södra Hälsinglands domsaga 1698, RA], gift med dragonkaptenen Erik Andersson Lille (som jag vet att du är väl bekant med från Tyby i Mo socken). Men dessutom hade Olof Andersson troligen barn i Söderala. I domboken för Norrala 1689 (se hänvisning ovan) uppges Olof Olsson i Östansjö, såsom målsman för systern Kerstin Olofsdotters son Sven Svensson tillsammans med Pell Persson i Myskje, målsman för hustru Kerstin själv, söka vinna Nygården åt barnen.
Det är intressant att bonden Sverkil Persson i Skale, Söderala, föddes kring 1500-talets mitt i just Nygården (SoH 1992:3-4). Han fick som bekant en talrik avkomma i Söderala och omnejd. För övriga hemman i Norrala finns så gott som inga kopplingar till Söderala, men i Fors-Nygården har vi alltså flera.
Här är något till att fundera över när vi diskuterar Söderala: Regementsskrivaren Peter Forsius i Söderala (död under första hälften av 1700-talet, om jag inte minns fel) står som fadder för ett barn i länsmansgården Fors nr 1, Norrala. Om någon släktanknytning finns vet jag inte.
568
« skrivet: 1999-05-14, 20:32 »
Lars Nylander: Var Karin (Katarina) Olsdotter från Ale nr 2 i Norrala född 1674? I en sammanställning av framlidne doktor Tore Sundberg uppges att hon var född 1679, utan källhänvisning.
569
« skrivet: 1999-05-13, 22:06 »
Släktforskning för alla, något som inte bara var förbehållet adel och furstesläkter, växte fram under andra hälften av 1800-talet. I viss mån lever svensk släktforskning fortfarande kvar i ett tänkesätt som var rådande för denna tid.
Ett tydligt exempel är hur termer som var lättförståeliga för den lilla skaran av genealoger vid seklets början, alla med humanistisk bakgrund och latinkunskaper, slentrianmässigt används utan ifrågasättande, trots att de numera är obegripliga utan förklaring. Varför tala om proband när man kan säga startperson? Varför referera till agnatiska och cognatiska stamtavlor, när man kan omnämna dem som stamtavlor på manssidan (för agnatiska) respektive bara stamtavlor (för cognatiska)? Och även om ordet ansedel var tydligt för ett sekel sedan, då ordet sedel användes också med annan betydelse, varför inte tala om personblad i stället? Ett fenomen som detta får illustrera den konservatism som finns inom släktforskarrörelsen. Trots alla tekniska framsteg och släktforskarrörelsens framväxt har släktforskningen i själva verket inte utvecklats mycket i metodik sedan 1800-talet, till skillnad från övrig historisk forskning.
Alla handböcker som getts ut om släktforskning i Sverige, med undantag av Bengt Hildebrands Handbok i släkt- och personforskning från 1961, utgår från det synsätt som var det allmänrådande före källkritikens insteg i historieforskningen: Att släktforska är att samla in uppgifter. Detta gäller Ella Heckschers ”Sex kapitel om släktforskning” (1939), Börje Furtenbachs ”Släktforskning för alla” (1975), Per Clemenssons och Kjell Anderssons ”Släktforska! Steg för steg” (1983) och Elisabeth Thorsells och Ulf Schenkmanis' ”Släktforskning. Vägen till din egen historia” (1993). (Jag har inte sett hur Johan Wretman lagt upp materialet i sin ”Kort handbok i svensk släktforskning” från 1916, men jag misstänker att den inte avviker mycket från de övriga.), Thorsells handbok skiljer sig emellertid delvis från de andra, i det att den är bredare och inte på samma sätt fokuserar på att beskriva olika arkivbestånd.
Den stora bristen med detta synsätt är att värderingen av källorna, det källkritiska tänkandet, därigenom inte kommer in som en naturlig del i släktforskningen. Inte heller får sammanställandet av forskningsresultaten och dess viktiga funktion att ge aha-upplevelser eller avslöja hittintills dolda brister sin rätta plats. Eftersom handböckerna används i studiecirklar och för enskild undervisning fortsätter denna ensidiga inriktning på hur man samlar in uppgifter att dominera svensk släktforskning. Detta motsvarar dock inte den moderna definitionen av historisk forskning - en uppsats utgående från att forskning är att samla in uppgifter skulle aldrig godkännas på ett universitet.
Som jag förstår det måste släktforskningen läras ut som en process i tre steg:
1. Samla in uppgifterna
2. Värdera uppgifterna
3. Sammanställ forskningsresultaten
Jag tror att det är först när det betraktas som naturligt att det är detta som är släktforskning som vi som släktforskare kan frigöra oss från det föråldrade attityder och höja kvaliteten på vår forskning. Eller är jag helt ute och cyklar?
570
« skrivet: 1999-05-13, 09:46 »
Den olycksalige bonde Per Larsson i Fors nr 1, Norrala, som Lars Nylander nämner ovan, tillhörde liksom sin hustru en släkt med goda sociala kontakter; bland annat var flera medlemmar länsmän i socknen, en kort tid också han själv. Jag har redogjort närmare för detta i min artikel Anders Sigfridsson (Rålamb) och dennes släktkrets i Hälsingland i Släkt och Hävd 1992:3-4, s. 162. Det förefaller troligt att Per Larsson var en ättling till den häradshövding Sverkil Simonsson i Älvkarleby, som ägde Fors nr 1 redan 1535 och som var nära befryndad med kammarrådet Anders Sigfridsson (Rålamb).
Per Larssons mor Sara var dotter till kyrkoherden i Hälsingtuna, Petrus Laurentii. Jag tror att Thomas Sverker i Borås kommer att beröra dennes familj i sin stort upplagda artikel om borgmästarsläkter i Hudiksvall, vilken kommer att ingå i Släktforskarnas årsbok 1999.
I min artikel i Släkt och Hävd 1990:3-4 om präster i Norrala och Söderala har jag missat att ange källa för uppgiften att kyrkvärden Olof Jonssons i Ale hustru Sara Persdotter var dotter till Per Larsson i Fors. Vi vet av en genealogi av den samtide hälsingeprosten Olof Johannis Broman att Per hade en dotter med detta namn (Glysisvallur, d. 2, s. 705, Uppsala 1953). Namnet Sara var ett av de ovanligaste kvinnonamnen i socknen - av 295 registrerade kvinnor i Norralas äldsta ministerialbok 1672-1707 finns endast två i socknen infödda kvinnor med detta dopnamn. En av dem var Olof Jonssons hustru. (Den andra var dotter till en arrendator som inte har kunnat kopplats till någon familj i socknen, och som liksom de flesta andra arrendatorer i bygden vid denna tid tycks ha kommit utomsocknes ifrån. Det är symptomatiskt att de få fadderuppgifter som finns för denna familj endast upptar grannar, inga påvisbara släktingar som annars brukligt var.)
Medlemmar av Olof Jonssons familj står som faddrar i Fors nr 1 och vice versa, vilket för denna tid och denna bygd är ett starkt indicium för släktskap. Olof Jonsson och hans hustru står också fadder för ett barn i hemmanet Borg nr 3, där modern var född i Fors nr 1.
Vad släkten Chrochius/Krok beträffar har jag presenterat en schematisk genealogi för Andreas Olai Chrochius (Krok) och hans hustru Ingrid Larsdotter i diskussionen för Norrala socken i Hälsingland på Anbytarforum.
571
« skrivet: 1999-05-11, 23:10 »
Anders Norin: Här följer en del kompletterande uppgifter. Sven Andersson (1690-1752), bonde på Ingsta nr 1 i Norrala, var gift med en Karin Svensdotter. Han uppges som ovan nämnts vara måg till Sven Jonsson, företrädaren på hemmanet. Jag har fått fram följande uppgifter om familjen i Ingsta (med C:1 avses den äldsta ministerialboken för Norrala socken, en kombinerad födelse/vigsel/död-bok 1672-1707):
1. Karin Svensdotter, f. 1696-08-02 i Ingsta nr 1. Faddrar: Nils Månsson och hu. Brita Andersdotter i Snarböle; Anders Larsson och hu. Margareta Svensdotter i Källene nr 2. Ungfaddrar: Per Persson i Ringa och Karin Nilsdotter i Snarböle. [C:1, f. 40v]
Generation I
2. Sven Jonsson, f. i Ingsta nr 1, bonde där. G. 1694-12-28, efter att ha utlovat 30 lod silver i morgongåva [C:1, f. 41r]. Enligt uppgift av Dennis Westlund i Skärså, Norrala, omnämns han i dombok för södra Hälsinglands domsaga 1709 (Härnösands landsarkiv) som sonson till bonden Sven Jonsson (d.ä.) i Ingsta.
3. Kerstin Persdotter, enligt vigselnotisen från grannbyn Hamre [C:1, f. 41r]. Hon är sannolikt identiskt med den bonddotter Kerstin Persdotter i Hamre som 1689 står som ungfadder i Hamre nr 2 [C:1, f. 21v] och torde vara dotter till kyrkvärden Per Andersson i Hamre nr 1; han är den ende med dopnamnet Per i den lilla byn om fyra hemman som kan passa in.
Generation II
4. Jon Svensson, f. i Ingsta nr 1, bonde där, d. 1698. ”1698. den 19. Iunii begroofs Ion Swensson uti des Fadhers lägerstad [d.v.s. den gravplats som var gården tillhörig], hwilken sig gudeligen och sachtmodeligen stäldt hafr, wettandes med honom intz annat än alt det wäl är. Åldren war 61. åhr.” [C:1, f. 41r] Han bör alltså ha fötts ca 1637. Hans namn finns noterat på hemmansföreståndarens plats överst på uppslaget för Ingsta nr 1. [C:1, f. 40v]
5. Ingrid Andersdotter. Att döma av fadderuppgifter kanske dotter till bonden Anders Persson i Varberg nr 2, men ytterligare stöd krävs.
6. Per Andersson, bonde på Hamre nr 1. I födelsenotisen för sonen Hans 1690 kallas Per Andersson för kyrkiowärden. [C:1, f. 20v]. Han lät 1680 uppbjuda salig Jon Nilssons, hustru Kerstins och hustru Margaretas andelar i hemmanet. [renoverad dombok, Gävleborgs län, Advokatfiskalsämbetet, Svea hovrätts arkiv, Riksarkivet]. Han uppges i domboken vara måg till Olof Nilsson - se nedan. Hamre nr 1 omfattade 1700 15 öresland och 17 penningland [jordebok Norrland, Kammararkivet]. G. 2 m. Anna Andersdotter från Källene. Hon nämns tidigast i samband med sonen Hans födelse 1690. [C:1, f. 20v]
7. N.N. Olofsdotter
Generation III
8. Sven Jonsson, bonde på Ingsta nr 1 redan 1635 [jordebok Norrland, Kammararkivet]. Han torde ha varit son till den föregående ägaren Jon Jonsson: Dennes änka Kerstin bodde kvar på hemmanet och tilltalades 1635 om den säd hennes salig make var skyldig sin bror, Anders Jonsson i Remsta nr 1 [renoverad dombok 1635, Riksarkivet]. Hemmanet uppbjöds inte heller för försäljning till obördig på tinget efter Jon Jonssons död. Sven Jonsson uppges dessutom 1661 vara skyldig sin syster, hustru Karin, för hennes innestående jord i hemmanet, vilket indikerar att de var arvingar till den tidigare ägaren [renoverad dombok, Gävleborg:10, f. 185v, 186r, Riksarkivet]. ”1692. den 3 Ianuarii begrofs Swen Jonson i Ingstad [nr 1], sedan Extraord. Ting den 18. Decemb. (1)691. öfr hans owäsende medan han lefde hållit blef emedan han warit en Eensint och trätosam men(n)iskia, som intz rättat sig, hwarken effter andeligas eller werlsligas Förmaningar, och på sidstonne effter sit Eenwetna hufwudh, öfr 2 åhr hållit sigh ifråån Herrans Hel. och HögsWärdiga Nattward. Dherföre at han blef wijst ifrån Duken, när han dijt kom, oförlijkt med sin Fromsinte Son, den han oskiäligen handterat, jemwäl och intz effter Kyrkioordningenss lydelse gifwit sig då --- willia gå til det Heliga Guds Bordet. --- så hastigt siuuk, då han intz sände effter Prästen, och eij heller när Prästen sielfwilliandes til honom kom, kunde tala eller Förstånd hafwa, någon Skrifftermåhl giordt. Dödde altså utan det Heliga wägapasset, det han tilförne eensinneligen förachtat hafr. Hans ålder war 78. åhr. Des lägerstad, i wägen, nedanföre wapenhusets östra hörn.” [C:1, f. 41r] Enligt åldersuppgiften bör han ha fötts omkring 1613.
9. Kerstin Jonsdotter. ”1692. den 17. Aprilis, blef och i samma lägerstad begrafwen framlidne Swen Jonssons Effterlåtna H. Kerstin Ionssdotter [i Ingsta nr 1], som har fördt et Frijdsampt och stilla lefwerne, Hwars ålder war 78. åhr.” [C:1, f. 41r] Enligt åldersuppgiften bör hon ha fötts omkring 1614.
12. Anders Persson, bonde på Hamre nr 1. Son till den föregående ägaren, bonden Per Nilsson, enligt domboken för 1657, som behandlar de stora skulder som salig Anders Persson efterlämnat [vårting 1657-06-01, renoverad dombok, f. 299v, 300r, Gävleborg: 6, Riksarkivet].
13. N.N. Olofsdotter. Enligt domboken 1644 dotter till bonden Olof Svensson i Rösten [dombok för Hälsingland 1644, f. 157r, HLA]. Testamente efter henne inlämnades till Norrala kyrka räkenskapsåret 1650 [kyrkoräkenskaper, HLA].
14. Olof Nilsson, bördig från Jämtland, löste ut och övertog det skuldsatta hemmanet efter mågens död [jag hittar just nu inte det domboksbelägg som berör denna transaktion] och skrivs som bonde där bland annat 1662 och 1667 [jordebok Norrland]. 1698. d. 14. Iunii, begroofs Oluf Nilsson [i Hamre nr 1], hwilken war född uti Jempteland, i Hammardahl Sochn och Åsen. Har kommit hijt til Helsingeland, tient hoos ährligit Folck, hafwandes om sin troheet et godt Nampn. Warit 3. gånger gifft. Stäldt sig gudeligen och wäl. Hans ålder war 86. åhr, och är lagder uti den lägerstad som gården tilhörer. [C:1, f. 21r]
Generation IV
16. Jon Jonsson, f. sannolikt i Ingsta nr 1, där han själv senare blir bonde; hans bror Anders Jonsson brukar hemmanet en tid innan han övertar Remsta nr 1 [tiondelängder i Hälsinglands handlingar 1599:7, 1600:9; Kammararkivet; mantalslängd i Militieräkenskaper 1602:19, Krigsarkivet] och Jon Jonsson tillträder. Han nämns där redan 1604 [tiondelängd i Norrlands handlingar 1604:11, Kammararkivet] och ännu 1631 [jordebok Norrland, Kammararkivet].
17. Kerstin (se under nr 8 Sven Jonsson).
24. Per Nilsson, bonde på Hamre nr 1 fr.o.m. 1593 [tiondelängd i Hälsinglands handlingar 1593:7] och ännu 1641 [jordebok Norrland]. Han kallas 1624 länsman [dombok för Hälsingland, HLA]. Han är sannolikt nära befryndad med den föregående ägaren Nils Olsson, eftersom dennes bomärke [jmf Älvsborgs lösen 1571 för Norrala pastorat, och köpsilverskatten 1573, Strödda äldre räkenskaper t.o.m. 1630, Kammararkivet] är identiskt med det som används av Per Nilssons sonson Per Andersson. (Bomärket användes här, liksom i stora delar av landet, som beteckning för en på en viss gård bosatt släkt, inte gården i sig.)
26. Olof Svensson, bonde i Rösten.
Generation V
32. Jon Larsson, bonde på Ingsta nr 1 1568-1584 [tiondelängder i Hälsinglands handlingar 1568:3, 1584:3]. Han tillhörde de mer burgna bönderna i socknen: 1570 erlade han 30 lod silver i skatt [silverskattelängd i Hälsinglands handlingar 1570:5], 1580 ägde han 10 kor [tiondelängd i Hälsinglands handlingar 1580:4].
33. Sigrid, förestår Ingsta nr 1 1585-1598 [tiondelängder i Hälsinglands handlingar 1585:1 - då med 16 kor - och 1598:1].
Generation VI
48. (?)Nils Olsson, bonde på Hamre nr 1 1557-1592 [tiondelängder i Hälsinglands handlingar 1557:12 och 1592:2].
572
« skrivet: 1999-05-11, 21:22 »
Jag har använt följande källor till de uppgifter jag lämnat ovan:
[color=0000ff]TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR[/color]
- Borg, byn vid vägen. Dokumentation över byn Borg utförd av Borg-cirkeln från den 31/7 1979 - 31/11 1983.
- Hanzén, J. J:son: Trolldom och häxprocesser i Hälsingland (1951).
- Nylander, Lars: ”En kontroversiell präst. Olof Montén (1673-1737) i Söderhamn”, Släktforskarnas årsbok 1998.
- Sikeborg, Urban: ”'Den gamla goda tiden' - glimtar ur domböcker för Norrala tingslag”, Hälsingerunor 1982. [Artikeln innehåller en genealogi för släkten Nerbelius äldsta led och en redogörelse för de tidigaste ägarna till Remsta nr 2, Norrala.]
- Sikeborg, Urban: ”Kyrkoherdar i Norrala pastorat, Hälsingland, fram till 1600-talets mitt samt kyrkoherdar i Söderala pastorat 1555-1656”, Släkt och Hävd 1990:3-4.
- Dens.: ”Anders Sigfridsson (Rålamb) och hans släktkrets i Hälsingland”, Släkt och Hävd 1992:3-4.
- Dens.: ”Himlaprinsen Jon Svensson i Norrala och hans mödernesläkt”, ALIR-anor 1993:3. Medlemsblad för forskarföreningen Alir. [Artikeln innehåller genealogier för bland annat familjerna på hemmanen Styvje nr 5, Remsta nr 2 och Haga nr 1.]
- Dens.: ”Johan Bures släktbok över Bureätten. Tillkomst och tillförlitlighet”, Släktforskarnas Årsbok 1996.
- Dens.: ”Fogden Lasse Olsson ('Björnram') och hans ättlingar i Hälsingland”, Släktforskarnas årsbok 1998.
[color=0000ff]OTRYCKTA KÄLLOR[/color]
Riksarkivet (RA), Stockholm
Renoverade domböcker, Svea hovrätts arkiv (Advokatfiskalsämbetet), södra Hälsinglands domsaga [1680].
Kammararkivet (KA) [ingående i Riksarkivet]
Boskaps- m.fl. längder: Norrland [1622, 1625, 1626].
Jordeböcker: Norrland, Västernorrlands län [1631, 1635, 1645, 1655, 1662, 1667, 1709].
Landskapshandlingar:
- Hälsinglands handlingar 1553:6, 1555:2, 1573:1, 1576:2, 1588:8, 1589:8, 1592:2, 1594:6, 1597:1A, 1599:7, 1602:11, 1604:7, 1609:1, 1612:6, 1623:8].
Länsräkenskaper:
- Mantalslängder för Hälsingland [Hudiksvalls län 1646, 1649, 1650; Västernorrlands län 1654, 1656, 1673, 1679, 1684].
Boskapslängder för husfolket för Hälsingland [Västernorrlands län 1688].
Tiondelängder [Norrland 1640, 1650, 1690].
Älvsborgs lösen 1613.
Krigsarkivet (KrA), Stockholm
Roterings- och utskrivningslängder, Norrland:
- Mantalslängder 1623 (bunt 175), 1627 (bunt 176), 1630 (bunt 177)
Härnösands landsarkiv (HLA)
Domböcker för Hälsinglands domsaga [1621, 1657, 1658, 1659].
Norrala kyrkoräkenskaper.
Ministerialböcker för Norrala socken.
[color=0000ff]UPPGIFTSLÄMNARE[/color]
Gösta Berglöw i Borg, Norrala (sammandrag ur husförhörslängder för Borg).
Lars Nylander, Mo (uppgifter om Lars Hansson i Nygården och hans familj).
Dennis Westlund, Skärså (uppgifter om Hans Bengtsson från Skinnskatteberg, landbonde på Nygården, och hans hustru).
573
« skrivet: 1999-05-10, 08:17 »
Man brukar uppdela stamtavlor i två grupper: de som visar ättlingar från manssidan respektive de som upptar ättlingar på kvinnosidan. Som Göran Johnson påpekar (vilket också framhålls i minikursen Börja släktforska! på RÖTTER) är denna indelning inte självklart den naturliga. Det finns visserligen en stark konservatism inom släktforskarrörelsen (vi använder till exempel fortfarande begrepp som proband, ministerialbok och ansedel - eller varför inte agnatisk och cognatisk -, som var fashionabla bland borgerliga genealoger för ett sekel sedan, trots att de för en utomstående numera är helt obegripliga), men det är inget skäl till att hålla fast vid ett system som man upplever som orättvisande.
En stamtavla måste begränsas, av praktiska skäl. Denna avgränsning behöver emellertid inte alls vara relaterad till kön. Många gånger är väl utgångspunkter som en viss gård, bygd, yrke, bärare av ett visst namn och liknande mer lämpliga.
Denna typ av släktredogörelse - den avgränsade stamtavlan - borde förekomma flitigare i släktforskarsammanhang, eftersom det släktbegrepp som ligger bakom det agnatiska tänkandet också det delvis är en artificiell konstruktion. Många gånger kan ju en person uppleva sig som mer besläktad med sin mödernesläkt än sitt fäderne, och det är också något som bör beaktas.
Det gäller förstås att noggrant beskriva kriterierna för sitt urval när man presenterar en avgränsad stamtavla.
574
« skrivet: 1999-05-09, 13:20 »
Denna Ingrid Hansdotter figurerar visserligen i genealogierna för släkten Blix och mången släktforskare har utan betänkligheter inkluderat henne i sina antavlor. Mig veterligen har emellertid Ingrid Hansdotter inte kunnat beläggas i några förstahandskällor.
Det första man bör fråga sig är:
1. Varifrån stammar uppgiften?
2. När nämns hon i genealogierna för första gången?
Eftersom jag har för mig att en gren av släkten Blix adlades, misstänker jag att hon dyker upp först i de tendentiösa riddarhusgenealogierna från 1700-talet, där åtskilliga förbättringar gjordes för att utöka antalet anor för de nyadlade och göra de befintliga förfäderna mer ståndsmässiga. Om så är fallet har uppgiften om Ingrid Hansdotter knappast något historiskt värde och ska inte tas med i någon släkttavla.
Kanske någon annan forskare på Anbytarforum kan redogöra närmare för Blix-genealogiens framväxt.
575
« skrivet: 1999-05-08, 10:42 »
Ang. fornication: Ordet är mycket starkt och motsvarar väl närmast vårt hor eller otukt. Fornicator avser därför en horkarl eller otuktsman. Uttrycket har dessutom en underliggande betydelse av ett kontinuerligt bedrivande av liderliga aktiviteter, inte bara en enstaka händelse. Det kan vara värt att tänka på om man vill ange på engelska att någon ägnat sig åt skakelöverhoppning: En stackars anfader som i ungdomlig hormonstinnhet gått för långt en gång när det begav sig förtjänar inte att beskrivas som horkarl av eftervärlden ...
576
« skrivet: 1999-05-08, 09:27 »
Illicit sexual intercourse är en annan möjlig översättning. Illicit betecknar liksom illegal också något otillåtligt eller olagligt, men jag tror att illicit i detta fall betonar den brottsliga, kriminella aspekten mindre än illegal, som låter lite drastiskt. Intercourse framhäver i mitt tycke den sexuella handlingen mer än relation, som kan avse ett förhållande eller förbindelse i allmänhet, oavsett karaktär.
Jämför uttrycket illicit union, som kan användas om fria, officiellt icke-acceptabla förbindelser, till exempel så kallade Stockholmsäktenskap.
577
« skrivet: 1999-05-02, 19:03 »
Gabriel: Jag skulle ha varit mycket tacksam över att en professionell historiker med hög arbetsbelastning tagit sig tid att läsa och utförligt kommentera en släktsammanställning av en femtonåring. I synnerhet som sammanställningen måste ha byggt på läsefrukter, inte egen källforskning.
Källkritik är ett avgörande element i vår forskning. I källkritiken ingår att inte tillskriva folk motiv och åsikter utan mycket starka belägg och utan att känna dem väl. Detta gäller för personer såväl i det förflutna som nutid.
578
« skrivet: 1999-05-01, 15:40 »
Nicolaus Petri, Predicant i Klösteret i Stockholm (d.v.s. Gråmunkeholmen, nuvarande Riddarholmen), ger på sin dödsbädd 1609 sin hustru fullmakt att sälja hans andel i Närby i Norrala socken, Hälsingland. Fullmakten finns bevarad i Långvinds bruks arkiv i Härnösands landsarkiv; Lars Nylander i Mo har benäget skickat mig kopior av de handlingar som berör Närby.
Ett annat dokument från den 18 november 1613 visar att Nicolaus Petri måste vara bror till bonden Hans Persson i Närby, som då säljer sin andel i hemmanet till sin frände, underlagmannen Lars Källbjörnsson (Nerbelius) i Ale nr 2. Herr Nils var därmed son till bonden och herredagsmannen Per Nilsson och hustrun Kerstin Sigfridsdotter. Per Nilsson var tidigare bonde på Vallen i Hälsingtuna, tills hemmanet exproprierades av kronan 1584 och han i stället fick i vederlag Närby nr 1, som tidigare ägts av hustruns bror, slottsfogden Anders Sigfridsson (Rålamb). Mer uppgifter om dessa finns i Släkt och Hävd 1992:3-4.
Fullmakten lyder i sin helhet:
Bekennes Jag Nicolaus Petri Predicant i Klösteret i Stockholm, at Jagh nu på min sottesäng haffr giffuit min hustru fulmacht at sällia eller byta then Jord som minom barnom tilkom effter mig, liggiandes i Norralfua sokn i Närby. Till wisso stadfester Jagh med min egen hans vnderskriffuelse och vnder mitt eghit signet.
Begärer och theslijkess mine witnes mäns underskrifning och signeter, Nemligh: Her Eriks Hörare[?] här i skolan och Mester Hanss Kyrkeherrens i Geffle, datum Gefle then 7. Novembris Åhr 1609.
Nicolaus Petri predicant i Klöster i Stockholm
Av ett brev från Axel Oxenstierna till Lars Källbjörnsson, daterat Stockholm den 25 maj 1613 angående herr Nils' änka Sigrids försäljning av Närbyjorden framgår att herr Nils, som här benämns kyrkoherde på Gråmunkeholmen, hade efterlämnade barn. Brevet finns bevarat i samma arkiv.
Jag söker därför mer information om denne Nicolaus Petri, hans familj och ättlingar.
579
« skrivet: 1999-04-28, 19:21 »
I samma dödbok för Norrala, s. 576, finns dessutom följande notering:
1756. d. 30 Januarii dödde Brita Pärsdotter, född i Rättwiks Socken och Gulleråsen, har tient en tid här i Socknen, och utgammal wistades i prestgården; har Vtel.(?) älskat och öfwat Guds ord, det hon wäl kunnat läsa både innan och utan. begrofs d. 31 Jan. 77 år gl. uppå et Ärl. lef(wer)ne uti ogift stånd.
580
« skrivet: 1999-04-28, 19:18 »
I dödboken för Norrala socken, Hälsingland 1741-1781, s. 575, finns under rubriken Husfolk upptagen följande person:
”1749 d. 24 Julii dödde Hans Ohlssons änka å Kattön, hust. Anna Pärsdotter, född i Rättwik och Gulleråsen af Stöt slägta derstädes. [som] ung piga med flera ifrå den orten reste til Pomern uti Gouverneur Bielkes tid, kom sedan hem och derpå hit hos Befalningsman Hall på nygården, [otydligt ord] äntel. gift med berörde afskedade Båtsman, med honom en dotter, som är död, njutit på slutet fattigdel, älskadt Guds ord och left ärl. i sine 80 år, begrofs d. 26 Julii 1749.”
Jag har ingen koppling själv till henne, men det vore intressant om någon hade fler uppgifter om denna Anna Persdotter och den ”Stötsläkt” hon härstammade från.
581
« skrivet: 1999-04-18, 14:49 »
Anders: Jag har sysslat mycket lite med Ingsta nr 1. Att sonen Anders Svensson gifte sig med Karin Mickelsdotter från Ringa nr 6 vet jag dock, också att hennes föräldrar (Per Mickelsson och Sigrid Svensdotter) antagligen kommer utsocknes ifrån: Han och hustrun nämns inte i vigselboken för Norrala. Som faddrar till sina barn väljer de också genomgående grannar och inga som kan identifieras som släktingar. Enda undantaget är den Nils Svensson i Vi i annexförsamlingen Trönö som står som ungfadder till sonen Per 1737. Domböckerna kan ge dig definitivt svar på deras härkomst.
Sven Andersson tror jag mig emellertid kunna identiera som bondson från Å nr 1. Det är en familj som jag utredde ganska grundligt för tio år sedan. Jag skickar över en schematisk sammanställning. Jag vill betona att inga av dessa uppgifter bör accepteras reservationslöst utan dubbelkontroll.
1 Sven Andersson, död 1752-09-06. Bonde i Ingsta nr 1, Norrala. Han uppges i födelseboken 1708-40, f. 79, vara måg till bonden Sven Jonsson på hemmanet. Äldsta barnet dottern Kerstin, f. 1721-06-15. Vad hans ursprung beträffar: Endast två pojkar med namnet Sven Andersson föddes i socknen mellan 1680 och 1710. Av dem var en född i byn Källene och blev sedermera bonde där. Den andre (f. 1690-07-09) var son till bonden Anders Jonsson och hans hustru Brita Svensdotter i Å nr 1. Som faddrar till Sven Anderssons barn väljs medlemmar av familjen från just Å nr 1; dessutom från familjerna i Fors nr 1 och Hamre nr 4, som alla ägde gemensamt ursprung från detta hemman i Å. Han och hustrun står själv faddrar i Å 1728. Detta är åtminstone för denna socken och denna tid ett mycket starkt indicium för att den Sven som föddes 1690 är identisk med Ingsta-bonden med samma namn.
*** Generation I ***
f
2 Anders Jonsson, född 1650 i Borg nr 1 (?), Norrala, död i Å nr 1, Norrala. Bonde, nämndeman i Å nr 1, Norrala. Om hans fädernesläkt, se Sikeborg, SoH 1990:3-4. Han bodde ännu ca 1680 i Borg [kyrkoräk.]. 1691 uppges han äga arv efter föräldrarna i Styvje nr 7 jämte Erik Larsson i Arklo (vars mor Sigrid Ersdotter troligen var dotter till bonden Erik Gudmundsson i Styvje) [dombok].
Gift med
m
3 Brita Svensdotter, född 1650, död 1726-10-xx i Å nr 1, Norrala. Bosatt i Å nr 1, Norrala. Födelseåret baserat på åldersuppgift.
*** Generation II ***
ff
4 Jon Andersson Krok, född i Norrala, död i Borg nr 1 (?), Norrala. Bosatt i Borg nr 1, Norrala. Inskriven vid Uppsala universitet som Jonas Andreae Krocius 1645-02-15 tillsammans med en Olof Andreae Krocius från Norrala - antagligen en bror. Jon brukade 1652 Borg nr 1 tillsammans med svågern Lars Nilsson (Berghem), och avled troligen ca 1655, eftersom testamente efter honom inlämnades till kyrkan räkenskapsåret 1654/55. Om honom och hans härstamning, se Sikeborg, SoH 1990:3-4. Möjligen verksam i Söderhamn.
Gift 1649/50 med
fm
5 Brita, född i Styvje nr 7 (?), Norrala, död i Borg nr 1 (?), Norrala. Bosatt i Borg nr 1 (?), Norrala. Vigselåret baserat på att Jon Andersson lämnat in penningar för brudpället till kyrkan räkenskapsåret 1649/50 [kyrkoräk.]. Hon gifte senare om sig med Hans Larsson, bonde i Ale nr 1; hon skrivs som änka där 1679 med en son och två döttrar [ml]. Att hon var bördig från Styvje nr 7 är ett antagande utifrån att sonen Anders 1691 sägs äga arvslott efter föräldrarna i denna gård.
*** Generation III ***
fff
8 Andreas Olai Chrochius, född i Norrala, död 1646 i prästgården, Norrala. Kyrkoherde i prästgården, Norrala. Kyrkoherde i Norrala pastorat 1642-1646. Om honom, se U. Sikeborg: Prästerskap i Norrala pastorat, Hälsingland, fram till 1600-talets mitt ..., SoH 1990:3-4, s. 166-168.
Gift med
ffm
9 Ingrid Larsdotter (Schalin), född i Söderala, död i Å nr 1, Norrala. Bosatt i Å nr 1, Norrala. Om henne, hennes härstamning och hennes båda makar, se U. Sikeborg: Prästerskap i Norrala pastorat, Hälsingland, fram till 1600-talets mitt ..., SoH 1990:3-4, s. 168, 173-174.
*** Generation IV ***
ffff
16 Olaus Jonae Chrochius, född 1560 i Norrala, död 1641 i prästgården, Norrala. Kyrkoherde i prästgården, Norrala. Om honom, se Sikeborg, SoH 1990:3-4, s. 162-165.
Gift med
fffm
17 Cecilia Jonsdotter, född i Söderala, död 1641 i prästgården, Norrala. Bosatt i prästgården, Norrala.
ffmf
18 Laurentius Erici, född 1576 i Segersta, död 1656 i prästgården, Söderala. Kyrkoherde i prästgården, Söderala. Om honom, se Sikeborg, SoH:3-4, s. 175-176.
Gift med
ffmm
19 Karin Jonsdotter, född 1590, död 1672 i Söderala. Bosatt i prästgården, Söderala. Hustru Karin i Skale mottog fr.o.m. räkenskapsåret 1663-64 ca 2 daler 21 öre kopparmynt årligen från Norrala, som pension, och erhöll också understöd från övriga församlingar [Norrala kyrkoräk.]
*** Generation V ***
fffff
32 Jonas Olavi, död i prästgården, Norrrala. Kyrkoherde i prästgården, Norrrala. Tillträdde som kyrkoherde i Norrala 1559, levde ännu 1609. Om honom, se Sikeborg, SoH 1990:3-4, s. 158-162.
Gift med
ffffm
33 Sara (?), död i prästgården, Norrala. Bosatt i prästgården, Norrrala. Levde 1609 [hjl].
fffmf
34 Jonas Andreae, död i prästgården, Söderala. Kyrkoherde i Söderala redan 1577. Om honom, se Sikeborg, SoH 1990:3-4, s. 175.
Gift med
fffmm
35 Brita, död i Söderala. Bosatt i prästgården, Söderala. 1632 uppges i dmb för Söderala att kyrkoherden herr Joens änka Brita med sin svåger (dvs måg), Olaus Jonae Chrochius, stadfäst den försäljning av halva Kultebo i Söderala till Olof Olsson, som hennes make gjort.
ffmff
36 Ericus Petri, född 1523, död 1606 i prästgården, Segersta. Kyrkoherde i Segersta pastorat fr.o.m. 1561. Se Sikeborg, SoH 1990:3-4.
ffmfm
37 Brita, död i Segersta. Bosatt i prästgården, Segersta.
582
« skrivet: 1999-04-18, 11:05 »
Anna: Jag hoppas att ovanstående kan vara till någon hjälp (trots det innovativa födelsedatumet för startpersonen ...). Jag gick igenom mina papper igen i morse för att se om jag kunde lokalisera Lars Anderssons hustru Sara Ersdotter (f. 1793), eftersom jag förutsätter att det är en anmoder till din make.
Jag har nu gjort ytterligare en antavla utgående från henne. Vad källredovisningen beträffar är den lite inkonsekvent, eftersom jag hämtat material från olika typer av sammanställningar jag gjort tidigare. För tiden efter 1680 avses alltid kyrkböcker, om inget annat anges. Men allt bör förstås dubbelkollas, enligt god forskarsed.
En annan svaghet är att en person genomgående antas ha dött på det hemman han eller hon brukat om exakt dödsuppgift saknas, vilket naturligtvis inte alltid behöver vara fallet. Just nu har jag emellertid inte möjlighet att göra några större redigeringar av materialet.
1 Sara Ersdotter, född 1793-03-24 i Borg nr sub 4, Norrala, död 1866-05-24 i Borg 1:7, Norrala. Bosatt i Borg 1:7, Norrala. Faddrar: Per Larsson och hu. Ingrid Olsdotter i Ringa; Per Larsson och hu. Kerstin Olsdotter i Arklo. Ungfaddrar: drängen Olof Ersson och pigan Anna Matsdotter [f]. Dödsår ur Gösta Berglöws, Norrala, sammanställningar av husförhörslängder för Borg. Enligt en notering i Hfl 1816-20, p. 136, från p. 140, dvs Borg nr sub 4, där hon upptas som syster till bonden Per Ersson.
*** Generation I ***
f
2 Erik Persson, född 1753-06-23 i Borg nr 4, Norrala. Bonde i Borg nr 4, Norrala. Vigseldatumet är otydligt, men kan vara 1780-04-05.
Gift 1780-xx-05 i Norrala med
m
3 Lisa (Elisabet) Larsdotter, född 1756-05-27 i Borg nr sub sub 1, Norrala. Bosatt i Borg nr 4, Norrala.
*** Generation II ***
ff
4 Per Ersson, född 1723-03-29 i Borg nr 4, Norrala, död i Borg nr 4, Norrala. Bonde i Borg nr 4, Norrala. Uppges i vigselnotisen ha delat fäderneshemmanet med sin bror.
Gift 1752 i Norrala med
fm
5 Elisabet Jonsdotter, född i Borg, Norrala, död i Borg nr 4, Norrala. Bosatt i Borg nr 4, Norrala.
mf
6 Lars Hansson, född 1726-11-31 i Hamre nr 3, Norrala, död i Borg nr sub sub 1, Norrala. Landbonde i Nygården, Borg nr sub sub 1, Norrala. Först landbonde på Nygården, därefter i Borg.
Gift 1753-04-25 i Norrala med
mm
7 Elisabet Hansdotter, född 1726-08-02 i Nygården, Norrala, död 1773-05-21 i Kolsta, Norrala. Bosatt i Nygården, Borg nr sub sub 1, Norrala. Uppgifterna om henne lämnade av Lars Nylander, Mo.
*** Generation III ***
fff
8 Erik Olsson, född 1693-08-xx i Borg nr 4, Norrala, död i Borg nr 4, Norrala. Bonde i Borg nr 4, Norrala. Enligt dödboken wäl grundad i sin kristendom, levt kristl. samt tåligt.
Gift med
ffm
9 Anna Markusdotter, född 1685 (ca) i Söderhamn eller Norrala, död 1764-04-03 i Borg nr 4, Norrala. Bosatt i Borg nr 4, Norrala. Födelseåret bygger på åldersuppgiften 79 år i dödboken. Hon beskrivs som stilla och gudfruktig.
fmf
10 Jon Larsson, död 1735-08-31 i Borg, Norrala. Bosatt i Borg, Norrala. Dödsåret otydligt.
Gift med
fmm
11 Ingrid Olsdotter, född 1681 (ca) i Ringa nr sub 1, Norrala, död 1754-04-03 i Borg, Norrala. Bosatt i Borg, Norrala. Födelseåret baserat på åldersuppgiften 73 år i dödboken. Hon var tidigare gift med en Johan Snar.
mff
12 Hans Gulliksson, född (döpt 1685-05-13) i Hamre nr 3, Norrala, död 1746-02-10 i Hamre nr 3, Norrala. Bonde i Hamre nr 3, Norrala.
Gift med
mfm
13 Kerstin Persdotter, död 1743-04-14 i Hamre nr 3, Norrala. Bosatt i Hamre nr 3, Norrala. Tycks vara född utanför socknen och saknas i både födelse- och vigselbok. Hon uppges vid sin död 1743 vara 51 år gammal.
mmf
14 Hans Bengtsson, född i Skinnskatteberg. Landbonde i Nygården, Norrala.
Gift med
mmm
15 Elisabet Johansdotter, född i Skinnskatteberg. Landbonde i Nygården, Norrala.
*** Generation IV ***
ffff
16 Olof Ersson, född 1663 (ca) i Borg nr 4, Norrala, död 1723-06-16 i Borg nr 4, Norrala. Bonde i Borg nr 4, Norrala. Födelseåret bygger på åldersuppgift i dödboken.
Gift med
fffm
17 Margareta Andersdotter, född 1669 (ca) i Varberg nr 2, Norrala, död i Borg nr 4, Norrala. Bosatt i Borg nr 4, Norrala. Att hon var bördig från hemmanet Varberg nr 2 anges inte uttryckligen men är starkt indicerat av de fadderuppgifter som lämnas. Anders Persson hade också en jämngammal dotter Margareta, som vid fyra års ålder - tillsammans med fyra andra syskon - uppträder som anklagande vittnen vid häxprocesserna i Norrala 1673 [J. J:son Hanzén: Trolldom och häxprocesser i Hälsingland, 1951].
ffmf
18 Markus Bertilsson Gädda. Borgare i Söderhamn. Med tanke på det för bygden säregna namnet kanske son till den Markus Bertilsson, som nämns som båtsman i byn Sund 1650 [mantalslängd, RA]. Han nämns tidigast 1688, och var då själv båtsman i socknen [fadderuppgift i Haga nr 1]. Om hans tid som borgare i Söderhamn, se Lars Nylander: En kontroversiell präst. Olof Montén (1673-1737) i Söderhamn, Släktforskarnas årsbok 1998, s. 65 ff. Enligt uppgift av Nylander 1998-02-12 upprättades bouppteckning efter honom 1745-03-05. Som hans arvingar nämns hustrun Kerstin Ersdotter (sannolikt andra hustrun), mågen Erik Olsson i Borg, mågen Mattias Weckholm och brorsonen Mårten Gädda.
Gift med
ffmm
19 Margta Tyrisdotter, född i Haga nr 1, Norrala. Omnämns tidigast 1688 tillsammans med maken, som då var båtsman i socknen, som fadder i Haga nr 1. De nämns också som faddrar 1703, då bosatta i Söderhamn.
mfff
24 Gullik Sigfridsson, född i Hamre nr 3, Norrala, död 1714-09-12 i Hamre nr 3, Norrala. Bonde i Hamre nr 3, Norrala.
Gift med
mffm
25 Karin Hansdotter.
*** Generation V ***
fffff
32 Erik Olsson, född 1637 (ca) i Borg nr 4, Norrala, död (begravd 1704-01-31) i Borg nr 4, Norrala. Bonde i Borg nr 4, Norrala. Födelseåret baserat på åldersuppgift i dödboken. Bonde på hemmanet fr.o.m. 1656 [mantalslängd Västernorrland, KA] och gift tre gånger. Han torde vara son till företrädaren på hemmanet, bonden och kyrkvärden Olof Ersson, eftersom dennes syster Brita Eriksdotter bor kvar i gården och 1657-59 uppbjuder sin arvejord där på tinget [renoverad dombok, Gävleborg, RA].
fffmf
34 Anders Persson, född 1631 (ca) i Varberg nr 2, Norrala, död 1710-10-14 i Varberg nr 2, Norrala. Bonde i Varberg nr 2, Norrala. Födelseåret baserat på åldersuppgiften 79 år 10 1/2 månad i dödboken. Han begravdes i sina fäders lägerstad, gården tillhörig.
ffmmf
38 Tyris Larsson, född 1618 (ca) i Haga nr 1, Norrala, död 1708 i Haga nr 1, Norrala. Bonde i Haga nr 1, Norrala.
Gift med
ffmmm
39 Anna Jönsdotter, född 1610 (ca), död (begravd 1699-05-07) i Haga nr 1, Norrala. Bosatt i Haga nr 1, Norrala. Födelseåret baserat på åldersuppgiften 89 år i dödboken, där det också uppges att hon varit gift i 56 år.
mffff
48 Sigfrid Hansson, född i Hamre nr 3-4, Norrala, död 1692 i Hamre nr 3, Norrala. Bonde, kyrkvaktare i Hamre nr 3, Norrala. Om hans härstamning, se en detaljerad redogörelse med källhänvisningar i U. Sikeborg: Anders Sigfridsson (Rålamb) och hans släktkrets i Hälsingland, Släkt och Hävd 1992:3-4, bl.a. s. 146 ff. Bonde på halva fäderneshemmanet och omnämns som kyrkvaktare i kyrkoräkenskaperna 1669-70. Från hans bror härstammar släkten Hambraeus.
*** Generation VI ***
ffffff
64 Olof Ersson, död i Borg nr 4, Norrala. Bonde i Borg nr 4, Norrala. Skrivs som bonde på hemmanet fr.o.m. 1626 [boskapslängd Norrland, RA] och ännu 1655 [jordebok, RA]. Nämns i kyrkoräkenskaperna som kyrkvärd. Han nämns som landsknekt 1630, men uppges då ha insatt för sig sin broder Anders Eriksson; denne är då enligt mantalslängden bosatt i Borg. [Roterings- och utskrivningslängder, Krigsarkivet]. Att brodern Anders är bosatt i byn och att systern Brita bor i samma gård och uppges äga arvejord där [renoverad dombok 1657-59, Gävleborg, RA], tyder på att de var barn till företrädaren på hemmanet, bonden Erik Persson.
fffmff
68 Per Svensson, född i Varberg nr 2, Norrala. Bonde i Varberg nr 2, Norrala. Bonde i Varberg 2 1627 (med sonen Sven), 1629 och 1630 [mantalslängder ur Roterings- och utskrivningslängder, Krigsarkivet) och ännu 1662 [jordebok, RA]. Hemmanet omfattade 1635 åtta öresland [jordebok Norrland, RA]. Sonen Olof bodde enligt dödboken kvar på fädernesgården även sedan brodern Anders tagit över, till sin död 1691. Att Per Svensson var son till företrädaren indikeras av att denne bor kvar i gården ännu 1630 och att hemmanet inte uppbjudits på tinget, vilket skulle ha varit fallet om gården gått ur släkten.
ffmmff
76 Lars Larsson, född i Haga nr 1, Norrala, död i Haga nr 1, Norrala. Bonde i Haga nr 1, Norrala. Nämns i Haga redan 1613 [Äl], bonde där 1617 [Äl]-1649 [ml]. Dömd till döden för slagsmål med fadern 1621, vilket straff dock mildrades av hovrätten. Se Sikeborg 1982, s. 48-50.
mfffff
96 Hans Persson. Bonde i Hamre nr 3-4, Norrala.
Gift med
mffffm
97 Gunborg, född i Hamre nr 3-4, Norrala. Bosatt i Hamre nr 3-4, Norrala.
*** Generation VII ***
fffmfff
136 Sven Persson. Bonde i Varberg nr 2, Norrala. Bonde i Varberg 2 från 1599 [tiondelängd i Hälsinglands handlingar, RA] och ännu 1631 [jordebok Norrland, RA]. Nämnd 1630 bland gamla och förlamade [mantalslängd i Roterings- och utskrivningslängder, Krigsarkivet].
ffmmfff
152 Lars Nilsson, död i Haga nr 1, Norrala. Bonde i Haga nr 1, Norrala. Bonde på hemmanet 1589 [ml]-1616 [Äl]; kanske identisk med den Jon Nilsson som skrivs där 1589 [tl]. (Med tanke på sonen Tyris' säregna namn sannolikt måg till företrädaren på hemmanet, Tyris Larsson.) Assisterade 1604 Jon Månsson i Haga nr 3 att som styrman transportera knektar till Stockholm [Hälsingl. handl: 1604]. Överlät gården till sonen Lars ca 1616-17, men levde ännu 1621 [dmb].
Gift med
ffmmffm
153 N. N., född i Haga nr 1, Norrala, död i Haga nr 1, Norrala. Bosatt i Haga nr 1, Norrala.
mffffmf
194 Nils Jönsson. Bonde, nämndeman i Hamre nr 3-4, Norrala. Bonde på hemmanet 1596-1611.
Gift med
mffffmm
195 Cecilia Matsdotter. Bosatt i Hamre nr 3-4, Norrala. Hon skrivs som ensam och ogift för det ansenliga hemmanet 1593-1595, och som änka där 1612.
*** Generation VIII ***
ffmmffmf
306 Tyris Larsson Skräddare, död i Haga nr 1, Norrala. Bonde, skräddare i Haga nr 1, Norrala. Skrivs som bonde på hemmanet i den tidigaste ml från 1555 - men bodde där troligen redan 1553, då han nämns som nämndeman i Haga [saköresl.] - t.o.m. 1588 [tl]. Han skrivs dock för gården också 1592-1594 och 1596-1597 [tl]. Thöries Larsson upptas 1599 bland de fattiga som stod i rest [hjsk].
mffffmmf
390 Mats Sigfridsson. Nämndeman, underlagman i Nygården, Hamre, Ingsta, Norrala. Skrivs för ett hemman i Nygården 1566, för Hamre 3-4 1567-1580, för Ingsta nr 2 1571 och 1576. Underlagman i Västerbotten från 1578 och ännu 1579, d. ca 1581. Brodern Anders Sigfridsson blev fogde på Stockholms slott, en av Jöran Perssons kumpaner, och stamfar för friherrliga ätten Rålamb.
*** Generation IX ***
mffffmmff
780 Sigfrid Andersson, född i Hälsingtuna (?), död 1543 i Ingsta nr 2, Norrala. Bosatt i Ingsta nr 2, Norrala. Tycks ha haft nära band till Hälsingtuna socken. Skrivs för Närby nr 2 (Lillnärby) 1535 och för Ingsta nr 2 1542. Han ägde därutöver jord i Hamre nr 3-4 och Nygården.
Gift med
mffffmmfm
781 Cecilia. Bosatt i Hamre no. 3-4, Norrala. Nämns som änka på Ingsta nr 2 1543 och förestår själv det ansenliga hemmanet Hamre nr 3-4 redan 1555 och ännu 1563.
*** Generation X ***
mffffmmfff
1560 Anders Sigfridsson. Han finns upptagen som farfar till Anders Sigfridsson (Rålamb) [f.
1527] i en genealogi av kunglige sekreteraren Rasmus Ludvigsson
från ca 1580.
583
« skrivet: 1999-04-17, 22:29 »
Hej, Ann!
Det material jag har om Norrala rör sig till allra största delen om tiden före 1750. Vad jag kan åstadkomma är därför ganska magert, till dess du har fler uppgifter om personerna i fråga.
Jag har emellertid samlat ihop vad jag har kunnat hitta. En linje barkar iväg till 1400-talet, men annars är det mest bönder, verkar det som.
