Spöke?

[Anki Gustafsson]

En stilla undran, varför gjorde dom så. Jag menar varför ville man ha med en person på kortet som var halvt genomskinlig. Antingen vill man väl vara med eller inte.
 
Anki

[Ann-Mari Bäckman]

Det kanske var en ovan fotograf, som trodde att han skulle synas lika bra, som de andra. Fast då fanns det ju ett smartare sätt att ta kort, med en självutlösare, tror jag det hette.
 
Fotografen ställde in utlösaren på tid, rusade till de andra och alla stod där och väntade på tagningen.
 
Hade han gjort det här spöktricket förr, så då var det ju medvetet, att det skulle bli en kul grej.

[Anki Gustafsson]

Jag är rädd att jag inte köper era förklaringar men som sagt, tanken är fri.
 
Anki

[Peter Karlsson (Peterk)]

Den enkla (och helt spökbefriade) förklaringen gavs väl egentligen redan den 8/12 av Katarina Sohlborg här ovan; alltså att det förstås rör sig om en person som kommit in lite sent i uppställningen.
 
Dels kan det vara fotografen som inte hunnit med riktigt trots självutlösare, men givetvis också en person i gänget som inte var riktigt med på noterna..
 
Oavsett vilket så har han kommit på plats bakom flickan i hatt lite för sent, förmodligen bara en mindre del av den återstående exponeringstiden eftersom han är svagare än fönstret. (Att byxorna syns bättre än väggen är bara för att de är så mycket ljusare.)

[Jörgen Gerhardsson]

Lång exponeringstid tror jag inte på, då skulle nog fler personer se ut som osaliga andar pga rörelseoskärpa.
Kan tänka mig att fotografen vid kopiering till papperskopia försökt kopiera in sig själv för att komma med på bild.

[Rolf Liljhammar]

Antagligen har jag missuppfattat problemet eftersom jag inte förstår dessa omständiga förklaringar.
Jag förutsätter att fotografen har använt sig av en enkel lådkamera av Kodak-typ. Där måste filmen vridas fram för hand efter eller före varje exponering, och det var tjatigt vanligt att man glömde det ibland.
Stod motivet/n, som här, framför en mörk bakgrund blev motsvarande parti på filmen ljus på negativet och var alltså mottaglig för nästa exponering. Nästa exponering innebar tydlig bild på de obelysta partierna medan de redan belysta partierna var oemottagliga för ny exponering. Dvs
mor mörk bakgrund framträder den nya exponeringen tydligt.
Vid inspelningen av filmen Körkarlen användes tekniken på spökbilderna genom att alla föremål utom spöket täcktes över med svart sammet, sedan filmade man spöket, vevade tillbaka filmen, tog bort sammeten och filmade på nytt.
Tekniken var så säker att den användes både vid den gamla Victor Sjöström-versionen och den senare Ulla Jacobsson- versionen.
 
Spöket på bilden ovan verkar ha tagits vid samma tillfälle som gruppbilden och mot den mörka husväggen. Han har f ö vissa likheter med keps-killen i gruppen.
Det kan var så att han fotograferades ensam av någon anledning och gruppen i övrigt tillsammans i nästa bild.
Mvh
 
RolfL

[Ann-Mari Bäckman]

Rolf!
 
Du kan säkert ha rätt (fast inte för att jag tycker att din beskrivning var mindre omständlig än andras ;-}, men på den bild jag har lagt in så framträder den andra bildens buskar på min fars mörka byxor. Byxorna var mörka= ljusa på negativet och om jag fattar ditt resonemang rätt så skulle inte någon dubbelexponering synas på detta mörka. Rätta mig om jag har fel!

[Katarina Sohlborg]

Hej igen
 
Glasnegativ hade rätt så lång exponeringstid, bl.a. för att få god skärpa i bilden. Här kommer ett exempel på när personerna inte kunnat stå still tillräckligt länge.  mvh Katarina

[Katarina Sohlborg]

Ytterligare ett exempel på när någon finns med en del av exponeringstiden. mvh Katarina

[Göran Löfstedt]

Jag tror nedre bilden är en dubbelexponering på rullfilm, medans bilden ovanför säkert kan vara glasplåt där en gubbe vände på huvudet under exponeringstiden.  
På den undre bilden borde man så att säga se hans inträde i bilden om det var glasplåtfotografering.
 
Göran

[Katarina Sohlborg]

Hej Göran
Nedre bilden är en glasplåt från ca 1918,jag har själv scannat den. Det beror ju på hur lång exponeringstid som användes. Detta är en delförstoring av ett kort där mannen står bakom en affärsdisk, och han kan ju ha tittat upp bakom disken för att hamna på rätt ställe.
/ Katarina

[Rolf Liljhammar]

Katarina!
Ja det blev visst många ord i mitt tidigare inlägg, mendet jag menade var att jag inte förstod varför man blandade in fotgrafer som träder in i bilden senare, eller att man medvetet manipulerat bilden, som för mig är ett skolexempel på dubbelexponering. Dvs man har bara glömt att veva fram nästa filmruta.
Det är det enkla.
 
Hälsn
 
RolfL

[Ann-Mari Bäckman]

Rolf!
 
Ditt svar kanske i första hand var ämnat till mig ;-)
 
Ann-Mari heter jag.

[Göran Löfstedt]

Hej Katarina Sohlberg.
Jag är inte kunnig när det gäller glasplåtsfotografering. Hur vet man att korten kommer från en glasplåt? Har det med fotots årtal att göra?
 
Borde man inte se spår av bodknoddens Uppstigande från under disken?
 
Mvh Göran

[Peter Karlsson (Peterk)]

Jag återvänder till de ursprungliga spökena - jag tror inte någon kommenterat att det verkar finnas fler av dem i fönstret..
Satt och undrade över den vertikala kant med mörkare parti som finns till vänster om spöket - såg då lite folk där:
 
1. Känns solklar, har ljus hatt (hela ljusa partiet behöver dock inte vara hatten), tydligt ljus krage/skjortbröst, tydligt ansikte (mustasch kanske)
2. Lite mer flummig: Mörk hatt och kavaj, ljus krage under det aningsbara ansiktet.
-Bortse från gardiner och ev. pelargoner i deras förgrund  
 
 
 
 
Dessa kan väl antingen vara åskådare (eller rentav fotografen?) - men om det handlar om någon slags dubbelexponering bör de ju kunna sitta långt  bakom spökmannen. Dock verkar det vara ett lite märkligt motiv med en person så långt framför andra, så jag tror dessa smågubbar är fönsterreflektioner och inte från en annan bild.

[Rolf Liljhammar]

Förlåt Ann-Mari.
Blev litet okoncentrerad av ett telefonsamtal som kom medan jag skrev.
Förlåt igen
 
RolfL