Nordlund, Johan Filip (1875-1900), """"Prins Carl""""-dramat

[Leif Svensson]

”Prins Carl” dramat kallas det som Johan Filip Nordlund gjorde på ångfartyget ”Prins Carl”. Nordlund hade klivit ombord på båten med en kniv och en revolver och mördat några av passagerarna. En av dom var kapten Rönnblom.  
 
Många blev också svårt skadade.  
 
Nordlund blev dömd till döden och avrättades den 10 december 1900 i Västerås.  
 
Finns det någon som har mer information om denne Filips anor?  
 
Hälsningar  
 
Leif Svensson  
Västerås

[Leif Svensson]

Filip Nordlund dömdes till döden i Västerås den 27 september 1900 för mord på 5 personer samt för 8 mordförsök. Måndagen den 10 december avrättades Nordlund med handbila på fängelset i Västerås. Skarprättare var A. G. Dalman.
 
Nordlund var den siste som avrättades med handbila i Sverige.
 
Leif Svensson  
Västerås

[Rolf Liljhammar]

Johan Filip Nordlund
 
Johan Filip Nordlund uppges vara född i Säter 22/3 1875, som son till en stenarbetare. Min källa anger att hans skolgång blev försummad då han ”hade stor fallenhet för rymningar. Nordlunds natur var vagabondens...”. Han hade dock ett stadigt arbete somrarna 1890-91 då han arbetade som kock på ett fartyg.
Han började ägna sig åt häststölder och dömdes till 4 månaders straffarbete i Ljusdal i Sept 1891. Han frigavs men satt snart igen från oktober 1892 - till aug 1895.
Då han var född 1875 är det lätt att räkna ut att han endast var 16 år gammal då han fick sin första dom på fyra månaders straffarbete och endast 17 år då han dömdes till nära tre år, 1892.
 
Efter att ha varit ute några månader fick han på nytt en dom, tre år, men den kom att vara i fem år, då han anlagt eld i sitt cell på Långholmen.
 
När han frigavs 20 April 1900 var han 25 år gammal och hade redan suttit fängslad 8 år av sitt liv.
 
Han beger sig först till sina föräldrar i Gävle, men beger sig snart på vandring igen och försörjer sig på tiggeri. I Örebro besöker han fängelset för att få ut sin innestående lön, 10 kr.
 
För pengarna köper han en revolver, men lyckas genom någon bytesmanöver byta till sig en annan - och samtidigt behålla den första.
 
Beväpnad med två skjutvapen går han ombord på Hjälmarebåten ”Björksundet”. Båten lägger till vid alltför många bryggor kring Hjälmaren så han får inte tillfälle till det planerade rånet, men lyckas stjäla en kassa på 25 Kr.
 
Hos ett par smeder i Arboga får han vapnen smorda och översedda och provskjuter dem.
 
Den 16:e maj gör han, enl uppgift, minst fyra rekognoseringsbesök på ångfartyget ”Prins Carl”. Båten avgår vid 8-tiden med Nordlund ombord.
 
Senare på kvällen låser han in passagerarna som befann sig i rökhytten. Vid 12-tiden sticker han ned fartygets kapten, därefter de passagerare som dyker upp. En nedstucken yngling jämrar sig och för att få tyst på denne skjuter Nordlund honom.
 
Därefter går han mer eller mindre bärsärkagång på fartyget. Fem personer dödades, åtta blev skadade.
 
En uppasserska som lyckats gömma sig vinkar till det passerande fartyget ”Köping” som lägger om kursen. Nordlund får ned en båt och lyckas ro iland. Han snor också åt sig kaptenens plånbok med 845 kr.
 
Nordlund lyckas gå iland vid Tidö, han tar tåget till Eskilstuna från Strömsholms station och får därifrån skjuts till Skogstorps station, där han grips under dramatiska omständigheter.
 
Just kring sekelskiftet var debatten om dödsstraffets avskaffande högaktuell. Ingen avrättning hade ägt rum sedan ”Alftamördaren's” 1893. Samtidigt satt två andra dödsdömda personer, Theodor Sallroth och Lars Nilsson och väntade på det slutliga utslaget från Kungl Majt.
 
Sallroth hade ursprungligen dömts till livstids fängelse med Hovrätten skärpte till dödsstraff. HD fastställde domen, men rekommenderade nåd.
 
När Sallroths nådeansökan låg inne för behandling aktualiserades ytterligare en dödsdom, den mot ”Löderupsmannen”  Lars Nilsson.  
Häradsrätt och Hovrätt dömde Nilsson till döden, Hovrätten dock först efter det att fängelseläkare och Medicinalstyrelsen yttrat sig om hans sinnestillstånd.
 
Författaren Anders Österling, son till redaktören för Skånska Dagbladet, gjorde för tidningen ett porträtt av gärningsmannen. Han beskrev senare mördaren som ”en färglös och beskedlig, närmast undermålig stackare, som i våra dagar säkert skulle ha internerats på en vårdanstalt”.
Meningarna i HD var delade. Majoriteten vägde för verkställande av dödsdomen, men en stark minoritet ansåg att läkarnas bedömning inte var entydig.
 
Då inträffade dådet på ”Prins Carl”.
 
Det är helt uppenbart att detta påverkade opinionen för dödsstraffets bevarande. Statsminister Boström förklarade i brev till kung Oscar, som då befann sig i England, att ”Nordlunds brott, jämte flere andre bär vittne om nödvändigheten att visa att överheten ej bär svärdet förgäves”.
 
Samtliga dödsdomar faställdes och kom att gå i verkställighet under år 1900.
 
Sannolikt hade samtliga av de dödsdömda, även Nordlund, bedömda var för sig blivit benådade, då Sallroths ungdom, 20 år, Nilssons och Nordlunds sinnesbeskaffenhet var tillräckligt starka skäl, men de tre nästan samtidiga morden var så pass upprörande att nådeenheten föll för trycket.
 
Nordlund lyckades, under sin vistelse på Västeråsfängelset, att skada två väktare med en slipad hasp. En tredje väktare skjuter honom med revolver i veka livet. Någon närmare utredning om detta tycks ej ha ägt rum.
 
Nordlund avrättades 10 dec 1900, som den siste i Sverige där handbila användes.
 
Han var då drygt 25 år gammal.
 
Nordlund är i viss mån fortfarande en levande tradition i trakterna kring Arboga bl a berättas att han på sin väg från Örebro besökte Åsta för att först där se på båten Nordsund men den lär ha varit för liten. Han fortsatte då till Arboga och passerade då gården Stälund för att fråga om tiden och blev där bjuden på kaffe.
 
En idag levande Götlundabos morfar avsåg att åka med båten Prins Carl men blev försenad och missade den med några minuter.
 
Skräddarmästaren Gustav Karlsson, en profil i trakten, kom däremot med. Han satt och spelade kort med någon medpassagerare när skottlossningen började. Han träffades av två kulor. Det gick att operera bort den ena, men den andra fick sitta kvar livet ut.
 
Två av salongsfåtöljerna finns bevarade som privat ägo. En livbåt som uppges vara den som Nordlund flydde med, har jag själv sett hos en båtbyggare/samlare som är mycket bestämd på att den är äkta.
 
Prins Carl's styrhytt fanns/finns kvar som båthus på en Hjälmareö.
 
Stationshuset vid Skogstorp lär, enligt obekräftade uppgifter, ha flyttats från sin ursprungliga plats och kommit att användas som stationshus vid Torpa, utanför Kungsör. Det skall idag vara ombyggt till villa.
 
Nordlund lär också ha provskjutit sin revolver vid Lärkbacken, /Lärkträdsbacken/ i Arboga och då ha skrämt slag på två smeder som hade sin smedja alldeles intill.
 
