Hej Pernilla!
Det rör sig tydligen om ett självmord(sförsök). Lars Andersson hade varit orolig till sinnet och hade den 3 juli hängt sig i ladugården, men han dog inte utan räddades av någon som hörde hans vrål. Lars tycks då ha drabbats av någon sorts hjärnskada och låg sedan medvetslös till dagen därpå, då han avled. Jag tyder den intressanta notisen på följande sätt:
”den 3 Julii [hände] tildrog sig i Ekeby By den beklageliga hän-
delsen, at åboen på et fiärdedels Cronohemman, Lars Anders-
son, klockan wid pass fem om morgonen, hängde sig sielf
up i et afsides rum [wed] uti ladugården. Blef wäl wid lif
conserverad af en förbigående, som hörde dess wrålande; men
kunde sedan intet ord tala, war utan känsel i högra sidan,
låg i beständigt slummer med tätt och tungt andande och
pustande til kl. 5 dagen derpå, eller den 4 Julii, då siälen
geck bortt til sit rum. War på det 63die året. Prästerska-
pet, som beständigt honom besökte under de 2 sista dagarna,
kunde för hans mållöshet, samt mer och mer tiltagande
sansslöshet ingen ting uträtta. Intet utwärtes tecken kunde
märckas til någon rörelse eller arbete i siälen, hwarcken af
egit efftertänckande, eller andras gudeliga påminnelser.
I anseende der til, at han, effter allmänt intygande,
fördt et stilla och ärligit lefwerne, warit oförsummelig i de
stycken, som den utwärtes christendomen tilhöra, samt en
lång tid, ju längre, ju wärre, warit i en swår sinnes oro;
Resolverade Konungens Befallnings hafwande, genom skriffte-
ligit utlåtande af den 5 Julii nysswekna, at Lars An-
derssons döda kropp måtte uti kyrckiogården i stillhet
begrafwas; hwilcket skiedde den påföljande dagen, el. den 6 Julii.”
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy