VÅRT LANDS ÄLDSTE NU LEFVANDE MAN. I Iduns porträttserie af märkligare åldringar meddelas denna gång bilden af en gammal danneman från det undangömda Härjedalen, f. bonden Sjul Svensson i Öfverhogdal, hvilken den 13 november ingått i sitt 102:a år. Han är Jämtlands läns och kanske vårt lands nu lefvande äldste man.
Född år 1799 i nyss nämnda socken, har han i likhet med fadern varit bonde. I yngre dagar idkade han därjämte handel, såsom många Norrlandsbönder i förra tider. Med ortens produkter: smör, ost, fågel, skinn, boskap m. m. besökte han under en följd af år marknader i Gefle och på närmaste handelsplatser i Norge, och årligen for, han vid jultiden till Stockholm, i synnerhet med lass af skogsfågel.
En frukt af dylika utfärder var icke blott klingande mynt i kassan, utan också erfarenhet och andlig, vakenhet, egenskaper, hvilka icke minst förr så fördelaktigt utmärkte Norrlandsbonden. Sjul Svensson har också hört till dem, som under dylika resor förvärfvade åtskilligt godt i den vägen, och i sin hemort har han därför åtnjutit en berättigad aktning och förtroende. Bland annat har han där varit sockenskrifvare.
Nu, då han öfverlefvat alla sina samtida på vida håll, är detta något, som fäster uppmärksamheten vid honom. En man, som lefvat in i sitt 3:e sekel och i 6 konungars tid, är icke någon alldaglig företeelse äfven i bygder, där en hög lefnadsålder eljes icke är någon sällsynthet.
Ännu är den gamle liflig till sinnes och berättar gärna om sina resor och annat ur sitt förflutna lif. Minnet och tankeredan äro ännu goda hos honom, hörseln och synen däremot betydligt försvagade. Ända från barndomen har han åtnjutit den bästa hälsa. Ej en enda dag under sin sekellånga lefnad har han varit sjuk och aldrig besökt en läkare eller förtärt ett uns medicin. Men så har han också i sitt lefnadssätt iakttagit sunda vanor. Före sitt 35 år hade han ej smakat starka drycker och sedan blott sällan, och tobak började han först vid 60 års ålder att bruka. Nu är dock pipan vorden honom ett kärt sällskap i ensamheten. En bidragande orsak till hans sällsynta lifskraft är väl ock det glada, förnöjsamma lynne, som fallit på hans lott och ännu sprider något af sol öfver det blida, skrynkliga anletet.
Ålderdomen har rätt till vördnad, och i all synnerhet då den ter sig som hos denne gamle - såsom en stilla fridfull kväll efter en nyttig, sällspordt lång arbetsdag.
E. M.
Ur Idun nr 48, 1900.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy