Fröderyd dödbok 1750-07-12 Johan Gunnarsson i Fröset Västergård

[Thomas Lindgren]

Det här dödsnotisen beskriver utförligt den stackars Johan Gunnarssons lidande under hans sista tid på jorden. Dessvärre är texten svårläst och skulle gärna få hjälp att komplettera (och rätta) mitt försök till tolkning.

"Den 15 Julii begrofs Johan Gunnarsson, född i Ekenäs och Skepperstad sochn af ärliga föräldrar åhr 1708 wintertiden, fadren het Gunnar, och modren Sigrid, fadren dödde, tå han war 10 år gammal; och modren lefwer ännu. Tienat i Sandsiö prästgård och Ljunganäs Nilsagård. Gift den 5 Maji 1742 kommande ifrån Thorset med pigan Helena Swensdotter i Frösiö Wästregård, med henne lefwat i godt ächtenskap i 8 åhr och 2 månader 7 dagar, aflat tillhopa 3 barn, 2 döttrar och 1 son, 1 dotter död, sonen och dhen andra dottern lefwer.
För 4 åhr sedan begynnat kiänna sig [-], samt lamhet i then ena armen, thet tog allt mehr och mehr till; i sidsta blef ännu wärre, att han för något med then armen begynte sednare taga, [--] och wid sidstlidne Mickaelii tid, och litet thärefter begynte samma arm ganska mycket och [--], tillika med en stor och jämmerlig pina för honom, dag och natt. Thet höll allt uti, in till litet för midsommar äntligen brast, men blef [-] ei arma mindre, och gick [--] och thärifrån annat /:[--]:/ på slutet [----] sönderbruten [--] i hwad plåga then  arme mannen thetta sidsta åhr warit, står ei till att beskrifwa.
Äntligen? [-] allt mehr och mehr [-]. 
Den 1 Julii lät bespisa sig med herrens heliga nattward. Den 11 blef thet swagare och swagare, och [--] gå in i bröstet. Dödde ändtligen stilla och sagtmodigt den 12 Julii sedan han lefwat i 42 åhr och några månader. Warit altid en stilla, tolig, from och gudsfruchtig man. Gud lägger sina kiäraste barn ofta största plågor på."

Källa: Fröderyd (F) C:2 (1710-1753) Bild 217 / sid 401
Länk: https://app.arkivdigital.se/volume/v33815?image=217
mvh Thomas

[Markus Gunshaga]

Hej Thomas!
 
Vilken intressant men sorglig läsning, stackars Johan Gunnarsson måste verkligen haft ett rent helvete under sin sista levnadstid. Tyvärr är det ett par ord som jag inte alls blir klok på (markerade i rött), men resten (korrigeringar och kompletteringar) har jag markerat med grönt:
 
"Den 15 Julii begrofz Johan Gunnarsson, född i Ekenäs och Skepper-
stad sochn af ärliga föräldrar åhr 1708 wintertiden, fadren het Gunnar, och modren Sigrid,
fadren dödde, tå sonen war 10 år gammal; och modren lefwer ännu.
Tienat i Sandsiö prästgård och Ljunganäs Nilsagård. Gift den 5 Maji 1742
kommande ifrån Thorset och Wallsiö sochn med pigan Helena Suensdotter i Frösiö Wästre-
gård, med henne lefwat i godt ächtenskap i 8 åhr och 2 månader 7
dagar, aflat tillhopa 3 barn, 2 döttrar och 1 son, 1 dotter död,
sonen och then andra dottern lefwer. För 4 åhr sedan begynt
kiänna sig siuchel, samt lamhet i then ena armen, thet
tog allt mehr och mehr till; i fiohl blef ännu wärre, att han
för något med then armen begynte kunna taga, eler arbeta,
och wid sidstlidne Mickaelii tid, och litet thärefter begynte samma arm
ganska mycket och […] tiokna, tillika med en stor och jäm-
merlig pina för honom, dag och natt. Thet höll alt uti, in till thet
litet för midsommar äntligen brast, men blef […] ei armen mindre, och gick elak materia
och thärifrån anat /: Solesa venia, :/ på slutet matkar ut, och been
worde sönderbrutne huilcke ock utgingo. I hwad plåga then arme
mannen thetta sidsta åhr warit, står ei till att beskrifwa.
 Äntligen satte alt mehr och mehr an. Den 1 Julii lät
bespisa sig med herrens heliga nattward. Den 11 blef alt swagare och swagare, och fistel
[…] gå in åt bröstet. Dödde ändtligen stilla och sachtmodigt den 12 hujus
sedan han lefwat i 42 åhr och några månader.
Warit altid en stilla, tolig, from och gudfruchtig man.
Gud lägger sina kiäraste barn ofta största plågor på.”

[Thomas Lindgren]

Hej Markus,
tack än en gång för läshjälpen. Det rätade ut en hel del frågetecken.

Man får vara tacksam att kyrkoherden Samuel Rogberg skrev så detaljerat, men tyvärr ganska svårläst emellanåt. Det är vi dock inte först att konstatera. I Växjö stift herdaminne står det om honom: Rogbergs stil ansågs i hög grad svårläst, "värre än diplomater från 1200-talet" och stundom "en tortyr att läsa", säger J.E. Lagergren, vilken vid renskrivandet av tvenne Rogbergs manuskript ofta, trots förstoringsglas, måste använda en halv dag på en enda sida eller på ett eller ett par ord

mvh Thomas

[Markus Gunshaga]

Hej Thomas!
 
Vilken kuriös information rörande Samuel Rogberg, stort tack för detta! Ja, texternas innehåll är ju verkligen en släktforskares dröm, men handstilen är frustrerande svårläst. För mig som forskar i Skåne är konsistorienotarien Johan Eriksson Klinthe ett liknande problembarn, hans handstil gör att Lunds domkapitels protokoll 1693–1720 är väldigt svårlästa. Klinthe är dock relativt konsekvent och handstilen påminner nästan om stenografi, så efterhand lär man sig hur han utformar vanligt förekommande ord eller särskilda ändelser – vilket jag inte riktigt tycker är fallet med Samuel Rogberg, och jag kan bara instämma med J. E. Lagergrens beskrivning av förstoringsglas och en halv dags slit