Äldre inlägg (arkiv) till 11 november, 2010

[Ann-Mari Bäckman]

Här är olika klädstilar från 1860-talet senare hälft.
 

 
 
 

[Ann-Mari Bäckman]

Det måste ha gått åt en fasligt massa tyg till krinolinerna. Kvinna nr2 ser madrasserad ut

[Helene Jorsell]

Jag har själv burit en klänning från tidigt 1860-tal med krinolin under vid en jubileumstillställning för många år sedan. Jag kan - med rodnande kinder - erkänna att toalettbesöken under kvällen kom att te sig något komiska.  
 
Se länk så förstår man att det är mer än själva klänningen som ska hissas upp...!  
 
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:1856crnl.gif
Helene

[Ann-Mari Bäckman]

 
 
Hade du alla lager, kjol, ställning, stubb och mamelucker? Fast det sistnämnda kanske hade en bekväm öppning i grenen  
 
Ann-Mari

[Helene Jorsell]

Nej, bara kjol och ställning. Men det räcker för att man ska bryta ihop av skrattanfall vid ett toalettbesök.

[Bo Berndtsson]

När man ser sådana här kjolar förstår man varför franska toaletter består av bara ett hål i golvet .

[Chris Bingefors]

På den tiden hade vi också den typen av toaletter. Man berättade i min ungdom om en gammal torgkvinna i Uppsala som bar de gamla, många kjolarna och inga underkläder. Hon brukade ställa sig bredbent i rännstenen vid behov. (Mamelucker hade ju delade ben - inget däremellan)

[Ann-Mari Bäckman]

Ytterligare en bild från samma album som de övriga bilderna. Jag skulle vilja ha en sådan hatt med långa band, som den unga kvinnan håller i.
 

[Göran Stenberg]

På foton från 1850-talet och fram till ca 1890 kan man se äldre eller t o m gamla damer som bär en mössliknande huvudbonad, ibland med knytband. Finns det någon som kan kommentera?

[Kerstin Wikholm]

Se även porträttfynd #15515 här är en dam från 1800 talet med huvudbonad.

[Göran Stenberg]

För det är ju inte den gamla flärdfria bindmössan. Det ser nästan ut som en nattmössa.

[Kerstin Wikholm]

Jag vet inget om mössan, men tänkte att någon var intresserad av att se den.

[Ann-Mari Bäckman]

Göran, jag trodde också att det var den här typen du menade, som Kerstin hänvisar till.
 
mössa

[Göran Stenberg]

Jag skrev nog litet kryptiskt. Det är precis nattmössemodellen jag tänker på, dvs med eller utan band och ibland använd av en av Elsa Beskows tanter. Men jag funderar litet på vad den kallas och/eller hur den har kommit i bruk. I gamla texter läser man ibland om bindmössor, dvs i släkt med vissa huvudbonader som finns i svenska folkdräkter, men det här är ju en annan typ.

[Göran Stenberg]

Kerstins mössa är alltså min mössa. Men går det att avgränsa den socialt och när blir den helt omodern?  
 
(Meddelandet ändrat av GSt 2009-06-12 19:50)

[Ann-Mari Bäckman]

Här är fler klädedräkter och frisyrer från 1860-talet. (Album #93877, bild #95072)
 

 
(Meddelandet ändrat av ines 2009-08-06 10:35)

[Ingela Martenius]

Ett klarläggande om bindmössan. Göran kallar den flärdfri, vilket jag inte riktigt begriper - mössan är i sin vanligaste form av siden, med silkebroderier och spetsar under.
 
Bindmössan kommer ursprungligen från högaristokratiska/kungliga kretsar i slutet på 1500-talet. Den skotska drottningen vi i Sverige oftast kallar Maria Stuart (dvs. Mary Queen of Scots) ses ofta avbildad i en mössa som kallades attifet. Den blev större, mjuk och reglerbar i nacken med ett band (bindmössa) på 1600-talet och gjorde samtidigt en klassresa neråt.
I Sverige användes bindmössan i början av 1700-talet av t.ex. prästfruar på landet till vardags - och hade börjat användas av allmogekvinnor till bäst.
 
Nu fick bindmössan den form vi idag känner bäst: en liten, styv klistrad stomme klädd vanligen med broderat siden (men även andra tyger, t.ex. yllemuslin, förekom). Ursprungligen var tyget sidenbrokad eller sidendamast, men det var både dyrt och svårt att få tag på. Följaktligen började man använda vanligt slätt atlassiden som broderades för att efterlikna brokad eller damast. Mycket snabbt glömde man bort den ursprungliga orsaken till broderierna, så det finns bevarade mössor i brokad och damast - som broderats!
Broderiet ser ut som kedjestygn, men är i de allra, allra flesta fall tamburbroderi - på ett sträckt tyg används något som ser ut som en mycket tunn virknål (idag använder nog de flesta faktiskt virknål nr. 13, lättast att få tag på) och virkar luftmaskor med tyget emellan.
 
Bindmössan fortsatte sin klassresa nedåt och blev från 1700-talets mitt nästan uteslutande använd av allmogekvinnor, till bäst, och av städernas tjänsteflickor. I överförd betydelse kunde ordet användas just för att beteckna en tjänsteflicka: en beskrivning från början av 1800-talet hur män (ståndspersoner) kunde roa sig med att dansa på enklare ställen med bindmössor.
Även om vi idag mest förknippar bindmössan med folkdräkter, användes den alltså till vanliga borgerliga klänningar också (det var exakt samma mössa). När de flesta lade av folkdräkter runt 1850 hängde bindmössan kvar (allt mindre och mindre, och mot slutet utan broderier); den blev sällsyntare under 1860-talet och dess saga var all runt 1870. Men som mössa till bäst användes den alltså i runt 150 år.
Det finns också berättelser om enstaka högreståndsdamer som långt in på 1800-talet använde bindmössa - alltid för att betona hur enkla och ärliga de var.
 
Från början bars bindmössan ovanpå en hatt av linne. När bindmössan blev mindre i början på 1700-talet - så att det var svårt att få plats med hatten - och man också insåg att det enda som verkligen syntes av hatten var den fint arbetade framkanten, så gjorde man istället en small remsa av tyg som en bred spets fästes på. Och så var stycket fött (kallas också t.ex. mösslin).
Då bindmössan efter hand blev allt mindre blev istället styckets spets allt bredare, för dess funktion var att täcka håret.
 
Bindmössan var inte hemmatillverkad. Bitar av sidentyg, så kallade kuponger, broderades av (halv)professionella brodöser (t.ex. prästdöttrar, rena proffsbrodöser fanns dock i städerna) och kupongerna såldes sedan av gårdfarihandlare, antingen direkt på gårdarna eller på marknader. Allmogekvinnorna valde och vrakade mellan färger och mönster, och tog sedan den inköpta kupongen till ortens mössmakerska som monterade den på en klistrad stomme. Samma mönster och färger förekommer därför på vitt skilda ställen i landet, även om framställning/försäljning oftast höll sig i närområden (runt Göteborg kan vi t.ex. se en cirkel på 6-8 mil med samma mönster). Vad som var utmärkande för en socken var istället formen eftersom varje mössmakerska typiskt bara hade en stock att forma stommarna på. Man kan idag se att mössmakerskorna ibland fick kämpa med att montera en kupong vars mönster inte alls stämde med den lokala stommens form.
Men det var alltså ren IKEA: förflytta och köp ett platt paket, montera det hemma.
 
Det bör också poängteras att i de områden där bindmössa användes (i t.ex. Skåne användes den inte av allmogen), så fick flickorna sin första bindmössa när de konfirmerades. Många har i dag för sig att bindmössan var den gifta kvinnans huvudbonad, men så var det alltså inte alls. På vissa håll kunde man av färgen avgöra om det var en gift kvinna eller inte (allmänt sett använde yngre och ogifta kvinnor ljusare färger, gifta och äldre mörkare), och på enstaka håll var det så att ogifta kvinnor inte bar stycke (för de behövde inte täcka håret).
 
Jag bifogar foton.
 
Ingela
 
Bindmössa (från Halland):

 
Stycke (broderad, trädd, tyll; till mössan ovan från Halland):
 
 
Bindmössa och stycke (båda från Bohuslän):

[Göran Stenberg]

Ett klarläggande om flärdfriheten. Vid fotografins genombrott, d v s den tid jag talade om ovan, var bindmössan inte så à la mode. Bygdén (I, s 212) nämner ett exempel från början av 1800-talet, gällande en prästfru i Bygdeå. Flärdfri var ordet.
Det var intressant att läsa om bindmössans historia. Vet någon lika mycket om den andra nattmösseliknande huvudbonaden som många äldre avfotograferade damer bar i mitten av 1800-talet?
 
 
 
(Meddelandet ändrat av GSt 2009-08-07 02:45)

[Ann-Mari Bäckman]

Tre söta unga damer från ca 1919.
 

[Ann-Mari Bäckman]

Texten kan man läsa här
damer

[Ingela Martenius]

Göran,
 
Flärdfri är inte ordet. Flärdfri är något som är enkelt, outsmyckat, rätt och slätt - funktionen är det primära. Flärd är onyttigheter, världsliga nöjen, prål - utseendet är viktigare än funktionen.
 
En naturfärgad duk att ha runt huvudet är flärdfri - den skyddar huvudet/täcker håret men gör inga som helst anspråk på att utsmycka bäraren.
En bindmössa i starkt färgat siden, med silkebroderier i livliga färger och spetsar under, kan aldrig kallas flärdfri. Dess syfte var verkligen inte bara att skydda huvudet/täcka håret utan den skulle pryda bäraren.
 
Om bindmössan var mode eller inte spelar i sammanhanget flärd/flärdfri ingen som helst roll. Den var f.ö. mode i de samhällslager där den användes - den kvinnliga befolkningens medel- och överklass använde inte bindmössa, den var inte mode för dem - men de utgjorde faktiskt bara kanske 10-15% av den kvinnliga befolkningen fram till ca 1870.
 
Som jag påpekade fanns det enstaka fina damer som använde bindmössa för att göra sig gemena - men det var bindmössans sociala status de var ute efter, inte att mössan i sig var flärdfri. Tvärtom motarbetades bindmössan för fulla muggar av alla präster som representerade riktningar där man ansåg det viktigt att vara flärdfri - som t.ex. schartauanismen eller læstadianismen.
Skulle man visa upp bindmössan för en amish eller mennonit av idag skulle de utan tvekan kunna se att mössan inte var modern, men de skulle inte heller tveka med att säga att de inte kunde använda den, eftersom den inte är flärdfri.
 
Ingela

[Göran Stenberg]

Du har helt rätt, Ingela. F ö tycker jag att bindmössekapitlet var mycket intressant.

[Göran Stenberg]

Även de fina bilderna övertygar.

[Ann-Mari Bäckman]

Detta är inte ett foto på klädstilen för en viss period utan en frisyr lanserad av kronprinsessan Victoria. Jag har för mig att man kallade pannluggen, för Victoriapannluggen.
 
När kan fotot vara taget? Kan hon vara ca 25 år på fotot? Då skulle denna pannlugg varit modern i slutet på 1880-talet. När förlovade hon sig med Oscar II?
 

[Sonja Vikman]

I mars 1881 tillkännagavs trolovningen mellan Victoria av Baden och kronprins Gustaf. Gustaf V från december 1907

[Ann-Mari Bäckman]

Ja, så tokigt! Gustaf V ska det ju vara! Sofia var gift med Oscar II.  Det är möjligt att denna bild utgavs i samband med trolovningen. Då skulle kanske frisyren vara lanserad tidigare än i slutet på 1880-talet.

[Ann-Mari Bäckman]

Se så fina systrarna Segrell är! Tora och Gunborg hette de och var födda 1854 och 1855 i Glömminge, Öland.
 

 
Ca 4 år senare, 1869 tror jag det var.
 

[Stefan Zylberstein]

Ang de stora klocklika kjolarna högst upp.  Vilka samhällsklasser skulle ni säga använde dem?    Kort sagt: Kan man identifiera samhällsklass på en okänd kvinna direkt, mha denna klädsel??
Jag antar att det inte var nödvändigt med fulla ställningar under: det är bara hon på bild nr två som säkerligen har dem.
Jag brukar identifiera dem med övre samhällsklasser. Adel, prästfruar, en och annan rik köpmannafru, liknande. Eller om man så vill, kvinnor som inte behövde arbeta fysiskt.
 
Att tygmassan kostade, och fulla ställningen krävde hjälp av en jungfru/piga (som iofs de flesta hade), hör väl också till.
 
Men häromdagen såg jag en bild på två kvinnor som arbetat på en prästgård. Den koleriske prästen kallade dem fö förbannade pigor. Men i nödens stund var han mera hjälpsam än de flesta...
Nåväl, kvinnorna ifråga hade på sig dylika kjolar.  Nu dog ju prästen 1838, och bilden kan inte gärna ha tillkommit tidigare än 1850-talet, så illustrationen var inte korrekt- de arbetade antagligen inte längre på prästgården och har antagligen klättrat upp på socialstegen. Kanske tack vare den koleriske men innerst inne hygglige prästen (minns inte prästens namn, Rytqvist?  fd militärpräst på Kållandö i nuvarande Lidköpings kommun, verksam där nån gång efter 1810-1838.)
 
Det blev lite OT på köpet, men vi är ju alla historieintresserade eller hur?  :=)

[Ann-Mari Bäckman]

Nog tror jag man kan se på den här tiden vilken samhällsklass de tillhörde på klädseln. Jag har för mig att flickornas far var godsägare.
 
På det nedre fotot ser man att flickorna faktiskt bär mörka mamelucker.

[Stefan Zylberstein]

Den avskydde, koleriske prästen som älskade att uppträda som diktator, men som innerst inne hade ett hjärta av guld, och hjälpte dem som hjälp behövde både med egna pengar och egen ansträngning - det var Jost Henrik Rythén, fd militärpastor från 1808-09 års krig, hovpredikant, kyrkoherde ute på Kållandsö...  
Frid över hans minne.
Flickorna ifråga var systrarna Ström från Bergsdrågen, Kållandsö. Födda ca 1820. Jag vet inget om deras familjebakgrund, men födelsedatumet säger ju att de måtte ju ha varit tonårsflickor när de tjänade piga på prästgården. De behöver alltså inte alls ha varit fattiga torpardöttrar som fick tjänst hos den barmhärtige pastorn. De kan lika gärna kommit från en hyfsat välbärgad bondefamilj - och tjänade piga på prästgården som en del av sin uppfostran.  Detta var snarare kutym än ovanlighet.
Det skulle kunna vara en delförklaring till deras fina klädsel inkl omfångsrika långa kjolar när de är vuxna kvinnor, nån gång i slutet av 1850-talet...
Läst och sett i Lidköpingbygden 1984, s 7-8.