Visa inlägg
1
Jag härstammar också från Prytz i Sköllersta, jag fanns information i nedan skrift i vilken man även hänvisar till en Follén men denne har jag inte hittat ännu;
Källa: www.runeberg.org
/193 Strengnäs stifts herdaminne, fjärde delen. Förf: Klaës Alfred Hagström (1901).
Det anges att Henricus Claudii Prytz var verksam som kyrkoherde/präst i Sköllersta från 1573 till sin död 1627. Han kom från en gammal tysk, adlig släkt och föddes den 24/1 1550 i Örebro.
Först var han krigspräst och blev kyrkoherde i Sköllersta vid 23 års ålder. Han deltog i kyrkomötena i Strängnäs 1587, i Örebro 1588 och i Uppsala 1593 "blef prost öfver Öster-Nerike 1615. Död 1627 21/1 vid hög ålder och begrofs i sina förfärdes graf".
[ ]
"Prosten Henricus Prytz kan nu visserligen icke mäta sig i lärdom med mäster Nils i Mellösa, näppeligen icke häller med hr Esbern Boose i Örebro; men icke förty är mannen af intresse att komma loss från det status quo, hvarest kyrkskeppet för närvarande satt på grund. Det reformatoriska intresset låg honom mer än mången annan varmt om hjärtat. Liflig, eldig och van att taga allt hvad han gjorde på fullaste allvar, var Henrik Prytz bland samtida inom sin provins den som höll den reformatoriska fråga bäst vid lif och innerligast gladde sig åt den ljusnande morgon, som uppgick med kallelesen till Upsala möte.
Härstammade från en gammal tysk adlig släkt, som redan på 1400-talet var bofast i Sverige, hade Prytz mer än någon annan af sina ämbetsbröder tillfälle att komma i beröring med den tyska reformationen, dels genom sina studieresor i Tyskland, dels ock genom sina tyska släktförbindelser och icke minst genom sin uppfostran i Örebro, hvarest den låga, som tändts genom de bekanta smedssönerna Olaus och Laurentius Petri, flammande högt vid Henrik Prytz´skoltid. Det låg för öfrigt, om vi ej bedaga oss, i Prytz´skaplynne ett äkta drag af nordmannakraft och manlig beslutsamhet, som, när han trott sig spana idealet, höll det stadigt i sikte, tills det var fullelign hunnet. Detta drag var fäderneärft och hade inom Prytzka släkten fordom riktats lika skarpt mot reformationen som nu för densamma. Hans farfars far, ättens stamfader, den vid sin död hundraårige krigsöfversten Claës Prytz, han, som importerade släkten till Sverige och under Sturarnes tid tjänade svenska fanan, var en af dem, som satte det mest energiska motstånd mot Gustaf Vasas planer att införa reformationen i Sverige.
Helt visst ansåg han sig i likhet med biskop Brask kämpa för en rättfärdig sak och aktade därför intet offer för stort. Släkten, ursprungligen rik, blef genom detta krigsöfversten motstånd fattig. De många gods, den ägt i Nerike och Arbogatrakten, gingo härigenom förlorade, äfven det famla kära familjegodset i Sköllersta, hvilket allt af Gustaf I indrogs till kronan. Dennes son Hans blef snart en lika varm anhängare till protestantismen, som fadern i lifstiden varit till påfvedömet. Från början munk och en from och allvarlig munk i Riseberga kloster, ägnade han sig där med ifver åt bön, fasta och skriftens ransakande, som han dagligen lät sig föreläsas. Men när han sedan 40-årig återfick, såsom genom ett under, sin syn, öfvergick han till den evangelisk-luterska läran, om hvars sanning han i klostrets stillhet hunnit öfvertygas , lämnade så genast sin cell och trädde ut i lifvet och gifte sig. Hans son Claës Prytz, f. omkr. 1524, blef stadsskrifvare i Örebro och dennes som var prosten Henrik här i Sköllersta.".
[ ]
"Prytz afled 1627, ej såsom Follén uppgifver 129 år gammal, i hvilket fall han skulle varit född åtskilliga år före sin fader, utan omkring 78 år.
G. 1) m. Anna Börjesdotter, död 1587; 2) m. Anna Karlsdotter, död 1643 24/4. Barn: Johannes, disp. i Ups. 1622 "de V. Testamenti Sacramentis"; Andreas, klockare i Sköllersta 1641; Christiernus, studerande i Örebro 1614; Carolus och Daniel, studerande i Örebro 1615-1617; Henricus, ryttare för ett rusthåll i Sköllersta; Margareta, g. m. komm. Jöns Walenius här".
Källa: www.runeberg.org
/193 Strengnäs stifts herdaminne, fjärde delen. Förf: Klaës Alfred Hagström (1901).
Det anges att Henricus Claudii Prytz var verksam som kyrkoherde/präst i Sköllersta från 1573 till sin död 1627. Han kom från en gammal tysk, adlig släkt och föddes den 24/1 1550 i Örebro.
Först var han krigspräst och blev kyrkoherde i Sköllersta vid 23 års ålder. Han deltog i kyrkomötena i Strängnäs 1587, i Örebro 1588 och i Uppsala 1593 "blef prost öfver Öster-Nerike 1615. Död 1627 21/1 vid hög ålder och begrofs i sina förfärdes graf".
[ ]
"Prosten Henricus Prytz kan nu visserligen icke mäta sig i lärdom med mäster Nils i Mellösa, näppeligen icke häller med hr Esbern Boose i Örebro; men icke förty är mannen af intresse att komma loss från det status quo, hvarest kyrkskeppet för närvarande satt på grund. Det reformatoriska intresset låg honom mer än mången annan varmt om hjärtat. Liflig, eldig och van att taga allt hvad han gjorde på fullaste allvar, var Henrik Prytz bland samtida inom sin provins den som höll den reformatoriska fråga bäst vid lif och innerligast gladde sig åt den ljusnande morgon, som uppgick med kallelesen till Upsala möte.
Härstammade från en gammal tysk adlig släkt, som redan på 1400-talet var bofast i Sverige, hade Prytz mer än någon annan af sina ämbetsbröder tillfälle att komma i beröring med den tyska reformationen, dels genom sina studieresor i Tyskland, dels ock genom sina tyska släktförbindelser och icke minst genom sin uppfostran i Örebro, hvarest den låga, som tändts genom de bekanta smedssönerna Olaus och Laurentius Petri, flammande högt vid Henrik Prytz´skoltid. Det låg för öfrigt, om vi ej bedaga oss, i Prytz´skaplynne ett äkta drag af nordmannakraft och manlig beslutsamhet, som, när han trott sig spana idealet, höll det stadigt i sikte, tills det var fullelign hunnet. Detta drag var fäderneärft och hade inom Prytzka släkten fordom riktats lika skarpt mot reformationen som nu för densamma. Hans farfars far, ättens stamfader, den vid sin död hundraårige krigsöfversten Claës Prytz, han, som importerade släkten till Sverige och under Sturarnes tid tjänade svenska fanan, var en af dem, som satte det mest energiska motstånd mot Gustaf Vasas planer att införa reformationen i Sverige.
Helt visst ansåg han sig i likhet med biskop Brask kämpa för en rättfärdig sak och aktade därför intet offer för stort. Släkten, ursprungligen rik, blef genom detta krigsöfversten motstånd fattig. De många gods, den ägt i Nerike och Arbogatrakten, gingo härigenom förlorade, äfven det famla kära familjegodset i Sköllersta, hvilket allt af Gustaf I indrogs till kronan. Dennes son Hans blef snart en lika varm anhängare till protestantismen, som fadern i lifstiden varit till påfvedömet. Från början munk och en from och allvarlig munk i Riseberga kloster, ägnade han sig där med ifver åt bön, fasta och skriftens ransakande, som han dagligen lät sig föreläsas. Men när han sedan 40-årig återfick, såsom genom ett under, sin syn, öfvergick han till den evangelisk-luterska läran, om hvars sanning han i klostrets stillhet hunnit öfvertygas , lämnade så genast sin cell och trädde ut i lifvet och gifte sig. Hans son Claës Prytz, f. omkr. 1524, blef stadsskrifvare i Örebro och dennes som var prosten Henrik här i Sköllersta.".
[ ]
"Prytz afled 1627, ej såsom Follén uppgifver 129 år gammal, i hvilket fall han skulle varit född åtskilliga år före sin fader, utan omkring 78 år.
G. 1) m. Anna Börjesdotter, död 1587; 2) m. Anna Karlsdotter, död 1643 24/4. Barn: Johannes, disp. i Ups. 1622 "de V. Testamenti Sacramentis"; Andreas, klockare i Sköllersta 1641; Christiernus, studerande i Örebro 1614; Carolus och Daniel, studerande i Örebro 1615-1617; Henricus, ryttare för ett rusthåll i Sköllersta; Margareta, g. m. komm. Jöns Walenius här".
Cookie policy