Äldre inlägg (arkiv) till 2001-06-08

[Jonas Kuschner]

Varför publicerar man antavlor för kända personer? Varför anses kändisars härstamning vara ett så intressant ämne att diskutera? I en replik till Johan Sjöberg skrev Henrik Mosén (5 okt. 1999) i diskussionen om Svenska Antavlor (Anbytarforum: Sveriges Släktforskarförbund: Svenska Antavlor): ” En viss skillnad mellan ovan nämnda Olof Palmes och Christina Odenbergs antavlor jämfört med Magnus Ugglas är ändå att de utgår från personer av viss betydelse för Sverige som stat (om nu det skulle vara något skäl till att ta med en antavla eller inte).” (Henrik Mosén tar härvid alltså inte tydligt ställning i frågan om motivet till att publicera vissa antavlor, utan försöker bara förklara tidigare redaktionella beslut i vilket han själv inte var delaktig.)
 
Om man mer generellt ser på de kändisantavlor som har publicerats eller de kändisar, vars anor efterfrågats på Anbytarforum, tycks det dock vara en mer eller mindre outtalad uppfattning bland släktforskare att de kända personer vars antavlor är lämpliga att utforska, skall vara personer som man själv finner om inte betydelsefulla, så åtminstone milt beundransvärda.  Bredden är ganska stor, från statsmän och etablerade författare och konstnärer till populärkulturella figurer som pop- och dansbandssångare och en amerikansk skräckfilmsskådis. Jag kan däremot inte påminna mig att någon efterfrågat anorna till någon känd kriminell. Medvetet eller omedetet undviks personer som uppfattas som direkt avskyvärda eller föraktliga.
 
Frågan aktualiseras i den korta diskussionen om författaren Stig Cederholms antavla (som ännu ingen har postat). Fredrick Andreasson frågade om hans anor. Tord Påhlman skrev i nästa inlägg:
Om Stig Cederholms anor vet jag intet och är ej heller intresserad därav. Vill du läsa om vad SS-Schütze Stig Cederholm sysslade med i 35-årsåldern rekommenderar jag Bosse Schöns bok 'Svenskarna som stred för Hitler'. Den säger det mesta. Efter detta följde några korta inlägg vari det diskuterades om man överhuvudtaget borde yttra sig i en diskussion, när man inte hade något att i sak säg i frågan. Att döma av Tords senare inlägg var hans avsikt inte att vilja stoppa diskussionen, men det uppfattades först så bl. a. av Anders Berg, som skrev:
Tord! Jag förstår inte varför den här personens tydligen befläckade rykte skulle göra det ointressant (t o m förbjudet enligt dig) att forska på hans anor? Det borde snarare vara tvärtom, för att kanske få en delförklaring till varför det gick som det gick. Skärpning tack.  
I ett senare inlägg frågade Jörgen Tollesson: Men vad har det [Cederholms nazistiska förflutna] egentligen med hans förfäder att göra - om man nu inte tror på någon slags omvänd arvsynd?  
 
Om man något skall dröja vid nazisttemat, kan man ju göra det självklara konstaterandet att nazistledares antavlor (antagligen i friserat skick) ofta kunde publiceras i tysk genealogisk litteratur från nazitiden, medan detta säkert aldrig skulle ske idag. (Jag bortser i denna diskussion från den rent rasistiska användningen av antavleforskningen under nazitiden, eftersom det just är publiceringen av kända eller ökända personers anor som är ämnet.) Det tycks stå klart att den publicerade antavlan som genre står i ett slags hagiografisk tradition. En person som enligt rådande normer uppfattas som beundransvärd, den personens antavla kan man publicera. Detta har ju i och för sig ingenting med historisk  betydelse att göra. I just tysk forskning är kanske detta särskilt tydligt, eftersom det i de stora tidskrifterna (som t.ex. Genealogie) uteslutande publiceras antavlor för kända personer, särskilt konstnärer och vetenskapsmän. Ett betydande utrymme brukar också ägnas åt att diskutera varifrån de har fått sina anlag för vad de nu sysslar med. Kanske finns det element av ”omvänd arvsdygd” i detta sätt att diskutera en antavla.  
 
Även om man bortser från diktatorer och krigsförbrytare, kan en känd kriminell säkert vara mer betydelsefull för samhällsutvecklingen än mången dansbandssångare, genom sin indirekta påverkan på lagstiftning och rättslig praxis eller på den mediala diskussion som förs i olika samhällsfrågor. Stig Wennerström eller Clark Olofsson torde i den meningen vara mer betydelsefulla än åtskilliga av de personer vars anor har diskuterats här. Och Anders Bergs ovan citerade synpunkt på Stig Cederholms antavla har väl sin giltighet. Men jag tror ändå att det skulle vara svårt för en författare eller en tidskrift som t.ex. Svenska Antavlor att publicera en antavla för en välkänd nazist eller kriminell, eftersom detta antagligen skulle uppfattas som ett ställningstagande till förmån för denna person, en sorts ”guilt by association”. Och jag tror inte att vi kommer att få se en bok med titeln ”24 kända svenska bankrånare och deras förfäder”. Resonemanget är väl giltigt även för personer som inte är kriminella eller någonsin har gjort någon något ont, men säkert av många uppfattas som pinsamma. ”24 svenska porrstjärnor och deras förfäder” är en annan publikation som vi säkert får vänta länge på.

[Jonas Kuschner]

Hmm... Idag, efter att jag skrev ovanstående, har en kassaskåpssprängarduo efterlysts av Marita Ekberg (Kändisars härstamning: Tattuerare Johansson & Bildsköne Bengtsson). Ett annat inlägg berör Clark Olofssons mors eventuella flicknamn (Landskap: Stockholm: Efterlysningar: Släkten Stagling).
 
Vid en närmare genomgång av kändisarna, finner jag ju också Amaltheamannen Anton Nilsson. Genom den kultställning denne har haft inom stora delar av arbetarrörelsen kan han väl kanske inte betraktas som en typisk kriminell. Jag vill dock minnas att jag nyligen läste, i samband med Clark Olofssons senaste brott och gripande, att denne på 1970-talet hade en liknande kultställning inom yttersta vänstern.

[Anders Berg]

Jonas, jag skulle tro att ditt inlägg inspirerade Marita till hennes efterlysning av Bildsköne Bengtsson och kumpaner. Låt oss se mer av det.  
 
Vårt intresse för kändisar och deras härstamning bottnar väl helt enkelt i en önskan att kunna säga jag är släkt med NN och känna någon svårdefinierad stolthet över detta. Kanske tror vi att vi delar anlag med kändisen på något sätt? Föga överraskande då att brottslingar och andra ärelösa inte efterlyses i samma utsträckning. Ganska typisk är min fråga om skarprättaren Dahlmans härstamning. Visserligen blev det ett visst intresse för hans person och yrke, men ingen har ännu vågat ta i den heta potatisen om hans härstamning, trots att födelsedatum och ort finns. Hade det varit en redlig kändis hade lokalforskarna kastat sig över kyrkböckerna och letat släktskap. Så icke nu, för vem vill vara kusinbarn till en bödel?

[Björn Thunberg]

Nu blir jag lite irriterad på vissa människor.
Att ingen vill var släkt med Clark Olofsson är för mig naturligt.
Om man å andra sidan skulle vara släkt med herr skarprättare Dahlman vore väl ej så ointressant. Då skulle man ju kunna ha mycket intressanta infallsvinklar för att studera denna person ingående.
Eller är det så att jag är alltför konservativ som anser att bödeln eller skarprättare som den rätta titeln var skall ses som en tjänsteman.
Låta vara att yrket var udda.
 
Slutligen  Jonas Kuschner när du talar om den yttersta vänstern ?
Talar vi om organisationer av typen KPML(r) och andra medlemmar av tokvänstern som säkert också vill vara släkt med Stalin och andra trevliga vänstertyranner.

[Mikael Wikman]

Att man lägger denna typ av politiska eller sociala aspekter på släktforskning ter sig för mig något märkligt. Jag går förvisso inte och längtar efter att finna en gemensam ana med Clark Olofsson, men jag går heller inte omkring och oroar mig för ett eventuellt släktskap. Ingen väljer sin släkt och släktforskarens uppgift är inte att göra politiska bedömningar eller döma och fördöma människor för deras gärningar. Jag har en tillräckligt frisinnad attityd för att jag skall anse, att det inte är något fel med att forska kring »ökändisars» anor.  
 
I facsimiletrycket av Erich Brandenburg Nachkommen Karls des Großen med senare tiders rättelser och tillägg redovisas riksmarskalk Hermann Görings »Abstammungslinie» från Karl den store. Jag råkade nämna detta och därmed mitt otroligt långväga släktskap med Göring i ett sammanhang och fick därmed stå ut med de mest otroliga och från all rimlig logik befriade anklagelser om nazianstrukenhet. I allt väsentligt instämmer jag med vad Jonas Kuschner framför i sitt första inlägg och konsterar, att det är tråkigt, att folk skall vara så pass inskränkta, att man reagerar på det sätt, som jag exemplifierar ovan.

[Jonas Kuschner]

Vad bödlar beträffar, så hade ju dessa dåligt anseende reda på den tiden då de ännu fanns i Sverige. Men det är nog en skillnad mellan den tidens sätt att betrakta en person som fanns mitt i det samtida samhället och fyllde en funktion som de flesta säkert uppfattade som nödvändig, och vår tids sätt att se på bödeln som en sorts medeltida skräckfigur. Allt som har med döden, även den icke våldsamma döden, att göra har ju dessutom fått en allt mer undanskymd och skamfylld position i vår tid. (Jfr 1600-talskonstens fullständiga fixering vid memento mori-symboler.)  
 
Har det inte gjorts mer bödlologisk forskning i Danmark eller Norge? Jag har för mig att jag någonstans (danska PHT?) har sett danska eller norska artiklar någonstans om just skarprättare.  
 
Björn, vad jag menar med yttersta vänstern kan jag nog inte närmare precisera, eftersom det endast är en uppgift som jag vagt minner mig ha läst i någon dagstidning (var det inte någon av kvällstidningarna här i Stockholm som nyligen hade en artikelserie om Clark Olofsson?). Men man kanske skall komma ihåg att den typen av revolutionsromantik som naivt kunde hylla mördare och diktatorer, så länge dessa lade sig till med lite marxistisk retorik och kommunistiska attribut i form av flaggor och symboler, var ganska utbredd inom stora delar av vänstern under 70-talet, inte endast i sekter som KPML(r).
 
För att försöka återknyta till ämnet: Inom vänstern brukar man väl annars inte vara särskilt intresserad av att framhäva människors släktförhållanden. Men det torde finnas ganska många svenskar som är släkt med Lenin. Hans svenska anor är ju publicerade, så det går ju att följa de andra linjerna framåt i tiden. Jag har för mig att någon gren av släkten de Maré återfanns bland dessa, men jag har inte undersökt saken närmare. En intressant fråga skulle naturligtvis kunna vara om det finns någon framträdande svensk politiker (höger eller vänster) bland Lenins svenska släktingar.  
 
Förresten Björn, förstår jag dig rätt om jag uppfattar att du menar att ett släktskap med Clark Olofsson inte endast vore mindre önsvärt, utan även mindre intressant att fastställa, än ett släktskap med skarprättare Dahlman?

[Rolf Liljhammar]

Under diskussionen Yrken->Skarprättare finns ett längre utlägg om skillnaden mellan bödel och skarprättare.  
Visserligen lär Dahlman, efter sin första avrättning, ha sagt: Nu! - är jag en riktig bödel..., men skillnaden i status var enorm. Bödel var ett föraktat yrke, medan tjänsten som skarprättare innebar att man var en Kunglig Ämbetsman.
Att vi idag med rätta tar avstånd från vad de båda yrkena står för, hindrar inte att på den tiden när döddstraffet var accepterat så sågs skarprättaren som en statstjänsteman.
Drar f ö paralellen till England under 1950-60-talet, när en ny Hangman skulle utses. Antalet sökande var stort. Många var pubägare.
Att få sin öl serverad av the Hangman var något som lockade kunder, nämligen.
Detta i ett upplyst (nåja) europeiskt land under 1900-talet.
 
Mvh
 
Rolf L

[Johan R:son Sjöberg]

Personligen tycker jag att det kan vara nog så intressant även med s k ökändisars anor, och skulle nog le lite roat, om det visade sig att jag var släkt med någon av dem. Som Mikael Wikman så riktigt påpekar så väljer vi inte våra släktingar, och jag anser det enbart löjligt om man anklagar honom för att vara nazianstruken när han påtalar sitt avlägsna släktskap till Hermann Göring (jag har träffat honom - Mikael alltså - och kan intyga att han inte är det ringaste nazianstruken).  
 
Det var ju trevligt att Jonas använde sig av diskussionen om Magnus Ugglas antavla som exempel. Olof Palmes antavla är minst lika blåblodig som Magnus Ugglas, men uppenbarligen var Olof Palmes anor av större allmänintresse, varför förstår jag inte riktigt. Det är riktigt, att Olof Palme är en av många beundrad politiker, men Magnus Uggla är en av Sveriges mest säljande artister. Men måhända är det inte lika fint, Uggla är ju kommersiell. Men knappast konventionell, minns väl att han spelade homosexuell i filmen G redan på 80-talet, och därmed anses ha varit en av gayrörelsens dörröppnare. (För övrigt så har Jonas Gardells anor diskuterats under Anbytarforum, men han är ju allmänt accepterad).
 
Jag har lagt ut en del av Magnus Ugglas anor på Anbytarforum. Men jag kanske borde starta en diskussion om någon riktigt kontroversiell eller föraktad person, det finns ju några att välja på. Nazisten Birger Furugård var ju värmlänning, och jag har tänkt ta tag i hans anor. Duger inte det, så kan man väl alltid börja utreda någon porraktörs anor, och se om det är för magstarkt...
 
Vänliga hälsningar
Johan, som inte vet om det finns kändisar som han kan avhålla sig från att forska på

[Anders Pemer]

Bra idé, Johan! Jag brukar ju skryta med förekommande akademiledamöter, nobelpristagare och biskopar bland Pemer-ättlingarna, och jag kan ju medge att jag kanske inte skulle nämna i samma andetag om exempelvis Birger Furugård skulle visa sig höra till skaran. Men jag skulle ju ta med hans eventuella släktlinje i alla utredningar, och nämna det som något kuriöst när det var påkallat.
 
Faktum är att jag inte har hittat någon riktigt ökänd Pemer-ättling än så länge, men någon mera (o)lustig typ borde det väl rimligen gå att uppbringa. Hittills har vi haft tur - peppar, peppar... Eller om det är otur...?!?

[Anders Berg]

Jonas nämner som en ökändis, som haft stor betydelse för samhällsutvecklingen, Stig Wennerström, som 1964 dömdes till livstid för spioneri för Sovjetunionens räkning. Han frigavs 1974. Vågar vi titta på hans anor? :-)
 
Enligt Vem är det 1961 föddes överste Stig Erik Constans Wennerström i Stockholm 1906 22/8 av major Gustaf Wennerström och Ester Berggren. Fadern finns inte i samma publikation 1929, men däremot en trolig farbror, Thorsten Wennerström, major, aktuarie, f i Stockholm 1872 27/12 av grosshandlare D. Constans Wennerström och Wendela Runberg. Att döma av namnet Constans verkar detta vara Stig Wennerströms farfar.
 
Det finns en småländsk Wennerströmsläkt i Svenska Släktkalendern på 1930-talet, är det samma släkt?
 
Om någon vill gå vidare med anorna, kanske en egen rubrik bör skapas.

[Henrik Mosén]

Eftersom jag såg att mitt namn nämndes i den första notisen här tänkte jag bara klargöra min inställning till antavlor till Svenska Antavlor.
 
De får utgå från vem som helst, så länge som personen i fråga varit bosatt/verksam inom Sveriges gränser (dessa gränser har ju växlat genom åren).
 
Huvudsaken är att antavlan bjuder på nya forskningsresultat och är någorlunda väl utforskad.
 
Eftersom en och annan släktforskare är intresserad av att kunna hitta släktskap med kända personer så finns det ett intresse för kändisantavlor (och för den delen även ökändisantavlor), men för egen del så tycker jag att själva forskningsresultaten är betydligt intressantare än vem antavlan utgår ifrån.
 
Huvuddelen av antavlorna i Svenska Antavlor är av mer okändiskaraktär, vilket jag tycker är alldeles utmärkt.
 
Slutligen beror det mycket på vilka bidrag som skickas in till Svenska Antavlor... allt måste pusslas ihop för att passa på antalet sidor som finns till förfogande.
 
Jag är naturligtvis mycket intresserad av nya antavlor till Svenska Antavlor. Vill ni veta hur det ska vara uppställt, så föreslår jag en titt på kommande nummer av denna publikation, där det knappast förekommer några kändisar för övrigt.

[Ulf Berggren]

Ja, det är just den Wennerströmsläkten spionen tillhör.

[Jonas Kuschner]

Nu har jag postat början på en antavla för Clark Olofssons, liksom en del av den för Palme-mordet åtalade Christer Petterssons anor. Vi får väl se om några forskare med lokalkännedom känner sig manade att fortsätta. Det är säkert inte svårt att komma på ytterligare skurkar vars förfäder kan vara intressanta att börja undersöka.
 
Vad porraktörer beträffar, så hämmas väl ett sådant projekt av att människor i den branschen sällan är kända under sina riktiga namn. Men kommunalpolitikern och porrskådisen Göran Eurenius i Herrljunga kunde väl vara en tänkbar probandkandidat... (Hör han möjligen till den gamla norrländska prästsläkten Eurenius?)

[Stefan Sörensson]

Känner någon till personuppgifter, familj, anor, etc. till Sala-sabotören? Jag har inga personuppgifter eller källor, mer än att jag hört talas om att min morfar skall ha varit släkt med ledaren för denna liga. Dom var verksamma någon gång på 1930-talet i Sala med omnejd.
 
Mvh, Stefan

[Inger Tilstam]

I boken Diktares arv av Erik Hellerström står det i kapitlet om: Johan Fredrik Höckert  
 Jag tror dock att tystnaden om fru Melins härkomst och om namnet Schagerholm har en speciell
orsak: det bars på mitten av 1800-talet av en vida beryktad stortjuv och fästningsfånge - vilken dock till slut blev en aktad borgare och låssmed i Filipstad! Han tillhörde en helt annan släkt, men det visste man kanske inte då och namnet hade ju blivit fläckat.
Här ser man att man inte var så road av att vara släkt med någon som var kriminell, men det väcker ju mitt intresse. Vem var denna Schagerholm? Är det någon som vet?

[Joakim Ekberg]

När jag läste detta kom jag plötsligt att fundera på en annan typ av antihjälte, längre tillbaka i tiden. Har någon utforskat köpmannen i Sundsvall Magnus Huss (1755-97) släkt, framåt eller bakåt? (Han gjorde sig ju som bekant känd som Vildhussen.) Jag har inga personliga intressen där och har själv aldrig forskat i Norrland, men han lär ju ha varit en intressant personlighet.

[Daniel Törner]

Hej. Äntligen verkar jag hitta rätt diskussionsområde för att om möjligt få svar på min fråga om ett eventuellt släktskap med Herman Göring.  
 
Och nej, om nu någon undrar, jag är inte det minsta nazianstruken. Men jag vill veta allt som går om min släkt, och inte censurera valda bitar.  
 
Nu vet inte jag hur utbrett namnet Göring är, men jag ställer min fråga ändå. Jag har i släkten en Susanna Casparsdotter Göring (25/4 1675-3/8 1746). Född och död i Visby. Hon var dotter till nagelsmed Caspar Göring(1635-1679). Är det någon som vet om dessa personer är släkt med Herman Göring?
 
undrar Danne

[Madeleine Raftö]

Att vara infödd i en släkt med någon (ö)känd kan man som sagt inte hjälpa. Jag är själv nära släkt med en spion, men när man nämner hans namn är det inte många som minns honom, Ernst Hilding Andersson, fast han ansågs som storspion åt Ryssland och fick livstid - kanske hans namn var för vanligt för att läggas till minnet. Jag tycker  iallafall att det är väldigt intressant, men jag delar inte hans åsikter eller försvarar hans handling. När han kom ut försökte han ta kontakt med släkten, men avvisades. Han bytte namn och gifte sig sen med en riktig kändis vars syskon också är rikskändisar. Så steget behöver inte vara långt mellan känd och ökänd. Förövrigt är hans antavla utredd och han härstammar från Fredrik I av Norge och Danmark och därmed går linjen ner till bl.a. Karl den store. Och då är han väl släkt med halva Europa...

[Marie Karlsson]

Salaligan, rån- och mordliga som i början 1930-t skakade den svenska landsbygden. Sigvard Nilsson-Thurneman var ledare för Salaligan.  I boken Min skuld, skriven av Jan-Erik Eriksson och Martin Hedén finns mer att läsa om mannen bakom Salaligan som dog 1979.

[Barbro Lunsjö]

Aftonbladet hade för några dagar sen ett -som jag tyckte - intressant reportage där man undersökte bakgrunden hos den unge kände nazist i Klippan som tog livet av sig häromsistens. Hans far var Keith Cederholm (som Guillou lyckades få friad från ett långt fängelsestraff på 80-talet). I artikeln förundrar man sig över att både sonen och dottern är nazister eftersom Keith veterligeninte visat sådana åsikter. Nu läste jag här ovan 15/4 2000 om en nazist Stig Cederholm. Är Keith och Stig släkt, månne? Någon som vet?

[Björn Thunberg]

Nu börjar jag tappa humöret.
Jag är medveten om att det var jag som var med och drog igång kändisars antavlor som en del av rötter.
Men den här utvecklingen att jag aldrig kunnat ana.  
 
Barbro Lunsjö, för det första tror jag inte namnet Cederholm är så pass ovanligt.
Men tycker du en familj som drabbats, av att fadern blev oskyldigt dömd för mord, och sedermera dömd för narkotika innehav.
Skall du påstå att Pierres ev farfar eller farfarsfar: Skulle ha varit mytomanen och sagoberättaren Stig vara släkt. Vore det smakligt att gräva i dessa släkter just nu.
Om din farfar var sinnesjuk skulle du önska att hela världen fick gotta sig i t.ex. hans sjukjournaler.
 
Sådan inlägg som du anför gör att folk, kanske tror att rötter håller på att utvecklas till Hänt i Veckans nätupplaga.  
 
Sedan en vädjan Håkan Skogsjö:
 Om fler inlägg av den här karaktären uppenbaras sig, lägg ner kändisars antavlor, den här utvecklingen hade jag i vart fall inte tänkt mig

[Björn Pilström]

Björn T!!
 
Om det är du som skrivit det mycket märkligt formulerade inlägget ovan (vars utformning inte korresponderar med övriga inlägg av dig i denna diskussion) så tycker jag att det är närmsat oförskämt av dig att försöka kväva diskussionen på detta sätt.
 
Jag tycker att Barbro m.fl. är i sin fulla rätt att intressera sig för släktskapen och sambandet mellan olika personer oavsett om dessa har i ditt tycke rätt eller fel bakgrund. I synnerhet tycker jag att det vore mycket intressant ur ett etnologiskt perspektiv med just den frågeställningen som Barbro tar upp i sitt inlägg.
 
Min farfar och hans föräldrar och syskon var t.ex. religiösa och flera blev präster och kyrkomusiker. Min pappa och hans syskon är i det närmaste antireligiösa, medan jag själv är mer religiös än mina föräldrar. Om ett liknande samband gäller t.ex. nazistiska åsikter kan det ju vara intressant att studera hur barnen revolterat mot föräldrarna genom att inta den motsatta, i deras värld, inopportuna åsikten, medan deras barn gjort likadant och därigenom närmat sig sina mor/farföräldrars åsikter etc.
 
Låt nu debatten fortsätta på ett sakligt och nyanserat sätt utan att komma med en massa irelevant dravel! När Drottningens hårfärg eller Kronprinsessans uteliv börjar diskuteras kan vi börja fundera på att censurera Anbytarforum - inte innan dess. Jag kan t.o.m. tycka att Kronprinsessans pojkvänners (eller möjligen i HIVs pappersupplaga påstådda sådana) anor kan vara av visst intresse!!!

[Björn Thunberg]

Hej igen!
Först, vill jag lindra min kritik.
Det var lite argsint, detta kan jag tillstå. Men är det verkligen vårt jobba att gräva i saker som kan uppfattas som skada indvider.
Pierre är död, hans familj har antagligen sorg, jag skulle just nu inte uppskatta om jag fick ett släktskap med en person som man förstår att folk inte tycker om. Kanske är det min åsikt.
 
Sedan till dig Björn Pilström (grattis till det proffsiga förnamnet!)  
Varför finns det intresse att släktforska på Kronprinsessans pojkevänner ?
Kanske är det jag som är lite konservativ i vissa hänseenden men vad skall det vara bra för.
 
Ps.
Förlåt Barbro kritiken var inte riktad enbart mot dig.

[Bo Nilsson]

Kronprinsessan Victorias pojkväns släkt är redan utredd om ni menar Daniel Collert vars biologiske far hette Persson. Jag tycker väl inte det är så ointressant att få reda på vår nästa regents gemåls släkt.

[Barbro Lunsjö]

Björn Thunberg, hej! Ingen fara, det är fullt OK.

[Anna Berg]

Angående näste regents gemåls släkt:
Kan ni inte vänta tills nästa regent har gift sig så vi säkert vet VEM som det skall snokas om.

[Barbro Lunsjö]

Björn Pilström, hej! Jag håller med dig i det du säger och jag är glad att du ställer upp till mitt försvar. Men visst har Björn Thunberg rätt i att man inte ska gå in och rota i en nutida familj i sorg, vilket absolut inte var min mening. Min erfarenhet som gammal släktforskare är att man blir lite blind för omgivningens reaktioner. Själv har jag självmord, nazist, kyrktjuv, penningförfalskare men även prostar, kyrkoherdar, författare m.fl. unika öden i min släkt och kanske har jag blivit blind för personerna och bara vill se trender. När det kom till Cederholm såg jag en intressant trend - men jag glömde kanske de levande människorna. Ibland frågar jag mig: Ska jag visa min brottsling för mina barnbarn? Hur kan de påverkas av att veta att de har en kyrktjuv i sin bakgrund? Detta har säkert diskuterats i något forum. För mig blev det levande igen.

[Björn Pilström]

Björn m.fl.!
 
Mitt intresse för Kronprinsessans pojkvänners förfäder var bara ett sätt att visa att Anbytarforum inte nödvändigtvis behöver vara HIVs nätupplaga bara för att man diskuterar kändisar som ofta förekommer i HIVs pappersupplaga... Det gäller bara att hålla diskussionen till sådant som berör genealogi, inte pseudojournalistik.
 
Vad gäller Pierre (som jag inte har en aning om vem det är, mer än att han tydligen är död) så ska man naturligtvis inte klampa in i folks privatliv, men jag tycker att Barbros frågeställning var tillräckligt intressant för att vara värd en diskussion (även om detta kanske bör anstå till ett lämpligare tillfälle) som inte bör censureras bara för att det berör någon som tagit livet av sig (det finns ju ett antal sådana inom genealogin).

[Bo Nilsson]

Tror nog att den här Röttertidningen inte alls är så utbredd som man tycks tro här. Tror inte alls att Cederholm och hans dotter läser denna tidning, för dotterns del verkar det vara nazistblaskor som är det stora intresset om de nu kan läsa. Hur ofta är ni inne och läser på nazistsidor på nätet? För min del 0% dvs aldrig så de kan skriva på dessa sidor om mig hur mycket som helst och vad som helst utan att jag har den minsta aning. Tyvärr kan jag inte känna den mista sorg vad gäller den nu avlidne, men med hans mordoffers släkt känner jag stor sympati, även med alla dessa andra människor han under sitt korta liv har gjort mycketilla.

[Peter Funke (Fun)]

Tycker personligen att ovanstående meningsutbyte är intressant på många sätt, kanske dock inte särskilt ur genealogisk synvinkel, eftersom det mestadels rör företeelsen ökändisar som sådan  
utan att några anor publiceras. Jag har vissa betänkligheter mot vissa tendenser i debatten,  
och befarar att man till slut får en folktribunal på halsen, där blotta anklagelser mot nu levande personer förvandlar dem till ökändisar. Några exempel: idag förkunnades dom mot några inblandade i den s.k. Trustorhärvan. När domen äger laga kraft, är de dömda då ökändisar?  
Om svaret är ja, hur förhåller man sig till den påstådde huvudmannen, som anklagas för delaktighet, men som inte ställts inför skranket?  
Är han en ökändis på indicier bara?  
Om man skall undvika att debattera ekonomiska brott så kan man gå vidare till två uppmärksammade händelser som inträffat nyligen. Här ovan omnämnes ett fall, där en tidigare morddömd man begår självmord. Någon anser att det finns skäl att publicera personens anor här, medan andra invänder mot detta. Samtidigt inträffade för en tid sedan en tragisk händelse där en förrymd mentalpatient skadade några småbarn och senare berövade sig själv livet. Skall man också publicera denne persons anor? De flesta svarar förhoppningsvis nej på den frågan! Men personen i det första brottmålet hade ju också försökt att få hjälp med sitt liv utan att lyckas - tyder inte det på att han var i samma förtvivlade situation som den sjuke mentalpatienten? Med vilken rätt skall man penetrera nu, eller nyss, levande kriminella personers anor offentligt? Om man inte är vaksam sitter man till slut snärjd i en debatt där det förs en kvasivetenskaplig diskussion med inslag av rasbiologi och arvsynd, som jag ser det. Själv skulle jag välkomna en gräns där brotten begåtts för åtminstone hundra år sedan för att tas upp här, för att inte oskyldiga anhöriga till verkliga eller möjliga brottslingar skall bli uthängda.