ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Författare Ämne: Skrädderidetaljer med """"svenska fjeder""""  (läst 978 gånger)

2007-02-27, 02:43
läst 978 gånger

Utloggad Gunhild Svenonius

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 227
  • Senast inloggad: 2019-08-05, 14:11
    • Visa profil
Undrar om någon kan hjälpa mig att tidsbestämma på ett ungefär denna svarta sidenklänning som fanns i mina fastrars gömmor. Jag tror jag kan räkna ut vem som har haft den i såfall.
/image{sidenklänning}

2007-02-27, 02:47
Svar #1

Utloggad Gunhild Svenonius

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 227
  • Senast inloggad: 2019-08-05, 14:11
    • Visa profil
varför kom inte bilden med? Dessutom ska jag väl berätta att det är insydda stålstag som har bomullsöverdrag med trycket SVENSKA FJEDER .
 
/image[sidenklänning]

2007-02-27, 02:51
Svar #2

Utloggad Gunhild Svenonius

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 227
  • Senast inloggad: 2019-08-05, 14:11
    • Visa profil

2007-02-27, 19:39
Svar #3

Utloggad Gunhild Svenonius

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 227
  • Senast inloggad: 2019-08-05, 14:11
    • Visa profil
Naturligtvis blev det felskrivet. Stålfjädrarna som är insydda i livet var från fabriken klädda med vita bomullsband med trycket  
 
SVENSK FJEDER

2007-02-27, 22:23
Svar #4

Christina Scheffer

Vilken vacker klänning!
 
Min amatörgissning är någon gång i början på 1890-talet, jag har för mig att tornyrerna försvann ungefär då, och mot slutet av 1890-talet var stora puffärmar på modet.
 
Om du tittar runt lite på http://www.agelesspatterns.com/ kanske du hittar något som stämmer med modellen! Längst ner på sidan hittar du tex evening gowns och dresses där det finns en del att jämföra med.

2007-03-02, 03:27
Svar #5

Utloggad Gunhild Svenonius

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 227
  • Senast inloggad: 2019-08-05, 14:11
    • Visa profil
tack för tipset, nu har jg tittat på denna guldgruva som du tipsade mig om!!! Så jag ska nog klara av tidsbestämningen. Läste någonstans här att svarta sidenklänningar bars på bröllop eller begravningar - är det sant, eller var det då, som nu, att man helt enkelt kunde välja svart bara för att man  tyckte det var vackert , tidlöst och klädsamt?

2007-03-03, 00:08
Svar #6

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Större delen av befolkningen hade bara en finklänning. Och då var den svart, för det hade man helt enkelt mest nytta av. I princip så fick man en svart klänning när man konfirmerades (man konfirmerades alltså i svart) och den hade man sedan vid alla festliga/högtidliga tillfällen i livet. När man gifte sig, på andras bröllop, barnens konfirmationer, 50-årsdagar, begravningar - och så småningom begravdes man i sin svarta klänning.
Under empiren (ca 1800-1830, om man inkluderar senempiren) så hade dock de övre sociala skikten ofta vita klänningar. Även de gick dock över till svart. Från slutet av 1800-talet började man så sakteliga gå tillbaka till empirens modefärg vitt, och det är nu som vita konfirmationsklänningar och brudklänningar börjar slå igenom. I Västsverige (med sin stränga schartuanska livssyn) hade man dock kvar svarta konfirmationsklänningar ända in på 1920-talet i vissa församlingar.
I vissa delar av landet (t.ex. Dalarna) så gifte allmogekvinnorna sig inte i sin folkdräkt utan de lånade en svart sidenklänning som emellertid så totalt täcktes med olika utsmyckningar att det var svårt att se vad de hade underst.
 
Under större delen av 1800-talet ansågs det inte heller lämpligt med annan färg än svart för anständiga kvinnor i vissa sammanhang: i kyrkan, på teatern, vid hovet (svensk hovdräkt var fram till drottning Silvia svart med vita ärmar med svart gallerverk).
Så alla kvinnor hade minst en klänning i svart i garderoben. Att alltid uppträda i svart (alltså även om man inte hade sorg) ansågs dock vara ett fattigdomsbevis - det var ju bara kvinnor som inte hade råd med annat som var tvungna att ha sin enda finklänning jämt.
 
Ingela

2007-03-06, 02:51
Svar #7

Utloggad Gunhild Svenonius

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 227
  • Senast inloggad: 2019-08-05, 14:11
    • Visa profil
Ingela, det var ett verklligt uttömmande svar du gav mig. Man kan undra om det är tillåtet att fråga hur dumt som helst - men det ska jag göra nu.  
 
Personen som jag hoppas ska ha burit denna klänning, skriver i ett brev att hon har köpt en svart sidenklänning.En betraktare idag tycker klänninen verkar otroligt handsydd, med foder i smårandig bomull ,absolut inte konfektion, tror jag. Fanns förresten konfektion vid denna tiden? Varför skriver hon köpt? Hon har även köpt ett kapptyg, som ännu ej är vidgjort, där känns ordvalet lätt att förstå.
 
Alltså - har hon köpt en färdig klänning? Hur gick det till i slutet av 1800-talet i så fall?
 
Mycket tacksam för svar

2007-03-06, 15:56
Svar #8

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Gunhild,
 
Tja, det där var väl en fråga som jag inte alls tycker platsar bland kategorin de dummaste här!  
 
Handel med färdigsydda plagg tilläts i Sverige från 1834 (fast det hade faktiskt förekommit redan på medeltiden). Mest var det naturligtvis enklare plagg, som inte behövde exakt passform - t.ex. kjolar, skjortor.
Från början var även konfektionsplagg handsydda. Symaskinen introducerades dock på 1850-talet - och då blev det upp-och-nervända världen ur vår moderna synvinkel: synliga sömmar syddes med maskin, osynliga (dvs. underarbete) för hand! Orsaken var naturligtvis att det var såpass ovanligt med symaskin att man riktigt ville stoltsera med att man hade ett plagg tillverkat med senaste tekniken (det var först långt senare som idén att maskintillverkat = massproducerat skräp slog igenom - från början njöt man av att alla artiklar som producerades var exakt likadana). De av våra folkdräkter som användes dagligen längst fram i tiden (t.ex. vissa daladräkter) visar mycket tydligt upp det just det här fenomenet.
Man anpassade från början inte heller sömnadstekniken till symaskinen: man sydde alltså fortfarande de gamla vanliga sömmarna, men nu på maskin. Det var först så småningom, in på 1900-talet, som man anpassade sömmar till hur det var mest praktiskt att sy på maskin. T.ex. så syddes fällsömmar gärna så att den första sömmen, som förut sytts med efterstygn, nu syddes på maskin, medan man fållade ner sömmen för hand; först så småningom övergav man fällsömmen eftersom den inte lät sig göras på maskin (och så fick man en smidigare söm som möjliggjorde annan design - teknik gav designmöjligheter som i sin tur krävde ännu nyare teknik).
Sammantaget gör det här att det kan vara svårt att avgöra - och klassificera - ett plagg som handsytt eller maskinsytt. Är det t.ex. sytt med fällsömmar kan man vara tvungen att sprätta upp en bit av fållsömmen för att kunna se hur baksidan ser ut - är det handsydda efterstygn eller är det maskinsöm.
 
Så Din klänning från slutet av 1800-talet är förmodligen sydd med blandteknik, alldeles särskilt som det är en så elegant klänning.
 
Det är väl dock tveksamt om klänningen verkligen är köpt som ett konfektionsplagg. Varuhus - med avdelningar för konfektion - fanns i Europa (t.ex. i Frankrike) från mitten av 1800-talet; de första kom hit i slutet på 1800-talet. Återigen tycker vi att det är upp-och-ner: men då ansågs varuhus, inte specialbutiker, som finast - varuhus var det senaste, de var moderna och de sålde ju just maskintillverkade saker.
Jag kan däremot förstå jag har köpt en klänning istället för jag har låtit sy upp en klänning. Modebutiker fanns det nämligen. De hade ett standardsortiment som visades upp och så valde kunden ut ett plagg som sedan syddes upp efter kundens mått. Och det kunde gå snabbt: av storsäljarna kunde man ha halvfärdiga plagg där det bara var de kritiska sömmarna som behövde göras för varje enskild kund. Ungefär som idag erbjöds plagget kanske i ett par olika färgställningar, men det var inte fritt val av tyg och man kunde inte heller ta med ett eget tyg. Det var här alltså inte fråga om att en sömmerska eller en syateljé skapade en unik klänning för kunden, i ett tyg som kunden antingen hade med (kanske inköpt på en resa) eller där man valde från syateljéns hela sortiment (ungefär som hos en tapetserare idag). Nej, man gick in i en butik, valde ett plagg, provade in det på stående fot och fick det levererat hem efter ett par dagar (och kunde på middagsbjudningen veckan efter till sin fasa konstatera att fru Lundgren hade samma klänning!).
Liksom med maskintillverkat-handtillverkat kan det vara svårt att kategorisera detta: är det konfektion (=massproduktion) eller är det uppsytt (=unikt för mig)?? Idag förekommer ju ett liknande förfarande åtminstone för herrkostymer; måttanpassat tror jag det kallas?
 
