Publicera bilder på nu levande personer

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
Jag upptäckte att på ett foto, som jag skickat så hade jag skrivit att personen var född 1911. Då tänkte jag att, Herregud, hon kanske är i livet och får man då publicera bilder på nu levande personer? Jag kontrollerade upp det här och det visade sig att personen ifråga dog 1999.
 
Vad gäller? De flesta kort man lägger in har man ju ingen aning om vem det är. De kan ju finnas de som lever ännu.
 
Mvh
 
Ann-Mari Bäckman

[Marianne Kindgren]

Hej Ann-Mari!
Antar att Peter har full koll på vad som gäller, men här får du också en adress till Datainspektionen för egen läsning. Det är alltid lurigt och oftast inte OK att publicera uppgifter om levande personer.
Mvh
Marianne Kindgren
 
http://www.datainspektionen.se/fragor_svar/personuppgifter/pul3.shtml

[Ann-Mari Bäckman]

Marianne!
 
Jag har inte kollat adressen du gav mig, men ska. Att publicera uppgifter om nu levande personer är ju inte okej. Om det också är så att man inte får publicera bilder på nu levande personer, så innebär det ju att man måste kolla varje person, innan man lägger ut kortet. Det blir ju problem isåfall att lägga ut kort, som ser ut att vara tagna efter ca 1905 och det är ju också svårt att avgöra när korten är tagna.
 
Vad jag vet så finns det inga anvisningar om just detta i porträttfynd. Man kanske tar för givet att korten är minst hundra år gamla.
 
Det skulle vara bra om Peter kunde svara på detta.
 
Ann-Mari Bäckman

[Jan Ek (Janek)]

Jag förstår inte riktigt bekymringen. Rent juridisk finns det ingen som äger sin egen avbildning. Om du rör dig på offentlig plats kan du i princip inte hindra någon från att fotografera dig, heller inte hindra att den bild som blir resultatet används i tryck eller andra sammanhang.
 
Ett fotografi ägs av fotografen, och det är bara denne som kan ge tillåtelse till publicering. Alla fotografier kan i princip hävdas vara ett konstnärligt verk, och har då det skydd som det eventuellt ger. Men i tvist om upphovsrätt och stöld i kommersiellt syfte ligger bevisbördan på den förnärmade.
 
Vad som sedan är normal hövlighet och omtanke är något helt annat, om man lånat ett fotografi av en annan person bör man givetvis fråga denne om man kan publicera den i t.ex. Porträttfynd. Men man gör givetvis inget olagligt, helt oavsett om detta samtycke existerar eller ej.
 
Man ska givetvis heller inte använda fotografier av personer, vilket de är levande aller döda, i ett sammanhang som är kränkande, för personen eller dennes familj. Men när detta ändå görs, dagligen, i skvallerpress, politiska kampanjer etc., så är den utsattes enda chans att försöka stoppa det genom att få det straffat som förtal eller liknande. Detta blir alltid en reaktion i efterhand, någon förhandscensur har ingen rätt att utöva.
 
Utan att det var på detta vis skulle inte dagstidningar kunna utkomma, eller samhällskritisk konst kunna skapas. Då skulle vi inte ha ett fritt och öppet samhälle längre. Tillbaka på det lilla planet igen, till Porträttfynd: På vilket sätt skulle publiceringen av en persons porträtt kunna vara till men, varken för levande eller avdöda?

[Ann-Mari Bäckman]

Problemet var att jag ville veta om jag juridiskt, moraliskt eller etiskt gjorde rätt, som publicerade en bild med personuppgifter av en nu eventuellt levande kvinna i porträttfynd.
 
Rent juridiskt skulle jag inte gjort något fel, men antagligen brutit mot den regel här i Anbytarforum, som säger att man inte ska presentera personuppgifter om nu levande personer. Att tala om vems hennes föräldrar var är okej, men inte vem hon är gift med, tidigare giften o d.
 
Nu dog ju den här kvinnan 1999, så då var ju allt okej, men hon kunde ju ha varit i livet.
 
Om jag skulle bli ansatt av kritik från personen ifråga eller av anhörig, över att foto och personuppgifter är utlagd på internet, så blir mitt svar att jag inte gjort något olagligt och jag anser att jag inte skadat personens anseende på något sätt. Det är så jag ska tolka dig, Jan, eller hur?  
 
Vad jag förstår så är jag ensam om att fundera över detta och ingen annan tycker det är ett problem, så då är det väl inget att fundera över.

[Marianne Kindgren]

Jan och Ann-Mari!
 
Riktigt så enkelt och självklart är det faktiskt inte när det gäller publicering av foton på nätet. Förmodar att detta är en fråga för redaktören att reda ut trådarna för just Porträttfynd, men samma lagar som för annan internetpublicering måste ju gälla även här.
Jan har till att börja med helt rätt i att fotografen äger sin bild, men det är inte nog här.
Personuppgiftslagen (PuL), som jag skickade adress till ovan, säger att det är tillåtet att publicera harmlös information. Foton räknas lika med personuppgifter, även om de inte publiceras med namn eller andra uppgifter. Och det är upp till personen på fotot att reagera på publiceringen. För barnfoton (alltså på dem som är barn nu!) gäller större försiktighet.
Naturligtvis måste man alltid räkna med att en person kan uppleva det obehagligt att få sitt porträtt publicerat utan sin vetskap.
Kabinetts- och visitkortsfotografier avbildar väl rätt sällan en person på ett sätt som kan upplevas som kränkande. Jag har själv lagt in flera foton på personer som var barn när seklet var ungt. I praktiken kan du nog känna dig lugn, Ann-Mari.  
 
