Hej Richard,
Det var ju en sorglig historia. Här är mitt försök till tolkning, som dessvärre inte är helt fullständig. Ett ord kan jag för mitt liv inte få någon rätsida på. Se nedan:
Hustru Karen Ersdotter wed hyttan född i Hugnohra
Åhr 1678 af ärliga och Christeliga föräldrar som henne
Christeligen upfostrat och i salighetenns kunskap undrwiste
så wähl i som utan bok. Åhr 1698. kom hon i et Chri
steligit ächtenskap med sin i stor sorg qwarlemnade
Man Masmästare Åldermannen Jacob Fransson
med hwilcken hon i rät kiärlek sammanlefwat
36 åhr och 17 weckor wälsignade med 12 barn hwar
af 5 med fadren efterlefwa och sin moders hastiga
frånfelle hierteligen beklaga, som tilldrog sig d 15
Decembr, tå hon frisk och sund allena lemnades med
et 2 års gammalt barn hemma, tå hennes man och
barn allesammans gingo till kyrckian. Under dheras
frånworo har dhet lilla barnet med et ömkeligit skriande
gifwit tillkiänna Farmoderns tillstånd, som af gran
folket (?) wara sådant, at hon utan twifwel
fåt en swinning och fallit i elden, som aldeles förtärt
hennes ansichte på dhen ena sidan. Så hastigt och oför
modeligt kallar Gud ofta en och anan och will dher med
påminna oß at flitigt bereda oß till hädanfärden.
Och som dhenna Sahl hustrun fördt et stilla och Christeli
git lefwerne, flitigt brukat salighetens medel som hon
vid Dom. II Adv. med sin Man begik med besynnerlig
andacht dhen H. Natwarden, så giör man sig dhet hoppet
at dhenna hennes hastiga död warit en salig död, och at
hon utan stora plågor fåt med en hast förbyta sin jordiska
uselhet uti en himmelsk ähro och harlighet. begrofs
d. 22 Dec. mit emot stora dören.
Mvh /Lars
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy