Plocka ut och förstora personer från gruppfoton?

[Linda Widenström]

Finns det någom som har bra tips om ifall/hur man kan plocka ut personer från gruppfoton och förstora eller skärpa upp dem så att man kan se ansiktena bättre? Jag har för tillfället tillgång till JPEG bilder och personerna är så många och små att det är svårt att se dem ordentligt. Jag är tyvärr inte någon briljant tekniker, så alla tips är välkomna!
 
/Linda

[Lisbeth Petersson (Beth)]

Hej Linda
Jag använder ofta denna metod och försöker scanna in foton i 600 dpi om jag vill förstora och plocka ut personer. Då går det att få dem dubbelt så stora med bra skärpa. Sedan gör jag runda urklipp och sparar med aktuellt namn. De flesta bilder sparar jag i tif-format pga att de ska tryckas. Det är bästa formatet men bilderna tar mer plats. Detta är en jättebra metod om man tex har en gruppbild där personerna är identifierade. Själv har jag identifierat många porträtt i Porträttfynd just pga ovanstående metod.

[Carin Olofsson]

Linda, om inte dina jpeg-bilder är scannade i väldigt hög upplösning så kommer du inte att få fram några särskilt bra foton på enskilda personer. Jpeg är ju ett förstörande format, så därför går det inte att förstora bilderna utan att kvaliteten på bilden påverkas. Förstorar du upp den kommer du bara att se pixlarna (fyrkanterna bilden är uppbyggd av) i bilderna. Det är tyvärr inget att göra åt. Du får helt enkelt testa dig fram och se hur stora bilder du kan få ut av originalbilden. (Glöm inte att skrivskydda den, och arbeta med en kopia.)

[Roland Ek]

Och spara de nya bilderna som Uncompressed TIF! Varje omsparande till jpg fördärvar bilden ytterligare!

[Anna-Carin Betzén]

Alla datorlagrade format består av pixlar och  ger därför sämre bildkvalitet vid förstoring; inte bara JPG. Det man menar med att JPG är förstörande är att en del pixlar ändras till en närliggande nyans för att bilden ska gå bättre att komprimera; alltså precis samma effekt som om man ska brodera ett korsstygnsmönster och bestämmer sig för att använda färre garnnyanser än det egentligen var tänkt.

[Jan Ek (Janek)]

I ett försök att samla goda förslag och tips i denna tråd, och andra som sagts många gånger tidigare i andra närliggande diskussioner:
 
Första gången du skannar en bild för att spara (arkivera) för framtiden: Skanna i hög upplösning, minst 300 dpi gråskala för alla gamla svartvita bilder, och spara i det mest universella proffsformatet tif (eller tiff). Inte i jpg som är ett komprimerande (förstörande) format. Är det speciellt värdefulla bilder gå gärna upp till 600 eller mer om skannern tacklar det. (Så att säga alla nyare gör det)
 
Om skärpan är dålig i utgångspunkten, t.ex. i gamla amatörbilder, är 600 dpi antagligen helt bortkastat - en kopia kan aldrig bli bättre än sitt original, och en oskarp bild kan oftast heller inte förstoras. Då räcker det säkert fint med 300 eller kanske ännu lägre.
 
En bild i låg upplösning, dagstidningar använder tex 72, kan inte förstoras, och lämpar sig heller inte för att göra utsnitt, tex ansikten.
 
Studiotagna bilder, också de över hundra år gamla har ofta ett fantastiskt fint korn och mycket god skärpa. De tåler stor förstoring, och det går alldeles utmärkt att göra utsnitt av bara ett ansikte. Eller man kan leta detaljer, läsa text på skyltar, nummer på uniformer, se på medaljer och liknande. Men bara om du skannat i tillräckligt stor upplösning från början.
 
Alla oersättliga bilder med god skärpa skall alltid skannas i minst 600 dpi, brännas på CD och läggas i bankfack. Och med fördel spridas i släkten på många datorer, i fysiskt åtskilda lokationer.
 
Högupplösliga bilder i tif-format lämpar sig mindre väl att sprida i epostar, eller att visa i bildspel. De kan bli mycket stora och bli för tunga för de som fortfarande har äldre datorer. Därför bör man alltid göra en serie i t.ex 150 dpi i jpg format man kan dela med sig av, som är snabba att titta på i datorn, och som fungerar fint t.ex här på forumet.
 
Det är inte nödvändigt att skanna två gånger, alla bildbehandlingsprogram kan göra en jpg av en högupplöslig bild. Förmiska bilden fysiskt om det behövs (Image eller canvas size), och använd funktionen spara som (save as) för att skapa en mindre kopia i ett annat format. Här kan man behöva experimentera för att finna de rätta inställningarna i det program man använder. Jag tycker att jpg-kopior i storleken 100-250 Kb är praktiska att använda. En högupplöslig originalbild kan vara 3-5 Mb upp till 20-30, eller ännu högre. Bilder i fotoböcker har nog sitt ursprung i bilder på många hundra Mb, speciellt färgbilder som alltid blir större än motsvarande svart-vita, men här är jag lite utanför mitt område.
 
När du skannar färgbilder ska du i princip tänka lika hög upplösning, men för att dessa automatiskt blir många gånger större kan man av praktiska själ bli tvungen att gå ned i upplösning, i alla fall i jpg-kopiorna man ska skicka till faster Rut.
 
Det är i dessa jpg-kopior man justerar ljus och kontrast, beskär, tar bort fläckar etc., aldrig i originalen! Grunden för det är att du aldrig kan veta vilka möjligheter som kan finnas i framtiden att behandla den elektroniska kopian på olika sätt, och för att om bilden någon gång ska användas i ett mera profft sammanhang, tryckas i en bok eller kanske blåsas upp på en affisch, så görs bildbehandlingen bäst av den man anlitar för jobbet.
 
Var inte rädd för att exprimentera med jpg-kopiorna av hjärtans lust, det är bara så man kan lära sig vad som fungerar. Men ändra aldrig på originalen, det du tar bort är borta för alltid.

[Linda Widenström]

Tack för tipsen!
Jag har faktiskt kontaktat innehavaren av bilden för att få den scannad på CD i förhoppningsvis bättre format. Annars skall jag börja leka med photoshop, det är väl som ni säger, man måste bara våga!
 
Hälsningar
Linda