Han lär också, när han köpte vapnet, och blivit tillfrågad vad typ av revolver han  önskade, ha svarat:
- En för sju personer...
 
Mvh
 
Rolf L

[Hans-E Karlsson]

Det finns många berättelser och myter om denna stackars Filip Nordlund som i pressen snabbt omdöptes till Mordlund.
Bl a sägs att efter avrättningen skickades kroppen till Uppsala för obduktion och undervisningsändamål och att ansvarig docent där behöll Filips högra pekfinger förvarat i en glasburk med formalin att visas upp privat vid lämpliga tillfällen, fingret som kramat avtryckaren och dödat flera oskyldiga. Var finns det idag?
Även begravningen var kontroversiell, skulle han få ligga på en kyrkogård i vigd jord? Frågan kan idag tyckas irrelevant men var det inte då. Ligga i samma jord som sina offer tyckte säkert mer än de anhöriga var för magstarkt, men ett centralt bud i kyrkan har ju alltid varit förlåtelse och ingen är helt förtappad och Filip hade sista dagarna visat ånger och deltagit i andaktsstunder.  Det löstes med en kompromiss. Han begravdes i Västerås Östra Kyrkogård, numera kallad gamla kyrkogården under muren så att halva kroppen kom i vigd jord och halva utanför.  
Ovanstående är bl a baserat på en artikel i VLT för några år sedan. Tyvärr har jag inte datumet.
Mvh/H-E K

[Eva Svensson]

Jag har en Sabina Lindgren i min släkt som har skrivit om mordet i sina memoarer.
Hon skriver : År 1900 i början av maj gick vi vår vanliga tur från Stockholm kl sex på eftermiddagen. När vi kom på Björkfjärden på natten fick vi se ångbåten  Prins Carl  ligga stilla utanför farleden. Kaptenen gick dit för att se vad det var för fel eftersom allt var så tyst och lugnt ombord. Han ropade men fick inget svar. Det kom fram en stor karl  med en stor svart kappa med en pistol i ena handen och knivar i den andra och svarade:  Här är inget fel. Här har ni ett skott, kommer ni hit blir det flera . Kapten ropade ned till maskin full back så hela båten skakade. Jag hade nyss lagt mig och somnat men flög upp och fick tag i nattrocken och upp på däck. Där såg jag ingen, så jag sprang upp på bryggan, där kaptenen stod lutat mot hyttväggen. De ropade från Prins Carl: Gå inte ifrån oss, en mördare ombord! Var lugna ropade vår kapten, om så är har han rott iland. Vi kommer. Och hur det såg ut på den båten kan jag inte berätta. Det kom en passagerare ombord på vår båt spritt naken och blodig å hela kroppen. Han tog mig i armen och sprang in i köket. Jag skullle hjälpa honom. Jag har bara fem minuter kvar, skrek han. Jag satte honom på en stol och tvättade honom ren och lade förband och gav honom en stor konjak och starkt kaffe. Jag tog kaptenens kläder och satte på honom och lindade en filt om honom och lade honom i en hytt. han somnade och sov tills vi kom till Köping, dit vi tog alla sårade med. En dog på båten. Läkare och sköterskor kom och tog hand om de övriga. Prins Carl fick befäl av oss till Stockholm.
 
 Prins Carls hytt finns på Vinön i Hjälmaren.
Mvh Eva

[Gunilla Johansson Eskilstuna]

Skogstorps station står kvar. Men är ombyggd. Hörde historien redan som barn och har t o m åkt tåg från Skogstorps station.

[Matz Jacobsson (Dis00349)]

I Rolf Liljhammars intressanta artikel från 26/2 2002 talas om en morfar, som missade båten.
Denne morfar till min kusin var min farfar. Som jag kommer ihåg berättelsen hade min farmor drömt att hennes man inte skulle ta båten så hon förmådde honom att ta tåget istället, då han skulle besöka sin dotter i Stockholm.

[danne]

...denna stackars Filip Nordlund.... Varför ska det vara synd om en person som mördat? Mördare som mördare, spelar väl ingen roll om de är sprungna ur hög eller låg klass?

[Rolf Liljhammar]

Hej Danne!
Det kan visst det var synd om den som mördat. Det handlar mycket om hur människor drivs till att utföra dåd som de själva egentligen tar avstånd ifrån.  
Att låsa in en 17-åring på tre års straffarbete under den tidens förhållanden kan bara skada och leda till vidare kriminalitet.
Nordlund var ett psykfall redan från början och samhällets åtgärder gjorde enbart ont värre.
 
Hög eller låg klass???
 
Det spelar ingen roll, i krissituationer är vi bara människor...
 
Hälsn
 
RolfL

[Erik Wester]

Vad gäller Johan Filip Nordlunds familjeförhållanden så finns han med i 1890 års folkräkning, skriven i Gävle. Boendes i 1:a kvarteret 2:a avdelningen tillsammans med hans mor och två bröder. Moderns civilstånd sägs var gift men ingen fader nämns.
 
Anna Lisa Nordlund, född Fritz, f. 1837 i Säter.
 
Carl Joel, född 1873 i Säter, stenarbetare.
Carl Rikard, född 1881 i Kopparberg.

[Göran Löfstedt]

Ett lustigt sammanträffande.
 
Min morfars far hette Per Johan Nordlund, var född 1851 i Husaby. Han bytte efternamn till Carls?n för det var någon mördare, som min mor uttryckte det, som hette Nordlund.
 
Prins Carl dramat var nog en otroligt stor händelse som till och med fick folk att byta namn.
 
Man kan ju tänka sig, som jämförelse, att efter 1945 är det inte så många som blivit döpta till Adolf.

[Sylvia Leijon]

Angående Hans-E Kalrlssons inlägg:
När jag 1950 läste biologi på gymnasiet i Jönköping, hade vi laborationer, då vi undersökte preparat i mikroskop. De var nogsamt märkta med t.ex. Njure av Nordlund eller Testikel av Ander. Den senare en annan avrättad mördare.

[Lena Sundin Andersson]

Hej!
 
Hittade sidan då jag sökte en ana, då det i en tidningsartikel står att Mordlund greps av tre konstaplar i Skogstorps station, Eskilstuna. En av dessa konstaplar hette Öfling är det någon som har kännedom om hans förnamn eller vet något mer om honom?
 
 
Mvh
 
Lena SA

[Chris Bingefors]

Lena
 
I folkräkningen 1900 finns han:
 
Post 4261455
 
Öfling, Johan Vilhelm
Poliskonst.
 
f. 1867 i Tumbo (Södermanlands län, Södermanland)
 
Gift man, far i familjen
 
Gårdens N:r 74
Eskilstuna (Södermanlands län, Södermanland)
 
Födelseort i källan: Tumbo
 
Gift med Elna Svensson f 1869 i Tranås, Kristianstads län.
 
1890 var han soldat, en vanlig bakgrund för poliser:
 
Post 621102
 
Öfling, Johan Vilhelm
Soldat
 
f. 1867 i Tumbo (Södermanlands län, Södermanland)
 
Ogift man, ensam i familjen
 
Öflingby soldattorp
Tumbo (Södermanlands län, Södermanland)
 
Födelseort i källan: Tumbo

[Lena S Andersson]

Hej Chris!
 
Tack för ditt svar, tyvärr så var det inte min soldat Öfling i Tumbo,som var hjälten, det hade varit en smaskig historia att tillföra forskningen.
 
Mvh
 
Lena SA

[Vsmuuts]

För den som vill ha mer information om denne man (som faktiskt trots sina gärningar var en ganska fascinerande människa) kan man läsa följande bok:
 
Mälarmördaren - historien om ett brott(Ekholm J.O, Sperling S, Bonniers 1979)
 
Skillingtryck om själva gärningen finns också på sajten Stockholmskällan. Intressant läsning är också hans avskedsbrev till föräldrarna (publicerat i både Aftonbladet och Gefle Dagblad runt 20 maj 1900).

[Vsmuuts]

Apropå njuren är det faktiskt inte troligt att det var Nordlunds då, enligt uppgift, kroppen hämtades ut och begravdes av föräldrarna.

[Rolf Liljhammar]

Aldeles otroligt är det inte att njuren togs tillvara. Det var inte ovanligt att den avrättade obducerades omedelbart efter executionen.
På ett foto från Yngsjömörderskan Anna Månsdotters avrättning syns ett par medicinare iförda slaktareförkläden beredda att omedelbart ta hand om kroppen. I i maginnehållet från den siste avrättade i Sverige, Ander, återfanns vid obduktionen skärvor från en tallrik, eller annat fat, vilket togs som att han hade försökt begå självmord inan avrättningen. Alltså obducerades även han. Då Nordlunds avrättning inträffade mellan dessa två executioer är det sannolikt att även han obducerades. Om man sedan verkligen tog vara på några preparat, det är en annan fråga.
Mvh
RolfL

[Bo Nordenfors (Nob)]

Vsmuuts har tydligen inte uppfattat att man inte få framträda på detta forum utan att nämna för- och efternamn.
 
Mvh
 
Bo N.

[Sven Olsson]

Det finns, som nämnts ovan, mycket riktigt ett skillingtryck, Mälaresjörövaren, publicerat i Kjellgren: Visor från farfars tid. Sjungs bäst till melodi I låga ryttartorpet. Att döma av inläggen ovan är visan mycket realistisk.
 
Mvh
 
Sven O

[Stefan Lundgren]

Hans föräldrarhem i Gävle 1900.
 
Namn:  Karl Johan Nordlund  
Hemförsamling:  Gefle Stads  
Hemort:  193/I  
Kontrakt:  Gestrikl:s Ö.  
Län:  Gävleborg  
Födelseår:  1853  
Födelseförsamling:  Säter Kopparbergs län  
Yrke:  Stenhuggare  
Civilstånd:  Gift (G)  
Kön:  Man  
Famstkod:  Far/man (F)  
Fam. nr 1
 
Karl Johan Nordlund, f. 1853 i Säter Kopparbergs län, Stenhuggare  
Anna Lisa Frits, f. 1837 i Säter Kopparbergs län  
Karl Joel, f. 1873 i Säter Kopparbergs län, Gjuteriarbetare  
 
Enligt Västmanlands läns tidning lördagen den 19 maj så stod det följande om hans föräldrarhem.
 
I mördarens föräldrarhem, där en af Gefle Dagblads reaktionsmedlemmar på torsdag kväll aflade ett besök, rådde djup förtvillan. Den 57-årige fadern förehöll stillsam och behärskad, men den några och 60 år gamla modern var tröstlös. Hon jämrade sig högljudt och uttryckte gång på gång sin förtvillan öfver de oskyldiga som fallit offer.
 
I tidningen stod det också att hans föräldrar var laglydiga.

[Agneta Lilja]

Min farmors barndomshem, Kilstugan i Vallby i S:t Ilian i Västmanland fick besök av Nordlund när han släppts ut från Långholmen i april 1900 och innan dåden på Mälaren. Han hade ett handskrivet papper med sig av vilket det framgick att han suttit i fängelse, Han fick övernatta, men farmors far plockade undan allt vasst och alla tändstickor och höll sig vaken natten igenom för att skydda sin familj.  
 
Farmors berättelse var så fascinerande att jag valde Nordlund som ämne för min C-uppsats i etnologi vid SU. Det diktades ungefär tjugo visor om honom och det var dessa som främst intresserade mig.