#11503 - Sjukt barn

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
Jag har en känsla av att det inte står rätt till med denna bild. Är barnet sjukt, eller hemska tanke, dött?
 
Ann-Mari
 
foto

[Helene Jorsell]

Ja, men fy Ann-Mari, jag håller med dig. Barnet torde vara 4-5 månader med tanke på utseende men ser utmärglad ut. Har aldrig sett denna typ av foton förrut.  
 
Nyblivna mödrar på denna typ av avfotograferingar brukar hålla upp sitt barn mot kameran och själva le. Jag får också en dålig känsla av fotot.
 
Helene *sorgsen*

[Ann-Mari Bäckman]

Visst ser kvinnen ledsen ut? Kanske barnet är svårt sjuk och hon ville därför ha ett foto av sig själv och barnet innan det var för sent.
 
Man kan ju bara spekulera.

[Rolf Liljhammar]

Titta också på moderns händer. Knäppta! Jag har aldrig sett någon hålla i ett barn på det viset, det vanliga är väl att man låter barnet vila i famnen, inte i det knöliga knät.

[Torbjörn Norman]

Nog tycker jag att kvinnan tittar med tom blick ovanför barnet. Men det konstiga är ändå händerna. Det verkar behövas minst 3 händer för att det skall se ut så där. En person kan få plats bakom stolen. Som behövs som stöd för den bedrövade kvinnan och stöder upp barnet. Kan det vara ett utomäktenskapligt barn och fotot skall använs som bevis i samband med någon underhålls eller arvs-tvist?

[Ann-Mari Bäckman]

Ja, det var märkligt, det där med händerna! Det ser ut som det är tre stycken!
 
Fast om fotot skulle användas, som bevis i en arvs-tvist eller liknande, borde modern förhålla sig mer kärleksfullt gentemot barnet ändå.

[Gudrun Åhrlin]

Jag har i min ägo flera kort på avlidna barn (bl.a. fars syster, som avled i spanskan). Dessa barn ligger dock i kista. Jag har förstått att det var vanligt förr att fotografera dem.  
 
Jag tycker det ser ut som om barnet på denna bild är avlidet och mamman sitter med knäppta händer (hon har väldigt långa händer och fingrar) runt barnet.
 
Gudrun

[Helene Jorsell]

Kanske modern inte ville ha ett foto på sitt barn i en kista utan ville hålla barnet en sista gång. tycker det syns ganska tydligt att modern är berörd över situationen.  
 
Helene

[Helene Jorsell]

Ett tillägg till mitt inlägg och också en fundering. Om barnet har avlidit, borde inte modern bära någon form av sorgeklänning, dvs helsvart?
 
Helene

[Ann-Mari Bäckman]

Helene!
 
Fotot verkar vara taget på 1870 talets slut. Vad jag vet så tog man förr på sina bästa kläder vid begravning, alltså svart åtminstone i slutet på 1800-talet. Sedan har det med svart blivit synonymt med begravning och dödsfall.
 
Hur seden var vid tiden då detta fotot togs, vet jag inte. Bland allmogen var det säkert bästa kläderna som kom fram, men kvinnan ser hellre ut att tillhöra en mer välsituerad familj.

[Eivor Andersson (Ema)]

När ett kort visas i sepia, så kan man inte se om klänningen var brun, grön eller blå.
 
Jag förstår inte varför inte det barnet skulle vara levande?
Det är många barn, som ser ut som porslinsdockor på kort.
Finns det någon särskild anledning att man skall tro att det är ett dött barn?
Många håller barn på det viset om man är trött i ryggen eller har andra lidanden.
Eivor.

[Jan Lilliesköld]

Nej, jag har också undrat över varför detta barn skulle se avlidet ut?  
Att ansiktet är utfrätt (kontrastlöst) är väl en fototeknisk fråga, men som jag ser det så är ju ögonen halvöppna och händerna är framme.
 
Och apropo händer så tyckte även jag att det såg ut som om modern har tre händer, men när man tittar efter (räknar fingrar i båda riktningar) så är det nog bara två händer - och det hela är någon slags synvilla.

[Ann-Mari Bäckman]

Här är ett annat foto med mor och en högst levande son från samma tid.
 
foto
 
Man kanske inte ska haka upp sig på att barnet skulle vara avlidet, utan det är väl mer moderns ansiktsuttryck av resignation och sorgsenhet.

[Ingela Martenius]

Svart har mycket länge varit även allmogens färg för sorg. En del folkdräkter hade kodifierade sorgdräkter; de är i svart med vitt eller ibland gult som kontrastfärg. På andra ställen - alltså på många ställen runt om i Sverige - bar man en mer allmän sorgdräkt: för kvinnor svart kjol, svart tröja (vad vi kallar jacka idag), vitt halskläde (sjal/schalett över axlarna), svart bindmössa (med vitt, slätt huvudlin/stycke) och ovanpå den ett vitt huvudkläde (utomhus) - till detta ett vitt förkläde där fållens bredd visade hur nära släkt man var med den döde (en änka hade så bred fåll att förklädet var dubbelt). Denna dräkt stämmer nästan löjligt väl överens med den spanska hovsorgdräkten från 1500-talet - och som brukades som hovsorgdräkt av det svenska hovet åtminstone in på 1950-talet (skall sist ha använts av hovet fullt ut på prinsessan Ingeborgs begravning 1958).
 
Så svart var definitivt sorgfärg för alla sociala klasser, och jag tycker det vore mycket märkligt om modern - eller annan nära släkting - inte skulle varit klädd i svart om barnet varit dött.
 
Däremot håller jag med om att barnet inte ser levande ut, jag tror det är att ögonen har sådana skuggor att de ser insjunkna ut. Men det kan ju vara ljussättningen det är fel på.
 
Ingela

[Eva Rönn]

Barnet lever. På de döda sluter man ögonen.

[Veronica Persson]

hej  
 
det stämmer inte alltid att man slöt ögonen på de döda...
 
jag har en avliden släkting på 1,5 år och på bilden av honom så ser det ut som att han tittar på fotografen.
 
så här ser det ut