STARTPERSON
1 Anders Larsson, född 1817-27-05 i Borg 1:7, Norrala, död i Borg 1:7, Norrala. Bonde, nämndeman i Borg 1:7, Norrala. [Borg, byn vid vägen. Dokumentation över byn Borg utförd av Borg-cirkeln från den 31/7 1979 - 31/11 1983, s. 20] Födelseuppgiften också i Hfl 1816-20, p. 136.
*** Generation I ***
f
2 Lars Andersson, född 1787-10-25, död 1853-02-02 i Borg 1:7, Norrala. Bonde i Borg nr sub sub 1 (1:7), Norrala. Faddrar: Erik Ersson och hu. Karin Jonsdotter i Borg; Erik Persson och hu. Margta Larsdotter i Ale. Ungfaddrar: drängen Lars Jonsson och pigan Karin Larsdotter [f].
Dödsår ur Gösta Berglöws, Norrala, utdrag ur husförhörslängder för Borg.
Övertog halva hemmanet; den andra halvan (nr sub sub sub 1) fick brodern Erik Andersson. [Borg, byn vid vägen. Dokumentation över byn Borg utförd av Borg-cirkeln från den 31/7 1979 - 31/11 1983, s. 20]
Gift med
m
3 Sara Ersdotter, född 1793-03-24 i Borg nr sub 4, Norrala, död 1866-05-24 i Borg 1:7, Norrala. Bosatt i Borg 1:7, Norrala. Faddrar: Per Larsson och hu. Ingrid Olsdotter i Ringa; Per Larsson och hu. Kerstin Olsdotter i Arklo. Ungfaddrar: drängen Olof Ersson och pigan Anna Matsdotter [f]. Dödsår ur Gösta Berglöws, Norrala, sammanställningar av husförhörslängder för Borg. Enligt en notering i Hfl 1816-20, p. 136, från p. 140, dvs Borg nr sub 4, där hon upptas som syster till bonden Per Ersson.
*** Generation II ***
ff
4 Anders Jonsson, född 1757-09-26 i Borg nr 1, Norrala. Bonde i Borg nr sub sub 1, Norrala. Han köpte ca 1810 hemmanet av kyrkoherde Grans änka Ulrika Robsam. [Borg, byn vid vägen. Dokumentation över byn Borg utförd av Borg-cirkeln från den 31/7 1979 - 31/11 1983, s. 20] Enligt Hfl 1816-20, p. 136, By-Ålderman 1820. (f)
Gift 1786-11-05 i Norrala med
fm
5 Brita Larsdotter, född 1760-07-22 i Remsta nr 2, Norrala, död 1856-03-01 i Borg nr sub sub 1, Norrala. Bosatt i Borg nr sub sub 1, Norrala. I husförhörslängderna uppges hennes födelsedatum felaktigt vara 25 oktober. Dödsåret hämtat ur Gösta Berglöws, Norrala, sammanställningar av husförhörslängder för Borg. Vigselnotisen från 1786 uppger kort att Anders Jonsson i Borg gift sig med bondedottern Brita Larsdotter i Remsta.
mf
6 Erik Persson. Bosatt i Borg, Norrala.
Gift med
mm
7 Lisa Larsdotter. Bosatt i Borg, Norrala.
*** Generation III ***
fff
8 Jon Larsson. Landbonde i Borg nr 1, Norrala.
Gift med
ffm
9 Anna Larsdotter. Bosatt i Borg nr 1, Norrala.
fmf
10 Lars Ersson, född 1728-01-27 i Remsta nr 2, Norrala, död i Remsta nr 2, Norrala. Bonde i Remsta nr 2, Norrala.
Gift 1757-10-09 i Norrala med
fmm
11 Gölin Jonsdotter, född 1733-12-15 i Svartvik nr sub 1, Norrala, död 1811-11-30 i Remsta nr 2, Norrala. Bosatt i Remsta nr 2, Norrala.
*** Generation IV ***
fmff
20 Erik Larsson, född 1703-09-08 i Haga nr 1, Norrala, död 1780-04-23 i Remsta nr 2, Norrala. Bonde i Remsta nr 2, Norrala.
Gift 1726-09-29 i Norrala med
fmfm
21 Brita Persdotter, född 1704-04-12 i Remsta nr 2, Norrala, död 1790 i Remsta nr 2, Norrala. Bosatt i Remsta nr 2, Norrala.
fmmf
22 Jon Nilsson, född 1705-08-10 i Svartvik nr sub 1, Norrala, död 1769-04-07 i Svartvik nr sub 1, Norrala. Bonde i Svartvik nr sub 1, Norrala.
Gift 1733-01-01 i Norrala med
fmmm
23 Helena Olsdotter, född 1709-09-29 i Styvje nr 5, Norrala, död 1775 i Svartvik nr sub 1, Norrala. Bosatt i Svartvik nr sub 1, Norrala.
*** Generation V ***
fmfff
40 Lars Tyrisson, född i Haga nr 1, Norrala, död i Haga nr 1, Norrala. Bonde i Haga nr 1, Norrala. Familjen kan beläggas ha ägt hemmanet sedan 1550-talet.
Gift 1698 med
fmffm
41 Sigrid Ersdotter, född i Björtomta, Rengsjö, död 1754-10-16 i Svartvik nr 3, Norrala. Bosatt i Haga nr 1, Norrala. Död hos mågen Olof Månsson i Svartvik nr 3.
fmfmf
42 Per Hansson, född 1667 (ca) i Remsta nr 2, Norrala, död i Remsta nr 2, Norrala. Bonde i Remsta nr 2, Norrala. Släkten kan spåras tillbaka till 1540-talet på hemmanet. En sidolinje bestod av lagmän och häradshövdingar i Hälsingland, med släktnamnet Nerbelius.
Gift 1694-10-07 i Norrala med
fmfmm
43 Brita Matsdotter, född 1674 (ca) i Långvind (?), Enånger, död i Remsta nr 2, Norrala. Bosatt i Remsta nr 2, Norrala. Uppges i vigselnotisen komma från Långvind i Enånger. Kyrkoräkenskaperna förtydligar med att ange att hon kom från Långvinds bruk; var hennes familj anställd där var hon kanske född på annan ort. Hennes bror gifte sig för övrigt samma datum 1694 med Per Hanssons syster.
fmmff
44 Nils Johansson, född 168_ i Svartvik nr sub 1, Norrala, död 1741-03-31 i Svartvik nr sub 1, Norrala. Bonde i Svartvik nr sub 1, Norrala.
Gift med
fmmfm
45 Gölin Jonsdotter, född 1680-12- i Edvik nr 1, Norrala, död 1765-06-25 i Svartvik nr sub 1, Norrala. Bosatt i Svartvik nr sub 1, Norrala. Dotter till bonden Jon Larsson och hustrun Anna Mårtensdotter. Anna Mårtensdotter härstammade från fogden och ståthållaren Lasse Olsson (Björnram), och därmed också den famösa Bureätten. Se närmare U. Sikeborg: Fogden Lasse Olsson ('Björnram') och hans ättlingar i Hälsingland, Släktforskarnas årsbok 1997. Läs mer om Bureätten i U. Sikeborg: Johan Bures släktbok över Bureätten. Tillkomst och tillförlitlighet, Släktforskarnas årsbok 1996.
fmmmf
46 Olof Persson, född 1665 (ca) i Finnika, Enånger, död 1750-10-23 i Styvje nr 5, Norrala. Bonde i Styvje nr 5, Norrala. Från honom och hans hustru härstammar bygdehelgonet Himlaprinsen, den mycket säregne och tidigt omskrivne bonden Jon Svensson i Styvje.
Gift 1693-12-28 i Norrala med
fmmmm
47 Margareta Larsdotter, född i Lynäs (troligen nr 1), Söderala, död 1749-05-24 i Styvje nr 5, Norrala. Bosatt i Styvje nr 5, Norrala.
584
« skrivet: 1999-04-17, 10:57 »
Ang. Per Simonsson: Jag vill först göra en liten korrigering i mitt föregående inlägg. När Per Simonssons farfars far Simon Larsson i hjonelagslängden 1609 (Hälsinglands handlingar 1609:1, RA) skrivs tillsammans med Lars Larsson (med all sannolikhet fadern, med tanke på hur de noteras) var de bosatta på hemmanet Ringa nr 7, inte Borg nr 3, som jag i hastigheten uppgav.
Om Per Simonssons mor Gertrud, ”Simon Perssons”, anges i död- och begravningsboken att hon begrovs den 29 september 1695 ”uti berörde Lägerstad, om henne intz annat är sport, än sachtmodighet och sämia, så I- som utomgårds. Åldren war 56. åhr.” Med ”berörde lägerstad” avses den gravplats ”som har af ålder warit gården tilhörig, östan för wapenhuset, Söder om Choorfönstret” (enligt begravningsnotisen för svärdottern Barbro Mickelsdotter strax ovanför). Vid denna tid hade varje bondefamilj på ett hemman i denna socken en reserverad gravplats; uppgiften har ett visst genealogiskt värde, eftersom gravplatsen tycks främst ha varit knuten till släkten på en viss gård, inte gården i sig.
Om Per Simonssons andra hustru Brita Jakobsdotter ges inte många upplysningar. Namnet Jakob var emellertid mycket ovanligt i socknen. Det i kombination med att som faddrar till sitt första barn väljer två kvinnor med samma patronymikon (Kerstin Jakobsdotter, g.m. bonden Erik Larsson i Svarven nr 2, och Ingrid Jakobsdotter, g.m. bonden Anders Gissleson i Ringa nr 5) är ett starkt indicium för att hon, liksom de, är dotter till bonden Jakob Olofsson i Svarven nr 1.
Jakob Olofsson nämns på hemmanet i Svarven redan i 1640 års tiondelängd, då han brukar det tillsammans med en Anders Jonsson t.o.m. 1650 (tiondelängd). Därefter förestår han ensam hemmanet, som 1655 är skattlagt till 16 öresland (i mantalslängd 1654 och jordebok 1667 dock 12 öresland och 17 1/2 penningland). 1673 erlägger han mantalsskatt för sig, en son, en dotter och en piga. Sonen är sannolikt den Olof Jakobsson, som enligt 1679 års mantalslängd tagit över gården. Därefter sköts hemmanet en tid av Anders Gissleson från Ringa (se ovan), enligt jordebok 1709.
Jakob Olofsson bör ha varit en nära släkting till den Anders Jonsson, med vilken han en tid delar hemman, kanske svåger. Detta stöds av att hemmanet inte uppbjudits på tinget vid tillträdet, vilket annars var ett lagligt krav om jord överläts till en obördig person. Anders Jonsson själv nämns tidigast där 1612-12-05, då han mönstras som knekt under Olof Helsings fänika (Hälsinglands handlingar 1612, RA). Hemmanet sköttes emellertid vid denna tid och ännu 1631 (jordebok) av en Jon Larsson, som torde ha varit Anders' far. De nämns tillsammans i mantalslängden 1630, Anders Jonsson förestår gården tillfälligt enligt mantalslängden 1627, eftersom Jon Larsson skrivits bland gamla och inhyreshjon (mantalslängd bland Roterings- och utskrivningslängder, Krigsarkivet). Också i detta fall tiger domböckerna om att hemmanet skulle ha övertagits av en obördig person. Att vi här har att göra med far och son blir desto troligare, i beaktande av att Jon Larsson faktiskt hade en vuxen son Ingelbrekt Jonsson (mantalslängd i Roterings- och utskrivningslängder 1623, Krigsarkivet) som annars borde ha tillträtt hemmanet.
Denne Ingelbrekt har för övrigt en nära koppling till Brita Jakobsdotters far Jakob Olofsson. Ingelbrekt blev sedermera bonde på Ringa nr 8 och förblir där t.o.m. 1645 (jordebok). I 1646 års mantalslängd skrivs däremot just denne Jakob Olofsson för Ringa nr 8, med mantalet fem.
(Jag beklagar att jag inte har exakta länsangivelser för alla åberopade skattelängder. Efter 1630 ingick Hälsingland några år i Härnösands län, därefter Hudiksvalls län (på 1640-talet t.o.m. 1653) och från 1654 Västernorrlands län, men för ögonblicket kan jag inte hitta de exakta årtalen för den äldsta länsindelningen bland mina anteckningar. Jordeböcker och tiondelängder kan för 1630- och 1640-talen återfinnas i serien för Norrland. Om inget annat anges finns alla källor tillgängliga i Riksarkivet, Stockholm.)
585
« skrivet: 1999-04-15, 21:06 »
Per Simonsson föddes i Ringa nr 7, Norrala, och nämns som bonde där redan 1690 (tiondelängd) och ännu 1709 (jordebok). Enligt kyrkoräkenskaperna var han också kyrkvärd. Jag har inga uppgifter om dödsdatum.
Hans far är bonden Simon Persson, som nämns på hemmanet bland annat 1679 och 1684 (mantalslängder för Västernorrland, RA). Han nämns som husman i Ringa 1688 (boskapslängd för husfolket i länsverifikationerna för Västernorrland, RA).
Av det i bygden unika namnet Simon att döma är han sannolikt son till företrädaren Per Simonsson, i synnerhet som hemmanet inte uppbjöds vid tinget efter dennes död och därför bör ha stannat kvar inom släkten. Per är bonde på Ringa nr 7 fr.o.m. 1626 (boskapslängd, RA) och ännu 1673 (mantalslängd för Västernorrland). 1635 omfattade hemmanet 15 öresland och var alltså ett av de större i socknen. Den Elin som nämns som änka i gården 1680 (renoverad dombok för Gävleborgs län, RA) var kanske hans hustru.
Av samma skäl som anförts ovan bör Per Simonsson d.ä. ha varit son till företrädaren Simon Larsson, som nämns tidigast på hemmanet Borg nr 3 (mantalslängd, Hälsinglands handlingar, RA) och är bonde på Ringa nr 7 fr.o.m. 1612 (tiondelängd, Hälsinglands handlingar 1611, RA) och ännu 1622 (boskapslängd). Intressant nog skrivs han 1609 (hjonelagslängd) i Borg tillsammans med en Lars Larsson. Denne står som bonde på Borg nr 3 fr.o.m. 1573 (tiondelängd) t.o.m. 1604 (tiondelängd), och från 1604 (mantalslängd) på Ringa nr 7, där han nämns kontinuerligt t.o.m. 1611 (hjonelagslängd). Han bodde emellertid kvar i gården och skrivs där 1623 (jordebok, Hälsinglands handlingar) - 1625 (boskapslängd), samt 1629 och 1631 (jordebok).
586
« skrivet: 1999-03-17, 17:56 »
Som en kommentar till Håkans inlägg: Min mormor föddes i början av seklet och kallades Ragne. Prästen hörde emellertid fel - uppgiften om namnet hade lämnats muntligt - och skrev in henne som Ragnhild. Aldrig att hon eller hennes familj skulle ha låtit detta avgöra vad hon hette. Hon förblev Ragne till sin död, oavsett att hon enligt alla myndighetsskrivelser hette Ragnhild.
Hennes mormor hette enligt födelseboken Margareta Katarina, men kallades aldrig något annat än Greta, alternativt Signells Greta. Bortsett från de gånger hon var tvungen att skriva under officiella handlingar nämnde hon sig också själv alltid Greta.
För mig vore det ett uttryck av bristande respekt att föra in dem i mina släkttavlor som Margareta Katarina respektive Ragnhild. Dessa namn får bli parenteser i stället.
587
« skrivet: 1999-03-14, 21:05 »
Svenskt biografiskt lexikons (SBL) kortregister innehåller en stor mängd litteraturreferenser rörande personer tillhöriga släkten Rothof(f)/Rothåf/Rothovius; även om namnen skrivs olika lär alla ha gemensamt ursprung. Du kanske kan pröva att kontakta SBL på Riksarkivet.
Släkten har också delvis berörts i det finska mastodontverket Sukukirja, liksom i Abraham Hülphers samlingar i Västerås (finns på mikrokort, om jag inte tar fel), men det känner du nog redan till. Eftersom ett par grenar introducerades på Riddarhuset kanske kompletterande uppgifter finns i de två kompletteringsband till Elgenstiernas adelsgenealogier som förbundet nu arbetar på.
588
« skrivet: 1999-02-25, 20:46 »
'Domicella' är en femininform av medeltidslatinets 'domicellus' (italienska 'donzello'), som betyder ung herre av ädel börd, junker. En kvinna betecknad som 'domicella' bör därför ha varit en ung adelsdam, jungfru. [Källa: Glossarium till medeltidslatinet i Sverige, vol I:4, Sthlm 1976, s. 339, utgiven av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien]
589
« skrivet: 1999-02-21, 11:13 »
Gefion (Gefjon) var en fornnordisk fruktbarhetsgudinna, som speciellt ska ha förbundits med plogning. Hon var också skyddspatron för jungfrur och ansågs bringa framgång. Som svärdotter till Oden lär hon dessutom ha varit anmoder till de fornsvenska kungarna, enligt sagan. Allt detta enligt Pär-Erik Segolssons hemsida, som bl.a. innehåller en omfattande genomgång av mytologiska gestalter ( http://home4.swipnet.se/~w-48250/mythology/g/gefion.html).
590
« skrivet: 1999-02-13, 11:15 »
Angående Kenneth Mossbergs inlägg: Det finns många områden i Sverige med välbevarade och fullständiga kyrkböcker för åtminstone sent 1600-tal och 1700-tal. Jag tror därför att det är överilat att mena att den bundna namngivningens vara eller icke vara inte kan bevisas. Har man till dags dato, trots idogt släktforskande, inte lyckats hitta en socken där en bunden namngivning i uttryckets bokstavliga bemärkelse tillämpats konsekvent, kan man nog lugnt avfärda den som obelagd.
Jag vill bara tillägga att det förstås är de som hävdar att en sådan bunden namngivning verkligen funnits som ska upp till bevis, i god historisk tradition, inte tvärtom.
591
« skrivet: 1999-02-09, 15:51 »
Wanik låter som om det vore en variant av Vernick, i sin tur en tysk diminutivform av Verner. Själv har jag sett Vernick användas i Gästrikland på 1500-talet.
592
« skrivet: 1999-02-08, 09:16 »
Om det kan vara av intresse: I Söderala socken, Hälsingland, bodde fram till ca 1750 en häradsskrivare Erik Holm (f. 1703 i Falun) och hans hustru Brigitte Rotkopp. De hade utöver en son Erik, som flyttade till Småland eller Stockholm några år därefter, en dotter Regina Holm, f. 1747. Det enda jag vet om Erik är att han bildade familj och fick egna barn.
Namnet Holm var väl inte särskilt ovanligt, men kombinationen Holm - Regina kanske kan vara värd att uppmärksamma.
593
« skrivet: 1999-02-07, 15:14 »
I Svenska Akademiens Ordbok ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/) anges grundbetydelsen av 'genant' vara viss bestämd avgift l. betalning (erlagd en gång för alla l. på vissa, bestämda tider, vanl. ss. godtgörelse för visst arbete o. d. l. ss. vederlag för åtnjuten förmån av ett l. annat slag); stundom liktydigt med: (årlig) lön l. hyra o. d. Det användes bland annat kameralt i fråga om person som (på grund av stånd l. vistelseort o. d.) saknade borgarrätt i viss stad: avgift erlagd för rättigheten att i ifrågavarande stad idka borgerlig näring l. åtnjuta andra borgarskapets förmåner, koutingent.
594
« skrivet: 1999-02-06, 22:17 »
Johan Bure var inte bara en mycket lärd man utan också ett barn av sin tid. I den dåtida historieforskningen kunde ortnamn användas för att måla upp hela scenerier och rekonstruktioner av det förflutna. Johan Bure ger sin släktbok flera exempel på hur han med hjälp av hemsnickrade etymologier av ortnamn konstruerar släktskap på de mest ohämmade sätt. Det mest kända är väl hur han utifrån bynamnet Birsta (av honom uttytt Bure-stad, det vill säga Burarnas Säte = Säte för de hälsingska kungarna etc) i Sköns socken, Medelpad, lyckas förbinda den Härse som släkttraditionen kände som den äldste stamfadern med en frälseman Fardiakn Unge på 1300-talet i Skön. Detta oaktat att avståndet mellan orterna är rejält. Denna hisnande slutledning underlättades antagligen av att namnet Fale (Fardiakn) också tycks ha funnits bland Johan Bures mer avlägsna släktingar och att han - felaktigt - utgått från att det var unikt för släkten. Hans förklaring till ortnamnet Falmark måste placeras in i detta sammanhang.
Den exakta texten om Falmark i Johan Bures släktbok finns återgiven i diskussionen Bure (Zebråzynthius) under Släkter - Övriga släkter. Där sägs endast att Härse skulle ha haft en son Fale, som fick sin fars fäbodar, byggde där och kallade det Falmark. Johan Bures uppgifter nedtecknades väl åtminstone 150 år efter att detta skulle ha ägt rum. Också här kan man misstänka att det är amatöretymologen som varit i farten (liksom i fallet med Björn på Burön i Arnäs).
Jag vet föga om norrländska ortnamn och eventuella medeltida belägg, men man bör nog inte låsa sig vid Johan Bures tolkning av namnet Falmark utan ytterligare granskning. Om ortnamnsforskning är jag emellertid inte kompetent att uttala mig ytterligare.
595
« skrivet: 1999-02-06, 21:30 »
Det är möjligt att Malin Zakrisdotter är dotter till den kyrkoherde Zacharias i Själevad som var gift med Malin Engelbrektsdotter (Bure). Paret omnämns i en samtida genealogi i Johan Bures släktbok (avskrift X36, f. 136v, Uppsala universitetsbibliotek). Längre fram än så sträcker sig inte mitt material för denna gren och jag kan därför inte säga mycket mer. Kanske Carl Szabad på Sveriges Släktforskarförbund vet mer om henne (han har forskat en del om präster i Ångermanland).
Malin var dotter till kyrkoherden Engelbertus Laurentii, gift med en Bure-ättling och själv av påstådd Bure-härstamning; se diskussionen Bure (Zebråzynthius) under Släkter - Övriga släkter för mer uppgifter om dennes släktförhållanden.
596
« skrivet: 1999-02-06, 16:31 »
Kommentar till Jills inlägg: Det första exemplet, med Härse Falesson, är mindre lyckat, eftersom det helt och hållet saknar historiskt värde. Den version som här presenteras är dessutom en förvanskning av den ursprungliga berättelsen, som ingår i Johan Bures släktbok från 1600-talets första år. Se närmare Släktforskarnas årsbok 1996, s. 259 f.
597
« skrivet: 1999-02-03, 21:39 »
För åtminstone södra Hälsinglands del kan jag inte påminna mig ha sett någon annan variant än Tyris från 1600-talet och framåt.
598
« skrivet: 1999-01-28, 23:48 »
Mer information om Olaus Raijerus (som egentligen sannolikt hette Olaus Jonae/Olof Jonsson) hittar du i min artikel Prästerskap i Norrala pastorat, Hälsingland, fram till 1600-talets mitt samt kyrkoherdar i Söderala pastorat 1555-1656, Släkt och Hävd 1990:3-4, s. 157f, 172.
599
« skrivet: 1999-01-28, 08:53 »
Håkans iakttagelser rörande Johan kontra Jonas stämmer med mina för de socknar i södra Hälsingland jag arbetat med.
Jag känner bara till ett enda större undantag. 1542 års jordebok för Hälsingland [Hälsinglands handlingar 1542, Kammararkivet, RA] verkar konsekvent kalla alla Jon/Joen för Iogan, dvs. Johan. Den bevarade längden verkar dock vara en avskrift av underlag från respektive socken - handstilen, av oskön och medeltida typ, är genomgående densamma och vissa ortnamn är förvanskade. Den är nog därför inte representativ.
600
« skrivet: 1999-01-24, 21:20 »
Hej, Monica! Bosse Lindwall har kanske fler uppgifter om denne Erik Nilsson; själv vet jag bara vad Bosse berättat ovan.
601
« skrivet: 1999-01-24, 09:04 »
Med uttrycket historiskt hållbar menar jag att släktskapen inte är tillräckligt belagd och att den inte utan tydlig reservation kan föras upp på antavlan. Strängt taget innebär detta att släkten inte självklart kan behandlas som en särskild sidolinje av Bureätten. Det var min tolkning då artikeln skrevs och är det med viss modifiering fortfarande.
I efterhand kan jag tycka att jag uttryckt mig lite för kategoriskt i sammanfattningen (jämför ovan), men de svagheter i Johan Bures genealogi som jag anfört såväl i denna diskussion som i artikeln kvarstår.
602
« skrivet: 1999-01-24, 08:48 »
Angående den av Hjorth förmedlade uppgiften att Martinus Laurentii hustru var hans kusin kan den direkt avfärdas som en orimlighet. Den kanoniska rättens återverkningar i svensk lag gjorde att det under 1500-talet inte ens var tillåtet för gemene man att gifta sig med en släkting i femte led (femmänning/brylling). Att gifta sig med eller ha sex med en kusin eller andra inom de så kallade förbjudna leden betraktades som blodskam (kätteri), det vill säga incest, och bestraffades därefter. En annan effekt av detta var att det var förbjudet att gifta om sig med en släkting till en avliden make eller make, eftersom man också räknade med ett andligt släktskap. (Jag såg ett exempel med en sockenskrivare i Hälsingland som så sent som på 1690-talet måste ansöka om tillstånd hos domkapitlet för att få gifta sig med sin avlidna hustrus kusin.)
I synnerhet prästerskapet motarbetade kraftigt förändringar i lagen - inte med bibliska argument, ty sådana saknades, utan med motiveringar som man stygges taga till äkta den man äkta kan och så gör man i alla andra civiliserade länder. Lagen började dock mildras något under 1600-talets första hälft. Men ännu kring 1620 var sexuellt umgänge med en tremänning (syssling) formellt likställt med blodskam och målet skulle underställas hovrätten - fast dispenser hade då redan så smått börjat ges till vissa.
Det går att läsa mer om detta i prof. Jan Eric Almquists artiklar Straffet för incest i Sverige under reformationstiden (Svensk Juristtidning 1961, s. 31 ff) och Om blodsskyldskap såsom äktenskapshinder enligt svensk rätt (Personhistoriskt tidskrift 1931, s. 160 ff).
603
« skrivet: 1999-01-23, 13:38 »
Tillägg: Systemet med fasta bänkplatser skulle möjligen kunna ha haft en koppling till familjernas gravplatser. En tanke jag fick men som jag inte har något stöd för.
I Hälsingland hade fram till 1700-talets mitt varje hemman en egen, reserverad gravplats, som ibland är noga angiven i dödböckerna. (Uppgifter som begravd i sin faders lägerstad, gården tillhörig kan dessutom komma väl till pass i släktforskningen.) Jag tror att det var befolkningsökningen som gjorde att systemet måste överges. Någon som har några idéer om detta?
604
« skrivet: 1999-01-23, 13:27 »
Swen: Landsarkivet kan nog ge dig besked om det finns bänklängder för en viss församling, annars borde det framgå av SVARs hemsida under Riksarkivet. Jag antar att bänklängderna ingår i de ordinarie kyrkoarkiven (där väl också handlingar som sockenprotokoll och liknande ska ingå), som ju alla är filmade i sin helhet. Mer tror jag inte de kan vara behjälpliga med.
Lena A. Löfström föreslog att kyrkoräkenskaperna skulle kunna användas för att hitta liknande uppgifter om bänkplacering. Jag har gått igenom räkenskaperna för Norrala socken i Hälsingland, men har åtminstone där inte hittat några bevarade uppgifter om bänkindelningar. Ännu under 1700-talet verkar det emellertid finnas ganska stora regionala skillnader mellan hur böckerna förts, så det kan kanske löna sig att konsultera kyrkoräkenskaperna för den församling du är intresserad av. (Att kyrkoräkenskaperna dessutom vimlar av intressanta personhistoriska uppgifter gör det inte sämre.)
Problemet är väl att bänklängderna i så stor utsträckning var färskvaror; när en ny upprättats efter några år hade den andra ingen särskild funktion längre utan kunde kastas utan tåreflöden. I det avseendet skiljer de sig från de riktiga kyrkböckerna, där man hade ett längre perspektiv.
605
« skrivet: 1999-01-23, 13:08 »
Jan Eric Almquist har skrivit en mycket bra översikt, Om blodsskyldskap såsom äktenskapshinder enligt svensk rätt, Personhistorisk Tidskrift 1931, s. 160-176. Almquist var ju professor i rättshistoria och dessutom en mycket framstående genealog, så han borde veta vad han talar om.
Jag vet att det också finns en avhandling, Jag giver dig min dotter i två band, skrivet av en kvinnlig forskare för ett eller ett par decennier sedan (kanske någon läsare har en tydligare referens - det står still i huvet för närvarande), som eventuellt också behandlar frågan.
606
« skrivet: 1999-01-20, 18:13 »
Bosse - jag vet inte vad jag ska säga, men jag kan börja med ett stort tack; det här var mycket mer än jag hoppats på. Skönt med lite smeder i släkten också, efter alla bönder och präster jag dras med på farssidan ...
607
« skrivet: 1999-01-20, 09:31 »
I Fryksände (troligen under Boda bruk) bor omkring 1860 en torpare Jan Persson (f. 1833-04-13 i Fryksände) och hans hustru Gertrud Persdotter, som båda tillhör en bedrövligt eftersatt gren på min antavla. Om Jan Persson vet jag åtminstone att hans föräldrar enligt hfl var Per Eriksson (f. 1799 i Sunne) och Stina Adamsdotter (f. 1793 i Vassnäs). Jag vill gärna komma i kontakt med forskare som känner källmaterialet för Sunne innan jag går vidare. Dessutom undrar jag om någon vet vilket Vassnäs som avses ovan.
608
« skrivet: 1999-01-17, 13:06 »
Angående myt och saga: Även om dessa ord ibland uppfattas som synonyma och också har använts synonymt finns en skillnad. Medan myten ofta - men inte alltid - är en berättelse som vill förklara religiösa riter, företeelser i naturen eller i historien, används saga numera nästan uteslutande om fingerade, uppdiktade händelser eller fenomen. Saga kan också avse en sägen, en muntlig tradition; den kan i sådana fall komma mycket nära myten. (Jämför Svenska Akademiens Ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/saob4.html) Detta är den betydelse jag fick lära mig när jag studerade religionshistoria och som jag avser när jag talar om den bundna namngivningen som en myt: en förvanskning, en felaktig uttolkning och tillämpning av konstaterandet att man företrädesvis namngav sina barn efter släktingar.
609
« skrivet: 1999-01-17, 10:34 »
Uttrycket 'bunden namngivning' innebär att man menar att namngivningen var styrd eller reglerad, även om det naturligtvis inte fanns några officiella påbud i frågan. Eftersom det hittills inte har kunnat beläggas att så har varit fallet ens på enstaka orter, är den en myt, en förvanskning av ett i och för sig korrekt konstaterade: Att man allmänt uppkallade barnen efter äldre släktingar och att fädernesidan ofta - men inte alltid - prioriterades när det gällde barnen.
Jag har sett flera exempel på hur denna förment bundna namngivning använts för att konstruera släktskap, även när det rör sig om mycket vanliga dopnamn. Än fler gånger har jag hört släktforskare och cirkelledare uttala sig om den bundna namngivningen som om den vore ett nationellt, likformigt fenomen, oberoende av tid och rum. Det är min övertygelse att vi gör oss själva en otjänst genom att överhuvud tala om en 'bunden' namngivning, dels eftersom namgivningen inte alls var bunden på detta sätt, dels eftersom uttrycket ger en felaktig bild av hur namngivningen skedde.
Ovanliga dopnamn (som Regina i exemplet ovan) är ett bra indicium för släktskap; det fanns emellertid också ett parallellt bruk att hylla en utomstående genom att hans eller hennes namn till ett av sina egna barn, eller att av from pietet ge barnet ett namn efter en religiös gestalt, så fallgropar finns. Man måste ju också först kunna konstatera att namnet verkligen var ovanligt i den bygd det rör sig om. Att namnen Halvar och Isak var vardagsmat i Malung innebär att man inte kan dra någon säker slutsats om släktskap om man hittade några med dessa namn där, medan samma namn i Trönö i Hälsingland tvärtom skulle vara ett starkt tecken på släktskap, eftersom de namnen inte var i bruk i socknen.
Vad Peter Magnus Peterson beträffar har jag inte mycket att komma med, mer än att min morfars farfar i vuxen ålder ändrade sitt namn från Lars Persson Alin till Lars Petter Alin. Det kanske lät mer 'faschionabelt'. Under 1500-talet fanns visserligen en viss tendens att göra om sina patronymika - den kände Olaus Magnus (Olof Måns) skulle på korrekt latin egentligen heta Olaus Magni (Olof Månsson), för att ta ett exempel - men det lär knappast kunna åberopas som argument här ...
610
« skrivet: 1999-01-16, 09:39 »
Ang. Fredriks inlägg: Vad jag har sett - och själv prövat på - görs konverteringen till html-format snabbt och enkelt i HOLGER. Resultatet blir en ren, klar och tydlig uppställning med prydlig layout. (Jag använder HOLGER 6.0.)
611
« skrivet: 1999-01-16, 09:27 »
Den som vill veta mer om Sveriges släktregister kan gå till artikeln Sveriges släktregister, ett bra verk med farliga fällor på RÖTTER ( http://www.genealogi.se/svslreg.htm).
612
« skrivet: 1999-01-16, 09:17 »
Nej, det är inte alls självklart att enbart använda arkivsigna i löpande källhänvisningar. Den målgrupp jag har i tankarna när jag forskar, sammanställer och skriver består av såväl erfarna och nya släktforskare som personer som aldrig sett ett mikrokort eller som riktigt vet vad en husförhörslängd är. Och jag anpassar min redovisning därefter.
I en lite längre sammanställning blir det snabbt otympligt eller rent av ogörligt att ge helt fullständiga hänvisningar i den löpande texten eller i fotnoter, och det är inte heller vidare överskådligt för läsaren. Därför är det praxis att återge källorna i förkortad form och avsluta med en separat källförteckning, där varenda källa anges med namn, arkividentitet, underarkiv etc och litteratur återges med fullständig titel, tryckår och så vidare. Att i en not som källa enbart ange arkivbeteckningar som C:2, L:2, M:133, Hb 8 eller vad det nu kan vara ger ingen antydan om vilken typ av källa det rör sig om för den oerfarne (jämför hur man valt att lösa problemet med källreferenser i Äldre svenska frälsesläkter). Därför tycker jag - andra får tycka vad de vill - att det är bättre att i sådana fall ange TYP av källa än arkivsignum. Sedan är det självklart att den avslutande källförteckningen noggrant redovisar alla signa.
Jag hänvisar alltså hellre till ”födelsebok för Tråkmåla 1692' än till 'Tråkmåla C:1', och anger i stället i källförteckningen:
HÄRNÖSANDS LANDSARKIV
Tråkmåla kyrkoarkiv:
Födelse- och dopbok 1674-1708 (C:1)
613
« skrivet: 1999-01-15, 23:12 »
Jag blir förvånad när jag läser Leifs och Anders’ inlägg, eftersom jag tycker att deras argument bemöts i just de artiklar de refererar till: min egen ”Hur ’bunden’ var namngivningen?” och Håkan Skogsjös ”Namngivningen på Åland – traditionstyngd eller fantasifylld?”, båda i Släktforskarnas årsbok 1995.
Jag ska emellertid försöka kommentera efter bästa förmåga. Leif nämner att Ulf Lundström framhållit att Johan Bures anteckningar om sin mödernehärstamning från Västerbotten från 1600-talets första hälft visar ”att bunden uppkallelse i strikt mening inte förekommit. Däremot var det vanligt att far- och morföräldrarnas namn återkom, men inte i någon viss ordning. Vissa omoderna namn som allmänt gått ur bruk återkommer inte.” Skiljer sig detta från vad som sägs i min artikel?
Leif åberopar också sin erfarenhet för kommentaren att ”de flesta barn verkar ha blivit uppkallade efter släktingar, åtminstone från mitten eller slutet av 1600-talet till början av 1800-talet.” Med förlov sagt är detta allmängods för var och en som sysslat lite med släktforskning. Själv sammanfattar jag: ”Det går knappast att säga något mer om namngivningen än att man allmänt uppkallade barnen efter äldre släktingar och att fädernesidan ofta - men inte alltid - prioriterades när det gällde barnen.”
Jag förstår inte riktigt mot vad det är i Leifs inlägg som strider mot vad som framgår i min och Håkan Skogsjös artikel. Däremot vill jag påpeka en sak: Leif bygger delvis sin argumentation på impressionistiskt formade åsikter i stället för på en egentlig studie av vad källorna faktiskt säger, och faller därmed i samma grop som mången annan. Hade han kunnat referera till vilken ort eller landsända som avses, vilken tidsperiod det gäller, och hur han metodiskt gått till väga för att undersöka saken hade hans inlägg haft en helt annan tyngd.
Anders Berg hävdar i sin tur att det är en klar överdrift att kalla den bundna namngivningen för en myt, och fortsätter: ”Något som inte tillräckligt väl framkommit i nämnda artiklar i Släkthistorisk Forum är de regionala skillnaderna.” Just de regionala skillnadernas betydelse framhävs i stället mycket kraftigt i min artikel - både i inledningen och avslutningen - och Skogsjö behandlar ju uttryckligt förhållandena på Åland utan att dra några generella växlar om riket i stort. Anders menar också att just Skåne visar att en bunden namngivning faktiskt existerat. Jag inledde min artikel med att nämna de tidigare Skånelandskapen, som ofta tagits som exempel på bunden namngivning, och hänvisade också till ett par verk, som visserligen uttalade sig mycket dogmatiskt i frågan, men som inte kunde uppvisa något underlag för sina påståenden.
I samband med att jag skrev artikeln var jag i kontakt med en Skåneforskare, Mikael Persson i Norrköping (numera utflyttad till Sydamerika). Han gick igenom sin databas över bland annat Osby – som ska vara ett av den bundna namngivningens starka fästen, om jag fattat det rätt – och kunde snabbt hitta så många undantag från regeln så som den formulerats att det blev direkt fånigt att tala om en regel; vad han kunde se var i stället en mer eller mindre stark trend eller norm.
Jag poängterade i min artikel följande: ”Bevisbördan ligger på den som hävdar namngivningens lagbundenhet, inte den som ifrågasätter.” Det är upp till Anders att lägga fram det material som visar att hans uppfattning har mer solid grund än vad han hittills anfört, på ett liknande sätt som Håkan Skogsjö gjort för Åland. Kan han visa att det faktiskt funnit en bunden namngivning i ett begränsat område i ett tidigare danskt landskap har han bevisat att fenomenet förekom i detta område. Men om ingen har kunnat påvisa något liknande från andra delar av Sverige eller Finland är det nog förhastat att påstå att talet om en generell bunden namngivning INTE är en myt.
614
« skrivet: 1999-01-15, 22:22 »
En rättelse till Mikael Wikmans inlägg: Jag har inte alls helt avfärdat att stamfadern för denna släktkrets, kyrkoherden Laurentius Svenonis i Säbrå, skulle ha härstammat från Burarna i Bureå. I min artikel i Släktforskarnas årsbok 1996 har jag behandlat brodern Engelbertus Laurentii härkomst under kapitlet Obestyrka sidolinjer av Bureätten. Vad jag har gjort är att redovisa och analysera de uppgifter som Johan Bure lämnar om familjen och bedömt källäget som otillräckligt för att kunna säga att kopplingen till Bureätten inte är historiskt hållbar. Men jag anför också flera argument för att det verkligen fanns någon form av släktförbindelse mellan herr Engelbrekts och Johan Bures familjer. I en av de tre avskrifterna av Johan Bures släktbok (signum X36, folio 136v, Uppsala universitetsbibliotek) ser uppställningen om herr Engelbrekts och brodern Hans' familj ut så här: 1. Fale hin unge i Byrestad ______I______ 2. Härse Faleson ______I______ 3. Oloff Härsseson, som besatt sin faders gård Bure, men Fale hans Broder fick sins faders fäbodar, och bygde der, och kallade thet Falamark, ther nu boo Sexton grannar, som alle af honom komne äro, och intet finnes i thenna booken. Thenne Olof kalla de gamble Oluf. Han upbygde Bura kloster på en hollma uti Bura åminne. ______I__________________________________________ 4. Fale Olofson Bure [Bror:] Anders Olofson Bure. (vid. pag. Seq. Lit. A.) [Jag redovisar inte Anders Olofssons släktingar här.] ______I__________________ 5. Peder Faleson [Bror:] Swen Bure ______I______ 6. Swen Pederson, stod uti ett collectaneo som Andr. Bure har skrifwit. ______I_____________________________________ 7. H. Lars i Säberåd [Bror] Jon Swenson (horum relator) en höfwitsman ______I____________________________________________________ 8. 2. H. Ingebrecht i Säberåd, sedan i Siäla i Ångermanland (vid. infra) [Bror:] 4. Hans i Säberåd och Hernösand [Bror:] 3. Peder Larson [Bror:] 1. Swen Larson Från kyrkoherden Hans (Johannes Laurentii) i Säbrå härstammar sedan ”Stormor i Dalom”. Johan Bure själv var sonsons dotterdotterson till Anders Olofsson. Av denna släkttavla framgår alltså att släktskapen ska ha varit mycket avlägsen. Den enda uppgiftslämnare som anges är Jon Svensson (”horum relator” = ungefär: ”förtäljde om dessa”), som vid tiden för 1600 måste ha varit vid mycket hög ålder; hans bror herr Lars hade redan flera barnbarnsbarn när Johan Bure och Jon Svensson träffades. Det kan tyckas öka trovärdigheten i genealogin, men kan också ses tvärtom - ålderdomen är inte alltid skonsam mot minnesförmågor och sinne. Inte heller alla äldre kan förväntas ha varit så intresserade av släkthistoria i sin ungdom att de kan ha haft mycket att bidra med på ålderns höst. Ett exempel på detta ger Johan Bure när han om en av sina kvinnliga släktingar, en vid det laget mogen kvinna med många barn, noterade ”wet intet”, trots att hennes mor varit en av Bures mer framträdande uppgiftslämnare om släkten [X36, folio 141v]. Det som talar för släkttavlans trovärdighet är att uppgifterna är (som jag skriver i årsboken) ”korta, lakoniska och föga glamorösa” och att någon av herr Engelbrekts barn, som hade tillgång till släktkrönikan, valde att i stället förfalska en släkttavla för fadern eftersom Johan Bures genealogi var för simpel. Det som talar mot släkttavlan är att uppgifterna faktiskt är misstänkt få och att Jon Svensson faktiskt inte tycks ha haft någon större reda på släkten. Märklig är också att den enda uppgiften som finns om Jon Svenssons far, Sven Persson, att han stod i en samlingsbok av Anders Bure, sannolikt herr Engelbrekts son Anders. Ingen information lämnas om var han var bosatt, vad han arbetade med eller vem han var gift med. Det går därför inte vidare att särskilja Jon Svenssons uppgifter från Anders Bures - det är ju mycket möjligt att i hela härledningen tillbaka är hämtad från denna samlingsbok. Det är emellertid sällan särskilt givande att leka djävulens advokat. Johan Bure skulle väl till exempel knappast ha angett Jon Svensson som sagesman om denne inte hade haft något av värde att berätta om släktens äldre led. Utanför protokollet kan jag lugnt säga att jag tror mycket mer på att herr Engelbrekt och herr Hans verkligen var släkt med Johan Bure än på motsatsen. Bland annat deras upptagande av Burenamnet tyder på detta (även om den vitala punkten är att belägga om namnet anammades före eller efter Johan Bure skrivit sin släktbok; det har i sammanhanget stor betydelse för bedömningen). Att jag ändå för egen del valt att inte reservationslöst föra upp dem i släkttavlan är att Johan Bure medvetet eller omedvetet kan beläggas ha ”tillverkat” släktled eller personer för att få till släktskap, och att namnen Bure och Fale spelade en nyckelroll för honom. Bara det förhållandet att båda dessa namn återfinns bland Jon Svenssons anor manar till försiktighet. Släkttavlans summariska karaktär, med endast en sagesman, bör också tas i beräkningen. Det är möjligt att vi har kommit ett steg närmare problemets lösning med Ingvar Dahls artikel ”Bure-släkten igen. Ett bidrag till klarläggandet av släktens genealogi”, Släkthistoriskt Forum 1998:3, s. 12f. Dahl kan utifrån domboksbelägg visa att herr Hans son Jakob Zäbrozynthius troligen var befryndad med kyrkoherden Siggo Christophori Bure, kyrkoherde i Fors och Eskilstuna (Södermanland) och stamfar för adliga ätten Falkengreen. Denna ätt gjorde under 1700-talet anspråk på att tillhöra Bureätten. Släktskapen mellan dessa prästmän måste också ha varit rätt nära. Därefter är det upp till andra att för egen del avgöra om de delar min bedömning.
615
« skrivet: 1999-01-11, 20:53 »
Eftersom jag själv arbetar professionellt med att dokumentera och testa program för finansiella applikationer har jag lärt mig att uppskatta enkelhet och användarvänlighet. Jag är därför nöjd med Holger, som jag tycker uppfyller dessa krav, samtidigt som det är ett kraftfullt verktyg.
Det går emellertid inte att komma ifrån att Holger för mina syften kanske inte alltid vore det bästa valet. Jag arbetar mycket med tiden fram till ca 1700 och som jag har fattat det finns ännu inget program som egentligen lämpar sig riktigt väl för forskning utanför kyrkoböckernas sfär. Att inte kunna ange barnens ordning i en kull när man känner till den men inte vet barnens födelsedatum, eller att det inte finns någon möjlighet för att ange före eller efter vid t.ex. ett dödsdatum i inmatningsformuläret utan oönskade effekter, det irriterar. Men andra, starka funktioner kompenserar för detta.
Släktforskning kan inbegripa så mycket och omfatta så många olika varianter att det nog är omöjligt att få till ett program som kan hantera dem alla. Det gäller därför att tänka efter ordentligt innan man sätter samman en kravspecifikation inför en granskning av släktforskarprogram, för att få en så rättvis bild som möjligt.
616
« skrivet: 1999-01-11, 11:09 »
En liten kommentar angående anonymitetens vara eller inte vara: Jag finns registrerad bland släktforskare i RÖTTERs e-postadresslista, bland annat, för den som vill nå mig. Eftersom jag är den ende med detta namn i Sverige går det också bra att kontakta nummerupplysningen, om man vill ringa eller skriva. Vilket många också gör. Min identitet är alltså inte särdeles anonym. Till skillnad från Lotta Johansson tycker jag att det är oetiskt att inte framträda under sitt eget namn när man framför kritik mot något eller någon.
Så - är förbundet en ideell organisation? Inte enligt Lotta, eftersom där finns avlönad personal. Vad jag känner till består denna avlönade personal av Carl Szabad och Elisabeth Thorsell, två forskare som gjort mer för svensk släktforskarrörelse än de allra flesta, och som uppvisar ett personligt engagemang långt utöver vad vi har rätt att förvänta för den lön de får. På kansliet finns också Doris och Pelle, som till stor del är upptagna med med att hjälpa släktforskare som ringer, besöker eller vill beställa publikationer, och som gör ett mycket förtjänstfullt arbete. Också denna tidnings redaktör, Håkan, gör långt mer för oss släktforskare än den lilla kompensation han får för att sköta RÖTTER; det var ju också han som på eget initiativ startade den första genealogiska dagstidningen i världen. Man behöver bara läsa årsberättelsen i årsboken för att inse vilket jättelikt lass dessa drar. Finns det någon annan förening som kan erbjuda sina medlemmar mer?
Elisabeth är redaktör för Släkthistoriskt Forum, där släktforskare kan publicera tankar och forskningsresultat. Den som tycker att något saknas - som exempelvis en jämförelse av släktforskarprogram - är varmt välkommen att skriva en artikel om detta. Den som inte själv är beredd att göra detta bör inte bli irriterad om andra inte kan eller vill.
Jag reagerade för egen del mot att förbundet inte aktivt gjorde något för att motarbeta släktforskarmyter om till exempel namnuppkallelse, att man inte sammanställde något mer konkret om källkritik och att obelagda uppgifter om Bureätten tilläts ingå i Svenska Antavlor. Det dröjde en tid innan jag insåg att jag som medlem själv hade ett stort ansvar. Jag satte mig ner och skrev några artiklar efter bästa förmåga. Inte därför att jag var bäst på ämnet eller något sådant - dessutom skriver jag som en kråka - utan därför att jag upplevde att det fanns ett behov och att det var orimligt att tro att allt var förbundets ansvar. Förbundet är en ideell organisation, det är vi släktforskare som bygger upp rörelsen, och det är vi som enskilda medlemmar som måste driva den framåt.
De som tycker att det är viktigt med en programjämförelse har sett ett behov och har antagligen en del ideer om hur en sådan skulle se ut. Vilka skulle vara bättre lämpade att skriva något om ämnet?
Ingen skulle heller kunna anklaga dem för partiskhet och bestickning om resultatet av jämförelsen inte föll ut till allas belåtenhet. ( Vad Carl Szabad skriver om hatpropaganda i samband med släktforskarprogram är ingen undanflykt eller tecken på att hundar begravts här och där; den som var med när det begav sig vet att han inte överdriver.)
617
« skrivet: 1999-01-10, 22:20 »
Sveriges släktforskarförbund är som bekant en ideell sammanslutning med ett stort verksamhetsområde och begränsade resurser. Som alla ideella organisationer är den därför beroende av medlemmarnas aktiva bidrag och engagemang. Om Lotta Johansson, signaturen Jill (tråkigt med anonyma inlägg i en debatt på Anbytarforum) och Per Ahlenius tycker att en jämförelse mellan datorprogram för släktforskare skulle vara viktig för många släktforskare uppmanar jag dem att sätta sig ned och göra en sådan sammanställning för publicering i Släkthistoriskt Forum. En bra startpunkt vore RÖTTERs sida med frågor om olika släktforskarprogram ( www.genealogi.se/dator.htm) och sidan med länkar till hemsidorna för dessa program ( www.genealogi.se/links.htm#dator).
618
« skrivet: 1999-01-09, 12:09 »
I ett memorial från 1689 (inbundet i en handskriven kokbok från 1600-talet och förvarat i Örebro stadsarkiv, enligt meddelande av Gunnel Dahlgren, Dalavägen 27, Örebro) kallar Laurentius Jacobi Norelius från Norrala, Hälsingland, den ärborna och gudfruktiga Margareta Ståhl för sin fränka i samband med att han leverar tyg till henne från Stockholm. Denna Margareta Ståhl finns omnämnd en gång som fadder i födelseboken för Norrala socken som Margareta Pedersdotter Ståhl från Piteå. Vet någon vem denna Margareta var och något om hennes släktförhållanden?
Hennes släkting Laurentius Jacobi Norelius, kyrkoherde i Norrala, var son till länsmannen Jakob Olofsson (d. 1660) i Kungsgården, Norrala, och Margareta Larsdotter, bördig från Gästrikland [U. Sikeborg: Stormanssläkter i Hälsingland och deras gårdar i Norrala, Hälsingerunor 1980, s. 79, 89]; enligt en notering som jag för ögonblicket inte hittar källhänvisning till ska hon ha kommit från Hamrånge socken där.
619
« skrivet: 1999-01-09, 09:47 »
En kommentar till Lotta Johanssons inlägg först: Gamla sedvänjor är inte lätta att lägga av, och som jag angav ovan fortsatte man långt efter reformationen med indelningen av kyrkan i en mans- och en kvinnosida. När det gäller fenomen som detta, var brottslingar begravdes och annat gäller det förstås att ha i minnet Sverige i många avseenden inte alls var så enhetligt som vi kanske föreställer oss. De lokala variationerna kan ha varit mycket stora.
I dombok för Norrala tingslag, Hälsingland, 1644-12-18 (fol. 68r-69v, Härnösands landsarkiv) refereras till ett brott 1603. Av protokollet framgår att bomärken på kyrkbänkarna åtminstone då utvisade gårdsfolkens sittplatser; en mindre noggräknad släkting till mig hade kopierat några bomärken för att förfalska ett sockenintyg. Vet någon om det var vanligt att bomärken användes för detta ändamål innan bänklängder upprättades?
620
« skrivet: 1999-01-08, 12:01 »
Hej, Eric!
För egen del menar jag att du gör rätt i att sätta stopp vid Anders Olofsson i Bure. Han är visserligen inte nämnd i några bevarade samtida källor, men jag ser honom som indirekt belagd; de uppgifter som hans ättlingar på vitt skilda grenar berättar om honom och hans familj ett sekel senare är sakliga och samstämmiga.
Jag har några kommentarer till din släktuppställning.
1. Först att endast personer som kan beläggas ha burit ett tillnamn eller släktnamn ska skrivas med detta. För att visa att någon ändå tillhör en viss släkt kan namnet i stället sättas inom parentes. Det innebär att du skriver Anders Olofsson (Bure), Jakob Andersson (Bure) och så vidare. Eftersom kvinnor vid denna tid endast sällan använde släkt- eller tillnamn måste man vara särskilt observant på hur de anges i källorna (hur de anges i litteraturen är till föga vägledning).
2. Att Anders Olofsson i Bure skulle ha varit underlagman i Västerbotten är inte belagt, även om några av hans ättlingar tilldelat honom denna titel. Ange i stället att han enligt släkttraditionen, så som den förmedlades av Johan Bure ca 1600, skulle ha varit underlagman i Västerbotten. Däremot tror jag att man är på något säkrare mark när det gäller Jakob Anderssons tillskrivna underlagmansskap, eftersom han av sina efterkommande tycks ha kallats Jakob Lagman.
3. Maria Jakobsdotter Bure hette egentligen Mariet Jakobsdotter (Bure), som framgår av min artikel. Under den katolska tiden ansågs gudsmodern Marias namn för heligt för att användas som dopnamn [Bengt Hildebrand: Handbok i släkt- och personforskning, d. 1, 1961, s. 204].
4. Anders Persson (Grubb) omnämns aldrig i samtida källor som lagläsare (underlagman), vilket bör framhållas.
5. Dina källhänvisningar i inlägget är mycket knapphändiga. Du är en erfaren släktforskare och jag inser att du har mer detaljerade hänvisningar hemma, som du av utrymmesskäl inte tagit med här, men hoppas att du inte har något emot om jag använder din källförteckning som exempel, till gagn för nytillkomna släktforskare (annars får du lov att slå mig med något hårt när vi träffas). Källredovisning är inget lätt kapitel och inte alltid något som prioriteras i början. I längden skapar det emellertid bara merarbete, vilket jag vet av egen smärtsam erfarenhet.
Grundregeln är att en hänvisning ska vara så tydlig att det inte ska bereda en utomstående några svårigheter att lokalisera den för att själv kontrollera eller gå vidare.
a) Eftersom du väljer att endast gå tillbaka till Anders Olofsson i Bure utifrån min artikel, räknas den som en källa i sammanhanget.
b) Korrekt källhänvisning för Nils Burmans verk är ”Nils Burmans handskrift 'Bureätten', Hb7, [infoga sidhänvisning], KB”.
c) E. Sehlbergs verk bör anges som E. Sehlbergs handskrift ”Gefle och dess slägter”, fotokopia, [infoga sidhänvisning], KB”. Exemplaret i KB är, om jag inte minns helt fel, uppdelat i flera band (till skillnad från exemplaret i Gävle stads- och länsbibliotek), vilket innebär att eventuellt signum också där ska anges.
d) Hänvisningen ”Grape, kommentarer till Bromans Hälsingesläkter” hjälper inte mycket för den som inte vet vem Anders Grape var och att han redigerade och kommenterade genealogierna i hälsingeprosten Olof Johannis Bromans mastodontverk Glysisvallur. Denna del, som Broman själv benämnde Aetqvisl, ingår i Glysisvallur och öfriga skrifter rörande Helsingland, del 3 (Uppsala 1953), men trycktes också separat under titeln Hälsingesläkter. Utgivare, tryckår och sida ska anges.
e) För Luleå sockens historia saknas tryckår. Tryckåret är till stor hjälp för att lokalisera verket och ger också en tydlig fingervisning om hur aktuell boken är. Dessutom bör förstås författare/utgivare anges.
f) För uppgifterna om släkten Grubb ur Svenskt biografiskt lexikon ska läggas till vilken del (med tryckår) och sida det handlar om.
Eftersom Leonard Bygdéns Hernösands stifts herdaminne (med undertiteln Bidrag till kännedomen om prästerskap och kyrkliga förhållanden till tiden omkring Luleå stifts utbrytning) består av flera band och kom ut under en period av flera år. Därför saknar jag i din källhänvisning till Böllenius uppgift om vilket band som avses och på vilken sida jag kan hitta informationen.
Det är svårt att överskatta betydelsen av ordentliga källhänvisningar; det är ofta de som tydligast visar vilket värde en släktutredning har.
621
« skrivet: 1999-01-08, 09:53 »
Annika Otfors refererar till en visserligen gammal men ändå ihärdig myt om hur kvinnan diskriminerats i kyrkan.
Varför skulle kvinnorna under medeltiden och långt efter reformationen sitta på kyrkans norra sida? Det har mången gång påståtts att norr var det ondas väderstreck eller att man under medeltiden skulle ha begravt självspillingar och odöpta barn där. Detta skulle alltså ha legat till grund för könsfördelningen i kyrkan.
I själva verket finns inga belägg för dessa påståenden. Högaltaret i öster representerade Kristus och på dess högra sida (i långhusets nordöstra hörn) återfanns jungfru Maria altare. Därmed blev norr det näst efter öster förnämsta väderstrecket, varifrån också evangeliet lästes. En konsekvens av Maria-altarets placering blev att norr blev kvinnornas sida, hävdar docenten Mereth Lindgren i sin artikel ”Bilden i den medeltida kyrkan” (Kyrka och socken i medeltidens Sverige, Stockholm 1991, s. 232 f.).
Åt norr, det vill säga på kvinnosidan, fanns sällan fönster- eller dörröppningar av praktiska, inte religiösa skäl: Från norr fick man mestadels varken ljus eller värme.
622
« skrivet: 1999-01-07, 13:11 »
Det kommer alltid att finnas undantag från regeln, vilken den nu är, och efter bästa förmåga och omdöme får man behandla dem allteftersom de dyker upp.
Vad vi behöver är ortsangivelser som kommer att hålla även i framtiden, som alla forskare redan nu kan relatera till, och som har haft så lång och stadig hävd att det utan problem går att lokalisera dem i källorna. Länsbeteckningar - hur de nu må vara skapta - uppfyller inte något av dessa kriterier.
Släktforskarförbundet kan knappast bestämma i frågan, i betydelsen utfärda något slags påbud. Det står förbundet fritt att komma med allmänna riktlinjer i frågan, exempelvis när det gäller vilka krav som ställs för publicering i förbundets skrifter, men det är ju vi släktforskare själva som måste ta ställning i vår egen forskning. Fast visst vore jag en av dem som blev glada om till exempel Svenska Antavlor dumpade sina länsbokstäver ...
623
« skrivet: 1999-01-05, 19:30 »
Redan Johan Bure kunde i sin släktbok från omkring 1600 redovisa ett fantastiskt antal Bureättlingar. Jag har inte gett mig på att räkna dem, men skulle gissa på att det rör sig om ett par tusen. Det är därför inte förvånande att så pass många släktforskare är av Burehärkomst; det är kanske mer märkligt att inte alla är det. Som jag ser det är inte problemet att det inte finns tillräckligt med information och forskning om Bureätten. Åtminstone en av avskrifterna av Johan Bures släktkrönika finns tillgänglig på mikrokort för den som vill gå bortom senare tillägg och förvanskningar av Nils Burman, Riddarhuset & Company. Jag tror att problemet ligger i att det tidigt kom så pass mycket prestige i att vara av bureisk stam, och att därför frågetecknen kring Burätten mer behandlats som en fråga om tro än om vetande. Som jag också skriver i min artikel 1996. När jag sökte efter Bureätten på Internet för något år sedan var resultatet inte alltför uppmuntrande när det gällde källkritik och krav på redovisande av källor. För ett par dagar sedan gjorde en snabb sökning och fann fyra släktforskarhemsidor som berörde Burarna. Hur redovisar de sin Burehärstamning? 1. Christer Öbergs släktforskarsidor ( http://hem.passagen.se/chob4132/) Christer har en särskild sida om Bureätten ( http://hem.passagen.se/chob4132/bureatte.htm), som föredömligt går tillbaka till Anders Olofsson i Bure på 1400-talet, alltså den person som jag för min del anser bör betraktas som den äldste historiskt säkerställde medlemmen av släkten. På minussidan noteras att han anger fiktiva födelseår utan att ange att de är fiktiva och att han kallar alla medlemmar av släkten med tillnamnet Bure. (Det var förhållandevis få personer som tog namnet Bure eller Burman som tillnamn. Praxis är ju annars att ange släktnamnet inom parentes om inte personen själv kan beläggas ha burit det och om man vill visa släkttillhörighet.) Därför står Anders Olofsson upptagen som ”Anders Olofsson-Bure”, född 1425 i Bureå, och så vidare. För de övriga framgår i vissa fall inte varifrån uppgifterna hämtats. Åtminstone data före kyrkböckernas tillkomst borde vara ordentligt belagda med källhänvisningar. Som en liten not kan nämnas att uppgiften att Johan Bures släktbok skrevs 1610-1612 bör ändras till ca 1600-1608, med vissa senare tillägg [förf., ”Johan Bures släktbok över Bureätten. Tillkomst och tillförlitlighet”, Släktforskarnas årsbok 1996, s. 249]. 2. Robert Edlunds hemsida ( http://home2.swipnet.se/~w-26015/) På sidan över hans farmors farfar Daniel Anderssons anor ( http://home2.swipnet.se/~w-26015/daniel.html) återfinns också medlemmar av Bureätten. Robert använder likaså utan urskillning Bure som ett regelrätt släktnamn för äldre personer (se ovan). Han anger också att en av Burarna, Sven Persson, var hövitsman i Barkesta i Harmånger, en ortsangivelse som tidigast kan beläggas i en ordentligt förfalskad genealogi från omkring 1620. Uppgiften att hans hustru var en Margareta Bosdotter från Hälsingland dyker inte upp förrän ungefär två sekel efter att hon skulle ha levat; inte ens Sven Perssons sonson, som Johan Bure intervjuade, nämner något om henne. Att dessa uppgifter inte har något historiskt värde är ingen nyhet [jämför a.a., s. 269]. Om Sven Perssons farfar Fale Olofsson uppger Robert: ”Underlagman i Västerbotten. En förståndig och tapper riddare, höfwidsman för krigsfolket i konung Albrechts tid, bosatt i Bure, Skellefteå (AC). Troligen en uppdiktad person.” Dessa uppgifter är alla sena och härrör inte från Johan Bure eller Sven Perssons sonson, och bör därför inte tas med överhuvudtaget. Att Fale Olofsson troligen är en uppdiktad person är ett lite för kategoriskt uttalande, även om också jag skulle ha följt Roberts exempel och satt ett frågetecken före namnet. Robert markerar att Fale hin unge och Fale hin gamle inte hör hemma i någon seriös släkttavla. Det skämmer därför lite att han trots detta tar med de bakre leden till Fale (Bure) d ä, även om det sker med en tydlig reservation att dessa släktleden är ”icke belagd kuriosa” som ”saknar stöd i det historiska källmaterialet” och som inte har något med verkligheten att göra. Man kan vara säker på att därigenom uppgiftena faktiskt kommer att tas med i släkttavlorna, i bästa fall med någon slags reservation, och fortsätta att spridas; inte alla släktforskare förstår helt och fullt vad källkritik innebär. Kuriosa har inget med släkthistorisk forskning att göra. 3. Familjen Lindqvists hemsida ( http://user.tninet.se/~zei708x/) Annika Lindqvist har ett mycket omfattande och imponerande material om sin släktforskning på sin hemsida, som dock lider av en allvarlig svaghet. På sidan om hennes anor nämner hon att hon också härstammar från Buresläkten, och fortsätter: ”Kan kanske anses mer som en saga än riktiga fakta, men visst är det skojigt att ha några anor ner till 900-talet även om det av en del anses som lite oseriöst som forskning betraktat!” Hon går sedan tillbaka ända till Tord i Byr på 900-talet, och återger utan någon som helst reservation på de berörda sidorna alla de uppgifter som ingår i den fullt utvecklade Buregenealogin från 1800-talets början. Den enda källa som anges är 700 Anor Under Tio Sekel av Lars Bäcklund, Linköping. Bäcklund, som är en mycket sympatisk person, lade för en del år sedan ned ett stort arbete på att sammanställa alla Bureättlingar som fanns upptagna i litteraturen; någon egen källforskning tycks emellertid inte ingå i större mängd. Resultatet blev i praktiken också en sammanställning av alla förfalskningar och förvanskningar som någonsin förknippats med Buregenealogin. De grenar jag själv tittat på innehöll så många felaktigheter att materialet för min del var oanvändbart som källa, men värdefullt som exempel på hur Bureätten en gång uppfattats. Annika är en erfaren väl prövad släktforskare. Jag blir därför oroad av att hennes enda, väl undangömda reservation är att det hela ”kanske” kan ses mer som saga än fakta, ”även om det av en del anses som lite oseriös som forskning betraktat”. Det är min mening att den släktforskare som inte anser att detta är oseriös forskning inte är någon släktforskare. Jag förstår naturligtvis att det också här fråga om att återge den gamla mytiska Bureätten som ett kuriosum. Vad man gör genom att ändå ta med något som inte har det minsta av historiskt värde är emellertid att försäkra sig om att dessa gamla myter och förfalskningar fortlever. Vem är betjänt av detta? 4. Welcome to the Gawell Family, av Michael Gawell ( http://home2.swipnet.se/~w-24756/index.htm) Bland Agneta Sundboms anor ( http://home2.swipnet.se/~w-24756/gen/agneta.htm) finns flera personer av Buresläkten. Michael väljer att gå tillbaka endast till den Moses Jakobsson i Bure(å), som levde under 1500-talets första hälft. (Enligt Johan Bures släktbok var Moses sonson till Anders Olofsson i Bure [X36, fol. 144v, Uppsala universitetsbibliotek] Åtminstone två av Moses barnbarn hörde till Johan Bures sagesmän.]. På minussidan måste föras att personerna begåvas med namnet Bure som om det vore ett släktnamn. Källhänvisningen är också mycket bristfällig: Källor: Michael Gawell, Lars Bäcklund, E.L: Bureätten, H.O. Steinwall m.fl. Av dessa källor kan jag som utomstående bara bara identifiera Bäcklunds sammanställning, tack vare att jag redan tidigare stött på den. De andra har jag ingen möjlighet att själv gå till och dubbelkontrollera. Eftersom jag därmed inte kan bedöma uppgifterna är därför genealogin svår att använda. - - - - Resultatet är bättre än vad jag fick fram förra året, även om det verkar vara en bit kvar innan allt mytologiskt bråte har befriats från Bureätten.
624
« skrivet: 1999-01-04, 12:27 »
Sam Blixt kommenterar inte mitt argument att vi måste finna ett system som kan användas FÖR alla tider och I alla tider. Det hjälper inte stort hur många länsbeteckningar som används, vare det som siffer- eller bokstavskoder, om de för majoriteten inte kan förstås utan speciella instruktioner. Och det är inte svårt att föreställa sig hur våra länsbokstäver kommer att upplevas av forskare om tio eller tjugo år när de försöker tyda våra forskningar, om de redan nu kan kännas förvirrande (jämför Anna Johnssons inlägg ovan) ...
SCB och alla andra får gott köra med sina hemsnickrade system. Jag förstår inte på vilket sätt det faktum att SCB kör med ett hemsnickrat system för länsangivelser skulle vara ett argument för att referera till länsindelning vid ortsangivelser. Vitsen är att vi släktforskare bör ha ett system som lätt kan förstås och användas utan speciella förklaringslistor, vilket exkluderar länsbeteckningar, som jag ser det.
Återigen: Landskapen är den naturliga indelningen, vilket Sam själv tycks mena: Som emotionellt argument för sin ståndpunkt anför han ju just det förhållande att han är - smålänning.
625
« skrivet: 1999-01-03, 16:12 »
Det gäller att hitta ett system för ortsangivelser som kan användas av alla släktforskare för alla tider - också framtiden. Jag tror inte att jag har helt fel om jag gissar att de som propagerat mest för att använda länsindelningen är i alltifrån fyrtioårsåldern och uppåt. För dem som vuxit upp i den numera halvsekelgamla indelningen i län kanske det känns välbekant och lätt att använda. Men det finns många andra släktforskare, för vilka länsbokstäver vore rena grekiskan om de inte till äventyrs lyckades hitta en förklaringslista någonstans. Ett system som inte tar hänsyn till detta är dåligt.
Landskapen är den odiskutabelt mest stabila indelningen av Sverige och har varit det under många århundraden. Församlingar har splittrats och slagits samman, län har alltsedan 1634 kommit och gått - och gör det fortfarande! - men landskapen består fortfarande till stora delar intakta. Och kommer nog att bestå ett tag till, eftersom landskapen har en folklig förankring på ett helt annat sätt än länen.
Vilka landskapsförkortningar man använder (om man nu vill förkorta namnen) spelar väl ingen större roll, bara de är begripliga. Förkortningar som Vrml, Ångm, Uppl lär inte kunna missförstås av någon. Annars kan man ju välja att anamma de landskapsförkortningar som flitigt används i verk som ”Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523-1630” av arkivrådet Johan Axel Almquist eller ”Lagsagor och domsagor i Sverige .” av professor Jan Eric Almquist, vilka båda tillhör standardlitteraturen. (Jag ber om ursäkt för att jag inte för ögonblicket har exakta tryckår till hands.)
Vad DISGEN beträffar ser jag inte det som normerande eller gänget bakom programmet som någon form av auktoritet, såvida de inte faktiskt har satt sig ned och grunnat på frågan innan de bestämt sig för att använda länsindelningar för ortsangivelser. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin stött på begreppet GEOKOD under mina 22 år som släktforskare eller hört någon annan nämna det, så det kanske inte är tillräckligt känt för att vara ett effektivt argument. Eller så har jag inte varit tillräckligt observant.
För att summera: Landskapen är mycket stabila indelningar, medan länen ändras kontinuerligt. Landskapen har dessutom en stark känslomässig betydelse, som länen saknar.
Vilka fördelar skulle det vara med att använda ett snart obsolet system med länsbokstäver som många inte kan använda utan särskilda hjälpmedel (speciellt efter de stora förändringarna i södra Sverige nyligen), när vi kan referera till landskapen i stället? Visserligen finns det ett konservativt drag inom släktforskarrörelsen - vi kan ju som exempel ta de antikverade beteckningar från förra seklet som 'proband' och 'ansedel' som fortfarande används utan ifrågasättande, trots att de för en utomstående är helt obegripliga och trots att det finns fullgoda lättförståeliga alternativ - men borde man inte kunna förvänta lite mer progressiva argument i frågan än att ”det har alltid fungerat för mig” och ”så har vi alltid gjort tidigare” och andra liknande som brukar dyka upp då frågan diskuteras?
626
« skrivet: 1998-12-31, 14:16 »
Det kan vara värt att framhålla att sammanställningens ämne, målgrupp och utseende naturligtvis också påverkar hur källhänvisningarna kan och bör anges. Det ligger ingen dygd i att vara 'ortodox' i sådana saker.
Fick jag exempelvis för mig att skriva en sockengenealogi över Gunnilbo eller enbart rörde mig i den trakten skulle det se fånigt ut om jag alltid lade till sockennamnet efter angivande av kyrkobok i varje not; det förutsätts väl vara rätt självklart. I mitt förslag till alternativ har jag därför inte angett vilken socken födelseboken behandlar, eftersom jag ansåg det vara överflödigt. I det här fallet, märk väl.
Lägger jag in en efterlysning på RÖTTER kan jag kosta på mig att vara mer fackteknisk, eftersom så gott som alla som läser är väl insatta i vad det handlar om. Publicerar jag en sammanställning på något sätt - i tryck eller på Internet - måste jag hela tiden utgå ifrån vad den oinsatte läsaren kan förstå när jag anger källor.
P.S. Jag ser att jag lyckades få till det angående förkortningar av källor: I de flesta fall är det helt obehövligt. Man vinner alltså mycket lite i utrymme på att förkorta källbeteckningar, men förlorar mycket i tydlighet.
627
« skrivet: 1998-12-31, 10:13 »
Källhänvisningar bör vara enkla och tydliga, och ska framförallt kunna förstås även av utomstående - i det här fallet personer som inte har någon större erfarenhet av släktforskning.
Att lägga in referenser i löpande text, som gjorts i alternativ 2 ovan, kan fungera bra i kortare texter, men i längre avsnitt tynger det framställningen för mycket och riskerar att leda till att läsaren missar viktig information. En separat notredovisning (helst som fotnoter) är nog att föredra.
Ett par kommentarer, bara. Under vår forskning samlar vi på oss tusentals uppgifter om såväl stort som lågt. Allt är inte viktigt eller värdefullt i en sammanställning bara därför att det är gammalt. Tog vi med alla data om en person skulle det snarare leda till att ingen orkade läsa vad vi skrivit och att det blev svårt för läsaren att skilja mellan vad som verkligen är väsentligt eller bara marginella uppgifter. När vi sammanställer våra forskningsresultat är det alltså upp till oss att se till att den information vi tar med har någon funktion och värde.
I fallet med Johan Stockhaus tycker jag dopdatumet är ett ganska typiskt exempel på en överflödig uppgift, eftersom ett tydligt födelsedatum redan finns. Det kan vara värt att speciellt framhålla dopdatum om födelsedatumet är otydligt eller kan tolkas på flera sätt, men i andra fall kan jag inte se att det tillför framställningen något.
Beteckningar som C:3 har tillkommit för arkivbruk men är ju helt obegripliga för en utomstående. Sådana koder är liksom länsbokstäver ett oskick, eftersom det kräver att läsaren måste skaffa sig specialkunskaper för att överhuvudtaget kunna sätta sig in i vad det handlar om. (Jag har själv i vredesmod mången gång svurit ve och förbannelse över forskare som tror att bokstäver som D och W och Z som inte har varit officiellt i bruk i flera decennier är allmängods och lämpliga för att ange var orter ligger och källmaterial förvaras.) Ange i stället att uppgiften är hämtad från födelseboken, i klartext eller med någon lämplig och förståelig förkortning som förklaras i separat förteckning. (Man vinner oftast mycket lite i utrymme på att förkorta källangivelser men vinner betydligt i klarhet.) Och eftersom Stockhus redan anges vara född i Gunnilbo blir en källhänvisning som Gunnilbo C:3 dels lite tårta på tårta, dels kryptisk.
Att ange mikrokortsnummer är ambitiöst och gör det enklare för andra forskare - och en själv - att dubbelkontrollera, men det finns förstås en risk att det gör forskningen mer tungrodd för egen del. Om man därutöver ska referera till enskilda rutor på korten misstänker jag att man blir överambitiös, sig själv till skada. Det kan förstås ha ett syfte om källan inte är kronologiskt uppställd, men annars har jag svårt att se någon mening med det.
Kan passa på att påpeka att det strikt taget också någonstans, i den slutliga källförteckningen, bör anges var källan faktiskt förvaras. I det här fallet alltså i Gunnilbo kyrkoarkiv i vilket-landsarkiv-det-nu-rör-sig-om. Det är ju egentligen inte mikrokorten som är källan till uppgifterna.
Något jag saknar i Swen Stockhus exempel är ett angivande av landskap, däremot. För egen del skulle jag därför välja att redovisa uppgifterna om Johan Stockhaus på följande sätt, om jag också skulle inkludera mikrokortsnummer:
Alternativ 3:
Johan (Jean) Stockhus, född 1708-03-20² i Gunnilbo socken, Västmanland.
Källa:
2. Födelsebok (SVAR: 115224/1).
628
« skrivet: 1998-12-30, 16:45 »
Swen ger några reflektioner över hur källhänvisningar bör ges på nätet. Det finns redan en del riktlinjer för hur en korrekt hänvisning till en källa eller en bearbetning ska göras, senast i Släktforskarnas årsbok 1998. Det hela borde ju egentligen vara mycket enkelt. Hänvisningar ska vara så tydliga att det inte är några problem att tyda dem och lokalisera källan. Jag har till exempel sett några svenska hemsidor där som källor enbart ges namn på släktforskare, utan angivande av verk eller ens ort. ”Olsson” är ingen lyckad hänvisning .
I årsboken skrev jag bland annat (s. 25):
”Källhänvisningar är ett måste i vår redovisning. Hänvisningarna inte bara visar varifrån uppgifterna stammar, utan är också en tydlig fingervisning om kvaliteten på vår forskning, om uppgifterna baseras på förstahands- eller andrahandskällor eller läsefrukter eller är framtagna av någon annan släktforskare. Det är källhänvisningarna som avslöjar en släktredovisnings värde. Omvänt gäller att en sammanställning utan källangivelser är ett dilettantmässigt arbete som varken kan eller bör tas på allvar, inte heller bör man hänvisa till ett sådant. De flesta svenska genealogier på Internet saknar källuppgifter.”
Jag har fått viss mild kritik för detta. Resonemanget är att vi inte kan ställa sådana krav på släktforskare. Min åsikt är tydlig: Att presentera sina forskningsresultat på Internet är att likställa med att publicera dem, och de ska bedömas efter samma kriterier som vi bedömer en tryckt släktutredning. Det kommer inte heller att dröja länge innan släktforskarsajter recenseras i Släkthistoriskt forum och andra skrifter, och det är gott och väl så. Utan historisk metod - och där är källkritik och källhänvisningar grunden - ingen historisk forskning, det vill säga ingen släktforskning värd namnet.
Frågan står kvar: Ska vi betrakta Internet som en plats där halvfärdiga, preliminära forskningsresultat ska kunna föras fram och där hypoteser ska kunna spela en större roll än de normalt skulle ges? Bör vi ställe lägre krav på källkritik på en utredning som är utlagd på nätet, med motiveringen att det i alla fall främjar kontakt mellan forskare och att material som annars aldrig skulle offentliggöras på detta sätt kan komma fram, kommenteras och förbättras?
Min ståndpunkt är att kravet på källkritisk behandling alltid måste ligga på den som publicerar sina resultat på Internet, inte läsaren.
629
« skrivet: 1998-12-30, 12:15 »
Internet är ett nytt medium för att sprida information. Och liksom har varit fallet i andra fall när nya tekniker har utvecklats tycks gängse uppfattningar om vad som gäller för att presentera sina forskningsresultat sättas ur spel. Det är åtminstone den bild jag - med rätt eller orätt - har.
Jag har under året sett hur också erfarna släktforskare talat och skrivit om hur glädjande det är att nätet gjort det möjligt att snabbt och enkelt kunna lägga upp preliminära forskningar, och om att det må vara upp till den enskilde släktforskaren att sovra bland vetet och agnarna. Inte i så klara verba, men i anden så menat.
Är det så vi bör se på Internet? Att i första hand den som hämtar uppgifter därifrån har ansvaret att kontrollera att uppgifterna är korrekta och källkritiskt hållbara?
I slutet av varje nummer av Svenska antavlor finns en noggrann och detaljerad beskrivning av vad som gäller för att få en släkttavla publicerad. Ord och inga visor. Behövs något liknande för Internet?
Kanske jag överreagerar. Men jag gick nyligen igenom många av de sajter med släktforskaranknytning som finns nämnda på RÖTTERs länksida, och det var inte alla som gjorde mig glad. Ett exempel: En av de sajter som speciellt rekommenderas innehåller hela den förfalskade Buregenalogin från Tord i Byr på 900-talet, med den enda reservationen på något ställe att man kanske får ta det hela med en nypa salt. På en annan sajt hittade jag mina egna forskningar om släkten Rålambs äldsta led i Hälsingland återgivna i detalj, utan uppgift om källa, men omedelbart följt av uppgiften att forskningsresultaten var belagda med copyright - av släktforskaren i fråga. Också en annorlunda form av källhänvisning.
Det vore intressant att höra vad andra släktforskare anser om hur vi ska se på Internet och vilka krav på källkritik vi har rätt att ställa på de uppgifter som lämnas där.
Med forskarhälsningar
Urban
630
« skrivet: 1998-12-30, 11:49 »
Den så kallade Bureätten - egentligen en beteckning på avkomlingar på både mans- och kvinnosidan från en Herse i Bure(å) i Skellefteå, enligt Johan Bures släktkrönika från åren kring 1600 - är en av Sveriges mest mytomspunna släkter. Antalet ättlingar kan antagligen räknas i hundratusental flera gånger om. Med tanke på hur många förfalskade och förvanskade uppgifter som ännu cirkulerar i litteraturen (och på Internet!) om Bureätten, borde en egen hörna för Burediskussioner fylla en funktion.
I ingressen till ämnet Bure har redaktören snällt presenterat mig som 'expert' på området. Min expertis består i att jag analyserat de bevarade avskrifterna av Johan Bures släktbok och försökt rekonstruera den ursprungliga släkttraditionen, samtidigt som jag gett förslag till bedömningar av olika uppgifters trovärdighet. Resultatet presenterades i Släktforskarnas årsbok 1996 som en utgångspunkt för fortsatta diskussioner och forskning. Släktleden efter ca 1610 har jag därför inga specialkunskaper om.
Sedan ämnet Bure lades upp på Anbytarforum har jag emellertid fått ett oroväckande antal privata förfrågningar om Bureätten; diskussionen i Anbytarforum har däremot stått still. Avsikten med en särskild Bureavdelning var att inbjuda många till att medverka och komma med synpunkter och bidrag. Själv har jag inga möjligheter att besvara alla förfrågningar, varken av tids- eller hälsoskäl. Jag ber er därför att skicka era frågor till Anbytarforum i stället. Kan jag bidra till att finna ett svar ska jag göra det.
Med varma hälsningar
Urban
631
« skrivet: 1998-12-22, 12:26 »
Johan Bures släktbok över den så kallade Bure-ätten från 1600-talets första år finns nu endast bevarad i tre 1700-talsavskrifter: X36 och X37 i Uppsala universitetsbibliotek och Genealogica 53 i Riksarkivet. (Genealogica 53 verkar vara en avskrift av X37.)
I dessa upptas i alla fall en Roland, med epitetet 'präst', son till herr Olof, kyrkoherde först i Nora i Ångermanland och därefter i Nora i Uppland. Mitt material för den grenen av Bure-ätten är ganska begränsat, men jag antar att det är denne Roland Olai du härstammar från. Herr Olof (eller Olaus Laurentii, som namnet uttyds i latinsk språkdräkt) var i sin tur son till länsmannen Lars Andersson och hustrun Anna Mosesdotter i Viken, Skellefteå socken [Källa: X36, folio 146r (litt. I)].
Om Anna Mosesdotters härstamning, se närmare Släktforskarnas årsbok 1996, s. 273, samt C. H. Carlsson: ”Släkten Burman i svenskt biografiskt lexikon - en släkt eller två? - Eller tre?”, Individ och historia. Studier tillägnade Hans Gillingstam 22 februari 1990 (1989), s. 49.
632
« skrivet: 1998-12-14, 22:02 »
Söker information om en anfader Daniel Ersson Holm, som omnämns som konstkarl på Övre Elsborg i Stora Kopparbergs församling, Falun, i mantalslängderna 1700 och 1724. Han var avliden 1743-06-25, då hans ej namngivna änka begravdes, 90 år gammal.
Att döma av Lagergrens kyrkoboksexcerpter (i Falu stadsbibliotek) för denna församling tycks han vara identisk med en bergsman Daniel Ersson som inflyttat från Aspeboda. Vore tacksam för tips.
633
« skrivet: 1998-12-14, 21:53 »
I den händelse det kan vara av intresse skickar jag över en notis om en Ovansjöbo i förskingringen:
Karin Larsdotter omnämns vid sin död i Norrala socken, Hälsingland, den 1 februari 1754 ha varit 62 år gammal (dvs född ca 1692) och dotter till en mästersmed Lars i Ovansjö. Hon hade 1721 gift sig med båtsmannen Olof Larsson Lärka (f. 1692, enligt åldersuppgift, d. den 18 september 1755) i Norrala. Makarna köpte den 16 april 1732 hemmanet Skensta nr 3 i samma socken, vilket de och ättlingarna därefter brukade. Paret fick en rätt talrik avkomma; Karin är min egen ff fm ff mm respektive fm mf ff mm.
Med forskarhälsningar
Urban Sikeborg, Sollentuna
634
« skrivet: 1998-12-14, 15:14 »
Jag har en hel del material om personer och släkter i Norrala socken 1535-1750 och vill gärna komma i kontakt med andra med anknytning till Norrala.
|
Visa inlägg
Cookie policy