Mvh
Marianne K

[Ann-Mari Bäckman]

Tack för det svaret, Marianne! Jag antar att det inte bara är jag som kan känna mig lugn, utan det här berör ju alla som lägger in kort i Porträttfynd.
 
Mvh
 
Ann-Mari Bäckman

[Annelie Biller]

Vi kanske ska bena upp detta mer, enligt upphovsrättslagstifningen är det fotografen som äger bilden i (50) 70 år beroende på verkshöjd.  
 
Är det ett konstverk, vilket man kan anta att ett porträttfoto är, eller en bild tagen i det vardagliga? En miss i laddningen eller en helt vanlig bild från vem som helst.  
Bilder tagna innan 1994 är endast skyddade i 25 år från fotograferingen. alltså är alla bilder tagna innan 1968 helt fria att använda om personer på bilden inte är levandes förstås.  
Man få aldrig citera fotografiska bilder. Har upphovsmannen avlidit innan skyddstiden gått ut, ärver hans arvtagare upphovsrätten. Vidare får aldrig bild med i dag levande person publiceras utan samtycke (borträknat pressbilder där jag har för mig att reglerna är lite annorlunda)

[Ann-Mari Bäckman]

Annelie!
 
Det är bra att du tar upp det här. Jag funderar själv mycket på det, därför att jag har själv lagt in en bild på Gamla bilder där jag faktiskt inte vet om de två pojkarna på fotot lever idag. Syftet var väl att jag nog hade hoppats att de skulle vara det och känna igen sig och ev berätta om bilden. Nu fick jag inte något svar på den bilden, men känner mig ändå tveksam om det var rätt. Det finns kanske fler än mig som inte kanske funderat på om personerna på bilderna de publicerar är i livet eller inte.  
 
Vänliga hälsningar
 
Ann-Mari Bäckman

[Ann-Mari Bäckman]

Jag såg sedan jag skickat svaret att det här har diskuterats tidigare och jag kände en oro även då, men då var det över kabinettskorten.

[Jan Jutefors]

En fotograf äger inte en bild som är tagen på beställning, för då är det beställaren som har rättighet till bilden.

[Rune Edström (Rune)]

Hej Jan
Anser att du tror fel. För att äga bilden ska man ha negativet. Av vilken fotograf har du fått det om du har dom att ta kortet? Du får vackert beställa hos denne om du vill ha fler kort. Alltså kan du inte ha nån annan som kanske är billigare att kopiera ett nytt kort.
Gjorde repro för några år sen och var en hel del letande innan jag hitta en fotograf som skulle ge mig negativet efteråt.
mvh
rune

[Elisabeth Leek]

Hejsan
 
Enligt fotolagen som kom till 1996 så har en fotograf professionel äger de efterlevande hans rättigheter till 70 år efter hans död.
När det gäller amatörsbilder så är det 50 år efter fotots tillkomst.
Därför har Eksjö Museum avtal med Oscar Rylanders arvingar samt nu levade Rosenlöf att få använda bilderna i utställning, sälja samt lägga ut på nätet.
 
Elisabeth Leek
Eksjö Museum

[Ann-Mari Bäckman]

Elisabeth!
 
Fotolagen gör alltså ingen skillnad mellan om fotografen tar bilder på folk, alltså en beställning och att han/hon själv fotograferar och gör konstnärliga bilder till utställningar? I det senare fallet så kan jag mycket väl förstå varför fotografen ska skyddas, men inte varför under så lång tid för vanliga beställningsfoton.
 
Nu blev det lite krångligt. Skulle det betyda att man bör veta när fotograferna för kabinettsfotografierna har avlidit och först 70 år efter dennes död, kunna lägga in dem i Porträttfynd?
 
Om jag förstår saken rätt så kan någon använda mitt negativ efter 50 år för att t ex publicera och tjäna pengar på fotot.
 
Ann-Mari Bäckman

[Anna-Carin Betzén]

En fundering: Fotografiatelj?er rensar ju bland sina negativ ibland. Det känns märkligt att en fotograf som själv har slängt negativet till ett porträttfoto ändå ska kunna hävda sin rättighet till bilden... men lagar är ju inte alltid rimliga i alla sina konsekvenser.

[Anders Ryberg]

Glädjande nog så får fotografer ofta hjälp att städa sina äldre arkiv av mus?er. Mycket finns alltså kvar. Jag vet att LarsOlof Lööf arbetar med fotosamlingarna på Stadsmus?et i Göteborg, och han har enbart varit positiv i sina kommentarer till Porträttfynd.

[Elisabeth Leek]

Hejsan
 
Jag skrev bara upp det jag kunde läsa på fotolagen. Eftersom vi har fått både Oscar Rylanders glasplåtar samt Rosenlöfs negativ så kollade Eksjö Museum detta och vi har skrivet avtal med anhöriga till Rylanders samt med Rosenlöf personligen.
 
Hälsningar från Elisabeth Leek
 
P.S De som har beställt foton från Museet har gjort det vid utställning och är släkt med den som finns på kortet.