Det är svårt att veta vad som egenligen avses om man inte har annat att jämföra med, på andra ställen i samma böcker.
Syta, sytare o s v finns som namn kvarvarande i svensktrakter i Finland, och används ju där på samma sätt som när någon satt på undantag på en bondgård. Det vill säga att man överlät gården, kanske inte genom försäljning, eller mot viss inkomst från försäljning men med ett kontrakterat, skrifligt, innehåll om på vilket sätt den som övertog gården skulle försörja den tidigare ägaren. Gällde både sädesslag, hö till kalv, griskulting, upphuggna storfamnar ved till eldning, et c. Det var ett kontrakt på livstid som gällde både bondemannen och hans hustru.
Att det står något om 2:dra, och flera generationer nämns. Det kan betyda att det redan fanns ett äldre par som uppbar sytningalön/undantagsrätt, och att det var änne en generation av åldrande som skulle försörjas av den bonde som ville överta gården. Det var nog en något som många blivande bönder skulle tveka att ta sig an - att både försörja sin egen familj och kanske drägar och pigor samt två äldre par ur äldre generationer. Kan därför vara så att ingen antog det första erbjudandet om att ta över gården för att det skulle vara lite av ett vågspel försörjningsmässigt.
Avtalen var dessutom inskrivna och följde med till nya ägare av gården.
Det står på om man slår upp ordet sytare på något ställe att det försvunnit ur svenskan i Sverige, men jag minns att jag läst det, troligen i Ivar Lo Johanssons memoarer på 1970-talet, men att sytare då syftade på det som, vi nu skulle kalla amma, d v s en kvinna som ammade ett barn i moderns ställe (av en eller annan orsak- t ex moderns död, eller problem med bröstmjölk)
Det kan alltså vara så att syta/re kan vara ett mycket gammalt ord som skulle kunna betyda något som "i stället för/ersättare"?!
Hälsningar
Ingemar Skarpås
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy