Äldre inlägg (arkiv) till 06 oktober, 2012

[Sten Rigedahl]

Trevligt du finns med i diskussionen, Urban, fastän på fel sida. Du har ju status som vår tids genealogers Johannes Bureus. Hoppas du tar det som en komplimang. En fråga. Hur ser du på Johannes Bureus vår förste riksantikvaries koppling av runstenen i Nolby med texten Bergsven, Sigfast och Fride reste denna sten efter Bure , fader sin till förekomsten av Buresläkt i Bureå med omnejd. Liksom professor Karl-Henrik Gustafssons koppling mellan populationen i Västerbotten (Bureå) och Norrbotten med denna Buresten och Västerbottenssyndromet och kontraktet av 1326 som finns hos Raa mellan bl.a Kung Magnus Eriksson och Nils Fartaegnsson om kolonialisering av markerna mellan Skellefte och Uli älvar.
 
(Meddelandet ändrat av Stenrigedahl 2012-10-04 06:56)

[Jan Flyrin]

Ulf Sawert! Det är ju samma gamla bilder du visade för tre år sedan!! Har det verkligen inte hänt nått mer på den fronten? När presenteras utgrävningsresultaten?. Lever du på minnerna av dina luftslott?

[Moderator Släkter]

Vi ska kunna ha högt i tak i diskussionen, men jag får be alla deltagare att hålla sig till saken och inte angripa meningsmotståndare med nedsättande omdömen. Låt oss lugnt diskutera monumentets vara eller inte vara i Birsta, och inget annat.
 
Ett inlägg har tagits bort.
 
EDIT 2012-10-05 12:02: ytterligare ett inlägg som kunde tolkas hotfullt har tagits bort, efter att en användare uppmärksammat mig på detta.

[Eivor Andersson]

I Borås finns en staty med Pinochio och vad jag vet har han aldrig funnits där.
I Bergen i Norge finns Kyrre som staty. Han har enligt norrmännen funnit men ej enligt Bohuslänska forskare.
I Kungälv finns en staty över trekungamötet . Det är inte heller accepterat av vissa forskare.
Varför skulle man inte kunna ha en staty av Fale Bure där i köpcentrat?
 
Det finns både tomtar och troll, som aldrig funnits men har avbildats på statyer.
 
Eivor

[Urban Sikeborg]

Som centrumchefen för Birsta City säger i den åberopade tidningsartikeln i Sundsvalls Nyheter ville man anknyta köcentret till områdets tidigare historia som en del av företagets s.k. storytelling. I sådan corporate storytelling, som syftar till att förhöja bilden av ett varumärke eller ett företag både inom företaget och hos kunderna genom att införliva det i en historia, är det mycket viktigt att uppgifterna är sanna. Annars motverkar berättelsen sitt syfte. Köpcentret hade uppfattat det som att Birsta redan under medeltiden var en betydande handelsplats och att Fale Bure varit en betydande landshövding i Birsta på 1200-talet. När det visade sig att båda uppgifterna var felaktiga hade Birsta City inget annat val än att avblåsa det hela.
 
Jag skulle själv gärna vilja se monumentet någonstans, eftersom myten om Fale hin unge Bure fick sådant riksgenomslag på 1700-talet och förekom i skolböckerna ännu omkring år 1850, och han knyts ju redan 1601 i traditionen till just Birsta. Men då borde det förstås framgå att monumentet representerar den dåtida bilden av Fale Bure.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

[Urban Sikeborg]

Hej Sten! Tack för komplimangen, även om din beskrivning där inte överensstämmer med verkligheten. Jag kan knappt knyta skosnörena rätt, mycket mindre vara en ny Johan Bure, är jag rädd.
 
Om runstenen i Nolby har Marit Åhlén skrivit en kort artikel i Språktidningen nr 2/2010 med titeln »Bullrande släkt bodde långt från Nolby» (sid. 65). Hon uppger där att Nolbystenens »buri» ännu betraktas som otolkat av namnforskarna; något mansnamn Bure finns inte belagt. Om Karl-Henrik Gustavsons artikel »Från runsten till gen : Orsaken till Sjögren-Larssons syndrom ringas in» i Läkartidningen, vol. 92 (nr 28-29/1995) har jag skrivit i Släktforskarnas årsbok 2010, sid. 95f. Gustavson anger där inga belägg eller källor alls för sina uppgifter om en koppling till Nils Fartägnsson, vilket jag påpekar. Annars återger jag där den kritik som de båda läkarna Olof Cronberg och Stig Cronberg riktat mot Gustavsons slutsatser i det avseendet i artikeln »Sjuka familjer. Genetik och genealogi, i Arv och Anor 1996 (i serien Årsbok för riksarkivet och landsarkivet 1996).
 
Bästa hälsningar
 
Urban

[Eivor Andersson]

Hej Urban,
 
Man skulle väl kunna ha en platta framför stenen där det står att t.ex. enl. sägnen kan det ha varit ett köpcentrum här i Birsta och denne man har figurerat i sammanhanget, eller något liknande.
 
Det är ju alltid bra för en bygd att ha en bygdens man eller kvinna.
Jag skall i ärlighetens namn säga att jag inte är insatt i historiken om Fale Bure, men har träffat på så många forskare som sågar alla som inte har dopattester och drar ett streck där.
Därför finns så många tolkningar av bl.a. de isländska hävderna.
 
Hälsn. Eivor

[Urban Sikeborg]

Eivor: Jag vet inte varifrån uppgiften kommit att Birsta varit en viktig medeltida handelsplats; det verkar vara ett sent tillägg. Några belägg för i samtida källor har jag inte sett. För Birsta Citys del funkar det inte med att hänvisa till en legendarisk eller mytisk Fale Bure i deras storytelling, eftersom det kunde dra ner deras varumärke. Därför är det nog kört för en placering just vid köpcentret.
 
Men varför inte säga att bysten föreställer Härse i Bure, stamfader till Buresläktbokens 2181 ättlingar och deras respektive partners? Då kan man i alla fall knyta monumentet till en person som enligt den interna släkttraditionen på Johan Bures tid var Bureättens senast gemensamma stamfader. Fast då borde stenen förstås ställas i Bureå i stället ...
 
Hälsningar
 
Urban

[Eivor Andersson]

Hej igen,
Ja, det känner ni ju bättre till med lokalkännedom om platsen.
 
Jag får ta striden med folket i Bohuslän istället  
 
Hälsn. Eivor

[Sten Rigedahl]

Tack för den trevliga och positiva tonen hos er båda, Eivor och Urban. Visst ska vi hitta en bra plats för vår lokale hjälte. Sägnen som ni hittar i min lilla skrift I Arns spår... och på hemsidan www.falebure.se är ju mycket lik Jan Guillous historia om Arn med den skillnaden att Arn är helt fiktion medan vi i alla fall har gravstenen förvarad I Sköns nya kyrka (den gamla typ försvarsborg revs tyvärr 1846))med vapnet med hjälmen och bilorna ovanför den böjda armen.Det ni säger känns som ett stöd för oss som strävar för vår bygds historia här uppe i norr.
Det var raä sv dipl 2606 jag tänkte på. Kan det knytas till Johannes Bureus idé om att Bure/Falesläkten,förflyttat sig till Bureå.

[Ulf Sawert]

Har ingen hört talas om den tyske arkeologen Heinrich Schliemann? Han hittade de urgamla grekiska städerna Troja och Mykene i mitten av 1800-talet. Genom att bl. a. läsa Illiaden (och ta den på allvar) fick han tips och vägledning som ledde till upptäckten av Troja. Han fick tydligen mycket kritik för detta (läsandet av sagor) men faktum kvarstår...HAN och ingen annan fann den glömda staden!
 
Länk till Wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Heinrich_Schliemann
 
Ulf
 
Ulf

[Eivor Andersson]

Det finns säkert mycket dolt under jorden, som kan ge svar på många frågor om medeltida släkter.  
 
Och Sten, vad gäller ARN, så hittade jag en mossbeväxt gravhäll vid Husaby kyrka. Där fanns initialerna A R N. Kan ha varit en idé till Jan G.  
Jag har mycket släkt från Husaby.
Men om statyn är gjord på Bure så kan den väl platsa någonstans.
Det vore ju synd att inte använda den i bygden.
 
Hälsn. Eivor

[Ulf Sawert]

Hej Eivor! Och tack för dina fina inlägg! Håller helt och hållet med dig...finns ingen som helst anledning för Köpmannaföreningen att avblåsa denna invigning av Fale Bure statyn, det är dom själva som avgör denna fråga och ingen annan. Ingen här på forumet har ensamrätt på sanningen...ingen kan säga med säkerhet att denna Fale Bure inte existerat och ingen kan heller (i dagläget) säga att man helt säkert vet att han gjort det. Forskarvärlden är delad i denna fråga och kommer förmodligen att förbliva så i all framtid! Folk får själva försöka bilda sig en egen åsikt...men detta ska inte hindra folk från Birsta att sätta upp statyn. Tveka inte...upp med statyn!!
 
Bra jobbat Sten Rigedahl...vi får hoppas att allt löser sig till slut!
 
Ulf

[Ulf Sawert]

Till Jan Flyring och Urban Sikeborg (och även till Sten Rigedahl!). Ni talar hela tiden om gamla tiders syn på Fale Bure och ser bakåt hela tiden...men nu har det framkommit nya intressanta arkeologiska rön, både där i syd-sluttningen upp mot Skönviksberget men även i Nolby (enorma stenmassor bl. a. invid vad som kan ha varit en riksväg på 1200-talet) och vid Skönviksbergets nordöstra sida - där det förmodligen gått en urgammal väg. Intresanta utgrävda plattåer och rester av vad som ser ut som stenmurar har hittats där, så NYA rön kommer fram även idag! Men tyvärr verkar inte arkeologin vara så viktig för forskare och amatörer här...här är det tydligen bara skriftliga källor som gäller...detta tycker jag är tråkigt för det hämmar ett framåtskridande och ett nytänkande.
 
Vänligen
 
Ulf

[Peter Sjölund]

Sten, jag har ingen som helst vilja att strypa någon debatt. Tvärtom, vi har alla rätt att framföra våra tankar och åsikter och det är bara bra att bryta argument och pröva hypoteser för att tillsammans föra historieforskningen framåt! Det jag vänder mig mot, och det som fick Birsta City att dra öronen åt sig, är framställandet av legenden om Fale Bure som en historisk sanning och påståendet att det skulle ha funnits en handelsplats vid Birsta under medeltiden.
 
Även jag lider svårt av bristen på bevarade historiska källor från Medelpad och Ångermanland, då jag har nästan alla mina rötter här. Hur underbart vore det inte om vi hade fler arkeologiska fynd eller historiska dokument som kunde berätta mer om vår norrländska medeltidshistoria! Jag brukar kasta avundsjuka blickar mot Jämtland, där det finns många hundra bevarade medeltidsbrev som berättar om platser och släkter. Men tyvärr har inte samma källskatt bevarats från våra trakter.
 
Jag väljer då att finna mig i detta och försöker pussla ihop släkter och lokalhistoria så gott det går utifrån det som är känt (eller i alla fall väldigt troligt) från historiska/arkeologiska källor. Här har vi olika synsätt du och jag och det måste vi få ha. Jag tycker helt enkelt att man ska skilja på historisk verklighet och myt. Och när det gäller myten/legenden om Fale Bure tycker jag att det är en av vårt lands mest spännande myter! Inte minst är det väldigt intressant att följa hur myten uppkommit och byggts på av olika skribenter genom århundradena, vilket ger en intressant inblick i hur synen på status, släkter och släktforskning sett ut i samhället sedan 1600-talet till idag. Men jag kan inte köpa att vi ska skriva Medelpads historia utifrån denna myt. Är historien höljd i dunkel får vi leta ficklampor, inte rita upp en egen verklighet.
 
Men fortsätt gärna föra fram och diskutera myten om Fale Bure! Så länge myten inte framställs och sprids som historisk verklighet tycker jag det är intressant att prata om Fale Bure och jag kan gärna delta i den diskussionen.
 
Hälsningar /Peter

[Sten Rigedahl]

Jättekul grabbar och tjej att vi fått en fin diskussion som kan tillföra något. Urban, när du ändå är på tråden. Din wikipedia framställning av bureätten är jag väldigt glad åt och det vore kul få svar på några undringar. Du startar med Herse säljägaren, om du kollar på min hemsida www.falebure.se under stenarna talar så har jag de tre första sidorna av min egen antavla som är gjord av en arkivlektor på material som då fanns i Härnösands landsarkiv. Den börjar med Fale d.ä. från 1250, sedan Nils Fartaegnsson intressant, eftersom han då skulle vara den som startade flytten av släkten till Bureå trakten, sen kommer då kanske din och Leonard Bygdéns Fale den unge, Peter, (ur Leonard Bygdéns tal på Svenska Litteraturföreningens årsmöte 24 mars 1891) och sedan Herse säljägaren. Om vi nu låter pojkarna på Nolbystenen Bergsven, Sigfastoch Fride ha kvar sin far med namnet Bure så som Fardaegn (Fale) ristade och tror på professorn Karl-Henrik Gustafson,chef för genpatelogavdelningen vid Uppsala universitetssjukhus och hans medhjälpare docent Sten Jagell som utförde forskningarna om Västerbottenssyndromet och dessutom tror på kontraktet mellan Nils Fartaegnsson, Hälsinglands fogde, ärkebiskopen, Nils son, en Sparre och kung Magnus Eriksson skulle ju Johannes Bureus snille ha triumferat och Buresläkten vara från sundvallstrakten. Återstår problemet med att få ihop släktsambandet mellan ristaren Fardaegn och Nolbystenens Bure förståss. Överlåter det åt er.

[Jan Flyrin]

Ulf Sawert!
Det har säkert gått nån gammal väg som du påpekar! Men ej nån landsväg. Troligtvis nån väg för uttag av virke. Som jag påvisade vid diskussionen för några år sedan så stod det i det gamla skrifterna att bergen norrut var alldeles för branta och kuperade så man tog båt resten av vägen mot nuvarande Sundsvall. De enda som legat en bit norrut från Nolby var fäbodarna.!! Om man var tvungen att färdas på land så tog man säkert samma lätta sträckning som är idag! Västerut och sedan norrut. Det är irriterande att du ej bryr dej om annat än det du tycker passa bra in i din historieskrivning!

[Thomas Vikander]

I'm wondering if Mr. Sjolund can also provide us with what he knows to be true of the opposing positions' arguments, now that he has supported his own position.  
Hopefully reasonableness is not so limited that any story, saga, fable, myth must be totally dismissed as outright hearesy without foundation.
It is distressing to read some very unkind comments from others here, even after the Moderator requested cessation. Sharpen up !

[Ulf Sawert]

Till Jan Flyrin: Naturligtvis måste det även ha funnits vägar (eller breda stigar) även på land! Det som gör den tänkta riksstigen så intressant är ju: att den harmoniserar perfekt ihop med den urgamla medeltidsvägen som går där nu (Västbovägen)! Man rider bara på rakt norrut från den! Men hela tanken med mina iaktagelser är ju: stämmer det att jag funnit rester efter något slags försvarsfort eller tullstationer både i Nolby och vid Skönviksberget så skulle det ju visa vilken total kontroll som Farthegn-släkten hade över området vid medeltiden! Man kontrollerade alltså all handel och all persontrafik genom området.  
 
Skulle man också kunna vetenskapligt bevisa att ett mycket stort slott/borg legat där i Birsta, med dubbla ringmurar bestånde av en fem meter bred stenfot med en träpallisad överst, så skulle ju berättelsen om Fale Bure och hans bragder plötsligt te sig högst sannolika! Det heter ju i den gamla folsägnen att han byggde ett stort slott där i Birsta med medel han fått från Kungen som tack för all hjälp han gett honom. Se Johannes Bureus berättelse om Fale Hin Unge.
 
Då skulle också köpmannaföreningen kunna andas ut och lugnt fortsätta att vårda sig om minnesstatyer och minnesplatser (där i Birsta) efter denne folkhjälte.
 
Ulf
 
Ulf

[Ulf Sawert]

Citat ur boken Jarlens Sekel, skriven av historieprofessor Dick Harrison, sid 17 högt upp: Utan att ta hjälp av källor från grannländerna från 1300-talet och från arkeologin är det föga värt att söka rekonstruera 1200-talets svenska historia.
 
Och lite längre ned på samma sida: Stockholms slottsbrand år 1697 antas ha slukat en mängd avskrifter av medeltida dokument. Åtskilliga dokumentsamlingar som gått förlorade har emellertid använts av äldre tiders historieskrivare.  
 
Något att fundera över...
 
Ulf

[Ulf Sawert]

Hej Urban Sikeborg! Du skriver i ett inlägg ovan att talet om att Birsta en gång varit en stor handelsplats på medeltiden visat sig felaktigt. Vilka källor kan du hänvisa till när du så säkert skriver detta? Eftersom du är så säker måste du ju ha någon pålitlig källa för ditt uttalande...var har du läst detta? Vidare skriver du att det skulle vara något negativt för Birsta Citys varumärke om man sätter upp en staty på legenden Fale Bure. Är inte detta bara din subjektiva privata uppfattning...eller är du någon varumärkesexpert? Kan inte köpmännen där i Birsta få göra en egen bedömning angående denna sak?
 
Vi vet att hela Norrland styrdes från Skön under 1300-talet, där bodde också underlagmannen Farthegn Unge under denna tid, faller det sig inte naturligt då också att området inte bara var ett administrativt centrum utan också ett handelscentrum? Vi vet också att Skön var ett kyrkligt centrum under medeltiden. Jag säger inte att det måste ha varit så men sannolikehten är nog stor att det var en mycket livlig handel i området!
 
Vänligen
 
Ulf

[Sten Rigedahl]

Förlåt,Urban, att jag bombarderar dig med frågor på din syn men du framstår ju som nutidens ikon på frågor om bureätten och därför är din syn viktig. Om vi går tillbaka till sägnen om Fale den unge. Leonard Bygdén, överbibliotekarien vid Uppsala universitet på sina dar, säger i sin redogörelse att han litar på Johannes Bureus noggrannhet men att denne inte har hans eget avstånd till sin bedömning. Bygdén anser att Bureus hört legenden återberättas av sonen till kyrkoherden och ståndsriksdagsmannen i Skön Laurentius Jacobi, som talar om en bok och ett i ljusa färger målat vapen, detsamma som på den intill nu bevarade gravstenen, får man förmoda, i Sköns nya kyrka. Bygdén tror att Bureus kan ha lagt till de geografiska bestämningarna Älgarås 1205, Kungslena 1208 och Gestilren 1210 (märk Arns upplevelser i Jan Guillous böcker). Bygdén tror också att kungasonberättelsen kan vara hämtad från berättelsen om kung Birgers son som räddas till kung Menved i Danmark(fel väderstreck således). Bygden försöker inte någon egen bedömning av uppgifterna i sägnen som talar om den belöning som Fale den unge skulle ha fått av Erik X, dvs, området Medelpad, Ångermanland upp till Strinne och en del av Jämtland samt en förbättring av sitt (adels)vapen, vilket borde vara det vapen som finns på gravstenen. Han tror också på berättelsen om Johan Siggesson, krigsöversten som rövar vapen och bok från kyrkan för att visa dessa för Johan III och därmed visa sitt ursprung och bli adlad, vilket han och hans bror också blev.
Tingen sedan försvunna. Johan Siggesson gifte sig med Anna af Stäflö och flyttade till Svartingstorp i Åby nära Kalmar som härjades svårt i krigen mot Danmark. Hur är din syn på detta, Urban, om vi går ut ifrån att gravstenen i Sköns kyrka har ett värde som bevismaterial. Kan det vara möjligt att Herse som du beskriver som en framgångsrik säljägare, som ingen sägen motsäger, kan ha ett ursprung i en känd stormannasläkt i Skön, Medelpad?
I guess your mothertongue is English, Thomas, but you anderstand Swedish quite well and I really think you had a point there. Everyone saying that a myth or whatsoever is wrong should have the likeweise obligation to prove that the opposite is right!

[Peter Sjölund]

Thomas: The basic princible for all science is that the burden of proof is on the person who is making a claim that something exists.
 
This means that the burden of proof lies upon the ones who claims that Johannes Bureus descended from a Fale Bure in Birsta and that this Fale Bure really did all these great things that they claim he did. Until there is any proof for the claim, no proof is needed against the claim.
 
Nevertheless, I think Urban Sikeborg's articles (as mentioned above) do an excellent job of examining all the claims, from Bureus and later myth contributors, to see which of the claims that hold for a scrutiny or not.
 
And I think it is perfectly allright that Sten brings forward his hypothesises in this forum for all to discuss.
 
If new evidence where to be discovered that the existence of Fale Bure was true, then the proof of burden will be shifted to the ones who claim that he didn't exist. On the other hand, if there where convincing proof, I would myself gladly add Fale Bure to my family tree and not argue againt . But that is not the case today.

[Carl Szabad]

Under årens lopp har det producerats tusentals inlägg under rubriken Bureätten, där de allra flesta handlat om att antingen lita till kritiskt undersökande forskare, där Urban Sikeborg gått i bräschen, eller till Johan Bures 400 år gamla släktsaga. Därför vill jag citera Svenskt Biografiskt Lexikon, artikeln om släkten Bure som konstaterar som sammanfattning att Det har varit en lätt sak för den historiska kritiken att riva sönder denna fantastiska sagovävnad.
 
Jag har haft förmånen att få följa Urban Sikeborgs ytterst noggranna analyser av Johan Bures släktböcker och hur denne uppfattade sin historia, som bygger på muntlig tradering. Annars kan man som jämförelse gå till nutiden och fråga hur många av läsarna som ur minnet eller via nu levande släktingar kan räkna upp någon ankedja 600 år bakåt i tiden, en tidsperiod som skulle motsvara Johan Bures anteckningar om sina förfäder. Jag stödjer därför Urban oreserverat när det gäller hans kritiska analys av släktböckerna.
 
Vad gäller de enskilda påståendena i diskussionen med hänvisning till rubriken så är det rimligen handlarna i Birsta som avgör om de vill kosta på en staty över Fale den unge Bure, inte AFs läsare.
 
(Meddelandet ändrat av carl 2012-10-05 23:22)

[Urban Sikeborg]

Hej Sten! Du nämner flera saker som kunde behöva diskuteras enskilt för att få sammanhanget klart, tror jag. I mitt fall är anden villig men kroppen svag, så jag mäktar inte nu ta allt på en gång. En del av det jag säger nedan finns publicerat helt eller delvis i någon av mina tidigare artiklar om Bureätten, så det blir en viss tomgång av gammalt resonemang från min sida. Först i alla fall frågan om genetiken som du tog upp i ditt inlägg kl. 19:46 igår.
 
Uppgiften att man genetiskt har kunnat binda den historiske Fartägn Unges i Skön släkt till Bureätten i Skellefteå återgår (här repeterat för tydlighetens skull) på artikeln »Från runsten till gen. Orsaken till Sjögren-Larssons syndrom ringas in», som Karl-Henrik Gustavson, professor i klinisk genetik på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala, publicerade i Läkartidningen 1995 (s. 2748-2750) tillsammans med sina medarbetare. Sjögren-Larssons syndrom - SLS eller Västerbottensyndromet, som det också kallas - är en sällsynt, genetiskt betingad sjukdom. Endast drygt 200 SLS-patienter finns rapporterade från ett tjugotal länder, varav 59 patienter inom 42 familjer är svenska. Enligt Gustavson har 37 av familjerna släktförbindelser med de två nordligaste länen och flertalet kommer från ett begränsat område kring Skellefteå och Piteå. Studier av den mutation som orsakar sjukdomen indikerar att fallen från Medelpad har gemensamt ursprung med patienterna i Västerbotten och Norrbotten. Man har emellertid inte kunnat finna någon gemensam anfader för samtliga familjer i kyrkoboksmaterialet tillbaka till 1600-talet, »sannolikt beroende på att anlaget redan då var väl spritt i det aktuella området». Gustavson för därefter fram följande påståenden:
 
»Det finns belägg för att medelpadingen Nikolaus Fartegnson, född 1280, som kom till Västerbotten 1327 med den första organiserade invandringen och som slog sig ned i nordöstra Västerbotten, är släkt med nu levande SLS-patienter. Nikolaus Fartegnson har sina förfäder kända, bl a genom runstenar, från 1000-talet i Medelpad. En av Nikolaus Fartegnsons anfäder var Fale Bure Fartegn, en hövitsman bosatt vid Indalsälven vars förfäder är kända från Sundsvallsområdet, och en runsten i Nolby inte långt från Sundsvall har inskriptionen 'Bergsven och Sigfast och Fride reste denna sten efter Bure, fader sin. Men Fartegn märkte runorna (.) Runstenen, som är landskapets näst största, står nära Tunavägen, där denna korsar den gamla kustlandsvägen. Det finns patienter med Sjögren-Larssons syndrom i Sundsvallstrakten, och man kan förmoda att familjerna har blodsband med Fartegnsläkten, som har funnits i trakten åtminstone från tidig medeltid. Statistiska och genetiska analyser stöder även hypotesen att SLS-genen införts i Västerbotten för 700 år sedan via kolonisatörer söderifrån.»
 
Artikelns resonemang då det gäller just kopplingen till Nils Fartägnsson har en del svagheter från ett genealogiskt perspektiv. Framför allt anges inte någon som helst källa till Gustavsons uppgifter här i källförteckningen, vilket förstås inte är bra i en artikel med vetenskaplig approach. Jag förmodar att uppgifterna helt eller delvis återgår på arkivlektorn Thord Bylunds databas Anger. Enligt vad Thord uppgett för mig i en mejlkorrespondens häromåret rörande databasernas uppgifter om Nils Fartägnsson och Fartägn Unge som förfäder till Bureätten vet han inte vem som är ansvarig för dessa. En del genealogier i databasen härrör från olika, inte namngivna släktforskare, och just denna härledning är inte av Thords egen hand eller kvalitetssäkrad av honom.
 
Jag går kort in på de uppgifter som Gustavson och hans medarbetare för fram i artikeln:
 
Det finns till att börja med inga uppgifter i några källor eller bearbetningar från äldre tid om någon hövitsman »Fale Bure Fartegn» som skulle ha varit anfader till den norrländske stormannen Nils Fartägnsson, som finns nämnd i några dokument under 1300-talets första hälft (dock inte nämnd av Johan Bure själv). Det finns inga belägg för att Nils Fartägnsson varit född 1280. (Om jag minns rätt anges han i Bylunds databas i stället vara född 1250, likaså utan källangivelse.) Det finns inga uttryckliga belägg för att Nils Fartägnsson var medelpading utöver att han den 5 juli 1324 donerade viss jord vid Indalsån som han ärvt efter sin till namnet ej angivne far. Nils Fartägnsson var en kapitalstark person med intressen såväl i Norrbotten som söder om Ödmorden (dvs. söder om Hälsingland) och vi vet inte i vilken utsträckning det också gällde fadern. Snarare är det personer i Ångermanland som man har velat identifiera som tillhörande Nils Fartägnssons släktkrets. Det finns egentligen inget som definitivt säger att Nils Fartägnsson var far till den Fartägn Unge som 1363 säger sig ha närvarit vid ett jordaskifte i Medelpad, troligen i egenskap av underlagman, mer än namnet Fartägn och att Nils Fartägnsson hade samma vapenbild som finns på den gravsten i Skön som i den legend som Johan Bure skrev ner där 1601 var kopplad till »Fale hin unge». (För en sammanfattning av de medeltida handlingar som nämner Nils Fartägnsson och Fartägn Unge, se bilagan till min artikel om Johan Bures släktbok i Släktforskarnas Årsbok 1996.) Troligt, förstås, men inte så avgörande (»sannolikt») som jag kallade det i min artikel 1996. Nils Fartägnsson kan lika väl ha varit farbror eller liknande till Fartägn Unge; den senares tillnamn skulle kunna ses som en indikation på att fadern också hetat Fartägn. Det finns inga medeltida belägg som knyter Nils Fartägnsson till de personer som nämns på runstenen i Nolby. Vi saknar belägg för att Nils Fartägnsson har några nu levande ättlingar. Även om det inte uttryckligen sägs i artikeln går kopplingen mellan Bureätten och Nils Fartägnsson genom dennes förmodade son Fartägn Unge och Bureätten, men Johan Bure uppger själv att han placerat in Fale hin unge som ättens stamfar enbart utifrån herr Peders i Skön berättelse på Sköns kyrkogård i kombination med denne skulle ha bott i Birsta, som han tolkade som »Byrstad» eller »Burestad». (Jag planerar att gå in närmare på det i en kommande artikel om Johan Bures släktbok i autograf i samband med att samtliga personuppgifter i Buregenealogin i autografen publiceras i transkription i form av ett familjeregister med kommentarer nästa år.)
 
