Nilsson, Christina (1843-1921), "Den oemotståndliga"

[Karin Johansson]

Är det någon som har forskat i Operasångerskan Christina Nilssons släkt?

[Anneli Karlsson]

Är det någon som vet något om sångerskan Christina Nilssons släkt?
 
Det jag vet är att hon föddes den 20 augusti 1843. Hennes far hette Jonas Nilsson och hennes mor hette Stina-Cajsa Månsdotter. De bodde på gården Sjöabol, populärt kallad Snugge i Vederslövs socken utanför Växjö i Kronobergs län, Småland. Hon hade sex syskon: Andreas 19 år äldre än Christina, Anna Catharina några år yngre än Andreas, Magnus 14 år äldre än Christina, Nils Johan 12 år äldre, Carl nio år åldre och Sven sju år äldre.
 
Denna information har jag läst mig till i en bok nyligen. Men det var det enda som skrevs om hennes bakgrund.
 
Min farmor har vid något tillfälle sagt till min faster då någon påstått att hon var så lik Kristina Nilsson att det inte var så konstigt eftersom vi var släkt med henne. Min faster kommer inte ihåg hur då hon var ung när detta berättades och både min farmor och farfar är döda sedan ett antal år tillbaks. Har funderat på att börja släktforska och se om jag hittar att jag är släkt med den kända sångerskan men då jag inte vet om det är på min farfars eller farmors sida som jag ska vara släkt med henne så vore det roligt om någon kunde dela med sig av Christina Nilssons släkttavla.
 
Tack på förhand!
 
Anneli

[Håkan. Liljeberg]

Ja min mors kusin råkade stöta på namnet, men pga beklagliga omständigheter så har jag aldrig fått reda på detaljerna. Under fattigperioDen i Småland 1860-70 så drog nog en del syskon och kusiner iväg. En del tog jobb norrut bla. vid bruk, en del vid järnvägen. Min mormors mormors kusin är just hon, Christina Nilsson. Min mormors mor kallades vackra Augusta, jobbade som sjuksköterska i Örebro. Det finns också misstankar om att en doktor Fahlmann skulle ha varit inblandad i hennes tillblivelse.
 
Håkan

[Eva Eriksson]

Är inte hon släkt med Sylvia Vrethammar?

[Håkan Liljeberg]

Hej Anneli!
Att undersöka hennes släktförgreningar är inte det lättaste eftersom hon hade 7-8 syskon. Men jag är släkt med henne liksom Sylvia Vrethammar. 
Håkan

[anders]

Min morfarsfar Anders Johan Svensson från Jönköping accompanjerade Christina Nilsson på gitarr i hennes tidiga karriär. Gitarren finns kvar.

[Håkan Liljeberg]

Jag träffade av en slump på ett möte på värmländska sällskapet, ett par där kvinnan berättade att hennes farmor och farfar arbetat hos Christina Nisson i början av 1900-talet. Det var en märklig slump.

[rickard]

Eftersom min sambo är avlägsen släkting med Kristina Nilsson råkar jag veta att det finns en aktiv släktförening med många medlemmar och medlemsförteckning som skickas ut varje år. De har även träffar emellanåt.

[Niclas Rosenbalck]

På Vederslöv gamla kyrkogård finns Christina Nilssons föräldrars grav:
HÄR UNDER HVILA
HEMMANSEGAREN
JONAS NILSSON
FRÅN SJÖABOHL
FÖDD 1798 D. 2 JULI  DÖD 1871 D. 17 DEC
OCH HANS K: HUSTRU
STINA CAJSA  
MÅNSDOTTER
FÖDD 1804 D: 19 JULI  DÖD 1870 D. 15 AUG
SV.PS:B: 229-485
 
Jämte deras gravsten till höger står sonens:
Minne af Landtbrukaren
Andreas Nilsson
Från Sjöabohl
*18 17/9 24   † 18 19/9 79
      och hans maka
Elin Andreasson
*18 22/8 32  † 19 22/2 22  
      Dottern
Emma Maria
*18 25/3 75  † 18 2/10 98
 
Det finns mer skrivet på anbytarforum om Christina Nilsson , se: Nilsson Christina/Casa Miranda
och  Vederslöv

[Maud Svensson]

Den oemotståndliga - en Christina Nilsson-biografi av Ingegerd Björklund utgavs av Författarhuset 2000. Min sambos morbror skrev en högst personlig recension, som kanske kan intressera någon här:
 
Tre mil söder om Växjö, nära Gottåsa, där väg 23 och 126 numera korsas, låg vid 1800-talets på en grusås ute i skogen en kombinerad lönnkrog och karamellkokeri. Den förestods av Botel (Bothilda) Isachsdotter. Vilka verksamheter denna dam ytterligare bedrev kan man bara spekulera om, men de resulterade så småningom i fem barn med fem olika karlar - inget av dem tillkommet i äkta säng. Ett av dem blev min farfars far.
 
Botel åtnjöt, trots sitt avspända förhållande till rådande normer, uppenbart ett visst anseende. Det kan eventuellt ha sammanhängt med att hon visste så mycket om de lokala manliga honoratiores hemliga liv och laster att hon uppnått social immunitet. Och så var hon visst snäll och hjälpte dem som stod ännu längre ned.
 
Bland dessa senare fanns Christina (Jonasdotter) Nilsson, yngst av 7 barn till Jonas och Stina-Cajsa. De var inhysta i ett rum och kök på Backen i näraliggande Lövhult sedan 1847, då familjen vräkts från sitt torp under Huseby på grund av oförmåga att betala arrende efter missväxten.
 
Christina hade aldrig lärt sig läsa eller skriva, trots folkskolereformen, som var jämngammal med henne själv. Och inte var hon så intresserad av att plocka potatis, bära ved och vatten åt mor sin, som pryglade sin självsvåldiga unge i tid och otid. Men hennes far och bror var musikaliska och själv var hon en baddare på att sjunga och hon lärde sig själv spela fiol på broderns instrument. Så Botel städslade henne som entertainer på sitt etablissemang uppe på Åsen - Christina brukade f.ö. hjula inför publik också, fast snabbt som ögat, ty hon saknade benkläder. Uppenbarligen passade denna verksamhet hennes kynne bättre, för en av många lokala anekdoter vet att berätta att hon, tillfrågad vad hon skulle bli när hon blev stor, promt svarade antingen lärarinna eller så ska jag bli hora.
 
Detta torde visa vilket andligt inflytande min anmoder, och därmed indirekt jag själv, åtminstone i detta skede, hade över Christina Nilsson. Men det visar också den gamla sanningen att ingenting i livet blir som man tänkt sig.
 
Denna lilla historia saknas dessvärre i den senaste i en rad biografier över den lyriska sopranen och världsartisten Christina Nilsson (1843-1921) författad av en sentida kollega, Ingegerd Björklund som även varit musikrektor vid Växjö Universitet.
 
Här följs annars Christinas karriär nästan dag för dag från Botels lönnkrog, studier med hjälp av svenska mecenater (vilka så småningom fick igen sina utlägg) och operadebuten som Violetta och Nattens Drottning på Paris lyriska teater 1864-65 till furstehoven, konsertlokalerna och operahusen i Europas huvudstäder och på den nordamerikanska kontinenten fram till avskedsföreställningen 1893.
 
Björklund är kanske ingen stor författare, men hon har gjort en hel del grundforskning och bl a följt upp samtida pressreaktioner mycket noga. Hon har också fördelen av att kunna sitt, och Christinas, yrke utifrån och in. Hon ger en ganska detaljerad skildring av hur sångerskan sjöng och agerade på scen, av hennes styrka och hennes svagheter: man får klart för sig att Christinas framgångar inte bara var resultatet av en enastående musikalitet, utan av att hon faktiskt var nyskapande genom att på scen förena den äldre virtuosa stilen med ett starkt dramatiskt utspel - för vilket hon i konsertsammanhang ofta snubbades av samtidens konservativa kritiker. Vad gäller rösten var hennes styrka inte volymen utan snarare att modulera rösten i sotto voce-, diminuendo- och crescendopassager och i samband härmed en strålande frasering. Allt tillsammans gjorde henne enligt Björklunds mening till en större operasångerska än konsertsångerska. Och hennes skönhet och personliga utstrålning skall ha varit av ett sådant slag att hon tidvis ute i världen ägnades en dyrkan påminnande om den som senare kom Greta Garbo till del.
 
Klokt nog vägrade hon låta sig spelas in med den usla inspelningsteknik som var tillgänglig från 90-talet, då hon sannolikt röstligt passerat sin kulmen. Hennes samtida rivaler inom konsten, t ex Adelina Patti, var inte lika förutseende och låter, när vi lyssnar på dem idag, förskräckligt. Å andra sidan ger Björklund intrycket att endast videoteknik skulle ha kunnat göra Christina rättvisa.
 
För att företa en klassresa som Christinas räcker det inte med talang och utseende - man måste vara egocentrisk och utrustad med ett obändigt självförtroende. Christina ansågs av dem som yrkes- eller affärsmässigt hade med henne att göra för besvärlig - en kylig dam som ingen fick sätta sig på och som gav precis så mycket av sig själv som hon behövde och till rätt pris (återigen säkert efter min farfarsfarmors föredöme). Hon trissade upp sina gager till det olidliga för dem som hade råd att betala - men gav å andra sidan otaliga gratiskonserter för folk som knappt hade råd med maten Hon är en av de få som vägrat sjunga för drottning Victoria, föregivande att hon redan lovat sjunga gratis i slummen i Soho vid samma tidpunkt.
 
Christina Nilsson hade tidigt fått lära sig pengars värde och hon tjänade okristligt med pengar (även om hennes makar var mycket behjälpliga med att göra av med dem). Hon köpte tidigt tillbaka födelsehemmet till far och mor och satte släkten i Sverige ekonomiskt på fötter. Hon hade råd att inte krusa för någon, men lär fortfarande ha kunnat prata med sina syskon och gamla vänner. Hon lärde sig aldrig förakta den folkmusik som varit hennes ursprungliga repertoar.
 
Christinas sätt att bete sig på sin klassresa, hennes sätt att alltid återvända till sina geografiska, musikaliska och sociala rötter, det intryck man får av en människa som förenar ett starkt kommersiellt medvetande med ett stort mått av integritet (kanske till priset av socialt främlingskap i den nya miljön) och också hennes vägran att mer än nödvändigt skilja på högt och lågt - i samhälle eller inom musiken - gör henne i mina ögon till något av sin tids Dolly Parton.
 
För den som undrar är detta menat som beröm.
Hans Isaksson

[Anneli Karlsson]

Jag undrar om det är någon som vet om släktföreningen har en hemsida eller om man kan komma i kontakt med dem på något vis?

[Hans Lothsson]

Hej Anneli !
 
Jag har en liten sammanställning av den släkten om
du vill ha den, men jag har för mig att du fick en sådan för något år sedan ?
 
Med hälsning Hans

[Kristina Nilsson]

Hej allihop!
 
Jag har ett riktigt gammalt tjockt fotografi på sångerskan Kristina Nilsson som jag hittade i min farfars mormors brors fotoalbum. Antagligen rör det sig om ett dåtida populärfoto men man kan ju få fantisera lite. Fotot har dock inget namn på, och det var en ren händelse att jag kände igen henne efter att ha läst mycket om henne. Jag har aldrig sett fotot någon annanstans så vitt jag kan komma ihåg. Jag är förresten sångerska och uppkallad efter henne. Jag är tacksam att min kära mamma inte valde namnet Aida som hon hade tänkt först. Aida Nilsson skulle ha varit mycket pinsamt att heta eller hur?

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Vi har ett par bilder på henne i 'Porträttfynd' här på Rötter - se bilderna #22635 och #24047..

[Margareta Kimler]

Kristina Nilsson var faster till min ingifte morbroder Henning Berg som var född 1894. Det var något vi alla kände till i släkten. Men tyvärr vet jag inget mer om hennes anor. Mvh Maggan

[Håkan Dackman]

Hej
Jag är medlem i styrelsen för Christina Nilssons släktförening och har mycket material om släkten. Det är inte sammanställt i en sådan form att det utan vidare kan skickas. Vi har ganska fullständiga uppgifter om ättlingar till Christinas syskon och en hel del men inte komplett material om ättlingar till hennes kusiner.
 
Om någon har uppgifter om personer som kan antas vara släkt, så kan jag kolla upp möjliga anknytningar. 
 
Föreningen ger ut en medlemsförteckning med tablåer som visar släktskapen mellan föreningens medlemmar och jag kan skicka en sådan mot en ersättning för porto och tryckning. 
M.v.h.
Håkan Dackman, Malmö
H.Dackman@bolina.hsb.se

[Håkan Liljeberg]

Hej, Håkan Dackman!
Det enda jag vet om möjligt släktskap är min mormor Anna Nordström. Hon är troligtvis från Örebro-trakten, hennes mor vet jag inte vad hon hette som flicka, men hennes mormor tror jag hette Augusta och tjänstgjorde som hushållerska hos en doktor Fahlman(n?) i Örebro. Hon kallades också för vackra Augusta. Hon blev gravid och fick sluta på platsen pga skandalen. Underligt nog verkade doktorn ha ett finger med i spelet, han fortsatte ha kontakt med henne och gav henne regelbundet pengar för dotterns uppfostran och utbildning. Hon blev sedan sjuksköterska. Hennes dotter gifte sig sedan Tore Alvar Stråby född Johansson i Fellingsbro. Om du kunde skicka mig  tablåer på Christina Nilssons släktingar som flyttat till Närke eller Örebrotrakten så skulle jag vara tacksam.

[Håkan Dackman]

Hej Håkan L.
Jag har kollat igenom mina papper, men inte hittat någon som flyttat till Örebrotrakten.
Det närmaste jag kommer är en Ida Carolina Magnusdotter, född 1865 9/8 i Vederslöv som flyttade till Enköping 1885.
Jag har också tittat efter Augustor och hittat två tänkbara (fast jag vet ju inte när din Augusta kan tänkas vara född).
En är Augusta Carlsdotter eller Zachrisson (hennes far hette Carl Zachrisson), född 1860 5/10 i Dönningelanda. 
Den andra är Theodolinda Augusta Lindkvist, född 1873 19/10 i Skatelöv.
Alla tre nämnda var kusindöttrar till Christina Nilsson.

[Jonas Magnusson]

Länge sedan det skrevs något i denna tråd...
 
Jag har råkat på artiklar (på totalt 3 A4-sidor) från 1885 som handlar om Kristina Nilsson. Bland annat berättas det om En hemsk olycka
då Kristina ger ett extranummer från en balkong på Grand Hotel inför omrking 30.000 personer varvid det i tumult trampas ihjäl minst aderton personer. Det finns även en illustration från händelsen, hämtad ur Budkaflen. (Händelsen finns även omnämnd på Wikipedia)
 
Skicka  ett mail om ni är intresseradeav en kopia via mail!
 
Mvh Jonas

[Ann-Mari Bäckman]

Vem är brorsdottern?
 
Stina
 
Någon som känner till syskonbarnen? Hon kan vara född ca 1892.
 
Kan det stämma att hon är ett brorsbarn? Borde man inte söka henne ytterligare en generation framåt i tiden eller fanns det ytterligare en sångerska Christina Nilsson?
 
Ann-Mari
 
(Meddelandet ändrat av ines 2011-02-03 16:29)

[Hans Ivar Svensson]

Det har nog aldrig funnits någon mer sångerska Christina Nilsson. Men det stämmer att Stina på bilden är en generation ytterligare. Stina (Kristina)var född 1898-04-12 i Gårdsby. Hon döptes inte förrän den 7 juli av biskop Lindström i Växjö. En av faddrarna var då Christina Nilsson grevinna de Casa Miranda från Paris. Stinas fader v. häradshövding och godsägare Johannes Nilsson var son till sångerskans äldste bror Andreas.

[Ann-Mari Bäckman]

Hans-Ivar!
 
Du får gärna skriva in dina uppgifter om Stina, som kommentar till fotot (Gör inte du det gör jag det framöver)
 
 
Om du inte har kommenterat ett foto, så gör du så här:
Klicka på länken, skriv dina uppgifter i kommentarrutan.
Fyll i översta rutan med ditt namn (inte Användarnamn och lösenord). Uppgifterna ska godkännas, så det tar ett tag innan de syns.
 
Tack för uppgiften om Stina!
 
Ann-Mari

[Christina Backman]

Jag söker en artikel om ett porträtt i olja av Christina Nilsson som barn. Hon sitter på en stenmur med  Ljungby kyrka långt i bakgrunden. En näktergal sitter i trädet bakom henne. Artikeln publicerades före 1964 i en hembygdsförenings skrift, troligen på 1940- eller 1950-talet. Skriften är ungefär i A4-format men vad hette den? Tavlan skall vara målad av Adelaide Leuhusen. Kan någon hjälpa mig så blir jag mycket tacksam för jag har vänt upp och ner på mitt hem . utan resultat!

[Tomas Risbecker]

Under denna rubrik talas det en del om Christina Nilssons föräldrars grav, men inte om hennes. Min egen farfar är begravd på Tegnérkyrkogården i Växjö och om jag inte minns fel, så är Christina Nilssons grav där, tvärsöver grusgången, så att säga. Detta går naturligtvis lätt att kolla för den som vill veta säkert.