Lennart.
Catarina (Karin) Columba var först gift med bergsmannen Ingel Hansson på Varggården i Kopparbergs socken, d 1660. Därefter med befallningsmannen Nils Hansson, d 1678.
I det senare äktenskapet hade hon sonen Johannes (Johan) Nilsson, som blev länsman i Husby. Han föddes 1673-11-06 på Duvåker och dog där 1737-01-09. Dödboken i Husby berätar så här om honom:
Länsman för detta Wälach:t Johan Nilsson från Dufåker, natus ibm Anno 1673 d 6 Nov. kl 7 om afton. Renatus. Fadren war Chronobefallningsman S.t. (?) Nils Hansson oc modren H. Catharina Columba, sal. Prof. och Kyrkioherde Mag. Jonae Columbi dotter. Han blef i barndomen eij allenast i all dygd och gudsfruchtan upfostrad, utan ock hållen till att lära sig allehanda wackra Studier, så wäl uti Westerås som Upsala och annorstädes, och det under sin k. morbroders Mag Joh. Columbi t.t.P.(?) och Prof Ups., men efter hans k. moder eij så sielf förmådde sköta sitt, blef han föranlåten åhr 1692 begifwa sig hit hem till hennes understöd, samt sålunda lämna studierna. Ao 1697 d 10 Octob. blef han efter Guds nådiga försyn gift med qwarlåtna S.t. (?) hust. Cherstin Matthsdotter ifrån Långshyttan, med hwilko han i rätt ächta kärlek samman-lefwat in på 40e året, och emedlertid blifwit af Gud wälsignad med 6 barn, af hwilka 2ne äre sal. döde. Anno 1702 d 27 Martii fick han fullmacht på Länsmannatiensten här i Husby, den han in till 1724 wäl förestod, då han för åtskillige påkommande bräckligheter, henne uppsäija nödsakade.
I sitt almenna lefwerne har han warit gudfruchtig, from och stilla. I sin tienst flitig och alfwarsam; i umgänge kärlig, i wänskap uprichtig, i mot- och medgången wäl förnögd, hwilket hans (så till nämnandes) symbolum betygar, som lyder så: Har jag eij guldsäckar stinna, eij så prächtigt fijnt och godt; har iag Gud och nöjsamt sinne, högsta goda har jag fått etc. Hela sista åhret har han warit siuklig och bräcklig, klagandes i synnerhet hela höstetiden, öfwer en swår wärck i wänstra armen, som han förmente härröra af det Slag han 1724 i den sidan fick, gick dock mäst uppe till den 4de Januarii då han af en hitsig siukdom ansatt, aldeles måste intaga sängen. Oansedt han icke långt tilförne hade tillika med sine k. anhöriga i Guds huus, anammat den H. nattwarden, så lät han sig dock nu under slutet äfwen sig dermed bespisa. Beredde sig derpå mycket Christel. till en salig död igenom hwilken han den 9 Januarii kl 12 om natten förbytte sitt timmelige i ett ewigt lif, afsomnandes ganska stilla och sachtmodigel:n då han här i werlden lefwat i 63 åhr, 2 månader och 3 dagar.
Testamente till kyrkian har han sielf i lifstiden gifwit, medelst halfa andelen i den liuskronan, som hänger under lächtaren, mitt emot södra kyrkiodören. Till de fattige 6 dl kmt.
Hälsningar
Leif O