Redan Johan Bure kunde i sin släktbok från omkring 1600 redovisa ett fantastiskt antal Bureättlingar. Jag har inte gett mig på att räkna dem, men skulle gissa på att det rör sig om ett par tusen. Det är därför inte förvånande att så pass många släktforskare är av Burehärkomst; det är kanske mer märkligt att inte alla är det.
Som jag ser det är inte problemet att det inte finns tillräckligt med information och forskning om Bureätten. Åtminstone en av avskrifterna av Johan Bures släktkrönika finns tillgänglig på mikrokort för den som vill gå bortom senare tillägg och förvanskningar av Nils Burman, Riddarhuset & Company. Jag tror att problemet ligger i att det tidigt kom så pass mycket prestige i att vara av bureisk stam, och att därför frågetecknen kring Burätten mer behandlats som en fråga om tro än om vetande. Som jag också skriver i min artikel 1996.
När jag sökte efter Bureätten på Internet för något år sedan var resultatet inte alltför uppmuntrande när det gällde källkritik och krav på redovisande av källor. För ett par dagar sedan gjorde en snabb sökning och fann fyra släktforskarhemsidor som berörde Burarna. Hur redovisar de sin Burehärstamning?
1. Christer Öbergs släktforskarsidor (
http://hem.passagen.se/chob4132/)
Christer har en särskild sida om Bureätten (
http://hem.passagen.se/chob4132/bureatte.htm), som föredömligt går tillbaka till Anders Olofsson i Bure på 1400-talet, alltså den person som jag för min del anser bör betraktas som den äldste historiskt säkerställde medlemmen av släkten.
På minussidan noteras att han anger fiktiva födelseår utan att ange att de är fiktiva och att han kallar alla medlemmar av släkten med tillnamnet Bure. (Det var förhållandevis få personer som tog namnet Bure eller Burman som tillnamn. Praxis är ju annars att ange släktnamnet inom parentes om inte personen själv kan beläggas ha burit det och om man vill visa släkttillhörighet.) Därför står Anders Olofsson upptagen som ”Anders Olofsson-Bure”, född 1425 i Bureå, och så vidare. För de övriga framgår i vissa fall inte varifrån uppgifterna hämtats. Åtminstone data före kyrkböckernas tillkomst borde vara ordentligt belagda med källhänvisningar.
Som en liten not kan nämnas att uppgiften att Johan Bures släktbok skrevs 1610-1612 bör ändras till ca 1600-1608, med vissa senare tillägg [förf., ”Johan Bures släktbok över Bureätten. Tillkomst och tillförlitlighet”, Släktforskarnas årsbok 1996, s. 249].
2. Robert Edlunds hemsida (
http://home2.swipnet.se/~w-26015/)
På sidan över hans farmors farfar Daniel Anderssons anor (
http://home2.swipnet.se/~w-26015/daniel.html) återfinns också medlemmar av Bureätten.
Robert använder likaså utan urskillning Bure som ett regelrätt släktnamn för äldre personer (se ovan). Han anger också att en av Burarna, Sven Persson, var hövitsman i Barkesta i Harmånger, en ortsangivelse som tidigast kan beläggas i en ordentligt förfalskad genealogi från omkring 1620. Uppgiften att hans hustru var en Margareta Bosdotter från Hälsingland dyker inte upp förrän ungefär två sekel efter att hon skulle ha levat; inte ens Sven Perssons sonson, som Johan Bure intervjuade, nämner något om henne. Att dessa uppgifter inte har något historiskt värde är ingen nyhet [jämför a.a., s. 269].
Om Sven Perssons farfar Fale Olofsson uppger Robert: ”Underlagman i Västerbotten. En förståndig och tapper riddare, höfwidsman för krigsfolket i konung Albrechts tid, bosatt i Bure, Skellefteå (AC). Troligen en uppdiktad person.” Dessa uppgifter är alla sena och härrör inte från Johan Bure eller Sven Perssons sonson, och bör därför inte tas med överhuvudtaget. Att Fale Olofsson troligen är en uppdiktad person är ett lite för kategoriskt uttalande, även om också jag skulle ha följt Roberts exempel och satt ett frågetecken före namnet.
Robert markerar att Fale hin unge och Fale hin gamle inte hör hemma i någon seriös släkttavla. Det skämmer därför lite att han trots detta tar med de bakre leden till Fale (Bure) d ä, även om det sker med en tydlig reservation att dessa släktleden är ”icke belagd kuriosa” som ”saknar stöd i det historiska källmaterialet” och som inte har något med verkligheten att göra. Man kan vara säker på att därigenom uppgiftena faktiskt kommer att tas med i släkttavlorna, i bästa fall med någon slags reservation, och fortsätta att spridas; inte alla släktforskare förstår helt och fullt vad källkritik innebär. Kuriosa har inget med släkthistorisk forskning att göra.
3. Familjen Lindqvists hemsida (
http://user.tninet.se/~zei708x/)
Annika Lindqvist har ett mycket omfattande och imponerande material om sin släktforskning på sin hemsida, som dock lider av en allvarlig svaghet. På sidan om hennes anor nämner hon att hon också härstammar från Buresläkten, och fortsätter: ”Kan kanske anses mer som en saga än riktiga fakta, men visst är det skojigt att ha några anor ner till 900-talet även om det av en del anses som lite oseriöst som forskning betraktat!”
Hon går sedan tillbaka ända till Tord i Byr på 900-talet, och återger utan någon som helst reservation på de berörda sidorna alla de uppgifter som ingår i den fullt utvecklade Buregenealogin från 1800-talets början. Den enda källa som anges är 700 Anor Under Tio Sekel av Lars Bäcklund, Linköping. Bäcklund, som är en mycket sympatisk person, lade för en del år sedan ned ett stort arbete på att sammanställa alla Bureättlingar som fanns upptagna i litteraturen; någon egen källforskning tycks emellertid inte ingå i större mängd. Resultatet blev i praktiken också en sammanställning av alla förfalskningar och förvanskningar som någonsin förknippats med Buregenealogin. De grenar jag själv tittat på innehöll så många felaktigheter att materialet för min del var oanvändbart som källa, men värdefullt som exempel på hur Bureätten en gång uppfattats.
Annika är en erfaren väl prövad släktforskare. Jag blir därför oroad av att hennes enda, väl undangömda reservation är att det hela ”kanske” kan ses mer som saga än fakta, ”även om det av en del anses som lite oseriös som forskning betraktat”. Det är min mening att den släktforskare som inte anser att detta är oseriös forskning inte är någon släktforskare. Jag förstår naturligtvis att det också här fråga om att återge den gamla mytiska Bureätten som ett kuriosum. Vad man gör genom att ändå ta med något som inte har det minsta av historiskt värde är emellertid att försäkra sig om att dessa gamla myter och förfalskningar fortlever. Vem är betjänt av detta?
4. Welcome to the Gawell Family, av Michael Gawell (
http://home2.swipnet.se/~w-24756/index.htm)
Bland Agneta Sundboms anor (
http://home2.swipnet.se/~w-24756/gen/agneta.htm) finns flera personer av Buresläkten.
Michael väljer att gå tillbaka endast till den Moses Jakobsson i Bure(å), som levde under 1500-talets första hälft. (Enligt Johan Bures släktbok var Moses sonson till Anders Olofsson i Bure [X36, fol. 144v, Uppsala universitetsbibliotek] Åtminstone två av Moses barnbarn hörde till Johan Bures sagesmän.].
På minussidan måste föras att personerna begåvas med namnet Bure som om det vore ett släktnamn. Källhänvisningen är också mycket bristfällig: Källor: Michael Gawell, Lars Bäcklund, E.L: Bureätten, H.O. Steinwall m.fl. Av dessa källor kan jag som utomstående bara bara identifiera Bäcklunds sammanställning, tack vare att jag redan tidigare stött på den. De andra har jag ingen möjlighet att själv gå till och dubbelkontrollera. Eftersom jag därmed inte kan bedöma uppgifterna är därför genealogin svår att använda.
- - - -
Resultatet är bättre än vad jag fick fram förra året, även om det verkar vara en bit kvar innan allt mytologiskt bråte har befriats från Bureätten.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy