Så här står det på på hemsidan
www.stadsbud.com och dess historia såsom Stockholms första Stadsburskår:
När vår kår startade på allvar var konkurrensen brutal på gator och torg i Stockholm. Vi citerar vår gamla krönika från 1930:
Dock förstår man, att det ej kunde vara förstklassigt ordnat med transport och bärarverksamhet i vår huvudstads tidigare skeden.
Då det gamla bärargillet och ej heller åkarämbetet hade manskap eller tillräckligt antal löskarlar för allmänhetens betjänande, måste man använda sig av tillfälliga 'handsölare, sluskar och dagdrivare, som höllo till på gator, torg, hamnplatser och i portgångar i väntan på uppdrag, som oftast uträttades på ett sätt som var till föga båtnad för allmänheten.
1863 överraskades så plötsligt huvudstaden av en ny prydlig stadsbudskår iförda snygga arbetskläder och mässingsplåt på mösskärmen.
Åbjörnsons stadsbudskår hade startat för att ge medborgare trygg och ansvarskännande hjälp.
1893 när världsutställningen i Stockholm ägde rum insåg stadsbuden snabbt att man skulle vara hopplöst ute om man inte utrustade sig med velocipeder. Det väckte uppseende att man lagt sig till med cyklar och i tidningarna ansåg man det vara belägg för att stadsbuden ville följa med sin tid.
Från den tiden härstammar dagens Stadsbud i Storstockholm.
Du känner igen oss på mässingsplåten i mössan. Den får bäras bara av oss.