Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-28

[Kalle Thorsberg]

Robban,
Som arkeolog kan jag bara tycka att detta är en i en stor mängd av uppfattnigar i bygden om vad företeelser nu varit förut. En synnerligen liten del av de medel som finns för arkeolgiska undersökningar, förutom vad som styrs av lagstiftning och exploateringar av kända fornlämningar, kan användas för (av enskilda arkeologer, efter de fått pengar oftast med vetenskapliga motiveringar från någon fond osv) undersökningar i forskningssyfte.
Tyvärr är det så att jag skulle tro att den lokala mytbildningen runt Sköns kyrka möjligen inte skulle stå sig i en sådan konkurrens om pengar. Det finns _väldigt_ många lokala myter och få pengar...
/Mvh Kalle

[Per Göthe]

så här står det tydligen i Bonniers lexicon från 1969.
Bure: Bur(<)eus lärdomssläkt, stmmande
från Bure by, Skelefteå landskommun, känd
sedan början av 1500-t. Från B. utgår en
förfalskad tradition att släkten skulle stamma
från två medeltida sägensgestalter. F a l e  
B u r e d.ä, som skulle ha besegrat Erik den
heliges mördare, och F a l e B u r e d.y., som
berättas ha räddat kung Knut Erikssons son
Erik från att falla i sverkerska partiets hän-
der i slaget vid Älgarås 1205. Den med B. 2
1624 adlade grenen utdog 1829.
 
MVH Per (huruvida detta stämmer eller ej kan jag inte verifiera, eftersom jag själv inte kan läsa text från 12-1400-talet (ursprungliga källorna) och inte själv har varken intresse av och/eller skäl att i dagsläget kontrollera senare arkiv berörande Buresläkten. Mig veterligen kommer jag inte in i Buresläkten, men däremot finns det vissa möjligheter/risker att jag kan komma in i den släkten. Har en hel del anor i Norra Sverige (Uppland och uppåt) som jag inte gått vidare med längre än till 1700-talets början och 1600-talets slut)
 
p.s. Det verkar sedan länge påtalats dessa sägner angående Buresläktens härkomst.
När även Uppslagsverk påvisar att detta är en sägen, så undrar jag varför dessa sägner tagas upp som sanning även i dessa dagar.
Skulle man tro på gamla utredningar från 1600-talet. Skulle jag nå en kung av Värmland på 300 (!) -talet (är det möjligt ??).pja dem kanske var skrivkunniga då (?)

[Peter Sjölund]

Tack Urban för ett (som vanligt) väl underbyggt och uttömmande inlägg.
 
Slottet i Birsta är typexempel på hur en myt kan växa fram genom århundradena, på precis samma sätt som myten om Buresläktens monumentala storslagenhet vuxit sig större och större.
 
Din utredning av hur olika personer i sina arbeten bättrat på myten, visar varför sådana här myter idag är i det närmaste omöjliga att utrota - den som vill tro på myten har ju så många historiska källor och lärda män att hänvisa till för att bekräfta myten...
 
Hälsningar
/ Peter

[Peter Funke]

Jag tycker att det är underbart med myter och skrönor - tänk så fattigt livet skulle vara utan dem! Problemet uppstår när vi går vilse i sagolandets utkanter och inte längre varken vill eller kan skilja på det ena eller det andra. Vill vi på allvar hävda ett släktskap med Prinsessan Tuvstarr och säger oss veta hennes mantalsort så duger det inte att hänvisa till John Bauer, och heller inte att be andra bli delaktiga i sagoskrivandet - åtminstone inte på en släktforskningssida. Det borde vara en självklarhet...

[Björn Thunberg]

Jag som (för en gång skull) nästan hållit mig helt borta från den här diskussionen.
 
Säger bara:
Hatten av för Urban Sikeborg han vet vad skåpet skall stå!
 
Björn

[Marc Hernelind]

Ja, Urban det var verkligen värt att läsa avhandlingen av Leif Grunberg Medel tid i centrum 2006.  
1) Styresholm är inte tänkbart på grund av fler olika skäl ett var att det var i bruk först 1390 talet.  
 
2) Fartheng d.ä Landsdommare var i från Nässom ,Bjärtrå socken se medeltida brev från 1324
-------------------------------------------------Brevnummer:3291
Utfärdandedatum:13240716  
Utfärdandeort:Umeå
Språk: latin
DS-nummer:DS 2475  
SD-nummer:
Utfärdare:Johan Ingemarsson, fogde i Hälsingland, Björn, kanik i Uppsala, Olof i Nordingrå, prost i Ångermanland, Nils Farthiengsson, Farthiegnus de Nesemi, Uno, lagman, Øndo av Nedraby, Gullanus Lagmansson. Innehåll: Johan Ingemarsson, fogde i Hälsingland, Björn, kanik i Uppsala, Olof i Nordingrå, prost i Ångermanland, Nils Farthienxsson, Farthiegnus de Nesemi, Uno, lagman, Øndo av Nedraby, Gullanus Lagmansson intygar på tinget i Umeå att Johan av Kåddis och hans hustru Cecilia skänkt ärkebiskop Olof och Uppsala domkyrka deras gård Kåddis jämte alla deras lösören, samt att ärkebiskopen på stället med 6 mark svenska penningar gottgjort Cecilias broder Jerund av Hisky hans rättsanspråk på systerns egendom.
 
Brevtext: Omnibus presentes litteras inspecturis, Johannes jngemarsson, officialis domini regis swecie super terram helsingie, Bero canonicus vpsalensis, Olauus de Nordhungaradh, prepositus angermannie, Nicolaus farthienxsson, Farthiegnus de nesemi, vno legifer, øndo de nidraby, et gullanus lagmanzsson, salutem in domino sempiternam, Notum facimus vniuersis quod johannes de Caadis parochia vmu, et vxor sua cecilia tunc sine liberis existentes in communi placito seu pretorio, habito apud predictam ecclesiam, vmu, Anno domini .M.° CCC.° XXIIII. (0) XVII. kalendas augusti, jn dominum . . archiepiscopum et ecclesiam vpsalensem, jus et proprietatem dicte ville sue Caadis, necnon et bonorum suorum mobilium quorumcumque, ad honorem dei et salutem animarum suarum, donacione perfecta legittime contulerunt. venerabili patre. domino olauo Archiepiscopo vpsalensi tunc illie presente, donacionemque predictam eo quo supra nomine acceptante, qui statim in eodem pretorio, Jerundo de hisky, fratri predicte cecilie, de sex marchis denariorum swece monete, prout ipse Jerundus se contentum reddidit, satisfecit, pro omni jure successionis quod in bonis sororis sue sepefate, sibi suisque liberis, vnquam deberi seu competere potuisset, Jn cuius rei testimonium sigilla nostra presentibus sunt appensa, Datum. Anno die. et loco predictis.
Extratext: På frånsidan: de villa kadiis in hælsingya pro mensa archiepiscopi.
Sigillinformation: Sigillen: N. 1, 5, 7 och 8 borta, remsorna qvar; N. 2, 3, andliga; 4, Nils Farthiegnssons, skadadt (en arm eller en örnfot?); N. 6 skadadt (en springande grip?).
Textnoter:
Innehålls- noter:
Fastar:
Sigillanter: utfärdarna
Sigill: se DS nr 2475
Original: or. perg., RA 0101
Medeltida avskrifter:
Medeltida regester/notiser:
Brocman:  Hadorph:
Peringskiöld: E 48:A, fol. 44  Örnhielm: I, p. 786, 802
Övr. efter- medeltida avskrifter:
Övr. efter- medeltida regester/notiser:
Hänv. till annat brev: DS nr 2445 och A 8, fol. 42
Fotokopia:Övre Norrlands historia (1962), s. 144  
Tryckt: DS nr 2475  Tryckt regest:
Litteratur o. komm.: Jfr Birgitta Fritz, Ångermanlands medeltidsbrev (Årsbok för Ångermanlands och Medelpads hembygdsförbund 1986), s. 123; se G. Holm, Bynamnet Kåddis (Svenska studier från urtid till nutid tillägn. C. I. Ståhle,  
-------------------------------------------------
 
 2,5 km däri från var Bjärtrå fäste – en kungsgårdsbefästning från 1300- och 1400-talenBjärtrå fäste har bestått av en cirkelrund motte-liknande befästning i Kungsgårdsmyren som har omslutit en ovanlig huskonstruktion. Borgtypen och dess placering i myr- eller sjömark är ytterst ovanlig i Sverige och anknyter närmast till privata borgar som uppfördes i Nordtyskland och Danmark under framför allt mitten av 1300-talet, särskilt i Mecklenburgs sjödistrikt (fig. 30).Borgen har använts i åtminstone två faser, dels under
1300-talets andra hälft, dels under 1400-talets
första hälft (1407 och 1428).  
Likaså är den militära anknytningen uppenbar genom borgens utformning och fynden av ett tiotal armborstpilspetsar. Detsamma gäller kopplingen till ett högre socialt skikt i samhället, vilket fynden av importkeramik och bronsföremål visar. Dessutom framgår att platsen åtminstone tidvis varit bebodd året om.
 
om man sen lägger till att Kungsgården ,Bjärtrå  
var fogdesäte för medelpad,änermanland och västerbotten 1300 talet till 1580-1590 talet sen det flytta till den nya staden Härnösand så där höll säkert Nils Fardjäkensson till och Fardjäken unge hans söner Härse och Spjälbod Fardjäkensson,Spjälbod var kvar i Kungsgården år 1375.
-------------------------------------------------
Brev 10643  
13750211  Utfärdandeort: Kutuby (Kutby) = kungsgården i Bjärtrå sn)  
  Språk: svenska  
DS 8726  SD-nummer:  
Spjälbod Fardjäkensson.  
Spjälbod Fardjäkensson intygar att egendomen Öndebyn i Bygdeå socken på Lars Björnssons vägnar utbetalats som böter till Peter Djäken för 160 mark svenska penningar.  
 
utfärdaren  
Peter Djäkens sigill finns avritat under brevtexten (sparre i sköld): Petrus • Diekn •. - Det bör noteras att Spjälbod Fardjäkensson i brevet uppger sig ha sigillerat.  
Örnhielm:B 16 (förr J 7), fol. 249r, RA 0202 (se utskrifter av B 16-texter, DK)  
Faksimil:  
DS 8726  Tryckt
regest:  
Om Kutub#y (senare Kungsgården i Bjärtrå socken) se T. Bucht, Ortnamnen i Västernorrlands län I (1955), s. 7. Om platsen som tingsplats för landstinget i Ångermanland, se C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden (1911), s. 395.  
------------------------------------------------
många fler saker och fler pergament brev tyder på släktskap som tex Ingeborg är Johan Ingemarssonss Fränka.Fartheng Landsdommar släkten hade sitt säte både i Ångermanland och Medelpad.  
 
citat av Leif Grunberg Byn Klappsta är av intresseockså med anledning av att Fartegn unge och hanshustru Ingeborg år 1342 bytte till sig jordegendom idenna by av Spjälbod Spjälbodsson.305 Att Bjärtrå under medeltiden varit säte för framträdandemän i samhället framgår av att ytterligareen Fartegn, omnämnd 1314 och 1324, var bosatt i Kungsgårdens grannby Nässom där ruinerna efter Bjärtrås medeltida kyrka ligger, och i samma by omtalas
på 1340-talet en man vid namn Peter. Ännu en
bit nedströms i samma socken finner vi vid samma
tidpunkt en Pål i Lugnvik. Just i Lugnvik bodde 1417en Åsvid som sigillerat ett brev och på 1480-talet enNils Hansson som omnämns som lagman över Västerbotten.När en testamentsgåva till Uppsala domkyrka i form av ett silverbälte omnämns (som återlöstesav dennes hustru), betecknas Nils Hansson ännu som underlagman. Lagmannens koppling till Lugnvik är intressant med tanke på storhögen från järnåldernvid den så kallade Tingsnäsudden. Vid 1500-taletsbörjan finner vi till yttermera visso den dåvarande
underlagmannen
över Ångermanland
och Medelpad,
Erik Larsson, bosatt i byn Fröstland
i Bjärtrå socken.
Under 1400-talet känner vi också en lagman i Ångermanland
vid namn Marcus som uppenbarligen var
boende i Rossvik i Nora socken.306
Under 1300-talet tycks de norrländska landskapen
inte ha haft egna fogdar, utan en gemensam sådan
över hela ”Hälsingland”. Av senmedeltidens fogdar
över Ångermanland känner vi till namnet på Larens
skrivare 1479 , Svante Nilssons fogde Bernt Larsson1484, Olof Eriksson 1487 , Svante Nilssons fogde TorkelVästgöte 1489 samt Svante Nilssons befallningsman Staffan Henriksson 1507.
 
En frågaq kommer upp är det Härse Silverbälte Nils Hansson Donerar ?  
 
jag behöver inte påvisa så mycket mer av det Leif Grunberg skriver men han får stöd av Bureus också när det gäller Kungsgården, Bjärtrå.  
 
den för mej nya informationen var bitarear som fattas i mitt resonemang men styrker släktskapen Fartheng unge ,Nils Fartheng d.ä ochsä vapen sigillet nils har är samma vapen sköld på gravhällen för Fartheng unge.
 
jag är väl mer säker på att skön var en så kallad försvar kyrka och sen vet jag inte när farthengs gravhäl kom dit,det är återstånde frågor.  
obs.Leif Grunbergs avhandling är mycket läsvärd för oss bure ättlingar.  mvh Marc

[Peter Sjölund]

Robert, håller med dig om att en arkeologisk utgrävning av resterna från den gamla kyrkan i Skön vore mycket intressant. Inte minst utifrån det faktum att den tycks vara en av de få (den enda?) av Medelpads medeltida kyrkor som ännu inte undersökts. En utgrävning skulle kunna visa om kyrkan är så gammal som den 1100-tals dopfunt som finns kvar indikerar. Och huruvida den ursprungliga byggnaden var en försvarsanläggning eller inte.
 
Men som Kalle påpekat, torde det inte finnas några pengar till detta projekt Om inte Vägverket får för sig att bygga en motorväg rakt över kyrkan, för då finns det helt plötsligt pengar...
 
Så här såg i alla fall kyrkan ut när Bur?us besökte den år 1601:
 
 
[Bur?us egen avritning, enligt boken Ur Skönsbygdens historia av Reinhold Olsson]
 
/Peter

[Anders Berg]

Finns intresse finns också pengar. Nu vet jag inte vilka regelverk som gäller när det gäller arkeologiska undersökningar, men om det enda problemet är pengar tror jag vi snart kan sätta spadarna i marken...  
 
Ulf, dina inkomster från TV kanske kan vara en bra grundplåt!

[Urban Sikeborg]

Marc: Visst är Grundbergs avhandling intressant, men enligt min mening är det medeltida material vi har att röra oss med alltför fragmentariskt för att tillåta särskilt många slutsatser om vilka av de omnämnda som var släkt och än mindre om hur de i så fall var släkt med varandra.
 
Jag tror emellertid att du tar miste när du kallar Farthegn d.ä. (vilket jag antar ska avse Fale hin gamle?) för landsdomare. Titeln landsdomare är tidigast belagd på 1500-talet som synonym för lagman eller underlagman, enligt Svenska Akademiens Ordbok, så den är oegentlig i sammanhanget. Tar vi brevet från 1324 nämns bland utfärdarna alltså Nils Farthegnsson och Farthegn i Nässom och det i påtagligt gott sällskap. Men varken Nils Farthegnsson eller Farthegn i Nässom kan ha varit landsdomare, eftersom underlagmannen (legifer) i samma brev anges vara en Uno. Inte heller innehade någon av de två ämbetet som fogde detta år, eftersom fogden (kungens ämbetsman) över Storhälsingland, Johan Ingemarsson, också är en av brevutfärdarna.
 
Vad jag kan läsa ut av mina anteckningar just nu efter en kort genomgång är att den förste som kallar Fale Bure (Fale hin gamle) för något annat än anförare är Olof von Dahlin, som benämner honom en af Länes-Höfdingarne i Norra Sverige i sin 1765 utgivna Svea rikes historia, del 2, s. 115 f. Dahlin bygger emellertid sin i tidens smak utbroderade skildring om dennes insatser uteslutande på tidigare tryckta verk, vilket han själv anger i noterna. Det verkar vara först i Riddarhusets sena och förbättrade konceptgenealogier (de är väl från tiden runt år 1800, om jag minns rätt) som Fale hin gamle befordras till att vara landsdomare i Hälsingland (men det ska jag dubbelkolla), en uppgift som går igen i Gustaf Anreps Svenska adelns ättar-taflor, d. 1, Sthlm 1858, s. 351. Det finns naturligtvis inget stöd i källorna för denna upphöjelse från anförare till länshövding och landsdomare utan är en del av den sedvanliga upputsning av härstamningen de adliga ätterna kunde ägna sig åt :-)
 
Hälsningar
 
Urban

[Lars Öhman]

Urban Sikeborg anger ovan att Johan Bureus i Sumlen nämner att Chorstad-Frun ska ha spelat en roll bl.a. som donator av prästbordet i Skön.
 
Jag undrar då till skillnad från Johan Bureus om inte Chorstad-Frun snarare avsåg byn Korsta i Skön än koret i kyrkan.
 
Vid Korsta ligger Medelpads största gravfält med 40 högar och stensättningar.

[Marc Hernelind]

Tack Urban för påpekandet med landsdomare, jag kanske lite slarvigt skrev av uttrycket Farthengsläkten och Landsdomarsläkten efter Leif Grundberg  
 
Jag  kan citera varifrån  jag fått att han  var landsdommare ..................................
Fale Bure Kallas  Fale hin gamle
Han var bosatt i Byrestad , Sköns socken i Medelpad och varit en myndig man i Hälsingland, dom slogs för Hälsingland ,och konung Erik den Helige med Fales och Guttorm Östands tillhjälp van slaget  år 1156 ,som följd därav skulle han  blivit satt till landsdomare. Han skall och varit Hälsingarnas anförare under bemälte konung då han intog Finland där (Hälsingfors) dåvarande Helsinge by förmenas fått namn av hans folk.Källa: JB Genealogica 53
 
Enligt sägnen skall han ha levat på Erik den heliges tid på 1100-talet. Han var lagman i Norr land. Skall ha bodt på Byrestad i Sköns socken och Medelpad, och varit en myndig man i Helsing- land, hvilket land konung Erik IX de, med hans och Guttorm Östandes tillhjälp, vid år 1156 lade under Sveriges Crona, hvarefter han där skall blifvit satt till Landsdommare: Han skall och varit Helsningarnas anförare under bemälte konung, då han intog Finland där Hälsingfors och Helsinge By förmenas fått namn af hans folk: Slutligen säges han, sedan konung blifvit dödad, vid Uppsala, af Danska ?… Magnus Henriksson, hafva uppsatt och anfört Upplänningarna under denna prins, som då blev slagen år 1161 den 16de maj. Men uti hvilken slagning Fale Sjelf blev nedgjord, vid den efter honom nämnde Fale Bro, ej långt från Uppsala
 
Erik den Helige dräpts ,hälsingarna uppbådas för att vedergälla konungens död och vid ett slag år 1161 den 16 maj, utanför Uppsala och den Danske prinsen Magnus Henrikson ha uppsatt och anfört Upplänningarna dvs Sverkers trupper,Fale från Byrestad som anfört Hälsingarna och Norrlänningarna mot kungamördarna den norrländska härföraren Fale Bure,som själv stupat då han sökt att hämnas sin konung ,kämpade modigt och fick platsen namgiven efter sig Falebro.
 
Professor och historiografen Johannes Loccenius författade på latin svensk historia från 1654.
Källa:Loccenius 1662  sid.79-81,och Örnhielm år 1689 sid.478,JB:s Genealogica Bureorum Citerat i Thun 1707 sid. 102f.
(Svelids Historia sid 94.jag minns inte vad som stod där)
-------------------------------------------------
Om Fartheng .dä. vet jag inte mer än att han var storman och lag man som Nils Farthengsson  och Fartheng .d.y
 
vad talar för släktskap Nils Och Farthen d.y
hade samma vapen bild vilket det finns ett sigill från Nils Farthengsson och Vapen bilden finns på Fartheng d.u gravhäll båda bilderna finns Leif GrundBergs Avhandling.
Namnnen och ålder stämmer yrket och platsen,sen före kommer Fartheng d.ä och Nils Farthengsson i samma medeltida Brev 1324,och 1314 och vid fiske diplom där dom donerar tillexempel fiskerätten till indals älven. se år 1324 brev i ovan inlägg.
 
sen i andra brev till Nils kan man se släktskapet emmellan de tre.  
 
 Nils Fartengsson  Bosatt i skön Han var Lagman  samt Storman Källa: Nämnd 1324 -1352
medeltida brevet från 2 feb  1327 där 5 stormän får uppdraget att kolonisera och uppolda laxen.
------------------------------------------------
 I sitt arbete med verkställande av hertigarnas testamente assisterades ärkebiskop Olov av kungens fogde i Hälsingland Johan Ingemarsson (ginbalk belagd med sparre). Ärkebiskopen och kungsåren gjorde under de följande 10 åren ett stort antal utbetalningar till kyrkor, kloster och andra kyrkliga inrättningar samt till enskilda intill den ovan gjorda redovisningen 1330, se ovan. Dessa brev specificeras icke här.  
År 1327 utfärdar “Ärkebiskop Olof i Uppsala, Johan Ingemarsson, fogde över Hälsingland, Nils Farthiegnsson och Peter Unge överenskomelser om delning sins emellan av Lule älv med dess omgivningar och bifloder, som kungen åt dem bestämt, när landet och strömmarna mellan Skellefteå och Uleå uppläts till uppodling och bebyggande”. (DS 2606)
-------------------------------------------------Brevnummer:3462
Utfärdandedatum:13270202b  Utfärdandeort:
Datum- kommentar:  Språk:latin
DS-nummer:DS 2606  SD-nummer:
Utfärdare:Ärkebiskop Olof i Uppsala, Johan Ingemarsson, fogde över Helsingland, Nils Farthiegnsson och Peter Unge.
Innehåll: Ärkebiskop Olof i Uppsala, Johan Ingemarsson, fogde över Hälsingland, Nils Farthiegnsson och Peter Unge överenskommer om delning sins emellan av Lule älv med dess omgivningar och bifloder, som kungen åt dem bestämt, när landet och strömmarna mellan Skellefteå och Uleå uppläts till uppodling och bebyggande.
Brevtext: Nos olauus diuina miseracione archiepiscopus vpsalensis johannes ingimarson officialis domini regis super terram helsingie nicolaus farthiejngsson et petrus vngi, omnibus quorum interest vel interesse poterit tenorepresencium facimus manifestum, quod cum terre et ampnes inter skeldepth et vlu ad incolendum et excolendum auctoritate regia donarentur, nos predicti totum ampnem dictum lulu cum omnibus adiacenciis dictis tillidhum, ac eciam riuis ipsum ampnem influentibus dictis thwerraum, auctoritate regia prefata tunc nobis dispositum inter nos taliter diuisisse, videlicet quod nos olauus et nostri successores post nos, vnam terciam partem. et ego iohannes ingimarson et nostri heredes alteram terciam partem, ac nos nicolaus et petrus prefati, nostrique heredes, reliquam et vltimam partem terciam, in prefatis omnibus debeamus in posterum possidere, ita tamen quicquid ibi incolendum et excolendum fuerit, id incoli et excoli secundum porciones*) prefatas, communibus omnium nostrum debebit expensis, et quicquid exinde fructus et commodi prouenire poterit eodem modo diuidi et partiri Jn cuius rei testimonium presentes litteras, sigillorum nostrorum munimine fecimus roborari Datum Anno domini M° CCC° XXYIF in purificacione beate marie virginis. Öfverskrift: Tenor de tercia parte amnium et terrarum inter scældapth et vlu.
Medeltida avskrifter: A 8, fol. 45, RA 0201
Medeltida regester/notiser:
Brocman:  Hadorph:
Peringskiöld: E 100  Örnhielm: I, p. 795
Övr. efter- medeltida avskrifter: avskr. efter orig. (Misc. VII nr 12) i Juridiska och kamerala avskrifter 48, f.d. Fh 25, RA (fr. Fh 5 nr XVIII, KB)
Övr. efter- medeltida regester/notiser:
Hänv. till annat brev:
Fotokopia:  Faksimil:
Tryckt: DS nr 2606  Tryckt regest:
-------------------------------------------------Ovan. Klart framgår att förläningen delades i tre delar med tydliga företrädare för tre maktcentra: den kyrkliga, den världsliga och den regionala makten. Den senare delad i två delar; var för sig representerande Medelpad och Ångermanland. Således ärkebiskop Olof, kungsåren Johan Ingemarsson, Nils Farthiegnsson - Medelpad, och Peter Unge - Ångermanland
 
I ett brev utställt i Stockholm 1335.04.09 av kung Magnus, ger kungen “dilecto et fideli nostro domino Nicolao abyornæson” till evärdelig besittning Pite älv och dess tillhörande områden. Detta område hade “ärkebiskop Olof, under kungens minderårighet, upplåtit åt Nils Abjörnsson och som denne med stora omkostnader uppodlat” (DS 3134)
-------------------------------------------------
Brevnummer:4147
Utfärdandedatum:13350409  Utfärdandeort: Stockholm
Datum- kommentar:  Språk: latin
DS-nummer:DS 3134
Utfärdare:Kung Magnus.
Innehåll:Kung Magnus giver Nils Abjörnsson till evärdelig besittning Pite älv och dess tillhörande område, vilket ärkebiskop Olof, under kungens minderårighet, upplåtit åt Nils Abjörnsson och som denne med stor omkostnad uppodlat.
 
Brevtext: Omnibus presentes litteras jnspecturis, Magnus dei gracia rex swechie et norwegie salutem in domino sempiternam. Cum tempore puericie nostre venerabilis in christo pater, dominus Olauus bone memorie archiepiscopus quondam vpsalensis, plena tunc ex parte nostra fungens auctoritate deserta loca terre nostre helsingie versus aquilonem pro ampliacione cultus christi eadem inhabitare volentibus dandi et exponendi dilecto et fideli nostro domino Nicolao abyornæson. ampnem dictum pitu. in ipsius terre parte aquilonari situm cum insulis et aquis dictis jnfiordhe aliisque pertinenciis suis omnibus dictis tillidh .. *) excolendum assignauerit Jdemque dominus Nicolaus postmodum circa edificiorum erectionem familiarum inibi collocacionem et alias spaciorum sibi vt premittitur assignatorum culturas et occupaciones congruas grandissimos expenderit sumptus operas et labores jdeo nos jam ad annos discrecionis prouecti predictum ampnem cum suis adiacencijs quibuscumque quas jdem dominus Nicolaus jam actu occupauerat vel in posterum duxerit occupandas sibi suisque heredibus denuo dimittimus et in possessionem perpetuam assignamus Translato in ipsum et heredes suos pleno proprietatis jure et possessionis dominio ampnem et predia predicta, cum suis attinenciis, occupandi vendendi. commutandi. et ad placitum suum quomodolibet aliter ordinandi. Jn cuius rei euidenciam firmiorem. sigillum nostrum. et sigilla venerabilium patrum dominorum. fratris Petri archiepiscopi vpsalensis. karoli lincopensis, Petri skarensis, Egisli arosiensis. styrberni strengnensis boecii vexsionensis, benedicti aboensis episcoporum, necnon et nobilium dominorum kanuti joonsson legiferi osgocie, kanuti magnusson legiferi wesgocie Laurencii vlfsson, gøzstaui tunæson, sunonis joonsson, gregorii magnusson, gislonis elinæson, karoli neskunuxson. vlphonis abyornæson. kanuti folkæson. karoli tukason, anundi røriksson. k[aroli] bendictsson vlphonis philippusson, karoli orestæson, vlphonis gudmarsson, haraldi stubbæ, thurgilli clæmitsson gøzstaui niclesson et jngonis kiætilbyornæson militum, presentibus sunt appensa. actum et datum stokholmis. Anno domini M°, CCC°. tricesimo quinto, dominica palmarum.
Extratext:På frånsidan med yngre hand: Thetta ær breffuit om pitba sokin.
Sigillinformation: Sigillen: N:o t, Konungens, dubbelt; N:o 2-11, 13, 14, 16, 17, 19, 21, 22, 24-27 29 borta, femton remsor qvar; N:o 12, Göstaf Tunasons (hjelm med prydnader); N:o 15, Carl Näskonungssons (natt och dag); N:o 18, (tre sjöblad i rad ; N:o 20, Carl Bengtssons (oxehufvud); N:o 23, (2 korslagda färlor); N:o 28, Göstaf Niclissons (2 bjelkar).
Sigillanter:utfärdaren samt ärkebiskop Peter i Uppsala, biskop Karl i Linköping, biskop Egisl i Västerås, biskop Styrbjörn i Strängnäs, biskop Bo i Växjö, biskop Bengt i Åbo samt flera riddare
Sigill: se DS nr 3134
Original: or. perg., RA 0101
Medeltida avskrifter:
Medeltida regester/notiser:
Brocman:  Hadorph:
Peringskiöld: E 10  Örnhielm:
Övr. efter- medeltida avskrifter:
Övr. efter- medeltida regester/notiser:
Hänv. till annat brev: DS nr 3473
Fotokopia: Övre Norrlands historia (1962), s. 147  Faksimil:
Tryckt: DS nr 3134  Tryckt regest:
Litteratur o. komm.:
-------------------------------------------------
[Reinhold Olsson] Mest känd är Fale Bure Kist lock (gravsten) vita marmorliknade sten finns i skön Kyrka i dag finns den på väggen på vänstersida  i ingången till kyrkosalen. den beskrivs ha en fris runt sin ytterkant och cirklar i alla fyra hörnen finns maltser kors på stenen finns ett kors och i detta en vid cirkel där en Vapensköld är avbildad en vapensköld som man alltid kallat Bures vapen, Det föreställer en väpnad krökt arm ovanför den ett par korslagda bilor.skönsocken anbragte den beskrivna vapenbilden som sitt socken sigill.Källa: Säbråboken sid 80-8.Jag(Marc) har själv varit i skönskyrka och sett kistlocket
 
Fale unge kunde tagit aktiv del i stridigiheterna mot Hertig av Meckelburgs tyska trupper från 1363 från slaget vid gata 1365 mot dennes här på något sätt  medverkat till Kung Mangus Eriksson son, den tämlige unge, men dok myndige Håkan först till norge och sen för att få ihop trupper och återta komma till makten.så denna Fale bure d.y. är Fale hin unge samma person stämmer också tidsmässigt vilket även Urban Sikesborg medger.[ Johan Bures Släktbok... från 1996.sid 5-8]
-------------------------------------------------
brevnr. 8252
13630000 m  Utfärdandeort:
Datum- kommentar:  Språk:
DS-nummer: DS 6737  SD-nummer:
Utfärdare:Fardjäkn (Fale) unge.
Innehåll: Fardjäkn (Fale) unge kungör att han övervarit ett skifte mellan Olof Hornfastsson  och hans syster Rannvig, varvid Olof utmätte åt henne såsom fäderne och möderne godset i Sköle och halva byn i Övre Åsta (i Tuna socken) och lämnade henne 14 markköp jord i Lunde för det gods i Torp, som han sålt men vari båda haft köprätt, samt hennes treding i fisken och skogar. Fardjäkn unge, (prästen) herr Torsten i Tuna och Henrik Djäken beseglar.
Brevtext: Allom mannom thet bref höra och see helsar iagh Färdens vnge quedio medh Gudhi frelsarnom. See thet allom mannom kunugt att iagh hafuer ofuer waritt på skifte som emellan Olan Horfastsson war, och Ranuij hans syster, så att han hafuer henna mete före fäderne och möderne godzett i Skiöln medh akrom och ängiom, och Yfer Åstade halfuan byn, medh allom tillägom, Sädan förlichte han henne fiortan marck kiöp j hemmelskap i Lundlegdo, för thet godz han saldhe å Torpe som kom badom till kiöpe, och sädan henne tredungh i fiskerij i skoga huadh thet helst ähr Öfuer theta skifte war iagh Fardons vnge, Hindrich diekne, Joen i Rudu, Sigwardt i Skiölom, Sigwart i Runswik, Olan i Rudu, Laurent i Alstadh, Gamble Gyntte i Wij, Desse ähre wittne ther till, her Torsten i Tuna, och Biorn i Atmar, Sub sigillis discriptorum, virorum, Fardengen vnge, D: Torstanij i Thuna et Hindrisij diekne, anno Domini 1363:
Sigillanter:Fardjäkn unge, herr Torsten i Tuna och Henrik Djäken
Peringskiöld:  Örnhielm:
Övr. efter- medeltida avskrifter: Genealogica vol. 62, RA
Övr. efter- medeltida regester/notiser:
Hänv. till annat brev:
Fotokopia:  Faksimil:
Tryckt: DS nr 6737; Medelpads äldre urkunder (1972), nr 21
Litteratur o. komm.se DS nr 6737
-------------------------------------------------Ingeborg Ärvde och ägde Moberga i Bällinge sn och Söderby i Åkerby sn.  gods i uppland
Ingeborg var Johan Ingemarssons fränka. Hur de var släkt med varandra går dock inte att utläsa
1342 Skiftar Farthægn Unge, lagman i Medelpad, och hans hustru Ingeborg, jord med Spielbude
-------------------------------------------------Brevnummer:4745
Utfärdandedatum:13420000  Utfärdandeort:
Språk: (latin)
Utfärdare:Farthaeign unge, lagman i Medelpad, och hans hustru Ingeborg.
Innehåll: Farthaeign unge, lagman i Medelpad, och hans hustru Ingeborg, skiftar jord med Spielbuder Spielbudersson, som får jord i Morberga (i Bälinge socken i Uppland) och en gård i Åkerby (i Uppland) i utbyte mot Herresta, Berg och Mjällom i Vibyggerå socken, Klappsta i Ullerångers socken i Ångermanland. Vittnen: Spielbuder Bilder, lagman Höker Petersson, Peter i Nässom, Pål i Lundvik och Aswid.
Sigillanter:Johan Ingemarsson, kungens ombudsman i Hälsingland, lagman Uno, Spielbuder Bilder ochHökar Petersson
Original: fölorat med Miscellaneaknippa X
Övr. efter- medeltida regester/notiser: se nedan a.a.
Hänv. till annat brev:
Fotokopia:  Faksimil:
Tryckt regest:Gillingstam, Brev ur askan (1996), s. 96 f.
-------------------------------------------------
Dessvärre saknas uppgifter om motbrevet, d v s det som Spielbud Spielbudsson måste ha utfärda
Om vi så återgår till jordabytet 1342 så finns det ytterligare några intressanta omständigheter ,Spielbudersson, som får 14 öresland (1:6) jord i Morberga i Bälinge socken (i Uppland) och en gård i Söderby ,Åkerby Socken  (i Uppland) i utbyte mot Herresta,Berg och Mjällom i Vib yggerå socken, Klappsta i Ulleråker.ngeborg Ärvde och ägde Moberga i Bällinge sn och Söderby i Åkerby sn.  gods i uppland.
 
som du märker Urban i dessa brev framgår släktskapen i rätt stor grad. det som sen  
var intressant om man sen lägger till att Kungsgården ,Bjärtrå  
var fogdesäte för medelpad,änermanland och västerbotten 1300 talet till 1580-1590 talet sen det flytta till den nya staden Härnösand så där höll säkert Nils Fardjäkensson till och Fardjäken unge hans söner Härse och Spjälbod Fardjäkensson,Spjälbod var kvar i Kungsgården år 1375.  
-------------------------------------------------  
Brev 10643  
13750211 Utfärdandeort: Kutuby (Kutby) = kungsgården i Bjärtrå sn)  
Språk: svenska  
DS 8726 SD-nummer:  
Spjälbod Fardjäkensson.  
Spjälbod Fardjäkensson intygar att egendomen Öndebyn i Bygdeå socken på Lars Björnssons vägnar utbetalats som böter till Peter Djäken för 160 mark svenska penningar.  
 
utfärdaren  
Peter Djäkens sigill finns avritat under brevtexten (sparre i sköld): Petrus • Diekn •. - Det bör noteras att Spjälbod Fardjäkensson i brevet uppger sig ha sigillerat.  
Örnhielm:B 16 (förr J 7), fol. 249r, RA 0202 (se utskrifter av B 16-texter, DK)  
Faksimil:  
DS 8726 Tryckt  
regest:  
Om Kutub#y (senare Kungsgården i Bjärtrå socken) se T. Bucht, Ortnamnen i Västernorrlands län I (1955), s. 7. Om platsen som tingsplats för landstinget i Ångermanland, se C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden (1911), s. 395.  
------------------------------------------------  
många fler saker och fler pergament brev tyder på släktskap som tex Ingeborg är Johan Ingemarssonss Fränka.Fartheng  släkten hade sitt säte både i Ångermanland och Medelpad.  
 
plus att en Lagman Nils Hansson från samma pats  
donera ett till Uppsala Ett Silverbälte från en trolig släkting Härse som levat 1380 talet medans Nils Hansson var Lagman under 1400 talets mitt. jag ser också en släktkedja mellan dessa som Ahnlund och Bygden gjorde, och som jag tycker att Leif lyfte fram många saker tex om Gudlav Bilder hans ev släktskap kanske kan var med en icke namgiven syster till Farhteng d.ä
min tanke. för farteng d.å födelse ort skulle varit Herlekien,Ytterlännes i närheten av Holms gravfält där på 1500 skulle Buresläkting Evert Hindersson fortfanade äga maken.
 
nå det får väl räcka men det är inndicier försläktskap absolut, men sen hur långt man är villig attbinda ihop dessa personer låter jag vara upp till var och en. mvh Marc

[Björn Thunberg]

Med risk att starta en ny debatt.
Evert Hindersson var väl inte bureättling??
 
Björn

[Marc Hernelind]

Enligt Bygden var han det se utdrag ...
 
Utdrag ur Bygd?n, Härnösands stifts herdaminne.  
Evert Henriksson, blef underlagman i Jämtland 1564, var dels underlagman, dels fogde i Ångermanland under åren 1574-1600, bodde på skattehemmanet Holm i Öfverlännäs och lefde ännu 1615; hans barn kallade sig Zynth; Kerstin Zynthia, g. m. khden Johannes Laurentii (Bure) i Säbrå.  
 
För utom detta så visar nya rönen att Evert Hindersson Underlagman på Holm, Att han skulle ärvt fäderne gården på 1500 talet där Farteng d.ä. var född och haft samma yrke mycket tyder på släktskap tycker jag,nu minns jag inte precis hur Leif Uttrykt om släktskap förelåg, eller om han endast nämnt om platsens betydelse och tagit upp dessa två personer,och sen att jag såg ett sammanhang.  i alla fall mvh Marc

[Björn Thunberg]

Men Marc (suck)
Kerstin Zynthia har inte funnits.
 
Sedan Leif är det Leif Boström du menar??
Man kan inte se ett släktskap enbart pga att två ev personer råkar ha samma yrke med ca 250 års intervall.
 
Men, men kanske Leif Boström förklar sina tankar här.  
Björn

[Urban Sikeborg]

Marc: Ditt första citat kommer väl inte från Genealogica 53, som du anger? Genealogica 53 (och X36 och X37) nämner ju inte någon Fale Bure överhuvudtaget, utan bara en Fale hin unge. Att denne Fale Bure d.ä. kallas anförare är f.ö. något helt annat än att vara lagman.
 
Den ende i den krets vi talar om som kan beläggas ha innehaft ett offentligt ämbete är Farthegn Unge, som 1363 utfärdar ett brev om ett jordskifte i Medelpad i egenskap av underlagman. Så jag är lite förbryllad över de brev du anför: inget av dem belägger att Nils Farthegnsson eller Farthegn i Nässom eller någon av de andra potentiella släktingarna varit lagmän. Eller har jag missat något?
 
Hälsningar
 
Urban

[Peter Sjölund]

Nu slog du rekord i icke-existerande släktskap, Marc!
 
Du påstår att underlagmannen Evert Hindersson var ”Buresläkting”, baserat på att han:
Hade samma yrke som en 250 år tidigare levande Farthegn. Farthegn har faktiskt inte några belagda kopplingar till Bure-släkten. Dessutom hade ju inte denne Farthegn detta yrke (som Urban nyss visat här ovan). Hade en dotter Kerstin, vilken faktiskt inte existerat (se diskussionen om detta här), som skulle ha varit gift med kyrkoherden Johannes Laurentii (Bure), vilken inte heller har några belagda kopplingar till Bure-släkten. Skulle ha ”ärvt fäderne gården” i byn Herleken, Överlännäs s:n. Det kan han inte ha gjort eftersom hans fädernegård låg i byn Rogsta i grannsocknen Torsåker.
Marc, alla människor i hela världen är faktiskt inte Bure-ättlingar...
 
/ Peter

[Marc Hernelind]

Peter du har väl rätt i att jag rusia iväg i mina tankar angående Evert Hindersson  
och  släktskapet till Fartheng d.ä  förutom att dom båda var lagmän. och bodde vid Holm i Ytterlännes socken.  
sen vill jag inte starta en ny disskution om Kerstin Zynthia gift med Johan Laurentti (Bure)är en osäker koppling därom räder det olika uppfattningar.  
jag vill bara poängtera att hon Ja, Urban dom var lagmän alla tre se framgår i vissa av Breven  
och se utdrag av Leif Grunberg  
 
Utdrag : Fartegn, omnämnd 1314 och 1324, var bosatt i Kungsgårdens grannby Nässom där ruinerna efterBjärtrås medeltida kyrka ligger, och i samma by omtalas på 1340-talet en man vid namn Peter. Ännu en bit nedströms i samma socken finner vi vid samma tidpunkt en Pål i Lugnvik. Just i Lugnvik bodde 1417 en Åsvid som sigillerat ett brev och på 1480-talet en Nils Hansson som omnämns som lagman över Västerbotten.
När en testamentsgåva till Uppsala domkyrka
i form av ett silverbälte omnämns (som återlöstes
av dennes hustru), betecknas Nils Hansson ännu
som underlagman. Lagmannens koppling till Lugnvik
är intressant med tanke på storhögen från järnåldern vid den så kallade Tingsnäsudden. Vid 1500-talets början finner vi till yttermera visso den dåvarande underlagmannen över Ångermanland och Medelpad,
Erik Larsson, bosatt i byn Fröstland
i Bjärtrå socken.Under 1400-talet känner vi också en lagman i Ångermanland vid namn Marcus som uppenbarligen var boende i Rossvik i Nora socken.306
Under 1300-talet tycks de norrländska landskapen
inte ha haft egna fogdar, utan en gemensam sådan
över hela ”Hälsingland”. Av senmedeltidens fogdar
över Ångermanland känner vi till namnet på Larens
skrivare 1479 , Svante Nilssons fogde Bernt Larsson 1484, Olof Eriksson 1487 , Svante Nilssons fogde Torkel Västgöte 1489 samt Svante Nilssons befallningsman Staffan Henriksson 1507. Var dessa hade sin hemvist framgår dock inte av  
Till den sista generationen som tycks ha tillhört
Fartegnsläkten och burit släktnamnen Fartegn och
Spjälbod hör en Spjälbod Fartegnsson, som tillsammans med sin bror Öne och en syster vars namn viinte känner, år 1390 skänkte jordegendom i byn Sunnanåker till kyrkobordet i Ytterlännäs. Härigenom försäkrade han sig om att prästerna i församlingen två gånger per år skulle läsa själamässor för sin egen och för sina föräldrars själar.308
Den maktpolitiska kartbilden av Ångermanland
under 1300-talet har således åtskilliga gemensamma drag med den vi sett under 1500-talet då fogden Hans Andersson, skrivaren Peder Månsson (Blix) och underlagmannen Evert Hindersson bodde i olika delar av centralbygden i Stora Ådalen. Tyngdpunkten tycks huvudsakligen ha legat i området mellan Sollefteå och Bjärtrå. Vi kan alltså inte peka ut en enda plats som utgjort maktens centrum. Däremot
kan vi konstatera att de främsta mellannorrländska stormännen under 1300-talet tog aktiv roll i storpolitiken och hade en närmare koppling till landets ledarskikt än man kanske förväntar sig.Borgbyggeri och militära maktdemonstrationer Under 1100-talet uppfördes de äldsta kungliga borgarna i Sverige, men den första stora borgbyggnadsperioden
inträdde under andra hälften av 1200-talet.
För Norrlands och i synnerhet Ångermanlands och
Medelpads vidkommande har man i äldre forskning
betraktat de redan under 1800-talet rivna tornförsedda medeltidskyrkorna av sten i Styrnäs och Skön som en form av befästningsanläggningar eller ”försvarskyrkor”
daterade till 1100-talets slut. Idag är
dock de flesta forskare överens om att dessa kyrkor knappast har haft någon betydande militär funktion.
De äldsta medeltida borgarna i egentlig mening som anlades i Norrland tillkom istället under 1300-talets senare hälft. Därigenom gjorde kungamakten sinamilitära maktmedel påtagliga i regionen. De borgar som uppfördes fungerade som centralplatser i den lokala förvaltnings organisationen. För att förstå bakgrunden
till borgarnas tillkomst under 1300-talet
behövs en kort översikt av det maktpolitiska läget vid denna tid.Efter att Norge övertagits av Magnus Erikssons femtonårige son Håkan 1355 , tvingade äldste sonen Erik 1357 fram en uppdelningen av den svenska rikshalvan.
Vid denna riksdelning som varade fram till
Eriks död 1359 , kom hela den norrländska landsdelen att läggas under Magnus Eriksson. Läget komplicerades ytterligare när Håkan utropades till kung även över Sverige 1362, varefter alltså både far och son
gjorde anspråk på kungatiteln i landet under ett par års tid. Under denna tid tilltog oppositionen inom den svenska rådsaristokratin mot i första hand Magnus Erikssons styre i samband med konflikterna med Valdemar Atterdag i Danmark. En grupp svenska stormän med Bo Jonsson (Grip) i spetsen vände sig därvid till hertig Albrekt av Mecklenburg för att få ekonomiskt och militärt stöd för att göra slut på kung Magnus regim. I slutet av 1363 inföll de tyska trupperna i Sverige och redan i mars 1364 valdes hertigens son, Albrekt d.y., till svensk kung. Det rådde nu fullt inbördeskrig i landet, men Magnus Eriksson och hans styrkor led ett avgörande nederlag vid Enköpingi mars månad 1365 då Magnus själv togs till fånga och spärrades in för flera år framåt. Det var i detta skede som den norrländske stormannen Fartegn unge förmodas ha tagit aktiv del i händelseutvecklingen
(fig. 68 ).309
Som kompensation för sitt ekonomiska och militära
bistånd i samband med kriget förpantades därefter
stora delar av Sverige, inklusive Norrland, till hertig Albrekt. På samma sätt som de holsteinska grevarna gjort i Danmark några decennier tidigare insatte Albrekt tyska fogdar och legotrupper för att driva in inkomsterna från pantlänen. Att en fogde över ”Hälsingland” vid namn Nils djäkn omnämns 1363
är ett tecken på en ny förvaltningsform i regionen.Det gigantiska området som var förpantat till Mecklenburg förvaltades från Nyköping av Raven van Barnekow,
vars räkenskaper har bevarats från perioden
1365 -1367 . Av dessa källor framgår att motståndet alltjämt fortsatte och att stridigheter förekom såväl i Dalarna som i ”Hälsingland” ännu 1366 . Under ett
”krigståg” i det sistnämnda området skall enligt räkenskaperna en Henrik van der Oldenstat och denneskollegor Nyendorp, Sisendorp, Kramon med flera,ha förlorat sammanlagt åtta hästar, av allt att döma i strid. Vid denna tid skrev också invånarna i Hälsingland,
Medelpad och Ångermanland ett känslosvallande
klagobrev till hertig Albrekt med begäran
om att hertigen inte skulle byta ut fogdarna och hövitsmännen i landskapen, att inte införa nya pålagor samt att de själva såsom tidigare skulle få utse sina lagmän.310
Tyskarna for alltså hårt fram i landet och deras inflytande växte sig starkare än de inhemska stormännen hade tänkt sig. ”Då slog sig rovfåglarna ned på
bergens toppar, ty tyskarna förtryckte landet under många år”, skrev en birgittinmunk i Vadstena klosters
diarium. Efter fortsatta oroligheter bröt ett uppror ut 1371 och i augusti tvingades kung Albrekt att i Gråbrödraklostret i Stockholm avlägga en kungaförsäkran,som i princip gjorde kungen maktlös till förmån för stormännen i riksrådet. Även de svenska stormännens förgrundsgestalt Bo Jonsson (Grip), som
fått en särställning hos kung Albrekt när han 1369 utsågs till kungens högste ombudsman, tycks efter detta ha börjat verka för att det tyska inflytandet i landet skulle minska. Målet att jordegendomarna skulle gå över i svenska händer uppfyllde Bo Jonsson genom att själv bygga upp en enorm godsmassa, och senast i början av 1370-talet hamnade på detta sätt 310 Fritz & Odelman 199 4 s. 45 f; Mogren 2000 s. 120 ff; MÄU
24. Klagobrevet är odaterat och har tidigare hänförts till 1373 resp. 1371, men Mogren hänför det på goda grunder till 1366 .
hertig Albrekts norrländska pantlän under kontroll av Bo Jonsson. En Bo Jonssons fogde över ”Hälsingland” är känd från 1374 och 1379 .311 Ett brev utfärdat i Kutuby 1375
Det är i ljuset av detta politiska läge som det tredje brevet som omnämner Kutuby skall ses. Trots att inte heller detta dokument avslöjar exakt var Kutuby har legat innehåller det nämligen flera betydelsefulla
upplysningar. Tyvärr är det inte bevarat i original,utan i en avskrift som gjorts mellan 1635 och 1643 i en av den uppländske landshövdingen Lars Eriksson Sparres kopieböcker, där en stor mängd brev rörande
ätten Sparres jordegendomar finns samlade.312
För allom them som thetta breff höra eller see, withnar iak Spiälbuthe Fardijäknson, att thet godz som ligger i Bygda sochn, som heter Öndaby. Thät war Pätar diäkn, å Lafwrinz Biörnsz wägna vt bööth, för siäxtigi mark och hundradha swänska päninga, ok änghom åchrom. Och är hanom medh fastom och fullom skälom andtwardat, äffter ty som wåår lagh tillsigia,ok thär till witnisbyrdh är mit insigle satt för thätta
breff. Datum Kutuby anno Domini M ccc L xx quinto
dominica proxima, ante Sigfridi confessoris. 313
Brevet är alltså daterat den 11 februari 1375 och
det inte bara omnämner Kutuby, utan är faktiskt till
skillnad från de två tidigare utfärdat just på denna plats. Det är fråga om ett jordebrev som rör jordegendom i Öndebyn i Bygdeå socken i nuvarande Västerbotten.
Köpare och utfärdare av brevet är Spjälbod
Fartegnsson, med all säkerhet samme man som
femton år senare, 1390, tillsammans med sina syskon skall skänka jord till kyrkan i Ytterlännäs för sin egen och sina föräldrars själars skull. Spjälbod köpte godseti Bygdeå för 160 svenska penningar av Peter Djäken som sålde det på Lars Björnssons vägnar.En närmare undersökning visar att Peter Djäkenoch Lars Björnsson som figurerar i brevet även är kända i flera andra sammanhang tillsammans, blandannat i Norrland. Peter Djäken kan därför av allt att döma identifieras med väpnaren Peter Torstensson Djäken (av ätten Schack av Skylvalla) som var häradshövding först i Oppunda och sedermera i Dagahärad i Södermanland och dessutom underlagman i samma landskap. Under lång tid tycks han ha varit en av Bo Jonssons betrodda skrivare. Hans farfars brorvar för övrigt den Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta)källmaterialet.307
305 DS 1957 , 3940, 4206; JHD 107; MÄU 20, 38; Ahnlund
1921a; Gardell 1945-46 del I s. 183 nr 17.
306 DS 1957 , DS 2475 ; Gillingstam 1996 s. 96 ; MÄU 20, 38,
117, 143, 146; Nordlander 1943 s. 36.
307 För uppgifterna om de senmedeltida fogdarna tackas Carl
Szabad, Stockholm.
302 Om släkten och personerna, se L. Bygd?n 189 0; Lindgren
197 2; Aud?n 197 3; Raneke 198 2-1985 del I s. 247; Sikeborg 1996
s. 280 ff; Blomkvist 1996 s. 109 ff, 2000 s. 34 ff, 2005b s. 603 ff.
Om namnen, se SMP bd 2 sp. 12 f.
293 Nordlander 1896 s. 171, 1906, 1924 s. 27 f.
294 Blomkvist 1986 a s. 79 f, 199 2 s. 14ff, 199 4 s. 28, 2005a s. 74.197 U).  
311 Nordberg 1998 s. 316 ff; Fritz 197 2-73 del 2 s. 55 .309 Nordberg 1998 s. 219 ff; Mogren 2000 s. 118 ff; Fritz &Odelman 199 4.
308 Berglund 197 4 s. 97 ff.
 
slut på utdrag  Mvh Marc

[Urban Sikeborg]

Marc: Vad jag kan se av Grundbergs avhandling är att han *inte* menar att Nils Farthegnsson eller Farthegn i Nässom skulle ha varit lagmän. Att den senare bor i samma socken som lagmannen Nils Hansson i Lugnvik 160 år senare kan ju inte räcka för att hävda att båda förnämnda varit lagmän, i synnerhet som de brev i vilka de nämns inte ger några indikationer på att de innehaft det ämbetet.
 
/ Urban

[Marc Hernelind]

Jag titta närmare på Nils Farthengsson så har jag gammla antekningar att han var godsägare Storman nämnd 1324, 1327 från Tords databas Angur och Fogde med Gunnar Lindgren som källa han skrivit en artikel om Stormanen Nils Farthengsson som också var fogde,hans sigill
förkommer i dessa pergamnets brev, var det i egenskap som Fogde ? det kan  var därför jag skrev Lagman,  
Fartheng d.ä står som Landsdommare nämnd 1314-1324. i Tords databas Angur,det är möjligt du kan hitta honom i boken för Landsdommare nu kommer jag inte i håg författarens namnåterkommer om det mvh Marc

[Urban Sikeborg]

Jag träffade som ung Gunnar Lindgren, en mycket sympatisk person, och jag fick särtrycken av hans två artiklar av honom: Om Fartegn, en ångermanländsk storman (Ångermanland nr 12, 1972) och Landsdomarsläkten i Norrland (Ångermanland 1974). Det var faktiskt de som fick mig att en gång i tiden börja granska de äldre leden.
 
Hans beteckning landsdomarsläkt är emellertid missvisande, eftersom som jag nämnt ovan bara en av personerna inom den krets vi talar om faktiskt var underlagman (vilket i de norrländska landskapen ju motsvarade underhäradshövding i övriga Sverige). Han återger Bygd?ns hypotes om att Nils Farthegnsson skulle kunna vara identisk med den Nils Djäkne som nämns som fogde i brevet från 1363 där Farthegn unge står som förlikningsman, men det finns absolut inget stöd för denna spekulation, bara problem.
 
Tord Bylund har jag stor respekt för, men då det gäller Bureättens äldsta led har han bara skrivit av vad andra meddelat; han har inte forskat självständigt om det. Ingen av dessa har haft tillgång till några andra källor än de vi har.
 
Så för att sammanfatta: Det är bara Farthegn unge som kan beläggas ha innehaft ett officiellt ämbete. De andra förefaller ha varit betydande - eller åtminstone välbärgade - personer i Ångermanland, men det är också allt vi kan säga.
 
/ Urban

[Marc Hernelind]

Tack Urban för informationen då får jag ändra lite på mina Uppgifter Nils var en Storman en av fem Stormän som var med 1327 på det uppdraget
som brevet hänvisar till.
 
I vilken egenskap använde han sigillet 1352 om inte som fogde? Se säbrå boken, och och varför bodde han på kungsgården i Bjärtrå (2,5 km från Nässom,Bjärtrå)som var fogde säte? jag kan förstå Gunnar Lindgrens tankar även om nu belägg saknas?  
 
Och Farteng d.ä var åtminnstone en av de mest välbärgade personer i Ångermannland som man kunde se på alla de fiske diplom han hade och  
jord egendomarna och var han Storman och förkom i Pergaments breven därför eller var han ocksä underlag man ?  
 
Jag undrar ju lite varför också Leif Grunberg kallar det för Landsdommar släkten ?  
 
det var lite mina tankar runt din information som jag tar till mej för jag vet den brukar vara välgrundad mvh Marc.
 
PS. du är alltid välkomem med mer info om du har det i anslutning till mina funderingar.

[Lars Öhman]

Beträffande begreppet Landsdomarätten använder sig även medeltidshistorikern, professor Nils Blomkvist av detta begrepp.
 
Observeras bör dock att Nils Blomkvist ser det som omöjligt att upprätta någon genealogi över Landsdomarätten eftersom det finns så få bevarade dokument från tiden. Han nöjer sig med att konstatera att det sannolikt har rått någon form av släktskap mellan de ledande personerna i det dåvarande norrländska samhället, men att detaljstrukturen i detta är okänd.
 
För hans resonemang hänvisas till boken Stora Ådalen utgiven 2005 i vilken hans bidrag till slutredovisningen från Styresholmsprojektet finns intaget.

[Marc Hernelind]

Tack för tipset jag skall läsa boken mvh Marc

[Marc Hernelind]

Urban, Jag tänkte på att Historiken Nils Blomquist,Nils Ahnlund, Arkelogen Leif grundberg,Släktforskaren Gunnar Lindgren,och Bygd?n, Alla kallar Fartheng släkten för Landsdommar släkten. oberoende av varran?  
har alla fel?  
Jag har själv sett pergaments brev Som singeras av Nils och är det en förväxling med andar Nils Djäken vad jag förstår är också en benämning på lagmans yrket ? jag minns inte var jag fått det i från.
men som tidigare sagts är det svårt att fastrsälla  släktskapen, men samma vaåen bild på två av dom namnet Härse fanns bara i fem dokument på den tiden en av dom som är styv son till Guldlev Bilder är den som sen passar bäst in med Fartheng ect. mvh Marc

[Urban Sikeborg]

Marc: Att vara välbärgad och inflytelserik innebar inte att man därmed måste vara i kronans tjänst och inneha ett ämbete som fogde eller lagman, kanske snarare tvärtom. Det är först omkring år 1300 som sveaväldet får ett egentligt grepp om Norrland, åtminstone i vissa avseenden, och det kan inte ha skett utan samverkan av lokala eliter. Fogdens jobb var ett slitgöra som garanterat inte uppskattades av befolkningen inom fögderiet och han behövde liksom underlagmannen stöd och acceptans av infödda inflytelserika personer för att kunna utföra sitt arbete. Jag ser därför Nils Farthegnsson och Farthegn i Nässom som brevutfärdare i kraft av sin betydelse i bygden (och som kanske i praktiken hade större inflytande än såväl fogde som underlagman); hade de innehaft ett officiellt ämbete skulle det utan tvivel ha angetts i breven.
 
Begreppet landsdomarsläkten som Gunnar Lindgren använde är olyckligt och oegentligt, oavsett vem som myntade det. Dels kan inbördes släktskap bara beläggas mellan några få av de personer som används så släkt är mindre lämpligt i sammanhanget, dels används inte beteckningen landsdomare i Norrland under medeltiden och 1500-talet (vad jag vet), dels finns det bara en person som uppges tillhöra denna landsdomarsläkt som är belagd som underlagman. Det vill säga: landsdomarsläkt är ett tendentiöst begrepp, som utgår från en bild som inte har stöd i källorna. Jag misstänker att valet av uttryck kan ha att göra med att man har velat koppla ihop denna 1300-talsgrupp välbärgade ångermanlänningar (de flesta verkar ju vara bosatta i Ångermanland) med Johan Bures uppgifter om att tidiga släktmedlemmar på 1400- och 1500-talen varit underlagmän i Västerbotten, men där rör det sig både om ett annat landskap och en annan tid. (Att Johan Bures uppgifter i det avseendet inte har gått att belägga är en annan fråga.)
 
De olika skribenter du nämner använder inte alls begreppet oberoende av varandra, som du skriver, utan den ene hakar på den andre i bara farten, uppenbarligen utan att reflektera närmare över hur lämpligt eller olämpligt denna beteckning är.
 
Leif Grundberg reserverar sig genom att på ett par ställen benämna denna lokala elit som den så kallade Fartegn- eller landsdomarsläkten, men i övrigt bara som Fartegnsläkten utifrån det dopnamnets frekvens. (I och för sig skulle man kanske ha kunnat kalla den Spjälbodsläkten i stället, också ett återkommande namn bland dem som utpekats som tillhöriga landsdomarsläkten.) Jag håller inte med alla Grundbergs associationer, som när han kommenterar att Fartegn i Överlännäs 1314 bodde nära ett förkristet gravfält; för mig är det alltför lång tid däremellan för att man ska kunna se något samband mellan de två.
 
Jag vill passa på att rätta en sak du skriver: Fartegn i Nässom, som är belagd 1314 och 1324, är *inte* bosatt på Kungsgården i Bjärtrå utan i en grannby. Att bo nära en fogdegård är långt ifrån samma sak som att bo på den.
 
Att djäken skulle vara en benämning på lagmansyrket har jag inte sett några belägg på. Jag har kollat Svenska Akademiens Ordbok och Fornsvensk lexikalisk databas, och där finns ordet inte upptaget i den betydelsen.
 
Hälsningar
 
Urban

[Ulf Sawert]

Hej på er igen...kände att jag bara måste berätta detta! Ikväll tog jag en promenad i det område som jag tror var Byrestad by (Sundsbruk idag) för att om möjligt försöka att klura ut var någonstans som Grevegården Och slottsåkern kunde ha legat (se inlägg ovan av Urban Sikeborg). Efter att gått på: Falevägen och tittat mig noga omkring fick jag se något mycket mycket intressant! Upp mot en höjd på motsatta sidan av norra vägen får jag se en ung. 50 meter lång mur som sträckte sig en 10 meter uppåt längs en brant bergvägg, längst däruppe på en platå ligger idag en villa men...VAD har stått där tidigare? Platsen ser ut att ha varit BEFÄST!! KAN det ha varit Grevegården som legat där en gång? Residerade Fartegn Unge - underlagman över norrland - där? Kanske att också den magnifika slottsträdgården låg i närheten? Det lustiga är ju...att bara ett stenkast ifrån ruinresten vid Birstaberget ligger än IDAG en handelsträdgård! Är detta en slump...eller har det inplanterats en stark trädgårdskultur just där...?  
 
Jag hittade även ett annat gammalt murparti efter Falevägen, jag skall försöka att fotografera allt detta och sedan lägga ut bilderna här så småningom!
 
Vänligen
 
Ulf

[Jan-Christer Strahlert]

Sannoligt har handelsträdgården behövt en mur. Allt är inte murar från Falegods eller Bureslott. Det gjordes även murar i mer modärn tid!!!
Jan-Christer

[Marc Hernelind]

Hej Ulf och Urban,ja Urban du behöver inte rätta det jag inte sagt Farthegn i Nässom,Bjärtrå kommer därifrån men det som var intressant var att Kungsgården ,Bjärtrå låg 2,5 km därifrån och var fogde säte där Speibod bror till härse bodde 1375 enligt pergamentbrev. Vilket kunde innbära att även Styvfadern Fartheng Unge Modern Ingeborg kunde Bott där (Sigurd Ingeborgs första man var troligtvis Härse och Speilbods Far,och Gudlev kunde vara en trolig farbror)enligt den info vi förut skrivit om.  
och Stormanen Nils en trolig fader till Farteng d.u på av vapen bilden på sigillet,samt gravhällen samt mistankarna om att han är Identisk som nämns i brevet som Nils Djäken som fogde, då är det inte heller otroligt att han flytta 2,5 km till kungsgården där fogde sätet var.och hans släktskap med Fartheng d.ä är ju naturligtvis inte heller belagt men jag fortsätter att spä på de info och tankar jag har och fått från tidigare nämnd personer,Farteng bodde säkert Nässom,Bjärtrå mesta delen av sitt liv om han nu var lagman ,eller landsdommare somk fanns på medeltiden också skrivit om i en bok så dom fanns före 1500 talet, om än med annnan benämning.(som du minns skulle även Fale hin Gammle också vara det samt hälsingarnas Härförare på 1200talet,) och om Farteng Bodde vid den plats som innehades i generationer av Underlagmän sist Evert Hindersson på 1580 talet när lagmänen för medelpad och ängermanland ect flyuttas till den nya staden härnösand, uppgift plockad av Leif lundbergs avhandling.ser du sammanhanget nu Urban ,men som du säger det är lite för lite material för att belägga detta.
och vad jag mena med att fem sex personer sagt det oberoende av varran är att Bygden, Lindgren,och Ahlund Lever inte och kan inte hacka på Grunberg,Blomqvist,plus att dom har olika infallsvinklar en Historiker måste som en Genealog och Arkelog skaffa eget matrieal innan man kangöra avhandling och kalla en släkt för landsdomarsläkten om ingen sån finns ?
två historiker som är väldigt kunninga att dom skulle skriva en sån benämning på en släkt och göra det för att andra skrivit så ,nej det köper jag inte sen en sån nogran släktforskare som Gunnar Lindgren och Byggden inte heller skulle kolla uppsaken innan ? och sist en Arkeolog som är van vid vetenskap och källor inte skulle kolla innan ? en kan man köpa men fem? och du skulle vara denenda som kollat det noggrant ,jag har stor respekt för ditt arbete men tre av dess är experter på medeltid och historia varken du eller jag är väl så bevandrade i medeltid historia/Genealogi men vi är intresserade.  
men det skulle vara intressant tex vad kaj säger om dessa brev ect för han är ju lite av vår medeltid expert på det här forumet.  
sen är jag som du intresserad av att få in medel för att kolla Fartengs Unges grav minteori är att anvar lagman för medelpad och bodde iskön men hade fler ägor och kanske var barnfödd På kungsgården i Bjärtrå.
 mvh marc    
Ps.jag tror jag Läst det där med Djäken och knutet tilllagman yrket av Per Åke Brossen

[Lars Nylander]

Ett ständigt upprepat påstående - särskilt i diskussioner rörande Buresläkten - är att en forskare, släktforskare eller person inte kan ha fel bara för han är noggran eller liknanade. Vad har det med saken att göra? Det är väl så uppenbart att de kan ha fel. Idag har vi tillgång till åtskilligt med forskning som inte fanns förr. Det handlar ju om att hitta belägg i origanlhandlingar eller verifierade avskrifter av sådana, inte hitta vad forskare för 100 år sedan påstår.  
 
Marc, vad menar du med att du vill få in medel för att kolla Fartengs Unges grav?
 
För övrigt ser jag mycket fram emot den dag Urban Sikeborgs ovannämnda arbete om hur Buresläkten traderats och förändrats publiceras. De ständigt uppoppande diskussionerna i ämnet Bure visar tydligt att Sikeborgs arbete är välkommet och angeläget för Släktforskarsverige.

[Robert Hammarstedt]

Ingen av de murar Ulf pratar om finns på 1764 års kartor.
Vägarna från 1764 finns kvar som rester än idag. Jag skall lägga in jämförande material senare för påseende.