Vi behöver gå åtminstone tjugo generationer bakåt för att komma till 1300-talets mitt. Sveriges befolkning beräknas då ha uppgått till omkring 600.000 personer, enligt en notering jag har gjort utan källangivelse. Många av dem fick inga barn. Andra fick visserligen barn men blev genetiska återvändsgränder genom att de inte kom att få några nu levande ättlingar, genom återkommande pester och krig och andra orsaker. Jag skulle tro att varje nu levande, infödd »gammalsvensk» antagligen härstammar från de flesta svenskar som levde på 1300-talet och som har nu levande avkomma. Eftersom då i princip vilken medeltida svensk som helst skulle kunna vara det genetiska upphovet till SLS blir det meningslöst att peka ut just Nils Fartägnsson som den skyldige enbart därför att han finns belagd i 1300-talets källor. Men notera: Statistik är verkligen ett av mina mest usla ämnen så jag är kanske på hal is här och skulle uppskatta återkoppling. Antagandet bygger på en primitiv räkneövning där antalet förfäder dubbleras per generation med ett femprocentigt avdrag för anförluster för varje generation från det fjärde släktledet. Teoretiskt sett borde den kanoniska lagens bestämmelser om giftermål inom förbjudna led som gällde under medeltid fram till 1500-talets slut ha reducerat antalet anförluster genom dess förbud mot äktenskap mellan ens så avlägset besläktade personer som fyrmänningar (bryllingar).
 
Olof Cronberg (distriktsläkare med fil. kand. i historia) och Stig Cronberg (med. dr, docent i internmedicin, överläkare vid infektionskliniken vid Universitetssjukhuset i Malmö) ställer sig ur medicinsk synvinkel kritiska till Gustavssons slutsatser i i sin artikel »Sjuka familjer. Genetik och genealogi» i Arv och Anor 1996 (s. 140-144). De framhåller att utredningar där man har spårat en gen till något anpar på 1500-talet kan ifrågasättas.»En person som lever idag torde ha mellan 10 000 och 50 000 anor från 1500-talet. Omvänt kan en person som levde på 1500-talet ha i storleksordningen 100 000 ättlingar. Samtidigt är det mycket svårt att föra en släkt tillbaka till 1500-talet. Man hamnar då antingen hos välbesuttna bönder, präster eller adliga släkter. (.) bara för att man har funnit ett gemensamt anpar till nu levande bärare av en sjukdom innebär det inte nödvändigtvis att dessa personer var bärare av genen - anparet i fråga kan helt enkelt ha haft väldigt många ättlingar.» De avslutar: » Förvisso har Nikolaus Fartegnsson (...) haft vissa genetiska anlag, men det måste ändå ha varit fler än han som inflyttade till Västerbotten under medeltiden! Det är allmänt känt att många norrlänningar härstammar från Bure-släkten, liksom många finlandssvenskar härstammar från Sursill-släkten. Det är dock orimligt att tro att Bure-släktens stamfar, underlagmannen Jakob Andersson, och hans 'dejliga' hustru Kjellög respektive Erik Ångerman (Sursill) skall lastas för samtliga ärftliga sjukdomar i dessa områden.»
 
Sammantaget och enligt min mening har professor Gustavson och hans medarbetare alltså inte kunnat genetiskt koppla SLS-syndromet till Bureätten och dem som nämns på runstenen i Nolby.
 
Men nu är det i alla fall dags för nattmedicin och en kvällssmörgås för min del, så Fartägnar & Co. får vila i frid ett tag  
 
Bästa hälsningar
 
Urban

[Sten Rigedahl]

Naturligtvis gäller mina frågor också dig, Peter. Du har, är jag övertygad om, inte bara studerat Urbans verk utan har också själv så nära som du befinner dig epicentrum också skaffat dig en på egen forskning baserad kunskap, när det gäller Fale den unge, så det är mycket värdefullt att också få belysning av frågeställningarna med hjälp av dina egna personliga forskningsresultat.  
Tack, Urban för att du tar dig tid att föra upp våra samtal på ett högre plan. Åter till Nolbystenen, för den som inte har dess utseende klart i minnet gå gärna in på www.falebure.se under stenarna talar, där finns den avbildad både i teckning och med foto. Du citerar en artikel av Margit Åhlén, som säger att något mansnamn Buri inte är belagt. Menar du att stenen är svårtolkad på så sätt att runorna är otydliga eller att pojkarna Bergsven, Sigfast och Fride som åtminstone vad runorna tycks säga avsett att resa stenen över sin far som de kallar Bure, inte kan vara säkra på att Bure är deras far eller anser du måhända att Margit Åhléns yttrande är svårtolkat!

[Peter Sjölund]

Marit Åhlén skriver att run- och namnforskare inte är säkra på att ordet BURI som står med runor på Nolbystenen är ett namn. Om detta har jag ingen åsikt, eftersom jag inte är kunnig på området.
 
Men låt oss för ett ögonblick utgå från att BURI är ett namn och att det alltså fanns en man som hette Buri som bodde i Njurunda på 1000-talet eller sent 900-tal. Det enda vi då vet om honom är att han hade minst tre söner. Något annat kan vi inte veta.
 
Och alla bör rimligen inse att det är fullständigt orimligt (ja, faktiskt inte ens tänkbart) att en släkt - nära 600 år senare - skulle ha några som helst aningar om eventuella släktskap med denne man. Varken via muntliga släkttraditioner eller via några skrivna dokument. Avståndet är ca 20 generationer!
 
Att koppla Bure-släktens namn till Buri på Nolbystenen kan alltså inte ha varit annat än ett önsketänkande av dem som gärna ville förlänga Bure-släktens släktträd tillbaka till vikingatiden. Inte ens Johannes Bureus själv trodde ju på denna koppling! Den hittades på under 1700-talet av Anders Rhyzelius...
 
Därför tycker jag att runstensdelen av Bureättens påstådda ursprung borde vara ganska enkel att stryka för alla idag. Kan du hålla med om det, Sten?
 
(Meddelandet ändrat av petersj 2012-10-06 11:18)

[Sten Rigedahl]

Jag måste säga att om pojkarna Bergsven, Sigfastt och Fride säger att deras farsa heter Bure så tror jag på dem! Hur man kan citera Margit Åhlén begriper jag inte om man överhuvudtaget kan läsa runor, Urban!
600 år går fort, Peter. Kolla under Stenarna talar, Författarens ättartavla www.falebure.se Inga problem med tiden. problemet är att få ihop Bure med Fardaegn (Fale)och söner. Det antar jag att dina forskningar löst!
En annan sak, Urban,hur ser du på gamla kyrkan, försvarsborgen, och maktstrukturen som tillät en sådan prestation som byggandet av denna. Hur ser du på gravstenen bevarad i den nya kyrkan med vapenskölden och Laurentius Jacobis tillhörande berättelse om Vapnet målat i ljusa färger och boken som berättade sägnen om Fale den unge?

[Urban Sikeborg]

Sten: Jag tror att det är lite mer komplicerat än så. Som jag förstår det av Margit Åhléns artikel kan vi ännu bara säga att Nolbystenens runtext buri är ett personnamn eller epitet av okänd härkomst och betydelse. Det är hitintills det enda vikingatida belägget för ordet och det gör att vi inte har något jämförelsematerial då det gäller att fastslå hur det uttalades. Antalet runor i den vikingatida futharken (16 runor inalles) var som bekant färre än antalet ljudläten i språket. Därför fick flera runor stå för flera ljudvärden. B-runan hade ljudvärdena b, p och (inne i ord) mb. U-runan användes för att representera vokalljuden u, o, y, ø eller w. I-runan användes för i, j, e, æ. (Om runornas ljudvärden i futharken, se Lars Magnus Enoksens Runor : historia, tydning, tolkning, 1998.) Det är därför ännu en öppen fråga hur Nolbystenens buri uttalades; det går inte att kategoriskt säga att det rör sig om ett personnamn Bure.
 
Ser vi i stället på Johan Bure tar han i sin släktbok inte upp några medeltida släktingar med Bure som dopnamn. Det är först omkring år 1500 - alltså närmare ett halvt årtusende efter att buri i Nolby skulle ha levt - som man i släktboken ser några personer som kallar sig Bure eller Burman, men då som tillnamn eller »efternamn», aldrig som dopnamn. Det rör sig i dessa fall om personer bördiga från byn Bure i Skellefteå men inte bosatta där. Det ligger därför närmast till hands att se en koppling till bynamnet Bure, som enligt Svenskt Ortnamnslexikon (Uppsala 2003), sid. 51, härrör från det gamla namnet på Bureälven, Buran, tydligen ett ljudhärmande »den surrande/bullrande». Detta gör att den enda koppling vi har mellan Bureättens tillnamn Bure och Nolbystenens buri är Johan Bures läsning av runtexten, och den är fortfarande mycket osäker.
 
Bästa hälsningar
 
Urban

[Sten Rigedahl]

F´låt en enkel lekman men det står Bure(i) fader sin. De reste alltså stenen över sin far. Sen var det väl alldeles detsamma hur de uttalade detta. Vad tror du att de själva skulle tycka om du försökte övertyga dom att de inte vet sin farsas namn eller kanske till och med att de inte hade någon farsa eller att de egentligen hade en annan farsa. Tänk dig själv. Dom kan väl inte rå för att det finns någon Margit Åhlén som gett sig den på att minska betydelsen av släkten Bure. Läser du runor själv förresten?
När vi ändå har varandra på tråden. De skriver ju mycket massivt om Bureätten på Wikipedia men varför nämner du inte att faktiskt 18 ärkebiskopar varit medlemmar i släkten eller haft anknytning till släkten.  
Släkten Sursill likaså varför nämner du inte ett sånt lustigt fenomen att nästan allt vad Finland haft som honaratiores hört till släkten Svinhufvud, Ståhlberg, Mannerheim, Halonen, Sibelius, Topelius och vår egen lille Olof Palme med släkt från Baltikum. Är det samma tendens hos dig som hos M.Å. att söka förminska betydelsen av ätten?