Bättre sent än aldrig, förhoppningsvis.
Det gällde alltså kvarlåtenskapen efter Elisabet Nilsdotters make sexmannen Johan Ericsson. Hon skulle 'uppteckna' värdena efter makens bortgång. Det hade emellertid även tecknats ett gåvobrev daterat 20 september 1823 som gav efterlevande makan, det vill säga Elisabeth, att förgångan och all annan lös egendom skulle tillfalla henne.
"Förgånga" var i detta sammanhang sannolikt förmåner som följde med gården. Annars var förgånga de som tog hand om ett äldre par eller en ensamstående äldre person på deras gård i utbyte av förmåner, oftast att överta hemmanet efter parets eller personens död. Fast nu hade ju Elisabeth och Johan varit gifta, så de var därmed inte förgånga till varandra. Istället betydde sannolikt "förgånga" de förmåner som följde med gården i Korsträsk.
”Afskreft. N:o 11
År 1829 den 12:te Januarii, infunno sig un-
dertecknade efter anmodan och kallelse af Enckan
Elisabeth Nils Dotter i Korsträsk, att uptekna
wärdena, och beskrifva, dess nyligen aflidne
Kära Mann, Sexmannen Johan Ericsson qvar-
låtenskap__; Härvid förtedde nämnde Encka,
att af den afl:ne uprättadt Gåfvobref at den
20:de September 1823. Hvari Styrker att, inte
alenast förgångan utan ock, All annan undan-
tagen Lös__ Egendom är till den efterlefvande
Makan gifwit_, Egendomen af Enckian
på sätt följande Bes(ät?)ning af sig wisar:”
I slutet:
”De fattigas andel 1/8 procent afgår.
Sedan nu all den dödas Ägendom är till värde
Uptagen, öfwerlämnes denne Boupteckning,
Jemte det åberopade Gåfvo Brefvet, sedermera
Till den Högväld. Härads Rättens ytterligare be-
Pröfvande_. År och dag som ofvan_.
Elisabeth Nils Dotter i Korsträsk”
Mvh,
Desirée G.