Äldre inlägg (arkiv) till 2006-01-21

[Ulf Sawert]

Hej Lennart igen! Jo, tänkte bara upplysa dig ang. den släkttavla du studerat så mycket...kom bara ihåg att denna släkttavla har missat Säbrågrenen - som bl. a. jag kommer från.
Man har glömt där att nämna att Olof Hersesson fick ytterliggare en son: Fale, och från honom härstammar Säbrågrenen - som bl. a. innehåller så mycket adel. Den hamnade ju i södra Sverige (merparten) på ett tidigt stadium. Bara så du vet...
 
Ulf.

[Ann-Mari Bäckman]

Lennart!
 
Nu halkar jag in på en diskussion, som jag inte har följt, men jag undrar om du har tänkt på den landhöjning, som har skett? Så jag undrar om man överhuvudtaget såg öarna Holmön, Björkön och andra småöar då mellan Vasa och Umeå för ca 1000 år sedan? Jag tror knappast det.
 
Ann-Mari Bäckman

[Erik Holmlund]

Hur långt söderut på norrlandskusten bodde det finnar/kväner? Ett finsk-ugriskt bältesspänne som hittats i Grundsunda finns på mus?et i Örnsköldsvik. Det är daterat till 6-700 e.Kr. Det skiljer sig avsevärt från vanliga sydsvenska bältesspännestyper (bucklor) som har hittats i sydligare delar av Ångermanland.

[Nils Olofsson]

Två intressanta påståenden som kommit fram under veckan är fortfarande obesvarade.
 
1. Mark påstår följande om Olof Hersesson:  
tiden 1443 fanns det bara han som hade fiskediplom i Röbäck och agera faste från Röbäck
 
Varifrån kommer uppgiften om att Olof i Bureå skulle äga fiskediplom i Röbäck? Eller att överhuvudtaget någon Olof äger fiskediplom i Västerbotten på 1400-talets första hälft.
 
2. Per-Åke Borss?ns inlägg från lördag den 14 jan 2006 kl. 16.10 är mycket intressant och sammanfattas i slutorden:  
Han tog medvetet en annan ätts vapen med en klar övertygelse att det verkligen var hans fäderne, men redovisade inte den faktiska ättelinjen till vapnet, utan han knyter istället an vapnet till sin ofrälse mödernesläkt; som denna ätts ursprungliga vapen. Varför?
 
Vad har du för belägg Per-Åke, om att Johannes Bureus verkligen trodde att Fardeätten tillhörde hans fäderne? Vad jag vet är väl fadern Tomas Matthi?s ursprung okänt eller menar du att Bureus missuppfattat situationen? Att han i unga år hört att han tillhörde Fardeätten men felaktigt trott det vara på moderns sida?

[Lennart Lindström]

Ann-Mari. Holmöarna såg dagens ljus för ca 2000 år sedan. På 1500-talet var öarna stora, och de fick sina första bosättningar. Bureätten fanns tidigt på plats via  Anna Olofsdotter, dotterdotter till birkarlen och landsköpmannen Karl Mosesson i Bure, död omkring 1560.

[Ulf Sawert]

Hej vänner! Tänkte bara förtydliga lite av vad jag sagt tidigare, om detta med att Hälsingland skulle ha varit ett eget land, med några citat från boken: Jarlens Sekel, utg. år 2000. Den handlar om Sverige på 1200-talet och är skriven av en historieprofessor.
 
Sid: 551: I 1100-talsbrev från påven Innocentius II och kejsar Fredrik Barbarossa anges Hälsingland som ett eget land, jämförtbart med Danmark, Norge, Sverige, Färöarna och Grönland. I Historia Norwegiae författad under andra hälften av 1100-talet, omnäms Ångermanland (Angaria) som ett av de östliga länder som gränsade till Norge. Den danska historieskrivaren Saxo Grammaticus (omkring 1200) skriver om Hälsingland att det ligger utanför det svenska riket, att det har varit ett land dit en besegrad kunde fly. Vidare på sidan 553: I praktiken tillhörde bygden de herremän och bönder som var först på plats och koloniserade området, byggde kyrkor och satte sig i respekt.
 
Om man sedan går till sidan 555: Inte förrän på 1320-talet, under Magnus Erikssons förmyndarregering, blev Hälsingland slutgiltigt inlemmat i riket. Kungsgårdar etablerades...
 
Alltså detta Hälsingland var alltså dåtidens Norrland! (Sträckte sig från ödmården - skogsområde mellan Gästrikland och nuvarande Hälsingland - till Umeå?).
 
Författaren nämner också om detta med övre Norrlands kolonisering på sidan 559: År 1327 reglerade ärkebiskop Olof Björnsson, kungsåren i Hälsingland Johan Ingmarsson, hälsingestormannen Nils Farthiegnsson samt Peter Unge sina intressen i Lule älvdal. Året därpå utfärdade drotsen Knut Jonsson en ryktbar förordning, enligt vilken de som slår sig ned i det väldiga området mellan Hälsinglands nordgräns och Ule träsk tillerkänns fri bosättning samt skattefrihet intill dess kung Magnus blir myndig. Dokumentet, i vilket birkarlar näms för första gången, stadfästes av konungen år 1340. År 1335 erhöll Nils Abjörnsson (sparre) kunglig bekräftelse på det intresseområde i Piteå som han tilldelats av ärkebiskop Olof. vidare lite längre ned...Omedelbart efter det att bygderna vid Bottenhavet blivit tionde- och skattepliktiga skedde en organiserad svensk expansion ännu längre norrut, längs bottenviken. Hälsingestormän som något decennium tidigare varit oberoende deltog själva med liv och lust i projektet. Varför? De tjänade på det! Och ytterliggare längre ned...Övre Norrlands kustbygd blev en del av Sverige i svallvågorna efter Nöteborgsfreden mellan svenskar och ryssar år 1323. Slut på citat.
 
Ja det var inget litet område precis att kolonisera! Undrar just hur stora markområden som ärkebiskopen och stormännen lade beslag på...rörde det sig om kvadratkilometrar!?
 
Vänligen: Ulf. Byrisholm.

[Jörgen Tollesson]

Om någon till äventyrs finner författarens namn mer intressant än hans titel kan meddelas att historieprofessorn som skrivit Jarlens sekel är Dick Harrison.

[Lennart Lindström]

Ulf. Bara som info ett ställe där du kan hitta mycket mera. Jag anser historiebeskrivningen för övre Norrland  i Jarlens sekel vara ytterst summarisk (men boken är jättebra i andra avseenden). Det finns några forskare i Umeå som via Internet försöker sprida finska uppgifter om  Norra Bottnens historia. Materialet anses (kanske medvetet] delvis vara en partsinlaga för finskt synsätt, men där finns ändå ganska mycket läsvärt, om inte annat, så ser man vilka skillnader som finns beträffande de teorier man spekulerar i (därför fakta är så få utöver vad arkeologerna hittar, Alla artiklar har källförteckningar).
 
Så ta inte allt för vetenskaplig sanning, men visst finns saker vi svenskar oftast inte vet, till ex texten i kap 3.3 Österbottens svenskar - erövrare eller nybyggare?  
 
Det bor drygt 100 000 svenskspråkiga vid Österbottens kust. Språkgränsen har varit oförändrad sedan 1500-talet. De svenskspråkigas relativa andel av landskapet befolkning har av olika orsaker minskat under årens lopp. Svenskarna i Österbotten härstammar   inte från den germanska  befolkningen som i slutet av den förhistoriska tiden skapade en rik fornkultur i området, utan de har flyttat över havet från Sverige.
 
Det är just detta att befolkningen i Österbotten kanske faktiskt varit germansk genom alla tider, och inte folktomt när svenskarna kom dit (men decimerad av Digerdöden 1350?) som 1990-talets utgrävningar nu visar som en ny realistisk (?) teori. Därom tvista de lärde. Bara som apropå din tidigare fråga.

[Marc Hernelind]

Hej Lennart det är intressanta inlägg jag är mycket intressera av vår historia i Västerbotten och Norrbotten jag har följt Birlkarlarna från 1300 tal till 1621 då birlkarl sysslan försvann i och med stadsprivelegiumet då all handel bedrevs i Städerna.  
Som jag har förstått så har birkarlar gjort en betydande insatas för utvecklingen av finland Karlar från Birkala skapade en gemensam front mot öster och stärkte handels förbindelserna västerut,birlkarlarna hade sina privilegier ända till 1554 när Gustav Vasa tog upp skattebörden till kronan och Birkarlar blev kronas fogdar,tidigare system då birlkarlar bedrev handel uppbörd och rättsvård , ersattes av statligt kontrollerat system.  
jag har funnit att enstor del av alla birlkarlar var buresläkt under medeltiden och under gustavvasas tid framstod birlkarlarna som en ledande grupp en elit meden skärskild profil, Kungen talar om de rika birlkalarna viket bestyrks avjordaböckerna och i den riks bouppteckning som för år 1571 upprättades för gäldande av älvsborgslösen,finner man avrikets sex rikaste män som också är birlkarlar räknas.
var av tre med säkerhet tillhörde Buresläkten  
och en av dom som inte var det var Matti Kurki välkänd birlkarl hövding.
det finns dom som sagt att birlkarl harinte med buresläkten att göra dom vet inte alls vad dom prata om 90 procent av birkarlar tillhörde buresläkten i den undersökning jag gjorde,släkten Grubb hade 7 generationer Birlkarlar, här är några kända Birlkarlar, Könik Olofsson ,Olaus petri Njurenius , ,Olof Hersesson ,Carl mosesson ,Petrus  Kenisius ,Olof Graan , Nils Olofsson, plus alla Grubb,Nicolau Andre ect mvh marc

[Lennart Lindström]

Birkarlarnas historia och bakgrund verkar vara påverkad av nationalromantiska motiv, dvs olika teorier har framförts utifrån de dokument och fynd som gjorts i Sverige, Norge och Finland. Den bästa sammanfattningen (hittills) på svenska finns i Thomas Wallerströms doktorsavhandling Norrbotten, Sverige och Medeltiden (1995) i meningen (sid 242)
 
 Uppgifterna om birkarlarna har under åren ifrågasatts ur källkritisk synvinkel, både när det gäller härkomstproblematiken och de angivna rättigheternas ålder. Sedan Olaus Magnus har den lockat ett femtiotal forskare att ta ställning med resultat att omkring tjugo olika svar presenterats (Vahtola 1987:325)
 
Det finns alltså massor av teorier, vilka Wallerström går igenom på elva sidor. Ingen verkar heltäckande utan allt beror på det perspektiv man iakttar birkarlarna från. Vahtola 1987 (på univeritetet i Uleåborg)  hävdar t ex att benänmimgen birkarlar inte kan ha uppkommit i Finland. Birkarlarna har exklusiv anknytning till Kemi-Torne-Pite älvdalar . Inte i Österbotten och längre söderu på finska sidan. och Västerbotten och längre söderut på svenska sidan.
 
Den absoluta merparten av all handel till Stockholm från Bottenviken kom från Norrbotten (Västerbottenshandeln gick andra vägar på 1500-talet i alla fall), dvs handeln till Stockholm kom via riktiga birkarlar när Norrbotten började exploateras på 1300-talet. Birkarlar blir därför en i Stockholm införd benämning på handelsmän i norr, som senare även tillämpas även på de falska  birkarlarna i Västerbotten på 1500-talet, när Gustav Vasa ger ordet birkarl en ny innebörd.
 
Detta är nog  förklaringen till varför så många av bureättens handelsmän kallas birkarlar. Detta var på 1500-talet omvandlat till bara en titel införd i Stockholm på vissa handelsmän, precis som biskop var en visss titel bland prästerna.

[Anders Ryberg]

I den mån de svensktalande i Österbotten inte skall ha någon härstamning från dem som bodde i Österbotten för ett par tusen år sedan krävs att det inte förekommit något som helst avlande av barn mellan de inflyttade svensktalande och tidigare invånare i området. Inte heller får det ha förekommit någon assimilering av lokalbefolkning till den svensktalande gruppen. Jag känner inte till ett enda samhället där sådana barriärer upprätthållits. Dessutom så tyder genetiska studier på att det inte existerar några skarpa genetiska gränser mellan olika delar av Finland, utan att det snarare är så att man är mer släkt med folk i närheten än folk långt bort.
 
Allt tyder med andra ord på att han har fel. (Men det har för den delen sannolikt alla som talar om de olika folkgrupperna som separata enheter utan att se till de ständiga kontakterna och glidningarna mellan grupperna...)

[Lennart Lindström]

Ett förtydligande. Med germansk resp finsk(-ugisk) avser jag (dominerande) kulturell-språklig grupp i Österbotten. Detta blir en följd av tomrumshypotesens dödsförklaring efter utgrävningsresultaten 1990-95, som redovisas i  Ny kunskap om järnåldern i Österbotten, ur vilken jag citerar inledningen
 
Anhängarna av den seglivade tomrumshypotesen har ordrikt hävdat att kustområdena, det vill säga de regioner som i dag utgör Svenskfinland inklusive Åland, var folktomma under vikingatiden (800 - 1050 e. Kr.). Tomrumsförespråkarna anser att finskspråkiga grupper fyllde på från inlandet och så småningom, som termen lyder, kom kolonisationen från Sverige igång och gav kusttrakterna svenskspråkig befolkning under tidig medeltid. Dessa teser har finska och finlandssvenska historiker, arkeologer och kanske framför allt ortnamnsforskare traderat under hela 1900-talet. Till saken hör att det inte finns en enda skriftlig källa, som skulle ge belägg för att en organiserad kolonisation från den unga statsbildningen Sverige skulle ha ägt rum.  
 
Så frågan är: var de österbottningar som fanns på plats germansspråkiga (liksom de svenska stormännen, när de anlade Korsholms fästning på 1360-talet) eller finskspråkiga. Genetiskt är finnar och svenskar mycket nära varandra, men kulturellt-språkligt långt ifrån varandra. Vi förstår ju inte ens varandra, om vi inte pratar engelska

[Marc Hernelind]

Det var intressant Leif vad hade att säga om birkarlarna eftersom jag vet det är ditt område och jag har bara gjort en egen liten. kartläggning när jag insåg att Birlkarlo sysslan fanns hos så många Bureättlingar jag har prata lite med Ulf lundström som också gjort en viss utredning om Birlkarlar jag visste att ursprunget är mycket omdiskuterat där har jag inte kunskap nog för att ta ställning för något allternativ,jag noterar med intresse dina svar tack Leif. Mvh Marc

[Marc Hernelind]

Ursäkta stavfelen det Skall vara Brikarl,Birkarl sysslan ,Birkarlar tyvärr så slinker det igenom stavfel dåoch då pga. dyslexin Mvh Marc

[Anders Ryberg]

Vad det gäller tomrumshypotesen så har jag inte koll på arkeologin, förutom att jag tror att vi alla kan enas om att de områden som tillkommit via landhöjning inte befolkats förrän de hamnat i övervattensläge...
 
Men för egen del har jag inget problem med tankar på att nya kulturbärande grupper dök upp och kom att förändra språkbruket i ett område. Det är inte alltid nödvändigt att det är så stora grupper som flyttar sig, hamnar de bara på rätt plats i samhället kan de förändra kultur och språk ändå.
 
Jag är faktiskt osäker på om det finns källmaterial nog för att avgöra vilket språk som talades i Österbotten på tusentalet, eller för den delen innan. Sambanden mellan fynd och språk är inte helt självklara inom arkeologin.

[Per-Åke Borssén]

Svar till AF -Nils Olsson 17/1 2006, 15:38
 Belägg? Ingenting explicit - snarare implicit - om vi godtar, att JB:s handlingar är ett uttryck och en bekräftelse på hans uppfattning om sin rättighet i vapenfrågan. Detta är alltså underförstått, då man betraktar omständigheterna, som jag skrivit om i mitt tidigare inlägg.  
 
 Vi vet inte om faderns ursprung verkligen var okänt för Johannes Thom? Agrivillensis (JB). Fadern var kyrkoherde herr Thom? Mathi? Stokholmensi i Åkerby, som sannolikt väl kände, eller borde ha känt, sin församling. Vi har all anledning att anta kyrkoherden och hans familj var lika väl förtrogen med herr Tomas ursprung. JB hade ett starkt släkthistoriskt intresse, skriver Sikeborg (1996 s 247). Varför skulle inte detta ha omfattat fädernesläktens historia?  Jag tror inte att JB hade missuppfattat något, snarare att han medvetet döljer...
 
 Att känna sitt ursprung var viktigt, speciellt då rättighet till jord var i fråga. För att hävda sina rättigheter krävdes kännedom om flera släktled tillbaka på fädernet och mödernet. Även vid giftemålsprövning var sådan kännedom av vikt. Varför denna mörkning; vad kunde inte berättas vid denna sinistra tid? Därom kan vi endast spekulera.  
 
 Striden om makten stod på 1590-talet mellan hertig Karl och hans brorson kung Sigismund. Kungaättlingar gjorde anspråk på tronen. Adeln var splittrad och till delar upprorisk mot hertig Karl. Samtidigt som JB gör sin norrlandsresa, 1600-01, låter hertig Karl ädlingars huvuden rulla i Linköping och annorstädes.  
 
 Det kan inte vara för fåfängan att försköna sitt vapen eller för att av andra juridiska skäl hävda en frälsehärkomst, som JB tar upp Fardeättens vapen. Med tanke på ovan nämnda omständigheter var det klokt - av ren självbevarelsedrift - att hålla en låg profil, att skydda sig själv och sin släkt från att förknippas med oppositionella grupper, att därför dölja sitt ursprungliga fäderne och sätta fokus på sin politskt ofarliga norrländska bondesläkt i Bureå. Hans morfar var ju som JB själv framhåller i sin säregna släktavla, “MEMORI? SACRUM HERS?”, herr Andre? Olavi Upsalensis “Västerbottens reformator”.  JB kunde därmed trots allt göra klart att hans härstamning hade utgått från den märkliga Fardeätten från Medelpad, även om han - av skäl han endast själv vet - såg sig tvungen att gå omvägen över sin mödernelinje.
 
 Det är besynnerligt, att det läggs ner så mycken tid på att hitta en felande länk till JB:s mödernelinje. En Olof Hersesson och dennes fader Herse Falesson, som skulle vara anfäder till Anders Olofsson och hans bröder i Bureå plockas envetet fram. Genom åren  har gjorts och görs fortfarande genealogiska konstruktioner på JB:s medvetet vilseledande underlag. Man letar efter dessa anor, där man leds (av JB) att tro, att de skall finnas och bortse från att söka där de egentligen borde finnas - i Uppland och inte i upplanden norr över. Om de nu är över huvud taget är möjligt att återfinna dem?

[Ulf Sawert]

En liten rättelse bara...för mina vänner i den arktiska vinterkylans strupgrepp! Boken Jarlens Sekel utgavs år 2002 och inte år 2000 som jag skrev ovan. Sorry.
 
Vänligen. Ulf. Insnöad i Byrisholm.

[Kenneth Bengtsson]

Ulf
 
Var ligger Byrisholm.

[Lennart Lindström]

Det pågår en omfattande forskning om detta i norr, såväl på arkeologiska institutionen på Umeå Universitet,(klicka på svenska flaggan för svensk text] som i Uleåborg Universitet, och jag tror vi kanske vet mer redan inom fem år.  
 
För att förstå detta ämne måste man dessutom ha en karta tillgänglig. Jag rekommenderar alla som har bredbandsanslutning, och som inte redan gjort det, att ladda mer den fantastiska   gratiskartan GoogleEarth här . Utan karta ser man inte sambanden (och denna suveräna karta kan man dessutom använda till så mycket annat intressant)
 
Ämnet är spännande och nya saker hittas ständigt av arkeologerna, inte bara i Österbotten (där utgrävningarna sköttes av Umeå Universitet) men alldeles för stort att diskutera här. Jag har snuddat vid ytan i delar som kan ha anknytning till Bureättsdiskussionerna. specifikt bakgrunden till vad som skapade fenomenet Bureätten. Jag har nu angett lämpliga källor till de som ev vill veta mera i ämnet. Jag tror att om några år vet vi betydligt mera. Kanske kan fler gamla sanningar om övre Norrland avskrivas, men helt säker kan jag ju inte vara.Detta får avsluta mina inlägg för denna gång

[Anders Ryberg]

Jo, jag är helt överens om med dig om att en hel del gamla sanningar om Norrland, inklusive sådana som odlas av norrlänningar, behöver avskrivas. En av dessa är Bureätten, men den är visst en helig ko som inte får ifrågasättas...

[Rune Edström (Rune)]

Hej Lennart
Ja får ju hoppas dom kommer till nåt resultat, som styrker hur Norrlands kolonisation gick till, mer än önsketänkande. Å du, glöm inte att tala om att dom ska ange källorna, så ALLA kan kolla och blir nöjda.
mvh
rune

[Rune Edström (Rune)]

Hej Anders
Tja det vet ju du att Bureätten är bara en skröna, som inte har någon verklighetsförankring, Som väl inläst på ämnet vet du ju att den tillhör fablernas värld, så den behöver ju inte gås igenom något mer. Men inser andra det?
mvh
rune

[Anders Ryberg]

Tja, skröna är kanske fel att säga, individerna har ju oftast existerat, och är oftast släkt med varandra på uppgivet vis. Däremot så finns det en del som verkar tro att det fanns en mycket stark sammanhållning inom denna ätt, snarare än att de olika individerna hade olika intressen för olika släktingar och ingifta... Det är den heliga kon jag vill slakta.
 
Men det glädjer mig att se att du är kvar, och kommer med inlägg som faktiskt för det hela framåt genom att påpeka när jag uttrycker mig oklart.

[Katrin Öhgren]

Hejsan! Jag följer debatterna om Bure-släkten varje dag å inte blir man klokare av det.  
 
För över 20 år sedan när jag första gången hörde talas om Bure-släkten utav en lyrisk kollega som också släktforskade, anade jag att jag också skulle hamna i den släkten, eftersom vi hade en del gemensamma anor.  
 
Mycket riktigt, en dag så fick jag fram en linje som gick raka spåret ner i getingboet. Det var nästan så att jag började grina, och det var då jag allvarligt funderade över att avsluta släktforskningen vid fullt blad så att säga.
 
Ingen skulle ha blivit gladare än jag om jag hade kunnat avföra åtminstone en tredjedel av Västerbottensanorna från att ha tillhört den så kallade Bure-släkten.  
 
Numera nöjer jag mig med att om jag kan avskriva en enda, då kommer jag att dansa en ordentlig can-can, men stolligheterna verkar bara rada upp sig vartefter som diskussionerna går vidare.
 
Mina söner räknar sina anor bakåt till de flesta birkarla-släkterna som verkade längs Torne- och Kemi älvdalar, ner till tidigt 1400-tal, dessförinnan vet man inte så mycket. Också där har någon pådyvlat ett släktskap med Burarna genom en eventuell Mosesdotter. Verkar som om någon lyriker varit framme där också.
 
Jag räknar med påhopp från vissa håll, men det bjuder jag på.
Hälsningar Katrin Öhgren
katrinohgren@hotmail.com

[Benny Borgstrand]

Katrin,
 
För min del så låter du sund och förnuftig, att du vill veta sanningen inte skrönor, fabler, förfalskningar, utan det genuint  äkta, som jag tycker alla släktforskare/ släktforskaramatörer borde sträva efter.
 
Alla är ju [color=119911] gröna  [/color] i början, jag har hållit på x år men är fortfarande med för att  se och lära
 
Som tur var finns det en del experter eller mer kunniga som gärna delar med sig till dom som vill lyssna.

[Björn Thunberg]

Precis jag håller starkt med Benny.
Det är ju sanningen vi söker inte skrönor, fabler, förfalskningar.
 
Jag tror aldrig en person blir 100% expert. Vi blir mer eller mindre bra på olika områden.
Björn

[Ulf Sawert]

Hej Kenneth! Byrisholm ingår i Bure-kolonien härute vid havsbandet. Det finns nu fyra hus härute som man skulle kunna kalla: Juniskär nr: 1,2,3 och 4:a. Olika näringar bedrivs också inom släkten dock inte handel med lax, säl och pälsdjur. Stamgodset finns i Kvissleby där min mor residerar på Herrgården: Bure-gården (cirka 300 kvadrat), den är också målad i den gula Bure-färgen. (Min mor är för övrigt en modern kopia av Stormor i Dalom - samma milda utgivande väsen). Källa: Fale Bures Krönikebok!
 
Ulf.

[Kenneth Bengtsson]

Ulf
 
Ingår Byrisholm i någonting vid havsbandet, eller är det något lokalt påhittat namn?

[Elisabeth Thorsell]

Hur ser den gula Bure-färgen ut? Och hur skiljer den sig från annan gul färg?

[Björn Thunberg]

Suck.
Byrisholm är väl hr. Rigedahls påhitt eller ?
 
Om det är så, bör man verkligen inte lägga allt för stor till tro till det. Återigen känner jag bara mig matt.
 
Björn