En fin klänning är det i alla fall!
 
Ingela

2007-03-06, 19:58
Svar #9

Utloggad Harriet Hogevik

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 721
  • Senast inloggad: 2013-03-05, 06:25
    • Visa profil
Hej!
Angående hur länge svarta konfirmationsklänningar användes i Bohuslän:
Den av mina fastrar som konfirmerades 1928 i Lyse hade fått en svart sammetsklänning uppsydd.
Mvh
Harriet

2007-03-06, 22:17
Svar #10

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Harriet,
 
Hade Din faster den svarta klänningen båda dagarna?
Under övergångstiden var det nämligen inte ovanligt - ända från 1800-talets slut faktiskt - att konfirmanderna bar vitt under själva förhöret (när de stod på gången) och så svart (för att markera att de var vuxna) till nattvarden nästa dag.
 
Ingela

2007-03-07, 12:11
Svar #11

Utloggad Anna-Carin Betzén

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1112
  • Senast inloggad: 2019-10-28, 20:07
    • Visa profil
    • www.btz.se
Ingela,  
 
Det är en fröjd att läsa dina inlägg, man får lära sig så mycket!  
 
Under övergångstiden du beskriver, vilken av konfirmationsklänningarna brukade man fotograferades i?  
 
På mina släktingars konfirmationsfotografier från 1910-talet, är göteborgsflickorna klädda i vitt och de på den bohuslänska landsbygden klädda i svart.

2007-03-07, 16:37
Svar #12

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Tack Anna-Carin, det var roligt att höra!  
 
Det var en knivig fråga, vilken klänning de fotograferade sig i. Jag vet faktiskt inte - har inte sett det i litteraturen - utan får spekulera lite:
Å ena sidan kan man tänka sig att det blev i svart klänning för det var ju då hela konfirmationen var avklarad och det var första fotot som vuxna - barn fotograferades ju gärna i vitt rysch-pysch så det blev verkligen kontrast.
Å andra sidan finns det berättelser om hur vackra och märkvärdiga man i början tyckte flickorna var i vitt (en man beskriver att det var som att se en skara Guds änglar) och människor som inte annars hade brytt sig om att gå på konfirmationen gick dit just för att se det här märkvärdiga. Och då kanske man ville förevigas i sin märkvärdiga klänning?
Jag tror faktiskt att det varierade; förmodligen resonerade väl flickorna - och deras mammor - och så blev det ett gruppbeslut som kunde vara det ena eller det andra. Nu var denna fas med två klänningar alltså ett ganska snabbt övergående fenomen eftersom det ju blev väldigt dyrt - och det förekom inte överallt, bara där prästen var lite mer konservativ än sin församling.
 
När det gäller Dina släktingar så är det väl alldeles oerhört illustrativt att storstadsflickorna snabbt anammat det nya vita modet, medan bohusflickorna var kvar i det svarta, schartuanska. Ändå var naturligtvis göteborgsflickorna sena i förhållande till andra städer - Göteborg är ju fortfarande schartuanskt (väl minns jag min barndom när man fortfarande under sent 1960-tal inte gick utanför dörren på långfredagen utan att vara svartklädd!).
 
Ingela

2007-03-07, 21:08
Svar #13

Utloggad Harriet Hogevik

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 721
  • Senast inloggad: 2013-03-05, 06:25
    • Visa profil
Hej Ingela!
Vet ej om hon hade samma klänning båda dagarna - men jag har faktiskt möjlighet att fråga fortfarande (har inte satt ut något namn så jag hoppas det är inom regelverket).
Diskussionen med min farmor uppstod senare på hösten när det var ungdomskalas och den svarta borde duga. Den snälla och sömnadsskickliga moster Fina grep in på sin systerdotters sida och sydde snabbt en roströd ylleklänning i tunt tyg med isättning och motveck där fram - den var så fin, så fin, minns min faster drygt 75 år senare.
Mvh
Harriet

2007-03-07, 21:19
Svar #14

Utloggad Harriet Hogevik

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 721
  • Senast inloggad: 2013-03-05, 06:25
    • Visa profil
Hej!
Mot ovanstående kan det vara trevligt att tänka på den reaktion som min mormor som kom från en Stockholmfamilj med många skräddare utlöste då hon ca 1920 anlände till Lyse iförd RÖD regnkappa.
 
Redan på den tiden fanns det personer med anpassningsförmåga. Svarta sidenschaletten på ångbåten nerefter Bohuskusten, häftiga stadshatten i påse. Byte i Marstrand.
Mvh
Harriet

2007-03-08, 06:09
Svar #15

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Harriet,
 
Ja det vore ju väldigt intressant att få veta om det var svart klänning båda dagarna. Kanske Din faster också minns något om hur det gick till i grannförsamlingarna?
 
Ingela

2007-03-08, 10:27
Svar #16

Utloggad Anna-Carin Betzén

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1112
  • Senast inloggad: 2019-10-28, 20:07
    • Visa profil
    • www.btz.se
Ingela,  
 
Tack för svaret, det låter rimligt att det varierade. I just mina landsbygdsfall så var det säkert samma (svarta) klänning båda dagarna, eftersom familjen hade det knapert.

2007-03-08, 20:49
Svar #17

Utloggad Harriet Hogevik

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 721
  • Senast inloggad: 2013-03-05, 06:25
    • Visa profil
Ingela!
 
Har inte haft möjlighet att samtala med min faster men har fått tillförlitliga uppgifter från mina föräldrar:
 
Två olika klänningar i vitt respektive svart till samma konfirmand har inte förekommit i Lyse.
 
1925 var det en grupp sommarkonfirmander, en privatgrupp av kusiner från Lyse, Lysekil, Brastad och Göteborg (en) som konfirmerades i vitt.
 
Den vanliga konfirmatinstiden var annars på våren. 1933 var alla svarta.
När pappa konfirmerades 8 april 1934 var de flesta vita (inklusive några som mamma kan namnge) men troligen var detta år några klädda i svart klänning. Från 1935 100% vita klänningar på flickorna.
 
Har inga uppgifter från några andra församlingar - men mamma hävdar alltså betydelsen av årstiden - sommarkonfirmation skedde tidigare i vitt.
 
Mvh  
Harriet

2007-03-09, 14:01
Svar #18

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Ja, man konfirmerades till påsk.
 
Årstiden kanske hade viss betydelse för att prästen skulle låta sig övertalas att tillåta vitt, men annars tror jag faktiskt att det betydde mera att det var en privat grupp. Ur prästens synvinkel betydde det att oskicket med vit klänning på så sätt inte spred sig - det var nämligen väl känt att hade man en gång tillåtit ens enstaka vita klänningar i en församling så gick det inte att gå tillbaka...
En annan aspekt är naturligtvis att sommarkonfirmander betydde en högre social klass; för medelklassen (som ju till stor del fanns i städerna) var det redan flera år innan första världskriget ganska självklart med vita klänningar på konfirmanderna.
 
Det var intressant att man inte förrän 1935 var helvit i Lyse. Det är oerhört sent - även om det ju är väl känt att Bohuslän var sist i landet med vita klänningar (det har alltså gjorts en stor kartläggning av just fenomenet vita-svarta konfirmationsklänningar).
 
Ingela

2007-03-10, 16:37
Svar #19

Utloggad Harriet Hogevik

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 721
  • Senast inloggad: 2013-03-05, 06:25
    • Visa profil
Ingela!
 
Argumentet om sommarkonfirmation kan komma från de föräldrar som 1933 tvingade en av mammas kusiner att bära svart klänning trots att de kusiner som konfirmerats med storebror åtta år tidigare fått ha vitt. Mamma var elva år och bodde en trappa upp.
 
Vilka var egentligen prästens skäl /argument för de svarta klänningarna?
Mvh
Harriet

2007-03-11, 04:22
Svar #20

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Anständighet. En kvinna bar offentligt svart för att inte dra uppmärksamheten till sig; det var teorin, men man kan ju bli precis lika uppmärksammad i svart som i något annat - men svart signalerade anständighet ansågs det. Rött t.ex. ansågs särskilt syndigt. En borgerlig kvinna hade flera svarta klänningar, lämpliga för kyrkan, teatern och andra offentliga framträdanden.
Ända fram tills folkdräkter togs upp av borgerlighetens kvinnor från ca 1890-talet, ansåg t.ex. de flesta präster att folkdräkter var mycket olämpliga eftersom de var så färggranna och i sin högtidligaste form ofta hade en hel del siden och sammet. De var ett uttryck för sturskhet och böndernas ogudaktiga lust på grannlåt, skryt och högfärd. Så t.ex. anses att en av de främsta orsakerna till att så få folkdräktsplagg återfunnits i Bohuslän är just att prästerna beordrade att de granna dräkterna skulle färgas svarta.
 
Hos borgerligheten hade istället id?n om de oskyldiga barnen börjat växa fram; ursprungligen från mitten av 1800-talet men i full blom runt sekelskiftet 1900. Oskyldigheten accentuerades gärna med att barnen kläddes i vita, eller pastellfärgade, kläder - de var små änglar. För borgerligheten blev barn inte vuxna då de konfirmerades vid 15 års ålder, särskilt flickorna skulle hållas i en oskyldighetens såpbubbla tills de gifte sig. Alltså ansågs vitt lämpligt för konfirmationen (och bröllop). Prästerna höll nog gärna med om att deras egna döttrar var änglalikt oskyldiga, men det var ju allmogens döttrar - som skulle ut och tjäna och vara vuxna - som de konfirmerade. Och de skulle minsann inte förhäva sig. Detta var en av flera orsaker till att vitt var vanligare i städerna, svart på landsbygden.
 
Ingela
 
Ingela

2007-03-11, 10:11
Svar #21

Utloggad Harriet Hogevik

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 721
  • Senast inloggad: 2013-03-05, 06:25
    • Visa profil
Ingela!
 
Stort tack för allt detta.  
Spontant oinsatt tycker jag annars att vitt är en liturgisk färg som borde ha tilltalat prästerskapet.
 
Vet du något om smycken i sammanhanget? Hade prästerna synpunkter på det också? Ansågs det oanständigt?
Mammas farmor hade som ung flicka från bra hemmansägarfamilj i Bro (och kanske en tid som ung fru i Lyse) tjocka guldringar i öronen som hon sen plockade av sig för att passa in i rollen som fru till hemmansägare /lanthandlare /landstingsman från Lyse.
Eller kan det helt enkelt ha handlat om annat mode ? - broscher t.ex. användes hela tiden.
Mvh
Harriet

2007-03-11, 20:27
Svar #22

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Smycken var ju för bönder förr i världen detsamma som en bankbok för oss: kontanter/pengar på banken kunde man inte lita på, bl.a. för att det samtidigt fanns flera olika system för pengar med sinsemellan skiftande värden (t.ex. banco och riksgälds). Pengar som inte gick åt och skulle sparas omsattes därför snarast i ädla metaller - värdebeständigt och snabbt omsättningsbart till kontanter. Det vanligaste var silver, gärna skedar (den fortfarande förekommande seden med födelse-/dopsked i silver är en rest av detta) men även skålar, ljusstakar, bägare etc. förekom. Och så smycken. Vissa smycken förknippades också starkt med vissa märkesdagar i ens liv; så t.ex. var det vanligt att fästmannen gav fästmön ett s.k. lövspänne (en sorts brosch med små hängen - runda i södra Sverige och kantiga i norra Sverige).
En kvinna med många och dyrbara smycken hade alltså s.a.s. bankboken runt halsen. Många uppfattade naturligtvis detta som provocerande, skryt. En fru till en hemmansägare/lanthandlare kunde nog styra ut sig - men frågan är hur det är med en politikerfru. Det kunde också ligga en del i att det var mode - men kanske snarare så att ringar i öronen var något som bönder och resandefolk hade, inte betrodda politikers fruar. Det skulle ju kunna stämma med att hon i början hade ringarna, men när mannen blev påtänkt som landstingsman så kanske det antyddes för henne att det skulle vara positivt för hennes mans chanser att lägga bort dem. Broscher var däremot pålitligt borgerliga (om de nu inte var för pråliga).
 
Ingela

2007-03-12, 02:10
Svar #23

Utloggad Gunhild Svenonius

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 227
  • Senast inloggad: 2019-08-05, 14:11
    • Visa profil
Med anledning av den svarta sidenklänningen som jag hoppas kunna härleda till en viss kvinna, så försöker jag tyda en mening i ett brev som hennes mamma har skrivit 1878. Det gäller inte den avfotograferade klänningen, men jag undrar ändå över vilken sömnadsteknik som åsyftas.
 
Tyvärr har brevet varit vikt så att det gått itu, och jag kan inte sätta ihop det bättre än så här. Går det att tyda texten? Är klänningen sydd av lappar - eller?
 
Tack för id?er!!!
 

2007-03-12, 12:46
Svar #24

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11741
  • Senast inloggad: 2019-12-02, 19:14
    • Visa profil
Hej Gunhild!
 
Jag vet inte hur mycket, som saknas av texten, men jag tycker att det alltid är lättare om man får med så mycket av texten, som möjligt, åtminstone om det saknas något före och efter. Då kan man av sammanhanget lättare läsa orden.
 
kan det stå: ..sig en klennig som hon rifer up lappar ock jag ??? o hon vefvet,?
 
Ann-Mari
Ann-Mari Bäckman

2007-03-12, 20:52
Svar #25

Utloggad Gunhild Svenonius

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 227
  • Senast inloggad: 2019-08-05, 14:11
    • Visa profil
Jag håller med dig om att det är bra med större dokument, kanske man kan även bättre känna igen personens handstil, det tänkte jag inte på. Bara på att i meningen innan stod det om något helt annat ämne, som jag egentligen inte ville offentliggöra.  
 
Jag har tytt texten som du -först: helsa alla bekanta , sen: Lova håller på göra sig en klänning, som hon rifer up lappar och jag ... o hon vefvitoch sen hoppar brevskriverskan till: från Mina har jag haft bref
 
Men vad kan åsyftas? Varför rev den unga kvinnan upp lappar? Kanske det står att mamman sprättat? Ett sätt att återanvända tyg? bussigt att du svarade trotsknapphändiga uppgifter.

2007-03-13, 09:21
Svar #26

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11741
  • Senast inloggad: 2019-12-02, 19:14
    • Visa profil
Gunhild!
 
Jag trodde att det saknades ord ut mot marginalerna, därav mitt förslag om mer text.
 
Kan de två första bokstäverna i ordet vara SK? Har hon vävt en klänning av tygremsor? Fast det verkar ju bli ett väldigt tjockt tyg. Jag tänkte mig då att den ena river upp en gammal klänning i bitar och den andra har skurit dem i remsor och den andra har vävt av dem.
 
Kanske hon menar att Lova håller på att göra sig en ny klänning, därför kan man riva upp och göra mattrasor av den gamla. :-)
Ann-Mari Bäckman

2019-06-05, 10:02
Svar #27

Utloggad Gunhild Svenonius

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 227
  • Senast inloggad: 2019-08-05, 14:11
    • Visa profil
Ny bild på klänningen som visar släpet. Kan det ha varit en brudklänning? Eller en sorgklänning, eller en helt vanlig elegant klänning. Min farmor Elin Svenonius, vars brev från 1890-tal jag renskriver, gifte sig under enkla former som jag tror . Hon måste sköta sin avlidna kusins 5 barn åt sin blivande man Fredrik Svenonius. Hennes syster, Agnes (som i sin tur gifte sig med Fredrik S. och skötte Elins 3 moderlösa barn) skulle vad jag förstår gifta sig 1896, men enligt muntlig uppgift från min mor så begick fästmannen självmord dagen före det planerade bröllopet. Brev om denna händelse har sorgligt nog avlägsnats ur brevsamlingen. Historien kling denna klänning fascinerar mig!

2019-06-07, 10:06
Svar #28

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11741
  • Senast inloggad: 2019-12-02, 19:14
    • Visa profil
Vanligast på 1890-talet var svarta brudklänningar, men vita förekom också, även tidigare och det verkade, som om de som hade råd valde vita. Det har jag sett bland brudkort, inlagda i Nättidningen Rötters porträttfynd. Annars var den svarta klänningen en helgdagsklänning.


Hur ser egentligen kragen ut på klänningen? Den ser lite speciell ut! Ska det vara en turnyr till denna klänning (en kudde där bak på stussen)?


Jag har för mig att det finns på kort på Fredrik Svenonius i Nättidningen Rötters Porträttfynd!
Ann-Mari Bäckman

 

Annonser



Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna