Hej, Elin!
Jag har inte så många direkta svar på dina frågor, mycket beror på exakt var de bodde vid olika tider. Livet som torpare var inte lätt, men det var litet olika, om torpets mark tillhörde ett större gods eller en vanlig bonde. Många djur hade man inte. Ofta var det reglerat i ett kontrakt, hur många djur man fick lov att ha på bete i skogen. Dessa kontrakt kan finnas bevarade i häradsrättens arkiv. Skola var obligatorisk efter 1842, men den var sällan mer än halvtids. Halva året, alltså. Och inte så många år - min farfar fick slutbetyg efter fyra år, och han föddes på 1880-talet. Flyttlass kunde dras av häst, om man hade en sådan (biinkomst av körningar åt andra) eller hade fått låna. Annars fick man dra lasset själv - det brukade inte vara så stort. Eller låta kon dra, det finns bilder på sådant. Var hon inte dräktig, så gick det, fast inte så fort, förstås.
Järnvägar fanns det 1871, även om den stora expansionen utanför stambanorna kom just under första hälften av 1870-talet. Men det var dyrt att åka. Knappast något en torpare kunde unna sig. Kläderna var mest hemmagjorda. Lin var lättodlat, fast rätt mycket arbete med sedan, och vid närmare eftertanke fanns det knappast plats till en vävstol i ett torp. Ull från fåren var enklare att arbeta med. Man hade gärna något eller ett par stycken svarta får för att slippa färga ullen.
Du talar om att de blev gruvarbetare så småningom. Just i Uppland finns en del bruksarkiv att söka i.