Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
Meddelanden - Mats Johansson
Sidor: [1]
1
« skrivet: 2014-05-23, 19:06 »
Tack Rolf.
Min förfader betalade 40 daler (enkelt) kopparmynt och 3 tunnor råg år 1630 för mark som fortfarande är i min och släktens ägo. Alltså 58 daler totalt.
Mvh Mats
2
« skrivet: 2014-05-23, 18:32 »
Hej!
Tack för uppgifterna.
På nätet har jag hittat en doktorsavhandling i ekonomisk historia från Umeå universitet från 2006 av Göran Hansson, Såld spannmål av kyrkotionden. Den handlar förvisso om Östergötland, inte om västvärmlands skogsbygder, men ger mig en vink om nivåer.
Mvh Mats
3
« skrivet: 2014-05-22, 09:29 »
Tack Björn. Min fråga är kanske lite otydlig. Termen markegångspris känner jag till väl. Det jag efterfrågar är själva beloppet i daler.
Jag har hittat uppgifter från 1700-talet, men inte från första halvan av 1600-talet.
Mvh Mats
4
« skrivet: 2014-05-21, 20:55 »
Min mfffffmfff köpte år 1630 ut övriga delägare från ett hemman i västvärmland och betalade dels med kontanter, dels med tre tunnor råg.
Vet någon vad markegångspriset var per tunna råg alt. per tunna spannmål vid tiden?
5
« skrivet: 2013-03-21, 17:25 »
Tack! Förklaringen passar bra i sammanhanget.
6
« skrivet: 2013-03-20, 21:50 »
I mantalslängden för Kila socken i Värmland 1769 står det antecknat som anmärkning efter bonden Per Tolssons namn i Store Kleva postulans utförd. (Sidan 575 i SVAR). Jämfört med året innan har Per avyttrat halva sin andel av hemmanet till grannen. Är anmärkningen en bekräftelse på det, eller handlar det om något annat?
Ordet postulant i SAOB ger ingen ledtråd.
7
« skrivet: 2012-08-30, 08:46 »
Har du undersökt om din anfader blivit soldat? Både indelta och värvade soldater bytte ut sina patronymikon.
8
« skrivet: 2012-05-17, 11:51 »
Förr var det vanligt att man i vardagslag lade till ett förled (eller efterled) till namnet för att tala om var en person bodde eller vad han/hon arbetade med. Folk var ofta bara kända vid sitt förnamn och många bar dessutom samma namn. Det var helt enkelt ett enkelt sätt att skilja personer åt. Jag har upptäckt att barn ibland kunde ärva ett förled. Ibland kunde extranamnet även berätta om men och lyten, och blev närmast ett öknamn. Har i egen forskning hittat en polioskadad som kallades Kas-Olof och en psykiskt sjuk som kallades Vall-Per eftersom han inte dög till annat arbete än att valla djur.
Jag har inte sett den här typen av namn särskilt ofta i kyrkböcker, utan mer i fattigvårdsprotokoll.
Än idag förekommer det ganska ofta på landsbygden att personer får ett vardagsnamn efter var de bor, som t.ex. N på Hagen eller X i Nystuga.
9
« skrivet: 2012-05-17, 10:30 »
Krack skulle kunna vara ett gammalt dialektalt ord. I värmländskan finns ordet i flera betydelser: 1) topp av tallbuske med utstående grenar, i vilka blår läggs vid spinning, 2) torr lös gren, 3) stol med tre ben. Förklaringarna hämtade från Knut Warmlands Värmländsk ordbok.
Kanske finns ordet även i Härjedalens dialekter?
10
« skrivet: 2012-05-10, 14:58 »
Krack skulle mycket väl kunna vara ett gårds- eller torpnamn.
11
« skrivet: 2012-04-13, 20:39 »
Av egen forskarerfarenhet har jag sett att personer som arbetat vid t.ex. järnbruk lade bort sitt sonnamn till något nytt. Inte sällan skapade man sig ett namn som anknöt till en tidigare bostadsort eller födelseplats. Namnet Lindström skulle då kunna vara taget från bruksorten Lindfors (inte så långt från Älvsbacka).
12
« skrivet: 2012-03-23, 08:59 »
Enklaste sättet är att följa husförhörslängderna där din släkting förekommer. Om han var soldat kommer du att hitta ordet sold före hans namn.
Centrala Soldatregistret är långt ifrån komplett. Ett tips är att själv söka i generalmönstringsrullorna för Kalmar regemente.
13
« skrivet: 2012-02-29, 18:00 »
För Ekshärad finns det husförhörslängder för åren 1750-56 och från 1766 och framåt, födelseböckerna täcker hela 1700-talet, död- och begravningsböckerna likaså.
Tänk på att din Skomfelt förmodligen inte härstammar från Gillberga, som jag använde som exempel. Dessutom kan det vara lite lurigt med indelta soldater eftersom de långt ifrån alltid bodde på sin rote, utan kunde bo nästan var som helst inom sitt kompani.
Lycka till i forskningen.
Mats
14
« skrivet: 2012-02-29, 15:38 »
Skompfelt är ett äktsvenskt soldatnamn. T.ex. knekten för Skumperuds (Skomperuds) rote i Gillberga socken.
15
« skrivet: 2012-01-09, 20:58 »
Namnet Wetter behöver nödvändigtvis inte betyda något. Det kanske inte är mer komplicerat än att namnet är taget efter Sveriges näst största sjö.
16
« skrivet: 2012-01-02, 14:58 »
I det specifika fallet har jag svårt att säga, men när jag pratar med mina släktingar i västvärmland använder de idag uttrycket i gården när de pratar om hela byn. Inte om någon specifik gård.
17
« skrivet: 2011-12-10, 15:28 »
Du skriver inget om vilken källa du har. Men, om det är en ung man som du hittat uppgifter för under 1880-talet betyder det att han gjorde sina två utbildningsmöten i sin militärtjänst somrarna 1884 och 1885. D.v.s. exercerade beväring 84/85.
18
« skrivet: 2011-12-08, 11:29 »
Lom kan mycket väl vara ett soldatnamn. Inte sällan var namnet hämtat ur rotens namn. Men andra namn förekom också - inte minst naturnamn. Undersök gärna vad andra soldater i trakten hette. Du kommer säkert att hitta ett intressant mönster. Namnet på stugan är inte konstigare än att det berättar att här bor Lom.
19
« skrivet: 2011-10-07, 21:30 »
Approberas betyder att soldaten blir formellt godkänd. Det skedde i samband med en generalmönstring som var en formell genomgång av manskap och utrustning i ett regemente. Dessa mönstringar hölls vart tredje eller fjärde år. En soldat antogs annars till sin tjänst när som helst, men han blev inte formellt godkänd då. Det förekom inte allt för sällan att soldater nekades det formella godkännandet, och istället fick återgå till sitt gamla liv.
20
« skrivet: 2011-10-07, 21:19 »
De unga männen gjorde sin militärtjänst uppdelat på två möten med ett möte om året. Mannen i fråga gjorde sitt första möte sommaren 1878 och sitt andra året därpå.
21
« skrivet: 2011-09-12, 09:43 »
Dal är ett gårdsnamn. Enligt gammal tradition (som fortfarande är levande) i Dalarna använder man gårdsnamnet innan sitt förnamn. Gårdsnamnet behöver dock inte vara platsen där vederbörande bor, utan kan lika gärna vara därifrån man härstammar.
22
« skrivet: 2011-08-27, 17:16 »
Eller kommenderad till arbete som fångvaktare på fästning eller något byggnadsprojekt - t.ex. ett kanalbygge.
1788 låg f.ö. Sverige i krig med Ryssland och många regementen kommenderades ut till tjänstgöring. Många soldater fördes därför över till den östra rikshalvan från det som idag är Sverige.
23
« skrivet: 2011-08-17, 20:51 »
Visst hände det att mödrar av olyckshändelse råkade kväva sina små barn i sängen under nattens sömn. Sängarna var trängre än dagens. Man ska dock inte bortse från att det som anges som barnakvav av våda egentligen ibland var medvetna handlingar i grunden orsakade av armod och fattigdom. Av en slags barmhärtighet ville man befria barnet från det eländiga liv man levde. Stora barnaskaror bidrog också till förtvivlan över hur man skulle kunna försörja familjen.
24
« skrivet: 2011-07-18, 09:17 »
Du skriver inget om tid och plats, men ett allmosehjon levde på det han/hon kunde tigga sig till.
I egen forskning i Långseruds socken (S) har jag hittat sockenstämmoprotokoll från 1760-talet där fattigkassan lät tillverka små järnbleck som ett urval fattiga fick sig tilldelade som en legitimation som gav dem tillåtelse att vandra socknen runt för att tigga.
25
« skrivet: 2011-07-13, 18:19 »
Nja. Minnet sviker nog, för vi värmlänningar anser nog att Gräsmark ligger längre bort än vid Vänerns sjökant.
(Meddelandet ändrat av Matsj 2011-07-13 18:23)
26
« skrivet: 2011-07-13, 11:51 »
Man får inte glömma bort att den som är mottagare av en översättning inte alltid har full koll på uttryck och termer ens i det egna språket. Översättningar av ord funna i ordböcker är oftast riktiga för det vi avser, men om den som läser vår text inte är bekant med gamla tiders kultur och företeelser - även då de förekommit i hans/hennes land - så behöver det kanske till en mindre förklaring av termen, snarare än egna påhittade 'engelska' ord. Tänk bara på hur väl gemene svensk känner till ord som sexman, salpetersjudare, lästmakare, indelt soldat, rotebonde.
27
« skrivet: 2011-07-12, 14:25 »
Heikki. Jag är fullt medveten om att olika kulturer har sina specifika ord, uttryck och termer. Fast ibland tror man att Sverige skulle vara så unikt att mycket av våra ord måste förklaras ingående för utomstående. Inte sällan har den andra kulturen motsvarande, men kanske med någon gradskillnad. Då är det värt att fundera över hur viktigt det är med en exakt översättning. Hur man väljer att göra sin översättning får var och en bestämma. Det jag däremot tycker är tråkigt att läsa är när någon skriver ... what we in Sweden call ´torpare´ ... när det ordet crofter finns.
28
« skrivet: 2011-07-12, 09:42 »
Även kulturspecifika ord och termer har oftast en engelsk översättning. Fast man måste ha bra ordböcker. Torpare heter t.ex. crofter.
29
« skrivet: 2011-06-17, 09:20 »
Jennika: Tyvärr är jag inte den Mats Johansson. Min mormor växte visserligen upp i ett f.d. soldattorp och flyttade därifrån på 1920-talet. Stugan står dock kvar djupt inne i den värmländska skogen och är i min ägo numera. Hjälpligt underhållen och med samma standard som på 20-talet.
30
« skrivet: 2011-06-16, 10:54 »
Rotering förekom även inom fattigvården. Kanske handlar det i detta fall om en stuga där socknen hyste in traktens fattighjon?
31
« skrivet: 2011-05-20, 19:11 »
Ett alternativ om du vill ge ut ditt alster, om inte hembygdsföreningen eller någon annan vill vara med, kan vara att anlita något av de print on-demand-företag som finns. Det finns flera stycken. Där kan du trycka/ge ut din bok på egen hand till en fullt överkomlig kostnad utan att du behöver trycka någon stor upplaga, och samtidigt få hjälp med distributionen. Funderar själv på att anlita ett sådant företag till ett eget verk.
32
« skrivet: 2011-03-28, 10:05 »
Åsikten att dopvittnen skulle ha åtagit sig ansvaret för barnet om dess föräldrar skulle avlida i barnaåren fick åtminstone för mig en justering för en tid sedan när jag sökte i födelseböckerna för Värmskogs socken i Värmland för 1710- och 1720-talen och fann att prästen på flera ställen skrivit fadern själv som dopvittne.
33
« skrivet: 2011-03-22, 10:51 »
Som Elisabeth skriver var stavning inte så viktigt förr. Var därför ytterst försiktig med att säga att det var enklare folk som upptecknade lösöret. Det var det inte. När man läser gammal text måste man vara flexibel. I Värmland har jag läst flera bouppteckning från 1800-talets början med många dialektala namn på föremål. Helt korrekt för sin tid, men ibland svårtolkat idag. Dessutom många egna stavningar, men inte så svåra att förstå om man läser ordet högt för sig själv och tänker lite.
34
« skrivet: 2011-02-03, 09:39 »
Ett exempel på soldatnamnet Ryss finns vid Närke-Värmlands regemente och Nordmarks kompani där soldaten för Rudsbyns rote i Långseruds socken bar detta namn. Ortsnamnet skrevs förr - 1700-talet - Rössbyn eller Ryssbyn. Soldatnamnet är alltså rotenamnets första stavelse.
35
« skrivet: 2011-01-12, 09:46 »
När du nämner titeln Stämpelmästare på din ana så klarnar det lite. I min forskning har jag konstaterat att när en person får något slags yrke - d.v.s. något annat än jordbrukare - så ville de gärna markera det genom att ta sig ett släktnamn för att ersätta sitt patronymikon. Tydligast har jag sett det vid järnbruk där smeder och andra arbetare tagit sig nya efternamn. Namnet gav också en social status.
36
« skrivet: 2011-01-11, 21:36 »
Namnet Kant skulle mycket väl kunna vara ett soldatnamn. Visserligen infördes indelningsverket bara åtta år innan din ana dog, men han kan ju ändå ha varit soldat eller dragon i yngre år.
Mvh Mats
37
« skrivet: 2011-01-06, 15:09 »
Hej!
Vad det gäller indelta soldater var det vanligtvis kompaniets kapten som hade privilegiet att ge sina soldater deras namn. Jag har studerat Närke-Värmlands regemente och där namngavs soldaterna under 1690-talet till namn som de allra flesta rotar behöll fram till indelningsverkets avskaffande 1904. Vissa namn blev dock inte kvar så länge, som exempelvis Näsvis och Snarkare. Principen för namngivning i Värmland följde mönstret med första stavelsen i rotens namn med tillägg av bl.a. -man, -fält, -berg, -ström. Andra regementen gav sina soldater mer fantasifulla namn, som sagohjältars eller planeters.
Mvh, Mats
38
« skrivet: 2010-12-09, 21:29 »
Hej!
Namnet Ellika behöver inte betyda att någon i familjen skulle ha det minsta med Tyskland att göra. Har själv hittat flera kvinnor med namnet under 1700-talet i Värmland, som är torpar- eller bonddöttrar.
39
« skrivet: 2010-12-01, 15:23 »
Hej!
Håkman skulle kunna vara ett soldatnamn. Om han var indelt soldat är det fullt möjligt att han slutade använda namnet när han fick avsked, och nöjde sig med sitt gamla son-namn i fortsättningen.
Mvh Mats
40
« skrivet: 2010-11-25, 21:30 »
Eftersom kvinnan är från Säter i Dalarna är namnet Esaias helt uppenbart ett gårdsnamn. Helt efter gammal tradition i Dalarna.
/Mats Johansson
41
« skrivet: 2010-09-27, 09:34 »
Tack Ulf och Rune. Ni har lett in mig på ett spår. Jag kan inte hitta familjen i husförhörslängden för aktuellt år, inte heller de enskilda medlemmarna. Modern var soldatänka, så det är mycket möjligt att hon inte längre kunde ta hand om sina barn, utan socknen hade placerat ut barnen i andra familjer. Då kan låst kassa betyda att riksdalern var öronmärkt för flickans behov av kläder och skor. Jag tror mindre på att flickan måste vänta till sin myndighetsdag för att få tillgång till riksdalern.
42
« skrivet: 2010-09-22, 21:10 »
I min forskning kring en familj fann jag en anteckning i fattigvårdens räkenskaper år 1804 att den elvaåriga dottern fått hjälp med dels sex skilling till en katekes, men också en riksdaler i låst kassa. Jag har inte lyckats hitta någon förklaring av detta begrepp. Är det någon som vet vad låst kassa innebar?
Sidor: [1]
|
Visa inlägg
Cookie policy